MOLN, TÄLT och SÖMN - Kristi Förklaringsdag

Molnet, tecken på Guds närvaro.

Nu somnar de igen! Kan de aldrig hålla sig vakna?

Så fort det är något viktigt som skall hända, väljer Jesus ut några ur lärjungaskaran för att de skall vara vittne till det som sker.

Men de klarar inte av det.

När Jesus utför sin stora bönekamp i Getsemane inför korsfästelsen, ja då somnar lärjungarna.

Och nu, när de är uppe på Förklaringsberget och Jesus förvandlas till sin sanna härlighet, ja då har lärjungarna fallit i sömn, igen.

Är anspänningen för stor?

Det vet jag själv, av egen erfarenhet, att den kan vara. Trycket kan vara så hårt att en befriande sömn vill ta en bort ifrån den vakna verkligheten. Man nickar till... 

För stor anspänning.

I en av dagens Bibeltexter står det så här:

JESUS TOG MED SIG PETRUS, JOHANNES OCH JAKOB OCH GICK UPP PÅ BERGET FÖR ATT BE.

MEDAN HAN BAD, FÖRVANDLADES HANS ANSIKTE OCH HANS KLÄDER BLEV VITA OCH LYSANDE.

OCH TVÅ MÄN SAMTALADE MED HONOM. DET VAR MOSE OCH ELIA SOM VISADE SIG I HÄRLIGHET, OCH DE TALADE OM HANS UTTÅG UR VÄRLDEN SOM HAN SKULLE FULLBORDA I JERUSALEM.

PETRUS OCH DE ANDRA HADE FALLIT I DJUP SÖMN, MEN VAKNADE OCH SÅG HANS HÄRLIGHET OCH DE BÅDA MÄNNEN SOM STOD TILLSAMMANS MED HONOM.

Lukas 9:28.

Eller var det så att Herren Gud slog dem med sömn för att de inte skulle se själva förvandlingen, utan bara stå inför detta lysande faktum?

Guds hand.

Några decennium senare, omkring 90 e.Kr, fick Johannes åter igen uppleva denna syn. 

Då satt han förvisad på ön Patmos. I en syn fick han i vaket tillstånd både se och höra följande:

NÄR JAG VÄNDE MIG OM, SÅG JAG SJU LAMPSTÄLL AV GULD, OCH MITT BLAND LAMPSTÄLLEN SÅG JAG NÅGON SOM VAR LIK EN MÄNNISKOSON, I FOTSID KLÄDNAD OCH MED ETT BÄLTE AV GULD RUNT BRÖSTET.

HANS HUVUD OCH HÅR VAR VITT SOM VIT ULL, SOM SNÖ, OCH HANS ÖGON VAR SOM ELDSLÅGOR.

HANS FÖTTER LIKNADE GYLLENE BRONS NÄR DEN GLÖDER I SMÄLTUGNEN OCH HANS RÖST VAR SOM RÖSTEN AV STORA VATTEN...

Uppenbarelseboken 1:12.

Vilken enastående upplevelse! Vilken stark erfarenhet!

Även heliga Birgitta fick starka syner i vaket tillstånd, där både Kristus och Maria talade till henne på ett sätt som förvandlade både henne och omvärlden.

Vitt som vit ull.

I den första händelsen, på Förklaringsberget, får vi veta att samtalet handlar om Jesu Kristi uttåg ur världen, som skulle fullbordas på korset, med uppståndelsen och himmelsfärden.

Representanterna för de judiska skrifterna var där; Mose för Lagen och Elia för profeterna.

Skrifterna - det vi kallar Gamla Testamentet - är både Lagen och Profeterna, och det går nu i fullbordan när Jesus, Guds son, står mitt ibland dem.

Mose och Elia bekräftar vem Jesus är - Guds utstrålning!

OCH HAN, SOM ÄR UTSTRÅLNINGEN AV GUDS HÄRLIGHET OCH EN AVBILD AV HANS VÄSEN OCH SOM BÄR UPP ALLT MED KRAFTEN AV SITT ORD, HAR RENAT OSS FRÅN SYNDEN OCH SITTER PÅ MAJESTÄTETS HÖGRA SIDA...

Hebreerbrevet 1:3.

Guds utstrålning.

Med solens hjälp kan man beskriva treenigheten så här enkelt:

Jesus - en solstråle.

Gud Fader, vår Skapare - själva solen.

Helig Ande - värmen.

... UR HANS MUN KOM ETT SKARPT, TVEEGGAT SVÄRD OCH HANS ANSIKTE VAR SOM SOLEN NÄR DEN LYSER MED SIN KRAFT.

Uppenbarelseboken 1:16

                    

                                         Hans ansikte var som solen.

Även när Israels folk vandrade i öknen kunde de erfara detta. Med sig på vandringen hade de ett tält som var lätt att plocka ned och lätt att bygga upp igen. Stolpar och skinnstycken var bärbart och var en mycket viktig markering för att Guds närhet.

Ett moln spelar en stor roll i detta sammanhang. 

Så även när de vise männen leds fram till krubban i Betlehem.

När Jesus döps av Johannes Döparen sänks ett moln över honom och en duva kommer ned.

Vid himmelsfärden är det också ett moln som kommer, denna gång för att dölja hans vidare färd hemåt till Guds existens.

Ordet för "moln" och "härlighet" kommer ur det hebreiska ordet "shekina" som betyder att Gud är helt närvarande, mitt ibland dem.

Från öknen kommer detta vittnesbörd:

ETT MOLN TÄCKTE UPPENBARELSETÄLTET OCH HERRENS HÄRLIGHET FYLLDE BONINGEN.

MOSE KUNDE INTE GÅ IN I UPPENBARELSETÄLTET, TY MOLNET VILADE ÖVER DET, OCH HERRENS HÄRLIGHET FYLLDE BONINGEN.

VARJE GÅNG MOLNET HÖJDE SIG FRÅN BONINGEN BRÖT ISRAELITERNA UPP OCH FORTSATTE SIN VANDRING.

2 Mosebok 40:34

Herrens härlighet.

- Men ingen kan se Gud och leva!!

Detta allvar visste varje jude. 

Nu blev det bråttom när Petrus, Jakob och Johannes kvicknar till från sin tupplur och de inser att Guds helighet är närvarande där på berget. De måste skydda sig för att inte dö! Och då kommer en kommentar som verkar väldigt konstig och barnslig:

NÄR DESSA SKULLE LÄMNA HONOM SADE PETRUS TILL JESUS:

- MÄSTARE, DET ÄR BRA ATT VI ÄR MED. LÅT OSS GÖRA TRE HYDDOR; EN FÖR DIG, EN FÖR MOSE OCH EN FÖR ELIA - HAN VISSTE INTE VAD HAN SADE.

MEDAN HAN TALADE KOM ETT MOLN OCH SÄNKTE SIG ÖVER DEM, OCH NÄR DE FÖRSVANN I MOLNET BLEV LÄRJUNGARNA FÖRSKRÄCKTA...

Lukas 9:33.

Ett moln kom...

Om bara dessa tre heliga personer fick skydd av hyddorna/ tältet, så skulle faran vara över.

Det handlar alltså inte om att de skulle slå sig till ro där och bo i kojor på berget.... Ibland har predikningar kommit lite fel... Även jag har grubblat på detta många gånger.

Men idag, vid gudstjänsten i Listerkyrkan, EFS Hällevik, förklarare predikant Dan-Inge Ohlsson texten på detta sätt.

Det handlar alltså om ett "Gudsskydd", precis som vi inte kan titta rakt in i solen...

Skydda mig!

Sedan försvann representanterna för Lagen och Profeterna, in i ett moln, in i Guds härlighet igen.

Nu hade de fullgjort vad de skulle och bekräftat att Jesus är Messias, den som skulle komma.

I flera av texterna står det sedan om Rösten:

EN RÖST HÖRDES UR MOLNET:

- DETTA ÄR MIN SON, DEN UTVALDE. LYSSNA TILL HONOM.

Lukas 9:35.

Blicken är helt på Jesus, inte på de egna prestationerna eller den egna uppfattningen, som faktiskt inte är särskilt intressant.

Det viktiga är vad Gud själv säger!

Och vad skall då människan göra?

Lyssna.

Det är för enkelt... Ska vi bara lyssna? Ska vi inte göra en massa saker och uppfylla en massa villkor och anstränga oss?

Nej, lyssna nu. 

Och skulle du råka somna, så lyssna till vad som sägs genom dina drömmar. Herren talar även där.

Lyssna, som till ett regn.

Sätt dig ned och lyssna till vad Herren säger genom Jesus. Låt den helige Ande göra Bibelordet levande för dig. Läs och lyssna. Bed och lyssna.

Låt Guds närvaro lysa.

För dig. Och genom dig. För andra.

Herren välsigne dig och bevare dig.

Herren låte sitt ANSIKTE LYSA ÖVER DIG och vare dig nådig.

Herren vände sitt ANSIKTE till dig och give dig frid.

Till sist:

I det nya förbundet - Nya Testamentet - behövs inga skydd, inga slöjor, inga tält eller hyddor. 

Detta bekräftades då den tjocka gardinen, förhänget, i templet brast i två stycken då Jesus gav upp andan.

Nu är vägen helt öppet till Gud, för var och en.

Det är så STORT!!

Klarvakna hälsningar,

Helene F Sturefelt, V.D.M.

- molnfotograf.

Nu är vägen öppen till himmelen.

P.S. Det är visserligen 3:e årgångens textläsningar i år, 2022, men de valde att läsa ur 2:a årgången, så att vän av ordning inte blir förvirrad...

Här kan du lyssna till Dan-Inge Ohlsson när han sjunger sången "Var inte rädd".

EN HIMMELSK FÖDELSEDAG

Heliga Birgittas relikskrin.

Kan man fylla år i himmelen? Finns det himmelska födelsedagar?

Det bibliska tidsperspektivet ger mig stor tillfredsställelse. De historiska rötterna i den judisk-kristna traditionen visar mig varifrån jag kommer. Bibelns visionära uppenbarelser talar om vad som komma skall. Och Jesus visar med sitt liv att tiden går "genom död till liv."

När heliga Birgitta dog i Rom den 23 juli år 1373, så omtalas hennes dödsdag såsom en himmelsk födelsedag.

Visst är det fint!

Birgitta levde hela sitt liv mycket nära Jesus. Redan som barn såg hon honom på korset och frågade:

- Vem har gjort dig så ont?

Och som vuxen formulerade hon orden:

- Min kärlek är korsfäst.

Korsfäst kärlek.

Hela hennes liv genomsyrades av Jesu liv. I bönerna öppnades himmelen och stora tankar och visioner strömmade till henne, genom henne, till oss.

Heliga Birgitta tog hand om fattiga och utstötta kvinnor. Hennes gemenskap med Kristus hade ett tydligt flöde ut i goda gärningar till medmänniskan, ja, det strålade om henne. 

Så, när hon dog, påbörjades processen att få henne godkänd som helgon av påven.

Oaktat det, så vill jag uppehålla mig vid hennes död, som inte var en sorgedag, utan en glädjens dag eftersom hon "gick hem till Gud".

Staty i Vadstena, heliga Birgitta.

Materialisten och ateisten ser döden som ett definitivt slut. Ja, det kroppsliga livet är slut, men inte det andliga. Själen kan inte dö. 

Människans person dör inte, den "finns", men inte längre i kroppen.

Jag ogillar uttrycket att den som är död "har gått bort", eller ännu värre; "tagits ifrån oss" som man säger i kyrkans förbön. Det är inte den bibliska uppfattningen!

Gud tar ingen ifrån oss!

Tvärtom.

Gud kallar oss hem, var och en, när rätta tiden är inne. 

Den rätta tiden kommer.

Herren kallade heliga Birgitta hem den 23 juli för 749 år sedan. Denna hennes himmelska födelsedag firas varje år med pompa och ståt i Vadstena klosterkyrka. Böner och lovsånger flödar så starkt att sången hörs genom stenväggarna ända ned till Vätterns stenmur, där solbadande människor ligger i det gröna gräset.

Ett par rullade ihop sin filt och gick upp till kyrkan. Vad är det som händer där egentligen?

Sången var så stark att det brusade!

De gick in - och översköljdes av den starkaste tillbedjan till Herren, i tacksamhet över vad heliga Birgitta fått betyda, och betyder, med sitt liv.

Paret blev sittande, och kom sedan bort till Pilgrimscentrum, där jag tjänstgjort i en vecka, och frågade om man på något sätt kunde få vara med i detta sammanhang...

Men, vem är i kistan?? 

Dagen innan stod jag strax utanför kyrkporten när den öppnades och sällskapet kring Birgitta - SSB; Societas Sancta Birgitta - hade sin årliga procession, med ett femtiotal vitklädda präster i alla åldrar.

De var tvungna att nicka lite mot mig, som stod där i prästskjorta, men en del tittade ogillande ned - de som anser att kvinnan inte hör hemma i detta ämbete. 

Jag brydde mig inte om det, utan log och sjöng med i den mäktiga psalmen:

VAD LJUS ÖVER GRIFTEN HAN LEVER O FRÖJD!

FULLKOMNAD ÄR SKRIFTEN, O SALIGHETS HÖJD!

SSB-präster.

Kvinnorna i SSB får nöja sig med sina långa gråkappor, och de får inte gå med i processionen på detta sätt. Det är skillnad på könen... Här gäller inte bibelordet:

HÄR ÄR ICKE MAN ELLER KVINNA, JUDE ELLER GREK, SLAV ELLER FRI - ALLA ÄR VI ETT I KRISTUS.

Här är uppdelningen tydlig och man är inte alls Ett såsom Guds Ord påbjuder.

Inför relikskrinet, 23 juli.

Dagen efter kom en familj till Mariagården där pilgrimscentrums volontärer bor. De ville se den fina trädgården (vilken tur att jag rensat bort ogräset dagen innan - se föregående inlägg!) och jag visade dem runt.

Vid Mariagårdens kapell stod ett enkel träkors lutat mot väggen. Hugo, 4 år, tog tag i det och plötsligt bara hände det...

Jag öppnade kapelldörren och bad den stora familjen att följa med in. Hugo ställde korset vid det lilla altaret och alla satte sig ned. Pojken var mycket högtidlig och hans morfar (?) hade en svart långrock på sig, som alla medlemmar i SSB.

Förväntan låg i luften.

Jag föreslog att vi skulle be.

- Tack Herre, för denna dag, för denna familj... välsigna oss alla... och visa oss vägen. Amen.

Mariagårdens kapell.

Det blev alldeles stilla. Ingen ville resa sig. Det var en tyst närvaro av Något Mer som var påtaglig.

Guds Ande var mitt ibland oss och rum och tid förtätades.

Hjärtat slog ett extra slag och ögonen tårades...

Helighet.

Detta var den vackraste procession jag sett!

Vackrare än alla prästmäns i världen, med en kvinnosyn som inte är alldeles rolig att tänka på.

Den dagen då tron föds, då föds man andligt här på jorden. Det är också en slags himmelsk födelsedag!

Jesus berättar detta för Nikodemos, och det kan du själv läsa i Johannes evangelium kapitel 3.

Mariagårdens trädgård.

Jag avslutar med den bön som heliga Birgitta lämnat efter sig och som många ofta ber:

O HERRE, KOM SNART OCH LYS YPP NATTEN. 

SÅSOM DÖENDE LÄNGTAR, SÅ LÄNGTAR JAG EFTER DIG.

SÄG MIN SJÄL ATT INTET HÄNDER UTAN ATT DU TILLSTÄDJER DET, OCH ATT INTET SOM DU TILLSTÄDJER ÄR TRÖSTLÖST.

O JESUS, GUDS SON, DU SOM STOD TYST INFÖR DEM SOM DÖMDE DIG, 

HÅLL TILLBAKA MIN TUNGA TILL DESS JAG FÅTT BESINNA VAD OCH HUR JAG SKALL TALA.

VISA MIG VÄGEN OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

VÅDLIGT ÄR ATT DRÖJA OCH FARLIGT ATT GÅ VIDARE. 

SÅ UPPFYLL DÅ MIN ÅSTUNDAN OCH VISA MIG VÄGEN.

JAG KOMMER TILL DIG SÅSOM DEN SÅRADE KOMMER TILL LÄKAREN. 

GIV, O HERRE, MITT HJÄRTA RO.

Amen!

Stort kors. Litet kors.

Så, jag är inte rädd för att dö. Det kommer att bli fint när Herren kallar hem mig, efter sin vilja.

Jag hoppas det skall bli en underbar himmelsk födelsedag!

Till dess skall jag fortsätta rensa ogräs, bedja och bada - och gå i de processioner som uppstår när två enkla grenar läggs i kors...

Var välsignad!

Helene Fransson Sturefelt, V.D.M.

P.S. Den märkliga speglingen i relikskrinets glashölje var en man med sin hustru i rullstol, de stod strax intill och råkade avspegla sig på ett mycket suggestivt sätt...

För övrigt lär det vara två kranier i kistan - ett från tiden då heliga Birgitta var ung och ett när hon var äldre... Nej, jag bara skojar. Man vet inte säkert vem det andra tillhör.

Men lite obehagligt är det.

D.S.

Det enkla processionskorset.

ETT SYNDIGT LITET OGRÄS

Spikklubba vid Rödtornet.

Klosterträdgården ropade på mig. Ogräs och tunga fröställningar hängde och skräpade. Något måste göras. så här kan det inte se ut.

- Det fixar jag! sa jag.

- Men det behöver inte vara perfekt, bara du tar det torra och rensar vid kanterna.

Och så började ogräset tala till mig...

Tänk dig en livsåskådning som går ut på att du skall vara perfekt.

Målet är en människa som är felfri. Metoden är meditation, medvetandehöjningar och ökad frekvens genom egna ansträngningar.

Det kan vara ganska kul att försöka. 

Undrar hur långt man kan komma?

Egenfrälsning?

Vilken tillfredsställelse när man kan affirmera och dra till sig hälsa och goda tankar!

Till slut försvinner det negativa, sakta med säkert och inget ont finns, bara ljus.

Känner du igen detta?

Nyandligheten är lockande för många, men efter ett par år med egna försök att uppnå det perfekta, börjar en trötthet infinna sig.

Eftersom det dåliga inte får nämnas vid namn, börjar man ljuga.

Rätt och fel suddas ut och en gränslöshet smyger sig på, ibland i sällskap med en skamlöshet som är helt accepterad.

Vad heter ni då?

När man inte får nämna ogräset vid namn, då finns det ju inte... Det är liksom bara grönt det där som växer överallt.

Men om man vet hur en maskros ser ut, och dess avlägsna släkting fibblan, då plötsligt ser man dem överallt!

Jag kan inte få en perfekt trädgård om jag låtsas att ogräsen inte finns. I värsta fall kan de ta över.

Det finns en kärlek som inte talar om perfektion. 

Guds oerhörda kärlek kan drabba den som försöker skapa sin egen perfekta livsstil så att allt blir mörker... Kärleken avslöjar prestationen, och de förljugna och förbjudna mörka tankarna bara väller ut!

Synden gör entré.

Det går ju inte! Att själv skapa ett liv med bara godhet.

Det går inte att skapa en trädgård med bara röda rosor.

Ogräset finns där också.

Och nu skall det bort!

Här finns väl inget ogräs?

Men jorden är torr och hård. Det går inte att dra upp någonting ur jorden när den är så hård. Den måste mjukas upp med vatten.

Ödmjukas.

Jag hämtade vattenkannorna och fyllde dem gång på gång, gick runt och vattnade i varenda rabatt och såg hur fukten fick jorden att mjukna.

Nu blev det lättare.

Men vilka redskap skulle jag använda?

Maskrosen har en rak rot rakt ned, medan fibblan har tunna utbredda rottrådar.

Hur ser synden ut i ditt liv?

Är det en enda grov rot rakt ned av lögner, svek och egoism?

Eller är det utbredda små rötter med småfula fuskknep, lurendrejeri - eller bara en alldeles vanlig egenrättfärdighet?

- Jag behöver ingen Gud. Det går så bra ändå.

Synden handlar om den stora bortvändheten från Gud. 

Haten och hoten. Eller förnekelsen och egenlusten.

Frökapslar av körvel.

Guds kärlek är som en vattenkanna. Sakta får den själens jord att mjukna.

Det gäller att vara förberedd om regnet kommer - är jorden för hård rinner vattnet bort och tränger inte ned.

Olika syndarötter kräver olika redskap för att komma åt dem.

En spetsig klyka som tar sig ned till den grova maskrosroten, och ett försiktigt handlag för att lirka upp fibblan.

Herren Gud, vår Skapare, är trädgårdsmästaren som går runt i själens rabatter och ger av sin omsorg.

Det gör ont när ogräset skall bort - ingen vill väl erkänna att man misskött sig, eller inte ens förstod att det var ogräs?!

                              

                                 Mariagårdens rabatter börjar bli fina.

Att lämna nyandligheten - New Age - och gå över till kristendomen, är en stor befrielse!

- inför Gud erkänner vi alla vårt mörker.

- Jesus tar hand om våra synder och hjälper oss att se och bryta med dem.

- när vi inser hur det faktiskt är ställt, kommer syndakännedomen och behovet att få be om förlåtelse.

- jag kommer med två tomma händer, istället för att tro att det är jag själv som skall åstadkomma ett perfekt liv genom mina ansträngningar.

- Gud fyller mina tomma händer med sin nåd och stora kärlek.

- den djupaste glädje börjar spira i hjärtat....!

Sen börjar den besvärliga resan att förstå skillnaden mellan ogräs och det som faktiskt skall växa i trädgården. 

När man kommer från nyandligheten tar det tid att lära sig skilja det rätta från det felaktiga.

Ibland kanske hela rabatten grävs upp i ren förtvivlan.

Ibland kanske inget blir gjort, för det är för svårt att se skillnad på vad jag skall göra och vad Herren Gud gör i mitt liv.

Titta noga på detta foto:

Guds ljus är milt och lyser upp sanningen.

Det finns ett ljus som bländar.

Och.

Det finns ett ljus som lyser upp. 

Den livsåskådning som försöker skapa sin egen perfektion är tyvärr lögnens ljus, som bländar i sin förföriska falskhet.

Medan Guds Ord är ett ljus på min stig, en sanning som lyser upp min själ bit för bit, med kärleken som redskap.

Jag tömde korgen med allt ogräs i komposthögen.

Sen kom regnet.

Regnet kom.

Tack käre himmelske Fader för Ditt vårdande om våra själar!

Tack för Ditt vattnande, men aj så ont det gör när Du vill skilja oss från synden...

Jesus tack för att Du är den som är fullkomlig - inte vi.

Vilken befrielse!

Amen.

Gräsliga hälsningar från

Helene Sture Ogräsfelt, 

- som fick värmeslag igår då det var 35 grader...

- men som kvickande till i dagens åskregn, med trädgårdshandskarna i hand.

Vallmokapslar och vädd.

MEN JAG ÄR INTE BRA PÅ...

Egentligen är det enkelt.

Tänk så mycket tid vi lägger ned på att försöka vara bra på det vi inte är bra på.

Den som inte kan baka försöker ändå få ihop en sockerkaka till fikat, fast hon hellre sitter med bokföringen. 

Den som inte är bra på att tala försöker ändå få till ett samtal, fast han hellre löser digitala problem. 

Den som inte är bra på att lyssna biter sig i tungan och försöker vara tyst...

På den utställning jag hade för några veckor sedan på Galleri Salix på Karibakkas innergård i Sölvesborg, hängde även några andra tavlor, med titeln "Tokiga Tanten". Hon säger:

Tokiga Tanten har rätt.

- Men oj vad mycket vi kämpar och försöker bli bra på saker som vi inte alls är bra på.. och som vi inte ens tycker om att göra.

Det är som om vi inte står ut med att vi inte kan allt. Begränsningar är fult. Alla ska kunna baka-laga-mat-fixa-bilen-och-datorn-och-lyssna-och-predika...

Tänk dig ett gäng volontärer som skall samarbeta en vecka. Det är mycket som skall göras och tempot är högt. Om man inte med en gång klargör vad man är bra på, och klarar under press, då är risken stor att irritationen kommer och alla blir på dåligt humör.

Istället för att säga de tråkiga orden:

- Jag kan inte... jag vill inte...

Så kan man ju vända på det:

- Jag gör gärna... även detta...

Och i kyrkan skall den som älskar Ordet predika och den som har sinne för kaffebordets trivsel ordna det. Inte tvärtom. 

               

                        Vad hindrar dig att göra rätt saker?

En av profeterna, Jeremia, ville inte tala. Den kallelsen som Gud gav honom passade honom inte alls. Han hade flera bra motargument. Ett av dem handlade om ålder.

Så här står det i en av denna söndags texter (Apostladagen, GT årgång 3, Jeremia kap 1:4):

HERRENS ORD KOM TILL MIG:

INNAN JAG FORMADE DIG I MODERLIVET UTVALDE JAG DIG.

INNAN DU KOM UT UR MODERSKÖTET GAV JAG DIG ETT HELIGT UPPDRAG:

- ATT VARA PROFET FÖR FOLKEN.

MEN JAG SVARADE:

- NEJ, HERRE, MIN GUD, JAG DUGER INTE TILL ATT TALA, JAG ÄR FÖR UNG.

DÅ SADE HERREN TILL MIG:

- SÄG INTE ATT DU ÄR FÖR UNG UTAN GÅ DIT JAG SÄNDER DIG, OCH SÄG DET JAG BEFALLER DIG!

LÅT DEM INTE SKRÄMMA DIG, TY JAG ÄR MED DIG OCH SKALL RÄDDA DIG, SÄGER HERREN.

Jeremia 1:4.

Jag kan inte stå upp så där...

Vad hände då? Tror du att det hjälpte?

Nej, Jeremia kunde fortfarande inte predika. I egen kraft är det helt omöjligt. Då är det tyst. Stumt.

Det vet naturligtvis vår Skapare. 

Därför gjorde Herren någonting med Jeremia:

HERREN STRÄCKTE UT HANDEN OCH RÖRDE VID MIN MUN OCH SADE:

- JAG LÄGGER MINA ORD I DIN MUN.

Fortsättningen av uppdraget är mycket kraftfullt, men det får du läsa själv, den delen är värd ett eget inlägg och det tar vi inte nu.

Igår skrev jag:

KRISTUS FÖRST, JAG SEDAN.

Det är precis detta det handlar om, igen!

Det är Gud som agerar, inte vi. Det är Gud som är subjektet och initiativtagare, och det är vi som är mottagaren, objektet.

Men om du, Gud, lyser igenom mig, då kan jag!

- Gå dit jag sänder dig!

Om man inte förstår sammanhanget och inte ser Guds kärleksfulla omsorg och utrustande, då låter de där sändningsorden mer som ett utkastande...

- Ut med dig! Ut i världen och knacka dörr!

- Men jag vill inte... vågar inte... Varför skall jag göra det jag inte är bra på?

Tokiga Tanten hade kanske anat något av det här?

Ingen tokig tant.

Som kristen vet jag att Herren utrustar alltid först, sedan kommer kallelsen, därefter sändningen.

Då är det inte svårt! Då kommer stegen i rätt ordning.

När vi går i förberedda gärningar, för att knyta an till gårdagens inlägg, så kan vi lita på att Herren leder oss till situationer som Han har rustat oss för.

Den tilliten skapar ett stort lugn.

Så låt oss erkänna inför varandra vad vi inte är bra på, och sedan sluta kämpa med att försöka göra det vi inte kan. 

Sedan ber vi till Gud om kraft att ta våra gåvor på allvar, och när Herren välsignar dem, då växer de... till människors glädje och Guds ära!

Godnatt!

Helene F Sturefelt,

- som fotograferade Svartkämpar vid Vätterns rand, i guldkant.

- läs mer här vad Tokiga Tanten tycker:

(3) Tokiga Tanten Tycker Till | Facebook

Ljusa, nordiska kvällar.

GÅR GUD FÖRE ELLER EFTER?

Gå, men i vilken riktning?

Vår materialistiska tid säger att vi själva skall skapa vår mening. Livsuppfattningen är att Gud inte finns och därmed ingen mening. Allt är slumpmässigt.

Det är en mycket tragisk uppfattning som skapar ångest och meningslöshet.

Att förneka själen håller på att utveckla sig till psykisk ohälsa av jätteformat.

Om du vågar byta perspektiv för en stund, så skall jag visa dig en annan väg.

Utgångspunkten är att Gud absolut finns, och har skapat allt med mening, i en god ordning. Det finns ett syfte med varje liv och med varje dag. Läs det en gång till...

Att få leva i gemenskap med Herren är det största som kan hända!

Livsförvandlingen är total, även om man bor kvar på samma adress som innan och har samma gamla skor i hallen.

Går dessa skor före, eller efter?

En tycker det är tungt att försöka "tro på Gud" och Bibelns alla konstigheter. Men då står man för långt ifrån. När jag gick tillräckligt nära rörde Gud vid mitt hjärta...

En kärleksrelation har spirat sedan dess, och den växer ständigt.

Det är inte vi som skall bära Gud. Det är Gud som bär oss.

Det är inte vi som skall motivera tron, det är tron som motiverar oss!

Så, frågan är:

- Går Gud före eller efter oss? 

Förra inlägget handlade om att gå ett steg i taget i livet. Detta är en fortsättning på en tanken.

Sturellas Fotoblogg: VI ÄR UR KURS - Steven Furtick (helenesturefelt.blogspot.com)

Ur kurs.

När jag berättar för andra om min tro på Jesus Kristus, går jag före Gud då?

Eller har Herren redan gått före mig för att jag skall kunna berätta om min tro på Honom?

Länge har jag missförstått detta...

Följ med på en resa som handlar om att gå i förberedda gärningar.

TY HANS VERK ÄR VI, SKAPADE I KRISTUS JESUS TILL GODA GÄRNINGAR, SOM GUD HAR FÖRBERETT, SÅ ATT VI SKALL VANDRA I DEM.

Efesierbrevet 2:10

Detta är så radikalt!!

Detta bibelord är den totala motsatsen till att själv skapa sin livsmening, och att själv försöka vara sin egen Gud.

Nej, Gud har förberett allt! Gud vet redan allt i sin allsmäktighet och vet också vad som är bäst för oss.

Men vi får själva öppna oss för Herren för att komma i kontakt med hans vilja. Vi får själva fatta beslutet om vi skall låta våra skor gå efter Honom - eller gå någon annan väg.

- Herre, här är jag... Jag ber för den nya dagen, att du leder mig i dina förberedda gärningar... att andra blir glada av att möta mig, och att jag blir glad och välsignad över de möten jag idag får göra.

Livet blir mycket mer spännande så!

Förberedd resa.

På tågperrongen var vi två som försökte hinna med en tidigare tågavgång. Det gick inte. SJ Snabbtåg var överbokat. Men då fick vi sällskap en stund och jag fick berätta att jag ska leva pilgrimsliv en vecka, och hon fick berätta att hon bodde granne med en kantor...

Vi blev båda glada över denna enkla lilla bekännelse, som beredde plats för kristendomen i vardagen.

När jag öppnar mina ögon för att ta in att Herren redan gått före, blir min nyfikenhet på livet mycket större. Vad väntar härnäst? Denna förväntan får också ned tempot och förflugna ord.

Utanför stationen såg jag en ung, ivrig hundvalp som drog sin husse efter sig i kopplet. Hunden först, människan sen. Vem leder vem?

Det där blev en sinnebild av det som länge varit fel för mig.

Hunden skall följa sin husse. Hunden är inte gud. Det är husse som är det, i denna jämförelse.

Tåg-graffiti.

Det som länge har ställt till det för mig är en gammal adventspsalm:

BERED EN VÄG FÖR HERRAN, BERG SJUNKEN DJUP STÅN OPP...

Sv Ps 103.

Jaha, jag visste det, här kommer kraven!

Det är jag som skall bereda väg för Herren Gud genom att jämna till kullar och gropar, så att vägen blir jämn... Vilket himla jobb!

Hur skall jag klara det? Hur skall jag orka?

Jag har missförstått detta alldeles för länge. 

Att bereda väg för Herren handlar om att förbereda sig för att ta emot Honom!

Inte att jag skall vara en vägarbetare!

Diket är stort och lätt att hamna i, där många religioner kör fast:

- Det är jag och mina gärningar som avgör ifall guden är god mot mig eller inte...

I kristendomen är det tvärtom:

- Det är min tro på Gud som fyller mig med kärlek, nåd och sanning så till den milda grad att det flödar över i gärningar!

Och den främsta gärningen är alltså att Ta Emot och sedan Gå ut i livet i Förberedda Gärningar!

Här skulle ett litet "halleluja" kunna passa bra.

Dear Jesus, I love you...

Så ligger en arbetsvecka framför en och man känner, "nä-ä, jag orkar inte, jag klarar inte av detta!"

Min stora upptäckt är då att be:

- Kristus, DU först, jag sedan....

Korset först, jag går bakom. Gud går före och jag tassar efter.

Hur skulle det kunna vara på annat sätt?

Jesus säger ju:

- FÖLJ MIG!

Det kan man ju inte göra om man tror att man själv skall gå före likt en tågklarerare och så visa vägen för världens Frälsare...

Jag kan visa dig vägen.

Denna upptäckt är större än alla meditationer och mindfulness-sittningar tillsammans!

Ja, denna innerligt enkla bön löser prestationsknutar och relationskramper... 

- Herre, tack för att Du går före  mig och att jag får leva min livsmening i Dig, i din vilja som är försoning och frihet!

Som kristen slipper jag försöka leka gud.

Det märkliga är att det faktiskt är tvärtom; det är Gud som blir människa, då han kom oss så mänskligt nära i Jesus Kristus. Och det var ingen lek! Det är det största glädjefulla allvar som finns!

                   

                                                           Efterföljelse.

Och det dumma uttrycket att "Gud har inga andra händer och fötter än våra" är lika korkat som när hunden tror att husse inte har någon annan husse än hunden...

Ty vid skapelsens början var Gud alldeles ensam, utan vår hjälp... och kommer så att förbli.

Förberedda gärningar... från minsta atom till största jordklot!

Så, nu får vi se vad denna resa kommer att innebära av möten och erfarenheter. Herren är redan framme, men jag susar fram genom småländska skogar och ser mörkdjupa sjöar med näckrosor på. 

SJ Snabbtåg är pålitligt idag.

Var välsignad.

Meningsfulla hälsningar!

Helene Sture Efterfelt,

- felgångare...

Läs mer här: "Aktiv kristendom":

17 bibelverser om goda gärningar som Gud har förberett för oss (aktivkristendom.se)

 

VI ÄR UR KURS - Steven Furtick

Steven Furtick predikar.

Varje morgon lyssnar jag på en kort predikan med pastor Steven Furtick. Jag har lärt känna hans stil och metod, och det jag hör uppskattar jag mycket!

Om du vill, slå upp Psaltaren 37 så tar vi ett steg i taget, tillsammans, för att vandra med Herren.

Allt måste ske i rätt ordning, och i sekvenser som kommer efter varann. Det går inte att hoppa över något steg i livet - även de svåra stunderna av motgångar och misslyckanden är ett steg på vägen.

Och när livet inte vill fungera, då är stegen i oordning...

Ett steg, dit Gud vill.

Jag citerar Steven Furtick:

När du säger att Gud leder dina steg så betyder inte det att Gud går dina steg åt dig. Snarare är det så att han talar om för dig vilket steg du skall ta.

Exempel:

- När jag bad Herren att hela mitt förhållande till min pappa, så gjorde han inte det åt mig. Inget hände förrän jag gav efter för sättet det skulle gå till: att jag ödmjukade mig.... Jag gick in till min pappa, och istället för att tala om hur rätt jag hade och hur fel han hade, så sökte jag efter en kontaktpunkt, som krävde att jag liksom gav upp...

Och när jag underkastade mig Guds sätt, först då kunde jag erfara Guds vilja!

Många saker som inte fungerar i livet beror på att vi är "out of order", att vi har kommit ur kurs.

Steven Furtick, pastor.

- Ibland när dina finanser är i oordning, så har du visserligen de pengar du behöver, men ekonomin har kommit ur kurs. Gud är inte längre din första prioritet, och då blir det fel.

Alla andra får ditt bästa och så ger du Herren bara det som är kvar...

Men när du ger Gud av ditt bästa, då välsignar Herren det som är kvar...!

När du ger Gud av det som är kvar, "how can you believe Him for his best?" - hur kan du förvänta dig det bästa av Honom? Situationen är i oordning! "You are out of order!"

Pengar finns, men...

När vi grälar i vårt äktenskap, så beror det på att något är ur balans. Vi måste ta ett steg i taget för att hitta tillbaka.

Pastor Steven har en trappa framför scenen, han går längst ned och säger:

- Det svåra är att ta det nödvändiga steget först: att lyssna... Jag måste lyssna på henne innan jag förklarar hur jag uppfattat situationen. Och det kommer inte naturligt för mig...

Hur ska jag orka lyssna på sina felaktiga argument när jag vet att jag har rätt? - - - 

Men ibland finns det något jag behöver lära mig, nämligen hur hon ser på det hela... så att jag kan komma över på hennes sida. Vi är ju ett par! Inte varandras motparter.

Det gäller även vårt land, våra nationer... Vi kommer på motsatt sida och konflikter uppstår. Vi lyssnar inte. Det är därför vi har så många rasistiska och religiösa spänningar i vårt samhälle. Vi är ur kurs!

Innan vi ens har lyssnat på den andre, ger vi en föreläsning om hur det verkligen är... tills hon/ han är villig att lyssna på mig och hur rätt jag har! - - - "You can't give a lesson until you are willing to listen!"

Vi är frustrerade för ingenting fungerar och vi vet inte vad vi skall göra.

Är relationen i balans?

Pastor Steven Furtick tar nu ett exempel ur Davids liv.

När allt var i rätt prioritet, då var livet i ett enda gott flöde. Oljan flödar över ditt huvud när allt är i rätt ordning.

Bibeln berättar att David frågar Herren 'skall jag gå upp till någon av Juda städer?' Han var redo att ta ett stort steg i sin kallelse att bli kung. Men det var inte rätt tid.

Allt Gud gör sker i olika steg och stadier. Inte allt på en gång.

Det skulle dröja 7 och ett halvt år innan Davids kallelse skulle fullkomnas. Han var inte där än. Men det var dags för nästa lilla steg.

Han var inte där än.

Femton år tidigare hade Herren lärt David att underkasta sig. Om du kan ta emot detta budskap idag, så kan Herren tala om för dig vad du skall göra. 

GENOM HERREN BLIR EN MANS STEG FASTA NÄR HAN HAR BEHAG TILL HANS VÄG.

Psaltaren 37:23

(Observera svårigheten i att svenskan har olika ord för "his" beroende på vem som är subjekt: 

- inte "han har behag till sin väg..." alltså sin egen...

- nej, utan "han har behag till hans väg..." alltså Guds väg.

THE STEPS OF A GOOD MAN ARE ORDERED BY THE LORD, AND HE DELIGHTS IN HIS WAY.

Om du har din glädje i att följa Herren "if you delight your self to His will" och underkasta dina önskningar under Guds vilja, så kan Herren leda dig.

Är mina steg de rätta?

Steven säger a pro på att inte förstå grammatiken, vem som gläder sig åt vem...:

- Jag trodde att detta betydde att Herren var gladde sig med den vilja han utsänder. Men det är inte rimligt. Snarare betyder det att när jag gläder mig åt Guds väg, då kommer allt i rätt ordning!

När jag gläder mig åt Guds väg, då är jag i Guds vilja. "When I delight in Gods way, I am in Gods will". Och mina steg är beordrade, och jag kan då stå stadigt på varje steg jag tar! Då kan jag stanna så länge det behövs i varje fas eftersom Gud leder.

- Jag vill inte ge efter för någon influens eller påverkan förrän du, Herre, säger att jag är redo.

Kakan skall inte ur ur ugnen förrän den är redo!

Det är en befästelse av ordning och av sekvenser. Precis som när du har fått hennes nummer; då räcker det inte att du har siffrorna... de måste vara i rätt ordning! Precis så är det i livet för övrigt.

Rätt ordning, annars...

David kunder inte bli kung förrän han hade lärt sig vara herde!

Han måste först lära sig de grundläggande stegen i ledarskap, med fåren, innan han kunde bli en ledare för människor. Först nere i botten, sedan upp i toppen.

Gud vet Vad, han vet När och han vet Varför.

Därför kan vi lita helt på Herren! Han ger oss varje rätt steg vid varje rätt tillfälle.

Men om vi är ur kurs, så tar vi inte emot det. Det tog David femton år av dårskap innan han fattade vad Gud menade. 

Trappan framför scenen.

Den trappa som står framför scenen har även steg nedåt på andra sidan.

- Nu handlar detta inte bara om framgång och utveckling, säger Steven och går nedför de andra stegen... När Gud får leda oss steg för steg efter sin vilja, då leder stegen även nedåt ibland. Prövningar och plågor kommer också från Herren.

Gud vet precis när och varför svårigheterna måste komma. 

Om vi blandar ihop steg två och fyra och försöker undvika steg tre, då är risken att vi snubblar och faller rakt på ansiktet.

Men vad står det i Psaltaren 37 vers 24?

OM HAN FALLER, STÖRTAR HAN DOCK INTE TILL MARKEN, TY HERREN HÅLLER HONOM VID LIV.

Psalt 37:24.

Men Herren håller sin hand över honom när han lever efter Guds vilja - även om han snubblar!

Det är därför David formulerar erfarenheten så här.

Hoppar över ett steg, faller...

THOU HE FALL, HE SHALL NOT BE UTTERLY CAST DOWN, FOR THE LORD UPHOLDS HIM WITH HIS HAND.

Mitt självförtroende är inte i mina fötter, utan i de steg som Herren visar mig att gå.

Jag förstår precis vad han menar. När jag ber att få leva mitt liv i "förberedda gärningar" som Herren ger mig, då går jag i hans fotspår. Även om resultat tycks utebli i stunden, så har Gud en annan tidslinje än jag.

Fröerna kommer att gro. Sådden kommer, när rätta tiden är inne, även om jag snubblar och faller. Bara jag gör det Gud visar mig.

Jag faller inte på ansiktet, för Herren lyfter upp mig eftersom mitt liv är i hans hand, säger Steven utifrån texten.

                   

                                      Steven Furticks megakyrka.

Litar du på Guds sekvenser och faser för dig i livet?

Vid vissa tidpunkter kommer Herren att be dig backa, ibland att gå framåt. I vissa faser kommer han använda det du hatar, i andra tidpunkter kommer han att använda det du älskar och kan.

- Är alla steg beordrade av Gud, eller bara de du gillar?

Några kanske upplever att Gud leder dig nedåt idag, men du är fortfarande "in order".

Våra vägar är inte alltid Guds vägar.

Är Guds vägar våra vägar?

Kommer du ihåg Petrus när han ville förhindra Jesus att gå till korset? 

- Du kan inte dö än!! Du kan inte dö förrän du har etablerat Guds rike!

Jesus sa till honom:

- Jag kan inte upprätta Guds rike förrän jag har gett upp livsandan och gått ned i dödsriket, längst ned i botten... ner i dödsskuggans dal i tre dagar.... det är enda sättet jag sedan kan uppstå, gå upp igen...

Mina steg nedåt är beordrade, ropade Jesus till Petrus.

- Gå bort satan!

Hans livsnödvändiga död.

Sedan jämför Steven med att lära sig spela musik, och göra det på rätt sätt för att det skall bli sångbart.

- Jag lärde mig bara härma, inte hur ackorden hängde ihop. Jag kunde egentligen ingenting om musik och hur olika ackord fungerar ihop tillsammans.

David kunde inte bli kung för fort, om han inte först lärde sig hur man skötte om fåren, som herde.

Han måste först lära sig det enkla...

Ta några enkla toner...

Nu låter han sin keyboardist spela några skalor och sedan några enkla toner. 

Det är så snyggt och han blir avundsjukt imponerad. Här är en man som kan sina skalor och sin musikteori!

- Byt plats på tonerna, ber han, och då blir det förstås en annan melodi. Ta samma toner men högre upp. Behåll sekvensen. Lägg upp dem i nästa tonart.

Ta tonerna i ett annat tempo... och plötsligt blir det en sång som går att sjunga, där sekvensen är tydlig.

Precis så är det med våra liv.

När tonerna kommer i rätt ordning, i rätt sekvenser och i rätt tempo - då sjunger vårt liv och vi är i Guds flöde!

I Guds flöde.

- Det jag har försökt visa dig med detta bibelstudium utifrån Psaltaren 37:23 är att dina steg behöver vara enligt Guds ordning.

Du hittar Steven Furticks predikan på DuTuben den 17 nov 2020.

Tack!!

Må Herren välsigna dig och leda dig på alla sina (inte dina) vägar...

Helene F Sturefelt,

- YouTube-sekreterare....

Musikalisk predikan - det fattade jag!