TEOLOGISK HISTORIEBESKRIVNING - profeten Jeremia

Uppbrott.

Det måste gå en tid.
Distansen måste infinna sig.
Allt som är för nära näsan går inte att bedöma.

Det som ser ut som en olycka, kan vara till välsignelse.
Och det som ser ut som en framgång, kan leda fel...

Vem kan beskriva ditt liv så att du känner igen dig? Och mitt.
Har man turen finns det en god vän som kan ge längre perspektiv.

Vill se långt, bortom isen.

Följ med på en runda längs Stumholmen och Borgmästarfjärden i Karlskrona.
I tankarna tänker jag på profeten Jeremia.

När jag läser min Bibel får jag välbehövlig distans. Och närhet.

Kan Guds Ord beskriva vårt land idag?
Varför läser vi annars de gammeldags profettexterna i söndagens gudstjänster?

Är profeten i stötdämpare?

En ny tidning damp ned i brevlådan idag: Dagens Samhälle. Har inte sett den förut.
Vilken vinkel har de?
De skriver:

- Alliansen har tappat tolkningsföreträdet. Deras berättelse om Sverige stämmer inte med majoritetens uppfattning.
Det s k "sentimentet" - känslan för tillståndet i landet - går i motvind mot Alliansen.

Samtidigt har det aldrig funnit så många "politiska vildar" som idag, skriver Dagens Samhälle:

- Mer än 2700 avhopp. Över 100 tomma stolar. 170 politiska vildar. Landets kommunfullmäktige har blivit politiska oroshärdar.
Också ledande politiker lämnar sina partier.

Tom plats.

När man läser Gamla Testamentet så är det en historieframställning som har teologisk vinkel.
Det är viktigt att veta det, för förståelsens skull.

Guds utvalda folk, det pyttelilla Israel, bedöms hela tider efter hur de förhåller sig till Guds Förbund.
Respekterar de Guds helighet?
Låter de omsorgen om medmänniskan råda?

Det är detta som avgör ifall det går dem väl, eller inte.
Och ofta, ofta, är de på avvägar. De vill inte.
Struntar i Gud.

Precis som vi!

Med den skillnaden att vi inte har någon teologisk historiebeskrivning på det sättet.
Var finns den profetiska rösten idag?

Den röst som vågar gå mot strömmen...
Allt står inte väl till.

Går mot strömmen.

Profeten JEREMIA läses denna vecka, kapitel 23:23-29, under den söndag som heter Sexagesima = sextio dagar till påsk.

I kapitel 22 går domen över de egoistiska makthavarna, som roffar åt sig på befolkningens bekostnad:

VE DEN SOM BYGGER SITT HUS MED ORÄTTFÄRDIGHET
OCH MURAR ÖVERVÅNINGEN MED ORÄTT,

SOM LÅTER SIN NÄSTA ARBETA UTAN BETALNING
OCH INTE GER HONOM LÖN.

TÄNK PÅ DIN FAR:

HAN VÄRNADE DEN SVAGES RÄTT - DÅ GICK ALLT VÄL.
ÄR INTE DET ATT KÄNNA MIG, SÄGER HERREN.
                                                         Jeremia 22:13-16.

Intet nytt under solen.
Människan är sig lik, i alla tider.

Liten sothöna tvekar.

När Jeremia fick kallelsen att bli profet, ville han dra sig undan.
Det var ett tungt uppdrag som gavs honom.

Hans uppgift blev att varna för den dom som måste komma när folket inte ville omvända sig (25:8-11).

Detta var det ständiga temat i Jeremias förkunnelse.
Inte konstigt att hans åhörare blev irriterade och arga.

Inte konstigt om vi inte vågar predika över dessa texter idag...

Nu ska du hamlas!

Jeremia mötte motstånd även från sina vänner (kap 20:10) och från sina "kollegor" (26:7-8).

Ja, folket som helhet sa:

VI MÅSTE TÄNKA UT ETT SÄTT ATT KOMMA ÅT JEREMIA.

VI FÅR ÄNDÅ VÄGLEDNING FRÅN PRÄSTERNA, RÅD FRÅN DE VISA OCH GUDSORD FRÅN PROFETERNA.

VI SMUTSKASTAR HONOM SÅ BEHÖVER VI INTE BRY OSS OM VAD HAN SÄGER.
                                                 Jeremia kap 18:18.

Såja. Där fick du.

Även makthavarna var arga på profeten.
Kung Sidkia hämtar honom för att fråga ut honom vad han håller på med (37:15-21).

Jeremia fick bära smälek och lida förföljelse för sin förkunnelse.

Men det var inte egna ord han predikade!
Bara det som blev honom givet, av Herren.

Det är så lätt att falla för de egna fördelarna.
Så mycket enklare att följa strömmen.
- Ge folk vad folk vill ha!

Även prästerna, herdarna, riskerar att följa sin egen vilja istället för Guds.
Herren håller inte dem om ryggen.
Också de får sina varningsord:

VE DE HERDAR SOM LÅTER FÅREN I MIN HJORD GÅ VILSE OCH SKINGRAS, SÄGER HERREN.

JAG SKALL SJÄLV SAMLA DEM OCH FÖRA DEM TILL DERAS BETESMARK.
                                                            Jeremia kap 23:1-4.

Samla oss igen, Herre!

I brevlådan idag låg också ett missionsblad från pastor Owe Lindeskär.

Han gör en fantastisk insats bl a i fattiga Benin, där han startat ett hem för utsatta flickor, där de får utbildning och undervisning.

På hemmet "Rut" råder en varm kristen mänskosyn och många av dem finner kärleken hos Jesus.
Ja, det är som om Jeremias profetord går i uppfyllelse i Benin...

ETT RÄTTFÄRDIGT SKOTT SKALL VÄXA UR DAVIDS STAM. Jer 23:5.

Owe Lindeskär är kritisk till att flera kyrkor och kristna ledare alltmer lutar sig mot "världen" och ifrågasätter Guds helighet.
Att sätta sig själv före Gud leder inte till andligt djup. Välsignelserna uteblir.

- I den sista tiden blir världen ond, men församlingen skall vara god, säger Owe i sin undervisning.

Samhället blir anti-kristligt men kyrkan skall vara fokuserad på Kristus.
Människorna skall ha ett falskt sken av gudsfruktan, men församlingen ska fokusera på Guds kraft.

Världen blir alltmer anti-semitistisk, men Guds folk skall älska det judiska folket, välsigna dem och be för dem.

Pastor Lindeskär är orolig för den religionsblandning som är alltmer framträdande:

- Ifrågasättandet av Bibelns trovärdighet öppnar för en global religiositet där allt är tillåtet.

Man kan vända sig mot månen eller solen, mot Mecka eller fornnordiska gudar. Och självklart får Jesus var med, men bara om han rättar sig in i ledet och inte gör anspråk på att vara unik och suverän...

Det går att läsa mer på Owe Lindeskärs hemsida: www.kerygma.se

Håller ihop. Glider isär.

Det är inte lätt att vara kristen idag. Det är inte lätt att vara predikant.

Toleransen är inte stor mot oss som hävdar att Jesus Kristus är unik med den kärleksfulla försoning han vill ge alla.

Den mångreligiösa toleransen blir då plötsligt mycket intolerant.
Men, som Jeremia säger:

DET ÄR SKILLAND PÅ HALM OCH SÄD.


Samtidigt erkänner Bibeln att det finns många gudar!
Men det är bara EN som är Skapare... Livgivare och Försonare.

Är det intolerant att berätta att man funnit frälsningen?

Genom profetens mun kommer Herrens ord:

ÄR DET JAG SOM VERKAR I DE PROFETIOR SOM PROFETERAR LÖGN OCH PREDIKAR SINA EGNA BEDRÄGLIGA PÅFUND?

GENOM SINA DRÖMMAR VILL DE FÅ MITT FOLK ATT GLÖMMA MITT NAMN, SÅSOM DERAS FÄDER GLÖMDE MITT NAMN FÖR BAAL.
                                                            Jeremia kap 23:27.

Glöm inte fästet!

Det doftar kaffe.
På ett café satt Sting-Sture och Skogs-Sune och fikade med Kyrkråttan.
De hade också läst Dagens Samhälle.

Ingen av dem ville kalla sig för politisk vilde, men de vände och vred på begreppen och fick till slut fram en egen politisk lista.

- Vem ska du rösta på, Sune?
- Vet inte, sa Sting-Sture. Kanske nån av dessa:

   M  -   Egoscentriska RikemansKlubben (ERK)
   Fp  -  Skolmoderaterna (SkM)
   C   -  Glesbygdens Vänner (GV)
   S    -  BetongBlocket (BB)
   Mp  - Skogspartiet (Sp)
   KD  - Familjedemokraterna (Fd)
   V    -  StatligSamling (StS)
   Fi    -  KvinnoKliniken (KK)
   SD  - InvandrarMotståndarna (IM)

- Ni är inte kloka! sa Kyrkråttan, ni är verkligen politiska vildar oavsett vad ni säger!
- Vi lägger ett nytt "sentiment" över landet, sa Sune surt.
- Inte för att vi är någon profetisk röst, sa Stinget, men något ligger det väl i det här va´?

Verkar spretigt..

Nu lämnar vi den teologiska historiebeskrivningen och alla tjyvlyssningar på caféer.

Den kämpande, milde Jeremia får en sista ömsint beskrivning av teologen Ivan Hellström:

- Jeremia hade ett vekt sinne. Han skulle kunnat skriva på sitt vistikort det samma som diktaren Birger Sjöberg:

Träffas säkrast i hjärtat.

- Därför var det under stor vånda han bar fram Guds budskap.

Han kände med sitt folk. Han bad enträget för det.
Nöden och våndan drev honom närmare Gud och vi kan genom hans profetbok få en gripande inblick i hans samtal med Herren.


- Det gäller att hålla den teologiska och politiska blicken klar! sa Kyrkråttan.
Visst. Gå och ät din ost nu.

De bästa hälsningar till var och en.
Med stort hjärta för Jeremia - och dig, bäste läsare, som får min förbön ikväll.

Måtte du få den distans du behöver, så att du ser hur Herren är med dig, i ditt liv.

Helene F Sturefelt,
- som ogillar hamlade träd och beskuren tankefrihet.

Aj aj..

DIALOG MED LIVET - Noomi Tönnängs föredrag

Ska jag cykla eller ta Aspöfärjan?

Med lungorna fyllda med syrerik februariluft sitter jag mätt och nöjd vid mitt skrivbord.

Dagen började med utflykt till lövskogen, där småbjörkar blev till fastlagsris och stockaveden travades till sittplats.
I ryggsäcken en flaska vatten och i termosen - rödbetssoppa! Jodå.

Framför mig har jag mina anteckningar från Pilgrimsdagarna i Vadstena.
Nu ska de renskrivas och du vet ju hur det är när det gått några veckor - vad menade jag här?
Vad sa föredragshållaren egentligen?

Med risk att minnas fel putsar jag till det hela med egna tankar.
Och skjuter in några uppspruckna foton från en försvunnen havsis runt världens minsta fullriggare; Jarramas.

Fullriggaren Jarramas vid Marinmuseet.

ATT VANDRA MED VARANDRA - VIA DIACONIE.

Rubriken är DIALOG MED LIVET.
6 febr 2014 Vätternkyrkan i Vadstena.

Noomi Tönnäng är en glad göteborgare från Klädesholmarna på Tjörn.
Hon har jobbat på RIA och är pastor i frikyrkan Equmenia.

Citat av M Buber inledde:
- Allt liv är ett Möte. Jag och Du - vi är båda subjekt.

Men min sanning är inte din sanning.

Hon hade den långtidssjukskrivnas perspektiv när hon sa:

- Man sjunker ned ännu mer om den andre inte respekterar ens situation.
Du vet väl inte hur jag har det?! Vet du hur det är att vara långtidssjukskriven?

Jag kände genast att det här föredraget ville jag lyssna lite extra på.
Pilgrimsrörelsen är inte en lyx-promenad för uttråkade medelklassfolk. Det är på riktigt, på allvar, för livets skull.

Sjunk inte mer!

Noomin Tönnängs modell för dialog kan du också tillämpa på din livskamrat, granne eller dina barn.
Så slipper man skrika:
- Kan du aldrig fatta!

Fast så bär vi ju oss inte åt, förstås, någon av oss. Men ändå.


Rita nu en trekant.

Överst skriver du Förändring. I vänster hörn Möte. I höger hörn Dialog.
Och så ritar du pilar där emellan, för ty dessa tre påverkar varann.

All dialog påverkar även mig själv i mötet med den andre. Förstås.

Man kommer på jämlik nivå i respekt för varandras mänskovärde. Dialogen bekräftar den andre.
Och det krävs Tid för att "ditt ansikte ska bli synligt och din röst bli hörd."

Jag ser ett ansikte...

Det här kan verka vara torr teoretisering av det som är självklart.
Men kanske kan Noomi få oss att tänka till, när hon skissar på några byggstenar i själva Dialogen:

* Dela - var och en bidrar.

* Integritet - respektera gränser så ingen behöver generas.

ex) Det går inte att röra vid folk hur som helst - en gång höll hon på att få en snyting!
Det går inte att ge en kram utan tillåtelse - då kränker man en gräns...

Hu ja. Denna påflugna vänlighet är mycket obehaglig när man behöver ha sitt luftrum för sig själv.

Och här kan vi också mana till eftertanke vid nattvardsgången - att ge fridshälsning är mycket fint, men alla klarar det inte! Låt dem vara i fred. Vi deltar på våra villkor.

Deltar på egna villkor..

* Närvaro - avstå från att tänka på vad jag ska säga.

* Oförutsägbarhet - att vara tillgänglig för det oväntade.

* Progression - i samtalet bygger man vidare på vad den andre just sa, som en lång kedja.

* Respons - tar varann på allvar och undviker provocera.

* Livets paradoxer - bekräfta dem, de finns.

* Ödmjukhet - tror varann om gott och försöker förstå varann välvilligt.

* Ömsesidighet - ge och ta generöst.

* Öppenhet - den fysiska miljön viktig. Och tala i jag-form (inte "man").

Jaha. Finns sådana här fina sammanhang?
Där alla är så medvetna i sitt sätt att samtala? Kanske i himmelen...
Eller på Klädesholmen på Tjörn.

Kör du till Tjörn?

Noomis dialog låter också som en god modell för den interreligiösa dialogen som nu startat mellan kristna, judar och muslimer, på biskopens initiativ om jag förstod det rätt.

Tänk om detta också kunde fungera i den politiska debatten, tänker jag, där det är accepterat att tiga ihjäl vissa och undvika att svara.

Det haltar i vår demokrati.
Öppenheten gäller inte för alla. Då växer skuggorna i mörkret... Det är en farlig väg att gå.
Icke-samtalet skapar låsningar och hotar dialogen.

Farligt läge.

Tillbaka till Vätternkyrkan i Vadstena där pastor Tönnäng nu gick över till:

DIALOGENS KONSEKVENSER.

* Människan mognar i sin egen takt.

Lär av bonden som sår sin åker, vattnar och väntar.
- Jag kan ju inte dra upp stråna!
I så fall följer ju hela roten med upp.

Jag tycker detta låter som vårt samhälles hysteri på effektivitets-maximering.
Dra upp stråna för helv.....! Det går för sakta! Skynda på!

Oj, där blev 50% av de arbetsföra sjukskrivna i utmattnings-syndrom.
Tålde de så lite?
Att bli lite dragen i strået är väl inte så farligt...

Dra på trissor..

* Dialogen ger förändring hos båda parter.

* Konsekvensen blir glädje och tacksamhet, trots tårar och svårigheter till en början.

Hm. Jag måste nog be mer intensivt för riksdag och regering...  Mer dialog och Dualoger mellan partierna!


På föredraget tipsades om en rehabilitering för långtidssjukskrivna som kallades Origo Resurs.

I sprickorna kan livet växa upp igen.

Någon berättade om svårigheten att möta Försäkringskassan;
- Mina bödlar...
Undantagen var dock min pilgrimskompis som jobbat många år på FK och tillhör gruppen "hjälparna", inte "stjälparna".

Någon sa:
- Jag har återgått till arbete gång på gång utan att hämta andan.
Nu vill jag hitta en hållbar hållning.

Skapa-gott-liv-kurs.
Lära sig att se sina egna behov (det får flickor inte lära sig) och att jag har ett eget värde (det hinner kvinnor sällan ta till sig, de har fullt upp med "livet").

Hållbar hållning.

Noomi Tönnäng föreslog kortare Pilgrimsvandringar för dem som inte orkar så mycket:

- Inte alla orkar gå så långt - om man har värk, är överviktig, har ont i knät, eller bara är ledsen och sorgsen.

Korta vandringar kan ge uppmuntran att se att man är en del i det Stora hela.
Att finna sin egen takt.
Hitta glädje i mörkret.
En sund själ i en sund kropp.

Hitta parkeringsplats.

Inte alla vill komma till kyrkan, men livsfrågorna tränger på!
Då skapade Noomi en "veranda" - en mötesplats dit man fick komma hemma hos henne.

Där var det tillåtet att säga som det verkligen är i livet, att pröva och mogna i tro och andlighet.
Det var ett öppet forum som fick en deltagare att utbrista:

- Jag är på väg hem!

Veranda heter "portico" på utländska. Det betyder = en öppen plats dit det är lätt att komma och gå.

Nu får det vara bra för ikväll.
Jag ska se "Jills veranda" om en stund.

På televisionen ska countrysångerskan Jill Johnsson bjuda in en artist som inte längre är i livet: Kristian Gidlund.
Det kommer att väcka många känslor.

Hoppas deras dialog är lika fulländad som Noomi Tönnängs!

Marin bryggveranda.

Nådens Gud, kom med Ditt levande Ord
som skapar, förvandlar och upprättar.
Låt Ordet beröra oss och bli till frälsning. Amen.

Vid pennan,
Helene F Sturefelt,

- som nu fört en skrivande monolog i över en timma,
- och som fotograferade vid Stumholmen i Karlskrona någon vecka innan de sköt salut för den nya lilla hertiginnan Leonore Lilian Maria.

21 skott för Madeleines flicka.

ORDET - ETT SKARPT SVÄRD

Oh så vitt och fint!

Från vilka munnar skall sanningen höras?
Vem berättar sanningen om människan, hennes själ och andliga tillstånd?

Kommer sanningen från kyrkans präster? Eller från psykologer som frågar ut partiledare på bästa sändingstid?

Barn ljuger inte. De har sina minnesbilder som formar framtiden.

Av barn och dårar skall sanningens ord höras, säger Guds ord.

Skarp sanning.

Radio P4 Söndagskväll med Stina Wollter hade en f d kriminell som inbjuden gäst i söndags.
Denne Christer berättade att han blev "frisk" på den 30-dagars retreat som Kumla-anstalten erbjuder.

Det är liksom ett kloster innanför murarna. Där sker det sanna mötet. Med sig själv, sina gärningar och syftet.
Ja, där är Gud - - -

- Är det inte dalt? försökte Stina Wollter för att höra vad Christer skulle säga.
- Nej, det handlar om vilka människor samhället vill ha när de kommer ut...

Bra svarat!

Och så berättade han om utslussningen på Mariagården i Vadstena och kontakten med Birigttasystrarna.
- Är du religiös?
- Nej, men jag behöver den kontakten.

Tack radio P4. Nästa gång vill jag vara med och berätta om pilgrimslivet!

Eremitcellen, Vadstena.

Jag är inte heller religiös. Jag är inte konturlöst andlig heller.
Jag är kristen.

Och jag har mött det knivskarpa Ordet som inte väjer för lögner eller bortförklaringar.
Som en skicklig kirurg är Guds Ord.

Jag citerar veckans episteltext, hämtad ur Hebréerbrevet kap 4:12-13:

Glasklart.

GUDS ORD ÄR LEVANDE OCH VERKSAMT.

DET ÄR SKARPARE ÄN NÅGOT TVEEGGAT SVÄRD
OCH TRÄNGER SÅ DJUPT ATT DET SKILJER SJÄL OCH ANDE, LED OCH MÄRG.

DET BLOTTLÄGGER HJÄRTATS UPPSÅT OCH TANKAR.

INGENTING KAN DÖLJAS FÖR HONOM.
ALLT SKAPAT LIGGER NAKET OCH BLOTTAT FÖR HANS ÖGA.

OCH INFÖR HONOM ÄR DET VI SKALL AVLÄGGA RÄKENSKAP.

Så lyder Herrens ord.
Gud, vi tackar Dig!

Blottlägger.

Nu är vi långt bort från insmickrande reklamtexter eller vidlyftiga löften om ett bättre liv, kopplat till veckans erbjudande.

Jag är så evigt tacksam för Guds Ord i Bibeln.
Det ger ständigt nya perspektiv, nya djup och insikter.Och avslöjanden.

Det är inte medhårs.
Tvärtom är det ibland så mothårsaktigt att håret slits av... ialla fall de där döda stråna som det ändå inte var något liv i.

Nu blir det bibelstudium. Är du med?

På CD snurrar "Gregorian - Master of Chant" - ett försök att klosterlikna populärlåtar med kyrkligt köreko på de manliga rösterna.
Minns du? Året var 2000. Var var titlar i en osalig blanding:

- Brothers in arms, Losing my religion, Wish you were here...

Desarmerad.

Jag citerar ur den gode teologen Olof Lintons kommentar av Hebreerbrevet.

Att Guds ord "är levande" betyder att ingen har detta Ord i sin makt.
Ingen, ingen kan förfoga över gudsordet.
Ingen "äger" det. Det är Guds.

Det griper tag i människan på ett oemotståndligt sätt.

Och Ordet är inte vilande utan aktivt.

JESUS SA:
- DET ORD JAG HAR TALAT TILL ER ÄR ANDE OCH LIV. Joh 6.63.

Vem äger isen?

Guds Ord, Logos, är verksamt - eller som det stod i den gamla översättningen: kraftigt.

Grekiskan skriver energes, alltså energiskt!
Guds Ord är energiskt, fullt av kraftfull och verksam energi.

SÅ SKALL DET VARA MED ORDET SOM UTGÅR UR MIN MUN:

- DET SKALL ICKE VÄNDA TILLBAKA FÅFÄNGT UTAN ATT HA VERKAT VAD JAG VILL, OCH UTFÖRT DET.

Så säger Herren själv om Ordet genom profeten Jesaja kap 55:11.

Kraftfullt!

Har du sett ettt tveeggat svärd?
Det har inte jag. I min närhet finns bara sågar, grensaxar och sekatörer.

När Gud kallade sina profeter till tjänst, lade han själv sitt Ord i deras mun.
Ingen av dem kunde tala av sig själv.

Så är det även med prästämbetet.
Själv har man ingenting att komma. Det är givet av Gud och passerar genom ens eget hjärta och berör, innan det kommer ut, hörbart till andra.

Tveeggad is...

Profeten Jesaja igen, kap 49:2:

HERREN KALLADE MIG REDAN I MODERLIVET,
HAN NÄMNDE MIG VID NAMN REDAN I MIN MODERS SKÖTE.

HAN GJORDE MIN TUNGA TILL ETT SKARPT SVÄRD
OCH GÖMDE MIG UNDER SIN SKYDDANDE HAND.

Paulus säger något liknande i Efeserbrevet kap 6:17:

GRIP FRÄLSNINGENS HJÄLM OCH ANDENS SVÄRD, SOM ÄR GUDS ORD.

Och i Bibelns sista bok, Johannes Uppenbarelse, kap 1:16; den stora slutstriden mot ondskan:

I SIN HÖGRA HAND HÖLL HAN SJU STJÄRNOR
OCH UR HANS MUN KOM ETT SKARPT, TVEEGGAT SVÄRD
OCH HANS ANSIKTE VAR SOM SOLEN...

Skarpare än solen.

Guds Ord är så genomträngande att det letar sig in i våra kroppars minsta skrymslen.

Och jag funderar;
- Ja, det finns de som menar att varje tanke vi tänker, varje känsla vi känner sätter sina spår i kroppens celler.
Kroppen vet. Den minns. Kroppen ljuger inte.

Vår fantastiska kropp signalerar hela tiden hur det är ställt.
Men, vi dövar signalerna med piller och fel mat. Vi vill inte lyssna på tecknen:

... oförmåga att röra sig fritt, besvikelse att inte bli accepterad, små oförrätter, tyngd av skuld, ilska över låsningar, rädsla, vägran att njuta av livet, bitterhet över andras dominans...

Och alla känslor poppar upp som fotvårtor, klåda, frossbrytningar, värk, migrän, munsår och återkommande förkylningar...
Och så vidare.

Hur mår ni?

ÄR ICKE MITT ORD SÅSOM EN ELD, SÄGER HERREN, OCH LIKT EN HAMMARE, SOM KROSSAR KLIPPOR?
Jeremia kap 23:29

Men jag skulle aldrig våga närma mig detta Ord om jag inte visste att det är vår himmelske Far som svingar hammaren - inte Tor eller någon annan avgud eller despot!

Syftet är inte att döda, utan att likt kirurgen ta bort det som inte skall vara där!
Allt som förvrider oss till att bli karikatyrer av oss själva.

Det gör ont att bli sann mot sig själv.
Men det är ännu värre att stanna kvar i en livslögn.

Eller med grensaxen i högsta hugg;
- den skog som var så fin, blir lätt förvildad om man inte ansar den. Vattenskott skjuter iväg och tar all kraft.

Så är det i våra relationer.
Så är det med vår Gudstro.

Ansad.

Olof Linton igen.

- Guds ord är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.
Det grekiska ord som används här är kritikos, alltså kritiker, den som ställer klargörande frågor.

Likt en psykolog...
- Hur tänkte du är? Hur upplevde du då att... Hur.. ?


- I denna mäktiga vers Hebr 4:12 har alltså hela den bibliska uppenbarelsereligionens övertygelse om Gudsordets makt kommit till ett ovanligt samlat uttryck.
Denna vers har därför i kyrkans historia oupphörligt citerats såsom en av Skriftens centrala utsagor om Guds Ord.

Slut på bibelstudiet.

Guds energiska makt.

Lyssna här på Stina Wollters samtal med Christer:
www.facebook.com/p4stina

Det är min bön att det Sanna Ordet ska finnas i våra kyrkor, i politiken och oss medmänniskor emellan - även när det svider och inte passar in i de förväntningar vi har.

Och det bästa av allt: Gud Vet. - - -

Tveeggade - men inte tvetydiga! - hälsningar till alla läsare.
Helene F Sturefelt,

- som nu publicerat inlägg nr ett tusen etthundra ett (1101), samt bjudit på över 15.000 foton sedan starten...  Energiskt.

TVÅ TUNGOR - KLUVEN

Bäcken klyver marken.

Just när man tror att man vet vad man vill, ändrar det sig.
Just när man vet att man tror... då kommer tvivlet smygande.

Precis när riktningen är klar och känslorna är tydliga, delar det sig. Igen.

Denna ständiga kluvenhet!

Detta inlägg handlar om livet i stort, om relationer, både till Gud och människor.
Du läser in det du behöver. Och jag vet ju varför jag skriver. Vi stör inte varandra.
Herren får leda oss båda.

HERRE, TILL VEM SKULLE VI GÅ?
                                                Johannes kap 6:68

Inte stabil.

Gå. Eller stanna kvar.
Stabilitet. Eller kluven osäkerhet.

Det är söndag och bibeltexterna handlar om att det är delade meningar om vem Jesus är.
Han ställer höga anspråk.
Inte alla står ut med att höra på honom.

Det är rörigt runt Jesus vid den här Lövhyddohögtiden. Mycket folk var i rörelse.
Det fanns en arresteringsorder att gripa honom, men inget hände.

Tvärtom blev judarna gripna av Honom, alltså berörda av den kraft Jesus förmedlade.

Det blir alltid förvirring när man varit i mörker och ljuset börjar visa sig...

Precis som i februari, nu när snödropparna börjar titta upp och kvällarna blir längre.
Men man är inte van.

Vitt och ljust.

JESUS SA TILL DE TOLV:
- INTE VILL VÄL NI OCKSÅ GÅ ER VÄG?

SIMON PETRUS SVARADE:

- HERRE, TILL VEM SKULLE VI GÅ? DU HAR DET EVIGA LIVETS ORD, OCH VI TROR OCH FÖRSTÅR ATT DU ÄR GUDS HELIGE.

Det är en stor bekännelse!
Upplevd tro. Erfarenhet som bryter tvivlet.

Jag ser ju själv.

Det berättas om en munk som kom till ett kloster. Han avlade ett löfte att stanna kvar, oavsett om han trivdes med bröderna eller inte, och om platsen var vacker eller inte.

Han bad till Gud om stabilitet. Att stå ut. Inte ge vika för tristess eller motvilja.


Det finns något gott i oss alla. Något som ropar och längtar efter Gud.
Men också en motvilja...
Nej, jag vill inte ha med Jesus att göra! Han kommer att påverka mig för mycket.

Denna kluvenhet uttrycktes på ett bra sätt i TV-gudstjänsten idag.
Den var från Ryttaregården i Linköping, och pastorn citerade en norsk visa, sjungen av Fred Åkerström.

Knäckt tall.

TVÅ TUNGOR

Finn Kalvik & Fred Åkerström (Norway)


Två tungor har mitt hjärta
Två viljor har mitt sinn

    Jag älskar dig för evigt
    och jag blir aldrig din

       Djupt i det röda mörkret
       fick livet dubbel form

Där kuttrar det en duva
Där väser det en orm

   Två tungor har mitt hjärta
   Hör på det likaväl

      Bli hos mig och gå från mig
      och fräls mig från mig själv


Djupt i röda mörket
fick livet dubbel form

   Där kurrar det en duva
   Där väser det en orm

      Två tungor har mitt hjärta
      Två viljor har mitt sinn

Jag älskar dig för evigt
och jag blir aldrig din.

Kluven. Brusten.

Duvan kuttrar. Ormen väser.
Jag älskar dig men kan inte leva med dig.

Viljan är det inget fel på. Men förmågan räcker inte till.

Olycklig kärlek. Till Gud. Till Jesus. Till människor...

Den norska visan låter tankarna flyga fritt. Poesin får tala så att vi förstår.
Precis som Bibelordet talar och träffar oss där det ska.

Men det är inte meningen att vi ska vandra detta jordeliv som kluvna människor.
Gud skapade livet gott. Och helt!
Det är utgångspunkten.

När kom brustenheten in i livet? När klövs viljan i två delar?

Stanna. Gå. Det är outhärdligt! Visst, klart jag är kvar hos dig.
Stabilitet.
Nej, det går inte. Kan inte omvända sig. Är fast. Instabil. Vantrivsel och vanmakt.

Ormen och duvan har börjat slåss.
Väsandet har tystnat och huvudet höjts.
Kuttrandet har slutat och vingarna fälls ut till flykt...

Död duva.

JESUS SA:
- INGEN KAN KOMMA TILL MIG OM HAN INTE FÅR DET SOM GÅVA AV FADERN.  Joh 6:65

Så ge oss då Herre, den gåvan!

Fräls mig från mig själv. Till mig själv. Det sanna jaget, som inte är förvirrat eller kluvet.

Hjälp oss att ta emot Dig och varann, i våra hjärtan. Amen.


Tankarna fortsätter under veckan som kommer.
Vi lever Reformationssöndagens texter "Det levande ordet".

Ormen kryper sin väg.
Kan du göra duvan levande igen, Herre?

Helene F Sturefelt, som lyssnar på Fred Åkerström:

http://www.youtube.com/watch?v=rtLXmdZM5Qg

Res mig upp igen.

MELODIFESTIVAL KASS

Hemmakväll. Fotboll eller Mello?

Jag kunde inte låta bli.
Det är min skyldighet som kulturintresserad teolog att ta mig igenom en och en halv timmes nypåhittad musik.

Melodi-festivalen. Men det blir snarare melodi-fastivalen...

Vad har hänt med detta tidigare så vinnande koncept?
Det ena osmakliga skämtet efter det andra får vuxna att gå i taket och barnen fråga vad de menade...

Ipaden under kjolen, tuttkläm på bröstet och ett fånigt inslag med en teckentolk - fast det var väl hon som gjorde bort programledarna.

Drivne Anders Jansson och "fjortisen" Nour el Refai är ett väldigt omaka par.
De vill så gärna vara roliga, men vi skrattar inte.

Släng soptunnan.

Vem skriver deras manus?
Det känns som om de släpper igenom varandra utan att egentligen själva tycka det vara roligt, men för artighetens skull så...

Tittarsiffrorna dalar. Färre röstar. Vill inte stödja detta stillösa jippo.

Programledarnas uppgift är att lyfta fram musiken, inte att själva göra sig roliga, på andras bekostnad. Det känns barnsligt och sexistiskt.

Hästen lyfte på svansen. Skitkul?

Musiken då?

Nej, jag orkar inte. Det är alltför konstruerat och krystat.
Om du ska ta min dyrbara tid får du faktiskt ha något att berätta!
Annars var tyst.

Hör vi inte redan hört alla bidrag tidigare? Fast med andra kläder och andra kulisser...

Mellanaktens nummer är bäst.
Anders och Nour lyckades driva med sig själva med sångnumret "Ring inte".
Vi ringde inte. Då heller.

Vi trampar vidare.

Denna deltävling var i Östersund. Bygdens son kom in på scen:
- Tomas Ledin!

Med några skickliga folkmusiker gjorde han ett läckert potpurri på några av sina egna schlagerlåtar.
Och jag tänkte:

En gång var Ledins låtar också hopplöst nya med sitt dunka-dunka...

Men är det så att om man låter 25 år gå, och lägger på nyckelharpa, dragspel och fiol, blir det kultur då?

Kommer jag som pensionär år 2024 minnas Alcazars discokula, med sentimentalitet?
Fast den är ju redan nu fyrtio år gammal... Disco tillhörde 70-talet.

Kommer Linda Bentzings överhuritga slagdänga bli en mild ballad?
Och kommer ungpojkarna Anton Ewalds och Josef Johansson få en symfonivariant av sina gympalåtar?

Det kanske bara är Sanna och Ellinor som håller musikalisk kvalitet i år.
Vi får väl se.
För jag kommer absolut plåga mig igenom både Andra chansen och Finalen.

Utan hutt.

Nu längtar jag efter några hederliga psalmer, med god och innehållsrik poesi, med melodier som går att urskilja!

Men jag tar inte fram psalmboken utan låter Tomas Ledin få sista ordet.
Hans senaste CD "Höga Kusten" får mycket ros.

På bygdemål sjöng han igår "Ä lu oäten":

ÄR DU OÄTEN?
   HÄR FINNS SILL OCH POTÄTER!

ÄR DU OKRAMAD?
   HÄR FINNS ARMAR OCH SOLSKEN!

Trädkram vid Lugna vatten.

Ja, jag är både oäten och okramad.
Hungrig och svulten på allt som ger en människa näring.

Mellognället är slut.
Nu gäller gudstjänst, på TV eller radio. Där brukar finnas näring till ande och själ.

Musikaliska hälsningar på sned,
Helene F Sturefelt

- som fotograferade skräp som låg ivägen när jag var ute en dag vid Silletorpsån, Rosenholm.

Allt var kass.