Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

söndag 4 augusti 2024

SKYNDA DIG ATT VARA LEDIG

Skynda sig? Nej.

Det finns inget ord som stressar mig så mycket som ordet "semester". 
Vi arbetar och strävar för de där magiska veckorna som skall göra underverk i våra liv.

Då.

Då skall allt det goda och fina hända, det man har sparat sig för under hela året.
Det är nu det gäller...

WORK WORK, BUSY BUSY, BANG BANG
TWENTYFIVE HOURS A DAY
FELLS LIKE WORKING ON A CHAIN GANG
I NEVER SEEM TO GET AWAY.

MONEY TO EARN, MONEY TO BURN
A PLATINUM CARD FOR SHOW
WHERE DOES IT GO, HOW SHOULD I KNOW?

Francis Rossi, "Quid Pro Quo"

Det känns som om man går fastkedjad på led för att pengarna skall gå runt, förtjänas och förbrännas, skriver Francis Rossi i Status Quo.
Det lilla plastkortet med pengasiffror på, styr hela vårt liv.

Och nu skall vi vara lediga.
Eller, har varit lediga. Det är ju redan augusti och många blickar tillbaka och undrar vart semestern tog vägen.

Ångesten smyger sig på.

Jag är inte färdig!

Ekorrhjulet väntar. Det är som en livsfarlig trafiksituation där bilar kör i båda riktningar på enkelriktad väg.

IT'S TWO WAY TRAFFIC ON A ONE WAY STREET
ALL THE VOICES IN THE AIR ARE STUCK ON REPEAT
IT'S A TWO HORSE RACE IN A ONE HORSE TOWN
LIKA A HOUSE OF CARDS IT'S GONNA FALL.

Ingen trafikriktning alls.

Semester - göra eller vara? Fixa eller vila?
Det viktigaste först. Men vad är det?

Att gå på konserter och festivaler hör sommaren till. Men de som ordnar detta, är inte lediga.
Status Quo rullar på vägarna och spelar i Motala ikväll. Kreativ glädje är både arbete och vila.
Dessa brittiska boogierockare ger allt de har av sina riff, men också av texter som biter lite i rockärmen:

SURVIVAL OF THE FITTEST, THE LAW OF THE JUNGLE
FOLDBACK, HOLDBACK. GET YOUR SELF A SEAT
FOR TWO WAY TRAFFIC ON A ONE WAY SEAT.

Världens bästa boogierockare!

Vi vet att samhällsmaskineriet måste gå runt, men vi betalar ett alldeles för högt pris.
Och längst nere på lönebeskedet står det hur många semesterdagar man har arbetat ihop...

Vi är utmattade.

Vi behöver inte lite semester.

Vi behöver återhämtning!! På riktigt. 

Den första veckan går åt till att lära sig sova igen.
Den andra veckan kanske man orkar göra något litet.
Den tredje veckan börjar man känna sig som människa igen.
Den fjärde veckan räknar man ned dagarna tills det sköna är slut, och så kan man inte sova igen...

Känner du igen det?

Tredje veckans människa.

SUPERMAN WHERE ARE YOU?
WE NEED YOU TO PAVE THE WAY
FEELS LIKE AN ALIEN INVASION
TROUBLE COMING EVERY DAY.

Superman, var är du? Vi behöver dig så att du kan bana väg. Det känns som om vi är invaderade av främmande varelser och problemen hopar sig varje dag.

Men det finns inga superhjältar vad gäller att jobba dag ut och natt in, utan återhämtning.
Vi har blivit främlingar i den värld vi har skapat. Vad håller vi på med?

Det går inte. Längre.

Jag flydde till en sommarstuga på landet. Den var liten och enkel och hade bara det nödvändigaste.
Andningen gick ned. 
Hörseln skärptes för där var alldeles tyst... Bara en liten gärdsmyg hördes ibland.
Vinbären plockades, hängmattan utnyttjades, badet badades och innan gräsmattan klipptes saltade vi ihjäl de sniglar som kröp fram i kvällsfukten.

Så hemskt. 

Så hemskt bra, att använda sig av det osmotiska trycket och ta livet av dessa invasiva kryp. På morgonen låg bara ett blekt slem kvar.
Usch.
En sinnebild av en överarbetad människa som inte hoppat av ekorrhjulet i tid.

WORK WORK, BUSY BUSY, BANG BANG
TWENTYFIVE HOURS A DAY
MONEY TO EARN, MONEY TO BURN
TWO WAY TRAFFIC.

Läge för liv.

Nej, jag skyndar mig inte längre. Jag gjorde allvar av att hoppa av höghastighetståget i arbetslivet.
Det tog flera år att kvickna till och nu går livet - jag höll på att skriva i snigeltakt, men dem tog jag ju död på - lagom fort.

Och jag knäpper mina händer och tackar Gud för alla textförfattare, poeter och teologer som formulerar det jag känner. 
Min favoritgrupp får avslutningsvis möta min favoritpsalmförfattare; professorn i ekonomisk historia i Uppsala: Karl Gustav Hildebrand, född 1911. Han var även författare och lyriker.
Så här diktar Hildebrand i psalm 418:

Karl Gustav Hildebrand, psalm 418.

DÖDENS HÄRSMAKT ÄR ÖVERVUNNEN.
VÄLSIGNA HANDEN SOM GRÄVER BRUNNEN.
GUD, GE SVALKA OCH NEDERBÖRD
FÖD DE HUNGRANDE, LÄK DE SLITNA
LÅT FÄLTEN VITNA
O GUD, TILL SKÖRD.
Sv Ps 418 vers 2.

Det spelar ingen roll om det är rock & roll eller psalmer i tre-takt - bara innehållet berättar om livet så att jag känner igen det.

Östergyllen.

Nej, vi skall inte skynda oss att vara lediga. 
I min värld är Skalman borgmästare och bestämmer att det är mat- och sovklockan som gäller alla dagar. Där finns inga sjukskrivningar och inga utmattningar.

I den lugna världen har alla dessutom lyssnat till Jesusorden när han inbjuder:

KOM TILL MIG ALLA NI SOM ARBETAR OCH ÄR BETUNGADE, 
JAG SKALL SKÄNKA ER VILA. 
Matt 11:28.

Kan vi få ett snyggt riff på det i D-dur!


Lediga hälsningar,
Helene Sture Snigelfelt, 

- vilare och badrockare.

Och musikälskare.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar