Du är på väg åt ett håll, men så tar det tvärslut.
Livet ändrar riktning och stegen blir tveksamma. Ett steg bakåt är nödvändigt. Försöker gå framåt i den nya riktningen, men foten måste vila sig.
När ny kraft kommit, går stegen baklänges, som enda sättet att komma fram...
Cirkeldanserna gestaltar livet på ett symboliskt sätt.
Det kan vara väldigt skönt att komma till en vändpunkt när situationen är ohållbar.
Men det är mycket svårare när man trodde att man var på rätt väg, och vändpunkten kommer oväntat.
Vi var 14 kvinnor i Malmö som i studieförbundet Sensus lokaler dansade Helig Dans, denna lördag den 30 oktober. Följ med!
Detta inlägg är en liten livsberättelse, till höger och till vänster i livets skiften.
Nanni Klokes koreografi var genial, men svår eftersom känslorna trängde sig förbi, ner i fötterna.
Dansen heter "Awakening".
Just denna dans dansas utan handfattning, i fri cirkel, men är ursprungligen tänkt att börja med korta rader sida vid sida, där höger hand ligger på grannens vänstra axel under de första stegen. Så beskriver vår dansledare Pia Lamberth denna dans-vändpunkt.
Stegen blev en levande beskrivning av det som vi ofta kan uppleva.
Höger hand är själv i luften, med en tänkt kompis - just det, ibland har man bara "tänkta kompisar".
När det verkligen gäller, är de inte där.
Musiken börjar och rytmen tar tag i oss. Handen sträcks ut som för att hålla kvar något, men dansen går till vänster, och vi måste släppa taget, hur ogärna vi än vill.
Höger blir vänster, och vid ett pek-steg går högerhanden in mot hjärtat, med armbågen rakt ut.
Vad signalerar ett sådant danssteg?
Jag släpper dig, men inte med mindre än att du välsignar mig!
Det var min känsla, och tårarna brände under ögonen. Armbågen måste skydda mig från det som gör ont.
Dansen ändrar riktning inåt, mot mitten, centrum, där jag vet att Gud själv finns, symboliskt i ett enkelt ljus.
Vänster hand läggs på högran, över hjärtat, och stegen går bakåt, ut igen i cirkeln.
Håll mitt hjärta...
Gör inte sönder det. Svik mig inte. Gå inte bakom ryggen. Var rädd om mig.
Dansen fortsätter med att alla dansar ett varv runt sig själva, medsols på tre steg med högerfoten först, medan vi rör oss motsols... Hm, det där går inte att förstå med huvudet - det måste dansas!
Kroppen vet. Kroppen minns.
Några danssteg.
"Awakening" går vidare och vi står nu med vänster fot kryss framför höger på steg 4. Nu kommer en häftig rörelse. Alla de känslor som samlats upp möts i båda händernas fingertoppar, som att de "kysser varandra".
Men händerna vill komma loss.
Vänster armbåge tar sats och för att lösgöra energin, och lyfts diagonalt upp medan vi svänger runt oss själva igen, i vänstervarv. Högerhanden har riktning diagonalt ned mot jorden.
Sedan börjar dansen om igen.
Två steg åt sidan, låtsaskompisen bredvid, vi sträcker oss mot det som vi trodde vi hade, släpper taget, dras åt andra hållet, ville inte, stoppsteg, handen mot hjärtat för det gör så ont...
Vändpunkterna i livet kan vara småsaker i vardagen, men också de stora som har med bostad, arbete och relationer att göra.
Ibland hjälper det inte att prata, eller, man kanske inte ens har något att prata med.
Då är dansen ett oslagbart redskap!
Cirkeldanserna gör något med oss, och när vi får det tolkat, blir dansen rent terapeutisk.
Det är inte bara "vänster och höger, framåt och bakåt" - nej, stegen gestaltar det kanske inte heller är medvetna om.
En glädje kan leta sig fram, men också en smärta, en sorg, ett avsked.
JAG TROR PÅ EN GUD SOM GRÅTER MED MIG,
NÄR JAG GRÅTER SÅ ALLTING ÄR GRÅT.
EN TRÖSTANDE GUD SOM KAN TRÖSTA LIKT DEN
SOM VÄNTAR TILLS GRÅTEN GÅTT ÅT.
Sv Ps 766.
Vänd.
Punkt.
Vad skall vi sätta punkt för? Vad skall vi vända om ifrån?
I det globala sammanhanget handlar det om klimatet. Det är inte en "tillvalsfråga" - det är en ödesfråga.
Pandemin visar oss att vi kan ändra beteende ganska snart om döden knackar på. Plötsligt såg vi hur luft och vattnen klarnade.
Detta kan dansen också gestalta!
Musiken är skriven av Jan Erik Noske. The Awakening är verkligen ett uppvaknande!
Steget av tveksamhet måste bli ett aktivt steg, för livets skull.
Och det känns som om vi dansar baklänges in i framtiden, då vi släpper vår energikrävande livsstil.
Punkt!
Vi tackade varandra för gemenskapen och var och en gick till sitt. Jag gick genom Malmös trafikerade stråk mot tågstationen.
Skymningen lade sig över staden. Malmö vilade i "blå timmens" ljus. Dagsljusets människor sökte nu vilan, medan kvällsmänniskorna kom ut, redo för lördagens aftonnöjen.
Så fick cirkeldansen - Helig dans - ännu en gång ta fram sanningen, i kärleksfulla steg.
Det var ju så du sa, Jesus, att sanningen skall göra oss fria.
Herren visar oss nästa steg. Alltid.
Dansande hälsningar, med skoskav,
Helene F Vändfelt.
Sök mer på:
www.heligadanser
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar