KYRKTUPPENS BETRAKTELSE

Kyrktuppens betraktelse.

I många hundra år hade han blickat ut över stad och land, ordentligt fastsatt högst upp på kyrktaket.

Tuppen vakade över kyrka och samhälle och tog sitt uppdrag på högsta allvar.

Ja, det var en han - tuppen brydde sig inte om den moderna tidens rädsla för genus - han hade ingen lust att bli kallad "hen"... Hans älskade höna Agda fanns där hemma i hönshuset och väntade på honom. Det var hon som var hen.

De hade båda trott att han bara tillfälligt skulle tjänstgöra där längst upp i toppen, men så blev det inte. Tuppen var fast. 

Ända till nu...

Det var dags för renovering.

Kyrktuppen skall ned.

Byggnadsställningar sattes upp och fasaden rengjordes. Invändigt blev det en stor renovering och allt genomgick en riktig reformation, kan man säga.

Tuppen hamnade på massagebänken och trodde att hans sista stund var kommen... Vad var det som låg intill? Knivar?

Nej, det som låg bredvid honom var bara kyrkklockans stora visare - inga slaktvapen, som väl var.

Tuppen pustade ut. Han råkade få syn på sig själv i ett fönster och fick då se hur ful han var, ärgig och grönäcklig.

Hur har jag kunna bli så oaptitlig? tänkte han.

Inga vapen.

Vid närmare eftertanke var det nog inte så konstigt.

Först var det människornas avgaser från all trafik som hade smutsat honom. Sedan var det all orenhet inifrån kyrkan som förfulat honom.

Ja, du förstår, en kyrktupp är själva antennen till Gud. Det är genom tuppen som alla synder i bekännelsen far upp mot himmelen. Egentligen borde han vara mycket svartare, för många hundra års syndabekännelser sätter sina spår.

Samtidigt visste han att för varje bön av tacksamhet och lovprisning fick han ett extra lager guld inifrån, av självaste Den Helig Ande.

Tuppen visste att tacksamhet skyddar mot bitterhet. Han visste också att hjärtats lovprisning av Herren drev undan både cynism och förtvivlan.

Oavsett hur man har det.

Tuppen vakar och spanar.

Oj, nu kommer det visst någon.

Det var målarmästaren som lyfte upp honom för att se hur mycket som behövde åtgärdas.

Åh, vad han längtade efter Agda... Tänk om han kunde smita på något sätt?

Tuppen lades i ett rengöringsbad. Det kändes som om han var nära döden.

Han kunde inte ligga still.

- Titta, han darrar ju! sa målarmästaren till vaktmästaren.

- Ja, kyrktuppar är känsliga, svarade kyrkvaktmästaren, som själv hade fått erfarenhet av att känna av stämningar inne i kyrkan.

Ärgig och ful.

Värst var det när konsertpubliken kom. De hade ingen känsla för att de befann sig i ett heligt rum. De var bara där för att akustiken var bra och låtarna fina. Sorlet var högt, för det hade ju inte börjat än, och de saknade även sina popcorn. Det var så drygt att vänta.

Tuppen och kyrkvaktmästaren var inne på samma våglängd. De hade båda erfarenhet av när Guds hus förminskades till en konsertlokal med applådåskor, vilket tog bort andakten och tystade Guds närvaro.

- Det var de gånger då jag gnisslade som värst uppe på min pinne, tänkte kyrktuppen. Det var då jag grät. Konstigt, jag var inte ledsen vid människornas begravningar, tänkte han, de var ofta så innerligt vackra och människorna vände sig alltid till Gud i dödens närhet.

Så kände vaktmästaren också.

Det var människornas okänslighet för det heliga som fick hans tårar att rinna.

I dödens närhet ber många till Gud.

Nu var rengöringsbadandet klart.

Det var dags för torkning och förgyllning.

Stora sjok av bladguld väntade på honom. Var det verkligen möjligt att han skulle bli så fin?!

Men dagen var slut och det arbetet fick vänta till dagen efter.

Precis innan målarmästaren stängde kyrkporten, var det något som visslade förbi mellan hans ben.

Det var kyrktuppen som var absolut tvungen att ta sig hem till Agda på bondgården och kyssa henne på näbben.

Flax, flax, flax! 

Just då kom bussen mot Pukavik, tuppen smet in och följde med till rondellen vid Norje, där Sweden Rock ligger.

Där var hon! Han såg hen-ne.

Du kan aldrig ana hur oerhört lycklig hans hustru, hönan Agda, blev när han kom in genom hönshusets lilla öppning! Det blev ett himmelskt möte som jag inte tänker berätta om här - det är en annan saga.

Men halm och fjädrar yrde och många ägg blev gjorda. Gyllene ägg.

Dagen efter var allt som vanligt.

Tuppen tog bussen tillbaka och låg prydligt på sin plats när det var dags för förgyllningen.

       

                   Halm och fjädrar i lycka.

Han förberedde sig för sin uppgift genom att samla tankarna. För varje blad av guld som lades på honom, bad han ivriga böner att åter igen få bli en Herrens tjänare.

- Himmelens Skapare, bad han, tack för att du har bevarat mig och min släkt i rakt nedstigande led från Petrus dagar. Min förfader varnade Petrus då han förnekade Jesus den där olycksaliga kvällen i Jerusalem. 

Han gol tre gånger, och då insåg Petrus vad han hade gjort.

Petrus förnekar Jesus tre gånger.

PETRUS SATT UTE PÅ GÅRDEN.

EN TJÄNSTEFLICKA KOM FRAM TILL HONOM OCH SADE:

- DU VAR OCKSÅ TILLSAMMANS MED JESUS FRÅN GALILEEN.

MEN HAN FÖRNEKADE DET INFÖR ALLA OCH SADE:

- JAG FÖRSTÅR INTE VAD DU TALAR OM.

HAN GICK UT I PORTEN, OCH DÄR VAR DET EN ANNAN KVINNA SOM SÅG HONOM, OCH HON SADE TILL DEM RUNT OMKRING.

- HAN DÄR VAR TILLSAMMANS MED JESUS FRÅN NASARET.

HAN FÖRNEKADE DET PÅ NYTT OCH SVOR PÅ DET:

- JAG KÄNNER INTE DEN MANNEN.

STRAX EFTERÅT KOM DE SOM STOD DÄR FRAM TILL PETRUS OCH SADE:

- VISST ÄR DU OCKSÅ EN AV DEM. DET HÖRS PÅ TALET.

DÅ SVOR HAN OCH BEDYRADE:

- JAG KÄNNER INTE DEN MANNEN.

I SAMMA ÖGONBLICK GOL EN TUPP.

DÅ KOM PETRUS IHÅG VAD JESUS HADE SAGT:

- INNAN TUPPEN GAL SKALL DU HAR FÖRNEKAT MIG TRE GÅNGER.

OCH HAN GICK UT OCH GRÄT BITTERT.

Matteus kap 26:69-75.

Kyrktuppen vakar över Guds Ord.

Tuppen tänkte på alla de gånger då han hade hört denna text läsas vid passionsandakterna inför påsk.

Tänk om min älskade Agda hade förnekat mig på samma sätt när jag kom igår? 

Tänk om hon inte hade velat kännas vid mig efter alla dessa år??

Han rös vid tanken och ruskade på de fjädrar han själv inte hade.

- Käre, gode Skapare, låt mig allra ödmjukast få varna folket här i vår lilla stad, bad han, då de förnekar Dig. Låt min glans få människorna här att lyfta blicken upp mot dig och tänka efter varför de lever sina korta liv på jorden.

Tuppen samlade sina tankar lite till.

- Tack för alla de goda predikanter som predikat Ditt Ord genom alla tider, jag har nog känt på vibrationerna när Ordet gjort gott. 

Varje predikan med sanning och omvändelse har förändrat människornas hjärtan. 

Hjälp mig, din trogne kyrktupp, att vara en del av ditt budskap, Herre, så att också jag kan uppmuntra och förmana, varna och trösta varje liten församlingsmedlem som sänder upp sina böner här.

                

                                          Förgyllning.

- Herre, jag har sett samhället utvecklas och växa fram, men nu ber jag dig förlåta människorna som har glömt att Du är deras Skapare. Nu är de beredda att ta bort mer och mer av din natur så att snart inget grönt finns kvar, och de glömmer bort att vara snälla mot varandra och ta hand om varandra. 

Då är det bättre i hönsgården. Här i byn har det blivit en hens-gård...

Tuppen harklade sig.

- Gud, himmelske Skapare, lär mig att åter sjunga mitt "kuckeliku" över nejden. Låt Din stämma ljuda genom min strupe, folket till räddning och Dig till ära. 

Amen.

Nu var bönen klar och tuppen färdigförgylld.

- Så grann han blev! sa målarmästaren glad.

- Tänk när han pryder sin plats igen! sa kyrkvaktmästaren stolt.

Färdig.

Och folket följde dramat när den modige kyrkvaktmästaren tog sig upp på ställningarna och återgav tuppen den värdiga platsen allra högst upp.

Kyrkklockorna började ringa av sig själv, i ren fröjd, och många fick sig en tankeställare där de stod och tittade.

Tänk att en tupp kunde ha en så stor betydelse.

Kyrktuppens betydelse.

Fjädrande hälsningar,

Helene Sture Tuppfelt,

- som meddelar att tupparna på bilderna inte har någonting med berättelsen att göra!

Kuckeliku.

- Illustrationen ur "Min första Bibel" är gjord av Richard och Frances Hook.

Trons väktare.

JESUS UTAN ATTRIBUT

Jesus rider in i på en åsna.

Så kommer han i år igen, inridande på sin enkla åsna, till ackompanjemang av våra älskade adventspsalmer.

Men är han så lätt att känna igen, egentligen? Jesus Kristus, Guds son, förklädd i enkelhet, så pass att man faktiskt kan missa honom.

Följ med och lyssna till den predikan som biskop Johan Tyrberg höll denna 1 Advent.

Jag återger den efter mitt minne. Det var en god pedagogisk ingång och lätt att ta till sig.

Biskop Johan predikar.

Prinsar och prinsessor har kronor på huvudet i alla sagor. De är lätta att känna igen. När man ser de gyllene kronorna, då vet man säkert att det är en kunglig person.

Det är det yttre attributet som visar vem som kommer.

Men när det gäller Jesus så är det inte så.

Han har inget yttre kännetecken som hjälper oss att förstå att det är Guds son som kommer inridande den dagen i Jerusalem för länge sedan.

Men något måste ändå finnas som gjorde att folket på den tiden hyllade honom med palmblad och mantlar på vägen fram.

Vad var det för ett kännetecken?

Prins och prinsessa i Min Skattkammare.

Ända sedan profeten Sakarja fick de framåtblickande orden från Herren på 500-talet före Kristus, har dessa textrader lästs - först i synagogan och sedan i våra kyrkor:

   ROPA UT DIN GLÄJDE, DOTTER SION

   JULBLA, DOTTER JERUSALEM!

   SE, DIN KONUNG KOMMER TILL DIG.

   RÄTTFÄRDIG ÄR HAN

   SEGER ÄR HONOM GIVEN.

   I RINGHET KOMMER HAN,

   RIDANDE PÅ EN ÅSNA...

   Sakarja 9:9

Beskjuten port i Jerusalem idag.

Aha! Här är det yttre attributet - att den kommande konungen inte har något yttre speciellt kännetecken!

Ingen krona, ingen stridshäst, inga yttre tecken på makt, predikade biskop Johan.

Han kommer i ögonhöjd, inte sittande på "höga hästar". Han kommer på något så enkelt som en åsna, ett arbetsdjur.

Detta visste Israels folk. I fem sekler hade de längtat efter denna dag och hållit hoppet levande.

Därför var de uppmärksamma och såg. Där är den enkla åsnan med mannen i ringhet, honom som alla hade talat om i tre års tid.

Jesus, Josefs son.

Men det är inte alls lika lätt för oss.

Adventsljuset skall tändas.

Adventstid är en förberedelsetid. Man kan säga att det är som att rulla ut röda mattan för julens budskap, sa biskop Johan, då vi förbereder oss för den stora födelsen.

Jag tänkte, där jag satt, att ända sedan jag var liten har jag haft problem med kronologin - först är Jesus vuxen på 1 Advent. sedan blir han ett nyfött barn på julen...

Men någonstans måste ju det ena sluta och det andra ta vid.

Det var fullsatt i kyrkan. Syret började ta slut. Jag tappade koncentrationen, trots att vi satt nära utgången för luftens skull.

Jesusbarnet. Sedan vuxen. Kyrkoåret går runt.

Men frågan kvarstår. Hur skall vi i vår tid kunna känna igen Guds närvaro?

Felaktiga förväntningar leder oss fel. För lite kunskap leder också fel.

Jag satt och tänkte på att adventsfredagen den 25 nov innehöll tre motstridiga budskap i vårt samhälle:

- Black Friday då näringsidkarna vill ha ett gott bokslut utan röda förlustsiffror. Det är konsumtionen som skall göra det.

- Orange Day, en proteströrelse mot mäns våld mot kvinnor. Vår bro tändes i brandgula färger och tal hölls vid brofästet.

- De vita adventsljusen tändes i många fönster, som en fridshälsning från himmelens Gud.

Orange brobåge.

Svart-orange-vitt.

Kännetecken på en mångfalden utan gemensam nämnare. Allt spretar. Individen väljer och vrakar.

Men jag sjunger Hosianna, Davids son, ber en brandgul bön och vänder ryggen åt alla svarta siffror.

Hur avslutade biskopen sin predikan?

Att vi får hjälpas åt att tillsammans se Herrens närvaro, mitt ibland oss. 

Amen!

Men då måste det vara tyst i församlingen så att andakten infinner sig, annars kan vi inte lyssna efter Guds tilltal, tänkte jag.

Epistelorden från Uppenbarelseboken får avsluta detta inlägg:

    DU SOM HAR ÖRON,

   HÖR VAD ANDEN SÄGER TILL FÖRSAMLINGARNA!

   Uppb 3:20

Inga yttre attribut, men desto rikare inre.

Sen gick jag hem för att lyssna.

Tack, Jesus, för att Du kommer vapenlös, men starkare än världens alla makter.

Hjälp oss att under detta nya kyrkoår ta emot Dig i våra liv och i vår församling.

Låt ditt Ord och dina sakrament ge oss ny kraft och glädje.

Amen.

Jesus rider ut i världen?

Inridande hälsningar,

Helene F Sturefelt, i kyrkbänksämbetet,

- som fotograferade i Karlskrona Amiralitetsförsamling, vid ett annat tillfälle.

HUR LÄNGE?

Himlen landar i havet. Hur länge?

   

    HUR LÄNGE? 

Hur länge kan

        du frysa

   innan du känner

        att det är

             för kallt?

Hur länge kan

       du svettas

    innan du känner

       att det är

            för varmt?

Hur länge kan 

       du hungra

    innan du inser 

        att det är

             försent?

Kall hunger.

Hur länge kan

       du höra

    tuppen gala

    innan du inser 

       att det är dig

            han varnar?

Hur länge skall

      ängeln viska

    innan du hör

        att hälsningen

                   är till dig?

Hur länge skall

       kyrkklockorna ringa

     innan du inser

          att det är du

                som är kallad?

Hälsning från himmelen.

Hur länge kan 

          du skratta

        innan du tappar 

               andan?

Hur länge kan 

         du gråta

       innan själen

             rinner bort?

Hur länge kan 

         du sova

     innan du inser

            att du är död?

Levande död?

Hur länge kan 

         du vara död

     innan du inser

            att du sover

                  i mullen?

Hur länge skall

         Vite Krist

    stå med öppna armar

    innan du inser

          att det är dig

             Han välkomnar?

                  Hur länge?

 

Vite Krist och du.

Helene F Sturefelt,

- vinterdiktare.

      Hur länge?

               Länge.

Kall. Kallad. Kallare. Mer kallad.

ANDERS ARBORELIUS - Sanningen

Anders Arborelius - en god predikant.

I dessa sekulära tider känns det nästan lite ovant att få höra en kristen predikan och uppleva en kristen gudstjänst.

Men så var fallet på Domssöndagen då SVT sände gudstjänsten från den katolska församlingen St Eugenia i Stockholm.

Med stor tacksamhet fick vi uppleva hur kyrkoherden Dominik Terstriep SJ celebrerade mässan - även om jag är ovan vid rökelse och sätter i halsen och får problem med stämbanden...

Rökelsens liturgiska funktion är en synlig och kännbar tillbedjan"

TV-gudstjänst, St Eugenia i Stockholm

Med lika stor glädje lyssnade vi till katolska kyrkans svenska biskop, tillika numer kardinal i Rom, Anders Arborelius.

Jag har träffat honom i Vadstena på pilgrimsteologidagar, och tar emot hans raka undervisning med stor uppskattning. Han menar att vi svenskar är alldeles för känslomässiga, och det är en av orsakerna till att vi inte vågar närma oss Guds Ord.

Kyrkoherde Dominik Terstriep. 

Vi hade tidigare hemma talat om "sanningen". Vad är sanning? Kan man verkligen säga "min sanning" och "din sanning"?

Nej, själva ordet rymmer en exklusivitet. Sanning kan bara vara just sanning. Annars handlar det om åsikter.

Det är ärligare att säga "detta är min åsikt" och inte "detta är min sanning". Dock äger varje människa sin upplevelse kring vad som hänt i en särskild situation, men nu befinner vi oss i de stora existentiella djupen - och där talar Guds Ord mycket tydligt.

Det är ett kännetecken på den sekulariserade mångfaldsuppfattningen att man inte kan tala om sanningen, i ental. 

Varför?

Jag upplever att det beror på okunskap och oförmåga att förklara innehållet, i kombination av konflikträdsla.

Tveklös brokonstruktion.

Sanning hör ihop med rättrådighet. Jag blev oerhört förvånad och glad när jag hörde hur biskop Anders Arborelius nästan ordagrant sa de ord jag själv yttrat i soffan...

Här kommer hans predikan, som jag noterat ord för ord.

Bibeltexten var hämtad från Johannes evangelium, om att Jesus vittnar om sanningen, och den som tillhör sanningen hör hans röst.

Jesus står inför Pilatus och en oerhört intressant dialog utspinner sig.

Sanningens ljus.

JESUS SADE:

- MITT RIKE TILLHÖR INTE DENNA VÄRLDEN. 

OM MITT RIKE HÖRDE TILL DENNA VÄLRDEN, HADE MINA FÖLJESLAGARE KÄMPAT FÖR ATT JAG INTE SKULLE BLI UTLÄMNAD ÅT JUDARNA.

MEN NU ÄR MITT RIKE AV ANNAT SLAG

PILATUS FRÅGADE:

- DU ÄR ALLTSÅ KUNG?

JEUS SVARADE:

- DU SJÄLV SÄGER ATT JAG ÄR KUNG.

JAG HAR FÖTTS OCH KOMMIT HIT TILL VÄRLDEN FÖR EN DENNA ENDA SAK;

ATT VITTNA FÖR SANNINGEN. 

DEN SOM HÖR TILL SANNINGEN LYSSNAR TILL MIN RÖST. 

Joh 18:33b)-37.

Korset i St Eugenias kyrka.

Citat:
Anders Arborelius: Kära bröder och systrar!

Vi tror på en korsfäst konung, Jesus Kristus, världsalltets konung och domare.
När Gud träder in världen kommer han i ringhet och vanmakt, för att visa att hans allmakt och storhet är helt annat än vad världen menar med det.

Jag har fötts och kommit hit till världen för denna enda sak; att vittna för sanningen, säger Jesus.

Jesus vill uppenbara vad som är sant och evigt giltigt för oss, som ofta styrs av våra nycker, känslor och tillfälliga sinnesintryck.

Sanningen står inte alltid så högt i kurs i  en värld där man mer individualistisk talar om "min sanning" och "din sanning" 

Just där för befriande att  ta emot Jesus i våra liv som själva vägen sanning och livet för oss alla, överallt och alltid.

Utifrån honom och hans ord får vi ljus för att leva av sanningen och inte fastna i ideologier och  åsiktskorridorer.

Himmelens makter har anförtrott oss Kristus.

Ödmjukt och bestämt har Jesus uppenbarat sanningen för den som vill höra och ta emot.

-Den som hör till sanningen lyssnar till min röst, säger han

Det är kyrkans stora uppgift att hjälpa oss  att lyssna till Jesu röst och hörsamt och lyhört ta emot hans ord som vår stora skatt.

Himmel och jord förgå men mina ord skall aldrig förgå, säger Skriften.

Skriftens ord.

Allt skapat är förgängligt . Kyrkoårets sista söndag påminner oss om detta.

Vårt liv och hela vår värld är obeständig .därför har vårt hjärta därovan i Guds eviga härlighet,  vi får inte klistra fast vid det oförgängliga

Men samtidig måste vi göra allt vi kan för att denna skapelse ska vårdas ömt och varsamt .

Vi är kallade att göra denna jord så lik himlen som möjligt. Därför står jordkretsen fast och vacklar inte, säger Psaltaren.

Det är på denna jord vi skall efterfölja Jesus och göra hans sanning synlig och hörbar

genom vårt sätt att förhålla oss mot varandra, och mot den skapelse han anförtrott i vår värld.

Även om vi idag blir påminda om tidens och världens slut, så är det just för att göra oss ännu mer angelägna för att göra allt vi kan för att helga den jordiska verkligheten, genom att efterfölja Jesus i allt vi är och gör.

Anders Arborelius predikar.

Påven Fransiskus talar om ekologisk synd, för att påminna oss alla om vårt ansvar för naturen , oavsett om vi var med i  eller Glasgow eller inte. 

Om vi verkligen älskar Jesus måste det ju märkas på hur vi lever i vårt dagliga liv.

Som Jesu lärjungar har vi fått värdighet utan like eftersom han har gjort oss till kungadöme till präster åt Gud och sin Fader.

Men är det något som människor i vår omgivning lägger märke till? Har vi denna iver att sprida

Jesu kärlek och omsorg omkring oss?

Ja, det är frågor vi måste ställa oss själva.

Vi skulle ju vara Jesu kärleksfulla händer i denna värld. Våra ord skulle göra hans sanning förståeliga  för människor som inte har en aning om honom.

Våra ögon skulle se på alla sårade och olyckliga med hans ömsinta blick.

Kyrkans ständiga syndabekännelse.

Därför är det så viktigt, kära bröder och systrar, att vi övar upp vår förmåga att se på Jesus i bönen, att läsa hans ord i Bibeln, och ta emot hans kropp och blod på vår tunga i eukaristin, och låta vårt hjärta klappa i takt med hans heliga hjärta.

Allt i oss kan beröras genom mötet med Jesus och förvandla oss. 

Om han verkligen får vara vår herre och konung kan han göra stora ting i oss alla. 

Om vi gör oss små och ödmjuka inför honom och tömmer oss på allt vårt eget, då kan han fylla oss med sin nåd och sanning.

Ju tommare vi blir på oss själva, ju fattigare vi blir dessutom mer uppfylld blir vi av honom, desto rikaste blir vi på allt han vill ge oss.

Att bli uppfylld av Kristus.

Hans välde är ett evigt välde som inte tas ifrån honom, och hans rike skall inte förstöras. 

Som Jesu lärjungar får vi representera hans eviga rike av sanning och barmhärtighet, av godhet och förlåtelse, av rättvisa och försoning.

Var och en av oss har unik och personlig uppgift i detta rike

Om vi inte tar på oss något av denna uppgift, då går något förlorat som inte alltid kan ersättas! Så viktiga är vi i Guds rike, kära bröder och systrar. Det är en stor nåd med stort ansvar.

Och just det får vi begrunda idag då vi firar Kristus konungens dag och kyrkoåret får mot sitt slut.

Mot kyrkoårets slut.

Käre himmelske Fader!

Hjälp oss att våga lyssna till Sanningens röst från Dig.

Förlåt oss vår konflikträdsla när vi inte vågar stå för vem Du är.

Hjälp oss förbi all politisk korrekthet, som leder vilse.

Jesus, Du är vår glädje, vår sanning, vår väg och vårt liv!

Amen!

Sanna hälsningar,

Helene F Sturefelt, gudstjänstdeltagare,

- som tar sin uppgift i det lilla på stort allvar,

- och som fotograferade den fantastiska Sölvesborgsbron, och lät den illustrera hållfast sanning.

Vägen som "till himla bär..."

 

Tack till producent Johannes Söderlund och tack till Anders Arborelius.

Men jag tyckte inte om att du satt framför altaret... inget får skymma Guds altare - inte ens en kardinal!

Men det kanske var en TV-teknisk nödvändighet...

Tack.

 

DOMSSÖNDAGENS PSALMER - Lyssna här!

                   

                           Ett fruset blad.

Vädret denna Domssöndags-helg har verkligen uttryckt precis vad det handlar om!

Snöoväder över Blekinge på lördagen med vinterns första snö och trafikproblem.

Därefter strålande sol på söndagen med minusgrader och gnistrande snö, inte mycket, men tillräckligt.

Följ med till Ysane kyrka som ligger på gamla E22, nära Sweden Rocks ängar.

Vi fick uppleva något så ovanligt som en hel högmässa med full liturgi, utan att man "sneddade" något, och till och med knäfall vid nattvarden!

Det var en andaktsfull helighet över stunden och mitt hjärta jublade.

Domssöndagens psalmer.

Psalmerna på Domssöndagen är speciella. Jag tillhör dem som inte är rädd för allvaret, utan tvärtom välkomnar att Herren Gud är en rättrådig domare, och inte en lekledare.

Guds absoluta sanning och vetskap om oss är min stora trygghet. Guds kärleksfulla ögon ser och förstår allt. 

Inför Honom vill jag gärna stå en dag. Säkert är det snöstorm den dagen, men sedan vet jag att solskenet kommer!

        

                     Fina lilla Ysane kyrka,invigd till St Gertrud.

Jag har spelat in psalmerna mycket amatörmässigt på mobilens diktafon, i kyrkbänken. Du skall nu få lyssna på dem, i tur och ordning.

Ta fram din psalmbok om du vill, så sjunger vi tillsammans! Tryck på den blå noten så startar sången.

Vi börjar med psalm 317.

              

                   Psalm 317.

Vers 1

   VAKNA UPP! EN STÄMMA BJUDER
   SOM MÄKTIG OCH HÖGTIDLIG LJUDER
   TILL ALLA GRAVARS DJUP EN GÅNG.

   VAKNA UPP, STÅ UPP, NI DÖDA

   SOM GLÖMMA TIDENS VEDERMÖDA

   I DÖDENS DVALA, TUNG OCH LÅNG.

   GUDS RÖST TILL EDER SKER

   TY NATTEN ÄR EJ MER, 

   DAGEN KOMMER! 

   DEN SISTA DAG, DEN STÖRSTA DAG!

   HAN KOMMER EFTER GUDS BEHAG.

Stå upp, ni döde!

Vers 2

   JORD OCH HAV OCH HIMLAR BÄVA

   OCH HERRENS ÄNGLAR NEDERSVÄVA

   HAN KOMMER, MÄNNISKONES SON.

   DJUPEN ÖPPNAR, BERGEN FALLA

   OCH ADAMS BARN FÖRSAMLAS ALLA

   MED HOPP OCH FRUKTAN KRING HANS TRON.

   HÄR BLIVER FRÖJD OCH GRÅT

   HAN SKALL DEM SKILJA ÅT 

   SOM EN HERDE

   DE TROGNA DÅ SIN KRONA FÅ 

   MEN BORT DE ONDA MÅSTE GÅ.

Vers 3

   JESUS, MIG DIN ANKOMST GLÄDER

   DÄR JAG I DINA FOTSPÅR TRÄDER

   PÅ TÖRNESTIG AV SORGER BÖJD.

   TÖRNET BYTER DU I PALMER

   OCH SORGEROP I GLÄDJEPSALMER

   SÅ SKÅDAR JAG MIN GRAV MED FRÖJD.

   NÄR EFTER MÖDAN TRÖTT

   EN STUND JAG SOVIT SÖTT

   I DESS SKUGGA

   DU VÄCKER MIG SÅ NÅDELIG

   TILL EVIG FRID OCH FRÖJD HOS DIG.

Text: F.G Klopstock ca 1800, och J O Wallin 1816.

Musik: Ph Nicolai 1599.

Gud ser varje löv som fallit.

Men hur kan du tycka att dessa gamla psalmer är bra, Helene? De är ju hemska!

Ja, det beror på vilken Gudssyn man har.

Om du har mött de tre "dikesgudarna" - då blir det svårt.

- Första dikesguden: straffande och dömande utan kärlek.

- Andra dikesguden: ser likgiltigt mellan fingrarna på rätt och fel.

- Tredje dikesguden: älskande utan sanning, bara medhårs.

Men Bibelns Gud är Både sanning Och kärlek. 

Vi står inför vår käre himmelske Fader!

Och där förlåtelse finns, där finns ingen rädsla. Nåd, bara nåd.

Nu går vi vidare och behåller detta perspektiv. 

Nådens väktare.

Andra psalmen är en jublande lovsång som följde på "kyriet": "Kom låt oss nu förenas här" - psalm 16 - med en engelsk melodi från 1843. Den spelade jag inte in för då var jag helt uppslukad av liturgin.

Men texten är innehållsrik!

Vers 1

   KOM, LÅT OSS NU FÖRENAS HÄR

   MED ÄNGLARNA I HÖJD

   SAMT TUSEN, TUSEN HELGON DÄR

   OCH SJUNGA MED STOR FRÖJD!

   HALLELUJA, O GUDS LAMM

   SOM HAR SEGRAT PÅ GOLGATA

   HALLELUJA, HALLELUJA, HALLELUJA

   AMEN!

Vers 2

   DIG TILLHÖR LOVSÅNG, DU GUDS LAMM

   SOM ÄR OCH BLIR OCH VAR.

   SÅ LJUDER SÅNGEN VID GUDS TRON 

   OCH JORDENS ÅTERSVAR.

   HALLELUJA, O GUDS LAMM...

Vers 3.

   ALL ÄRA, MAKT OCH HÄRLIGHET, 

   ALL VISHET OCH ALLT LOV

   SKALL BÄRAS FRAM, O GUD, TILL DIG

   FRÅN FOLK AV ALLA SPRÅK.

   HALLELUJA, O GUDS LAMM...

Vers 4:

   NÄR HELA SKAPELSEN BLIR FRI 

   VID TIDENS SLUT EN GÅNG 

   SKALL JORD OCH HIMMEL STÄMMA IN 

   OCH SJUNGA LAMMETS SÅNG

   HALLELUJA, O GUDS LAMM...

   Text: I Watts 1709, refrängen kom 1843

    Översättning: Catharina Bromé, 1984.

Altaruppsatsen i Ysane kyrka.

Denna psalm är diktad utifrån olika bibelord, som är sammanfogade till en sjungen berättelse.

All ära, makt och härlighet är hämtat från Uppenbarelseboken 5:12.

Att jorden skall slitas ut som en klädnad står i Jesaja 51:6.

Att skapelsen suckar och våndas står i Romarbrevet 8:18.

Tänk att få sjunga att "döden är dödad" - hur stort är inte det!

Tack vare att Jesus uppstod från det döda förstås. Utan den händelsen är inte döden dödad...

Titta noga på nästa bild. Vad ser du?

Döden är dödad.

Mellan textläsningarna kom min två favoriter, psalm 315 och 314, ofta sjungna i den ordningen, eftersom 315 är kortare. Språket är gammalmodigt och ger tyngd åt innehållet. 

"En herrdag i höjden är vorden besluten" är titeln. Det betyder att ett beslut är fattat av den Högste som bestämmer - Herren Gud - ("herrdag" - alltså inte i motsats till damdag!!) att kalla till doms både kvinna och man.

Det är det stora bokslutets dag.

.

Lyssna och sjung med här:

        

        En herrdag i höjden. 

Märk väl att det hela tiden talas om "alla folk". 

Guds räddning gäller alla, inte ett speciellt folk, inte heller vissa fromma - absolut inte!

Poängen är att Guds räddande gärning tar sin början med Abraham, genom Israel, via Jesus som ger den fullkomliga frälsningen åt alla, där alla kristna har i uppdrag att sprida denna mission till alla människor.

Här sitter jag och sprider...

Sprider Vite Krist.

Psalm 314 har en bedövande vacker melodi, full av längtansfull klagan och hoppfullhet.

När livet är riktigt mörkt och man fruktar för sitt liv - jag orkar inte mer - då är denna psalm en bot!

Istället för att önska livet ur sig själv och andra, så är den kristna bönen att bedja att Jesus måtte komma tillbaka snart!

Det är en mycket bättre önskan! Jag har prövat själv... Det hjälper.

Liten ordlista: 

"vorden" = blivit. 

"förlossning" = befrielse, ny födelse. 

"bida" = vänta.

"trängtan = ivrigt längta     

"dälder" = liten dal

       

        Psalm 314.

Vers 1.

   ACK, SALIGA DAG, SOM I HOPPET VI BIDAR

   DÅ VÄRLDEN ÄR VORDEN GUDS RIKE TILL SIST

   DÅ MÄNSKORNAS SLÄKTE FÖRLOSSNINGEN FUNNIT

   OCH FOLKNE BEKÄNNER ATT HERREN ÄR KRIST.

   DÅ DÖDEN ÄR DÖDAD OCH SYNDEN FÖRSVUNNEN

   OCH FRÄLSNIGENS FULLHET FÖR EVIGT ÄR VUNNEN.

Vers 2.

   HAN KOMMER, HAN KOMMER, DEN DAG SOM VI BIDAR

   DESS STRÅLAR VI SKÅDAR PÅ MORGONENS SKY.

   ÄN MÖRKRET ÄR MÄKTIGT I DIMMIGA DÄLDER

   MEN DAGEN BEGYNNER PÅ HÖJDERNA GRY.

   HAN KOMMER ATT STILLA DE SÖRJANDES TRÄNGTAN

   HAN KOMMER ATT FYLLA DE HELIGAS LÄNGTAN.

Döden får krypa ned igen.

Vers 3

   HAN KOMMER, HAN KOMMER DEN DAG SOM VI BIDAR

   DÅ FOLKEN FÖRENAS I KÄELEK OCH TRO

   OCH HIMMELENS HERRE PÅ JORDEN ÄR KONUNG

   OCH DE I HANS SKUGGA FÅR SALIGA BO.

   DEN DAG SOM FULLKOMNAR DE HELIGAS BÖNER

   DEN DAG SOM VÅR TRO MED BESKÅDANDE KRÖNER.

Vers 4. 

   HAN KOMMER, HAN KOMMER , DEN DAG SOM VI BIDAR

   DEN LJUSASTE DAG SOM I VÄRLDEN HAR GRYTT

   DÅ HERREN ALLSMÄKTIG ALLENA REGERAR

   OCH SATAN OCH SYND FÖR HANS ANLETE FLYTT.

   OCH SKAPELSEN, FRÄLSAD FRÅN SYNDER OCH STRIDER

   FÖRKUNNAR HANS ÄRA TILL EVIGA TIDER.

        Text N Beskow 1886, Musik " Rudin 1888.

Jesus kommer att komma.

Till dig som är nedtryckt över världens tillstånd med krig och konflikter och en miljöförstöring som skrämmer mer än någonsin; ta emot dessa ord; att det kommer en dag då "satan och synd" måste fly från Livets Gud!

Vers 4 har till och med en oväntad klimataspekt, att "skapelsen skall vara befriad från synder och strider".

Så sjung, mänska, sjung och håll dig kvar i livet, och be att Herren måtte komma tillbaka snart!

Vi måste hjälpa varandra och hålla ihop.

Du är inte ensam!

Den nästsista psalmen, nr 324, står under rubriken "framtiden och hoppet" i vår psalmbok.

Den handlar också om de yttersta tiderna, men ska sjungas på melodin "Den blomstertid" - och då går mina känslor fel. 

Det blir inget allvar. Kanske är det just det som är meningen, att vi skall förstå hur ljus vår framtidsdag är!

Här kommer psalm 324, bara verserna 4-6:

Vers 4

   SE, NY SKALL SOLEN VARA OCH MÅNENES LJUSA RUND

   OCH ALLA STJÄRNOR KLARA PÅ FÄSTETS MÖRKBLÅ GRUND

   GUDS HIMLAVALV SKALL STRÄCKAS HELT NYTT I VIDD OCH HÖJD

   I LJUS GUDS BARN SKALL VÄCKAS TILL RIKETS NYA FRÖJD.

Vers 5

   VID EVIGHETENS BRUNNAR STÅR LIVETS TRÄD I BLOM

   DÄR GUD DE SINA UNNAR SIN KÄRLES RIKEDOM

   OCH HONOM SKALL DE PRISA I ALLA HELGONS KÖR

   MED LIVETS HÖGA VISA, MED SÅNG SOM ALDRIG DÖR.

Vers 6

   OSS KRISTUS DÄR BEREDER EN EVIG HÖGTIDSSAL

   OCH TILL SIN MÅLTID LEDER EN SKARA UTAN TAL

   DÅ KAN OSS INTET SKILJA FRÅN KRISTI KÄRLEK MER

   DÅ ÄR VÅR ENDA VILJA ATT HERRENS VILJA SKER.

Denna djupt tröstande och bibliska text är skriven av J Walter 1532, med svensk översättning 1602, moderniserad av  VA F Runstedt 1911, och ännu en gång moderniserad av Britt G Hallqvist 1978.

Vilken underbar rytm i språket! Jag skall också försöka skriva...

            

               Psalm 324

"Stjärnors diadem".

Sista psalmen i Ysane kyrka på Domssöndagen är förstås nr 490 - "Guds son en gång i morgonglans".

Det har inte med våra gärningar att göra, eller önskedrömmar eller tankar - Gud kommer att komma tillbaka vid tidens slut, utstrålade som Jesus Kristus på skyarna - vare sig vill eller inte.

Tack, käre himmelske Fader för det! 

Du håller din plan, och den människa som upptäcker det, blir sannerligen salig!

Jag tycker nästan man kan höra att detta är en engelsk melodi, från 1785:

       

        Psalm 490

Vers 1

GUDS SON EN GÅNG I MORGONGLANS SKALL ÅTER KOMMA HIT

OCH ALLA ÄNGSLANS SKUGGOR FLYR OCH VÄRLDEN FYLLS AV LIV

HAN ÄR DENSAMME SOM HAN VAR, MEN KLÄDD I HÄRLIGHET

MED SOLENS KRONA BLIR HAN KRÖNT OCH STJÄRNORS DIADEM.

Vers 2

OCH KLARARE ÄN PÅSKENS LJUS DÅ HAN STEG UR SIN GRAV

OCH KROSSADE DET ONDAS MAKT OCH DÖDENS UDD BRÖT AV

JA, KLARARE ÄN PÅSKENS SOL ÄR HERRENS HÄRLIGHET

NÄR HAN PÅ SKYAR KOMMER HIT OCH ALLA HONOM SER.

Vers 3

GUDS SON EN GÅNG I MORGONGLANS SKALL KOMMA HIT IGEN

HANS STORA DAG, LÅT OSS MED BÖN OCH TRO PÅSKYNDA DEN

GUDS SON SKALL KOMMA, ALLT SOM DOLTS SKALL DÅ BLIR UPPENBART.

VI VÄNTAR, ROPAR MED HANS FOLK, KOM, HERRE, JESUS SNART!

Herren skall komma på skyarna.

Texten är grekisk från början och den togs hand om den skotske pastorn John Brownlie 1907, med översättning av Anders Frostensson 1984.

Här dyker orden upp igen, att vi får påskynda Herrens dag genom bön.

- Jaaa, av hela mitt hjärta ropar jag "Kom Herre Jesus SNART! Jag är så trött på konflikter, girighet och småaktighet, falska påhopp och åkermark som bebyggs, djur som far illa och människor som plågas.

Herre, vi använder ju knappt varken förstånd eller känsla... Det var inte så du hade tänkt dig det hela... amen.

Jag anar gryningsljuset.

Den djupt kristna gudstjänsten i Ysane kyrka avslutades med ett postludium - en psalm som jag längtat efter, ofta sjungen då den kom på 80-talet, men sedan alltmer sällan. Det är nr 311 - "Jag skall gråtande kasta mig ned..."

Solist är Maria Knutsson och vid pianot hennes make kantor Bo Knutsson.

         

          Psalm 311.

Vers 1

   JAG SKALL GRÅTANDE KASTA MIG NED

   PÅ EN KUST SOM JAG ALDRIG HAR SETT

   JAG VET EJ VAR JAG ÄR MEN JAG VET 

   ATT EN BONING ÅT MIG ÄR BEREDD.

   VID ETT HAV, I EN STAD SOM FANNS TILL

   SOM FANNS TILL INNAN STÄDERNA FANNS

   I ETT LAND SOM ÄR NYTT OCH ÄR FÖRE ALL TID

   OCH DÄR NATTEN HAR  DAGARNAS GLANS.

Ett hav, en stad, ett land bortom...

Vers 2

   OCH JAG STRYKER FRÅN PANNAN MIN SÖMN 

   I EN VÄRLD SOM HAR VAKNAT JUST NU

   OCH HUR VINTRARNA VAR HAR JAG GLÖMT

   I EN SOMMAR SOM ALDRIG TAR SLUT.

   JAG HÖR SKRATTEN FRÅN LEKANDE BARN

   OCH JAG SJÄLV ÄR ETT BARN I GUDS FAMN

   OCH MITT HEM ÄR DEN KÄRLEK SOM VAR OCH SOM ÄR

   SOM ÄR OCH SOM ALLTID FINNS KVAR.

      Text: Anders Frostensson 1970/80

      Musik: Lennart Jernestrand 1970

Sommar eller vinter?

Den är verkligen fin! Men jag har en årstidsprotest:

- jag som inte tål värme vill inte ha evig sommar i himmelriket... Jag vill ha vita vidder och kalla snöflingor! Säg, finns det en sådan särskild avdelning för oss som behöver svalka?

Alla årstider. Flyg du kastanjefjäril!

Så blev denna Domssöndag den 20 november 2022 en riktig högtidsdag.

Tack Patrik Carlsson som predikade, tack kyrkvärdarna som läste bibeltexterna trovärdigt, och tack Maria och Bo Knutsson för dessa underbara psalmer!

Först oväder, sedan solsken. 

Så kan vi sammanfatta innehållet i kyrkoårets sista dag, från Ysane kyrka i Mjällby församling och härliga Hällevik.

Psalmälskande hälsningar från

Helene F Sturefelt,

- amatörinspelare,

- amatörfotograf,

- men professionell skrivare.

"Guds son en gång i morgonglans..."

Till sist får du en klockringning...

              

              Klockringning