En karismatisk bil.Här kommer ännu en god text som jag hittat. Denna gången är det pastor Owe Lindeskär som delar berättelsen om "Den karismatiske bilen".
Vad händer där?
Vem sitter vid ratten? Och hjälp, finns det en osynlig passagerare?
Som vanligt bildsätter jag efter eget bevåg.
Jag citerar:
"Bilen var vacker med sina karismatiska former och färger. Ägaren älskade sin bil och körde den så ofta som möjligt.
Längs långsidorna fanns röda fartränder och motorn var utrustad med många hästkrafter.
Fyra breda däck garanterade at bilen kunde köras i hög fart utan missljud, och stereon var av bästa slag med många starka högtalare, ur vilka lovsång flödade.
Ägaren älskade att köra fort och den starka motorn kunde accelerera från noll till hundra på några sekunder.
I hög fart hördes lovsången från bilens högtalare:
"Herren är stor och helig, vi prisar hans eviga namn". "Jesus, vi älskar dig" och "Du är allt för mig, halleluja!"
Hurreluja!Chauffören sjöng med i lovsången medan bilen kördes så fort att fågelsången inte hördes och blommorna på marken aldrig syntes.
Bilens ägare tittade rutinmässigt i backspegeln och fann en passagerare i baksätet.
Han blev chockad och medan han bromsade bilden och sänkte volymen frågade han främlingen vem han var.
- Jag är Jesus, svarade främlingen.
- Halleluja1 ropade chauffören, Jesus är med mig i min karismatiska bil! Underbart!
Men passageraren i baksätet sa inget.
Det blev tyst i bilen, som nu stannat vid vägens kant, och lovsången från stereon var avslagen.
Kanske inte så...Vid vägrenen växte blommor och från trädens grenar hördes fågelsång.
- Tycker du om att köra din karismatiska bil? frågade mannen i baksätet.
- Ja, jag älskar den! Särskilt den kraftiga motorn och lovsången som mina högtalare levererar.
- Jag har åkt med dig i alla år utan att du sett mig, och därför har du aldrig lämnat ratten till mig. Du sjunger lovsånger till mig och ärar mig utan att du bryr dig om mig, du har inte ens noterat min närvaro. Du älskar lovsången och karismatiken mer än mig.
Den dag vi byter plats kommer din lovsång att bli trovärdig och relevant. Om du har förtroende för mig blir jag din chaufför och du min passagerare.
En sådan förändring kallas omvändelse och leder alltid till något positivt, sade Jesus, och fortsatte:
- Du sjunger om att jag är konung och Herre, men i verkligheten begränsar du mig till baksätet.
Vem sitter vid ratten?Bilens ägare kom att tänka på en predikan om Emmaus-lärjungarna, som pastorn i hans karismatiska församling hade haft. De vandrade från Jerusalem till byn Emmaus, sorgsna och bedrövade eftersom Jesus hade dött på ett kors.
Då kom en främling och vandrade vid deras sida.
Lärjungarna förvånades över att främlingen inget visste om det som hade skett i Jerusalem.
Väl framme i Emmaus gick främlingen med dem in i huset och medan de bröst brödet öppnades deras ögon så att de kände igenom honom.
Främlingen var den Jesus de sörjde och saknade.
Emmaus idag. Israel.Nu blev denna predikan 'kött och blod' för chauffören, som förstod att den Jesus han hade upphöjt och prisat genom sin lovsång var satt på undantag, eftersom han älskade själva lovsången mer än Jesus.
Detta till trots hade Jesus inte lämnat hans bil. Han fanns med som en passagerare i baksätet utan att han visste om det."
Slut citat.
Pastor Owe Lindeskär skriver nu vidare:
- Kanske någon vandrar med Jesus utan att känna honom? Man älskar lovsången som en musikalisk genre, samtidigt som Jesus placeras i livets baksäte.
Andra kan vara överlåtna åt kyrkans särart och kultur, men vandrar inte med Jesus.
Någon kanske menar sig har rätt lära om Jesus och en genomtänkt teologi om hans gärning, samtidigt som Jesus själv marginaliserats till en passagerare i bilens baksäte.
Att vandra med Jesus i den sista tiden är att med förtroende lämna ratten till honom och att bekänna honom som Herre, på riktigt1
Att vandra med Jesus utan att lära känna honom, blir en vandring på distans, som till sist innebär att avståndet blir så stort att han försvinner bakom vägens krön.
Den som vågar överlämna ratten till Jesus kan vara trygg inför den fortsatta färden mot framtiden.
Jesus vid ratten i Livets Bil.Denna berättelse läste jag i månadsbladet från föreningen KERYGMA - som sprider evangelium till hela världen.
Jag skulle kunna skriva en annan berättelse om en annan bil med kyrkfolket från Svenska kyrkan, men det får bli en annan gång. Owe Lindeskär antydde ju att det är de som sätter kulturen och själva kyrkorummet före Jesus...
Kristna människor kan hamna i två helt olika diken - om Jesus bara får sitta i baksätet...
I predikan i söndags lyfte jag fram de progressiva kristna kontra de konservativa:
- progressiva kristna har en tendens att bara vara ett eko av världen när man bara har det jordiska perspektivet. Mission blir skolor, läkare och brunnar, men man glömmer bort evangeliet och att att "bröd" också är Guds Ord.
- konservativa kristna löper risk att bli tondöva inför omgivningen, och glömmer att de kroppsliga behoven är lika viktiga som de andliga. Bön och lovsång behöver bli till konkret handling för världens lidande.
Läs mer här:
Min Rödabella.Så, oavsett vilken bil vi har, så får vi öva oss i att låta Jesus verkligen bli vår herre, i vardag som helg.
Och jag som har sålt bilen för länge sedan får väl ha Jesus på cykelstyret...!
Styrande hälsningar,
Helene Sture Bilfelt,
- med hälsningar och tack till bäste Owe Lindeskär,
- och med en hemlig dröm att likväl få köra en röd sportbil...
En dröm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar