ÄNKANS SON I NAIN

Änkefru på Fisktorget?

Vågar jag skriva om Döden och Livet när Syrien återigen plågas av krigiska vansinnesdåd?
Dåd och död.
Turkiet har gått in i norra Syrien och nu börjar eländet om igen. De som började hoppas på att få återvända och bygga upp sitt hemland måste nu vänta.

Så meningslöst det är med alla dessa som förlorar sitt liv i denna galna maktkamp.

Men ändå är vi många som hoppas på ett liv efter detta.

Inte bara hoppas som en önskedröm, utan som verkligen tror att det finns en fortsättning efter detta jordiska liv.
Dock, jag vill ha ett hopp som är förankrat här, inte en filosofi eller religion som jag är osäker på.

Hoppfull gravstenstext.

Under många år har jag prövat sanningshalten i Bibeln. Jag har läst, funderat, tänkt och känt. Och ju mer jag läser, desto djupare kommer jag in i de händelser som Gamla och Nya Testamentet beskriver.

Lukas berättar om en extrem situation där en människa verkligen uppväcktes från de döda. Jesus visade sin makt, sin gudomliga makt, men det som skedde var ett undantag.

Jag tänker på alla begravningsbyråer som ökat i antal här hemma, där de gör sig god profit på döden. Alla dessa bestyr gjorde vi ju själva förr i tiden.
Deras service är ett skapat behov, men i vår främmande tid är den kanske nödvändig.

Med en sned tanke tänker jag att begravningsbyråerna inte skulle ha något att göra ifall Jesus fortsatte att gå runt och uppväcka folk ifrån döden...

Men vi tar det från början.

Vi förflyttar oss 14 km söder om Nasaret i Galileen. Där ligger staden Nain, med samma namn än idag.

Nain ligger bakom hans nacke...

 

JESUS BEGAV SIG TILL EN STAD SOM HETER NAIN, OCH HANS LÄRJUNGAR OCH MYCKET FOK FÖLJDE MED HONOM.

JUST SOM HAN NÄRMADE SIG STADSPROTEN BARS DET UT EN DÖD.
HAN VAR ENDE SONEN, OCH HANS MOR VAR ÄNKA.

EN STOR SKARA MÄNNISKOR FRÅN STADEN GICK MED HENNE.
NÄR HERREN SÅG HENNE FYLLDES HAN AV MEDLIDANDE OCH SADE:

- GRÅT INTE.

SEDAN GICK HAN FRAM OCH RÖRDE VID BÅREN.
BÄRARNA STANNADE, OCH HAN SADE:
- UNGE MAN, JAG SÄGER DIG: STIG UPP!

DÅ SATTE SIG DEN DÖDE UPP OCH BÖRJADE TALA, OCH JESUS ÖVERLÄMNADE HONOM ÅT HANS MOR.

DE FYLLDES ALLA AV FRUKTAN OCH PRISADE GUD OCH SADE:
- EN STOR PROFET HAR UPPSTÅTT IBLAND OSS. OCH: GUD HAR BESÖKT SITT FOLK.

DETTA TAL OM HONOM SPRED SIG I HELA JUDEEN OCH LANDET DÄR OMKRING.
Lukas 7:11-17.

Han reser sig upp!?

Om nu Jesus har sådan enastående makt att uppväcka döda, varför gjorde han inte det överallt?
Varför bara någon enstaka gång?

Modern var änka. Sonen var enda barnet. Ingen man fanns som kunde ta hand om henne, enligt den tidens sed. Kvinnan var helt utlämnad åt samhällets välvilja för att kunna överleva. Fattighuset väntade. Eller tiggeriet. Sorgen var mycket stor, på alla sätt.
Jesus grips av medlidande med henne.

Ende sonen.

Det är som att han ser sig själv i situationen, hur hans moder Maria snart skulle få uppleva samma sak - den älskade sonen dör.

Jesus, Guds son, ett med Skaparen själv, låter nu all skaparkraft flöda genom händerna då han rör vid båren.
Gud, som är mäktig att skapa ur intet, har inga svårigheter att uppväcka liv ur det som är dött.
Jesus kanske inte ens tänker sig för... Av smärtsam kärlek räcker han ut handen i djupaste empati, och undret sker.

Jaffaporten i Jerusalem.

 

Det är en stor skara människor som nu får uppleva detta hända. Alla var ögonvittnen till skeendet. De väcktes ur sin sorgegråt och blev totalt överraskade där i stadsporten. De fick se något som är mycket kusligt...

Bärarna stannar. Vad tänkte de?
Den döde, höljd under ett tygstycke, började röra på sig... och satte sig upp och började tala.

Vad sa han??

Jag hade oerhört gärna velat vara där och lyssnat till hans ord!!

Berättade den döde om Livet på Andra Sidan? Beskrev han den Vita Ljusgestalten, som så många idag kan vittna om att de mött?
Men Jesus stod ju levande framför honom... Hur många lysande gestalter kan man se? - - -

Kom.

Den uppväckte måste ha varit väldigt förundrad över att finna sig själv på en bår, omgiven av sörjande människor.
Vaknade han från en mardröm? Eller till en mardröm?

Det som hände där en gång för länge sedan i staden Nain var en extraordinär händelse, långt utöver det vanliga. Jesus hade inte som mission att uppväcka döda. Däremot föregick detta det som snart skulle hända honom själv på korset, och tre dagar efter det.
Hans ord var trovärdiga.

Jesus är trovärdig i allt han säger och gör. Detta är min erfarenhet. Och miljoner människors erfarenhet!

Vi kan ju höra talas om människor som berättar om nära-döden-upplevelser. Detta är något annat.

Man ordnar inte en begravning för någon som är nästan död, eller sken-död. Följet har redan börjat gå och bärarna utför sitt arbete med värdighet.
Så plötsligt händer detta.

Katafalken. På väg ned.

Sorgen är den tyngsta smärta vi kan bära. En förlust av en älskad människa - hur ska vi någonsin kunna stå ut med att döden är det villkor vi lever under?

Döden kommer sällan i rätt tid - även om vi kan be för den som är gammal och färdiglevd att få somna in i frid.
Det enda vi kan göra är att dela sorgen, gå med i sorgeledet och gråta.

Våra gener är programmerade för att leva en viss tid och sedan dö. Vi har inte evigheten i oss, annat som en stor längtan (se förra inlägget). Det är som det är.

Frusen sorg.

Men jag tänker ett varv till.
Jesus uppväckte verkligen den här unge mannen. Varför? Det kan inte bara vara av medlidande med mamman, det måste också vara för att ge oss alla ett hopp!

Och i den kristna kyrkan talar vi om Döden och Livet - i den ordningen!
Inte Livet och Döden, som den hopp-lösa människan ser det...

Jesus föregick det som en gång skall komma, att döden skall förintas och sorgen skall dö... Inte livet! Inte de levande.

  VI TROR OCK PÅ DEN HELIGE ANDE
  EN HELIG ALLMÄNNELIG KYRKA
  DE HELIGAS SAMFUND, SYNDERNAS FÖRLÅTELSE
  DE DÖDAS UPPSTÅNDELSE OCH ETT EVIGT LIV.

Trosbekännelsen visar hur vårt hopp hör ihop med den Helige Ande, som svävade över mörkret när jorden formades.
Hoppet hör ihop med kyrkan = de som tillhör Herren, Kyrios - Kristus.

Hoppet om en uppståndelse tycks även höra ihop med syndernas förlåtelse... att inse sin brist och sina fel i jämförelse med Gud, som är totalt brännhelig, där inget ont någonsin får plats!

Utanför gemenskapen med Jesus Kristus förblir längtan efter ett liv efter detta bara en önskedröm. Kan det vara så?

Ingen önskedröm.

Ryktet om Jesus spred sig nu fort. Det måste vara en stor profet! Gud själv är här och besöker oss!
Alla talade om Jesus, i hela Judeen och i hela landet däromkring. Även i dåtidens Libanon och Syrien...
Ända tills detta nådde oss här uppe i kalla Norden.

Vad hände med den uppväckte unge mannen?
Gick han runt och berättade i byarna vad han hade varit med om? Följde han med Jesus på hans vandringar?
En sådan ytterst egendomlig erfarenhet måste ha förändrat hans liv.

Men kanske också till det sämre. Det är inte lätt att bli trodd om man inte själv varit där...
- Vem tror han att han är? Uppstått från de döda, ha ha!
Tystnade han av hånet och kritiken? Eller bemötte han det med den pondus som bara en Gudsupplevelse kan ge?

Gravarna på Olivberget, Jerusalem.

Det blir min bön ikväll att Guds goda Ande skall sväva över alla de oskyldiga som offras i världens konflikter.

NU ÄR LIVET GÖMT HOS GUD. ÅT HONOM VI LÄMNAR ALLT.
HOPPET ÄR TÄNT I TYNGSTA SORG. INGEN ÄR GLÖMD AV GUD.

VI FÅR VILA I GUDS FRID OCH SOVA I JORDENS FAMN.
KRISTUS HAR GJORT VÅR GRAV TILL SIN. ALLTID VI ÄR HOS GUD.

GUD TAR VARA PÅ DET LIV SOM RYCKTES FRÅN OSS HÄR.
KRISTUS HAR GÅTT TILL FADERNS HUS, RUM HAN BERETT ÅT OSS.

DAGEN KOMMER, KRISTI  DAG, DÅ TID BLIR TILL EVIGHET.
KRISTUS GÅR FRAM OCH ALLT BLIR NYTT. DÖDEN HAR INGEN MAKT.

NU ÄR LIVET GÖMT HOS GUD. ÅT HONOM VI LÄMNAR ALLT.
HOPPET ÄR TÄNT I LIV OCH DÖD. INGEN ÄR GLÖMD AV GUD.
Sv Psalm 627.

Änkan fick sonen tillbaka.

Hoppfulla hälsningar, Helene F Sturefelt,

- som bildsatte med den kämpande fiskargumman på Fisktorget i Karlskrona,
- och förunderligt vackra gravstenar på Wämö kyrkogård,
- samt starka miljöer från Israel.

P.S. Sedan dog han igen... Måtte han fått vila i frid sedan dess!