SISTA HÖSTVANDRINGEN

Farväl sommartid.

Så har vi då åter ställt om klockan från sommartid till vintertid.
Vi har fått sova en timme extra, det var välbehövligt. Om det ändå vore så att vintertid innebure att vi varje natt fick en extra timme, då skulle jag hylla detta påfund!

Men nu blir jag bara trött av detta manipulerande och önskar att vi finge behålla sommartid året om.

Den bleka oktobersolen svepte in Karlskrona skärgård med milda strålar denna söndagseftermiddag.

Det var dags för vår sista pilgrimsvandring i "staun" som man säger på karlskronitiska.

Följ med på en digital upplaga!
Min pilgrimsstav och jag tog oss till andra sidan av Blekinge. En regnbåge visade oss vägen och Gud lät sitt förbundstecken påminna om den stora Närvaron.

Regnbågen välsignar pilgrimsstaven.

Karlskrona är en vacker stad med vatten över allt. En stadsvandring är alltså inte en "promenad på asfalt och betong". Nej, residensstaden låter våra ögon vila på djupaste blått och ljusaste ljusblått.

Fotona är tagna en timme innan vandringen.

Vi började inne i Fredrikskyrkan.

Vid dopfunten rörde vi vid vattnet, det heliga, och tecknade ett korstecken i vår panna.

- Tack käre himmelske Fader att Du genom dopet gjort oss till Dina barn!

Vaktmästaren lät de förinspelade kyrkklockorna ringa oss ut på färden. Fint!

VISA OSS, HERRE, DIN VÄG
OCH GÖR OSS VILLIGA ATT VANDRA DEN.

Dopvattnet välsignar oss.

Pilgrimens sju nyckelord gav oss insikter att reflektera över.

FRIHET.

Vi stannade till vid Hvita Briggen, det gamla fängelset som står tomt. Det var en stark känsla att stå där mitt i den stora infartskorsningen och fundera på vad Frihet är, med ett fängelse strax bakom.

- Hur fria är vi? Är det andra saker som binder oss?
Oron för framtiden, tankar som inte fungerar här och nu, eller är det minnen från förr som plågar oss?

Pilgrimens första vita pärla i bönearmbandet ger uttryck för den frihetslängtan som burit människan i alla tider.

Pilgrimsvandring förbi fängelset.

VI VILL DEN FRIHET DÄR VI ÄR OSS SJÄLVA
DEN FRIHET VI KAN GÖRA NÅGOT AV
SOM EJ ÄR TOMHET, MEN EN RYMD FÖR DRÖMMAR...

GUDS KÄRLEK ÄR SOM STRANDEN OCH SOM GRÄSET
ÄR VIND OCH VIDD OCH ETT OÄNDLIGT HEM.

OCH ÄNDÅ ÄR DET MURAR OSS EMELLAN
OCH GENOM GALLREN SER VI PÅ VARANN...
Sv Ps 289.

Rädslan är själens fängelse. Att inte våga stå upp för sitt samvete och sanningen. Att inte våga stå upp för sig själv eller sin tro.

Vi sände en tanke till alla de som just nu sitter fängslade - en del orättvist och felbedömt, andra med rätta för att sona sina brott.

Huvudled till friheten.

Vi gick längs kajen i hamnen och lämnade den brusande infartsleden.
Där låg en av Aspöfärjorna förtöjd tillsammans med bogserbåten "Karl", om-namnad från Hamburg.

Vi passerade segelbåtar som ännu inte var upptagna inför vintern, en enkel husbåt och den stora ombyggda farkosten som nu tjänar som studenthem.

ENKELHET

Pilgrimen vill leva enkelt. Lämna det som gör tillvaron så komplicerad. Hitta tillbaka till det okomplicerade.
Tvärs över viken färgade solen Bryggareberget i guld. Så enkelt i sin skönhet.

Pilgrimsbandets violetta träpärla utmanade oss.

- Vad gör mitt liv komplicerat? Vad är det som hindrar oss från att leva så enkelt att livet känns gott igen?

Marinan i Karlskrona.

Förra söndagen fick vi höra berättelsen om den rike mannen som längtade efter evigt liv. Han hade hållit alla buden men ägde mycket, och det höll honom fast.
Jesus uppmanade honom att gå och sälja allt det som band honom.

Enkelheten skulle göra honom fri. Där skulle sinnesfriden få plats, istället för det materiella överflödet. Kan det vara så även för oss?

Herre, visa mig Din väg...

Enkelhet eller överflöd?

Inne i en stor industrilada höll ungdomarna på med skejting, som en lekfull balansakt.
Ja, livet är en ständig balansakt där vi ibland har för hög fart och missar målet, eller ingen fast alls och står bara stilla...

Väggarna fick ljudet att studsa och förmeras till hårda stötar. Sådant hör bara en pilgrim som går på mjuka sulor. När man är mitt uppe i sin idrott ligger fokus någon annanstans och man är inte medveten om oljuden som stör.

Utmaningen för mig är att behålla friden inuti när det bullrar utanför. Det är inte alltid jag klarar det.
Just därför är dessa stadspilgrimsvandringar en sådan god övning att inte låta sig dras med i hetsen.

Skejthallen.

 

Vid Stumholmen tog vi fram den blå pärlan och fick några ord om Tystnad.

TYSTNAD.

Jag kan inte låta bli att skoja om detta med tystnad när vi ska vandra på Stumholmen...

Tystnad i våra sammanhang är dock inte att vara stum, inte heller att vara tigande tyst i betydelsen att vara ovillig till att kommunicera.

Nej, tystnaden är lyssnade.

Det är pilgrimens protest mot allt som bullrar, väser, plingar och tar fokus från det som är viktigt - mitt hjärta, och Guds.

- Hur ska Gud kunna tala och bli hörd om vi inte stillar oss?
Även våra böner behöver tystna ibland för att vi villkorslöst ska kunna lyssna till det Herren vill säga oss.

I GUDS TYSTNAD FÅR JAG VARA
ORDLÖS, STILLA, UTAN KRAV.
KLARA RYMDER, ÖPPNA DAGAR
HÄR EN STRAND VID NÅDENS HAV.
Sv Ps 522.

Jo! Gå med mig.

Marinmuseet med sin nybyggda ubåtshall ligger mäktig på Stumholmen.
Vi gick längs bryggan med doft av tjära och saltstänkt hav.

Stora krigsfartyg låg förtöjda. Tremastaren Jarramas låg längst ut. Vi rundande galjonshallen och satte oss i lä nära den lilla fyren, med utsikt över Verkö och Möcklöbron långt bort.

Armbandets gröna pärla fick nu uppmärksamhet.

BEKYMMERSLÖSHET.

- Dessa krigsfartyg vilka känslor väcker de? Skapar de bekymmerslöshet eller mer bekymmer?
Är försvaret nödvändigt? Eller är gränslöshet bättre?

Och vilka inre försvar har vi? Kan vi vara utan dem. eller måste vi ha en inre sköld mot det som kan möta oss?

Försvarsmakten vid Marinmuseet.

I Bergspredikan uppmanar Jesus folket att inte göra sig bekymmer för morgondagen. Var dag har nog av sin egen plåga. Vi ska inte skapa fler än nödvändigt med vår oro.

I dagens evangelium berättas om den blindfödde tiggaren som fick synen tillbaka.
Jesus bröt mot sabbatsbudet och gjorde en deg av jord och spott (som ansågs ha botande egenskaper) och strök på mannens ögon.
Innan han trodde, fick han uppleva trons kraft!

Anklagelsen att hans blindhet var ett straff för synd avvisade Jesus med en gång.
Tiggaren var blind från födseln, så han hade ju inte kunnat hinna synda något... Men inte heller hans föräldrar hade någon skuld.

Men varför drabbas vi då av alla dessa bekymmer i livet?

Jesus är mycket tydlig då han säger, då och här och nu:

DETTA HAR SKETT FÖR ATT GUDS GÄRNINGAR SKULLE UPPENBARAS PÅ HONOM.
Joh 9.

Detta ord betyder mycket för mig!
Alla de plågor vi går igenom kan Gud använda för att visa sin storhet och förvandlande kraft!

- Käre himmelske Far, visa då Dina gärningar på oss var och en! Kom och vänd vårt öde, förnya oss, välsigna oss...

VISA OSS HERRE DIN VÄG
OCH GÖR OSS VILLIGA ATT VANDRA DEN!

Visa dina gärningar för oss!

Vår pilgrimsvandring fortsatte runt strandpromenaden på Stumholmen, förbi militärens f d amfibie-plan-hangarer och runt på andra sidan, där motvinden och solnedgången mötte oss.

Som väl är finns det bänkar utsatta överallt, så trötta vandrare kan sitta och vila en stund.

Vi måste få leva livet i den rytm som naturen bjuder. Låta vilan få komma med kvällsmörkret.

Den gula pilgrimspärlan talar om detta.

LÅNGSAMHET.

Nyckelordens bönearmband.

När detta bönearmband formades var tanken att under solens gula strålar orkar man inte gå så fort. Ta det lugnt. Vandra långsamt i värmen. Och kylan.

Pilgrimen gråter över vår tids tempo där så många drabbas av stressens utmattning. Tiden bränner ut oss, men det var inte så det var tänkt.
Vi måste få hitta tillbaka till den rytm som kroppen är skapad för.

Och hjärnan.

Farmor och farfar led inte av stress på samma sätt. De var oroliga för regnet - att det skulle regna för mycket, för lite och vid fel tillfälle då skörden skulle in. De hade ett lugnare livstempo.
Kan vi hitta tillbaka till det?

Lugnare livstempo.

Vi sjöng pilgrimssången "Visa mig Herre din väg", tonsatt av Lunds stifts pilgrimspräst Magnus.
Det var skönt att få sjunga.
Vi sjöng hela vägen upp mot Fredrikskyrkan, längs hela Norra Kungsgatan.

I MIN GUD HAR JAG FUNNIT STYRKA
I MIN HERRE HAR JAG ALLT!
HAN HAR ÖPPNAT FÖR MIG EN VÄG
OCH BYTT MIN ÄNGSLAN I JUBELSÅNG!

En telefonerande söndagsflanör vände sig om. Någon på en balkong hörde oss genom det öppna fönstret.

TACKA HERREN TY HAN ÄR GOD!

Några enkla pilgrimer spred sin glädje längs stadens trottoarer. Till förvåning och välsignelse.

Funnit styrka.

ANDLIGHET.

Enbart materialism ger inte människan mening. Den är nödvändig, men inte själva målet för livet. Pilgrimen påminns om alla dimensioner - kropp, själ och ande. Hur gör vi plats för andligheten?

Tack och lov lever vi med religionsfrihet. Det finns ett smörgåsbord av andlighet, men allt mättar inte.
Det brandgula pärlan påminde oss om den goda andligheten som inte förnekar Gud som skaparen, Jesus Kristus som Guds son och den Helige Andes närvaro.

Gjort plats för andligheten?

DELANDE.

Vi sände några goda tankar till alla dem som gått före oss, och delat med sig av sina insikter.
Delandet är en glädje. Särskilt att få ge av sina erfarenheter när de tas emot av dem som behöver.

Pilgrimens sista röda pärla i armbandet talar om kristendomens kärna. Gud själv är den som ger liv. Kristus ger sitt liv, där försoningen blir det djupaste delande vi kan uppleva.

Stor tacksamhet!

Tillbaka på Stortorget igen ställde vi oss i cirkel, med högra handen in mot mitten och den vänstra utåt mot stan, i alla riktningar. Detta är mitt sätt att förmedla välsignelsen, som den omslutande bönen "caim" i Helig Dans.

HERREN VÄLSIGNE ER OCH BEVARE ER...

Fredrikskyrkan. Början och slutet.

Nu får vintertiden komma.
Men sluta krångla och se till att behålla det ena eller andra!
Sandalerna får gå in i garderoben och höstkängorna ska fram. Men min pilgrimsstav är med mig hela året runt!

Pax et Bonum.

Frid och allt gott.

Eder pilgrimsledare Helene F Sturefelt,

- som inte gillar internets komplicerade värld... Det tog hela veckan att lösa tekniken kring webbmodem, SiM-kort och svullna batterier... Suck. Men när det väl fungerar, då är det bra!

Jag hoppas du har glädje av dessa digitala repriser av våra fysiska vandringar.
Nästa gång får du följa med, om du har möjlighet.
Vi ses!

Alltid på väg.

UTTRÄDE UR SVENSKA KYRKAN

 

Lägg inte locket på!

Det här är svårt. Och mycket sorgligt.

Innan 1 november är det många som passar på att göra sitt utträde ur Svenska kyrkan, för att slippa betala sin kyrkoskatt (dock kvarstår begravningsskatten, 30%) och slippa tillhöra detta kristna samfund.

Det är dags att säga FÖRLÅT.
Ömsesidigt, på två håll.

Jag kan börja.

Men först vill jag konstatera att om du slår ut din kyrkoavgift på 365 dagar så blir summan ca 13 kronor.
Tretton kronor.
Det är mindre än vad en kaffe latte kostar i pappmugg, det är mindre än en glass om dagen, eller en kvällstidning...

Hejdå, glassen!

Varför lämnar man Svenska kyrkan?

Rent krasst kan det naturligtvis ha med ekonomin att göra, särskilt om ens tillgångar är små. Där borde vi kunna göra någon slags billigare tillhörighet, kan jag tycka. Men vi vet att även ni välbeställda lämnar. Dock inte av ekonomiska skäl, eller?

Nästa anledning är att man inte är troende. Det är ju ett ärligt argument.

Tredje argumentet är det svåraste - och det är här förlåtelsen kommer in... För att vi i kyrkan har gjort fel, och sårat och skadat våra medlemmar. Det känns fruktansvärt hemskt att konstatera.
Men det är också en del av sanningen.

Förlåt.

Jag vill kollektivt - å hela kyrkans vägnar - be om förlåtelse till dig som blivit dåligt bemött i kyrkan.

Förlåt oss när kyrkans anställda faller för frestelsen att ta pengar ur vår gemensamma kassa och förskingra stora belopp.
Förlåt dessa giriga präster, kamrerer eller andra som missbrukar systemet och tar det som inte tillhör dem. Det skadar oss alla oerhört!

Förlåt oss när vi brister i respekt i mötet med de unga. Förlåt oss när präster eller pedagoger inte kan hålla fingrarna borta från unga tjejer och killar. Förlåt oss för de gånger som övergrepp skett inom utsatthet i själavård.

Förlåt oss när tröttheten har övermannat oss och vi gör ett dåligt jobb den dagen. Förlåt oss om du blivit illa bemött på en begravning, dop eller vigsel. Förlåt oss om vi inte varit fokuserade, sagt fel saker eller haft en tråkig attityd.

Alla vi kyrkoanställda ber ju flera gånger i veckan:

… OCH INLED OSS ICKE I FRESTELSE...

… just för att vi inte ska förledas att göra fel mot andra. Mot dig.
Likväl sker det. Förlåt!

Säkert kan du räkna upp ännu fler situationer där det blivit fel i mötet med kyrkans anställda.

Kan förlåtelsen nollställa?

Förlåt oss också för att det tog tvåtusen år innan kvinnan blev accepterad i sitt tjänande som präst (se förra inlägget).
Förlåt oss även för att vi - tillsammans med samhället - har kritiserat oliktänkande och olika sexuell läggning.
Förlåt oss att vi inte själva kan leva upp till det dubbla kärleksbudet... Vår Herre gråter.

Ack, så små vi alla är. Det är ynkligt!

Ett trefaldigt förlåt!!

Men nu vänder vi på steken.

Är du, som medlem, skyldig oss någonting?

Ja... det vill jag nog säga.

Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.

Men först vill jag tacka alla er som betalar/ har betalt, kyrkoskatten. Dessa tretton kronorna om dagen har nämligen bidragit till mycket gott arbete! Hör här:

Din kyrkoavgift hjälper oss att utveckla:

- Ett rikt gudstjänstliv med Jesus Kristus i centrum.
- Konfirmander, barn- och ungdomsarbetet.
- Diakonernas sociala hjälparbete.

- Gemenskapsträffar för äldre. Sorgegrupper.
- Körer och konserter.
- Bibelstudium, katekumenat och samtalskvällar.

- Gratis själavård där livsglädjen vänder åter. Jämför med vad en psykolog kostar.
- Kyrkluncher och pilgrimsvandringar.
- Sjukhuskyrkans stödjande verksamhet.

- Underhållet av Sveriges kyrkobyggnader, som bär stora delar av vår historia och kristna kulturarv, med en människosyn och en värderingsgrund som ligger till grund för hela vårt samhälle.

Tack!

TACK!

Dina tretton kronor om dagen bidrager också till att hjälpa oss förmedla hopp till den som drabbats av smärta och sorg.
Du bidrar med glädjen vid dop och bröllop, där vi tillsammans uppmuntrar familjelivet och bygger ett tryggt och bra samhälle.

Med ditt engagemang har du bidragit till en levande kyrka - både ekonomisk men också med din närvaro. Du är en tillgång!

Tretton kronor om dagen håller kyrkan öppen.

Men någon gång händer det att det är du som medlem som blir oss skyldiga ett "förlåt"...

När då?

Alla de gånger då du bett oss "tona ner det religiösa"...

Vet du hur ont det gör?

Det är som att be bagaren sluta baka bullar, eller be bilförsäljaren sälja något annat, för du är inte intresserad av bilar...
Jaha, men då kanske det är du som är på fel ställe?

Att få sin identitet ifrågasatt är en svår upplevelse.

Jag har ju gett mitt liv till Kristus, till att förmedla hans kärlek och försoning, lagt många år av studier för att bli väl förberedd för mitt uppdrag.
Då vill jag inte bli bemött med att jag skall tona ned det som fyller mitt liv med en så stor glädje och mening!
Det skulle inte du heller vilja.

Eller de gånger då du vill låna kyrkan bara för att det är en sådan bra lokal med sådan fin akustik, utan tanke på varför kyrkan är byggd, eller till vems ära...
Kanske var du bara obetänksam eller blyg för trons uttryck - det har jag också varit en gång - men det känns inte bra för oss att höra detta.

Jag hörde ett litet tyst "förlåt". Tack, det känns bättre.

Dubbelsidigt förlåt.

Men jag har vid flera tillfällen varit med om överraskande goda möten, där denna negativa ingång har vänts till något positivt.
Genom att förklara och berätta hur den kristna tron och kyrkan fungerar, har det tänts ett förklarat ljus i ögonen!

Vi är många kyrkoanställda som älskar både teologi och pedagogik. Att få möta dig med dessa båda talanger gör att vi kan växa tillsammans, eller hur!

Det finns blanketter i kyrkorna och på våra expeditioner om INTRÄDE i Svenska kyrkan!
Det är lika lätt att åter träda in som medlem, som det är att gå ur... med den skillnaden att det ena är roligt och det andra sorgligt.
Eller, det ena är en börda och det andra är en befrielse... beroende på vilket håll man kommer från.

Träd in igen! Välkommen tillbaka.

Om du mot all förmodan ändå vill gå ur Svenska kyrkan, så ska du inte luras av dyra, felaktiga sidor på internet. Det är nämligen gratis att gå ur... Kom till oss, så hjälper vi dig.

Konsekvenser:

Glöm inte att meddela dina anhöriga att du har lämnat Svenska kyrkan.

* Du har inte rätt till någon kyrklig begravning med präst i en kyrkobyggnad.
* Du har inte rätt till kyrklig vigsel (såvida inte din partner är medlem).
* Du är inte valbar i kyrkliga val och har inte heller någon rösträtt.

Men fortfarande är du välkommen att besöka kyrkorna och deltaga i gudstjänsterna.

Ty så älskade Gud hela världen...

Till sist.

Vi lever i ett individualistiskt samhälle där mycket går ut på konsumtion, egna rättigheter och vad individen har lust med.
Men var finns det andra perspektivet?

- Vad kan jag bidraga med till kollektivet? Vilka är mina skyldigheter gentemot andra? Var är solidariteten?

Den kristna tron har en mycket fin balans mellan individ och kollektiv. Jag får ha en personlig tro i en större gemenskap. Jag får ge kollekt till dem som saknar vad jag äger i överflöd. Det är fint.

Kyrkoavgift. Huvudleden går hem.

Tänk om vi gjorde på samma sätt vad gäller kommun och landsting?

- Jag vill inte betala kommunalskatt till skolor, för jag har inga skolbarn! Jag går ur kommunen.
Dessutom bråkar de folkvalda politikerna så jag blir galen, så jag ber att få lämna...
Eller.
- Jag vill inte betala sjukvårdsskatt till landstinget för jag är kärnfrisk! Dessutom har jag mött så många dåliga läkare att jag vill gå ur landstinget.

Det går ju inte.

Men i kyrkan går det.

Vi har inte råd att göra ett enda fel, för då kommer hotet:
- Då går jag ur kyrkan!
Vi har inte råd att säga fel, ha en dålig dag eller göra något misstag, för då kan vi förlora dig som medlem.

Det är ett väldigt tungt ok för oss att arbeta under.

Törnekronan.

Och lite statistik:

KYRKOTILLHÖRIGHET.
Utträden:
     1990 - 13.975
     2000 - 18.757
     2010 - 56.939
     2015 - 48.685.

Inträden:
     1990 - 5.263
     2000 - 5-767
     2010 - 5.927
     2015 - 8.124

DOP - antalet döpta har gått ned från 70% år 1990 till 45% år 2015. Vilket ras!

KONFIRMATION - 63% år 1990 till 27% år 2015. Ännu större ras!

KYRKLIG VIGSEL - 64% år 1990 till 33% år 2015. Det går utför.

KYRKLIG BEGRAVNING - 92% år1990 till 76% år 2015. Men inför döden är det säkrast med en kyrklig begravning...

Vems ansvar är det att vända detta?

Mitt! Vårt. Och ditt.

Tillsammans bygger vi upp kyrkan igen, precis så som Kristus sa till helige Fransiskus.

Låt oss bygga upp kyrkan igen.

Och så hoppas jag att alla kyrkoarbetare kan utarbeta en härlig välkommen-tillbaka-fest till alla er som träder in igen! Vi borde göra en stor fest för er under 1 Advent, då det nya kyrkoåret börjar.
Tala om det för din kyrkoherde där du bor!

Med detta får jag önska dig en trevlig helg - kristen eller okristen - där jag hoppas att söndagen som vilodag skall ge dig god återhämtning.
Eller är den reducerad till en svart vardag?!

Nej, det får vi inte hoppas!

Varma hälsningar, Helene F Sturefelt,

- fotopredikant och kristen kyrkoarbetare sedan förra seklet,
- som varken köper kvällstidningar eller äter en glass om dagen... Mina tretton kronor går till kyrkan. Amen.

Blåklockorna kallar på dig.

KVINNAN OCH MANNEN 1 Timotheusbrevet

Dominera inte kvinnan!

Nej, mannen kan inte dominera kvinnan!
Inte om man läser Bibeln.

Hoppsan, nu tog du allt i, Helene, det där är väl kvalificerad lögn. Vi vet ju hur illa kvinnor blivit behandlade i kristna kyrkokretsar.

Jo, du har helt rätt. Här har männen mycket att be om förlåtelse för.

Men inte Guds ord.

Följ med på ett bibelstudium där vi läser Paulus första brev till sin unge adept Timotheus.
Vi har kommit till kapitel 2 med rubriken "Uppmaning till ett kristet liv".
Jag bildsätter med några affischer ute på stan.

Kvinnan - fängslad eller fri?

Innan vi börjar har vi sjungit några lovsånger till Herren och bett om den Helige Andes ledning att förstå vad Ordet verkligen vill säga.
Det är bra om du själv kan ha Nya Testamentet uppslaget, annars får du betrakta detta inlägg som en enkel översikt över det som idag blev sagt.

Redan när jag öppnade munnen bröt jag mot vad bokstaven säger:

KVINNAN SKALL TA EMOT UNDERVISNING I STILLHET OCH ALLTID UNDERORDNA SIG.

ATT SJÄLV UNDERVISA TILLÅTER JAG HENNE INTE, OCH INTE HELLER ATT BESTÄMMA ÖVER MANNEN, UTAN HON SKALL HÅLLA SIG TYST OCH STILLA. 1 Tim 2:11-12.

Vid denna tid var det endast männen som fick ta emot undervisning och själva ge den vidare. Det var männen som i synagogan fick läsa Torah-rullarna och utlägga texten. Absolut ingen okunnig.
Kvinnan var inte där.
Men det är hon nu i det nya förbundet, i de kristna sammankomsterna.

Vad är problemet med kvinnan?
Är det att hon har bröst och livmoder? Eller är det hon just är outbildad och ingenting vet?

Vad är problemet? Brösten eller okunskapen?

 

Låt oss se vad ett parallellställe säger. Du vet, skrift skall med skrift tolkas.
Bläddra fram några sidor till brevet till Titus.
Under rubriken "Regler för församlingslivet" citerar jag:

...PÅ SAMMA SÄTT SKALL ÄLDRE KVINNOR UPPTRÄDA SÅ SOM ETT HELIGT LIV KRÄVER; INTE FÖRTALA NÅGON OCH INTE MISSBRUKA VIN.

DE SKALL VARA LÄRARE I GODA SEDER OCH FOSTRA DE UNGA KVINNORNA TILL ATT ÄLSKA MAN OCH BARN, ATT VARA ANSTÄNDIGA, RENA HUSLIGA, GODA OCH ATT UNDERORDNA SIG SINA MÄN, SÅ ATT GUDS ORD INTE BLIR SMÄDAT.
Titus kap 2:3-5.

Här handlar det inte alls om något förbud att undervisa. I detta fall är den äldre kvinnan en självklar lärare för de yngre kvinnorna i frågor som hon verkligen kan. Hus och hem.
Alltså finns det inget principiellt undervisningsförbud, utan det handlar snarare om vad som skall förmedlas.

Men det känns fortfarande jobbigt. Och kolossalt otidsenligt.

Kvinnans enda roll?

Låt oss stanna upp en stund inför de olika texternas art i Bibeln.
Det går inte att läsa "står det så står det"... Vi måste förstå att bibeltexterna har olika syften.

* Lagtexter förmedlar vad som gäller. Överträdelser straffas med dom.
* Profettexter ger inblick i framtiden.
* Böner är hjärtats brinnande samtal med Gud; till exempel:

"Döda de ogudaktiga, Herre!"

Det betyder ju inte att "jaha, Bibeln säger att man skall döda de ogudaktiga!" Nej, detta är en förtvivlad människas rop. Det får också plats, men det är inget annat än en bön.

* Poesi - Höga Visan.
* Mysterier eller mytologier = läran om den djupaste verkligheten, formad i förtätade texter, som t ex vår Urhistoria i 1 Mosebok.

* Situationshändelser.
* Liknelser och bildspråk.
* Förmaningar - som vi just nu ägnar oss åt i Paulus brev.

Vilken typ av text?

Denna bok har dock inget med min text att göra.

Vilken typ av text är detta i 1 Timotheusbrevet?

Om vi uppfattar Paulus ord som en lagtext som inte får överträdas, då får vi problem. Stora problem som bitit sig fast genom seklerna.

Men vi ska gå vidare, och jag skall visa att det inte är möjligt för mannen att dominera kvinnan.

Nu slår vi upp Efesierbrevet kapitel 5:21, med rubriken "Den kristna familjen":

UNDERORDNA ER VARANDRA, I VÖRDNAD FÖR KRISTUS.
Ef 5:21.

Detta är ett huvudord, värt att sätta överst! Denna ömsesidighet är nämligen relationens själ och hjärta.
Anledningen är att vi är "i Kristus" - han som utgivit sig själv för oss alla.

För att kunna underordna sig varandra, behöver båda parter uttrycka vad de behöver. Både kvinnan och mannen behöver kommunicera sina behov så att de andra uppfattar det - för att försöka tillgodose det.
Ett sådant förhållande andas respekt.

Ömsesidig respekt.

Vi läser vidare, med risk för att du blir upprörd. Men ta det lugnt! Tänk på att också jag är kvinna som skriver detta… ; )
Underordningen har inte sin grund i prestation utan i kärleken.

TY EN MAN ÄR SIN HUSTRUS HUVUD, LIKSOM KRISTUS ÄR KYRKANS HUVUD - HAN SOM OCKSÅ ÄR FRÄLSARE FÖR DENNA SIN KROPP.

OCH LIKSOM KYRKAN UNDERORDNAR SIG KRISTUS, SÅ SKALL OCKSÅ KVINNORNA I ALLT UNDERORDNA SIG SINA MÄN. Ef 5:23.

En annan gång kan vi diskutera hur pass mycket kyrkan verkligen underordnar sig Kristus... och hur mycket som är egna påfund. Men det tar vi inte nu.

Nu kommer det huvudsakliga argumentet till varför en man inte kan dominera en kvinna:

NI MÄN, ÄLSKA ERA HUSTRUR SÅ SOM KRISTUS HAR ÄLSKAT KYRKAN OCH UTLÄMNAT SIG SJÄLV FÖR DEN....vers 25.

DEN SOM ÄLSKAR SIN HUSTRU ÄLSKAR SIG SJÄLV... vers 28 b.

Älska din hustru såsom dig själv...

Sedan följer det välkända ordet som läses vid varje vigsel, att en man skall lämna sin far och mor för att hålla sig till sin hustru, och de två skall bli ett.
Det står inget om att kvinnan skall göra detsamma - hon är redan inställd på att gå vidare, medan mannen måste bli uppmärksam på att han klipper bandet bakåt... för att kunna forma en ny familj.

Och så påminner Paulus männen en gång till - för säkerhets skull - med starka förmanande ord till alla män:

MEN DESSUTOM SKALL VAR OCH EN AV ER ÄLSKA SIN HUSTRU SOM SIG SJÄLV, OCH HUSTRUN SKALL VISA RESPEKT FÖR SIN MAN. vers 33.

Att detta upprepas flera gånger, betyder att så alltså inte var fallet... Mannen måste påminnas om vad det är som gäller.

Att älska.

Som Kristus!!

Det betyder att utge sig själv, för henne!

Här finns ingen dominans. Inget förtryck. Ingen härskarteknik. Inget förakt eller andra dumheter.

Jaa!!

Tänk om våra relationer verkligen vore så här!
Det är inte svårt att underordna sig en man som älskar och utger sig själv för en - eller hur!

(Nu får ni ursäkta att jag inte har ett HBTQ-perspektiv på detta, men kärleken gäller i alla lägen.)

Jag sticker emellan med en liten berättelse om hur kvinnan förmerar allt som mannen ger henne.

Mannen kommer hem med mat - kvinnan gör det till en middag.
Mannen ger henne ett hus - kvinnan förvandlar det till ett hem.
Mannen ger kvinnan sina spermier - kvinnan ger honom ett barn.

Allt som mannen ger kvinnan, ger hon tillbaka till honom hundrafalt!

Men... om mannen ger henne skit - då förvandlar hon hans liv till ett rent helvete!

Så kan det gå!

Vi läste ett bibelställe till. 1 Korinthierbrevet kapitel 11.

Det handlar om hur kvinnan måste ha något som täcker håret när hon ber och profeterar i gudstjänsten, vilket inte mannen behöver, eftersom det är han som är Guds avglans, inte hon. Kvinnan är bara en avglans av mannen...

Här kan man bli upprörd igen...

Men ändå. Det finns en balans - oavsett huvudbonad eller mössa.
Kyrktanterna hade alltid hatten på förr i tiden, minns ni det? Medan männen vore mycket oartiga ifall de behöll hatten på, den skulle av. Så var det, allt enligt Skriften.

Hatten på. Älskade tant!

 

OCH ÄNDÅ; I HERREN KAN INTE KVINNAN TÄNKAS UTAN MANNEN OCH INTE HELLER MANNEN UTAN KVINNAN.

TY LIKSOM KVINNAN HAR KOMMIT FRÅN MANNEN, SÅ BLIR OCKSÅ MANNEN TILL GENOM KVINNAN, OCH ALLT KOMMER FRÅN GUD.
1 Kor 11:11-12.

Här råder harmoni. I Herren, alltså i den gemenskap vi har med Gud, så kan inte mannen tänkas utan kvinnan, för de hör ihop, de är ju Ett.
Och läste du noga?

Mannen blir till genom kvinnan och allt kommer från Gud!

Den här illustrationen var inte så bra...

Paulus visar att i den nya enheten genom dopet, i gemenskapen med Kristus, är vi alla ett:

ÄR NI DÖPTA IN I KRISTUS, HAR NI OCKSÅ IKLÄTT ER KRISTUS.

NU ÄR INGEN LÄNGRE JUDE ELLER GREK, SLAV ELLER FRI, MAN ELLER KVINNA. ALLA ÄR NI ETT I KRISTUS!
Galaterbrevet 3:28.

Tänk om kyrkan hade kunnat bryta med patriarkatet i kraft av dessa ord!!

Jämlike.

Nu avrundar vi.

Så, kvinnan får alltså både be och profetera i gudstjänsten, för bönen kommer ur hjärtat och profetian kommer från Gud själv - "Så säger Herren".
Men hon får inte undervisa eftersom hon inte är utbildad.

Jag vill inte heller att någon skall undervisa mig om han inte är kunnig i sin sak. Det är inte så konstigt.

Vet du hur man gör, då?

I våra dagar är det ju så att flickor och kvinnor har i långa stycken gått om pojkarna och männen vad gäller den högre utbildningsnivån.
Situationen är alltså helt annorlunda än för tvåtusen år sedan.

Jag menar att denna text i 1 Timotheusbrevet är situationsbaserad med syfte att förmana.
Det är ingen lagtext, ingen profetia och ingen text som handlar om vår frälsning.
Det är en ordningsfråga och om förutsättningarna ändras, då måste förmaningen också ändras.

Att "alla är ett" rymmer ju en oerhörd förändringskraft, eller hur!

Min slutsats är att den som har kunskap och är välutbildad i ämnet har rätten att undervisa.
Det handlar varken om bröst eller mustascher... Predikan sker med hjärtat, inte med könet, och undervisningen sker med hjälp av utbildning.

Det är inte med könet vi predikar.

En underbar bibelsång får avsluta detta bibelstudium - det är ord från profeten Jeremia, som lästes på Tacksägelsedagen:

MED EVIG KÄRLEK HAR JAG ÄLSKAT DIG!
DÄRFÖR LÅTER JAG MIN NÅD FÖRBLIVA ÖVER DIG.

JAG VILL JUBLA I GLÄDJE, HÖJA FRÖJDEROP,
ÖVER HONOM SOM ÄR HUVUDET FÖR FOLKEN.
Jeremia 31:3.

Lev i  kärleken, den kärlek som kommer ifrån Gud!

De varmaste hälsningar till oss alla.

Helene F Sturefelt.

Omsluten av evig kärlek.

NÅGOT OM TACKSAMHET

Tack eller otack?

Hösten är tacksamhetens tid för mig.
Mark och träd ger sina skördar och vi höstar (!) in gåvorna - ja, så sa farfar i Småland.
Doften av jord och blöta löv väcker min livsglädje och jag känner att livet har mognat något.

Tack. Ett tacksamt tack.

Till vem då?

Som du vet, trogna läsare, så lever jag i hängiven gemenskap med Skaparen själv, i bön och lovsång.
Ingenstans i livet ser jag någon slump som orsakar det som händer.
Allt i livet är beroende av att någon säger "ja" eller "nej" just i den stunden, eller går till höger eller vänster - och där sker ett möte.

Om jag går eller sitter, så möter Du mig.

Varje ord jag säger och varje steg jag tar formar min dag, mitt liv. Och ditt.

Vi är på det sättet en del av Gud och Guds skapade verk. Gud sade - och det blev. Varde ljus! Och det blev ljust.

Gud är ett verb.

Inte ett substantiv...

Människan - vad är vi? Både ock! Eller bara ett litet pip?

Framför mig ligger bönboken uppslagen. Jag läser och ber ur "Andakter vid kyrkoårets högtider", med ord formulerade av Jeanna Oterdahl.

- Fader, jag tackar Dig! Jag tackar Dig för att jag är född som människa, till människa, skapad av Din hand.
Med all min begränsning är jag dock en människa, nästan ett gudaväsen, skapad till Din avbild.

Kluvenhet.

Men så slår jag upp dagstidningen och läser alla dagens nyheter. Då vacklar min tacksamhet och sinnet blir mörkt.
Konflikter på arbetsplatser, fler dödskjutningar, skövlingar, invasioner och krigstillstånd, ännu fler flyktingar.

Hjärtat gråter.

Människan visar sitt fulaste tryne, där rädsla och girighet styr. Då är vi långt bort från att vara Guds avbild. Det är skriande tydligt hur fallna vi är - fallna ut ur paradiset med kunskapens frukt i vrångstrupen.

Syndens lön är döden.

Jodå. I alla tider! Inget är förändrat, mer än att tekniken blir allt mer avancerad och människan allt mer främmande för sig själv.

Och Gud.

Fallen skapelse.

Men jag vägrar låta mig nedslås. Jag fortsätter att be:

- Jag tackar Dig för den värld som Du satt mig att leva i; för rymdens väldighet, för jordens skönhet, för havets majestät och bergens ro.

Jag tackar Dig för allt som gror och växer, knoppas och blomstrar, går i frö och vissnar.
Tack för allt levande vatten, för allt det spel av färg och form som fyller mitt sinne med ständigt ny glädje.

Men kritikern kritiserar.
Rymden - vad är det? Jag ser inget. Ljusföroreningar från städerna är så kraftiga att de lägger sig som ett ogenomträngligt täcke för blicken. Om man likväl lyfter blicken för att titta uppåt, så är gatlamporna så många att mörkret blir förstört.

Inga stjärnor i sikte. Ingen förundran heller. Tacksamheten vacklar.

Förundran?

 

Jordens skönhet - vad är det? Jag sitter jämt i bil eller buss och kommer inte i kontakt med någon jord. Smuts under naglarna har inte nutidsmänniskan. Fast det blir snygga foton på Instagram, den där "jordens skönhet"...

Havets majestät - vad är det? Grumligt vatten, fyllt av alger och plast. Bönens poesi missar sitt mål. Vi har förstört det majestätiska och jag skäms.

Bergens ro - vad är det? Berg maler vi sönder. Det är konsumtionsmaterial för de stora gruvbolagen. Det är väl inget att glo på?
Nutidsmänniskan har ställt sig långt bort från naturen. Hon vistas hellre i sin egen konstgjorda värld, där förundran inte bor.

Naturen är smutsig och ful.

Men tacksamheten vill inte böja sig för kritikerns sura främlingskap. Jag fortsätter be.

- Jag tackar Dig, Gud, för allt stort och rikt som Du låtit människor frambringa; forskningens ljus, konstens härlighet, för skönhet, glädje och vishet som jag får njuta av.

Det är den kämpande människan som lär sig vad tacksamhet är - hon som forskat i åratal för att nå fram till ett resultat, hon som leker med kreativiteten och plötsligt får alla linjer och färger på plats, eller hon som slitit för att få ett arbete och en bostad - där föds tacksamheten!

Han som var så skuldtyngd men blev fri - där kommer tacksamheten. Han som hade gjort illa och sårat så många, men blivit förlåten - där kommer tacksamheten.
Han som bara ville slåss och hata, men mötte Guds kärlek - där flödar tacksamheten över alla gränser!

Livet, kom tillbaka.

- Gud, min Fader, jag tackar Dig först och sist för den yttersta orsaken till allt jag har att tacka för; Din djupa, flödande kärlek, och tack för dess innerligaste uttryck; Jesus Kristus.
Ur hans ansikte strålar Din härlighet fram.

Låt tacksamheten för allt vad Du givit, Herre, ligga som en beständig groningsgrund för min själ.
Amen.

Tacksamhet är inte bara en känsla. Det är ett tillstånd. Ett sätt att leva och andas.

Och om jag inte har något speciellt att "tacka för" så tackar jag ändå.
Tack, Gud, att Du finns till!
Och att Du håller hela mitt liv i din hand, både det som skett, det som sker i dag och det som skall komma.

Otack är världens lön.
Men inte i Guds rike!
Där är det bara tacket som gäller. Och Jesus.

Varma hälsningar, Helene Sture Tackfelt

- som fotograferade i Vasaparken i Göteborg,
- och citerade bön nr 93 i psalmboken.

Älskar stadsparker! Och kyrkor...