UTTRÄDE UR SVENSKA KYRKAN

 

Lägg inte locket på!

Det här är svårt. Och mycket sorgligt.

Innan 1 november är det många som passar på att göra sitt utträde ur Svenska kyrkan, för att slippa betala sin kyrkoskatt (dock kvarstår begravningsskatten, 30%) och slippa tillhöra detta kristna samfund.

Det är dags att säga FÖRLÅT.
Ömsesidigt, på två håll.

Jag kan börja.

Men först vill jag konstatera att om du slår ut din kyrkoavgift på 365 dagar så blir summan ca 13 kronor.
Tretton kronor.
Det är mindre än vad en kaffe latte kostar i pappmugg, det är mindre än en glass om dagen, eller en kvällstidning...

Hejdå, glassen!

Varför lämnar man Svenska kyrkan?

Rent krasst kan det naturligtvis ha med ekonomin att göra, särskilt om ens tillgångar är små. Där borde vi kunna göra någon slags billigare tillhörighet, kan jag tycka. Men vi vet att även ni välbeställda lämnar. Dock inte av ekonomiska skäl, eller?

Nästa anledning är att man inte är troende. Det är ju ett ärligt argument.

Tredje argumentet är det svåraste - och det är här förlåtelsen kommer in... För att vi i kyrkan har gjort fel, och sårat och skadat våra medlemmar. Det känns fruktansvärt hemskt att konstatera.
Men det är också en del av sanningen.

Förlåt.

Jag vill kollektivt - å hela kyrkans vägnar - be om förlåtelse till dig som blivit dåligt bemött i kyrkan.

Förlåt oss när kyrkans anställda faller för frestelsen att ta pengar ur vår gemensamma kassa och förskingra stora belopp.
Förlåt dessa giriga präster, kamrerer eller andra som missbrukar systemet och tar det som inte tillhör dem. Det skadar oss alla oerhört!

Förlåt oss när vi brister i respekt i mötet med de unga. Förlåt oss när präster eller pedagoger inte kan hålla fingrarna borta från unga tjejer och killar. Förlåt oss för de gånger som övergrepp skett inom utsatthet i själavård.

Förlåt oss när tröttheten har övermannat oss och vi gör ett dåligt jobb den dagen. Förlåt oss om du blivit illa bemött på en begravning, dop eller vigsel. Förlåt oss om vi inte varit fokuserade, sagt fel saker eller haft en tråkig attityd.

Alla vi kyrkoanställda ber ju flera gånger i veckan:

… OCH INLED OSS ICKE I FRESTELSE...

… just för att vi inte ska förledas att göra fel mot andra. Mot dig.
Likväl sker det. Förlåt!

Säkert kan du räkna upp ännu fler situationer där det blivit fel i mötet med kyrkans anställda.

Kan förlåtelsen nollställa?

Förlåt oss också för att det tog tvåtusen år innan kvinnan blev accepterad i sitt tjänande som präst (se förra inlägget).
Förlåt oss även för att vi - tillsammans med samhället - har kritiserat oliktänkande och olika sexuell läggning.
Förlåt oss att vi inte själva kan leva upp till det dubbla kärleksbudet... Vår Herre gråter.

Ack, så små vi alla är. Det är ynkligt!

Ett trefaldigt förlåt!!

Men nu vänder vi på steken.

Är du, som medlem, skyldig oss någonting?

Ja... det vill jag nog säga.

Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.

Men först vill jag tacka alla er som betalar/ har betalt, kyrkoskatten. Dessa tretton kronorna om dagen har nämligen bidragit till mycket gott arbete! Hör här:

Din kyrkoavgift hjälper oss att utveckla:

- Ett rikt gudstjänstliv med Jesus Kristus i centrum.
- Konfirmander, barn- och ungdomsarbetet.
- Diakonernas sociala hjälparbete.

- Gemenskapsträffar för äldre. Sorgegrupper.
- Körer och konserter.
- Bibelstudium, katekumenat och samtalskvällar.

- Gratis själavård där livsglädjen vänder åter. Jämför med vad en psykolog kostar.
- Kyrkluncher och pilgrimsvandringar.
- Sjukhuskyrkans stödjande verksamhet.

- Underhållet av Sveriges kyrkobyggnader, som bär stora delar av vår historia och kristna kulturarv, med en människosyn och en värderingsgrund som ligger till grund för hela vårt samhälle.

Tack!

TACK!

Dina tretton kronor om dagen bidrager också till att hjälpa oss förmedla hopp till den som drabbats av smärta och sorg.
Du bidrar med glädjen vid dop och bröllop, där vi tillsammans uppmuntrar familjelivet och bygger ett tryggt och bra samhälle.

Med ditt engagemang har du bidragit till en levande kyrka - både ekonomisk men också med din närvaro. Du är en tillgång!

Tretton kronor om dagen håller kyrkan öppen.

Men någon gång händer det att det är du som medlem som blir oss skyldiga ett "förlåt"...

När då?

Alla de gånger då du bett oss "tona ner det religiösa"...

Vet du hur ont det gör?

Det är som att be bagaren sluta baka bullar, eller be bilförsäljaren sälja något annat, för du är inte intresserad av bilar...
Jaha, men då kanske det är du som är på fel ställe?

Att få sin identitet ifrågasatt är en svår upplevelse.

Jag har ju gett mitt liv till Kristus, till att förmedla hans kärlek och försoning, lagt många år av studier för att bli väl förberedd för mitt uppdrag.
Då vill jag inte bli bemött med att jag skall tona ned det som fyller mitt liv med en så stor glädje och mening!
Det skulle inte du heller vilja.

Eller de gånger då du vill låna kyrkan bara för att det är en sådan bra lokal med sådan fin akustik, utan tanke på varför kyrkan är byggd, eller till vems ära...
Kanske var du bara obetänksam eller blyg för trons uttryck - det har jag också varit en gång - men det känns inte bra för oss att höra detta.

Jag hörde ett litet tyst "förlåt". Tack, det känns bättre.

Dubbelsidigt förlåt.

Men jag har vid flera tillfällen varit med om överraskande goda möten, där denna negativa ingång har vänts till något positivt.
Genom att förklara och berätta hur den kristna tron och kyrkan fungerar, har det tänts ett förklarat ljus i ögonen!

Vi är många kyrkoanställda som älskar både teologi och pedagogik. Att få möta dig med dessa båda talanger gör att vi kan växa tillsammans, eller hur!

Det finns blanketter i kyrkorna och på våra expeditioner om INTRÄDE i Svenska kyrkan!
Det är lika lätt att åter träda in som medlem, som det är att gå ur... med den skillnaden att det ena är roligt och det andra sorgligt.
Eller, det ena är en börda och det andra är en befrielse... beroende på vilket håll man kommer från.

Träd in igen! Välkommen tillbaka.

Om du mot all förmodan ändå vill gå ur Svenska kyrkan, så ska du inte luras av dyra, felaktiga sidor på internet. Det är nämligen gratis att gå ur... Kom till oss, så hjälper vi dig.

Konsekvenser:

Glöm inte att meddela dina anhöriga att du har lämnat Svenska kyrkan.

* Du har inte rätt till någon kyrklig begravning med präst i en kyrkobyggnad.
* Du har inte rätt till kyrklig vigsel (såvida inte din partner är medlem).
* Du är inte valbar i kyrkliga val och har inte heller någon rösträtt.

Men fortfarande är du välkommen att besöka kyrkorna och deltaga i gudstjänsterna.

Ty så älskade Gud hela världen...

Till sist.

Vi lever i ett individualistiskt samhälle där mycket går ut på konsumtion, egna rättigheter och vad individen har lust med.
Men var finns det andra perspektivet?

- Vad kan jag bidraga med till kollektivet? Vilka är mina skyldigheter gentemot andra? Var är solidariteten?

Den kristna tron har en mycket fin balans mellan individ och kollektiv. Jag får ha en personlig tro i en större gemenskap. Jag får ge kollekt till dem som saknar vad jag äger i överflöd. Det är fint.

Kyrkoavgift. Huvudleden går hem.

Tänk om vi gjorde på samma sätt vad gäller kommun och landsting?

- Jag vill inte betala kommunalskatt till skolor, för jag har inga skolbarn! Jag går ur kommunen.
Dessutom bråkar de folkvalda politikerna så jag blir galen, så jag ber att få lämna...
Eller.
- Jag vill inte betala sjukvårdsskatt till landstinget för jag är kärnfrisk! Dessutom har jag mött så många dåliga läkare att jag vill gå ur landstinget.

Det går ju inte.

Men i kyrkan går det.

Vi har inte råd att göra ett enda fel, för då kommer hotet:
- Då går jag ur kyrkan!
Vi har inte råd att säga fel, ha en dålig dag eller göra något misstag, för då kan vi förlora dig som medlem.

Det är ett väldigt tungt ok för oss att arbeta under.

Törnekronan.

Och lite statistik:

KYRKOTILLHÖRIGHET.
Utträden:
     1990 - 13.975
     2000 - 18.757
     2010 - 56.939
     2015 - 48.685.

Inträden:
     1990 - 5.263
     2000 - 5-767
     2010 - 5.927
     2015 - 8.124

DOP - antalet döpta har gått ned från 70% år 1990 till 45% år 2015. Vilket ras!

KONFIRMATION - 63% år 1990 till 27% år 2015. Ännu större ras!

KYRKLIG VIGSEL - 64% år 1990 till 33% år 2015. Det går utför.

KYRKLIG BEGRAVNING - 92% år1990 till 76% år 2015. Men inför döden är det säkrast med en kyrklig begravning...

Vems ansvar är det att vända detta?

Mitt! Vårt. Och ditt.

Tillsammans bygger vi upp kyrkan igen, precis så som Kristus sa till helige Fransiskus.

Låt oss bygga upp kyrkan igen.

Och så hoppas jag att alla kyrkoarbetare kan utarbeta en härlig välkommen-tillbaka-fest till alla er som träder in igen! Vi borde göra en stor fest för er under 1 Advent, då det nya kyrkoåret börjar.
Tala om det för din kyrkoherde där du bor!

Med detta får jag önska dig en trevlig helg - kristen eller okristen - där jag hoppas att söndagen som vilodag skall ge dig god återhämtning.
Eller är den reducerad till en svart vardag?!

Nej, det får vi inte hoppas!

Varma hälsningar, Helene F Sturefelt,

- fotopredikant och kristen kyrkoarbetare sedan förra seklet,
- som varken köper kvällstidningar eller äter en glass om dagen... Mina tretton kronor går till kyrkan. Amen.

Blåklockorna kallar på dig.