Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

onsdag 30 november 2011

DU OCH GUD DUGER

Det duger!

Att Vara, eller Göra, det är frågan....

Vi lever i ett prestationssamhälle som sätter betyg på vad vi kan och förmår.
När vårt mänskovärde mäts i kunskaper och arbetsförmåga, då kommer ångesten krypande....
- Jag är inte så smart... kan inte inte så mycket... orkar inte...

Vår kristna tro är motsatsen till detta.
Människan har sitt värde genom att hon Finns över huvud taget!
Du Är!
Alltså är du oändligt värdefull!
Det är Guds villkorslösa kärlek - oavsett din prestationsförmåga!

Skyddsmur.

Utifrån denna infallsvinkeln kan vi se livet så här:

Om man leker lite med orden och vänder på G U D...
Då blir det D U G!

Du och Gud duger!

Mänskovärdet är ligger alltså i själva existensen.
Kram på dig!

- Här ligger du och duger....! :)

Jag skrev i ett tidigare inlägg om att enbart tala om att vi duger, inte leder oss ända fram.
Inför Gud, som är Helig, behöver vi också bearbeta våra brister och vårt syndamedvetande.

Krångla inte till det nu - jag som just började fatta något!
Lyssna igen: Du Är = du duger = fullt mänskovärde!

Problemet uppstår när vi Gör en massa saker som ibland blir fel...
Dessa misstag, svek, förakt, illvilja, uscha-mej och så vidare, lägger sig hindrande mellan oss och skaver...
Det är detta som kallas "syndamedvetande" och som vi var och en får försöka "se och bryta med".

Vi har fortfarande fullt mänskovärde, även när vi gör fel!

GUD ÄLSKAR SYNDAREN.
MEN INTE SYNDEN.

Det var synd!

När vi vilar i Guds kärlek, får vi kraft att våga ta tag i det som hindrar oss att komma vidare.

Att "duga" betyder inte att låta bli att arbeta med sina mörka sidor.
Det är ingen låt-gå-teologi.
Att "duga" är plattformen för att växa.

Gud är Den Som Är.
Det är du också.
Guds avbild...

Men vi är inte såsom vi skulle kunna vara...

Flödet är stoppat...

Jag mötte en man idag som har förmåga att locka fram ljuset även hos den värsta förbrytare...
Gud välsigne dig, Matz!
Tack för din tröst, i mitt mörker. Det finns hopp för världen.

Så fortsätt att Duga!
Gud är med dig.

Helene Sturefelt
- en förlåten syndare, eller en syndig förlåtare? Hm, livet gör sina kullerbyttor i ordvändningarna!

Möjligheter.
Bokskogen i Hjärnarp predikade.

tisdag 29 november 2011

JESUS GRÅTER

Det föll tårar från himlen...

Vi kan inte möta våld med våld.
Vi möter inte mörker med mörker...
Och vi mättar inte hunger med ännu mera hunger!

Ikväll var det katekumenatsträff i Möllebackskyrkan.
Pastor Glenn inledde med tänkvärda ord.
Jag vill gärna dela med mig av det han sa.

Den som rider på en stridshäst markerar att nu kommer jag och tar över.
Det är hårda hovar och hot om krig.
Men den som kommer ridande på en åsna signalerar något annat.
Vi är ju i adventstiden, där vi denna veckan lever med berättelsen kring Jesus och när han red in i Jerusalem.
Han är Fridsfursten.
Och hans rike är av ett annat slag.

Häst eller åsna?

Jag tänkte för mig själv att kyrkan har genom historien ofta blandat ihop de där riddjuren... och satt sig på höga hästar istället för det lilla lastdjuret.

Eller som en präst sa till mig efter gudstjänsten i söndags:
- Den här texten måste vi själva fundera mycket på!
Så sant, så sant.
Den ständiga reflexionen.

Folkets Hosianna-rop var egentligen inte ett hurrar-rop, och det var kanske inte den festivalstämning som vi kanske tänker oss, när Jesus red in i staden.
Snarare betyder det "Hjälp oss, rädda oss".
Det säger man inte till maktens män på höga hästar.

Fartblind.

Min blick gled ut genom kyrkfönstren, förbi adventsljusstakarna, och jag bad en stilla bön för folket i Syrien och Egypten, för de fria valen och den demokratiska processen, för religionsfrihet och beskydd i de kristnas försvårade situation...

Möt inte mörkret med mera mörker.

Jag har fullt förtroende för Jesus Kristus.
Han är min vän den bäste.

När jag, likt en åsna, en gång förstod vem det var som satt på min rygg, slutade jag mina försök att kasta av honom...
Du vet, ingen vill väl bli toppstyrd eller riden av nattens maror?
Men Jesus är välkommen!
Till honom är det lätt att ropa Hosianna - Herre, hjälp!
Tack för att Du inte mättar min hunger med ännu mera hunger.

Du, Herre, mättar vid livets bord. Och rådjuren!

Glenn fortsatte:
När Jesus senare blickade ut över Jerusalem, föll han i gråt...
Lukas återger i sitt kapitel 19:41:

"När Jesus kom närmare och såg staden, började han gråta över den, och sade:
- Om du denna dag hade förstått också du, vad som ger dig fred!
Men nu är det fördolt för dig.
Det skall komma en tid då du får se dina fiender bygga vallar runt dig och omringa dig... eftersom du inte förstod att tiden var inne för Guds besök."

Mina tankar stack iväg igen, och bönen omringade Israel och det judiska folket med Shalom, de som är våra bröder och systrar, de som idag längtar så oändligt efter fred.
Min bön gick vidare till oss här hemma.
Vi vet inte längre vem Jesus är...

Eller som en annan kollega berättade, efter ett skolbesök vid krubban:
En flicka sa:
- Du, vem är den där Jesus hon pratade om?
- Jag vet inte. Nån i den andra klassen kanske...

Jag vet inte om jag skall skratta eller gråta...
Idag har jag gråtit mycket, Jesu tårar, mina tårar, andras längtanstårar...

Måtte vi vakna upp här hemma i vårt land och förstå att nu är tiden inne för Guds besök!

Jesus möter våld med försoning.
Jesus möter mörker med sitt ljus.
Jesus möter hunger med livets bröd.

Helene Åsnefelt
- Kom Herre, kom!

Tiden är inne för Guds besök.

måndag 28 november 2011

TUGGA BIBELORD

Kollekt - givandets glädje!

Jag tillhör en egendomlig skara som tycker om att betala räkningar...

Särskilt roligt är det att få skicka iväg en summa pengar till det som kan förändra människors liv - såsom Rädda Barnen, LP-stiftelsen, MAF och Svenska Bibelsällskapet.

Nu saxar jag ur den sistnämndas tidning BIBEL, där generalsekreterare Krister Andersson skriver, jag citerar:

Krister Andersson, Svenska Bibelsällskapet.

"Det är ännu långt kvar till den dag då vi kan säga att det överallt är en mänsklig rättighet att äga sin egen Bibel, på sitt eget språk.
Och ändå sprids redan nu 400 miljoner biblar per år".

Jag minns högstadiet i Höganäs där Gideoniterna delade ut gratis små Nya Testamenten.
Har du också kvar ditt fick-testamente?
Jag smygläste och vågade inte visa mitt intresse för de andra.
- Är du religiös Helene?
- Nja, du vet... eh... nu ringer det! Rast!

Biblar till konfirmanderna.

Krister Andersson fortsätter:
"Västerländska protester är nästan obefintliga när kristna förföljs...
Kristna egyptier massakrerades av militärfordon i Kairo i oktober och kristna skolflickor halshuggs i Indonesien... det rapporteras sällan..."

Varför denna blindhet för vår egen kristna tro?

"Nedkokat till gripbara siffror så dödas 287 kristna varje dag. Den totala summan för 2011 är den makabra 105.000 mördade kristna i världen."

INSKRIV DITT ORD I VÅRA HJÄRTAN:
 DET SOM TRÖSTAR, LÄR, FÖRMANAR OCH VARNAR OSS.

Så avslutades alltid predikan förr.
Och jag tuggade i mig varje bibelord jag hörde:

- det som tröstade mig att Gud alltid känner mitt hjärta,
- det som lärde mig försoningens mysterium,
- det som förmanade mig att se upp för min egoism,
- det som varnade mig för förakt och hädelse.

Farmors älskade Bibel.

"I en helt annan del av världen, i Norge, firades i frihet den 19 oktober den nya bibelöversättningen på nynorsk och bokmål.
Och media tycks där ha en positiv grundton när Bibeln recenseras och diskuteras.
Hur länge till?" undrar Krister Andersson.

VEM HAR JAG I HIMMELEN UTOM DIG!
OCH NÄR JAG HAR DIG GUD, DÅ FRÅGAR JAG EFTER INTET PÅ JORDEN.
Psaltaren 73:25

I England firar King James Version (KJV) 400 år.
Det finns nog ingen översättning av Bibeln som har haft så stor betydelse för så många människor världen över som just denna version KJV.

Skottska Bibelsällskapet har gjort ett roligt engagemang för vanligt folk på stan:
- Man har låtit allmänheten handskriva två verser var ur Bibeln på stora ark. Sedan har folkets "handskrift" laddats upp direkt på internet i "The Peoples Bible".

Vilken bra idé! Något för oss i Karlskrona?!

Läs mer om Bibelsällskapet: http://www.bibelsällskapet.se/

Kollekthåvar i Vadstena Klosterkyrka.

OM ÄN MIN KROPP OCH MIN SJÄL FÖRSMÄKTAR,
SÅ ÄR DOCK GUD MITT HJÄRTAS KLIPPA, OCH MIN DEL, EVINNERLIGEN.
Psalt 73:26

Krister Andersson får avrunda:

"Det dröjer nog innan kristna bibelbrukare i Skandinavien behandlas lika grymt som skett i Kairo denna höst.
Men vi skall inte förvånas om trycket hårdnar, även där skydd av kristna varit självklar.
Redan nu bildas här hemma lätt drev mot dem som hävdar sitt samvetes rätt att markera en avvikande hållning mot samhälle och kyrka."

Fråga mig....

Nåde den som inte är politiskt korrekt!
Det var inte Johannes Döparen heller - och han blev huvudet kortare...
Jag skall förbereda ett inlägg noga om sanna och falska profeter.
Återkommer längre fram.

SALIGA ÄR NI NÄR MAN SKYMFAR OCH FÖRFÖLJER ER,
OCH PÅ ALLT SÄTT FÖRTALAR ER FÖR MIN SKULL...
PÅ SAMMA SÄTT FÖRFÖLJDES JU PROFETERNA FÖRE SIN TID.
Jesus i Bergspredikan Matteus 6:11

Heliga Birgitta - tillrättavisare.

Gud välsigne alla Bibelsällskap runt om i världen, som hjälper människor till insikt om Guds kärlek, förlåtelse och upprättelse.
Detta evangelium räcker jag vidare till dig, kära läsare.

Helene Sturefelt
- ständigt hungrig efter Guds Ord.

SJÄLVKÄNSLA och SYNDAKÄNNEDOM

Stormens framfart igår.

Har just kommit in efter trädgårdsstädning.
Stormen igår rev ner grenar som vi fick släpa iväg. Skolbarnen leker i bokskogen mitt emot och de blev glada för nytt byggnadsmateriel till kojorna.

Skapandet ger dem självförtroende att de kan åstadkomma något.
Och självkänslan kommer med kramarna där hemma.

Detta blev bakgrunden till tidningsläsandet vid kaffekoppen.
Läste en debatt mellan den gamle prosten - som saknar "väckelsepredikanterna från förr"; de som kunde väcka folkets syndamedvetande - och en yngre kollega.
Hon svarade att vi inte behöver upplysa församlingen att de är syndare - "är det något en människa vet om sig själv, så är det sin otillräcklighet, litenhet och syndfullhet."


Odugligt. Oj, där kom en ambulans!

Om det är något som människor är bra på att säga om sig själva, är att de inte duger.
Det håller jag med om. Men...

Jag hänger inte med.
Här blandas begreppen ihop.
Några exempel:
* Jag kan ha mycket gott självförtroende och god självkänsla, OCH ändå ha ett syndamedvetande inför Gud, den Helige.
Eller:
* Jag kan lida av min otillräcklighet, men vara kaxig inför Gud - "Jag har minsann inte gjort nåt!"

Påpeka inte min mossighet!

En tidning till hann jag läsa innan pepparkakorna tog slut: Kyrkans Tidnings ledare, nr 47, där prästen Ulla Karlsson blev analyserad. Hon ifrågasatte att "Gud behövde blodiga offer".

Å ena sidan försökte hon få igång en teologisk debatt bland vanligt kyrkfolk om Försoning, Offertanken och "O Guds lamm som borttager världens synder" - måste det vara så? undrade hon.
Räcker det inte med kärleksbudskapet?

Hon stod helt ensam, för kyrkans forskningsenhet hade redan debatterat detta färdigt...
Men inte "vanligt folk!"

Varför är syndamedvetandet så viktigt??

Å andra sidan... (hänger du med?) skriver Anna Sophia Bonde:
- Det är biskoparna som borde sitta i krismöte. Är inte Ulla Karlsson en möjlig effekt av de senaste decenniernas mjukis-teologi, som alltid menar att det är finare att kunna ställa frågor än att komma med svar?

Urholkat...

Hon fortsätter, i Kyrkans Tidning:
- Många stift agerar bullterrier så fort en prästkandidat verkar konservativ, men släpper fram de liberala.
Det finns alldeles för många präster som använder predikstolen för att diskutera sina egna tvivel, snarare än att förmedla glädje över evangeliet och det Jesus gjort i deras liv.

Om inte jag, Helene, hade mött de gamla väckelsepredikanterna "från förr", då hade jag inte lärt känna mig själv.
En teologi som bara säger:
- Du duger!
Den teologin suger... om jag får använda ett slarvigt tonårsord.

Teologisk uppförsbacke.

Nu ska jag förklara ordentligt:
Gud älskar varje människa oändligt, ja!
Men; synden vill skilja oss från Gud, samtidigt som Gud vill skilja oss från synden!

Ingen människa kan vistas i Guds närhet med sin egoism i behåll... inte heller med sitt hämndbegär eller andra begär för övrigt...
Tack vare de gamla väckelsepredikanterna har jag blivit uppmärksam på mitt eget mörker...
Och i Guds ljus fått mod att bearbeta min synd!
Bit för bit karvar Jesus bort det som inte tillhör hans skapelse.

Det är inget billigt evangelium vi förkunnar...

"Det är en ros utsprungen..."
Det blommar i advent.

Oavsett om man har god eller dålig självkänsla, eller bra/ dåligt självförtroende, härjar synden i oss - i form av elakheter, avund, illvilja, baktalande, svek och skvaller...
Vi föraktar Gud, är fräcka och övermodiga, o s v.
Läs mer i Romarbrevet kapitel 1 till 3.

Denna skuld som vi drar på oss inför Gud, löser Jesus genom att han går in i döden, och besegrar den.
Skulden betalas.

ALLA HAR GÅTT MISTE OM HÄRLIGHETEN FRÅN GUD...
OCH UTAN ATT HA FÖRTJÄNAT DET, BLIR DE RÄTTFÄRDIGA AV HANS NÅD...
EFTERSOM GUD HAR FRIKÖPT OSS GENOM JESUS KRISTUS.
Romarbrevet 3:23

Det är inte lätt att leverera sådana ord från predikstolen.
Sanning måste alltid talas med kärleken som grund.

Jag menar, tänk om jag inte fått veta detta, och står inför Guds tron en dag, med alla mina synder i en jättestor ryggsäck, och tycker att "jag duger", vad händer då?
Rutch-kana nedåt?

En sak vet jag - i himmelen hoppas jag slippa möta synd över huvud taget!!
Himmelen är fylld av Guds helighet, av renhet, av frid och försoning.

Vem kan då vara där? Ingen?
Jo, förlåtna syndare.... :)

Liberal mjukis-teologi frälser ingen. Jag vill tugga i mig hela bibelordet, även det som stryker mig mothårs...!
Det är där jag växer. Och du med.

Ta bort det som skymmer sikten.

Men vi måste debattera!
Förklara, berätta och resonera, det är nödvändiga och goda initiativ.
- Ge folket teologisk hjälp, som Brita Häll skriver i Kyrkans Tidning.
Det är så jag hoppas min lilla blogg kan få vara... lite teologi i vardagen, sett ur mina glasögon.

Anna Sophia Bonde får avsluta om liberalteologiska präster:
- Tarotkort och yoga verkar då minst lika meningsfullt som att sitta i kyrkbänken och lyssna till ännu en präst som förkunnar sin förlorade tro...

Och barnen ropade:
- Stopp! Du får inte komma in i min koja! Lösenord tack!

De leker kanske Sankte Per...

Helene Sturefelt,
- som gärna räfsar bort de pinnar och skräp som skymmer Guds Helighet.

söndag 27 november 2011

STORMIG ADVENT

Storm i sandlådan...

Vilken konstig adventshelg - det är + 9 grader och full storm, nej orkan!

När jag skriver detta är stormen uppe i 33 sekundmeter i Karlskrona skärgård.
Hur går det med trafiken? Tåg, flyg, färjor?
Träd faller...
Lokalnyheterna bryter in och meddelar att det är 41 sek/m ute på Hanöbukten... och 2500 hushåll är utan ström i länet.
Hjälp... en ny Gudrun??
Varför har de förresten kvinnonamn? Tänk att få en storm uppkallad efter sig - Stormen Helene... hu...

Och många adventsgranar ligger väl knäckta med julgransbelysningen runt lyktstolparna...

Vinden tar i - akta bilarna!

Trots detta har väldigt många varit i våra kyrkor idag och sjungit "Bered en väg för Herran" och "Hosianna Davids son".
Marinens musikkår hade konsert i eftermiddags tillsammans med körer och dirigent Gustaf Sjökvist.
Deras stora lastbil med instrument stod parkerad utanför Fredrikskyrkan.

Det hade kanske varit säkrare att ta sig fram med åsna idag? - - -

Samarbete.

Jag tycker så mycket de bibeltexter vi läser denna helgen:

SE DIN KONUNG KOMMER TILL DIG
I RINGHET KOMMER HAN, RIDANDE PÅ EN ÅSNA...
KRIGETS VAPEN SKALL FÖRINTAS.
HAN SKALL FÖRKUNNA FRED FÖR FOLKEN
OCH HANS VÄLDE SKALL NÅ FRÅN HAV TILL HAV.
Sakarja kap 9

Men som tonåring minns jag att jag störde mig på simpelheten.
Om han nu är konung, borde han inte komma med större glans?

Det tog tid för mig att förstå att Guds perspektiv alltid är underifrån.
Och enkelheten är inte simpel. Det är snarare Guds strategi... att närma sig oss på våra villkor.

... ÖDMJUK OCH RIDANDE PÅ EN ÅSNA...

Matteus upprepar profetens ord, och så går Skriften i uppfyllelse.

Vad tänkte ägaren till åsnan, när lärjungarna kom och bara tog den?
Visserligen med löfte att strax lämna tillbaka den, men ändå.
Har Herren bruk för mig och mina ägodelar?

Det här är verkligen ett gott evangelium!
Gud tar oss i bruk - oavsett om vi är åsneägare eller åsna själv!
Tänk, att få vara bärare åt Kristus - en riktig Kristoffer!

Innan stormen satte igång igår, så tände vi ljus och lyssnade till helgsmålsbönen på radion.
Fina ord från Camilla Lif i Kungsholmens församling, det går att höra igen några veckor:

http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=2339

Ser du reservlampan i den lilla påsen?...

Det är gott att veta att Herren kan använda oss alla!
Det krävs inga andra kvalifikationer än att säga:
- Ja.

Och om Jesus skulle kommit i vår tid - vilket fordon skulle det ha varit i såfall?
Hm... om jag med glimten i ögat låter blicken svepa över parkeringen, så tror jag att han skulle ha valt en - lastbil!
Nej, en Epa-traktor, förstås!

Enkelt, utan att skrämma eller genera någon.
Och han skulle säga:
- Hoppa upp och sätt dig! Här finns plats för dig.

Och wonderbaums-granen skulle dofta frid och salighet.
Amen, gnägg och halleluja!

De enklaste advents-hälsningar,
Helene Sturefelt

Kristus-bil.

lördag 26 november 2011

FÅDDA BLOMMOR till "KURTAN"!

Jag minns Lasse "Kurtan" Brandeby.

Ulvsmålafestivalen 2005 hade många fina artister inbjudna:
- Målle Lindberg, Mats Rådberg och Rankarna och Kurt "Kurtan" Olsson med många fler.
 Denna festival är en härlig blandning mellan andligt och profant.
Jag har haft glädjen att få vara med under många år, som festivalens "dansbandspräst".

 http://www.shell.linux.se/gspteam/ulvsmala/nbilder/BltRep15-7.pdf

Ni som känner mig vet att jag brukar blanda humor och allvar.
Så även här på bloggen - men det kan vara svårt att få fram "glimten i ögat" när man inte ser minspel och kroppsspråk.
De tvära vändningarna kan bli dikeskörningar när man i själva verket "girar" för att få fram en annan poäng.

(Ibland tänker jag på Jonas Gardell - om man inte hade sett honom agera, och bara läst hans texter, då skulle man tro att han inte var klok!) (men det är han!) (eller?) (jo!). (men han är ingen teolog...).


Lasse Brandeby dog den 20 november, förra söndagen, 66 år.
Det är tråkigt, jag sörjer honom på mitt vis.

Hans torra humor var helt underbar - du får ett helt fång "fådda blommor" från mig!


Blommorna har ingenting med artikeln att göra.

Nåväl, häng med på festival, så här på lördagskvällen!
Jag vill göra en "minnesstund" för Lasse Brandeby, alias Kurt Olsson, som jag alltså träffade i Ulvsmåla 12 aug 2005.

Jag citerar ur mina memoarer:

Hur i allsindar skall jag göra ikväll? Ulvsmålafestivalen är så osannolik! Mitt ute i ingenstans... en frälst dansbandsmusiker smäller upp ett jättetält och bjuder in stora artister... och hans frälsta vänner få vittna om sin tro.
Och så kommer jag, en präst från Svenska kyrkan, för att ge lite tyngd (!) och predikan.
Jag får uppbåda all min pedagogiska talang för att klara av den här synnerligen annorlunda miljön.
Tänk om det blir bondkomik av alltihop...
Tänk om folk skrattar på fel ställe...
Det är kanske lika bra jag möter det på något sätt. Hm... har inte tant Elsie en rutig kavaj? Hoppas jag kan få låna den...

Tant Elsies rutiga kavaj.

Körde upp till Ulvsmåla - wow där står han!
- Hej, jag heter Helene, jag kommer före dig i programmet och hade tänkt göra entre´ så här...
Han var genast med på noterna.
- Jag tänker klä ut mig till din syster... Kurtina... och låtsas leta efter dig...
Sakta spreds ett leende i hans ansikte. Ok!

En stund senare kom han och frågade allvarligt:
- Har du någon hårspray? Jag har inga grejer med mig... och får inte ordning på luggen...
Han såg desperat ut.
Jag skrattade - Det är väl inte så svårt! Man gör bara så här - - -

I min familj har jag kallats för "Kurtan" när jag vaknar, ty min frisyr är naturligt lik hans.... utan spray...

En kvinna kom till undsättning med spray till Kurtan-Lasse.
- Du, sa han, vi gör så här att du har sprayen i din väska... och så frågar jag varför du har tagit den... ;)
- Visst!

Så himla roligt vi hade! Jag fick enna bre på min vildaste götebosska.
Publiken fattade ingenting... En syster till Kurt Olsson? På riktigt?
Likheten var slående.

Min festival-brorsa!

När vi hade "tjatat lite" tog jag av mig den rutiga kavajen och förvandlades till dansbandsprästen, som skulle hålla kvällens reflexion, om Slumpen och Guds närhet.

Säkert mycket fint och tänkvärt... det var bara det att jag glömde rätta till luggen....
Nej!
Var det någon som hörde vad jag sa eller satt de med skrattet i halsgropen?!

Några timmar senare, lagom till avslutningen i tältet, var luggen utslätad och jag kunde välsigna de 400 personerna som fått en oförglömlig kväll.

Snart kommer de!

Vårt församlingsblad Kungsljuset kom ut här om dagen. Där är ett trevligt reportage om Ulvsmålaboken, med andakter utifrån dansbandstexter.
Vill du beställa den, så får du höra av dig till:
helene.f.sturefelt@live.se

Bäste Kurt-Lasse!
Om jag hade haft en damorkester, så skulle jag komma till din begravning och ordna en parad genom Göteborg!
- Oh when the saints go marching in!
Vila i frid.
Din påhittade syster Kurtelina.


Nej, slätkammad är jag inte.
Jag bloggar med luggen rakt upp!
De bästa lördagshälsningar till er alla.
Helene Sturefelt - i adventsstjärnans ljus.

fredag 25 november 2011

KUNGEN PÅ ÅSNAN

Adventssamling i Fredrikskyrkan.

Det är lika roligt varje gång barnen kommer till kyrkan!
Idag hade vi besök av en skola F-5 som ville fira Advent.
Vi känner varandra ganska bra vid det här laget, men jag är ändå noga med att prata igenom vad som gäller i mötet skola - kyrka.
Och vi är alltid överens.

- Vi har barn från olika kulturer i våra klasser, och vi vill visa dem våra traditioner här, svarar dessa lärare alltid.

När kyrkklockorna hade tystnat välkomnade jag dem alla.
- I detta hus bor kärlek och frid.

Det första adventsljuset tändes och jag berättade när Jesus red in i Jerusalem på en åsna.
Barnen fick vara med och agera - vifta med händerna och ropa hosianna.

Amiralitetskyrkans figurer.

En åsna? Red Jesus på en åsna?
Ville han inte vara en kung?
Då ska man ha en fin häst!

Nej, Jesus ville inte vara kung, inte över ett land i alla fall.
Jesus vill vara kungen i vårt hjärta...

Jag tog fram min knallröda ukulele och sjöng:

- Hosianna hipp hurra, sjöng små barn men lagman sa:
Ni får sluta meddetsamma, med er dumma hosianna!
- Nej, sa Jesus, barn skall få, lov att sjunga då och då!
Ni kan gå, men jag vill stanna, höra barnens hosianna.

Min världsmästar-ukulele!

Och så läste jag Ylva Eggehorns dikt om åsnan, allt medan jag hängde på mig en gråsvart lång halsduk, för att likna denna...

DET VAR EN GÅNG EN ÅSNA, JAG SÄGER INTE VEM
SOM STOD OCH SMÅTT FUNDERADE VID DÖRREN TILL SITT HEM.

DÅ KOM DET TVÅ FIGURER OCH LEDDE HENNE BORT
DEN ENA GANSKA LÅNG OCH SMAL, DEN ANDRA TJOCK OCH KORT.

FÖR NÅGON VILLE RIDA PÅ ÅSNANS SMALA RYGG
HAN SATTE SIG PÅ HENNE OCH HON VAR GLAD OCH TRYGG.

MEN NÄR DE KOM TILL STADEN DET BLEV ETT VÄLDIGT LIV
FÖR FOLK SPRANG UT PÅ VÄGARNA MED STORA LÅNGA KLIV.

OCH ROPADE OCH HURRADE OCH SJÖNG OCH HADE SIG
OCH ÅSNAN BÖRJA´ KRÅMA SIG OCH TÄNKTE:
-SE PÅ MIG!
DE LÄGGER FINA TYGER OCH KVISTAR VID MIN FOT
OCH BUGAR SIG OCH BER ATT JAG SKALL ÄRAN TA EMOT.

DET VAR VÄL DET JAG VISSTE, OCH DET HAR JAG VÄNTAT PÅ
ATT NÅGON SKULEE UPPTÄCKA MIN GLANS TILL SLUT ÄNDÅ!

JAG ANTAR DET ÄR BORTMÄSTAR´N SOM ORDNAT TILL DET HÄR
JAG FÅR VÄL LÅTSAS HÄPEN ÖVER ALLT DERAS BESVÄR

SÅ OMTÄNKSAMT AV HONOM, SOM SATTE SIG DÄR BAK
ATT VILJA STÄLLA UPP OCH GÖRA P R  FÖR MIN SAK!

Kors-fot.

DET VAR EN GÅNG EN ÅSNA, JAG SÄGER INTE VEM
SOM TRÖTT OCH LYCKLIG ÅTERVÄNDE SEDAN TILL SITT HEM

HON HÖRDE NÅGRA ROP OCH SKRIK, MEN SEDAN BLEV DET TYST
DET VAR OM NÅ´N FÖRBRYTARE SOM JUDAS HADE KYSST...

MEN ÅSNAN STÄLLDE SIG OCH SOV MED HUVUDET PÅ SNED
FÖR HON VAR TRÖTT - DET BLIR MAN - NÄR MAN JUST HAR GJORT SUCCÉ.

Jag tänker för mig själv att det är så lätt att blanda ihop medel med mål...
Vi åsnor tror att det är vi som är målet.. och att HAN där uppe på ryggen är medlet...
Ylva Eggehorn har på pricken fångat egoistens misstag!
- Tack snälla Jesus att Du gör reklam för Min sak!!
Ske Min vilja i ditt namn, amen.

Nej nej, så vill vi inte ha det!

Jesus, precis som du bär oss i ditt hjärta, vill jag bära dig i mitt!

Ditt perspektiv, Gud - inte mitt!

Tillbaka till adventssamlingen i kyrkan.

Hur skulle jag göra med bönen? För bönens plats är självklar!
Försiktigt smög jag mig ned på knä på altarringen och "pratade lite":
- Tack gode Gud för alla barnen! Och för skolan. Tack för att Du älskar oss alla så mycket. Amen.

Vid välsignelsen sa jag så här:
- När man ser filmer händer det ibland att det finns en massa hemliga tecken.
Välsignelsen är ett sådant tecken:
- väl = bra/ gott, sign = tecken, alltså ett Gott Tecken!
Och så välsignade jag barnen, men jag hoppade över "I Faderns och sonens och den Helige Andes namn".
Inte för att vara feg.
Utan för att inte provocera.

Kristna symboler talar.

Nere vid ljusbäraren hälsade jag på en muslimsk pappa som var där med sin dotter.
Jag log och han log. Vi sa inte så mycket.
Han tog mig i handen och hälsade, inte en gång, utan två gånger!

Glada och Hosianna-fyllda lämnade skolbarnen kyrkan.
De vände sig om ute på torget och vinkade.
Och vaktmästarn och jag vinkade tillbaka, alldeles lyckliga.

Med Jesus i hjärtat - han som "tröstar, lär, förmanar och varnar oss".
Helene Sturefelt, med åsnans perspektiv...

Rosor till Första Advent!

onsdag 23 november 2011

HIMMELEN FINNS

November-himmel.

Det är många födelsedagar i november. Skönt att vara ledig några dagar och umgås med familj och släkt.

Jag inledde ledigheten med att gå till Pingstkyrkan. Det är så sällan jag är ledig en söndag och jag längtade efter att själv få sitta ned och ta emot.
Så viktigt bemötandet i dörren är! Värme strömmade emot mig. De skulle just ha bönemöte inför gudstjänsten.
- Vill du vara med?
- Gärna!
- Kan du leda oss i bön?
Om man inte är van vid pingstvännernas bönetradition är det lätt att rygga tillbaka. Men deras bönespråk är även mitt och med glädje delade jag stunden.


Kan vi fånga himlen?

I bokhyllan hittade jag en bok - Har ni något som är bra läsning för en tonåring?
- HIMLEN FINNS kan alla läsa, sa pastorn.

Jag bläddrade lite och blev alldeles tagen.
Nu vill jag dela med mig av boken. Sturellas Blogg (Religionsdialog) går i dialog med himmelen!

Vi förflyttar oss till USA.
Colton, en liten 4-årig pojke, blev akut sjuk i blindtarms-inflammation.Tillståndet var allvarligt och under operationen lämnar Colton sin kropp.
Under tiden är föräldrarna i förtvivlad bön till Gud för sin pojk, var och en i sitt rum, för de orkade inte visa varandra sin smärta. Mamman hade några år tidigare fått missfall och mörkret grep omkring dem.

På väg till himmelen.

Operationen lyckades och Colton blev frisk. En tid senare, när de var ute och åkte bil, passerade de sjukhuset, och Colton säger:
- Det var där jag träffade Jesus.
Pappan höll på att köra i diket....
- Vad säger du??

Boken återger sedan vad den lille pojken berättar om himlen. Med varsamma frågor får föräldrarna höra de mest häpnadsväckande saker - som ett litet barn inte kan veta - och som de till slut skriver ned.

- Pappa, vet du att den förste som möter en i himlen är Jesus! Han har vita kläder och nåt lila på sig... så här...
Pappa, Gud sitter på en jättestor stol! Och han älskar oss jättemycket, vet du det pappa?!

- Jag har träffat min syster, pappa!
Det gick en stöt igenom honom. Detta kunde Colton omöjligt veta... familjens hemliga sorg...
- Hur såg hon ut? viskade pappan.
- Hon hade brunt hår, som mamma.
- Vad hette hon?
- Men pappa, hon har inget namn, för ni gav henne inget namn ju!

Tystnad - - -

Dold verklighet.

Det var alldeles för mycket att ta emot så starka hälsningar från himlen.
Men det var inte slut med det!
- Pappa, Moffa hälsar till dig.
- Hur vet du att han finns, Colton? Min morfar dog när jag själv var liten. Hade han sina glasögon på sig? prövade pappan.
- Nej! I himlen har ingen glasögon! Där är allt bra ju.

För att pröva sin son, sa pappan:
- Följde du med Moffa när det blev mörkt?
- Pappa, det blir inte mörkt i himlen ! Gud är ju ljuset. Och Jesus.

Allt stämde enligt vad Skriften själv säger i Uppenbarelseboken, kap 22:

OCH INGEN FÖRBANNELSE SKALL FINNAS MER.
DET SKALL INTE MER BLI NATT, OCH INGEN BEHÖVER LÄNGRE LJUS FRÅN NÅGON LAMPA, ELLER SOLENS LJUS,
TY HERREN GUD SKALL LYSA ÖVER DEM.

- Colton, hur länge var du i himmelen?
En fyraåring har ingen tidsuppfattning, men han drog till med:
- 3 minuter?
Pappan tittade i läkarjournalen och såg att de kritiska ögonblicken då pojken svävade mellan liv och död, var ungefär 3 minuter...
- Varför kom du tillbaka?
- Men pappa, för att ni ropade på mig! Och du ropade till Gud i ett rum, men mamma var i det andra rummet.
Gud skickade tillbaka mig.

Det fanns ingen tvekan kvar. Deras pojke hade sett hela deras liv från himmelens perspektiv och han visste "allt".

På riktigt.

Det är en välsignad läsning! Titeln är alltså HIMLEN FINNS PÅ RIKTIGT, skriven av Todd Burpo och Lynn Vincent. Utgiven på Gospel media Förlag.

Jag tänker på Jesusordet om barnet:

SANNERLIGEN JAG SÄGER ER, DEN SOM INTE TAR EMOT GUDS RIKE SOM ETT BARN, KOMMER ALDRIG DIT IN.

Jag ser 4-åringen framför mig, för liten för att ha hunnit bli slug. För liten för att vara lömsk eller beräknande. För liten för att kunna någon teologi...
Och faktum kvarstår: pojken spred mycket tro och kärlek omkring sig, till tröst även för den döende:
- Var inte rädd! Jesus är den första du möter i himlen! Han kommer snart till dig. Var inte rädd.

Det här är en underbar bok som nu går runt bland släkt och vänner.
De ljusaste hälsningar till er alla!
Helene Sturefelt.


P.S. Till alla 200 läsare - jag vet inte var ni befinner er, varken i geografin eller andligt sett, men jag "gräver där jag står" i min kontext, och delar mina tankar med den som vill.
HS

lördag 19 november 2011

OFÖRLÅTLIG SYND - om hädelse mot Helige Ande

Frostiga Förhållanden.

På vår arbetsplats har vi en bra organisation där vi mellanchefer hjälps åt med personalfrågor i en ledningsgrupp.
Det finns policydokument för alla möjliga tänkbara situationer, till god hjälp för oss alla.
Det är inte lätt alla gånger.
Särskilt inte om man hamnar i en medlande roll.

Hur gör man om endera parten tar offerrollen och vägrar förlika sig?

Eller, en annan infallsvinkel: igår hade vi den svåra begravningen där en ung man blivit mördad.
Hur hjälper man dem som drabbats så djävulskt, att förlåta?

Frusen själ.

Alla jordiska synder går att förlåta.
Nu lyfter vi blicken vidare, mot Gud själv.

Men det finns en situation som Bibeln är oerhört sträng emot, och det gäller hädelse mot den Helige Ande.
Jag minns när jag var ung och läste det ordet för första gången. Jag blev livrädd.

ALL ANNAN SYND OCH HÄDELSE SKALL BLIVA MÄNNISKORNA FÖRLÅTEN,
MEN HÄDELSE MOT ANDEN SKALL ICKE BLIVA FÖRLÅTEN.
Matteus 12:31

Jag tar hjälp av Illustrerat Bibellexikon och citerar några rader.

"Orsaken till detta Jesu fruktansvärda uttalande, var fariseérnas reaktion inför hans utdrivande av onda andar.
- Han är besatt av en oren ande, sa de.
Att beskylla den helige Ande för att vara en oren ande - och att tillskriva satan det verk som utförs genom Guds Ande - är en fruktansvärd hädelse mot Gud.

Om någon säger något mot Mänskosonen, skall detta bliva honom förlåtet. Matt 12:32.
Har en människa däremot kommit till insikt om den gudomliga Ande som uppenbarar sin makt genom Kristus - och likväl står och smädar - då är detta ett uttryck för en förhärdelse.
Förhärdelsen omöjliggör ånger och därför också förlåtelse.
Matt. 12:32 b."

Container på kyrkogården.

Jag bryter in med en reflexion från en barnsång, där vår tid har så svårt för allvar.
Vi är konflikträdda - eller lättstötta - och så här sjöng man på dagis "En sockerbagare här bor i staden":
- Är du stygger, du får ändå....
Medan originaltexten är:
- Är du stygger, då får du gå!


Helighetens Tempel.

"Att det finns en oförlåtlig synd och ett avfall upprepas många gånger i Nya Testamentet.

Det handlar inte om att sätta en gräns för Guds förlåtelse, utan om en kraftfull varning mot avfall och trons ljus.
Skrift skall med skrift tolkas.
Det är Guds vilja att alla människor skall bli frälsta. Det är utgångspunkten.
Guds ord inbjuder också avfällingar att vända åter från sitt avfall. Jesaja 59.

Hela Jesu gärning gick ut på att uppsöka de förlorade fåren.

När det trots detta finns synd som till sin natur är oförlåtlig, hänger det samman med att en sådan synd leder människan in i ett tillstånd, där hon inte önskar någon förlåtelse.
Människan vill inte ha gemenskapen med Gud återupprättad, och är inte längre mottaglig för Guds nåd.

När Guds ord beskriver Att synda med `berått mod` som det står i Hebréerbrevet 10:26, så används det grekiska ordet hekousios = frivilligt.
Människan syndar frivilligt, utan att vara tvungen därtill.

Syndigt avfall.

Redan i Gamla Testamentet skiljes mellan:
- "svaghetssynd" utan ont uppsåt, och
- "synd med upplyft hand" det vill säga i trots.
För den förstnämnda finns förlåtelse, men inte för den sistnämnda.

Skriften säger uttryckligen att:
Jesus Guds sons blod renar från all synd.
1 Joh brev 1:7.
Dessa ord finns med i gudstjänstens avlösning efter syndabekännelsen, och riktas till alla.

Det obotliga avfallet från Gud innebär att människan anser förbundets blod orent...

Gud vill förlåta alla synder, men Han kan endast förlåta den som av Guds Ande låter sig ledas till omvändelse.

Det finns inga andra gränser för Guds nåd och kärlek än de som vi själva drar upp genom vår oförsonlighet."

Jag ser en annons i tidningen att kören Belladonna ska ge en konsert på Marinmuseet med titeln Synd & Dygd...
Vore intressant att gå på den!
Synden är en ständig inspirationskälla för konsten...

Det kommer att tina upp.

Jag avslutar detta bibelstudium med några trösterika ord:

"Många människor har råkat i stor anfäktelse och djupt andligt mörker då de fruktat att de begått den oförlåtliga synden.
Det har ofta sagts att den som fruktar just detta, just i själva sin oro och ångest har beviset för att han icke gjort sig skyldig till denna synd.

Luther säger:
- En människa som verkligen har smädat Guds Ande, icke kan känna ånger över detta.
Den obotfärdige och förhärdade syndaren erfar ingen ångst för att ha gått miste om Guds nåd.
En människa, som Guds Ande har lämnat, hyser ingen åstundan att söka Gud.
Själva önskan att tillhöra Herren, och längtan efter att äga Guds nåd, är ett verk av Guds Ande.

Den som har denna längtan, kan därför icke vara övergiven av Gud."

Kyrkfönster i Rödeby.

De allra bästa hälsningar till er alla,
Helene Sturefelt