Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

tisdag 27 augusti 2024

BLODET ROPAR FRÅN JORDEN

Den blodröda färgen.

Hur mycket blod finns det i marken? Hur mycket järn i jorden kommer från människans dödande av varandra?
Jag skall berätta om hur blodet ropar från jorden, både egna erfarenheter och de bibliska.

Denna söndag har vi lyssnat till tre blodiga texter i kyrkan. Den 13:e söndagen efter Trefaldighet har som tema "Medmänniskan" och det handlar om Kain och Abel, Jesus och den slagne mannen som räddades av främlingen från Samarien.

Jag vet inte säkert hur jag skall bildsätta detta inlägg... De färgstarka kyrkfönstren i EFS Möllebacken i Karlskrona får tala.

En oskyldig. En skyldig.

KAIN SADE TILL SIN BROR ABEL:
- KOM MED UT PÅ FÄLTEN.
DÄR ÖVERFÖLL HAN SIN BROR ABEL OCH DÖDADE HONOM.

HERREN SADE TILL KAIN:
- VAR ÄR DIN BROR ABEL?
HAN SVARADE:
- DET VET JAG INTE. SKALL JAG TA HAND OM MIN BROR?

HERREN SVARADE:
- VAD HAR DU GJORT? DIN BRORS BLOD ROPAR TILL MIG FRÅN MARKEN!
1 Mosebok kapitel 4:8-12.

Alla dessa tusentals år av dödande färgar marken röd. I alla tider har människan ropat på hämnd i sin vrede, de stillsamma har bett om rättvisa och upprättelse. Det gör så ont att tänka på hur grym människan är, vilken "mördarsnigel" hon kan vara!

Odjuren i trädgården ter sig plötsligt mycket snälla...

En snäll snigel.

Tro inte att det utspillda blodet går Herren Gud förbi! Tro inte att Gud inte vet! Allting vi gör sker inför Guds ögon. Och till jordbrukaren Kain sade Herren:

FÖRBANNAD SKALL DU VARA, BANNLYST FRÅN MARKEN SOM ÖPPNAT SIN MUN FÖR ATT TA EMOT DIN BRORS BLOD, SOM DU HAR UTGJUTIT...
1 Mos 4:11.

Abel var fåraherde. Vid slakt och offrande var det han som utgöt djurets blod.
Kain offrade av markens frukt till Herren, helt oblodigt. Ändå är det denne åkerman som tar livet av honom som slaktar det förstfödda ur hjorden.

Hm... det är något att fundera på i sig. Det känns som en tidig kamp mellan veganer och köttätare...
Men det är något fel med Kains inställning. Hans blick är hård och mörk.

Konsekvensen blir mycket hård för Kain:

OM DU ODLAR MARKEN SKALL DEN INTE LÄNGRE GE DIG SIN GRÖDA.
RASTLÖS OCH ROTLÖS SKALL DU VARA PÅ JORDEN.
1 Mos 4:12.

När man studerar samhällen långt tillbaka i tiden ser vi att det är jägaren som är rastlös och driver sina djur mot bättre beten. Och det är jordbrukaren som blir bofast och lugn. 
Det är som om Kain och Abels ättlingar bytt plats...

Har marken gett sin gröda?

Jag har själv upplevt hur blodet i marken ropade, vid två tillfällen.

Det ena var på en resa i Luthers fotspår till Lützen. I Sturefelts släktforskning fanns det en enkel soldat som i rakt nedstigande led till 1632 deltog i slaget vid nämnda plats.

När turistbussen stannade där, klev jag ur och körde händer och naglar ned i den jord som druckit så mycket blod - och tackade för alla hjältemodiga insatser, och grät sen över eländet och det manliga missbruket av sin "mänsklighet".

Mark röd av blod. 

Den andra upplevelsen var personligen mycket mer våldsam.

För några år sedan var vi på Valje Halvö här i Sölvesborg. Det är en mycket vacker plats med ståtliga ekar och utsikt både mot Skåne och ned längs Listerlandets kustremsor.

Plötsligt började jag storgråta där jag stod. Det var mycket pinsamt och jag hade ingen aning om vad som hände. Jag gick undan för att samla mig, och frågade sedan vår ledare vad detta var för en plats.

- För länge sedan härjade en sjörövare här. Han hade mutat in Valje halvö som sitt land. Här styrde han och ställde, ända ned till Hällevik, och var en fruktad härskare. Här har varit mycket bråk, strider och slagsmål. Många har mist livet på Valje halvö...

Det var precis som om jag blev en antenn för ett kort ögonblick för dessa vidrigheter.
Visserligen har allt blod regnat bort och trängt ned i jorden för länge sedan, men det finns en annan dimension som inte kan "regna bort" - och det är själva händelsen.

Uttrycket "det sitter i väggarna" bär spår av denna erfarenhet. En plats bär intryck av både ont och gott.

Blodet ropade på mig. 
Ångestskriet gick rakt igenom min kropp, och jag grät hulkande forntida människors dödsångest.
Det var över på några minuter, men jag var totalt slut. Och djupt skakad.

Valje Halvö - en våldsam plats.

Den andra bibeltexten denna vecka handlar om försoningen.

Det är Johannes som skriver i sitt första brev om Jesus:

DETTA ÄR KÄRLEKEN: INTE ATT VI HAR ÄLSKAT GUD,
UTAN ATT GUD HAR ÄLSKAT OSS, OCH SÄNT SIN SON SOM FÖRSONINGSOFFER FÖR VÅRA SYNDER.
1 Joh 4:7-10.

Mera blod. 
 
Men inte vilket blod som helst. Guds sons blod. Oskyldig. Och just därför det renaste offer.
För att bryta dödens makt. Inifrån.

Det var inga stora mängder, men Jesu blod är det starkaste blod som någonsin runnit!
Några droppar från händer och fötter... 
Svärdssticket vid hjärtat där "blod och vatten" kom ut - alltså, blodet hade koagulerat för Jesus var redan död när soldaten drog sitt svärd för att kontrollera fallet.

Jesus på korset. Möllebackskyrkan.

I blodet är livet.

Jesus gav sitt liv, sitt blod, för hela mänsklighetens skull, och löste oss från den förbannelse Kain orsakade. 
Abel, fåraherden, fick ge sitt liv den gången - som en tidig föregångare till Jesus själv.
Med sin försoningsdöd på korset läker Jesus alla dessa händelser.

Golgata kulle har också svalt mycket blod...

Golgata kulle, Jerusalem 2018.

Den tredje texten på 13:e sönd e Tref  är den välkända berättelsen om den barmhärtige samariern.
Vi har hört och läst den så många gånger att vi knappt förstår vad den betyder.
Men den är också blodig.

EN MAN BLEV ÖVERFALLEN AV RÖVARE.
DE SLET AV HONOM KLÄDERNA OCH MISSHANDLADE HONOM.
Lukas 10:23-37.

Ytliga söndagsskolepredikningar har sammanfattat Lukastexten med "vi skall vara snälla och inte slå varandra" och "vi skall hjälpa varandra". Det är fint. 
Men det saknar det bibliska djupet.

När Jesus berättar denna händelse kan man se det så som Hanna Simonsson i tidningen DAGEN föreslår:

- Mannen som blir överfallen, det är du och jag.
- Rövarna som attackerar mannen - det är mörkret och ondskan.
- Prästen och leviten som går förbi den nedslagne - det är omgivningen och samhället.
- Samariern som griper in - det är Jesus.
- Oljan och vinet som baddar såren - det är nåden och Guds omsorg.
- Åsnan som bar mannen fram till värdshuset - det är Jesu kropp som bär oss. 
- Värdshuset där mannen får vila och hämta styrka - det är Guds församling.

Livet vänder åter - i grönt.

- Orden "sköt om honom, och kostar det mer så skall jag betala när jag kommer tillbaka" - det är två löften från Jesus, nämligen att han står för kostnaden att vi människor skall bli läkta från ondskan, samt att han faktiskt skall komma tillbaka en dag.

Hanna Simonsson skriver:

"Visst kan det kosta att vara medmänniska, det kostar av vår tid, vårt hjärta och vårt utrymme att visa omsorg. Men vi är inte medmänniskor för vår egen skull, för att visa hur duktiga vi är, utan för att efterlikna Jesus, och lära oss hur Han vill att vi skall behandla varandra.
Och kostar det mer, kommer han tillbaka och styrker oss."
ur DAGEN, 23 aug 2024.

DAGEN, Hanna Simonsson, tack!

Jag kan också tänka mig att Jesus själv är alla delar i händelsen:

- Det är Jesus som blir överfallen och slagen. Jesus blev gisslad och slagen inför sin korsfästelse, och man kastade lott om hans klädnad.
- Samariern, främlingen, är också Jesus - han som läker alla slagnas sår.

VÄRLDEN HADE BLIVIT TILL GENOM HONOM, MEN VÄRLDEN KÄNDE HONOM INTE.
HAN KOM TILL DET SOM VAR  HANS, MEN HANS EGNA TOG INTE EMOT HONOM.
Johannes evangelium kap 1:10-12.

- Oljan och vinet - oljan är Guds Ande som är smord över Jesus, och vinet är hans blod, utgjutet och uppfångat i den heliga nattvardens ord.
- Åsnan - som sagt, är också Jesus själv, som bär oss.
- Värdshuset är kyrkan - kyrios = de som tillhör Herren - där Jesus själv ÄR och KOMMER ATT VARA.

Hela kyrkfönstret.

Blodet ropar.
Men blodet välsignar oss också. 

I blodet livet.

Så har varje människa kommit till världen, genom sin moders blödande sköte.
Så har Gud Fader fött oss tillbaka till ett försonat liv.

Blodröda hälsningar, Helene F Sturefelt, V.D.M.

- teolog, fönsterfotograf och vävare.

Min flamskvävnad med blodet och vattnet.








söndag 25 augusti 2024

DEN ROSA PILGRIMSBOKEN

Den rosa pilgrimsboken.

Pilgrimsrörelsen betyder enormt mycket för mig! 
Tack vare dessa enkla vandringar med själsligt djup har jag hittat tillbaka in i livet, efter en lång utbrändhet. 
Nu är det många år sedan, men som tack skrev jag en bok, med titeln "Den Långsamma Kärleken" där jag lät pilgrimens sju nyckelord tillämpas in i en kärleksrelation.

Jag hittade en förståelse för när relationen fungerar, och när den inte gör det. Och går sönder... och återuppstår.

Denna rosa pilgrimsbok var med oss på vandringen runt strandängarna vid Tredenborgs camping.

Min berättelse är en fortsättning på föregående inlägg.
Vi har kommit till BEKYMMERSLÖSHETEN. Jag citerar mig själv:

Frälsarkrans och ett grönt nyckelord.

Fast jobb. Stadig lön. Ekonomin är lugn. Tacksam.
Huset är klart, trädgården grönskar. Men det är bara skalet. 
Innanför bor tryggheten.
Där finns Du som accepterar mig som jag är. Där finns Jag som litar helt på Dig!

Han är svettig. Hon är smutsig. Joggingrunda och lövräfsning.
De går in och duschar tillsammans. Skrattar och tvättar ryggar. Kramar skum och schamponerar med tillit - balsam för själen.

Oförskräckt nakna med skrattgropar i låren och degvolang runt midjan. Rynkiga erfarenhetsstreck och vita hår, av livsvisdom.

Jesus uppmuntrar oss till att inte bekymra oss för mat eller kläder. Förstår ni inte att Gud har omsorg om er?
Nä, vi tappar bort det, allt som oftast. Förlåt.

Så är vårt hem en borg, ett skydd mot vår tids stressdemoner och prestationsdjävlar, ett värn mot en kall och svårtolkad värld.
Så är de vackra för varann. Och Höga Visan talar:

    KOM, MIN ÄLSKADE, KOM UT!
    MIN DUVA BLAND BERGETS KLYFTOR.
    LÅT MIG SE DIG, LÅT MIG HÖRA DIN RÖST,
    DIN GESTALT ÄR SÅ SKÖN!
    H V kapital 2:10-14.

Pilgrimen ber:
- Käre himmelske Fader, tack för att Du låter oss vila vid bekymmerslösheten. Gärna god planering, men förlåt oss när vi skapar den oro som inte finns. Amen.

Heliga Birgittas bön följer med oss:

HERRE, VISA OSS DIN VÄG
OCH GÖR OSS VILLIGA ATT VANDRA DEN.

Pilgrimskringlan från Vadstena.

Nu gick vi in i bokskogen. Enorma bokträd blickade ned över oss. En stam kunde ha fem-sex grenar, där vart och ett var ett eget träd. Mäktigheten gjorde oss ödmjuka. Men fötterna fick se upp för stenar och stockar.

Vi kom ut vid Hermans Heja - småbåtshamnen där Sjöräddningssällskapet håller till. 
Den gula pärlan i nyckelordens armband talar om LÅNGSAMHET.

- Att segla är det dyraste sättet att vara långsam på, sa en vän.

Jag berättade om ett besök hos arbetsterapeuten när jag var som mest illa däran av utbrändheten.
- Gå tvärs över rummet, sa hon.
Jag gick snabbt över golvet.
- Gå  s a k t a över golvet, sa hon.
Men då tappade jag balansen.

- Så din stress gör att du bara håller balansen i hög fart, men vinglar när du går långsamt?
Jag grät i tjugo minuter. Och fick i hemuppgift att träna på att gå sakta...

Ibland måste det gå fort. Men helst sakta...

Mina medvandrare och jag ställde oss på ett stort trädäck och övade "leifing". 
Leif var en gymnastiklärare i Karlshamn som lärde sina elever att gå långsamt, som en meditation.

- Lyft vänster knä samtidig höger hand med handflatan mot himlen. Håll balansen. Skifta sakta. Höger knä upp och vänster hand upp. Gå så sakta du klarar...
Att "leifa" var ett av flera redskap för mig att komma tillbaka till livet. Tack, du okände Leif!

Pilgrimen ber:
- Käre himmelske Fader, gör mig så långsam att jag kan hålla balansen i livet. Amen.

Heliga Birgittas bön följer med oss:

HERRE, VISA OSS DIN VÄG
OCH GÖR OSS VILLIGA ATT VANDRA DEN.

Långsam som ett vaggande svandun.

Vår pilgrimsvandring fortsatte in bland sommarstugorna på Rågångsnabben.
Stugor och stugor... det var flotta små sommarvillor med robotgräsklippare och hög standard.
Vi kan tydligen inte leva i den där enkelheten, som låter så bra i teorin...

Den sjätte pärlan talar om ANDLIGHET. Till färgen är den orange som ett rönnbär.
När Hans-Erik Lindström formade orden så var det en protest mot vårt sätt att leva. Materialismen kväver oss. 

Andligheten hör ihop med andningen. Om jag inte kan andas, kan Anden inte nå mig... skriver jag på sid 25 i den rosa pilgrimsboken. När jag stressar får jag and-nöd, andlig nöd.
Och på sid 97 fortsätter jag:

Har någon sett mitt armband?

Andlighet hör ihop med enhet. De vill bli Ett, i kroppen och själen. Och i anden!
Det är söndag, Herrens dag. Den sköna liturgin tar plats:

- Jesus sa: jag och Fadern är Ett... så att alla ni skall kunna vara Ett... Så får ni del av Ett och samma bröd, i Andens enhet. Ni är inte längre två, utan Ett...

Jag blir till i dina armar, min älskade!
Älska mig hel, älska mig tillbaka, ty jag var när dödsriket.

    JAG ÄR MIN VÄNS,
    TILL MIG STÅR HANS LUST.
    Höga Visan 7:10.

Lust att vandra, och leva som pilgrim.

Det var varmt ute, denna sensommarlördag i augusti. Undrar om glasskiosken är framme?
Vanliga tankar trängs med de själsliga. Vi får väl se.

DELANDET är den sjunde och sista pärlan, röd och glänsande.

Individualismen har kastat ut kollektivet med ett förakt. Enskildhet blir till ensamhet.
Jag skriver om hur delandet har övergått till girighet, där samboparet noga vaktade sina ägodelar:

De bokförde vad de tagit med sig när de flyttade ihop. De försökte skapa ett trivsamt hem, men detta med "mitt och ditt" hindrade relationen att mogna.
Det blev aldrig något "vårt".

Individualismen var viktigare än "vi".

Rädslan att bli utnyttjad var större än modet att satsa.
De hade alltid en bakdörr öppen ifall något skulle bli fel. Vem kan ge sig hän med sådana reservationer?

Till slut delade de bara adressen. Inte ens tidningen kunde de samsas om.

    FÅNGA RÄVARNA ÅT OSS, 
    DE SMÅ RÄVARNA SOM HÄRJAR I VINGÅRDEN.
    Höga Visan 2:15.

Inga rävar här, i alla fall.

Det var mycket att fundera på!
Nu behövde vi sätta oss ned och fika, och samtala. Den tomma restaurangens uteservering bjöd in oss trötta pilgrimsvandrare, med utsikt över Thors brygga - där vi startade för tre timmar sedan.

7000 steg var gångna och ca 4,5 km tillryggalagda.
Men i sinnet hade vi varit mycket lång borta, i en annan värld, i en annan tid, som stannat och gjort dagen till ett sällsamt NU.

Hur tar vi med oss dessa insikter tillbaka till vår vardag?
Det goda samtalet får fortsätta.
Och flera pilgrimsvandringar bokas in - kanske i Vadstena framöver!?

Uteserveringen vid Thors brygga.

Boken finns fortfarande att beställa. Maila i så fall till:
helene.f.sturefelt@live.se - utgiven på eget förlag.

HERREN VÄLSIGNE DIG OCH BEVARE DIG,
HERREN LÅTE SITT ANSIKTE LYSA ÖVER DIG
OCH VARE DIG NÅDIG.
HERREN VÄNDE SITT ANSIKTE TILL DIG
OCH GIVE DIG FRID.

I FADERNS OCH SONENS OCH DEN HELIGE ANDES NAMN!
AMEN.

Vännerna åkte hem.
Jag gick ned till stranden och satte mig för att vila.
Blicken letade sig ut mot horisonten och stannade där.

Sedan ville fötterna bada. Och hela kroppen!

Pilgrimsfötter i havet.


HERRE, VISA OSS DIN VÄG
OCH GÖR OSS VILLIGA ATT VANDRA DEN.

Ja!

Varma hälsningar, Helene F Sturefelt,

- pilgrimspräst, författare och vandringsledare.

Den Långsamma Kärleken




lördag 24 augusti 2024

PILGRIMSVANDRING TREDENBORG

Pilgrimsstaven vid Tredenborg.

Det är så vackert här! Tänk, denna sköna miljö är min vardag. Vita stadsnära stränder med björnbär, skogsdungar och ståtliga bokträd.

Vi samlades ute vid Tredenborgs camping, som är välkänd för många. Man kör igenom Sölvesborg, förbi ytterhamnen och hamnar på denna natursköna plats - om man tittar åt rätt håll, vill säga.

Till vänster ser man nämligen hamnens industriområde - ungefär som när Långben och Musse Pigg är ute och campar... och fäller ihop sin kuliss - där bakom stinker "City Dump". 

Falsk kuliss när verkligheten avslöjas...

Men så illa är det inte här!
Vid Thors brygga ser vi tvärs över till Västra Näs. Här låg en gång ett kallbadhus och en ångbåtsbrygga.

Till höger kan man ana Skånes kust med Åhus i fjärran. Och snett rakt ut i havet ligger Bornholm någonstans. 
Listerlandet är på kartan som en liten "näsa" mellan Blekinge och Skåne, mitt i böjen. Och om man flyger över nejden så ser denna "näsa" ut som fem fingrar...

Ytterhamnens industriområde, Thors brygga.

Med denna yttre orientering var vi klara att söka oss inåt och börja vår pilgrimsvandring.

Pilgrimens sju nyckelord skulle följa oss på vår vandring.
Frihet - Enkelhet - Tystnad - Bekymmerslöshet - Långsamhet - Andlighet - Delande.

Vi gick över den smala bron ut till den lilla, lilla ön. Där ställde vi oss på bryggan, som nu fick symbolisera vår själ.
Runtomkring oss var ett skyddande staket, det var väl det! Vår ömtåliga själ behöver också ett skydd, det skulle kunna vara Tio Guds Bud.
Detta skydd är också en FRIHET. Här innanför är vi fria att leva livet gott.

Ut till Frihetens ö.

Men staketet hade en öppning också, med en badtrappa ned i havsvattnet.
- Har även din själ en öppning mot en annan sorts frihet, där du bara kan ge dig av, rakt ut?

Frihet, det vackraste av ord! 
Var och en fick fundera över sin frihet när vi nu inledde tystnaden. Sakta gick vi på led och lät naturen omsluta oss.

Pilgrimen ber:

- Tack, käre himmelske Fader, för friheten! Hjälp oss att hitta den på nytt.
Med heliga Birgitta ber vi:

        VISA OSS DIN VÄG
        OCH GÖR OSS VILLIGA ATT VANDRA DEN.

Krikon. Frihetens blå frukt och pärla.

Nästa nyckelord är den violetta pärlan - ENKELHET.
Det var intressant att gå igenom campingplatsen och se alla flotta husvagnar, med uppbyggda verandor och uteplatser i flera lager...

Här borde vi kunna se enkelheten, tänkte jag, men ack icke...

Jag tog fram min rosa pilgrimsbok där jag lyft in nyckelorden in i en kärleksrelation. Jag citerar mig själv, sid 16:

Den Långsamma Kärleken - i nöd och lust.

Du och Jag - i all enkelhet! Hon och Han i enkel enhet. Het och Enade i glödande hetta.
Slippa ifrågasätta, slippa misstänka - och inte gräla om bagateller.

Enkelhet är att skala av hemmet från störande prylar. Allt måste inte ligga framme. Mobilen går att stänga av. TV'n också.
Att inte vara nå-bar dygnet runt, men få-bar - av Dig, min älskade!

Räkor och tända ljus?
Eller bara te och macka?
Ja, det blir bra! Och sedan... ? ; )

Endast ett är nödvändigt, säger Jesus; att lyssna efter Guds hjärtslag - och höra hans eget ord i det egna blodomloppet:
- För dig utgivet, för dig utgjutet.

Pilgrimens sju nyckelordspärlor.

Höga Visan avrundar varje textdel:

    JAG SOV, MEN MITT HJÄRTA VAR VAKET. 
    HÖR, MIN VÄN KNACKAR PÅ.
    ÖPPNA FÖR MIG, MIN ÄLSKADE!
    H V kapitel 5:2

Pilgrimen ber:

- Tack käre himmelske Fader för enkelheten! Hjälp oss att leva enkelt så att andra helt enkelt kan leva, som Gandhi sa.
Med heliga Birgitta ber vi:

        VISA OSS DIN VÄG
        OCH GÖR OSS VILLIGA ATT VANDRA DEN.

En enkel väg.

Strandlinjen var låg och vassen växte tät, tillsammans med hampflockel och rölleka. 
På andra sidan skyddade bokskogen oss. Vi kom fram till Lilla Fiskebacken där vi satte oss på några bänkar.
Solen värmde genom molnskyarna och marken ångade varm.
Det regnade igår och imorgon kan mer regn komma. Vilken tur vi har!

Tredje nyckelordet är TYSTNAD. 

Den vita pärlan skimrar av renhet.

Det var helt stilla där vi satt. Inga bakgrundsljud. Vi lät alla sinnen vakna.

- Vad ser du? Vilka linjer, färger och former?
- Vad hör du? Fåglar? Trädens sus?
- Känner du doften av varmt gräs? Kan du ana hur havsvattnet smakar?
- Kan din hud förnimma skiftningar i temperatur?

Lilla Fiskarbacken.

Jag satte mig på betongbryggan och tittade ned i vattnet, fullt av sjögräs och svandun. Ytspänningen var ovanligt stark. Stenarna såg inte ut att bli fuktiga alls. Tiden fick stanna. Nuet var evigt.

Men tystnaden kan vara provocerande. Det kryper i kroppen. Man vill sätta fart och vara effektiv. Eller somna. Vad som helst, bara inte sitta och vara tyst, i en tystnad man inte vet vad man ska ha till!

Jag läste ännu ett stycke ur min rosa pilgrimsbok, sid 18:

"Efter jobbet. Det sitter i varsin fåtölj. Läser tidning och post. Småpratar. Vilar i tystnaden.
Tyst kommunikation - med full närvaro.
Icke-ord.
Talande tystnad. Ute sjunger koltrasten i jakt på en partner.

När fläkten stannar, släpper stressen. När datorsurret stängs av, slår hjärtat lugnare.

Är nedsmutsningen av tystnaden en av orsakerna till att vi inte orkar med varann när vi kommer hem?
Glassbilsterorr. Telefonförsäljarmarodörer.
Tjat och gnat.

Hon sträcker ut sina ben i hans knä. En snabb blick. Ett leende ögonkast.
Så går de till vila. Huvudet mot hans bröst. 
- Jag hör ditt hjärta slå. För mig!
- För oss.
Pilgrimens strävan efter stilla ro söker sig till det tysta.


    MITT HUVUD VILAR PÅ HANS VÄNSTRA ARM,
    HANS HÖGRA ARM OMFAMNAR MIG.
    JAG BESVÄR ER, STÖR INTE KÄRLEKEN,
    VÄCK DEN INTE, FÖRRÄN DEN SJÄLV SÅ VILL!
    Höga Visan 2:6

Pilgrimen ber:
- Käre himmelske Fader, hjälp oss våga vara i den tystnad som talar. 
När Du känns frånvarande, drag oss till Dig igen, så att vi märker Din närvaro i stillheten.

Med heliga Birgitta ber vi:

        VISA OSS DIN VÄG
        OCH GÖR OSS VILLIGA ATT VANDRA DEN.

Stora Fiskarbacken.

Stora Fiskarbacken har den grönaste gräsmattan framför den lilla strandremsan. Havet var stilla och vinden lugn. Här ställde vi oss i ring och fick höra herdepsalmen:

HERREN ÄR MIN HERDE, MIG SKALL INGET FATTAS.
HAN LÅTER MIG VILA PÅ GRÖNA ÄNGAR,
HAN FÖR MIG TILL VATTEN DÄR JAG FINNER RO.

HAN VEDERKVICKER MIN SJÄL,
HAN LEDER MIG PÅ RÄTTA VÄGAR, SITT NAMN TILL ÄRA.

OM JAG ÄN VANDRAR I DÖDSSKUGGANS DAL
FRUKTAR JAG INGET ONT, TY DU ÄR MED MIG.
DIN KÄPP OCH STAV DE TRÖSTAR MIG.

DU BEREDER ETT BORD FÖR MIG I MINA OVÄNNERS ÅSYN.
DU SMÖRJER MITT HUVUD MED OLJA OCH LÅTER MIN BÄGARE FLÖDA ÖVER.

GODHET OCH NÅD SKALL FÖLJA MIG I ALLA MINA DAGAR.
OCH DITT HUS SKALL VARA MITT HEM, EVINNERLIGEN.
Psaltaren 23.

Du låter mig vila på gröna ängar.

Det var tid för matpaus. Ryggsäckar fram, skorna av, fötterna svalkas före måltiden.
Tystnaden bröst för en stund och goda samtal flödade kring vad allt detta kan betyda konkret.
Frihet? Enkelhet? Tystnad?
Så provocerande! 

Eller alldeles vanligt, men en känsla av att pilgrimens ord vill föra en tillbaka till det goda livet, där man åter igen kan tänka, känna och uppleva sitt eget liv, och ingen annans.
- Farmor och farfar kurande skymning när solen gått ned. De satt bara där, i fönstret, och gjorde ingenting... 
Så konstigt. Så hemskt. Så hemskt Bra!

Medan de "gjorde ingenting" arbetade hjärnan febrilt med att sortera dagens intryck, liksom hjärtat tog hand om alla känslor och magen alla begär.
Nutidsmänniskan lurar sig själv. 

Men vi hittar en väg tillbaka.

Gärna på cykel!

Fortsättning följer i nästa inlägg.

Helene F Sturefelt, 

Pilgrimsvandringsledare i Tredenborg.














tisdag 20 augusti 2024

GE TIONDE eller TRETTIONDE?

Hur mycket skall man ge till församlingen?

Vi promenerade på kyrkogården i Brunnby. I muren var ett förråd format som en bod - "tiondeboden".
Där samlade bönderna förr i tiden sina gåvor till kyrkan och prästen, 10 % av skörden, som hans lön.
Det var då det.
Nu är det andra tider. Beskattningen av oss sker på annat sätt.

Men jag tänker på en sak. 

Det stöter mig nämligen om prästen bor i ett alltför fint hus. Det gör mig fundersam om pastorn kör runt i en alltför dyr bil. Den som tjänar folket bör inte stå över desamma.

Tiondeboden i Brunnby.

Nu tänker jag tala om pengar i kyrkan. Det är tabu, så just därför ska jag försöka.
Som vanligt dyker jag ned i de bibliska tankarna, där Gamla Testamentet har en modell och Nya Testamentet en annan. Jag skall strax visa hur.

Detta är den text som vi utgår från idag i Svenska kyrkan:

SÅ HAR HERREN OCKSÅ BESTÄMT ATT DE SOM FÖRKUNNAR EVANGELIET SKALL FÅ SITT UPPEHÄLLE AV EVANGELIET.
1 Korinthierbrevet kap 9:14.

Konfirmandbiblar.

Via de offentliga skatterna får kyrkan och dess personal pengar till löner och underhåll.
Det är annorlunda inom Pingströrelsen. Där talar man kraftfullt om att "ge tionde". Har du hört det uttrycket?

Låt oss säga att du har en liten inkomst på 10.000 kr. Då bör du ge 10% av det till församlingen, alltså 1.000 kr.
Om du tjänar 50.000 kr bör du ge 5.000 kr, och så vidare.
Varje medlem håller alltså personligen sin pastor och församling ekonomiskt flytande.

Men var kommer detta ifrån?

Hur mycket är "tionde"?

Grunden till detta givande är mycket vacker.

Bibeln markerar att Israel som Guds egendomsfolk inte fritt förfogar över sitt liv eller sina ägodelar. Det tillhör Herren. 
Folket var ansvariga inför Herren som förvaltare av de jordiska gåvorna, eftersom hela jorden tillhör Herren. 

OM NI NU HÖR MIN RÖST OCH HÅLLER MITT FÖRBUND, SÅ SKALL NI VARA MIN EGENDOM FRAMFÖR ALLA ANDRA FOLK, TY HELA JORDEN ÄR MIN.
2 Mosebok 19:5

Enligt Mose lag var all landets tionde av jordens gröda helgad och avskild åt Herren. Detsamma gällde all boskap. 3 Mosebok 27:30.

Bananplantage vid Saligprisningarnas berg.

Israels tolv stammar hade fått varsitt landområde, utom Levi stam, som var avdelad att göra tjänst i templet åt Gud och folket. De fick sitt uppehälle genom att de andra elva gav dem 10% av skörd (säd, vin och olja) och boskap.
Leviterna i sin tur skulle ge en tiondel av sin tiondel till prästerna, den bästa delen. 4 Mosebok 18:26.

Gamla Testamentet talar alltså om en skatt, eller gåva, som skulle gå till den officiella kulten vid templet. Detta offer skulle utföras i glädje och tacksamhet över Herrens välsignelse av deras arbete. Därför firade de detta med en måltid. 

Läs mer i 5 Mosebok 14 - Lagen om tionde.

Templets innergård. Offerkulten.

Jag tänker på att vi i vår tid bidrager med drygt 30% i skatt till samhället. Det är ju ett "trettionde"!
Mycket mer än vad Gamla Testamentet ålade sitt folk.
Eller?
 
Jag läser vidare i mina bibelkommentarer att systemet med tionde var mycket sofistikerat.
Vart tredje år skulle nämligen tiondet samlas upp i de olika städerna för att ges som föda åt leviten (prästens medhjälpare) och främlingen och den faderlöse.

Historieskrivaren Josefus stöder detta, och i den apokryfiska Tobiasboken redogör Tobit på följande sätt:

- den "första tionden" skulle alltså ges till leviterna,
- den "andra tionden"  sålde han av grödorna, och pengarna användes till årligt högtidsfirande i Jerusalem.
- Den "tredje tionden" skulle ges åt dem som den tillkommer...

Vilken är "den tredje tionden"?

... alltså att de välbärgade skulle dela med sig till dem som saknade vad de behövde för livets uppehälle.
Detta tionde hade en mycket viktig social funktion.

Så var samhället organiserat på Gamla Testamentets tid. Ansvaret var stort, i omsorg för varandra och i respekt för Herren Gud.

Jag tar fram min deklarationsblankett och ser att skattesatsen till "vård, skola och omsorg" är 33%.
Det är ju ett "trettionde"! Dessutom går ännu någon procent till kyrkoskatt och begravningsväsende.
Vi är tungt beskattade... men det var man förr också.

Inte "den tionde boden..."

Tillbaka till tiondeboden i Brunnby - se upp med särskrivningen, ty "den tionde boden" är något helt annat!

Bondesamhället var ett med kyrkan, den enheten var stark sedan långa sekler tillbaka i tiden.
Men när frikyrkorna kom på 1800-talet bröts denna ordning och nya tider kom.
Omvända och överlåtna kristna började själva predika, utan att vänta på tillåtelse från kyrkoherden. Många svåra berättelser finns från den tiden.

Självklart hade predikanten ett annat arbete för sin inkomst, men sakta ändrades förutsättningarna.
Och nu är vi här på 2000-talet, där vi kan höra pingstpastorer uppmana sina församlingsmedlemmar att ge tionde till församlingen. Annars...

Annars vaddå? Nej, det är ingen som hotar. Men...

Annars får pastorn ingen lön. Och församlingskyrkans hyra kan inte betalas.

En lagom ful prästbil.

Det är en ständig uppmaning i söndagens gudstjänst att ge och ge och ge ännu lite till. Helst 10% av inkomsten.

I långa loppet blir det både tjatigt och påträngande - även om man vet om förutsättningarna. Till slut kanske man tvärvägrar... och kan varken sjunga psalmer eller lovsånger för att man känner sig så påhoppad.

Men jag undrar om tiondegivande är bibliskt, i betydelsen "gäller oss kristna"?

Vi lever inte under Gamla Testamentets lagar. 
De stora striderna i fornkyrkan handlade just om detta, ifall hedningarna skulle bli judar först innan de blev kristna. 
Svaret var Nej.

Så varför backar så många frikyrkor tillbaka och lyfter fram just denna lag i Moseböckerna? I så fall får de väl hålla alltihop?! 
Paulus talar med strängt allvar om detta. Blanda inte in den gamla lagen nu när Kristus har friköpt er!!

En annan jättefin, ful pastorsbil.

Paulus utgår ifrån att tempeltjänarna får sitt tionde, men i kyrkan är det inte så.
Jag citerar igen 1 Korinthierbrevet kapitel 9:13.

NI VET JU ATT DE SOM ARBETAR I TEMPLET LEVER AV TEMPLETS INTÄKTER OCH ATT DE SOM GÖR TJÄNST VID ALTARET FÅR SIN DEL AV OFFREN.

Så har också Herren bestämt att de som förkunnar evangeliet skall få sitt uppehälle av evangeliet.
Men jag har inte gjort bruk av några sådana förmåner, skriver Paulus, som var tältmakare till yrket. Han vill inte utnyttja den rätt som evangeliet egentligen ger honom.

Men både prästen och pastorn har rätt till en skälig ersättning som täcker hus och hem - men inte den dyraste villan och den flottaste bilen... 
För tänk om församlingen känner sig så tvingad att ge att de ger för mycket... så pass att pastorn kan sko sig... ??
Nej, Gud förbjude, så får det icke vara!

En lagom bil som inte gör någon bitter!

Som sagt, Nya Testamentet påbjuder inte tionde.

* Hebreerbrevet kap 7 visar hur mycket högre Kristi prästadöme är än det levitiska.

* 2 (obs) Korinthierbrevet kap 9 talar om att "Gud älskar en glad givare".

Trons liv i Kristus är inte bundet till en nationell samhällsordning. 
Trons liv är ett liv i full tjänst inför Gud och medmänniskan där friheten i Kristus har lämnat alla procentsatser.

Jesusbild i Gamla stan, Jerusalem.

GUD FÖRMÅR GE ER ALLT GOTT I ÖVERFLÖD SÅ ATT NI ALLTID HAR ALLT VAD NI BEHÖVER OCH SJÄLVA KAN GE I ÖVERFLÖD TILL VARJE GOTT ÄNDAMÅL.

Ja, Gud som ger säd att så och bröd att äta han skall ge er utsäde och mångdubbla det och låta er rättfärdighet ge god avkastning. Ni blir rika på allt och kan visa en gränslös frikostighet...
Läs mer i 2 Korinthierbrevet 9. 

Det viktiga är att det aldrig får finnas en lagiskhet i givandet. Om det smyger sig in i själen, så startar bitterheten...
Tänk då på änkans skärv. Ge det lilla du har. Eller allt. Men det är hjärtat som styr.

Bitter, sur och inte alls glad.

Till sist.
Jag är rädd att vi har moderna fariséer ibland oss...

Alla dessa judiska givanderegler samlades i Talmud. De skriftlärda var noga med sin lagiskhet och gick så långt att ge gav tionde av all sin inkomst, till och med av de minsta kryddor. Jesus är mycket upprörd över deras skenhelighet:

JESUS SADE:
- VE ER, SKRIFTLÄRDA OCH FARISÉER, NI HYCKLARE SOM GER TIONDE AV MYNTA, DILL OCH KUMMIN MEN FÖRSUMMAR DET VIKTIGASTE I LAGEN: RÄTTVISA, BARMHÄRTIGHET OCH TROHET.

DET GÄLLER ATT GÖRA DET ENA UTAN ATT FÖRSUMMA DET ANDRA.

NI BLINDA LEDARE, SOM SILAR MYGG MEN SVÄLJER KAMELER!
Matteus 23:23.

Glöm inte barmhärtigheten.

Sammanfattningsvis vill jag säga detta.

Det finns ett kravfyllt påbud att vi i våra församlingar skall ge och ge, där trycket skapar ett dåligt samvete. Borta är den glädje som skulle känneteckna den glada givaren.

Pengar är viktigt, men inte det viktigaste. Jesus markerar tydligt vad en gudsmänniska skall göra:
- vara rättvis, vara snäll och trofast, inte döma, utan vara barmhärtig.

Och inte räkna procent.

Käre himmelske Fader,

- tack för att Du är så God! Hjälp oss att förstå att Allt är Ditt!
- förlåt oss när vi bor i alltför fina villor och kör runt i dyra bilar.
- hjälp den som blivit bitter av sitt givande och befria henne (det är oftast en hon, käre Gud) till att bli glad igen.
Amen.

Bitter givare.

Nu skall jag lista ut vad jag skall göra med min lön - skall jag ge tionde, tjugonde eller trettionde?
Eller ska jag göra mig en god liten örtsås med mynta, dill och kummin och koka mig en stor gryta med pasta?!

Eller kanske köpa mig en bil istället för min cykel Rödabella? Vad tycker du?

Ekonomiska hälsningar från Helene F Sturefelt,

- som kanske har missat något... utom att låta Gamla Testamentets lagar vila i frid!

Ge och ta.


P.S. En annan gång skall jag ta upp och syna de kollektändmål som kyrkoråden bestämmer i Svenska kyrkan. 
Det går mestadels till "friskendomens" sjukdomsprojekt och alldeles för sällan till kristendomens missionsarbete - har du tänkt på det?

P.S. II - Goda artiklar finns att läsa i Illustrerat Bibellexikon. D.S.