LEDAREN I KONFLIKTEN - Sundsgården

Sundsgårdens klockstapel.

Hur ska man som ledare agera i spänningsfältet mellan olika grupper i församlingen?

Hur ska pastorn/ prästen/ ordföranden göra när en konflikt tornar upp sig och hotar att splittra gruppen?

Här kommer tredje föredraget som hölls vid prästfortbildningen vid Sundsgårdens folkhögskola, söder om Helsingborg.

Mycket skickliga och kompetenta föreläsare från Johannelunds Teologiska Högskola föreläste om högaktuella ämnen.

Lars-Göran Sundberg - högskolelektor i historisk-praktisk teologi, själavård och religions-psykologi och pastor - stod för följande insikter, såsom jag minns det från mina anteckningar.

Lars-Göran Sundberg, Veronika Widell, James Starr, Stefan Lindholm och Mia Ström.

LEDAREN I KONFLIKTEN

Ledaren är just ledaren, den som ska klara av att stå i spänningsfältet mellan olika åsikter i församlingen. 

När meningsskiljaktigheter tornar upp sig, finns det flera vägar att gå.

Det kan vara en kollektiv process där man tillsammans skall ta reda på vad motsättningarna grundar sig i.

Det kan också vara så att om enskilda personer blir trampade på, då får man ta honom eller henne åt sidan ur gruppen och lyssna, med större utrymme.

Men alla samtal skall inte in i det skyddande rummet! Då hjälper vi inte varandra att hantera konflikten.

Öppet rum eller stängt?

Vi ska också vara uppmärksamma på att det är skillnad på tystnadsplikten i enskildhet och i gruppsamtal, där det senare är en gemensam överenskommelse att inte prata om problemet utanför gruppen.

Sist i föredraget kommer några ord om skillnaden mellan att vara ledare kontra själavårdare.

Ett gott ledarskap är att utrusta varandra till att våga ha en själavårdande förmåga. Då blir församlingen sin egen resurs!

Men alla situationer som man tiger bort, de skapar en tystnadskultur som till slut kan bli mycket svår att bryta...

Stå fast i ditt ledarskap.

EMOTIONELLA REAKTIONER

I svåra samtal invaderar olika emotionella reaktioner själ och kropp.

Vi skolas i våra ursprungsfamiljer hur vi skall reagera på olika händelser. Men om det har laddats med mycket ångest och anklagelser så ska vi veta att det faktiskt är möjligt att omskola sina reaktionsmönster!

ex) En flicka gästade deras hem och tappade ett glas som gick sönder. I sin ursprungsfamilj hade hon fått slag och bannor... och hon blev livrädd. 

Men här i denna familjen spelade ett sönderslaget glas ingen roll. Hon blev inte anklagad utan tvärtom hjälptes då åt att sopa upp skärvorna, så var det inte mer med det.

Sopar skärvor.

Men det är svårt som ledare att stå rak i svåra samtal. 

Lars-Göran Sundberg tog ett exempel till: 

ex) Vi vet ju själva hur lätt det är när man träffar släkten en gång varje jul, efter några timmar har man fallit in i gamla mönster som man har lämnat. Att stå fast vid sina nya värderingar och roller kan orsaka konflikt - då backar man hellre...

Rädsla och oro är grundläggande reaktioner vid äkta eller upplevt hot. Fyra reaktioner blir tydliga här:

1. Man ger upp. Tar på sig offerrollen eller blir underdog.

2. Blir arg och anklagande.

3. Distanserade och känslokall ("den där idioten kan man ju inte prata med...")

4. Skämtar bort allvaret och blir clownaktig.

Viktigt att kunna se sig själv och erkänna sina reaktionsmönster. Först då finns möjlighet till "omskolning".

Ge upp, bli rädd eller clown...

Det är naturligt att vi har taggarna utåt i svåra samtal. Vi kanske inte litar på den andre eller hans argument. Eller så kan självkänslan vara så sårad att vi inte förmår lyssna.

Prästen, pastorn, ledaren förväntas agera utifrån en trygg närvaro.

ex) Mose, Israels störste ledare, stod trygg i en kaotisk situation då han skulle leda hela folket ut ur Egyptens fångenskap, genom Röda havet. Det krävdes sannerligen den skickligaste ledaren till det!

Och han stod i ständig kontakt med Gud.

Vi kan tänka på våra församlingar som en "familj av familjer". När något händer i kyrkan, reagerar var och en så som det passade sig i sin familj. Men i kyrkan kan det bli mycket fel. 

Förhöjd stress aktiverar gamla dåliga familjemönster.

Gamla familjemönster.

NYCKELORD: "DIFFERENTIERAD"

Lars-Göran Sundberg tog fram ett begrepp från psyko-dynamiken: att ha ett så kallat "avskilt jag".

Det betyder följande:

- Förmågan att definiera och kontrollera sig själv, för att kunna leda ansvarsfullt.

- Förmågan att stå i relation till närstående, utan att reaktionen ställer sig i vägen.

- Förmågan att hålla kursen i turbulenta tider.

- Förmågan att reagera mindre reaktivt när andra är oroliga.

- Förmågan att ta ansvar för sina egna handlingar, utan att förvänta sig att andra skall bejaka dem.

Förmågan att...

Det behövdes många tankepauser för att hinna smälta alla dessa insikter.

Ibland lät jag blicken glida ut genom fönstret, över ängarna nedanför landborgen, ut över Öresund.

I fantasin tog jag båten över till Ven... och vidare till den danska kusten.

Alla dessa förmågor är högst eftersträvansvärda, men man känner sig onekligen liten i sammanhanget.

Det är lättare att segla en båt än att segla en församling... 

Och det finns olika sorters stormar som man bemästrar med olika kapacitet. Havsvågor kontra känslovågor...

Det gäller att ha sitt sjökort i beredskap! Grynnorna lurar där man minst anar det.

Församlingens sjökort?

Frågor ställdes och tankar delades med föreläsaren från Johannelund:

* Det är svårt att leda när man träffar församlingsfolket sällan. Förra årets nedstängning p g a pandemin gjorde det extra svårt.

* Man kan ordna smågrupper där medlemmarna själva får föra processen framåt.

* Man kan åka hem till en familj i taget och låta dem prata ut, utan att andra lyssnar, med frågan: "Jag märker att det är en spänning här, kan vi prata om det i lugn och ro?"

* Svenskar är mycket konflikträdda.

* Insatsen blir mycket hög när någon börjar tala om "detta är Herrens vilja..."

* Låt inte söndagen bli en konfliktdag mellan raderna i predikan. Håll frid där. Konflikterna får hanteras i veckan istället.

Vacker föreläsningssal! Danska kusten anas.

KONTROLLFRÅGOR

Det finns goda frågor att ställa sig i sitt ledarskap (men även som föreningsmedlem):

- Vilken grad styr rädslan mitt ledarskap?

- Hur fri känner jag mig i att uttrycka egna tankar? Sätta egna gränser?

- Hur mycket beror mitt lugn på att andra är lugna?

- Hur väl kan jag behålla relationen när den är emotionellt laddad? Bär kärleken?

- Hur är min förmåga att behålla lugnet när andra inte håller med mig?

Kontrollfrågor.

Det går att träna upp sin förmåga att känna igen varningssignalerna. Genom att lära känna sig själv när reaktionen är på väg, så kan vi göra halt och hejda dem.

Här är fyra personliga nycklar i spänningsfältet, som förstärker differentieringen:

* När tankarna för sin egen dans i huvudet och inte vill sluta... när det är fjärilar i magen och spända axlar.

* Ta ett steg tillbaka. Skapa utrymme:

- Just nu behöver jag en paus, tänka, gå ut några minuter...

* Intag "jag-positionen": "jag tänker, jag känner, jag behöver"... Inte "du borde, varför måste du... kan du aldrig..."

* Behåll relationen med dem som finns i spänningsfältet. Undvik inte varandra, fortsätt behåll kontakten.

Olika roller, olika rum.

LEDARE ELLER SJÄLAVÅRDARE?

Veronika Widell, lärare och terapeut, steg upp till podiet och delade några viktiga erfarenheter.

Det är skillnad mellan att vara ledare och själavårdare!

* Ledaren fattar beslut, leder och agerar.

* Själavårdaren lyssnar, frågar och bekräftar.

Jag tänkte att om det inte är klart uttalat i församlingen, vad pastorns/ prästens primära uppgift är, då kommer besvikelse och frustration.

Så här kan det tänkas låta:

- Vi ville ha en själavårdare som lyssnar och gör hembesök, men du kommer här och bestämmer...

- Vi ville ha en ledare, men du går bara runt och pratar med folk och är trevlig...

- Vi ville ha närhet, men fick distans.

- Vi ville ha distans, men du tränger dig på...

När ledaren fattar beslut finns det alltid ett "rätt och fel" i bakvattnet, tänker jag.

Själavårdaren kommer först och främst med acceptans. Själavårdsrummet är ingen domstol eller rättssal.

Men båda måste vara genuina och empatiska i sin roll.

Empatisk folkhögskola.

Det finns en brännpunkt, menade Veronica Widell, där bibliska principer, etik och moral försvinner i vårt tids sätt att tänka och handla.

ex) Jesus äter med syndare och går hårt åt fariséerna - och blir korsfäst. 

Det är vår modell... Se upp med att vara klåfingrig och tala om hur den andre skall göra eller leva!

Lyssna villkorslöst.

Korsfäst din vilja att styra den andre!

Vi har en värdegrund som vi utgår ifrån, men lyssna först och främst.

ex) Emmausvandrarna: Jesus slog följe, lyssnade först och berättade och förklarade sedan.

Se upp för de enkla samtalen där konfidenten frågar:

- Vad tycker du? Tala om för mig vad...

Nej, försök väcka personens egen vilja med orden: 

- Jag stöder ditt beslut.

Citat Henry Nouwen:

"Skapa plats för smärtsamma erfarenheter så att ångesten kommer ut".

Om du kan skilja på dina roller hjälper du församlingen att göra detsamma.

Konsten att träna sitt omdöme.

Ring in, ring ut.

Här slutar denna föreläsning, som vi alla uppskattade mycket.

Att skriva ned allt detta på bloggen är för mig ett sätt att räcka kunskapen vidare, oavsett i vilken situation du befinner dig i.

Det är också ett stort tack till er på Johannelunds Teologiska Högskola! Guds välsignelse till er alla, i er viktiga gärning, att utbilda morgondagens församlingsledare.

Självkännedom är det viktigaste vi har att öva oss i.

Och i umgänget med Herren kommer vi långt - tillsammans!

De bästa hälsningar,

Helene F Sturefelt - Sture Fält...

V.D.M.

Sture Fält...