Vi är fostrade till att tänka självständigt och kritiskt. Vi har lärt oss att ifrågasätta och kontrollera källorna. Inte lyda blint.
Det är en god ordning i en demokrati.
Men någonting har hänt.
När rädslan går in, då går förnuftet ut.
Varför gäller inte det klara tänkandet pandemin? Detta coronavirus har 0,05% dödlighet. Jämför det med kolera-epidemin som 1832 skördade 30% av befolkningen! Vi har tappat proportionerna!
Det enda som hjälper mot smittspridning är att hålla avstånd - inte att injicera spikproteiner i kroppen.
Dessutom ser vi nu början på en jakt på icke vaccinerade som blir allt mer hätsk.
Hur kan rädslan driva oss till detta?
Det är inte de ovaccinerade som är problemet - det är själva viruset, som alla kan sprida!
Läs om syndabocks-psykologin...
Jag hittade en text på sociala medier:
"Så från och med idag, den 29 september då restriktionerna släpps, skall allt vara som vanligt igen.
Jag har vad jag kan minnas aldrig varit närmare en annan människa än 1.5 meter, om det inte är en närstående.
Jag har alltid undvikit stora folksamlingar och jag har faktiskt heller aldrig varit på konsert eller ute och festat.
Det finns med andra ord inte så mycket som utgör någon vidare skillnad mellan då och nu för mig.
Ändå tillhör jag tydligen en grupp värd att hata, undvika och skrämma andra med - vi som valt att avstå vaccin.
Det betonas att vi inte kan förvänta oss att leva som vanligt.
Det finns med andra ord en särbehandling som sker helt öppet och som dessutom utvecklas till rent hat.
Alla som avstår vaccin har sina anledningar. Det finns dock många undergrupper.
Där hittar man de som är intresserade av naturlig hälsa, de som är rädda på grund av att vaccinet är obeprövat, och de som även annars är "emot etablissemanget".
En del religiösa ser det som händer nu som ett led i en profetia, och det finns främlingsfientliga som ser pandemin som ett bevis på att vår globala värld är roten till problemet.
Det finns också en liten grupp som kopplar ihop dessa faktorer och bildar vad som kan anses som konspirationsteorier.
Sen är det vi som genomlevt Covid och har antikroppar som slår de syntetiska med hästlängder - men ändå anses vi utgöra en risk för samhället.
Jag är inte intresserad av att leta syndabockar eller ställa grupper mot varandra. Jag tycket dock om att höra båda sidor, och framför allt att höra om de erfarenheter som inte ryms i "mallen av hur det borde vara".
Jag anser dock inte att man behöver läsa alternativa medier eller gräva särskilt mycket i teorier för att bli skeptisk.
Det räcker gott och väl att följa den tvetydiga information som propageras ut och de rekommendationer och den statistik som presenteras av folkhälsomyndigheten själv.
It just not makes any sense!
Solidarisk?
Syften med vaccinet är att matta av sjukdomsförloppet och minska oddsen för att man skulle behöva sjukhusvård.
Dock kan man fortfarande bli smittad av sjukdomen, och smitta vidare.
Skulle det hända dig som vaccinerad, blir du dock inte sjukare för att en ovaccinerad varit den som smittat dig.
Med andra ord - vaccin är något du tar för DIG och ingen annan.
Men på något vis har man skapat ett konsensus i att vaccinerade måste skyddas från de ovaccinerade, genom att tvinga de ovaccinerade att vaccinera sig med ett vaccin som de vaccinerade inte tror skyddar dem mot de ovaccinerade??
Detta trots att ovaccinerad inte per automatik innebär att man är aktivt sjuk. Samtidigt är man öppen med att alla, oavsett injektionen, skulle kunna vara smittspridare, utan att känna av symptom? - - -
Okej, säger någon, det kanske kvittar för egen del, men man måste faktiskt tänka på riskgrupperna.
Men vilka ÄR egentligen i riskgrupp?
Å ena sidan menar man ju att det är de med underliggande sjukdomar som absolut borde styrka sig med vaccin.
Å andra sidan, om en biverkning uppstår, så hänvisar man till att "det kan ha varit något underliggande sjukdomstillstånd som aktiveras av sprutan."
Ja, så klart kan man inte dra alla latenta sjukdomstillstånd över en kant, men den faktiska situationen är ändå att INGEN VET.
Ingen har något facit på vem eller vad som ger den där snedtändningen. Vad gör man kanske då om man VET att man har problem eller är känslig mot medicinska preparat även annars?
Jo, man blir tveksam. Rent av avståndstagande. Och rädd.
Idag räcker det att du ligger för lågt eller högt på BMI-skalan för att du ska anses ligga i riskzonen.
Och nu senast är det även barns ansvar att injicera sig. De, vars kroppar som i åldern 12-15 år går igenom den snabbaste tillväxten någonsin i livet. De, som inte själva tycks bli särskilt sjuka av virussjukdomen ska användas för att skydda vuxna människor - trots att man alltså vet att vaccinet inte skyddar från spridning mellan individer!
Barn som i normala fall anses omogna att avgöra andra beslut kring sin kropp, sexuellt samtycke , om de ska få köpa energidryck eller träna på gym, skal plötsligt efter en "mognadsbedömning" - som ingen riktigt kan redogöra för hur den skall gå till - förstå vidden av vad en injektion innebär!
Det är inte särskilt konspiratoriskt att föreställa sig scenariot där restriktionerna åter igen sätts upp, skyller på ovaccinerade och inför ren apartheid, som man genomför med lätthet, eftersom man fått folk att känna desperation och ilska - och försett dem med en syndabock...
Slut citat.
Detta är inte klokt!
Har vi hamnat i en begynnande diktatur?!
Det är min bildsättning av texten.
Var inte rädd. Var klok. Tänk själv. Hetsa inte.
Helene F Sturefelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar