Tar hand om mörkret.Jag har krupit in i mörkret, vilar i det och stängt ute allt annat, i en tyst förväntan att snart få byta dukar och gardiner och ta fram adventsljusstakarna.
"Rätta dagen" är ett uttryck som är viktigt för oss i vår familj.
Man ska inte ta ut något i förskott. Man ska vänta tills rätta dagen har kommit.
Annars?
Ja, annars vad då?
Jo, annars finns det inget kvar när Dagen kommer. Den har vi redan tömt på sitt innehåll.
Jag sitter insvept i varm filt och läser en gammal psalm, för att komma åt poesin och teologin bakom:
HERRE, NÄR DIN DAG ÄR INNE
UPPENBARAR DU DITT RIKE
OCH I KLARHET FÅR VI SKÅDA
HELA SKAPELSEN BEFRIAD.
VI SKALL SE DIG SOM DU ÄR.
Sv Ps 174:1
Allt ska fram. Fort.Jag har en ful sida. Jag tycker inte om dem som fuskar.
Att bygga upp en förväntan är en konst! Att avstå, invänta, ta det lugnt.
Längta.
Jag blir så trött på alla dem som redan i oktober börjar julpynta och ljusslingepryda sina hus.
Jovisst, det är den hetsiga kommersens fel - affärerna som hoppar över två veckors väntan och går från Halloweeeen direkt till Jul.
Det är rädsla för mörkret.
Man vet inte hur man ÄR i mörkret.
Vintertiden har tagit sitt grepp om oss. Affärerna är ju upplysta men ute är det mörkt. Kolsvart.
Hjälp!
Tänd alla slingor!
Början av november.Titta noga i din almanacka. Har du tur, står fortfarande söndagens namn inskrivet.
Efter Allhelgona kommer söndagen före Domssöndagen, därefter kommer själva Domssöndagen.
Kyrkoåret är en fantastisk tidsdirigent, som skapar ordning och lugn och ro.
En sak i taget!
Det är mycket som är dolt, och som måste vara dolt. Om en händelse kommer för tidigt, när ingen är redo eller vet vad det är, då går situationen förbi.
Det gäller både människor och Guds rike.
NÅDENS RIKE, DOLT I VÄRLDEN
STIGER FRAM I LJUS OCH LOVSÅNG
JORDENS SMÄRTA ÄR BESEGRAD
DÖDENS MAKT ÄR ÖVERVUNNEN
VI SKALL SE DIG SOM DU ÄR.
Sv Ps 174:2
Fördolt.Jag har glädjen att få arbeta med närradion i Sölvesborg. Varje avsnitt är anpassat efter kyrkoåret, men det är bara jag som märker det.
Jag gör inte som de kommersiella radiokanalerna som karaktärslöst spelar julmusik innan advent.
Eller alla ni som tar in julgranen i slutet av november och kastar ut den vid Annandag Jul...
Hm, det är liksom då julen börjar...
Tillåt mig gnälla lite till. Och då måste dessa julhetsare ha semlor till nyår, för året går fort och det är bråttom.
Varför vet jag inte, men alla vill vara först. Varför det skulle vara så bra vet jag inte heller.
Så jag inväntar midsommarfirande vid Fastlagssöndagen och kräftor till midsommar.
Ägg och sill går bra året runt men sen biter vi oss själva i svansen igen.
När året så helt kommit ur rytmen på grund av att vi inte orkar hålla emot stressen, då är adventsljusen redan uppbrunna vid Halloweeeeen och Betlehems stjärna i fönstret bortplockad för länge sedan.
Glad midsommar.Eller, vi kan ju lika bra låta allt hänga kvar året runt...
Och så kan vi göra som en del okunniga liberaler föreslår:
- Ge alla en pott med lediga dagar, så kan man lägga ut dem under året när man behöver! Framför en svart almanacka med bara svarta dagar!
Det här är ett helt annat sorts mörker...
Individualismens svarta hål, där ingen gemenskap finnes.
MEDAN DAGEN ÄNNU DRÖJER
ÄR DITT RIKE REDAN BLAND OSS
DOLT SOM VATTEN UNDER JORDEN
DOLT SOM VIND I TRÄDETS KRONA
TILLS VI SER DIG SOM DU ÄR.
Sv Ps 174:3
Dagen ännu dröjer.Liksom ett barn går jag in i mellanrummet. Det är det rum som är mitt emellan olika händelser.
Där inget händer.
Tomrummet.
Tidskiktet där allt stannar.
Vilket underbart rum!
Där får kreativiteten plats. Alla intryck sorteras ned genom tankens lager och känslornas många bottnar.
Och dolt mellan minuter och timmar erfar jag Guds rike.
Jag låter frukosten bli lång. Läser tidningen noga och lyssnar på 92,0. Tekannan är varm.
Jag unnar mig att lägga en patience. Tränar system och logik, överraskningar och lösningar på dumma kort som kommer fel. Var är esset? Och varför kommer kungen nu?
Plötsligt har jag skapat en helt ny patience! Istället för "Idioten" hittade jag på "Geniet" - det kan jag visar här på bloggen någon dag!
Tålamod. Patience...
Konstruktivt tomrum.
Återkommer med upplägget. DU ÄR MED OSS SOM DU LOVAT
HJÄLP OSS LEVA I DIN NÄRHET
GÖR VÅR VÄNTAN TILL EN GÄRNING
SOM BEREDER DAGENS ANKOMST
DÅ VI SER DIG SOM DU ÄR.
Sv Ps 174:4
Psalmens poesi och teologi ger mig ord för det jag upplever - att vänta är en gärning, en handling!
Väntan är inte passivitet, nej väntan är en aktiv handling av - ingenting... en uppmärksamhet mot vad som komma skall.
Men det är kanske bara vår kristna tro som ännu talar om återhållsamhet som något gott...
Vår tidsanda är nervös.
Glad Påsk.Och ju mer utan Gud vi blir, desto räddare blir vi. Alla tomrum fylls med intryck, ljud, filmer, spel, mat, nya smaker, nytt, nytt. Och något institut har redan bestämt vad som skall vara årets julklapp.
Det kallar jag för kommersialismens kontrollapparat!
Och vi följer.
Stackars lilla svensken som är så trogen sina myndigheter, och lojala mot överheten, att vi inte ens får bestämma själva vad som är den bästa julklappen... Illa!
HÄR GÅR ALLT VÅRT EGET SÖNDER
MEN VI HÖR DITT ORD OCH LÖFTE
HÄR HAR DÖDEN ÄNNU MAKTEN
MEN DIN ANDE TÄNDER HOPPET
FÖR ATT SE SIG SOM DU ÄR.
Sv Ps 174:5.
Nu ser jag dig som Du är.Det har funnits tider då jag inte kände Jesus Kristus, och gäspade stort när man talade om gudstjänster och kyrkoår. Nu är det sedan länge min stomme och ryggrad i livet.
Tillsammans tar vi hand om mörkret. Vi kryper in i det, min Herre och jag, vilar i det och stänger ute allt annat.
Det är ett kärleksmöte.
Jag umgås med min älskade, i mörkret. Känner. Och vet. Hans närvaro är där. I mitt hjärta.
Att vara kristen och troende är väldigt likt att vara mänskligt kär och tillsammans, i fysisk närhet.
Jag sveper filten om mig varmare och tänder det första adventsljuset.
Nu får väntan sin uppfyllelse.
Stunden är här.
Stunden är här. HERRE, LÅT DITT RIKE KOMMA
DIN ÄR MAKTEN. DIN ÄR ÄRAN
DIN ÄR DOMEN. DIN ÄR NÅDEN
HALLELUJA, ALLT FULLBORDAT.
VI SKALL SE DIG SOM DU ÄR!
Sv Ps 174:6.
Psalm 174 är skriven av Svein Ellingsen, född 1929, förnyare av norsk psalmdiktning, författare och bildkonstnär - hå hå, nästan som jag ju!
Texten skrevs 1976 och översattes av Olle Nivenius, som var biskop i Lunds stift och ordförande i 1969 års psalmbokskommitté, samt hovpredikant - hå hå, inte alls som jag ju!
Musiken är skriven av Harald Gullischen, född 1946, norsk organist och tonsättare.
Melodin är fin. Den låter så här när jag spelar den på min melodika:
Svensk Psalm 174.
Gör en god gärning - vänta.
Till sist.
För att du inte skall vara så vilsen i tiden, ta och närma dig kyrkoåret! Där finns en rytm som gör själen gott.
Lugna väntanshälsningar,
Helene Sture Mellanrums
felt, teolog, bildskapare och poet, i hemlighet...
... som delar Stig-Björn Ljunggrens lekfulla krönika om att vänta, precis som i kärleken!
Ett förspel först. 27/11-21.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar