Affisch, pilgrimsvandring.
Pärlor, pärlor, kottar och en liten mus...
Stigen var alldeles mjuk av tallbarr och stegen sviktade skönt.
Följ med på ännu en vandring, denna gång i skånska Åhus. Där ligger Åhus-gården, EFS, intill Kronoskogen med sitt magiska ljus. Det var en öppen inbjudan, utan anmälan, denna lördag i augusti.
Tack och lov skylde molnen solen och temperaturen låg runt 22 grader.
Måtte det hålla i sig!
Det gjorde det inte...
Runt handleden hade vi Frälsarkransen - eller som man säger i Danmark: Kristus-kransen.
Dessa pärlor skulle bli vår följeslagare under några timmar.
Men först genomgång av den yttre vandringen.
Pilgrimstempot är långsamt. Vi skall gå länge - inte långt. Därför är det viktigt att den som har lugnast tempo i kroppen går längst fram, bakom "stigfinnaren".
Ofta kan man känna sig ledsen att man är så saktfärdig och hindrar gruppen... Men i pilgrimssammanhang är det tvärtom! Långsamheten är en tillgång!
Men förutsättningen är då att man ger varandra plats.
Eftersom tystnad är en viktig del av denna typ av vandring, går vi på led. Varför?
Jo, när man går i bredd skymmer man sikten för den som går bakom - ungefär som när man kör om en bil och skymmer sikten på vägbanan.
Alltså, skapa det utrymme du behöver för att inte känna dig trängd!
Ge dig själv 2 meter så att du får plats. Det är vandringsledarens uppgift att se till att den yttre ordningen är god, annars får själen inte ro.
För att hjälpa fötterna hitta en bra lunk kan man tyst säga:
- Gud i mig, jag i Gud...
Barnens frälsarkrans innerst.
I min hand låg den gyllene Gudspärlan, som gav den första tanken.
- Gud är alltings början och alltings slut. Jesus Kristus fanns hos Gud redan vid tidens begynnelse - pre-existent som det heter på teologins språk.
Även vi människor har alltid funnits... Innan du föddes, var du en tanke vid Guds hjärta! Det är oerhört vackert och Bibeln visar därmed sin mänskosyn.
Tallskogen slöt sina kronor över oss. Ljuset dämpades liksom alla ljud. Det var nästan som att gå inomhus där i Kronoskogen! Känslan var nästan magisk...
De första tio minuterna gick vi i samtal och pratade lite med någon vi inte mött tidigare, men nu påbjöd stunden själv Tystnad.
Så skönt det var! Ledet på rad upprättades och var och en fick sitt utrymme att nu uppleva vandringen med alla sinnen, utan att behöva prata.
Tillsammans gick vi fullt närvarande och andades i takt.
I Frälsarkransen finns flera tystnadspärlor. Det är inte den tigande tystnaden som när man bråkat och är sur... Nej, detta är den talande tystnaden, full av närvaro, som när man sitter i samma rum i varsin fåtölj och gör olika saker, utan att tala.
Det blev en sinnebild för Guds närvaro.
En del kan uppleva Guds tystnad som en förtvivlad frånvaro där Gud inte hör av sig... Gud är verkligen tyst på det där obehagliga sättet där man känner sig övergiven och bortglömd.
Men från Guds sida är det tvärtom. Herren är hela tiden vid vår sida, i en tystnad som är talande, och full av närvaro.
Men vi "hör" inte...
Guds tysta närvaro vädjar till våra andra sinnen. Och att vi får ner tempot...
Den välsignade långsamheten!
Just då blev vi omsprungna av en joggare... Han kryssade mellan våra luckor och rusade förbi i motionärens höghastighetstempo, som vi ville lämna...
JAGPÄRLAN
Gud har gett dig ett eget och genuint Jag. Du är du, skapad helt unik.
När Gud valde att komma till oss i mänsklig gestalt, kom Jesus också med ett eget Jag, Ett med Gud, som en utstrålning av Gud.
DOP-PÄRLAN
Överlåtelsen, dopet, där blir vi inlemmade i Guds förbund, förlåten och renad från syndens band.
Jesus gick in under våra mänskliga villkor, utan synd, och lät sig döpas av Johannes Döparen. Så började hans försoningsmission för mänskligheten.
Det låg kottar precis överallt. Tallkottar i så stor mängd att det ibland var bitvis svårt att trampa rätt.
Åhus Kronoskog är ca hundra år gammal och dess backiga terräng är perfekt för orienterare att träna i. Men småstigarna är förrädiska - de är så många att man lätt tappar bort sig.
På ett par ställen låg stora träd fallna tvärs över stigen.
Vad händer när alla träd är borta?
I min hand låg ökenpärlan.
ÖKENPÄRLAN
Kalhyggen, utarmning och torka. Vi måste ändra inställning till skog och träd så att vi inte medverkar till jordens uttorkning.
Även själen kan råka ut för att bli kalhugget...
Efter dopet blev Jesus hårt prövad. Anden förde honom ut i öknen där djävulen frestade honom att utmana Gud.
Även vårt sätt att tänka kan gå helt i stå. Vi kan komma till en återvändsgränd där våra tankar förleder oss hela tiden. Likaså vår känslor. De kan lura oss ....
Vi kom fram till Äspet, stranden, där havet möter land. Det var matpaus och vi bröt tystnaden.
Jag lärde gruppen sjunga den judiska bordsbönen från Psaltaren:
LOVAD VARE DU, HERRE VÅR GUD,
VÄRLDENS KONUNG ://
SOM LÅTER BRÖD FRAMGÅ UR JORDEN ://.
Jag gick undan för att behålla tystnaden. Snickarhakens ålabod låg strax intill. Havsfåglarna satt längre ut på stenar i vattnet.
De mjuka vågorna svalkade fötterna och en i gruppen gav sig själv ett dopp. Det är sällan det är 22 grader i vattnet vid Åhuskusten!
Temperaturen steg och nu gick det över 26 grader - det började bli kritiskt för mig som inte tåler värmen, men skuggan var vår vän i skogen.
I grop i sanden var en farlig fälla. Någon ville vara lustig och hade lagt en skylt där...
Privat område - nej, vår känsla för allemansrätten är oerhört starkt, ingen kan egentligen äga marken.
I Danmark finns inte allemansrätten, där får man inte avvika från stigen och plocka blåbär om man skulle vilja, det är förbjudet...
Den här skylten störde mig och var farlig. Jag slängde den i riset där ingen skulle kunna trampa på den och skära sig på de vassa metallkanterna.
Men, vad var det som låg där och gömde sig?
En liten mus!
En tygmus, tappad av ett barn, ensam i strandens torra växtlighet.
Hej på dig! Vad har du att säga?
Medan de andra njöt av sin matsäck, satte jag mig på knä och lyssnade till denna lilla varelse.
- Jorderosionen, pep den, jag får inget fäste! Ni gör så att marken försvinner och sanden åker ut i havet. Hjälp, jag faller!
Den lilla tygmusen blev en del av min pilgrimsvandring...
HERRE, VISA MIG DIN VÄG
OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.
Kottar, en mus och ännu fler pärlor.
KÄRLEKSPÄRLORNA
Kärlekspärlorna är två - en för att ta emot kärlek, en för att ge kärleken vidare.
När det inte är balans mellan dem, det är då man tappar humöret, blir irriterad och i långa loppet kan råka ut för utbrändhet.
Ofta är det kvinnans lott att ge och ge och ge ännu mer... Påfyllnaden är alldeles för liten, och hon blir bara mer och mer ledsen och stressad.
Detta är vår syndabekännelse:
- Förlåt mig för att jag tänkt mer på andra än mig själv... Herre, fyll mig!!
Mannens syndabekännelse är en annan.
Mjuka tofflor. Bränd stam...
Jesus var helt fylld av Faderns kärlek. Han gav och sade bara det som Fadern hade gett honom, eftersom de är Ett. Kristuskransens två röda pärlor talar om hur Jesus gav precis allt, sig själv helt och hållet som det stora försoningsoffret. Därför kallas också en av pärlorna för "offerpärlan".
...
Vi lät den goda tystnaden omsluta oss igen och gick vidare. Nu ändrade skogen karaktär och höga bokstammar gav en annan sorts grönska.
Här skulle man kunna använda uttrycket:
- Vi såg inte en kotte...
HEMLIGHETSPÄRLORNA
Hemlighetspärlorna är tre till antalet, såsom Martin Lönnebo skapade bönebandet i början.
- Våra egna hemligheter som vi inte ska berätta för någon. Här är en motsatt rörelse då vi som flickor skrev dagbok med lås, contra facebook där privatlivet läggs ut ohämmat, i många fall. Denna pärla uppmanar oss att vara försiktig med våra privata hemligheter.
- Det finns hemligheter vi inte känner till. Psaltaren talar om "de hemliga synder jag inte vet om", Herre, förlåt mig för dem!
Men det kan också finnas dolda talanger jag inte vet om. Herre, uppenbara dem för mig!
- Den tredje sortens hemlighet är de förtroenden vi fått av andra, där det som sagts skall bevaras inom tystnadsplikten. Dessa hemligheter måste omslutas av största respekt. Herre, skydda och bevara!
Vi såg inte en mänska - bara kottar!
För några år sedan gjordes en av hemlighetspärlorna om till en grön pärla, där skapelsen får uppmärksamhet. Jag sade så här:
- Har naturen sina hemligheter i form av naturlagar som vi ännu inte upptäckt? Hur kan vi på ett bättre sätt samspela med naturen, istället för att utnyttja den i profitsyfte?
HERRE, VISA MIG DIN VÄG
OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.
Hemlighetspärlor - en grön.
Vandringen närmade sig sitt slut. Två pärlor var kvar.
NATTENS PÄRLA
Ärlighet är bönens nerv. Att få erkänna sitt mörker, inte gömma undan sin depression, våga tala om rädslan för natten, sorgen, sjukdom och död...
Jesus Kristus gick in i världens natt, tog all vår synd på sig och gav sitt liv på korset. Långfredagens mörker är världens största mörker, där Gud markerat sin närvaro...
Nattens svarta mörker kan vara av godo, särskilt för den som gömmer sig eller är på flykt. Där är det natten som ger överlevnad.
Nattens pärla till höger.
UPPSTÅNDELSENS PÄRLA
Så återvände ljuset. Livet kom tillbaka från dödsriket. Jesus gick ur graven, full av sårmärken men med en förhärligad kropp.
Så är Kristuskransens sista pärla, den vitaste av dem alla, vårt stora hopp! Där finns fortsättningen, över på andra sidan, i mötet med Gudspärlan på nytt, i ett annat liv.
Åhusgården tog emot oss igen och vi avslutade med att sjunga "I Guds tystnad får jag vara", psalm 522 och ett enkelt och mycket vackert delande av de erfarenheter vandringen gett oss.
Med pilgrimsstaven i hand, och pärlornas innehåll i hjärtat;
Helene F Sturefelt, pilgrimsledare och "ankaret" sist,
- tillsammans med Jörgen Hjärtenflo Sturefelt, "stigfinnare"
På återseende!
