"MEN NI VILLE INTE" - Hönan och elden.

Vad vill ni?

Att predika är min stora glädje. Förkunnelsen är min profession och Guds Ord är min källa.

Men ibland kommer orden så nära att det blir mycket svårt att tala i den aktuella situationen.

Gamla texter får nytt liv och Jesus står i hallen... eller i "vapenhuset".

Du kommer att få möta förnekelse, en höna, eld och övergivenhet.

Det är 22 söndagen i Trefaldighetstid, och så här mitt i oktober handlar denna söndag om räddningen, eller "frälsningen", men det ordet är så slitet.

Det är på gränsen att get går...

Men Herren verkar i det omöjliga!

Vart är ni på väg?

JESUS SADE:

- JERUSALEM, JERUSALEM, DU SOM DÖDAR PROFETERNA OCH STENAR DEM SOM BLIR SÄNDA TILL DIG. 

HUR OFTA HAR JAG INTE VELAT SAMLA DINA BARN SÅ SOM HÖNAN SAMLAR SINA KYCKLINGAR UNDER VINGARNA.

MEN NI VILLE INTE.

NU FÅR NI SJÄLVA TA HAND OM ERT ÖVERGIVNA HUS.

TY JAG SÄGER:

- NI SER MIG INTE MERA FÖRRÄN DEN DAG DÅ NI SÄGER: 'VÄLSIGNAD ÄR HAN SOM KOMMER I HERRENS NAMN.'

NÄR JESUS LÄMNADE TEMPLET OCH VAR PÅ VÄG DÄRIFRÅN KOM HJANS LÄRJUNGAR FRAM TILL HONOM OCH PEKADE PÅ TEMPELBYGGNADERNA.

DÅ SADE HAN TILL DEM:

- SE PÅ ALLT DETTA - SANNERLIGEN, HÄR KOMMER INTE ATT LÄMNAS STEN PÅ STEN, ALLT SKALL BRYTAS NED.

Matteus 23:37-24:2.

"Allt skall brytas ned".

Vi börjar med hönan och elden.

I djurvärlden finns ett häpnadsväckande beteende när faror hotar. En eldsvåda på en bondgård är en mardröm. Det finns berättelser om just hönor som vid eldsvåda har samlat sina kycklingar under vingarna för att rädda dem.

När elden har slutat härja, kan man hitta en svartbränd död höna, med levande ungar under sina vingar...

Hon gav sitt liv för dem.

Vi tänker oss nu att det är Jesus som är hönan och hans judiska bröder - framför allt Jerusalems invånare - som är kycklingarna. Vad är det han vill göra?

För att svara på det måste vi först förstå det mörka och hotfulla avsnitt som kommer före det vi just läst (alltså Matt 23:23-33, läs gärna själv).

Jesus ser nämligen skulden ackumuleras: Israels skuld när man avvisar profet efter profet och stenar de människor som Gud har sänt att varna för faran.

Ingen älskar en visselblåsare, som vi säger i vår tid, och så skjuter vi budbäraren och orkar inte lyssna på själva budskapet.

Fara å färde!

Enligt biblisk teologi är Israel kallat att representera den övriga världen inför Gud.

Israel skulle vara "ett rike av präster", sa Herren Gud vid Sinai berg (2 Mos 19:5-6). De skulle vara Guds utvalda folk - men inte för sin egen skull, OBS!!

Nej, Israel är utvalt för att de skulle vara ett ljus för alla andra folk. (Jesaja 42:6).

Men om världen skulle fortsätta vara upprorisk och ond, vart skulle då deras kallelse ta vägen?

Jesaja fick många hundra år före en egendomlig profetisk uppenbarelse att Israel - personifierat av Herrens lidande tjänare - själv skulle bära alla andras synd och skuld.

All världens mörker skulle sänka sig över Israel, så att det kunde åtgärdas och världen äntligen få ljus till slut (Jesaja 52:13-53:12).

Jesus såg sig själv hur den profetian fullbordades i honom.

Jesus var kallad att själv dra till sig Israels öde, som i sin tur var att stå i fokus för hela världen - - -

Bär allas öde.

Det finns många kristna som inte längre har den bibliska världsåskådningen, för att man inte längre läser Bibeln, och saknar kunskap att förstår vad texten betyder. Det är där vi teologer, lärare och präster kommer in, med ett oerhört ansvar att göra innehållet tydligt här och nu.

Människor har i alla tider provocerat sin Skapare genom att tillbe avgudar och agerar utifrån destruktiva mönster.

Israel, som alltså är kallat till att föra Guds ljus till världen, har istället imiterat världen och tappat sin roll i det världshistoriska skeendet. Så var det på Jesu tid.

Hela mänskosläktet har lekt med elden i sin egoism och nu rasade elden okontrollerat.

Jesus längtande som hönan efter att få samla sina kycklingar under vingarna, utsätta sig själv för elden i dess  fulla kraft, och rädda oss kycklingar undan den.

Förstår vi vidden av denna storhet? - - -

Vi är oss själva nog.

I ena stunden kan människor ropa i förtvivlad bön:

- Gode Gud, hjälp oss! Rädda oss!

I nästa stund kan samma människor vända Gud ryggen fullständigt i förnekande. Det här klarar jag själv, särskilt ifall guden kräver att jag skall förändra mig, erkänna att han har rätt och jag fel, söka försoning och vara snäll...

Därför gör det så fruktansvärt ont i mitt hjärta när Jesus speglar det folket gör, då han säger:

- Men ni ville inte.

Det kan inte vara sant.

Hur kan man inte vilja höra sanningen? 

Ju längre bort från sanningen man är, desto argare blir man på dem som påpekar att man lever fel.

Johannes Döparen blev ett huvud kortare på grund av sina sanningar om Herodes samliv med sin bror fru...

Lögnens eld.

Människor leker med elden, med lögnen, med fegheten och falskheten, och vill bara rädda sitt eget skinn. 

Men branden härjar.

Den mentala eld som nu brann så intensivt bland fariséer och skriftlärda hotade att förtära hela Jerusalem. De ville inte veta av någon Frälsare. Och de ville inte veta av någon kärlek som var barmhärtig heller...

Det luktar bränt av hönans fjädrar.

Jerusalems invånare skulle låta elden härja ända tills Jesu erbjudande om räddning från ondskans mörker hade drivit honom till korset.

Det Jesus ville göra för mänskligheten förvägrades honom. 

Elden härjar.

Petrus skrev ca trettio år senare i sitt första brev om det eldprov de kristna måste gå igenom.

BLI INTE ÖVERRASKADE, SOM OM DET VORE NÅGOT OVÄNTAT.

1 Petr 4:12.

Kejsar Nero började förfölja de kristna år 64 f Kr. Petrus skrev strax innan det hände, och hans brev är en enda lång martyrtext.

GLÄD ER ISTÄLLET ÖVER ATT NI DELAR LIDANDET MED KRISTUS, TY DÅ FÅR NI JUBLA AV GLÄDJE OCKSÅ NÄR HANS HÄRLIGHET UPPENBARAS.

Nero hade börjat lägga märke till de kristna och deras sätt att leva. De var avvikande och ville inte tillbe kejsaren som Guds son i världen.

När så den stora branden i Rom härjade, så var det lätt för Nero att göra "kristianerna" till syndabockar, och förföljelsen var ett faktum.

Nu började även kycklingarna bli svedda....

Vingar av eld.

Tillbaka till Jerusalem. 

Jesus talade allvar och markerade att domen skulle komma att falla tungt över templet - "ert övergivna hus".

Den levande Gud som hade lovat att leva i templet i Jerusalem förvarnar på flera ställen i Gamla Testamentet att Han skulle dra sig tillbaka från templet och lämna det övergivet och värnlöst mot fiendens anfall om synden bestod hos hans folk.

Det är det som Jesus förutsäger här, och i nästa kapitel i evangeliet kommer att visa vad det innebär.

Hur många kyrkor, bönhus och kapell har inte förtvinat på grund av att församlingen inte sökt Herren?

Att låta oförrätter växa sig starka är en synd som driver ut Gud.

Varken kärlek eller sanning är kvar.

Jesu ord är så fruktansvärt sorgliga och starka:

- NU FÅR NI SJÄLVA TA HAND OM ERT ÖVERGIVNA HUS.

NI SER MIG INTE MERA...

Vänder ryggen till.

Men det finns en väg ut.

Fortsättningen på meningen lyder så här:

- NI SER MIG INTE MERA, FÖRRÄN DEN DAG DÅ NI SÄGER 'VÄLSIGNAD ÄR HAN SOM KOMMER I HERRENS NAMN'...

Och den som välsignar Jesus, kan inte förbanna sin syster eller broder och gå bakom ryggen. 

Den som välsignar Jesus kan inte heller förneka Israel.

Eller som Tom Wright skriver, biskop i Durham i anglikanska kyrkan:

- Men vi kanske föredrar att välkomna den Jesus som råkar passa de föreställningar och den agenda vi själva skapat?

Så är det till slut välsignelsen som räddar oss, inte förbannelsen.

Hönan som ligger förkolnad har räddat sina kycklingar till livet, och ondskans eld har slocknat.

Vilken Jesus passar oss?

Det är min bön, Herre, att Du nu skall breda dina vida vingar över mig, över oss, över våra församlingar, ja över alla människor.

Låt mig stilla vila i ve och väl hos Dig.

Bli Du min ro, min starkhet, min visdom och mitt råd.

Och låt mig alla dagar, få leva av Din nåd.

Du känner säkert igen Lina Sandells psalm. Vi kan be sista versen tillsammans:

FÖRLÅT MIG ALLA SYNDER, MIG RENA I DITT BLOD.

GIV MIG ETT HELIGT SINNE, EN VILJA NY OCH GOD.

TAG I DIN VÅRD OCH HÄGNAD OSS ALLA STORA, SMÅ

OCH LÅT I FRID OSS ÅTER TILL NATTENS VILA GÅ.

Sv Ps 190.

Men på tredje dagen uppstod hönan.

Från döden till livet.

Ingen är övergiven.

Evigt tacksamma hälsningar,

Helene F Sturefelt, V.D.M.

Uppstånden!