Vad är en ledare?Vad är egentligen ledarens uppgift i församlingen? Vad är en ledare i allmänhet? Och vad är en "grupp"?
Välkommen till bibelstudium utifrån 2 Timotheusbrevets sista kapitel 4.
Vi sjöng och bad om Guds Andes ledning in i ordet.
En GRUPP blir en grupp då man samlas kring ett intresse, delar samma åsikter och värderingar eller samlas kring en aktivitet.
Inget av detta är centrum i den kristna församlingen... Där samlas nämligen gruppen kring en person - och det är förstås Jesus Kristus!
Utifrån honom strålar sedan olika aktiviteter och värderingar ut.
Bibelstudium, Listerkyrkan.Vad är en LEDARE?
En ledare i allmänhet samlar gruppen, leder mot målet, skapar goda relationer, är ett gott föredöme, är utsedd till att vara ledare, hanterar konflikter och fattar beslut.
Allt detta finns med in i kyrkans värld, med ett tillägg som vi nu låter Paulus föra fram, med stort eftertryck till sin yngre medhjälpare Timotheus:
JAG BESVÄR DIG VID GUD OCH KRISTUS JESUS, SOM SKALL DÖMA LEVANDE OCH DÖDA, JAG BESVÄR DIG VID HANS ANKOMST OCH VID HANS RIKE.
- FÖRKUNNA ORDET, TRÄD UPP I TID OCH OTID, VEDERLÄGG, TILLRÄTTAVISA, VÄDJA - TÅLMIDGT OCH MED STÄNDIG UNDERVISNING.
2 Tim 4:1-2.
De godaste orden!Detta är Paulus "andliga testamente". Det går att höra hans starka patos för hur viktigt det är, det han nu skall säja. Ja, det är så pass viktigt att han "besvär honom vid Gud..."
Vi stannade upp inför det konstiga ordet.
Besvär?
Ska han inte "besvära honom"? Eller, vad är det som är besvärligt? Nej, inte alls så! Det fullständiga ordet heter "besvärja". Ibland blir det mycket fel när modern svenska sneddar de gamla orden...
1917 skriver "Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud..."
Engelska: "I solemny urge you before God"...
Vi är inte alls vana vid att uttrycka oss så - att besvärja något inför Gud. Det närmsta vi kunde komma var inför en domstol, då sanningen absolut måste fram.
- Jag svär vid Bibeln att tala sanning och inget annat än sanning.
Led oss.Vad är det då som är så oerhört viktigt för den som är ledare i en församling? Jo, följande:
- Att förkunna Guds Ord, och inget annat än Guds ord - alltså inga "legender", inga spekulationer om släkttavlorna i GT där det florerade tillägg med symboliska tolkningar och horoskop, som tillämpades på aktuella problem.
Det förekom även att man utläste filosofiska läror hur den synliga världen utvecklats ur den osynliga.
Det fanns även avvikande läror där förkunnare nedvärderade kroppen och dess behov, och fortfarande höll fast vid laggärningar. (läs mer i 1 Tim 1:4).
Risken är alltså att Guds frälsningsverk genom Jesus Kristus går om intet!!
Det är det än idag, om präster och pastorer inte predikar Guds Ord, utan om "annat"...
Mina blädderblocksnoter.Hur, på vilket sätt, skall Timotheus förkunna Guds Ord?
- i tid och otid, alltså när som helst, vid alla behov, även när det är obekvämt.
- vederlägg, alltså motbevisa alla de uppfattningar som inte stämmer med vem Jesus Kristus är.
I den gamla översättningen stod det "bestraffa", men det leder fel...
- tillrättavisa, i betydelsen förmana utifrån kärleken (se skiss nedan), inte kritisera sårande.
- vädja, inte argumentera den andre sönder och samman...
- tålmodigt och med ständig undervisning.
Ständig undervisning.Men tänk om gruppen inte vill ta emot "ständig undervisning"? Den här församlingen vill inte alls höra Guds Ord den den omfattningen, med motbevis av felaktig uppfattning, bli tillrättavisade och allt möjligt...
Hm, då är det inte lätt att vara förkunnare i församlingen.
Men då får man inte glömma att förkunnaren först själv har sökt Guds röst i Ordet. Bara det som är mottaget kan bli givet.
Jag lyfte fram de två olika utgångspunkterna:
- kärlek kontra prestation.
När något blir fel och det måste påtalas, då har "kärleken" som syfte att förbättra, i omsorg om relationen,
- medan "prestationspersonen" inte tåler att det blir fel, och kritiserar i syfte att stöta bort den andre.
God eller dålig pedagogik?
God eller dålig pedagogik?När förkunnaren även är präst eller pastor i en nutida församling, är det viktigt att se det finns två olika roller som kan skapa konflikt, om de inte är tydligt uttalade.
Det är nämligen skillnad på att vara "ledare" och "själavårdare":
- Ledaren: fattar beslut, agerar och leder mot målet.
- Själavårdaren: lyssnar, frågar och bekräftar.
Om församlingen trodde att de fick en själavårdare, som skulle lyssna och göra många hembesök, men fick en som är en utpräglad ledare som tar tag i saker, fattar beslut och bestämmer - ja, då kan problem uppstå.
Eller motsatsen.
Om församlingen ville ha en ledare som drev utveckling framåt i en aktiv roll, men fick en mer tillbakadragen ledare med sociala talanger men utan beslutsförmåga - ja, då dyker också problemen upp!
Båda parter måste vara tydliga.
Särskilt vid anställningssituationen.
I lyckliga fall besitter pastorn/ prästen båda rollerna.
Både leda och själavårda.Vi fortsätter läsa texten:
DET KOMMER EN TID DÅ MÄNNISKORNA INTE LÄNGRE VILL LYSSNA TILL DEN SYNDA LÄRAN UTAN SKAFFAR SIG DEN ENE LÄRAREN EFTER DEN ANDRE, DÄRFÖR ATT DET KLIAR I DEM ATT FÅ HÖRA SÅDANT SOM DE ÖNSKAR.
DE SLÅR DÖVÖRAT TILL FÖR SANNINGEN OCH VÄNDER SIG TILL LEGENDERNA.
MEN HÅLL ALLTID HUVUDET KALLT, VAR BEREDD ATT SLITA ONT, GÖR VAD SOM ÅLIGGER EN FÖRKUNNARE OCH FULLFÖLJ DIN TJÄNST.
MITT EGET LIV UTGJUTS REDAN SOM ETT OFFER, OCH TIDEN ÄR INNE DÅ JAG MÅSTE BRYTA UPP.
JAG HAR KÄMPAT DEN GODA KAMPEN, JAG HAR FULLBORDAT LOPPET, JAG HAR BEVARAT TRON.
NU VÄNTAR MIG RÄTTFÄRDIGHETENS SEGERKRANS SOM HERREN, DEN RÄTTVISE DOMAREN, SKALL GE MIG DEN DAGEN, OCH INTE BARA MIG UTAN ALLA SOM LÄNGTAR EFTER HANS ANKOMST.
2 Tim 4:3-8.
Paulus visste sannerligen vad det innebar att stå i konflikt och hantera svåra situationer!
Bänk för lomhörda. Kalmar.Nu ska vi ta hjälp av modern psykologi för att närma oss det känsliga ämnet "KONFLIKT."
På prästfortbildningen på Sundsgårds folkhögskola i början av november, fick vi många goda föreläsningar, som jag här vill dela med mig av.
Längre ned i inlägget finner du föredragen i sin helhet.
Lars-Göran Sundberg - teolog, pastor och lärare i religionspsykologi, sa följande.
Man talar om församlingen som en "familj i familjen" med olika reaktionsmönster. När problem kommer och konflikter dyker upp, då reagerar man ofta som man gjorde i sin ursprungsfamilj.
Rädsla och oro kommer fram.
Fyra olika reaktioner blir tydliga vid konflikter:
1. Man ger upp. Har aldrig blivit sedd eller respekterad för sina känslor. Undantryckt. Går undan när det blir för svårt.
2. Man blir arg och anklagande. Kanske formad av kritiska föräldrar. Utåtagerande.
3. Distanserad och känslokall. Stänger av när problem kommer för att skydda sig själv.
4. Skämtar bort allvaret och blir en clown.
Om vi aldrig vågar se våra reaktionsmönster, då kommer vi inte vidare i församlingens växt och mognad.
Men OM vi sakta och fint får upp ögonen för detta - både hur vi som individer i grupp reagerar och som ledare - då finns alla möjligheter att låta en process starta där nya insikter öppnar upp vägen framåt.
(Upprepning:)
Rädsla och oro är grundläggande reaktioner vid äkta eller upplevt hot. Fyra reaktioner blir tydliga här:
1. Man ger upp. Tar på sig offerrollen eller blir underdog.
2. Blir arg och anklagande.
3. Distanserade och känslokall ("den där idioten kan man ju inte prata med...")
4. Skämtar bort allvaret och blir clownaktig.
Viktigt att kunna se sig själv och erkänna sina reaktionsmönster. Först då finns möjlighet till "omskolning".
Nästa steg är att hitta den helande kulturen. Hur ser en miljö ut som hjälper konflikter att läka?
Själavårdsläraren Veronica Widell från Johannelund lyfte fram åtta allmänna punkter, i motsatspar:
1. Ovillkorlig kärlek - eller villkorad kärlek ("jag accepterar dig bara om du...")
2. Gudscentrerad miljö - eller självcentrerad.
3. Accepterande - eller höga perfektionskrav (Du får inte göra fel. Kritiserar).
4. Förlåtande miljö - eller anklagande (skyller ifrån sig på andra).
5. Utrustande - eller kontrollerande (så att gruppen blir beroende av dig som ledare).
6. Trygg och tillitsfull miljö - eller nyckfulla och opålitliga relationer.
7. Det finns plats för erkända känslor - förnekar upplevda känslor.
8. Öppen kommunikation, även om det som är svårt - eller tystnadskultur med sluten kommunikation.
Kännetecken.Utifrån dessa korta föreläsningspunkter och bibelordet fick vi ett gott samtal, som jag hoppas skall fortsätta i hela församlingen.
Här finns mycket att lära, både som enskild person, men också som grupp i föreningen.
Problem delar ofta upp oss i skilda åsiktsgrupper, men det är inte så en kristen gemenskap skall fungera!
Det är Guds Ande som skall ge oss klarhet i besluten. Om splittringen är ett faktum, då är det några som lyssnar mer på sin egen uppfattning än vad Herren säger.
Vi skall inte ställa upp villkoren för Herren - "så har vi alltid gjort". Just det kan bli ett stort hinder för Herren att verka!
Förutsättningslöst behöver alla släppa taget om sina "käpphästar" och lyssna in, i ödmjukhet, hur Guds goda Ande vill leda oss framåt.
Ofta kan vägen göra en omväg för att vi skall nå målet. Just nu kan det vara att rusta sig inåt med hjälp av denna kunskap, annars finns risk att problemen upprepar sig.
Ljuset i mörkret.Det som är så fantastiskt med att vara kristen och läsa Guds Ord tillsammans, är att Jesus ständigt håller på med en "omskolning" inom oss! Dagligen vill han forma oss efter sitt sinne.
Det gör att vi ingenting har att vara rädda för!
När helig Ande är närvarande kan alla vara trygga.
Och Paulus ord blev mina.
Herren välsigne oss och bevare oss.
Herren låte sitt ansikte lysa över oss och vare oss nådig.
Herren vände sitt ansikte till oss och give oss frid.
I Guds; Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, Amen!
Helene F Sturefelt, V.D.M
Omskolning pågår!Här är föreläsningen i sin helhet, från Sundsgården:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar