VÄVER LIVETS TRÅDAR

Väv in din visdom i mig.

O, STORE GUD NÄR JAG DEN VÄRLD BESKÅDAR
SOM DU HAR SKAPAT MED DITT ALLMAKTS ORD.

HUR DÄR DIN VISDOM VÄVER LIVETS TRÅDAR
OCH ALLA VÄSEN MÄTTAS VID DITT BORD...

Jag sitter och trallar och sjunger psalmer vid min vävstol.
Och jag har en ny skapelseteori på gång....
Den kallas Varpelution... Nej, jag bara skojar.

Men följ med nu på en resa genom trådar och nystan, visdom och bibelord.

Lagom spänd varp.

När vår Herre skapar en människa, tager hen ett garnnystan, spänner upp en varp i vävstolen, och säger:
- Var så god, lev ditt liv! Slå in dina inslag i livets väv.

Ibland känns det som att varpen är för hårt spänd...
Jag får inte in några inslag alls. Skälet öppnar sig inte.

Det är lika konstigt när varpen är för slapp.
Då hänger hela väven, och det går inte att slå till inslagen med bommen över huvud taget.

Skälet måste öppna sig.

Själen likaså...

Detta säger något om livet.

När stressen spänner oss, får vi inte något gjort.

Eller när slapphet och meningslöshet griper tag, då spelar det ingen roll vilka intressen man har, det går inte in ialla fall...

Fel-solvat! Varpen går i kryss.

Aj aj! Här har jag solvat fel. Varpen har kommit i kryss i solv-öglorna...
Ja ja, en liten kromosomvariant kan skapa oanade talangfulla mönster i väven!

Skeden är på plats, lika så tramporna.
Nu knyter vi fram varpen i tygbommens käpp.

Textil-tekniker.

Inslaget i varpen - skall det vara grovt ullgarn, rivna gamla lakan till trasmatteteknik eller fint lingarn till en julduk?
Detta säger något om oss människor:

Vissa människor är vävda av varmt ylle!
De har alltid ett leende över eller ett lyssnade öra.
I deras varp vävs starka röllakansmattor i klara mönster, väggbonader i "krabba-snår" eller mjuka plädar.

Andra människor är grövre...
Livet erbjuder mest trasiga förhållanden och dåliga bostäder.. Väven blir därefter, men även här bildas ett mönster, kanske inte så dumt ialla fall när helheten blir synlig.

Även av gamla trasor kan vår Herre åstadkomma en livsväv som är duglig!
Trasmattan på köksgolvet värmer fötterna och fångar upp smulorna från skärbrädan..

En tredje typ av människa är vävd av finaste lingarn.
Det är de som har stor integritet, är finsmakare, har distans och noggrannhet.
Deras livsväv hamnar ofta på matsalsbordet och får många beundrande blickar.

Återvinning.

En del mänskovävar går i ljusa färger.
Där man kan höra skrattet klinga och livsmodet brusa.

Andra mänskovävar är dovt mörka.
Misslyckanden, felsteg och svek fyller varpen med oro. Sjukdom, sorg och död skapar raviner av svarta inslag...

Väven kan ha skarpa färgskillnader, men också vara melerad, där färgerna går in i vart annat.
Livets faser glider smidigt in i de olika tidsåldrarna.
Men för andra kan åldersfaserna vara smärtsamt skarpa, med stora förändringar.

Skarpt. Och melerat.

Åh! Det glimmar till!
Jag anar inslag av tunna guldtrådar i väven! Vad kan det vara?

- Käre Gud, Du Livets stora Vävare-Mästare, vad är det som glimmar i väven?
- Mitt barn, mitt älskade barn, svarar Herren, det är min närvaro i ditt liv.
- Men Du har aldrig varit särskilt tydligt för mig, Herre.

- Jag vet det, mitt barn, men varje gång något sker av kärlek i ditt liv, så vävs en gyllene tråd in!
Varje gång ett ord av förlåt sägs, kommer ännu ett stråk av guld in i din livsväv.
Och den dagen du kommer till Tro, då blir de glimmande inslagen allt starkare...

- Käre Gud, ge mig den Tron som gåva!

DÅ BRISTER SJÄLEN UT I LOVSÅNGSLJUD:
O, STORE GUD, O STORE GUD!

Domens Dag.

Det är snart dags att klippa ned väven. Undrar hur den blir...

Men innan saxen får göra sitt verk på "domens dag..." tar jag fram min Bibel och läser vidare i 1 Korinterbrevet kap 1:26-31, där jag slutade läsa i gårdagens inlägg.


"Mina bröder och systrar, tänk på hur det var när Gud kallade er.
Det var inte många av er som hade hög bildning, inte många var inflyterserika, inte många tillhörde de högre klasserna i samhället.

Nej, Gud utvalde det som världen anser dåraktigt, för att de visa skulle stå där med skam,
och Gud utvalde det som världen anser svagt, för att de starka skulle stå där med skam.

Det som världen kallar lågt och föraktligt, det som ingenting är, det utvalde Gud, för att han skulle göra till intet det som var någonting, så att ingen människa skulle ha något att berömma sig av inför Gud.

Guds gärning är det, att ni är förenade med Kristus Jesus.

Gud har gjort Honom till vår vishet. Han är vår rättfärdighet, genom honom blir vi helgade.
Han har köpt oss fria. Där för blir det som Skriften säger:
- Den som berömmer sig , han bör berömma sig av Herren."

(David Hedegårds översättning).

På kanten till snö-ravinen.

Väven är klar.
Bilden, som inspirerat mig, är från Turistföreningens alpina bilaga.

Så är vi alla fullkomliga i Guds ögon, men verklighetens väv blir alltid sitt eget original:

"Snö-ravinen".

De bästa hälsningar till er alla, särskilt till er i vävstugan i Ramlösa, med tack för all inspiration!

Helene Sturefelt,
- väverska, som inte druckit kaffe på en vecka, för att avgifta sig från Zoégas svarta rävgift... ; )

NORMALT VARA ONORMAL

Vad är normalt?

Vad är normalt, egentligen?
Många går runt med en liten ängslighet att vara onormal...

Men här kommer tisdagens evangelium, denna regniga novemberdag, allt enligt Helene:
- Det är normalt att vara onormal!

Men. Män!

När det gäller medicinsk "normal-bedömning" utgår man ifrån en 18-årig man som skall mönstra, stark och ståtlig, och tycks ha satt doseringshalter efter det, med resultat att många kvinnor blir felbedömda i vården.
Med tanke på att det finns fler kvinnor än män, och väldigt många fler som är över 18 år, så är det mycket sannolikare (!) att vara onormal, än normal...

Följ med på en fotorunda runt Gullberna Park, från sjukhusområde till företagsby.

Från sjukhusområde till företagscentrum.

Jag är inte så lättpåverkad vad gäller läsning av andras sjukdomsbild, men igår fick jag mig en tankeställare vad gäller alla dessa "syndrom".

Känner du till WILLIAMS SYNDROM?

Ett fel på kromosom nr 7 gör att dessa personer får en extra känslighet för språk och musik. De hör på ett annat sätt, de hör "mer" och "längre".
De har också en större förmåga att känna igen och läsa av ansikten.

En person med Williams syndrom går att känna igen på sina stora läppar, markerat hakparti och stora ögon.
Forskare som mätt deras hjärnkapacitet konstaterar att deras IQ är mindre i vissa fall, men större vad gäller det jag nämnde ovan.
Hela hjärnan är något mindre än vanligt.

De är kärleksfulla och kramas gärna, de är orädda för nya människor och har lätt för att prata.

Plats för prat.

Nu till min tankeställare.

Att leva under långvarig stress skadar hjärnan. Den krymper och stänger av minnesfunktionerna för att gå på sparlåga. Kroppen är smart.
Men vi är inte smarta. Inte jag ialla fall.

Och samhället utnyttjar och premierar effektiva och högpresterande människor, vilket leder till att Sveriges nya folksjukdom heter Utmattningssyndrom.

Under min 8 månader långa sjukskrivning har jag fått mycket tid att komma tillbaka till mig själv.
Många smärtsamma insikter har ställt sig på kö...

Med glimten i ögat tror jag att jag har fått en släng av Williams syndrom på kuppen!
Jodå.
Hör här:

Vandrar i min bokskog.

När jag är ute och går med min pilgrimsstav, så kan jag höra om det finns håligheter i marken!
Det blir olika klanger när man sätter ned staven, beroende på hur marken är beskaffad undertill...

När jag åker skridskor kan jag höra på skärens klang över isen, hur tjock den är...

Jag hör ljud långt bort ifrån, som alla normalt avtrubbade har stängt av. Men jag plågas av dem.
Jag har hörselkåpor på när jag steker korv, ty det brusar och frässser så fruktansvärt från stekpannan...

Jag hör till och med fjädrarna prassla i huvudkudden innan jag skall somna.
Skratta gärna! Välkommen till dårhuset....

Nej, här finns inget dårhus! Längre...

Vår Herre har humor.
Han har placerat mig i mentalsjukhusområden sedan 2005.

När jag bodde i Vadstena, hade vi närheten till det gamla hospitalområdet och nuvarande rättspsyk.
Många tosingar har bott där, olycksaliga och orättvist bedömda.

Förr i tiden vågade Vadstena-bon knappt köpa returbiljett hem, med risk att bli tagen för att vara en tosing på frigång...
- Enkel till Linköping, tack.
Sedan en enkel tillbaka till Vadstena.

Predikare-Lena inspärrad i Vadstena.

Jag hade glädjen att få lära känna den gamla, stränga diakonissan Inga Emilsson där.
Med sin barska vänlighet ingav hon en gammaldags respekt.
När jag berättade att vi hade fått tjänster och bostad i Karlskrona lyste Inga upp:

- Där fanns ett stort mentalsjukhus i Gullberna, Sveriges modernaste, där jag var föreståndarinna då det invigdes 1969!
- Hm, det är där vi bor....

Men vi är noga med att tillägga:
- Gullberna Park!
Så att ingen undrar vilken avdelning vi är intagna på...

Litorina folkhögskola ger nystart.

Många av sjukhusets byggnader är nu skolor och företagslokaler.
I sanning en levande by med stor spännvidd!

När jag sitter här uppe vid mitt skrivbord har jag fin utsikt över området.
Varje dag kommer en grupp från handikappboendet promenerande. De går i sakta lunk och håller varann i handen.
Deras värme strömmar ända hit upp till mig...

Så skulle vi "normalstörda" inte göra...
Tänk om man gick ut en sväng med sina grannar och bad att få hålla dem i handen... bara för att få känna lite trygghet och gemenskap... Icke! Så bär man sig inte åt.

Måsskär.

Käre Gud, Tack för alla dessa människor du har skapat med små avvikelser!
Är det så att vi blir mer mänskliga, när Du pillar lite på kromosomerna?....

Herre, jag behöver alla dessa kärleksfulla, prestiglösa människor som ler alldeles för brett, utan beräknande avsikter.
Tack för alla syndrom... som ger oanade talanger...
Förlåt dem som kallar detta för missbildning... Amen.

Här är skönt att stå. Sitta.

Vad säger Bibeln om dårskap?

Ja, här handlar det inte om att vara normal eller inte, men likväl en dårskap som går vid sidan om det etablerade.
Det är Paulus som utlägger texten i 1 Korinterbrevet kap 1:18-25

TALET OM KORSET ÄR EN DÅRSKAP FÖR DEM SOM GÅR FÖRLORADE,
MEN FÖR OSS SOM RÄDDAS, ÄR DET EN GUDS KRAFT.

TY EFTERSOM VÄRLDEN, OMGIVEN AV GUDS VISHET, INTE LÄRDE KÄNNA GUD GENOM VISHETEN,
BESLÖT GUD ATT GENOM DÅRSKAPEN I FÖRKUNNELSEN RÄDDA DEM SOM TROR.

GUDS DÅRSKAP ÄR VISARE ÄN MÄNNISKORNA
OCH GUDS SVAGHET STARKARE ÄN MÄNNISKORNA.

Styrka. I svagheten.

Nej, jag är inte normal.

Jag som hör för mycket, sover för mycket, är överkänslig (HSP-personlighet), har Synestesi, är vänsterhänt, kristen - och kvinna! - är högst onormal!

För mig är det är mycket svårt att leva i en värld som styrs av testosteronstinna män, avtrubbade, detaljstyrda utan överblick, prestigeladdade, enkelspåriga med underutvecklat sinne för relationer, högerhänta, okristna - och som har mage att kalla sig själva för "normala" !!!

Nu överdrev jag nog. Det här var ingen beskrivning av en män-iska... det var en beskrivning av en marsian, någon som kommer från planeten Mars.
Och sådana finns det ju inte här...

Jag trivs inte här.

Alltså, jag stortrivs att bo här på det gamla mentalsjukhusområdet Gullberna Park!
Här bor skörheten och mänskligheten.
Skönheten och odjuret. Sida vid sida.

- Hallå! Kan man få en spann kallt vatten över sig?!

Dåraktiga hälsningar,
Helene Syndromeda Sturefelt,
- vars farfar hette Sture William Andersson, begåvad skogsbonde från Småland.

Vem är inspärrad? Jag?!

SKILJ FÅREN FRÅN GETTERNA

Jag ser ingen skillnad...

Hoppa inte över Domssöndagen!

Att göra bokslut är nödvändigt, både för butikschefen och kyrkbänksnötaren, fast den förra döljer det andliga allvaret med julgransglitter - före advent!

Nåväl, vad vet jag om det?
Själv har jag startat veckan med att gå till Möllebackskyrkan, just på Domssöndagen, och hört en god predikan.

Jag vill dela med mig av tankarna därifrån.
Om du vill, slå upp Matteus kap 25:31-46. Där är den välkända berättelsen om fåren och getterna:

Fårskinn i Mariakyrkan, Helsingborg.

JESUS SA:
- NÄR MÄNSKOSONEN KOMMER  I SIN HÄRLIGHET.. SKALL ALLA FOLK SAMLAS INFÖR HONOM OCH HAN SKALL SKILJA MÄNNISKORNA, SOM HERDEN SKILJER FÅREN FRÅN GETTERNA...

För en stadsmänniska är bilden inte lätt att förstå. Jag har varit i Helsingborg ett par dagar och såg bara bilar och parkeringsplatser överallt...
Är det som att skilja Volvo från Saab?
För att det skall bli lugnare i fållan? - - -

Lugnt på parkeringsplatsen.

Get kan även betyda Bock, i betydelsen syndabock, den som är självisk och tränger sig in och förpestar tillvaron.

I himmelriket finns ingenting som förpestar... allt är harmoni.
Men i denna jämmerdal lever vi sida vid sida, i en enda soppa av ont och gott, falskt och sant, djävulskt och oskuldsfullt.

Min kollega Glenn berättade om ett besök av en skolklass.
- Tror du på helvetet?
Man vill gärna vinna tid när man skall svara på en så svår fråga... Men eleverna tänkte själva:
- Men Hitler kan inte komma till himmelen! Han hör hemma i helvetet...


Jag satt i kyrkbänken och tänkte:

Vi är så rädda för att bli orättvist fördömda. Men den utstuderade ondskan, ska Gud inte göra upp med den?? Alla mördare, pedofiler, internetbedragare och åldringsrånare... alla uppviglare, krigshetsare och våldtäktsmän... dem vill inte jag möta i himmelen!!
Inte i helvetet heller, för den delen...

Guds vrede över ondskan är uttryck för Guds kärlek.
Motsatsen är likgiltighet... och den vanmakt som de unga flickor känner när de anmäler sexuellt ofredande, där mannen är tagen på bar gärning, men släpps fri...

Kärnan.

Lås porten för ondskan!

 Pastorn fortsatte:
- Redan i skapelsen skiljde Gud mellan ljus och mörker. Gud kan inte låta ondskan blandas in i himmelriket!

Sedan tog Jesus en liknelse från vardagen, som avslöjar vår mänskosyn:

JAG VAR HUNGRIG OCH NI GAV MIG ATT ÄTA,
JAG VAR TÖRSTIG OCH NI GAV MIG ATT DRICKA,
JAG VAR HEMLÖS OCH NI TOG HAND OM MIG,
JAG VAR NAKEN OCH NI GAV MIG KLÄDER,
JAG VAR SJUK OCH NI SÅG TILL MIG,
JAG SATT I FÄNGELSE OCH NI BESÖKTE MIG.

Poängen är att liksom "se Kristus" i sin medmänniska.
De rättfärdiga har gjort allt detta, men inte tänkt så fromma tankar att det var Gud själv de visade omsorg... De visade bara lite vanlig hyfs...

Behöver ni hjälp?

Gatuarbete utanför EFS i Helsingborg.

Motsatsen blir tydlig bland dem som Jesus kallar de förbannade... för de fattade inte att det var viktigt att bry sig om den utsatta...
Bortförklaringar har vi många, särskilt tidsbrist. Och att Gud skulle finnas i den trasiga medmänskan är väl att ta i... nä, det får samhället sköta.

Båda skarorna blir lika förvånade.
Ett bräkande hörs i natten...
- Bääää, vaaa? Jag?

Vi drar!

Slutsaten är kristallklar:

DET NI HAR GJORT FÖR EN AV DESSA MINA MINSTA, SOM ÄR MINA BRÖDER, DET HAR NI OCKSÅ GJORT EMOT MIG!

Vilken genialisk levnadsregel detta är egentligen!
Och har man varit bland de utsatta, då vet man vad det betyder att få ett vänligt omhändertagande...
Det kan vara livsavgörande.

Motsatsen är lika klar:

JESUS SA:
SANNERLIGEN, VAD NI INTE HAR GJORT FÖR NÅGON AV DESSA MINSTA, DET HAR NI INTE HELLER GJORT EMOT MIG.

Va?? Behövde du hjälp??

Pastor Glenn tog tanken ett steg till och jag tänkte:
- Det är vi som delar upp tillvaron! Inte Gud.
Det är vi som sorterar människor. Inte Gud.
Det är vi som bedömer folk olika. Inte Gud.

Domens Dag är bara en återspegling av det liv vi levt.
Alltså har vi alla möjligheter att påverka situationen! Jag kan själv välja att förbanna den jag möter, eller välsigna...


Tillbaka till den himmelska tronen.
Vem är det egentligen som dömer?

- inte de ofullkomliga lärjungarna,
- inte Israels tolv stammar,
- inte justitieministern,
- inte någon mutad domare från maffian...

.. nej utan Jesus själv, han som frestades av satan:

- att bara vara Gud, och hoppa ned från tempelmuren (Lukas 4),
- att bara vara människa och förvandla stenar till bröd för hungern.

Den som dömer är Jesus Kristus, sann Gud och sann Människa.

Jesus, med full insyn i båda världarna.
Och en dag skall ont skiljas från gott - tack och lov!

Om himmelen skall vara just Himmel, då måste Gud ta bort det onda.
Varning till oss alla...
Gör bokslut. Stäm av. Gör upp. Red upp. Försona dig.

Jesus, Guds försoningslamm.

Möllebackens krucifix.

Men så kommer den malande oron tillbaka...
Men jag då? Hur ska det gå för mig?
Jag minns tonårstidens första kristna läger när detta allvar gick upp för mig, ångest över alla som skulle gå förlorade...

Det gäller att vara varsam när man talar om de yttersta tiderna med unga människor.

Som vuxen har jag en annan trygghet. Och många goda år under Guds vingars skugga!

Guds domslut = min trygghet.

Glenn avrundade sin predikan:
- Ta emot tron på Jesus så att tron rinner ut i händerna och i fötterna! Tron ska inte stanna i huvudet.

Låt tron få konkret uttryck. Det är det som Är Kristus!

Glöm inte att du fått ta emot Helig Ande.

Evangeliet på Domssöndagen är alltså:

DOM:
1. Frikänna de orättvist dömda och utnyttjade.
2. Fördöma de som haft onda motiv med sina handlingar.

Förlåtelsen där den lysande stjärnan. Att ödjmuka sig under den...

Bikten - en klosterpub...

Jesus skall skilja det som i mig är ont, där detta slagg tas bort, i syndaförlåtelsen.
Gud renar oss, bakåt i vår egen historia, fram till denna dag - som är frälsningsens dag.
Lycklig är jag!
Hoppas du med.

Då återstår bara frågan hur det skall gå med Saab och Volvo?
Och SAS... för det är väl en bil?

Flyg-bil.

Bräkande hälsningar från Helene Sturefelt,
- bilägare men inte herde. Eller?

P.S. Skytldockan har inget med artikeln att göra.
Inte bilen heller, eller personerna. Bara fåren... ha ha!

OLJIGA MARKNADS-FLICKOR

Drivmedel, för Tro och Tröst.

Vi lever under marknadens förtryck. Jag plågas av tanken att allt är till salu. Utan ansvar.

Men är verkligen allt möjligt att köpa?
Call a girl... Nej!

Kan man köpa TRO?
Och hur håller man trons fackla brinnande?

Marknaden styrs av olja, svart, fet olja... olja av sammanpressade snäckor från urtiden.

I trons värld talas också om olja, men den är guldgrön till färgen och smakar ljuvligt.
Bibeln berättar om olivoljan som är både läkemedel och mat, smörjande både av hela platser och konungar - ja själva Messias är ju Den Smorde!

Böneljus och den Smorde.

Denna vecka lever vi med berättelsen om de tio flickorna som var bjudna till en bröllopsfest. De ingick i följet som ledsagade brudgummen.
Deras ansvar var att ta med sig olja och facklor så att de kunde lysa hela kvällen.
Men hälften av dem var dåligt förberedda - de saknade olja.

Du kommer säkert ihåg evangeliet från Matteus kap 25.

De fem oförståndiga flickorna inser att de har gjort bort sig. Dålig planering. Ointresserade.
När brudgummen äntligen kom, saknade de olja och deras facklor lyste inte.

- Ge oss av er olja, våra facklor slocknar, sa de.
- Den kan aldrig räcka till både oss och er, svarade de förståndiga. Gå istället och köp hos dem som säljer olja.

Det går som smort.

Många har reagerat mot hårdheten mot de "förståndiga" flickorna.

Ska man inte vara kristet snäll och dela med sig? De kunde väl ge lite till dem som glömt?
De klokas förmenta förstånd är egoistiskt!
Och så slår man igen sin Bibel med en smäll.
Eller?

Det låter som En sockerbagare här bor i staden, där man gjort om slutet, i rädsla för att ta konflikten:
- Men är du stygger, du får ändå!
Medan originalet  säger:
- Är du stygger, så får du gå! GÅ!
Det finns en gräns.

Ondskans härdsmälta.

Vi kan tänka oss att Facklan symboliserar trons yttre struktur.
Facklan är vår kunskap, våra kyrkor, våra gudstjänster och möten med varandra.
Men utan olja blir det ingenting...

Oljan kan tolkas som en bild för Trons Vaksamhet. Oljan är den Helige Ande.

Nu börjar det bli mer begripligt.
Utan den Helige Andes glödande Närvaro blir det inte så mycket med vår kunskp, blogginlägg, gudstjänster och möten...
Det blir torrt. Mörkt. Utan glöd. Utan värme.

Helig Ande är inte till salu.
Tron är en gåva.

Stearin-Kristus.

Jag tillhör den lilla utdöende skara som tycker om denna tid på året.
Jag trivs på hösten, i mörkret, bland löven som faller.
Och jag vill absolut inte missa gudstjänsterna kring Domssöndagen!
Äntligen allvar! Mothårs. Växt och mognad.

Men marknadsteologerna tränger sig in... lismar och ler... säger att det nog inte är så allvarligt.
- Inte skall gud porta dig vid porten! Inte skall väl gud...

Har vi inte hört ormens röst förut?
Paradisormen, som lurar Adam och Eva, är fortfarande verksam, tro mig! Mer än någonsin!!

Efter en stund kom de andra flickorna och ropade:
- Herre, herre! Öppna för oss!
Men han svarade:
- Sannerligen, jag känner er inte.
Håll er därför vakna. Ni vet inte när dagen och timmen är inne.
                                                                                   Matt 25:13

Jag upplever att "de oförståndiga" är alla de som är falska ögontjänare. Det är kul att vara inbjuden till Guds rike, men man tar det inte på allvar.
Gudsrelationen är inget personligt, inget man vårdar. Det löser sig...

Skit i det här. Det ordnar sig nog... vi drar...

Minns du tonårens FF? Föräldrafria Fester, för inbjudna kompisar.
Men det där gänget som ringde på lite senare, och också ville komma in, skapade alltid oro...
- Vem är ni? Är det någon som känner dem?
Nej...


När man har förlorat allt, då är Domens Dag en befrielse.
Det är den stora upprättelsens dag, då all falskhet skall avslöjas.
Lögner och bedrägerier dras ut i ljuset.
En dag av frikännande från de orättvisor, som kramade livet ur en.
Nu drar vi ihop resonemanget:

Alla är bjudna till Guds rike. Alla!
Och alla får en fackla i handen.
Alla har tillgång till kundskap - nej, kunskap! - gudstjänster och möten.
Och Helig Ande...

Men Anden måste man Ta Emot. I ödmjuk bön.
Inte köpa. Inte förhandla sig till...
Konsumenten har inte allltid rätt i sina krav. Det heter inte kund-skap...

Men åt alla dem som tog emot Honom gav han rätten att bli Guds barn.
Joh 1:12.

Ring inte.

Call a girl.
Köp en flicka. Värm dig med lite ung kärlek...
Den gubbsjuka filmen Call Girl väcker starka känslor.

Mårten Palme överväger att stämma filmskaparen Mikael Marcimains film, där en statsman går på bordell.
- Jag tycker det finns tydliga markörer som entydigt pekar ut min far, säger Mårten Palme. Jag tror det är grovt förtal av en avliden.

Jag håller med Mårten.
- De försöker sälja en film genom skandalisering och nakenhet. Snacka om patriarkala strukturer! Det är en gubbsjuk film, säger han.

Och jag tänker:
När får vi se en film som står på Kvinnans sida i bordelleländet?
Vem gör filmen The Girl Said No?

Vem skriver manuset där flickorna, tjejerna och kvinnorna reser sig upp, går sin väg och lämnar gubbarna med gylften öppen, i en självkänsla som bara den kan ha där facklan inuti brinner och lyser av Helig Ande... av helig vrede.

Hör av dig. Jag skriver. Redan.

Lysande. 

 

Tillbaka till kyrkan.

Nu har luften snart gått ur mig, ungefär som orgeln i Edestad kyrka...

I söndags fick vi en oväntad illustration om hur det låter när man är dåligt förberedd till den stora festen.

Plötsligt, under preludiet till en psalm, hördes ett stort väsande och pustande...
- Ppöfffffhhhemmmm....
Hela församlingen hoppade till. Vad i all sin dar... Håll er vakna, visst! Men...

Det var en timer på orgelläktaren som var inställd på 30 minuter och som nu menade att det var färdigt...
Den elektriska lufttillförseln till orgelpiporna tog slut. Ungefär som oljan hos de oförståndiga...

Inne i församlingshemmet blev det ett skratt vid kyrkkaffet när man förstod vad som hänt.
- I Edestad kyrka skall gudstjänsterna tydligen vara slut efter en halvtimme...

Edestad vapenhus.

Det handlar inte om flickor. Inte heller om facklor.
Det handlar om människor som utnyttjar andra.
Hela tiden.
Där är porten stängd.

Gud är inte konflikträdd.
Är du?
Ta fighten. Båda vinner på det!

Helige Gud, Du som kallar oss till Ditt rike,
hjälp oss att vaka och bedja...
När vår tid är ute, öppna då av Nåd porten till den himmelska bröllopssalen.
Genom din son, Jesus Kristus, den Smorde i evigheters evighet!!
Amen.

Bloggvila i en vecka.
Vaka och bed tills vi hörs igen.

Helene Sturefelt,
- som bär det grekiska namnet hélene med skräckblandad förtjusning, = fackla, den som brinner... och som letar efter olja...

ÖVERFULLT - PÅ LOKAL

Snart fullt i lokalen.

Hade du roligt åt "kärlekens hormoner"? Det hade jag!

Hoppas du haft en trevlig helg.
Jag försökte vara normal. Gick på lokal.
Fyra gånger! Två på lördagen och två på söndagen. Men det straffade sig idag.
Det blev överfullt i huvudet...

Jag lever i skuggan av utbrändheten, med en hjärnstress som ber om vila.
Ja, jag vilar, och sniglar mig...  men även en snigel måste vara på väg någonstans!

För att lätta på trycket delar jag med mig lite av mina misstag. Inte för att få medlidande. Möjligen lite förståelse... och acceptans, från mig själv... Gud, ge mig sinnesro.

Helgens olika händelser bra, var för sig. Men sammantaget blev det överbelastning, som när man pillar på ett sår som håller på att läka...

Vi börjar med tåg-föreläsningen i Folkets Hus:

Det stora Tåg-rånet.

Det är roligt att vara inne i stan på lördagar. Mycket folk är i rörelse, men jag smet osynlig in på den föreläsning som var annonserad:
- Det stora Tågrånet.

Journalisten Mikael Nyberg berättade om konsekvenserna av den politik som har sålt ut järnväg och tågtrafik.
Infrastrukturen är i händerna på marknadens kaos.
Ingen har helhetsgreppet. Ingen tar ansvar... och lokförare och järnvägsarbetare gråter... allt medan säkerheten på spåren minskar, i takt med det eftersatta underhållet.

- Vad vi nu behöver är en politisk planhushållning för att driva utvecklingen framåt.

Det var 55 goda minuter. Allvar. Konsekvens. Eftertanke.
Typiskt mig. En lördag!

Tiden var väl använd, och som snigel (inte singel!) var det skönt att få vara nära favoritämnet tåg - om man nu vågar fortsätta vara tågresenär...

Bakvänd politik.

Lunch, kaffe och vila.
Sedan cykeltur till vernissage på Kungsmarksplan.
Underbart att få vila ögonen på tavlor och konstverk, som glada amatörer proffsigt ställde ut.

Konstnären Bengt Saltö är fantastisk till att förlösa människors kreativitet, särskilt de som hamnat utanför sig själva, tyngda av mörker och ledsenhet.
Han är en själavårdare i rött och grönt!
Och turkos:

Eva-Lill målar Havets hoppfulla Blå.

Men en bild säger mer än ord... och jag fick som ett slag rakt i magen när jag såg ett "porträtt" av mitt tillstånd... målat i dramatiska vinklar... En sanning som fick tårarna att rinna.

Titta noga på den lilla röda stugan... som tappert klamrar sig fast mellan de vassa klipporna Krav och Måste.
Är jag på väg ned? Eller upp?

Klämd. Överlevare. Och sen då..?

Hur kopplar man av från sig själv?

I vanliga fall kanske man lägger sig framför TV´n; en film eller nåt musikprogram.
Men är det fullt i huvudet, så är det.
Jag glömde det... Trodde jag var normal.
Inte än.

Den fåniga filmen "Sommaren med Göran" var väl bra lördags-underhållning - barntillåten och allt...
Men inga hjärnceller var lediga att orka "koppla av" med tramset, där allt var till salu.
Stäng av då!

Lena Gunnarssons lugna gröna toner var så mycket bättre.

Nattens ljuvliga vila.

Söndag. Vilodag. Lång frukost. Promenad.

Kanske lite kultur kl 14 innan kyrkan? Ja!

Bella Donna kören gav konsert på Marinmuseet. I september försökte jag "arbetsträna" som körsångare, men det var alldeles för tidigt.
Nu ville jag höra resultatet av all övning, sångerna med temat "Ett varv runt jorden".
El condor pasa, Pata Pata, Månen över Kang-Ting och Oh happy day...

Vilka härliga rytmer det blev under de kraftfulla galjonsfigurerna!

Marinmuseets galjonshall är mäktig!

Nästan överfullt under foten.

Jag trodde jag var normal. Så jag gick på lokal...
55 minuter klarade jag. Men jag borde nöjt mig med det.

Fotograferande. Och Fotad... Liksom. Av mig själv.


Dock, söndag är Herrens dag och ett Guds ord längtade jag efter.
Min Kompis och beskyddare kom i sin Jaz-bil efter konserten, och vi tog oss till Edestad kyrka.

Efter ett års renovering var det dags för invigning och fest-högmässa.

Många kom till Edestad kyrka.

Bara det kunde väl fått mig att tänka efter... Renovering....jag som är uppe i åtta månaders renovering... eller malpåse...

Det var festligt i Edestad kyrka och nästan fullt, av körsångare och glada människor.
En gudstjänst borde vara slut efter 55 minuter, ty sniglar orkar inte mer.
Men vi var bara komna till förbönen...

Syret började ta slut, liksom orken och koncentrationsförmågan.

Hjärnan stängde av, öronen hörde hur kyrkfolket mumlade Fader Vår (jodå, den gamla är bäst) men jag hade redan själsligen lämnat lokalen...

Festlig Långmässa.

Jag var tvungen att gå ut... hur gör man det? Satt innerst i bänken... smet vid nattvarden...
Det kändes verkligen inte bra!

Utanför de immiga kyrkfönstren hörde jag Taizésångerna ljuda från församlingen, som gick fram till mässan.
Värmen nådde mig också, men jag pustade ut i mörkret på kyrkogården...
Men vad säger jag...?

Sanningen.

Imbildning. Värme. Inte inbillning.

Sanningen - att inte orka, fast man vill.
Hjärtat vill men hjärnan är svag, om jag får vända på bibelordet "Anden är villig, men kroppen svag".
Nej, inte svag. Överbelastad.

Måndag.
Så, idag är en dag av sorg. Tid att sörja förlorad förmåga. Klämd mellan den egna viljan och oförmågan.

Goda vänner säger att man kommer igenom sin Golgatavandring...

Ett sms från en vän bär mig genom kvällen. Blev påmind om den gamla psalmen 230:

KLIPPA DU SOM BRAST FÖR MIG
LÅT MIG GÖMMA MIG I DIG...

Kristus, klippan, Du är hållfastheten när allt annat sviktar.
Dra mig upp ur fördärvets djup!

Jag ber med Psaltaren 40.

Långsamma hälsningar,
Helene Snigelfelt, som klättrar på väggarna...

Sko på väggen, konst i taket.

Kungsmarksplan.