RÄDSLA SOM PANDEMI

Denna text har jag hämtat från sociala medier. Kvinnan bakom heter Laila Langö och detta inlägg finns på Facebook och på hennes podd.

Jag har skrivit av den, ord för or och bildsätter efter bästa förmåga.

Vi är några stycken som är djupt oroade att det kritiska tänkandet håller på att ersättas av rädsla.

Rädda människor tänker inte klart.

Rädsla är grunden till dåliga beslut.

Laila Langö kallar sin text för "Skitstormen fortsätter".

"2020 var året då intelligenta människor tappade fotfästet om tillvaron. Jag hittar inget bättre sätt att beskriva det. De föll i trans över en natt. De gick in i vinterdvala som Törnrosa, och vaknade aldrig mer.

Det var som om de väntat på ett tillfälle att logga ut från sina egna tankeprocesser och logga in på propagandaministeriets server.

Många av dessa intelligenta och trevliga människor blev extremt otrevliga och onyanserade i sin kommunikation. De spelade ut solidaritetskortet så fort de fick mothugg och började använda glåpord som vid det här laget blivit så urvattnade att de blivit pinsamma.

Ju längre tiden gick, desto mer cementerade de sitt transtillstånd.

Hur i all sin dar kunde detta hända?

Mattias Desmet, professor i klinisk psykologi vid Gents universitet i Belgien, har en förklaringsmodell som kan kasta ljus över saken. 

Han menar att vi har med att göra med ett fenomen som på engelska kallas "mass-formation" eller "group-formation" - en storskalig massbildning som kännetecknas av en hypnotiskt atmosfär.

Inom massans ramar går individernas mentala aktivitet ned på lågvarv. De ser tillvaron genom en smal lins.

Logiken kollapsar och de blir överdrivet känsliga mot röster som inte ropar "halleluja" till det som de tror på.

Efter ett tag suddas deras moraliska och etiska gränser ut och slutar fungera.

Ett samhälle är särskilt sårbart för masshypnos när vissa förutsättningar finns på plats:

- en allmän känsla av existentiell meningslöshet,

- en allmän brist på sociala band och samhörighet,

- en utbredd känsla av odefinierbar ångest; en ångest som inte kan kopplas till någon specifik orsak.

- en utbredd känsla av odefinierbart missnöje.

Den som är uppmärksam vet att dessa förutsättningar har funnits under lång tid och eskalerat våldsamt under de senaste åren.

Jag vill hävda att de nådde sitt klimax strax innan "Skitstormen" drog in över världen.

Det fanns mängder av människor som inte kände någon mening med tillvaron. Vi knaprade piller istället för morötter, och spenderade mer tid framför våra skärmar än ute i naturen.

Barn slutade leka på barns vis. Och så var vi mer isolerade än någonsin. Man kan säga att vi led av kollektiv utbrändhet. Detta var det "gamla normala" - låt oss aldrig gå tillbaka till det!

Pandemin erbjöd en väg ut. Det oidentifierbara tog form. Folk fick en bestämd orsak att koppla sin ångest till. De hittade en ny mening med livet - att bekämpa viruset.

En skruvad form av "tillsammanshet" uppstod, där man hjälptes åt att skicka skuldprojektiler på alla som tog sig fräckheten att röra sig utanför det officiella narrativet.

Professor Desmet säger att cirka 30% av populationen är så pass mottagliga för manipulation att de kryper upp i masshypnosens famn. 

Det spelar ingen roll hur intelligenta de är innan detta sker. När de väl är bortkopplade hamnar de så samma nivå som resten av massan.

Du kan stjäla deras fri- och rättigheter utan att de reagerar nämnvärt. Du kan till och med bygga in dem i ett totalitärt samhälle utan att de märker det, för de är bergsäkra på att allt som sker är för mänsklighetens bästa.

Dessa sömngångare är det inte lönt att ha någon dialog med. Du kan upplysa dem om att Jultomten inte finns - de kommer ändå att skicka en önskelista till Tomteboda varje år.

Sprutan är deras religion. Vaccinpasset är deras biljett till friheten. Och naturlig immunitet är en styggelse.

De lyder under samma sanning som makthavarna började repetera i somras:

- This is a pandemic of the unvaccinated!

Sen finns det en tyst grupp på ca 40%, dessa individer vars kritiska reflektion och logik är intakt.

De har en tyngd om bakfoten eftersom de hittat brister i den officiella storyn. 

De känner på sig att mänskligheten går i en ogynnsam bana. Men de är inte redo eller villiga att säga det högt.

Till sist har vi en grupp på ca 30% som är mycket svårflirtade. De består av individer som aktivt utmanar myndigheternas respons på pandemin, för de vet att den är kraftigt överdriven och att den får katastrofala konsekvenser på sikt.

Utåt sett är detta en yvig grupp, men den har en gemensam drivkraft; att få stopp på tyranniet.

Det här är en grov indelning som behöver tas med en nypa salt, eftersom det inom varje grupp finns stor variation och många gråzoner, men den är användbar för att ge en bild av hypnosens omfattning.

Själv förvånas jag över att den stora massan inte tillnärmelsevis är så stor som dess anhängare har målat upp till. Du har väl också sett argumenten "Majoriteten vill ha vaccinpass" "Vi är många, ni är få" och så vidare.

Kan det vara så att de argumenten används för att skapa en skenbild av styrka?

Ingen bör underskatta hur kritisk vår nuvarande situation är. Vi har att göra med människor som tappat bort kontakten med sig själva. Och människor som tappat bort sig själva kan orsaka stor skada - även om de är i minoritet.

De tjallar på grannen som inte följer restriktionerna. De nekar en son eller dotter att ta ett värdigt farväl av en döende förälder på grund av smittorisken.

De ser inte det sjuka i att isolera folk som redan känner sig isolerade, och har inga moraliska betänkligheter när det gäller injektionstvång eller andra typer av tvingande åtgärder.

I deras ögon är det inte mer än rätt att sprutvägraren skall få sparken från sin arbetsplats.

Ett sorgligt exempel är det stora antalet sjukvårdsanställda som under sina yrkesliv gjort sitt yttersta att hjälpa patienter, men som nu behandlas som förbrukningsvaror. De är andra klassens invånare som enligt en kommentar jag nyligen läste:

- Borde tänka igenom sitt yrkesval ordentligt.

Personen bakom kommentaren, en chef i en mellanstor svensk kommun, fortsatte sin avhyvling så här:

- Det är inte en mänsklig rättighet att ha ett jobb. Väljer man att sätta sig själv före sina patienter och vårdtagare har man valt fel yrke. 

Det är inte en mänsklig rättighet att ha ett jobb?? Smaka på det ett tag!

I min mun smakar det fascism! 

Jag har sett tusentals liknande kommentarer de senaste månaderna, de ena mer osmaklig än de andra.

- Det är inte en rättighet att gå på restaurant... Det är inte en rättighet att resa... Det är inte en rättighet att resa... Det är inte en rättighet att umgås med andra människor...

Det är uppenbart att de som sitter och knappar på tangenterna är i trans. I en sund värld blir röster som dessa censurerade, eftersom de är inne och naggar på grundläggande rättigheter. 

Men det är inte en sund värld vi lever i. 

Aulawaabel.

Mattias Dortmet förutspår att vanvettet kommer att intensifieras de kommande åren. Med tanke på utvecklingen hittills har han svårt att se hur vi skall undvika att hamna i en global, totalitär stat. 

Han är inte direkt ensam om denna prognos.

Vi ser ju redan konturerna av en sån stat. Vi ser att kontrollapparaten breder ut sig, att makten centraliseras och att pengarna flödar åt ett enda håll; rakt in på de hyperrikas konton.

Allt detta sker under kacklet att ingen får undkomma tidernas största medicinska experiment.

Om professorns prognos slår in, tar vi nu våra sista andetag i en värld där en människa får vara en människa, där du får vara du och jag får vara jag.

I ett totalitärt system har man ingen användning för en färgstark befolkning som tänker och känner och har drömmar som de vill förverkliga. 

Den nya tidens totalitära stat är en monolit som producerar, inte en mångfald som existerar...

Å andra sidan, kan detta vara våra sista andetag i ett herravälde som drivs av illusionen av kontroll. 

En totalitär tankestruktur kan aldrig bestå, det vet vi sen gammalt. 

Ingenting som är byggt på sand består.

Tids nog kommer systemet att dränkas i den "skitstorm" som systemet själv har designat och då kraschar även propagandaministeriets server.

Det skulle innebära slutet för alla former av förtryck. 

Till dess har vi mycket arbete att utföra! Vi har ett delat ansvar för att lösa upp den här krisen, som i realiteten är en pandemi av rädsla. 

Det går inte att luta sig tillbaka och hoppas att Gud skall lösa den, eller politikerna eller advokaterna för den delen.

Vänta inte på att andra skall vakna upp! Det vore att lägga makten utanför sig, att vara ett offer för omständigheterna. 

Den existentiella meningslösheten och ångesten och missnöjet som ligger till grund för krisen, och som egentligen är olika manifestationer av rädsla, är något vi alla upplever emellanåt.  Den som påstår något annat ljuger. 

Vi är rädda för auktoriteter, rädda för döden, rädda för att inte räcka till, rädda för det okända, rädda för vad andra skall tycka, rädda för att pusslet inte skall gå ihop.

Framför allt är vi rädda för att uttrycka vår sanning. Vi drar oss för att visa vårt inre ansikte utåt. Det är därför vi bågnar under förtrycket, istället för att stå pall emot det.

För att slippa ta itu med rädslan projicerar vi ut den och placerar någon annanstans, precis som vi gör med vår makt. Vi säger att det är "de där ute som är rädda" och att det är "de där uppe" som har makt.

Vårt viktigaste arbete i dagsläget är därför att hämta hem både rädslan och makten!

För då ger vi makten tillåtelse att fördriva rädslan!

Det är en tung process att genomgå, även för den mest hårdhudade, så vi måste stötta varandra.

Låt oss stå pall, axel mot axel, i sann "tillsammanshet".

Slut citat. 

Texten framförd och producerad av Laila Langö.

Om jag inte hade varit kristen, om jag inte hade läst Bibeln och framför allt Uppenbarelseboken där den sista tiden finns beskriven med sin laglöshet och sitt tvång, då hade jag inte haft beredskap till att förstå denna pandemi av rädsla.

Och om jag inte hade varit så förankrad i Guds kärlek, hade jag inte heller vågat se denna sanning.

Men nu är det så att Guds kärlek driver ut all mänskofruktan, och Jesus säger att det bara är sanningen som kan göra en människa fri. Inte rädslan.

Hela Blekinge bebos av 160.000 människor. Av dessa har 132 personer dött i Covid-19. Hur många procent är det?

Det är ingen pandemi...

Journalisterna gräver inte och ifrågasätter inte. Otydliga uppgifter står obekräftade. 

Grundlagen överträds - tvångsvaccinering och vaccinpass överträder alla demokratiska rättigheter!!

Det visar att denna pandemi inte är medicinsk, utan politisk.

Svarta hälsningar, 

Helene F Sturefelt,

- som talar av egen erfarenhet av Covid-19.