UKKE FELLOWS PÅ TURNÉ

Ukke Fellows under Kalle Nilssons ledning.

Det är tvära kast dessa dagar mellan sorg och glädje, allvar och skratt.

Vi tar på stråhatten och pimpar den med några granna höstlöv. Låtom oss stämma ukulelen och brista ut i sång!

Ukke Fellows har klarat av sin höstturné på två dagar, utan buss och övernattningar, ty det var två av kommunens äldreboenden som fick besök, på cykelavstånd.

Först i Mjällby på Svalan, sedan på Slottsgården i stan.

Höstpimpad spelemanskvinna.

"Spela upp nå´n enkel melodi som vi sjöng som barn en gång.
Nå´n med kända gamla klanger i,  spela upp en liten sång!"

Underbart att se de äldre att på sitt vis gunga med i takten och gilla det de hörde.

"Spela nå´nting som det är snärt i och sting, för det skall vara en swing!
Men inte Mozart och Bach, till dem så säger jag 'asch'!"

Fast på tisdagar sjunger jag i kyrkokören och då är det inte tal om 'asch'!
Var sak på sin plats.

Var sak på sin plats..

En tant reste sig upp och höll ett tacktal:
- Får man önska nåt också?

Vi tittade på varandra under stråhattarna och tänkte att vi har ju vår spelplan att följa... Men visst!

- I natt jag drömde....
Vi improviserade fram denna fredsvisa i A-dur. Det var viktigt.

Spellistansvariga!

Povel Ramels låt "Naturbarn" är rolig. Trumma och maraccas håller takten i de rytmiska synkoperna så vi inte ska komma av oss...

Texten är på "blatte-svenska"... och egentligen en politisk protest från "infödingarna", vars turistparadis vi uttyttjar...

Skulle denna visa kunnat skrivas idag?

"Bo i Stilla Hav på liten ö, enligt broschyr paradismiljö.
Paradis okej för länge se´n, numera offer för túrismen.
Båtar lägga till vid nybyggd kaj, dumma mänskor kalla oss 'malaj',
be 'malaj' dansa äkta dans, 'malaj' dansa dans som aldrig fanns..."

Den vite mannens tagande av det han vill ha.

Vit. Men bara på baksidan...

Och vi fortsatte sjunga deras kritik av oss:

"Naturbarn - icke ta emot! Allahopa utom naturbarn tycka om sol!
Icke tycka om turist - tycka turist trist.
Icke tycka mycke' bråk - tycka turist; åk!

Natuuuurbaaaarn - icke tycka braaaaa! Allahopa utom naturbarn inget att ha...

Svalan.

Ukke Fellows är där för att roa och underhålla, och vi har själva mycket roligt!

Men när jag kommer hem funderar jag ofta på vad det var vi egentligen sjöng om.
Många texter har ett djup som vi inte alltid lyfter fram.

Som till exempel Hasse & Tages "Hon och Jag" - eller som vi kvinnor sjöng: "Han och Jag" - en samhällssatir kring bådas dubbelarbete och att inte hinna träffas och få till  det ...

Textiltavla på Slottsgården.

"Han och jag, träffas bara tolv minuter varje dag,
Så häftig man har levat ända sedan man blev gift,
för han kör tunnelbanetåg och vi har varsitt skift.

Han och jag, måste kvickt få undan det vi ska,
jag kommer tjugo över fem, synkroniserar uren,
för två minuter över halv ska han med första turen.

Vi pratar snabbt som galningar och käkar i tamburen,
så har vi det ordnat han och jag."

Klang i lådan!

Hasse & Tage fortsätter:

"Han kastar i sig kaffet och så sveper jag avècen,
Hon rusar ut ur villan och tar på sig Hasselsmäcken.
Jag springer ned till grinden och får ta henne i häcken..
Så har vi det ordnat han och jag."
(Eller, hon och jag, var det ju!)

"... På torsdan' kör han extra tur, då blir det brått med maten,
sen pratar vi om kärlek, alltså jag och undulaten.

Det enda jag får sätta på är TV-apparaten!
Så har vi det ordnat, hon och jag!"

Applåder från rullstolarna och personalen, som också har sina besvärliga arbetstider...

Hinner vi fika?

Vi avslutade med paradnumret "Kaffe utan grädde".
Och fikastunden är efteråt viktig.

Men nu vågar man väl knappt sjunga om mjölkprodukter längre, det lär ju vara ohälsosamt för vuxna.. och förkorta livet!

"Bara glädjen dagen rymmer, du får inga gräddbekymmer,
Mjölkcentralens steriliserade grädde den är jämt okej!

Den står aldrig och ser sur ut, den kan tagas med på tur ut...

Kaffe utan grädde, är som kärlek utan kyssar,
och kärlek utan kyssar, är väl ingen kärlek säg? Nej!"

Klöver-likör, en ko-produkt.

Nåväl, om tar jag bort mjölken ur kylskåpet så får det bli desto fler kysssar - för det har väl vetenskapen koll på att det är Mycket Nyttigt!


Nu inväntar vi Allhelgonahelgen, med ljus, eftertanke, pumpapaj, Helig dans och gudstjänster.

Spelglada hälsingar med både E-moll och Diss-dim ackord...

Helene Fiss-7 Sturefelt,
- stolt medlem i Ukke Fellows.

God stämning.

SPOTTA PÅ DEMOKRATIN

                                                     

Strandskog.

Det jag nu skall skriva är obekvämt.
Jag vill inte, men måste.

Mobbning.

Alla som har blivit utsatta för det, vet hur fruktansvärt det är.
- att inte bli sedd,
- att ingen pratar med en...
- att alla kommer överens att negligera en...

Som tur är, är den allmänna uppfattningen att det inte får förekomma.

Utom i ett fall...

Ett fall ? !

Utgångspunkten är tre insändare i Sydöstran, med namn och ort utsatt, som mycket modigt går emot strömmen och talar om vår demokratiska oförmåga.

Det handlar om Sverigedemokraternas valseger och hur de blir bemötta.

Nu slutar genast några att läsa... och tänker "rasist", men detta handlar om något annat, nämligen;

ATT SPOTTA PÅ DEMOKRATIN.

Det stormar kring vissa.

Lisbeth Beselin, Bräkne-Hoby skriver:

"Stefan Lövén skall inte ens prata med SD, har han deklarerat.
På andra håll brukar ett sådant beteende räknas som mobbning. Och klart är väl att det knappast är ett värdigt förhållningssätt som kan kallas demkratiskt."

"Man kan tycka vad man vill om deras politik, som ju långt ifrån endast består av invandringsfrågan, men de ska behandlas med respekt!

Det har 780.000 väljare bakom sig som indirekt kränks av den mobbning SD utsätts för, t o m i riksdagen.
Vi har rätt att förvänta oss mer av de folkvalda!"

780.000 barr..

Bengt Johansson i Ronneby skriver:

"I en demokrati borde det vara självklart att få ha och framföra sina åsikter.
Om andra inte tycker om den del förslag så får man i så fall bemöta dem med sakliga argument.

Att bara säga 'du är dum så dig vill jag inte prata med' är inte konstruktivt.

Att övriga riksdagspartier inte ens pratar med SD i de pågående samtalen om budget tycker jag  - oavsett partitillhörighet - är att spotta på demokratin.

Det gör att jag som aldrig ens tänkt tanken att rösta på SD numera har blivit medlem, och studerar SD's partiprogram med lupp.

Det är inte SD  som har fått mig att bli Sverigedemokrat, det är ni andra!"

Kluven demokrati.

Detta var två av insändarna.

Jimmie Åkesson är sjukskriven p g a utmattning.
Han tycks vara ett tillåtet offer att häckla och mobba, nu även för sin utbrändhet.

Vem har gett den tillåtelsen?
Vad är det som släpper hos folk när man ger varandra acceptans till det?

Resultatet blir ju det motsatta - han vinner mer och mer medmänskliga sympatier.

Och om det hade blivit nyval, hade de fått ännu fler röster.

JÅ valtalar i Sölvesborg.

Den tredje insändaren är skriven av Thomas Lundberg, Ronneby.

Han var med endast några månader i Miljöpartiet, men lämnar det nu för SD:

"Miljöpartiets ledning i Ronneby tyckte att jag gick över gränsen när jag förklarade att jag inte accepterar att Jimmie Åkesson mobbas för sin utbrändhet.

MP faller på eget grepp.
Man blir det man anklagar andra för att vara, nämligen fördomsfull..."

Blåsippsbevakning.

Jag funderar mycket på vad det är som ligger bakom att vi inte vågar tala offentligt om flyktingpolitik och invandring.

Det handlar inte om raser.
Frågan är faktiskt feldefinierad av alla som skriker "rasism".

Jag uppfattar det hela istället som svenska folkets religionsfobi.

De som kommer hit har ofta en annan religion.

Och vi har blivit religiösa analfabeter och vet inte hur vi ska bemöta det hela.
Dessutom kan vi allt mindre om vår egna kristna tro, och ännu mycket mindre om islam.

Vi orkar inte söka kunskap så vi förenklar och tycker "allt är samma".
Och dessutom får ju alla tycka och tro vad de vill...
Det är nu det blir snurrigt.

Snurra, mitt barr!

Det andra felet är att vi ropar på "alla har samma mänskovärde" när vi behöver tala om ideologier och tänkesätt.
Självklart har alla samma mänskovärde!

Men alla ideologier fungerar inte lika bra. Det måste vi våga tala om. Och vi behöver bedömningsmodeller utifrån vår lagstiftning.

Vi som arbetar nära de nyanlända ser allt detta med skriande tydlighet.

Vi har fått nya vänner, vi hjälps åt, vi skrattar och delar med oss av erfarenheter till varandra.
Men vi ser också dem som är ute för att utnyttja och förstöra.

Nej, detta vill du inte veta...

Göm dig i skogen.

Denna veckan är det "Kulturkalas" i hela Sölvesborgs kommun.
Det är många roliga händelser och många olika kulturer som får träda fram.

Igår var det svenskarnas tur att visa upp vår kultur på flyktingförläggningen.
Härliga valser och ljuvliga visor framfördes till tvärflöjt, fiol och dragspel.

Och det var alldeles fantastiskt att få försöka dansa vals i tre-takt med dessa nyanlända!

Det blev t o m dans runt en pytteliten midsommarstång för barnen.
Kära nån vad små grodorna var lustiga att se denna oktoberdag!

Hanöhus.

Men inte många vågade smaka på sillen... Vad är det där som ligger på fatet..?
Jag lärt mig förklara att sill det är:

- Swedish sushi!
- Mmm! Not so bad!

Här kunde jag slutat, med en glad berättelse om god vänskaplighet.

Jag hade också kunna klämma in ytterligare en insändare om bråket i Hörviks hamn, där några inflyttade fastighetsägare vill köra över hela ortsbefolkningen med sina planer.

Ulf Pehrsson ger dessa herrar följande råd:

1) anpassa er till samhället man skall bo i.
2) var lyhörd.
3) ta seden dit man kommer.

Det låter som en integrationspolitik som vi inte får nämna, men som är det enda som fungerar i verkligheten. Och då handlade detta om inflyttade stockholmare...

Men det gör jag inte. Dessa tre punkter räcker.

Hur gör man här då?

Tillbaka till flyktingförläggningen.

Den glada dansen stördes demonstrativt av den annars så tjusiga arabiska sången.
Det fanns de som ville sabotera, ta över och visa dominans. De som sprider rädsla och hot.
Som är här av ett annat syfte.

Stämningen blev med ens obehaglig.

Vad skulle Jesus göra?
W W J D? What Would Jesus Do?

Längre perspektiv.

NI HAR HÖRT ATT DET BLEV SAGT:
- DU SKALL ÄLSKA DIN NÄSTA MEN HATA DIN FIENDE.

MEN JAG SÄGER ER:
- ÄLSKA ERA FIENDER OCH BE FÖR DEM SOM FÖRFÖLJER ER, DÅ BLIR NI ER HIMMELSKE FADERS SÖNER.

TY HAN LÅTER SIN SOL GÅ UPP ÖVER ONDA OCH GODA OCH LÅTER DET REGNA ÖVER ORÄTTFÄRDIGA OCH RÄTTFÄRDIGA.

OM NI ÄLSKAR DEM SOM ÄLSKAR ER, SKALL NI DÅ HA LÖN FÖR DET?
GÖR INTE HEDNINGARNA LIKADANT?

VAR FULLKOMLIGA SÅ SOM EDER FADER I HIMLEN ÄR FULLKOMLIG.
Bergpredikan, Matteus kap 5:38-48.

Fåglar lyfter.

Så, hur svårt det än är:
- Mobba inte!
- Spotta inte!
- Förminska inte genom simpel härskarteknik.

Tillsammans ska vi söka kunskap, föra en religionsdialog där vi kan beskriva varandra så "den andre" känner igen sig.

Sedan får politikerna bakläxa och börja uppföra sig bättre.
Den här sandlådementaliteten är inte värdig vår demokrati.


Hälsningar från en politiskt obunden
Helene Sture Sillfelt,

- som förmodligen inte fattar ett barr...

Trolleri.

JAG ÄR INTE....

Kryp-fotograf.

Måste vi definiera varann, och oss själva, utifrån våra studier, yrke eller våra trossystem?
Måste vi släpa på vår nationalitet eller familjehistoria genom hela livet?

Är det inte möjligt att leva fritt ifrån allt detta?

Bara vara - människa?

Följ med på en cykeltur till Mörbybacke!
Dela mina tankar längs den bördiga Mjällbyslätten. Och vad är det som döljer sig inne i naturreservatet vid Hjärthalla?

Cyklar förbi Mörby Backe.

Jag är inte...
- religiös, i betydelsen ägnar mig åt fromma beteenden, i hopp om att blidka en avlägsen och nyckfull Gud.
Då är jag snarare troende.

Men jag är inte troende...
- i betydelsen att jag tror på vad som helst.
Då är jag snarare kristen.

Hälleberget.

Jag är inte kristen...
- på så sätt att jag bara går till Svenska kyrkans gudstjänster och är ett med dess organisation.
Då är jag snarare ekumenisk.

... och går gärna till EFS och Pingströrelsens gudstjänster.
Men inte så att jag hela tiden vill höra mångordiga predikningar och högljudda böner.
Då söker jag hellre tystnaden.

Och går tillbaka till kyrkan och sitter i enskildhet när ingen annan är där.

Lågmäld stillhet. Röd skönhet.

Men jag är ingen "tystiker",
- som bara söker tomrummet och stillheten.

Jag är inte världsfrånvänd,
- då går jag hellre ut och dansar och skrattar!

Men jag är ingen festprisse,
- då går jag hellre ut i skogen eller ställer mig vid havet så vindarna blåser mig ren!

Strålande.

SE PÅ HIMLENS FÅGLAR...

Fiskmåsarna står still i luftens motvind.
Gråsparvarna gömmer sig i buskagen.
Kattugglan hoar i skogsbrynet.

Fåglarna är varken pingstvänner, Efs'are eller svenskkyrkliga.
Blommorna är inte religiösa, agnostiker eller ateister.
Träden är inte judiska, muslimska eller buddhistiska.

De bara är.

Liksom vi.
Men det tycks inte gå...

Skrot i skogen...

SE PÅ BLOMMORNA...

I Bergspredikan, Matteus kap 6, talar Jesus om att komma tillbaka till det ursprungliga, bortom våra beteenden.
Försök komma bakom systemen, bakom det som oroar, det som höjer eller sänker statusen.

Jesus fullkomnade Gamla Testamentets Messiaslängtan och uppfyllde hela lagen.
Punkt.
Ny utgångspunkt. Ny tideräkning.

Det gamla är förbi.

Satte han sig inte över alla trossystem, genom det?
Var det inte så att Jesus Kristus fullkomnade allt, genom kärleken?

Något som inte behöver fångas in i några system.

- Vem säger andra att jag är? frågade Jesus. Och vem säger ni att jag är?
Svaret blev, och är:
- Människosonen.

Den som fullkomnar människans mening och mål:
- Att bli en älskad, och älskande människa.

Älskad. Älska.

Jag är inte...
- kristen, i betydelsen att jag måste försvara hela kyrkohistorien.
Nej, då är jag hellre hedning.

Men jag är inte hedning,
- i betydelsen att jag är okunnig om Guds närvaro eller ointresserad av Guds vilja.
Då är jag hellre en liten människodotter...

...i betydelsen att jag gärna umgås med alla, men alltid söker efter Kristus, Människosonen.

Kristus är den rena Kristallen!
Den som ljuset lyser klarast igenom och sprider hela färgskalan över oss alla.
Då är det dumt att hålla fast vid bara en färg och hävda att orange är det enda rätta...

Rätt vackert...!

Men vi människor klarar sällan av att härbärgera en så stor kärlek.
Det är lättare att bryta ned den i system och paragrafer.

De första kristna, kristianerna, hamnade alltför snabbt i organisationsstrukturplaner och missionsstrategier med omröstningar för och emot...

Kanske några ville hålla sig fria från det, men omgivningen tryckte på.

- Vad tror ni på, egentligen?
- Vi tror på Gud Fader i himmelen... och Jesus Kristus hans enfödde son, avlad av.... och den Helige Ande, som...

Det var bra.
Men, nej. Guds oerhörda kärlek ryms inte i våra ord och begrepp.
Möjligen som byggnadsställning, men innehållet kan bara vara ett - och det är universellt:

Kärleken.

Ställningshjälp.

LAGEN FULLKOMNAS I KÄRLEKEN.

BÄR VARANDRAS BÖRDOR SÅ UPPFYLLER NI KRISTI LAG.


KÄRLEKEN UPPHÖR ALDRIG.

DEN PROFETISKA GÅVAN DEN SKALL FÖRGÅ.
TUNGOTALET DET SKALL TYSTNA.
TY VÅR KUNSKAP ÄR BEGRÄNSAD.
MEN NÄR DET FULLKOMLIGA KOMMER, SKALL DET BEGRÄNSADE FÖRGÅ.


ÄNNU SER VI EN GÅTFULL SPEGELBILD; DÅ SKALL VI SE ANSIKTE MOT ANSIKTE.

ÄNNU ÄR MIN KUNSKAP BEGRÄNSAD; DÅ SKALL DEN BLI FULLSTÄNDIG, SOM GUDS KUNSKAP OM MIG.

SÖK VINNA DE NÅDEGÅVOR SOM ÄR STÖRST.
OCH DÅ SKALL JAG VISA ER EN VÄG SOM ÄR ÖVERLÄGSEN ALLA ANDRA: KÄRLEKEN.
                                         1 Korinterbrevet kap 13.

Kärlekens mylla.

Kristallklara Kristushälsningar från,

Helene F Sturefelt,
- den krypande cyklist-mystikern i vägkanten...

Visa mig, Herre, din väg...

Jag vill gärna cykla den!

HABIBI - ÄLSKLING!

Välkommen till Ronneby.

Det finns mycket jag skulle kunna skriva om denna dag:

- om det besvärliga i att överge sommartid och låta mörkret ta över eftermiddagrna... eller,
- hur Carola gjorde Orups låt Halleluja till en oväntad lovsång i "Så mycket bättre"... eller,
- om vännerna som bar fram sin lame vän genom taket till Jesus, men;

Jag väljer att berätta om det mångkulturella caféet i Ronneby igår.

Och jag tänker göra en jämförelse mellan den muslimska bönen och den kristna gudstjänsten som SVT2 sände idag.

Det handlar om kärlek.

- Habibi! Älskling!

Trumbolaget, Husein och Ali Baba.

Mycket folk var samlat i lilla salen på Kulturcentrum i Ronneby.
Arrangörer var ABF i Blekinge, Ronnebys Musikförening och Ronnebys mångkulturella nätverk.

Muslimer, kristna, yassidier och agnostiker var samlade för att lyssna till kraftfull musik.

En sak blev tydlig; musiken förmedlar hjärtats insikt bättre än ord...
Ialla fall nästan.

Högt i tak.

Husein Barzanj sjöng oändligt vackert och Musallan Yousef spelade på kurdisk luta.
De arabiska glosor jag lärt mig har nu utökats med ett till:

- Älskling, habibi!

Så mycket kärlekssmärta det var i rummet!

Längtan efter det förlorade hemlandet. Längtan efter släkt och vänner som inte kunna följa med.
Känslan av skuld över att vara räddad, att vara tacksam men ändå inte helt glad...
- Älskling, var är du?

Var är du?

Mannen med lutan sa på bruten engelska:
- It´s wrong to kill in the name of God... It´s wrong!

Han tittade på mig med kolsvarta ögon.
Våra trossystem är olika men själen vet sanningen.

Jordisk kärlek.

Blåögde svensken Henrik Holgersson gick upp med sin trumma och spelade som Ali Baba.

Hur är det möjligt att lära sig både arabiska och grekiska på egen hand, och dessutom kunna sjunga på detta wailande ökenspråk??

Imponerande!

Vissa människor är sända som "brobyggare" med en förståelse som har kärleken som grund.

Ali Baba bygger broar.

De arabisktalande var överförtjusta! Det var vi alla.

Men jag hade önskat att mångkulturen varit representerad även på andra hållet; med syrier som lärt sig spela fiol och sjunga svenska folkvisor...

Ömsesidigheten är nödvändig.
Inte skämmas för vårt eget!

Nåväl, det var med glädje jag vandrade vidare längs Ronnebyån ned till tågstationen hem.

Hjärtats rytm.

Vad ska man göra med vintertidens extra timme, denna vilodag?

Först sova ut...
Sedan ge Herren extra mycket uppmärksamhet så här på söndagen.

Alltså:
SVT2 sände ett reportage om den muslimska högtiden  Eid al-Adha; firandet av Abrahams offrande av - inte Isak - utan Ismael, enligt Koranen.

Det var oerhört intressant att få se bönen från en moské i Göteborg, där imamens tal översattes till svenska.
Hans attityd var god, men jag skulle ändå vilja veta om allt blev översatt.

Ger ABF någon studiecirkel i arabiska?

Bakom kulturcentrum.

Imamen sa:

- Vi önskar att staten hjälper oss bygga moskeér så att vi kan få uttrycka vår religion.
Det skulle underlätta integrationen.
Vi är ett laglydigt folk. Vi underkastar oss lagarna och vill följa dem.

Om firandet av offrandet; imamen fortsatte:

- Det är inte slakten som är viktig, det är själva offrandet, att vi ger tillbaka till andra vad vi fått av Gud.
Köttet blir till fin middag som vi bjuder in andra till och blir vänner.
Det skulle underlätta för oss om staten tillät oss att få slakta som vi ska. Det gör också fler arbetstillfällen.

Hm...

Nej, jag håller inte med. Det låter som dubbla budskap.

För det första så offrade Abraham aldrig. Det var hans förmåga att lyda Gud in i det yttersta som sattes på prov.
Isak - inte Ismael - släpptes fri och hans prövning var över.

En vädur, som fastnat i buskarna, blev istället offret.
Men det är inget att fira... Poängen var ju en annan.

För det andra sa han att de följer lagarna. Men halal-slakt är inte tillåten här. Är det dubbla budskap igen?

Men gemensamt mellan oss är att vi båda övar oss i att försöka leva i generositet.

Grafitti utanför kulturcentrum.

De intervjuade människor som vallfärdat till Kaba i Mekka.
De var gripna av stundens allvar och helighet. De längtade tillbaka.

Adam hade bett en ängel att det skulle finnas ett "hus" - Kaba - där Gud  skulle bo och där han kunde gå runt, som han gjorde i paradiset, berättade en kvinna.

Så står det inte i Bibeln, vars texter är betydligt äldre.

Tvärtom. "Gud bor inte i hus byggda av mänskohand".
Men deras längtan efter Gudsgemenskap var tydlig!

Vi längtar alla efter Gudsgemenskap.

Fem minuter senare sändes Tv-gudstjänsten, denna dag från Åh stiftsgård i Göteborgs stift.

Förändringen var påtaglig!
Glädje, lovsång, helig dans och flaggor som "blåste i Andens vind".

Den kristna gudstjänsten präglas av att äntligen ha "kommit hem"!
Längtan är förlöst.

Gud talar och kommer till mötes.

Kyrkan, Åh stiftsgård.

Den som har gjort detta personliga möte med Jesus Kristus är verkligen Hemma.
Där är glädjen grundtonen, trots vardagens prövningar.

Och de muslimer som konverterar, och välkomnar Jesus i sitt hjärta, säger samma sak:
- Jag har kommit hem!

Eller, om jag vågar dikta vidare på arabiska:

- Habibi, älskling, jag är hemma nu!

Stiftsgårdens brygga.

 Så, låt oss lära känna varann, läsa varandras heliga skrifter och bli vänner.

Låt oss med respekt våga tala med varann.
Muslimen utifrån sin Religion, den kristne utifrån sin Relation.
 - - -

Då kan vi upptäcka likheterna, som är ganska många, men framför allt den avgörande skillnaden:

- ingen av oss kan komma till Gud och påstå att vi gjort allting rätt, bett alla böner, gjort vallfärden, gett allmosan och betalat skatten...

Våra gärningar öppnar inga himlaportar.

Vi kan liksom ingenting göra.
Bara resigenera inför vår egen ofullkomlighet och bäva över Guds helighet.
Och. Ta emot.

Gärningar bygger inga himlabroar.

Ja, det är som när vännerna bryter upp taket och firar ned sin lame vän inför Jesus, och mannen får ta emot både syndernas förlåtelse och bli frisk i sina ben - utan att han gjort någonting!!

Av nåd.

Av kärlek.

Habibi.
- Människa, fatta hur mycket jag älskar dig!
Säger Gud genom Jesus.

Och när vi inser att Jesus är det sista offret, då behövs inte den rituella slakten för att fira Abraham!
Då kan alla istället se att Abraham var ett föredöme i tro, utan blod.

Muslimen förstår blods-språket, på ett sätt som inte vi gör längre, och kan uppleva en enorm befrielse då han inser vad Jesus gjort på korset, med sin död och uppståndelse.

Jesus är vår frälsarkrans!

Vi slutar här.
Nu kommer skymingen över Listerlandet och klockan är bara fem...

Religionsdialogen fortsätter liksom Guds kärlek till oss alla.
I Jesu namn.

God söndagskväll i vintertiden!

Helene F Sturefelt

Alla vill vi komma HEM.