MARDRÖM OM MUSSE

Mardrömsmörker.

Natten var mörk. Sömnen var djup. Åskade det ute?
Utan att jag visste om det lyste månen in genom gardinen och jag drömde.

Mardrömmar.

Jag satt på ett berg och blickade ut över världen. I handen låg en grön bok uppslagen. Korran talade.

En vision om folken strömmade emot mig. 

- Musse har makten. Endast den som böjer sig kan segra. Musse är starkast.

Små möss började springa runt mina fötter. De blev fler och fler.

Mössen var invasiva. De förökade sig i hast och de hade inga fiender. 

Musse var inte grå, han var svart. Alla mössen var svarta och de ställde sig i ring och ropade:

- Apor! Grisar! 

Noaks ark sågs segla långt bort i fjärran men den hade sprungit läck. Livet var hotat och djurarter drunknade.

På ett högt berg.

Den gröna boken var född i öknen. Sand och grus var fortfarande mellan bokstäverna och Korran var otydlig. Jag förstod ingenting.

Ropet ljöd igen.

- Musse är starkast. Endast den som böjer sig kan segra!

De svarta mössen rann ned för berget som långa kedjor. De omringade folken och band dem med sina svansar. 

Några växte till råttor med rödglödgade ögon, fulla av hat, men här fanns mat att äta.

Öknen hade drivit dem norrut och här kunde de växa sig feta. 

Råttan - en mardröm.

Jag vaknade till av att månen stänkte sitt ljus på kudden. Varm och svettig vände jag mig mot väggen.

Månen, sa Korran, följ månen. Den har inget eget ljus, det har inte vi heller, men följ den! Var månens slavar, den drar i blodet och vattnet, tjäna den som slavar.

Uppifrån berget såg jag hur miljoner möss simmade i vattnet på månens strimma. 

De nådde fram till Noaks ark och tog sig ombord. De åt upp de djur som ännu var vid liv, aporna först, grisarna sedan.

- Musse har makten! Musse är starkast! tjöt svansvarelserna.

Mångatan.

Mardrömmen fortsatte, det krampade i benen och jag kunde inte vakna.

Hur länge hade jag legat där och kämpat i en verklighet som var vår, men omöjlig att hantera?

Korrans gröna bokstäver slingrade sig runt mina vader och drog åt allt hårdare.

Jag sparkade av mig täcket i förtvivlan, men ingenting hjälpte.

Framåt gryningen bleknade månen bort och solens befriande ljus gick upp över horisonten.

Musses möss började blekna och på himlavalvet syntes en figur träda fram.

- Det är han! Det är han! Det är han som skall komma som nu kommer!

Genom molnet kommer han...

De var inte glada, för nu kom domen.

Det var domen över deras våld och tvång. Avslöjandet över Musses kontrollsystem och mössens gnagande på människors själar.

Plötsligt fick arkens alla djur liv igen. Noas hela familj vaknade upp och såg mot skyn.

Jo, det var han. Josua, Jesus, Isa - räddaren och befriaren.

Nu badade rummet av ljus.

När jag vakande blödde jag av blod från näsan. 

Det var ett kors på kudden, blodrött av honom som försonat alla folk och människor.

Råttorna var döda, Musse var besegrad men de små mössen låg och vilade vid de stora lejonens fötter.

Lejonet av Juda.

Gryningen kommer.

Vilken konstig dröm!

Så obehagligt levande och kvävande. Starka symboler talade.

Vem är Musse? Vad är Korran?

Jag är rädd. Jag är hoppfull.

Men vågar jag somna i natt?

Helene Sture Drömfelt,

- som omöjligt kan bildsätta en dröm, men likväl talar himmelen.

Räddningen.

GUD ÄR PERSONLIG - INTE UNIVERSUM

Folkkyrkan.

Universum svarar inte. Andemakterna hör inte av sig, mer än som en diffus oro.

Det är tyst.

Är siktet fel inställt?

Det skapade är inte Gud. Universum har inget personligt intresse av dig och mig. Där sköter naturlagarna livsprocesserna. 

Men guiderna då? Den fräscha nyandligheten som går rakt på sak, förbi all kyrklig organisation och religiösa system, de svarar väl på mina behov?

Kanske det, om du bara visste deras namn och vilket syfte de har.

Bundenhet. Inte frihet.

Den falske guiden är som en tjuv.

Och de är många. Legio! Guiderna klär ut sig till ljus, men de är mörker. Testa dem!

Men ha Bibeln i närheten. Var beredd att uttala namnet Jesus över dem.

Den falska ledaren är som en tjuv som kommer för att stjäla, slakta och förstöra. Den goda ledaren är tvärtom.

Jesus ger ett löfte:

JAG HAR KOMMIT FÖR ATT DE SKALL HA LIV

OCH LIV I ÖVERFLÖD!

Johannes 10:10

Är syftet att mätta?

HERREN ÄR MIN HERDE, MIG SKALL INTET FATTAS.

Psaltaren 23:1

Den sanna och levande Guden är en ledare, en herde, vars uppgift är att ge näring, skydda och leda.

Gud är personlig, för var och en! Gud ser just dig, och även just lilla mig. Här och nu.

Det är Herren som ser oss, inte tvärtom. 

Det är inte vi som skall frammana honom i böner eller meditationer.

Nej, han är här, redan innan allt fanns. Och han vet om varenda liten människa. Men inte på det relativa sättet: "ja, han är väl gud för dig, men inte för mig"...

Gud är gud för alla OCH ser var och en personligen. 

HAN LÅTER MIG VILA PÅ GRÖNA ÄNGAR.

HAN FÖR MIG TILL VATTEN DÄR JAG FINNER RO.

Psalt 23:2.

Gud är personlig.

Ledarens uppgift är att se till att var och en får den vila man behöver. Utan återhämtning blir vi utbrända och kroppen går sönder. 

Den gode herden vet att vi arbetar och strävar. Kännetecken på det dåliga ledarskapet är att vilan uteblir. Gå på nästa pass, direkt! Den lediga dagen måste offras. Ställ upp. Nattsömnen börjar svaja.

Detta är farligt.

JESUS SADE:

- KOM TILL MIG ALLA NI SOM ARBETAR OCH ÄR BETUNGADE 

JAG SKALL SKÄNKA ER VILA.

Matteus 11:28.

Om du tillhör New Age-folket - låter guiderna dig vila? Eller finns det villkor och krav?

Jesus, som är vår gode herde, hänger ett ok (inte ett "okej"!), en tvärbjälke, över sina axlar, där man kan hänga två korgar vilket gör det lättare att bära dem. 

Oket är kärleken - Jesus visar att när man bär sina bördor med kärlek, då blir det lättare.

TA PÅ ER MITT OK OCH ÄR AV MIG, JAG ÄR MILD OCH ÖDMJUK.

DÅ SKALL NI FINNA RO FÖR ERA SJÄLAR.

MITT OK ÄR MILT OCH MIN BÖRDA ÄR LÄTT.

Matteus 11:29-30.

Som ett ok.

Jag älskar att stå och titta ut över stjärnhimlen en molnfri kväll. Det är inte så lätt att hitta mörkret, men nere vid havet, eller vid skogskanten, dit når inte stadens neonljus.

Tänk att man kan blicka rakt ut i universum! Det är helt otroligt! Jag blir så lycklig, så ödmjuk.

Så liten.

Men jag pratar inte med universum. Det har ingen personlig förmåga att svara.

Himmelens alla skyar med alla planeter och solljus har ingen talförmåga. De har inget medvetande som kan kommunicera med mig.

Men det kanske är sökarens tafatta försök att söka kontakt med Skaparen?

Prata med Honom själv...

Blickar utåt och uppåt.

Den personlige Guden ger mig liv.

HAN VEDERKVICKER MIN SJÄL,

HAN LEDER MIG PÅ RÄTTA VÄGAR, FÖR SITT NAMNS SKULL.

Psaltaren 23:3.

Vad betyder "vederkvicker"? Bibel 2000 skriver "Han ger mig ny kraft". Det är bättre.

Den personlige Guden vill uppfriska mig, ge mig ny kraft och helt enkelt uppdatera mig.

Ofta! Varje stund!

Som en digital coach? Nä, det sa jag inte, men svengelskan är nog lättare än de gamla jordbrukstermerna.

Vad händer om fåret inte får sin ull avklippt av herden?

Det berättas om fåret "Shrek" som sprang bort från sin hjord och var försvunnen i flera år. När det äntligen hittades, var hon knappt synlig i all den ull som nästan höll på att kväva henne... 

Titta på nästa bild:

Det oklippta fåret "Shrek".

Att inte vilja ta emot omsorg från Guds goda ledning, gör att vi gror igen. Vi behöver släppa taget om erfarenheter och upplevelser för att kunna gå vidare, annars tar den mentala ullen över och tynger oss.

Mer skräp fastnar i ullen och bördan blir bara tyngre och tyngre.

Jesus är en ull-klippare...

Guds goda Ande vill göra detta med oss:

ANDENS FRUKTER ÄR KÄRLEK, GLÄDJE, FRID, TÅLAMOD, VÄNLIGHET, GODHET, TROHET, MILDHET OCH SJÄLVBEHÄRSKNING.

Galaterbrevet 5:22.

Naturens frukter av godhet.

Men så kommer dödsskuggans dal... Ingen av oss slipper ifrån livets prövningar.

New Age'aren blir livrädd och tror att hon har affirmerat fram problemen. Tankens kraft styr allt, tänker man. Vilken ångest! Som om ens tankar vore gud...

Vilken befrielse det är att då lämna det förvillande tankesystemet och istället ställa sig under den gode herdens ledning!

Jag är en människa. Vi är alla ofullkomliga, men Herren leder oss.

OM JAG ÄN VANDRAR I DÖDSSKUGGANS DAL

FRUKTAR JAG INGET ONT, FÖR DU ÄR MED MIG.

DIN KÄPP OCH STAV DE TRÖSTAR MIG.

Psalt 23:4.

Staven i hand.

Käppen motar bort odjuren och ger beskydd.

Staven håller balansen och ger hjälp. Har du tänkt på att biskopens stav är en herdestav, där "kringlan" längst upp fungerar som en krok... Om ett får har fastnat i en buske kan herden sätta staven runt djurets hals och dra loss det!

Varje andlig ledare är tänkt att ha den funktionen för sin församling.

Dra loss mig!

Biskopens stav med kräkla.

Ovännerna står kanske runt omkring och hånar och skrattar åt dig. Du får skylla dig själv att du sitter fast i dina problem. Det är ditt eget fel att du är arbetslös, har dålig ekonomi och äter piller på kvällen...

Nej, nej, stopp!

Det finns yttre faktorer som vi inte kan påverka med våra egna val. De skall åtgärdas med handlingskraftig politik - inte med känslor eller affirmationer.

Det finns ett bibliskt uttryck som visar Guds närvaro på ett mycket speciellt sätt. Det handlar om olja, inte motorolja, utan helig olja från olivträdet.

Att bli smord med denna olja var ett tecken på att bli utvald till ett heligt uppdrag.

I Gamla Testamentet smordes kungarna med olja så att det var tydligt vem som var folkets ledare.

Kung David har själv erfarenhet av det då han skriver i sin psalm följande:

DU DUKAR FÖR MIG ETT BORD I MINA FIENDERS ÅSYN,

DU SMÖRJER MITT HUVUD MED OLJA

OCH LÅTER MIN BÄGARE FLÖDA ÖVER...

Psaltaren 23:5.

Dukat bord av nåd.

Gud är god. Bibelns Gud är helt igenom god och vill alla väl, även i ofärdstider med strider och konflikt. Gud vill liv, hälsa och välgång. Men Herren vill att vi öppnar oss för honom och tar emot detta ur hans hand, in i vårt hjärta.

I bön.

Det vi följer, det följer oss. 

Om vi bara följer nyheter och negativa rapporteringar, då kan omvärldens mörker börja följa oss, förfölja oss... så att friden försvinner.

Men jag har valt att följa den gode herden... och då följer han mig, och visar mig vägen.

Jag vill höra den goda rösten, inte den som lockar och förleder med ständigt missnöje över att inte ha fått tillräckligt mycket uppmärksamhet, gillande eller framgångar.

MINA FÅR LYSSNAR TILL MIN RÖST

OCH JAG KÄNNER DEM

OCH DE FÖLJER MIG.

Johannes 10:27.

Nyklippta får som lyssnar.

Outtröttlig (läs svenska, inte på engelska!) och osviklig godhet och nåd skall då följa oss.

Är det verkligen möjligt?

Jag som har varit så missmodig sista tiden?

Ja, dödsskuggans bergväggar kan skymma sikten, men mörkret är inte kompakt. Dörrar stängs bakom gammalt liv, men nya dörrar öppnar, åt ett annat håll. 

Flocken får hjälpa varandra. 

Kollektivet skyddar individen.

GODHET OCH NÅD SKALL FÖLJA MIG I ALLA MINA LIVSDAGAR

OCH JAG SKALL ÅTER FÅ BO I HERRENS HUS FÖR ALLTID.

Psalt 23:6.

Vi följer Guds nåd. Guds nåd följer oss.

Vilket gott samarbete!

Följer. Tack Malin Svensson!

Genom hela universum strålar Guds närvaro, genom protoner och elektroner. Från den minsta molekyl till den största centripetalkraft finns Guds närvaro - rörelser som gör att vi inte faller utåt, utan hålls fokuserade inåt. Så ser jag det.

Personliga hälsningar, Helene F Sturefelt,

- som fotograferade på Listerlandet,

- med tack till Malin Svensson i Folkkyrkan, Sölvesborg, för inspirerande predikan!

Jag - en törstig fårskalle.

GRÅA NYANSER av VITT

Gråa nyanser av vitt.

Vad har Kulla-Gulla, Miss Li och Jehovas Vittnen gemensamt?

Att de alla talar om himmelen på något sätt.

För den ena är den självklar, för den andra går den inte att finna och för den tredje är den begränsad till ett fåtal.

Djupt i människans själ finns ett korn av den himmel vi en gång tillhörde:

ALLT HAR GUD GJORT SKÖNT FÖR SIN TID,

JA, HAN HAR OCKSÅ LAGT EVIGHETEN I MÄNNISKORANS HJÄRTAN,

DOCK SÅ, ATT DE TILL FULLO INTE FÖRMÅR FATTA DET VERK SOM GUD HAR GJORT.

Predikaren 3:11.

Livets innersta hemlighet.

I 1800-talets fattig-Sverige var armodet så svårt att de stampade jordgolven andades förakt för livet.

Martha Sandwall-Bergström skriver i sin serie om Kulla-Gulla hur kristendomen är levande bland både fattiga och rika. 

1940-talet var också en kristen tid där dessa böcker kunde läsas med stor behållning.

Jag läser om Kulla-Gulla ikväll, och gråter. Svälten och slagen är så hårda att det är ett under att de värst utsatta överlever. Herrgårdsfolk föraktar torparna, och torparna föraktar dem tillbaka.

Men när den fattige luspojken Mats ligger i höet bland hästarna då hans mor dött, då sitter Kulla-Gullas räddade barnaskara där och berättar om himlen:

Det finns en himmel.

"Johannis, som var döv på ena örat och pratade lite för högt, märkte inte att patron stod vid stallets dörr och lyssnade till barnens prat.

- Din mor hörde silverklockorna, sa Johannis tröstande till Mats, när hon dog de kallade henne hem till Lustgården.

- Om det bara vore sant, snyftade Mats.

- Lustgården finns till inte bara för de döda utan likaväl för de levande, där en kan finne styrka å frid... men den ligg' långt bort, ända vid världens ände, och vägen dit kan vara svår å tung å besvärlig.

Mats, som stulit ägg hos patron för att överleva, lyssnade mitt i gråten.

- Fattigman har sin väg å rikeman har sin, berättade Johannis, som tagit emot mycket stryk i sina dagar, men alltid haft Gudshoppet i sitt hjärta.

- Jag känner doften av Lustgården, sa Johannis." (sid 75 ur Kulla-Gulla på herrgården).

Himlen fanns där, och den var vitare än vit!

Silverklockorna kallar.

Tillbaka till vår tid. 

Miss Li, hyllad sångerska, skriver i en av sina texter att hon letat överallt; i kändislivet, i flaskan och i Bibeln, men "kan bara inte hitta den; instruktionsboken".

Men trots att hon tydligen har läst Bibeln- som ju är den Stora Instruktionsboken - så fann hon inte vad hon sökte, var det för nära näsan? Eller gillade hon inte det hon läste?

Himmelen fanns där, men den var inte vit, snarare grumligt gråsolkig.

Den förlorade sonen påminner om Miss Li, skriver Tilda Henningsson i EFS tidning Budbäraren (nr 4 2023) och beskriver hans rastlöshet som den modernas människans rastlöshet. 

Det man har framför ögonen liknar inte det som man tänker sig vilja ha.

Man måste bort, fly, leta någon annanstans, bland stjärnor, andra system eller festande.

Den förlorade sonen upptäckte när han till slut var helt utblottad att det han sökte, det fanns där hemma... Och pappan kom springande emot honom med öppen famn - inte fördömande.

Det solkiga blev vitt när han gav upp sina egna ambitioner. 

Tilda Henningsson skriver:

- Total överlåtelse till en allsmäktig Gud ser inte ut som det "hem" som dagens individualistiska sökare har i åtanke.

Jag är inte i centrum. Det är Gud som är centrum. Och han väntar med öppna armar!

Himlen är bara en smutsig pöl på marken.

Den tredje parten som jag funderar på är Jehovas Vittnen.

De finns på stan, de har sina bokställ med traktater och Rikets Sal finns i min närhet.

De målar ut himmelen i färger som är zebrarandiga - kritvitt för de rättrogna och kolsvart för de fördömda.

I sin iver att läsa Bibeln rätt, kommer de fel.

När Jesus ger sitt liv på korset gör de en poäng att det bara var en rak påle... Visst, det är ingen frälsningsfråga. 

Men värre är det när Jehovas Vittne påstår att Jesu försoningsdöd inte har allmän räckvidd - den gäller bara de 144.000 som kallar Gud för Jehova.

Hur många?

De tolkar bokstavligt talat siffran 144.000 bokstavligt, utan att förstå den judiska talmystiken:

12 = Israels tolv stammar, det gamla förbundet

12 = tolv lärjungar, det nya förbundet

12 x 12 = 144 x 1000 = 144.000 = en total helhet av människor, där både det gamla och nya förbundet är förenade.

(läs mer i Uppenbarelseboken kapitel 14).

Istället räknar Jehovas vittnen antalet människor som sedan Russells skapande av denna sekt i slutet av 1800-talets Amerika.

Enligt deras lära är det endast 144.000 som får komma till himlen och där regera med Kristus.

De, som inom denna skara som dött under tidens lopp, uppväcktes år 1918 för att leva i himlen med Kristus, och de som dör efter detta går direkt till himlen, om de tillhör de 144.000.

Inte många av dessa tusen lever ännu kvar på jorden, och världens slut förväntas innan den sista av de 144.000 lämnar detta jordiska.

(källa: Bo Johnson, Något om Jehovas vittnen och deras verksamhet, Håkan Ohlssons förlag).

Hur i all sin dar kan någon påstå något sådant här??

Noll.

Dagens vittnen är "pionjärer" som skall skilja ut människor av god vilja från fördärvets massa, inte att omvända världen. De försöker samla "de andra fåren" (utanför skaran av 144.000) som önskar prisa Jehova och vinna liv i den nya världen.

Jehovas vittnen menar att den nuvarande världen skall gå under i Harmagedon.

Efter ytterligare tusen år kommer slutdomen, då alla 'getter' definitivt förintas. Därefter planeras ett nytt paradis på jorden och skapelsen är återställd.

Deras himmel är villkorad. Jesus är en skarprättare, inte en befriare.

Jehovas vittnen skall utföra vissa prestationer för att platsa. En sådan gärningslära finns inte i Bibeln. 

Jag blir mycket trött, okristen och ledsen. 

Detta är en villolära, en vilja att göra  sig till en "fader" för andra och tala om det som Jesus själv säger att ingen vet, nämligen dagen då han kommer tillbaka...

Hur kan de då finnas folk som sitter och försöker räkna ut det??

Stopp. Inte framkomligt. Himlen brinner.

Kulla-Gulla, Miss Li och Jehovas Vittnen - alla söker de ett hopp efter detta, men endast den fattige pojken Johannis hade ett så rent hjärta att han kunde erfara himmelen, helt ren, vit och klar.

Det är något att fundera på.

Är vårt välfärdsland, så överdigitaliserat att vi snart inte vet vad som är verkligt och inte, bortom all räddning?

Har städernas smog lagt locket på den fysiska himlen så att vi inte ens kan blicka ut mot rymden?

Och därmed inte få näring till våra tankar på Evigheten?

Smog...

Och till sist, jag har även läst Koranen - vilket jag uppmanar alla att göra - och finner där många versar om Paradiset (inte om "himlen").

Det är genomflutet av bäckar med friskt vatten och där väntar 27 jungfrur. Men... va?

Detta är en oerhörd stötesten, talet om väntande kvinnor i livet efter detta.

Här talas det inte alls om det Bibeln utmålar, om Guds totala närhet, utan det är en sexualiserad tillvaro. 

Vad skall erbjudas de troende muslimska kvinnorna i livet efter detta då?

Jag har ännu inte funnit några svar, och inte heller mött några som är beredda att svara.

Hoppas kunna återkomma.

Läs mer här:

Sturellas Fotoblogg: KORANENS PARADIS och SLÖJANS BETYDELSE (helenesturefelt.blogspot.com)

 

Väntande jungfrur??

Detta är det jag ser, tillsammans med fattigpojken Johannis:

OCH JAG SÅG EN NY HIMMEL OCH EN NY JORD.

DEN FÖRSTA HIMLEN OCH DEN FÖRSTA JORDEN VAR BORTA, OCH HAVET FANNS INTE MER.

OCH JAG SÅG DEN HELIGA STADEN, DET NYA JERUSALEM, KOMMA NED UR HIMLEN, FRÅN GUD, REDO SOM EN BRUD, SMYCKAD FÖR SIN MAN.

Uppb 21:1

OCH STADEN BEHÖVDE VARKEN SOL ELLER MÅNE FÖR ATT FÅ LJUS, TY GUDS HÄRLIGHET LYSER ÖVER DEN, OCH LAMMET ÄR DESS LAMPA OCH FOLKEN SKALL LEVA I DETTA LJUS.

Uppb 21:23.

Gud själv är Ljuset.

Flykten har slutat. Smogen är borta. Sökandet bland stjärnorna upphört.

Friden finns hos Fridsfursten, att bli en följare utan att bygga teologiska kontrollsystem.

Jesus Kristus bodde i Kulla-Gullas hjärta. Den kärleken kände barnen, som på nåder fick bo där på herrgården. Det var så påtagligt att den stränge patronen blev påverkad av deras rena barnatro. Hans hjärta mjuknade och tjyv-Mats fick chansen till ett nytt liv.

Guds himmel är på riktigt.

De ljusaste hälsningar, 

Helene Sture Vitfelt.

Frid till er alla.

ALLA NYANSER av SVART

Svart petunia.

Romarriket visste inte att det gick under år 469 e Kr. Först långt senare kunde historikerna konstatera det.

Vi vet inte heller att vi har gått under. Vår kultur glider nedåt på ett sluttande plan, och utan att kunna sätta något årtal är jag en av dem som påstår detta.

Att bara leva för dagen är en överlevnadsstrategi när allt annat är mörkt. Då kan en kopp kaffe vara livets mening. Eller att fly in i underhållningsvärlden där allt är glittrande bra.

Där vill jag vara ett tag... för att hämta andan.

Det korta perspektivet.

Eller det långa.

Då vill jag andas in Guds ord.

Falsk profet.

- ALLT STÅR VÄL TILL, sa de falska profeterna.

- OMVÄND ER, sa de sanna profeterna.

Vi som har "lång-blicken", konsekvens-tänkandet och det "utdragna seendet" ser att vår tillvaro innehåller alla nyanser av svart.

Det märkliga är att just idag var en mycket ovanlig insändare publicerad i vår lokaltidning. Orden är formade som filosofisk poesi, där ropet på ärlighet ekar långt ut över Blekinge.

Några citat:

"Ge mig en flock som står med mig på den här rymdstenen, delar framgång, och gråter i varandras famnar när världen tränger sig på."

Linn Redin - tack!

Om alla influerare:

"De producerar sig själva som varor, vackra men omöjliga att uppleva under sin rustning av framgångsrikt uppbyggd identitet, upptagna av idén av livet som succémaskin".

"Alla söker möjligheterna och andra människor har blivit konkurrenter, stoppklossar. Lämna mig ifred, ge mig bitarna av dig som är bra".

Denna insändarskribent, författare och filosof heter Linn Redin, och svarar själv på sina svarta nyanser av svart:

- Men jag vill ha hela! Hela ditt dåliga, hela ditt bra, ditt mediokra. Ge mig vem som helst som verkligen är här, på riktigt. Dig vill jag ha.

På riktigt. En ärlig önskan.

Jag går ut i stadens parker och ser sönderbrutna träd och avsågade grenar. 

Jag vill sätta mig och vila men ser förstörda fikabord och eldade bordsbrädor.

Jag säger 'hej' till ungdomarna vid affären men de blänger på mig med föraktfulla blickar, som om vi vore fiender.

Jag söker respekten och finner oftast bara respektlösheten.

Jag läser om skolan där oordningen är det normala och studieron är borta.

Kunskapsinhämtningen har minskat liksom antalet lärare. Barnen är övergivna och de vuxna där hemma kan inte sätta gränser. 

Ropet på värderingar ekar i en tid av total sekularisering och Gudlöshet.

Alla nyanser av svart fyller min dag.

Svart sabotage.

Skogsbränder i Kanada, Hawaii och Grekland, med extra hetta från Solens egna solstormar. 

Skyfall som raserar vägar och byar, där hus flyter bort.

Inget är normalt.

Utom att det onormala är normalt.

Rätt och fel raderas ut. Den nya "befrielsen" är Normlösheten, som är en mental underminering - det går inte längre att se världens tillstånd. Alla vägar har flutit bort.

Linn Redin skriver:

"När världen går under tänker jag inte på frukt, träning eller flygplatser. Jag tänker på att jag har missat det viktigaste, det mest grundläggande för mänsklig lycka genom tiderna.

Varandra.

Den kärleksfulla rutinen som funnits sedan tidernas begynnelse, men som dog i individualismens framfart."

Individualism. Jag skiter i dig.

Den generation som är född på 00-talet är uppvuxen med den digitala verkligheten. Mobilen är den förlängda hjärnan där all information är bara ett klick bort.

Det egna tänkandet är inte pålitligt. Det är inte tränat. Tummen på skärmen är så snabb att det egna huvudet inte hinner med.

Allt är tillgängligt. Omdömet är otränat. Allt är möjligt. 

Många nyanser av svart förmörkar sinnet.

Men allt är inte nyttigt.

Jag är en främling, en rest från förr där livet levdes långsammare.

Den naiva leken var ostörd, rollerna prövades och gränssattes och barnen fick betyg i "ordning och uppförande".

!!

Bekymmerslöst glädjehopp!

Mardrömmen var att mänskorna var inlåsta i system som de inte kunde ta sig ur. De fick inte röra sina kroppar naturligt ute i naturen, de skulle stängas in i rum med maskiner där de likt råttor fick motionera.

Under tiden fick de se filmer som påminde om ett liv, men som inte var livet.

Då kunde jag fortfarande vakna ur mardrömmen.

Det kan jag inte längre.

Mardrömmen är här - förverkligad av de teknikglada tidsjägarna.

Dåliga utsikter. Inga insikter.

Stressen är så hög att mänskorna börjar bita varandra. Hämnden är den enda reaktion man hinner med när motståndet kommer.

Det brinner, vi bränner och branden smular sönder böcker och bildning.

Sammanfösta olikheter hetsar varandra, och okunskapen slår omkring sig.

Det finns ingen tid till eftertanke.

Det finns inte heller någon förmåga till reflektion.

Fobier, skräck och saklig kritik sammanblandas i en färgpalett som är som ett svart hål.

Tiden går mot sitt slut och det svarta kaffet i kaffekoppen är den enda mening som återstår, återspeglande den kultur som möter sin undergång med en kladdkaka i handen.

Kaffet tog slut.

Linn Redin skriver:

"Det är lyckan i kollektivet, kampen för flocken, att ha sett någon i ögonen och skyddat den med sitt liv, det är det som är oss givet.

Att få dö i ett sammanhang som var ens eget.

Att få en kopp te av lysande ögon när man var sjuk. Men det kostar, om man ser det som ett pris. Kapitalismens ögon ser jag i alla jag möter."

Teet likaså.

Till sist ett bibelord.

Minns du händelsen på Förklaringens berg? Jesus förvandlades inför lärjungarnas ögon och en röst hördes:

- DETTA ÄR MIN ÄLSKADE SON, LYSSNA TILL HONOM.

Matteus 17:5, Markus 9:7 och Lukas 9:35.

Vet du vad som hände sedan?

Jo, från det ljusaste ljus inträffade det mörkaste mörker.

Från Guds uppenbarelse till en demon-besatt pojke. Livet gav sig tillkänna och direkt därefter visade sig mörkrets makt.

De mest troende i hela Bibeln är demonerna och djävlarna.

De vet vem Jesus är. 

Men de är många och de gör allt för att störta mänskorna i fördärvet. I Guds förklarade närhet blir detta tydligt.

Men i gudlöshetens tid syns inte detta. Vi har inte redskap att se det, än mindre att avslöja det.

Där står vi nu, i takt med att laglösheten tilltar och kärleken kallnar.

Vad ska vi göra?

Korsets försoning besegrar bränderna.

Jag väljer att i förtvivlans mörker ta detta Jesus-ord till mig:

JESUS SADE:

- JAG ÄR VÄGEN, SANNINGEN OCH LIVET.

Johannes 14:6.

Som kristen är jag delaktig i världens förfall, men mitt inre vandrar en annan väg.

Jesus är vägen till himmelen, den bär jag i mitt hjärta medan det mörknar än mer på vår planet.

Jag är trött på alla halvsanningar och lögner som vill hålla sig väl med väljare och följare - jag lever hellre med den sanning som Jesus visar - även när den ger motstånd, och även om jag blir allt mer ensam.

Denna tidsålder är dödsdömd, men jag väljer livet och försöker älska dig, med hjälp av Guds kärlek.

Själv klarar jag det inte...

Eller som Linn Redin skriver, mycket sorgligt:

"Jag tror att om man bara ger och älskar, kommer flocken att hålla om en.

Tro med mig.

Jag har fel."

Just det, flocken som inte känner Gud, kommer att bita dig i stycken. Men den flock som hör den gode herdens röst, biter inte. De släcker bränder, de sträcker ut händer och de skyddar dig på allvar - med den korsmärkta kärlek som redan lidit döden och besegrat den.

Amen.

Jesu kärlek är vägen.

JAG ÄR ALLTID PÅ VÄG MOT EN AVSLÄGSEN DESTINATION

BORTOM DET VI KALLAR TID OCH RUM.

DETTA MÅL GER MIG MOD, GER MIG KRAFT, GER MIG INSPIRATION

TILL ATT MÖTA ÅREN SOM JAG NU HAR FRAMFÖR MIG.

SÅ, VAD JAG ÄN GÖR VAD JAG ÄN TAR MIG FÖR

SKA JAG ALDRIG SLÄPPA TAGET

OM DENNA OSYNLIGA HAND

SOM HERREN STRÄCKT MIG... OM DETTA OSYNLIGA LAND

SOM KALLAS HIMMELEN.

Sv Ps 795 - Ingmar Johansson - lyssna på den!

Mörka hälsningar, med en strimma ljus,

Helene Sture Svartfelt,

- som fotograferade de svartaste petuniorna, med lyckan över en enda vit.

Guds ljus finns i bakgrunden.

STOLT HOMOSEXUALITET?

Tårar.

Det är så känsligt. Det är så många som blir sårade.

Och alldeles för ofta är det kristna människor som sårar andra människor... i sin vilja att "leva livet rätt".

Men det yttre återspeglar inte alltid det inre.

Därför publicerar jag här tre artiklar om homosexualitet, där jag reder ut begreppen UTAN att köra diket - varken det liberala eller det konservativa. 

Läs om TROGEN HOMOSEXUALITET, bildsatt med tjocka bildäck...

Sturellas Fotoblogg: TROGEN HOMOSEXUALITET (helenesturefelt.blogspot.com)

Prideparad 2022.

Fortsätt läsa om STOLT ÖVER PRIDE men inte såsom du först tror.

Det finns ett uttryck som heter att "den stolte skall ha sin stolthet i Herren".

Hur hänger det ihop med att vara homosexuell?

Läs här:

Sturellas Fotoblogg: STOLT ÖVER PRIDE (helenesturefelt.blogspot.com)

Hur finner man vägen?

Den tredje artikeln handlar om att byta ut sin läggning mot en onaturlig.

Men om man är homosexuell och försöker leva som heterosexuell, då har ju bytet skett åt fel håll, med samma olyckliga liv.

Läs här hur jag resonerar:

Sturellas Fotoblogg: BYTA UT HOMOSEXUALITET? (helenesturefelt.blogspot.com)

Vem ska byta ut vad?

Jag är så trött på att vi kristna blir inmutade i ett hörn av att inte vara intellektuellt tänkande, inte moderna och allmänt gammeldags. Okunskap är den värsta fienden när vi läser Bibeln. Det går att åtgärda.

Det går att vara bibeltrogen och kristen på 2000-talet. Jag hoppas att jag kunnat ge dig en god infallsvinkel och motivering till det.

Ärliga, genuina hälsningar från en med fel läggning vad gäller skrivande,

- Helene F Sturefelt, vänsterhänt bibelläsare, i bön för oss alla.

Giftiga bär på Hanö. För vem?