TVÅ STRÄNDER - STADEN och ÖDEMARKEN

Tidningsrubriker och bönestorm.

Det är måndag och jag sitter här och funderar på hur helgen har varit. På det personliga planet är det lugnt och harmoniskt, men i de stora politiska sammanhangen är det storm.

Den svenska energipolitiken har svårt att möta folkets behov av ström, där Ryssland är en del av "dramat". Elräkningarna är skyhöga och hotar den lilla människans ekonomi. 

Kommer pengarna att räcka och hur mycket skall vi frysa? Kommer regeringens energibidrag i tid?

Yttrandefriheten fortsätter att missbrukas i vårt land då "Palle" återigen har genomfört en Koranbränning. Att reta upp en folkgrupp på detta sätt är djupt destruktivt. Varför tillämpas inte lagarna "Hets mot folkgrupp" i denna manipulativa situation?

I Israel har sju judar skjutits ihjäl av en palestinsk terrorist utanför en synagoga i östra Jerusalem. Hans hem har spärrats av och kommer enligt Netanyaho att rivas. Dödlig terrorism får sin konsekvens.

Hur är det möjligt att attityden i Sverige fortfarande är att stötta denna slakt av judar? Varför är vi en del av förföljelsen? Vad är det som gör att vi inte hör att de muslimska palestiniernas eget syfte är att utrota Israel?

Är det för ont för att vara sant?

Förmodligen.

Kan Jesus stilla stormen?

Den enda någorlunda goda nyheten denna vecka är att antalet ansökningar om skilsmässor minskade förra året, 2022. Färre väljer att skilja sig i osäkra tiden. Man tänker att "det kanske inte är så illa ändå"... och det är dyrt att skilja sig med dubbelt boende...

Suck! 

Håll ihop, människor!

Att gå till gudstjänst med all denna storm i samhället var välbehövligt.

Och vi fick höra en mycket god predikan.

Den vill jag dela nu, såsom jag uppfattade den, och vi tar oss söderut till Gennesarets sjö där en riktig storm utspelar sig. Pastor Markus hade temat "Mirakler" där Jesus kom gående på vattnet.

Vad kan det ha med mig att göra?

Kring sjön finns två stränder - den ena vid en ödemark, den andra vid en stad - som blir en sinnebild av två olika slags liv.

Gudstjänst i Listerkyrkan, EFS Hällevik.

Matteus beskriver ett oroligt sammanhang där Johannes Döparen blivit dödad på grund av de sanningar han levererat till Herodes, som levde ihop med sin broders hustru... Döparen fick sitt huvud på ett fat.

Johannes lärjungar hämtade hans döda kropp och begravde den. Sedan gick de och berättade för Jesus vad som hade hänt.

NÄR JESUS HÖRDE DETTA DROG HAN SIG UNDAN OCH FOR ÖVER SJÖN, TILL EN ÖDE TRAKT, FÖR ATT VARA ENSAM.

Matteus 14:11-13.

Hans kusin och förlöpare, kanske även bäste vän, var död där sanningen kostade honom livet. Jesus visste att detta väntade honom också, men där försoningen och uppståndelsen var målet.

Jesus drog sig undan. Han behövde vara ensam. Och då lämnade han staden. Han for över sjön som just då var lugn. Men ödemarken överraskade honom.

MEN FOLKET I STÄDERNA FICK REDA PÅ DET OCH FÖLJDE EFTER HONOM TILL FOTS.

Matteus 14:13.

Kafarnaum vid Gennesarets sjö.

Så när Jesus går i land med förhoppning att få egen tid med sin Fader i himmelen, då möts han av en stor skara väntande människor... Åh, nej! Ingen lugn och ro, tänkte jag och känner in hur trängd jag skulle vara i en sådan situation.

MEN JESUS FYLLDES AV MEDLIDANDE MED DEM OCH BOTADE DEM SOM VAR SJUKA.

Matt 14:14.

På kvällen kom lärjungarna till dem, de hade låtit honom vara i fred, och påpekade att trakten var öde och att folk var hungriga. Det visste Jesus... Onödig kommentar, tänker jag.

De tyckte att dessa femtusen (5000!) människor skulle gå iväg till småbyarna och skaffa sig mat där.

Det är nu det stora brödundret sker, men det fördjupar vi oss inte i just nu.

När folket var mätta sade Jesus åt sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg tillbaka andra sidan sjön, till Kafarnaum.

Äntligen skulle Jesus få vara ifred.

SÅ SNART HAN HADE GJORT DET, GICK HAN UPP PÅ BERGET FÖR ATT VARA FÖR SIG SJÄLV OCH BE. 

DÄR VAR HAN ENSAM NÄR DET BLEV KVÄLL.

Matt 14:23.

Jesus gick upp på berget. 

Vår pastor sa:

- Det är i ödemarken man kan möta Gud. Där är allt avskalat. Inga andra intryck stör.

Men i stadens brus och larm där är krav och elräkningar och plikter...

Mitt emellan dessa två stränder är sjön. Det är efter alla dessa händelser som det nu börjar blåsa upp.

Jag tänker på när vi var på Genesarets sjö 2018 och fick se gattet mellan bergen varifrån de starka vindarna kommer. Vädret är annorlunda i dessa trakter. Det kan blåsa upp mycket fort, från "ingenstans", och nu är de vana fiskarna ute på sjön vid fel tid, med en storm, som hotar att ta deras liv.

Hur långt var det ned till bottnen?

Varför var inte Jesus hos dem?

Bergen vid Gennesarets sjö. Här kommer vinden!

Även om man är kristen och troende så finns tvivlet där, mer eller mindre.

Varför är inte Gud mer närvarande? Varför är Gud tyst? Likväl finns Herren vid vår sida.

Brödundret var Ett mirakel. Nu händer nästa, och nästa.

Motvinden håller på att knäcka den lilla fiskebåten. De har kämpat länge nu.

STRAX FÖRE GRYNINGEN KOM HAN TILL DEM, GÅENDE PÅ SJÖN.

Matt 14:25.

Det är inte möjligt. En människa kan inte gå på vatten!

Just det. Men Jesus är inte bara en människa, han är Guds son, med full kontakt med Skaparen själv som satt alla naturlagar.

Jesus står över naturlagarna. Men ingen i båten har någon förväntan på att deras herre och Mästare skall komma promenerande på vattnet i en storm...

Detta mirakel sker för att Jesus genom sina gärningar bevisar att han är den han är. Det är inte bara tomt prat.

Ny båt av gamma modell, Gennesaret.

Nästa mirakel är när Petrus frimodigt i denna blöta röra ber Jesus bjuda honom ut att gå på vattnet...

Och det gjorde Petrus! Men när han släppte blicken från Jesus och fokuserade på de stora vågorna istället, ja då började han sjunka...

Vad säger detta?

Jo, att när vi är i kontakt med Jesus, då har vi del av Guds kraft. Det är därför denna text angår varje liten människa!

Och jag tänkte:

Men så fort vi fokuserar på stormvindarna, de dåliga politiska ledarna och grymheten och ondskan hos förövare, då sjunker vi.

Tvärtom skall vi använda alla dessa "tidningsrubriker" till böneämnen!!

Pastor Markus avslutade milt och hoppfullt:

- Jesus är med oss i varje storm, han är herre, för oss alla, när vi pendlar mellan dessa båda stränder; staden och ödemarken.

OCH DE SOM VAR I BÅTEN FÖLL NED FÖR HONOM OCH SADE:

- DU MÅSTE VARA GUDS SON.

Matt 14:33.

I den trosbekännelsen stämde vi alla in i!

Jesus kom gående till dem.

Sedan satt jag kvar en stund och tänkte.

Det finns profetiska tilltal över Sverige just nu att vi måste vända om till Herren, på allvar, annars väntar konflikter som drar oss in i kriget. Vi har retat upp "Putte" och vi retar Turkiet, som inte släpper in oss i Nato. 

Sverige står snart ensam kvar inför den ryska björnen.

Vi behöver "stå på murarna och ropa till Gud" om förbarmande, precis som Israel gjorde under Gamla Testamentets tid, då de avvek från Guds vilja.

Ansvaret är nu att bedja, ropa och bedja ännu mer om förlåtelse inför den högfärd och aningslöshet som driver många svenskar. Gudlösheten och fräckheten är en synd mot både Gud och medmänniskan.

Omvändelse är nödvändig, och inget "tillval" som vissa religiösa kan göra...

Politiska stormar.

Två stränder. En sjö.

En strand mot ödemarken där tid för bön finns.

En strand mot staden där tempot tar bort fokus från Gudsgemenskapen.

En sjö, där det stormar.

En storm som kan ödelägga staden där mänskorna bor, men också en storm som kan driva människor ut i ödemarken för att ropa till Gud.

Den lilla båten är kyrkan. Lärjungarna är alla vi kristna. Vi har ett enormt ansvar att ropa högt i bön om hjälp till Skaparen själv, att Jesus skall komma gående till oss och driva bort all otro och allt tvivel.

Kanske kan vi bli simkunniga, men det tror jag inte på.

Endast Gud kan rädda oss nu.

Ljusbåten.

Tacksam åhörare i kyrkbänken, där lovsångerna flödade med kraft och där Gudsordet togs emot av öppna hjärtan.

Tack Markus Sandberg i Listerkyrkan, där enhet och lugn nu råder i församlingen.

Sjöblöta hälsningar, Helene F Sturefelt,

- strandpendlare, Israelfotograf och förebedjare med garn och tråd...

Sjung med och ropa i psalmen 703:

Psalm 703.

* flamskvävnaden ritade jag och vävde som mitt examensarbete på gymnasiet, på Olympia i Helsingborg, 1977.

Den föreställer när Jesus stillar stormen, medan dagens text handlade om när Jesus gick på vattnet. 

Jag får väl väva en ny...

Huvudsaken är att vi ber.

Textilkonstnär Helene Sturefelt.

P.S. Här kan du läsa mer - en predikan från Karlskrona Stadsförsamling 2011, hur rädslan får oss att sjunka med tron drar oss upp.

Sturellas Fotoblogg: JESUS GÅR PÅ VATTNET (helenesturefelt.blogspot.com)

KIRKEVANDRING i KÖPENHAMN

St Pauls kirke, Köpenhamn.

KIRKEVANDRING i KÖBENHAVN, tirsdag 24 januar 2023

Öresundståget rullade med god fart från Sverige till Danmark. Vindkraftverken till havs kunde anas i den bleka januarisolen. Jag klev av i Köpenhamn, stationen Österport, där svenska Gustavkyrkan ligger, strax till vänster i den stora trafikkorsningen.

Det luktade annorlunda, avgaserna var påtagliga och både bil- och cykeltrafik var intensiva.

Det var dags för den stora ekumeniska kyrkvandringen. Pigrimskommuniteten i Vadstena var inbjuden och jag var den enda som kunde deltaga eftersom jag bor så pass nära.

Kan du se vindkraftverken ute till havs?

Nu ska du få följa med på en mycket speciell upplevelse i kvällsmörkret!

Det var ingen vanlig pilgrimsvandring. Min vän Elizabeth Knox Seith, pilgrimspräst på Mön, tog emot mig och visade mig runt bland kyrkorna i dagsljus. Sedan styrkte vi oss med en stark måltid på en Thairestaurant – det gällde att klara tre timmars engagemang.

Tillsammans med 600 personer… på Köpenhamns gator…

Den ekumeniska kyrkvandringen i Köpenhamn.

Den här kyrkvandringen hade karaktär av en enda lång gudstjänst, uppdelad i fem delar, med ca tjugo minuters sång, bibelläsning och bön i varje kyrka. Sedan gick alla ut, efter processionen, till nästa kyrka.

Det var riktigt bra! Så kanske våra gudstjänster skulle vara - i 20 minuters pass med bensträckare emellan!

”Kirkevandringen i City” hölls första gången 1955 och detta var således den 69:e gången den genomfördes. Arrangör är Alban- och Sergijsamfundet som är en del av den engelska sammanslutningen The Fellowship of St Alban and St Sergius, stiftat 1927. Det är en inofficiell grupp som arbetar för att skapa förståelse mellan de västliga och östliga kyrkosamfunden, särskilt vad gäller liturgi.

Se mer här: www.albanogsergij.dk

Den 69:e vandringen!

Vi gick över kyrkplatsen i kvällsmörkret till St Pauls kyrka. Mängder av människor strömmade till. Inne i kyrkan var det ett öronbedövande sorl (varför är man inte tyst av vördnad längre?) från människor som inte träffat varann på länge. Men man måste inte prata högt för det.

St Pauls kyrka har blivit mycket populär sedan den kända danska författaren Lise Nörgaard, som skrivit serien ”Matador”, begravdes där för några veckor sedan, 105 år gammal! 

Den kvinnliga prästen gjorde ett mycket gott arbete och kyrkan har vuxit i styrka. 

När hon tog över den, var det ingen som gick till gudstjänst i St Paul… Nu kommer ca 300 varje söndag för att fira mässa!

Folk strömmar till St Pauls kyrka.

Vilken otrolig psalmsång i den danske folkekirken! Vilken styrka i rösterna! ”Närmare Gud till Dig” gick rakt genom taket upp till himmelen och Gud Faders tron! 

"Evigt da jubler jeg, hjemme, min Gud, hos Dig, hjemme hos Dig.”

Evigt skall jag få jubla hemma hos vår Fader i himmelen!

Fattar ni vilken otrolig styrka det är att leva i denna gudsgemenskap?! I förra inlägget skrev jag ju om psykisk ohälsa, som bland annat har sin grund i förnekad andlighet och utebliven gudsgemenskap. Det är allvarligare än vad nutidsmänniskan tycks tro.

Men det finns ett sammanhang som bär! Sök det.

St Pauls fantastiska himmelsblå kor-tak!

Sedan följde en nio verser lång psalm som många kunde utantill, Grundtvigs översättning av Arnul af Louvain’s psalm ”Hil Dig, Frelser och Forsoner”…

Om tekniken är med mig, kan du lyssna på sången här:

Närmare Gud till Dig.

Hur i all sin dar skulle över 600 personer sedan kunna samsas på Köpenhamns trånga gator i innerstan? Jo, de hade smidigt delat upp oss i fyra grupper; den blå gruppen gick först till  St Albans kyrka, den gula gruppen till St Ansgars kyrka och den gröna till Jerusalemkyrkan. Sedan sammanstrålade alla i svenska Gustavkyrkan.

Nymånen lyste över taken och aftonstjärnan Venus var också på plats. I kvällsljuset blänkte korset som vi följde.

Vi följde korsbäraren. 

Vi vandrade en bit längs kastellets vallgrav och kom fram till St Albans kyrka, den anglikanska kyrkan, invigd 1887. Julkrubban var kvar liksom en stor plastgran. Också här har de kvinnliga prästerna gjutit nytt liv i församlingsarbetet.

Vi hälsades välkomna i stor glädje:

-        - Här hos oss sitter vi ned under textläsningarna men står upp under sången. Det är tvärtom i de andra kyrkorna, men välkomna till vår modell!

Tidegärdsbönens ord fick inleda; ”Gud, kom till min räddning. Skynda till min hjälp”.

-         O God, make speed to save us. O God, make haste to help oss.

Den anglikanska kyrkan St Alban.

Med den keltiska andligheten fick vi sjunga med hela skapelsen Guds lov. 

"From the rising sun… with the whole creation… Christ have entered the shadow of death… Let us commend the world to the mercy and protection of God”.

Kristus har trätt in i dödens skugga... Inte som en symbol eller romanfigur, utan på riktigt.

Just därför anbefaller vi världen till Guds nåd och beskydd.

Välsignelsen var stark, där prästen gjorde ett tillägg...
"May the blessing from the Almighty be upon you and all those for whom you pray, this day and for allways. Amen!

Må Guds välsignelse vila även över dem som du ber för, idag och alltid. Amen!

Lyssna här (jag fick med pålysningarna först...):

The Blessing.

Här i den anglikanska kyrkan kände jag mig hemma. Vi gick ut i mörkret till nästa kyrka, St Ansgars kyrka, den romersk-katolska domkyrkan i Köpenhamn, invigd 1842.

På flaggstängerna vajade den Ukrainska flaggan i solidaritet. Ett kvarter bort skymtade den rysk-ortodoxa kyrkan, men de är inte med i denna ekumeniska vandring. Det gjorde ont. 

Storpolitiken var närvarande i hög grad… och vi vet ju att den ukrainsk-ortodoxa kyrkan brutit sitt samarbete med den rysk-ortodoxa kyrkofamiljen, där patriarken Kirill stöder Putins anfallskrig…

Ser du? Flaggan och kupoltornen...

Nu kom vi till en helt annan kyrkofamilj, med den stramaste framtoningen.

Från predikstolen sjöng en ung man Psaltaren 145 där vi alla svarade med i omkvädet (man säger inte ”refräng” i kyrkan… ). Det var fint.

Men vid trosbekännelsen läste han inte med… Deltog han bara med sin vackra röst? Jag är känslig för sådant. Jag vill att det skall vara äkta och trovärdigt hela vägen.

Katolska kyrkan, St Ansgars kirke.

Deras katolska biskop satte sig i ett högsäte som en kung, bakom altaret. Varför skulle han sitta där? Jesus säger att den som vill vara stor ibland er skall vara de andras tjänare. 

Vid högra sidan stod en brunskäggig man, vid hans vänstra sida en ung, vitklädd kvinna. Jag mådde inte bra. Det kändes som spel för gallerierna.

Var skall biskopen sitta?

När det heliga evangeliet skulle läsas svingade sakristanerna rökelsekaren för att ge Guds Ord all vördnad. Men vi som satt nära fick hostattacker som vi kvävde i våra tjocka vinterjackor. Stämbanden blev hesa och jag kom helt ur humör.

Maktfullkomlighet, skymmande av Kristus och en liturgi som lämnat den bibliska enkelheten gjorde att jag skyndade ut ur denna kyrka.

Vad skulle Ansgar sagt, han som var här och grundade kyrkan någon gång på 800-talet?!

Ansgar, skulle du känt igen dig?

Fort, frisk luft! På alla sätt!

Men sången var fin och vi lämnade kyrkan lovsjungande vår herre. Hela denna ekumeniska gemenskap går ut på att vi skall träffas och lära känna varandra, och det gör vi, även om vi inte har samma yttre form i vår tillbedjan.

Korsbärare och procession gick före. Vi var fortfarande många hundra... Fantastiskt!

Många hundra på kyrkovandringen.

I detta myller av människor var det lätt att komma till tals. Jodå, jag förstår danska. Nästan... När hjärtat hjälper till blir det lättare!

Trafiken är väldigt intensiv i Köpenhamn och cykelbanorna hårt trafikerade. Det gäller att passa sig. Inga felsteg, då kan det smälla! Här i innerstan var det lugnare, likväl blev bilister och cyklister trängda av alla oss vandrare! De fick vackert sakta ned och krypköra fram.

Det var väldigt skönt att få komma till metodistkyrkan efter detta. 

Metodistkyrkan, "Jerusalemkirke".

Jerusalemkyrkan, som den heter, invigdes 1866. Vitmålad och ljus, med vackra valv, gav ett välkomnande intryck. 

Vi möttes vi av glädjefylld gospelsång där stämningen redan var hög. The Revelation Gospel Choir hade ljusa kläder med guldstråk. En tenor hade en paljettkavaj i guld, nästan snyggare än den katolske biskopen... framför allt oändligt mycket gladare! I alla fall utanpå.

”Worship the Lord, praise His holy name!”

"Guds nådegåvor är evigt liv."

Körledaren och kören var imponerande samstämmiga och energinivån var så hög att de spräckte ljudvallen… Om det var för stramt i förra kyrkan, så var detta nästan alltför känslomässigt "övertaggat". Det var ingen idé att försöka hänga med, riktigt så jätteglad var jag inte…

Det finns en inre stilla glädje som inte alltid behöver så starka uttryck.

Här är en lite lugnare gospelsång, "Nobody like You, Lord":

Nobody Like You Lord.

Men det är så våra samfund är - vissa är "uppe i huvudet" och vill ha ett rationellt uttryck. Andra är "nere i hjärtat" och vill visa utåt sin känsla av glädje i Herren. Tillsammans blir det en stor helhet där Kristus är i centrum.

Metodistpastorn läste bibeltext från Galaterbrevet. Jag lyssnade med hjärtat. Ni är alla Guds barn i tron. ”Här är icke jude eller grek, man eller kvinna. Alla är vi ETT i Kristus. Ja, det var vi verkligen denna tisdagskväll!

Korsbärare och korsväktare.

Det var fint att avslutningsvis få sjunga på danska ”Gud ditt folk är vandringsfolket”. Den tror ju vi är svensk, men den kommer från engelska kyrkan, översatt på flera språk.

Jag lägger ut en ljudfil till för att du skall känna att du är med! Om inte tekniken fungerar för dig, är det bara till att hoppa över den och läsa vidare.

Det är metodistpastorn som ber för oss alla och för kyrkvandringen i Köpenhamn:

Bön på danska.

Utanför Metodistkyrkan sammanstrålade alla grupperna och tågade mot svenska Gustavkyrkan, där Thomas Stoor är kyrkoherde, bördig från Östergötland och Linköping. 

Denna kyrkas tillblivelse skall få eget utrymme i ett annat inlägg, för det är en oerhört intressant historia om den glömda utvandringen till Danmark under 1800-talets slut; de fattigaste som inte hade råd att ta sig till Amerika kom bara till ”fattig-Amerika…”

Svenska Gustavkyrkan i Köpenhamn.

Processionen med alla kyrkors präster tågade in, och den evangeliskt-lutherska Gustavkyrkan fylldes till brädden. Nu var klockan ca 21. 

Vi sjöng den ärliga psalmen ”Sin enda grund har kyrkan i Kristus frälsaren” där vers tre handlar om hur ont det gör när kyrkan bråkar: 

”Med undran och med löje ser världen hur hon slits, av tusen tvister sönder och nekar sig Guds frid…”

Just därför gjorde det så gott att gå här, sida vid sida, som ett vittnesbörd att vi är vänner.

Svenska Gustavkyrkan, Thomas Stoor.

Temat för denna vandring var Jesajas ord i kap 1:17: ”Lär er att göra det goda och var rättfärdiga”.

   LÄR ER ATT GÖRA VAD GOTT ÄR, 

   FAR EFTER DET RÄTT ÄR,
   VISA FÖRTRYCKAREN PÅ BÄTTRE VÄGAR,
   SKAFFA DEN FADERLÖSE RÄTT,
   UTFÖR ÄNKANS SAK.*
   Jesaja 1:17.

* När svenska Gustavkyrkan byggdes behövdes även ett hem för de fattiga och åldrande svenska invandrarna. Då byggdes Viktoriastiftelsen, där jag bodde i ett av gästrummen denna natt.

Lamporna är formade som kronor på kronor...

Vi satt högt uppe på läktaren vid de tre mäktiga kron-kronlamporna, och hörde predikan av fader Stephen Platt, ortodox präst från Oxford och tillika generalsekreterare för The Fellowship of St Alban och St Sergius.

-        - I den ortodoxa kyrkan berättar vi gärna historier i predikan, så pass mycket att vi ibland glömmer vad texten handlar om…

Han hade en lätt och ledig stil och varje ord gick att ta till sig. Bäst var hur han lyfte upp den kristna glädjen.

-         - Vi är ju förlåtna syndare, då kan vi aldrig komma till Herren mer böjda än i ”sorrow with joyfullness” – ånger i glädje, eftersom vi vet att försoning är där! Ånger handlar inte om att gräva upp alla fel, det är snarare att ”ändra sinnelag”, ändra sättet att tänka och fylla hjärtat med Guds kärlek som påverkar ens handlingar. Eller varför inte tvärtom: "joyful sorrow..."!

E   Tack!!

Kantorn satt högt uppe liksom på väggen bakom orgelpiporna och gjorde ett mycket fint postludium där han vävde in två olika psalmer i en musikalisk skönhet.

Stephan Platt, Oxford.

Sedan fick vi alla ge varandra fridshälsningen (det var ingen nattvard) men den är så viktig! Med sorg konstaterar jag att den är borttagen ur flera församlingar i Svenska kyrkan. Varför?

Nu fick vi lägga handen på hjärtat och le mot varandra.

Den tre timmar långa kyrkvandringen avslutades nu med en svensk psalm ”Den dag du gav oss, Gud, är gången" där texten fortsätter:

DEN SOL SOM OSS TILL VILA VIGER
FÖR ANDRA TÄNDER ARBETSDAG
UR ANDRAS HJÄRTAN BÖNEN STIGER
OM KRAFT ATT VANDRA I DIN LAG.

Så flödar bönen runt vårt jordklot, där enkla, fromma människor öppnar sig för Guds välsignelse och låter den nå medmänniskan. Den andliga kraften är lika stor som gravitationen, tror jag...

Alla kyrkors präster går i procession.

Och hur avslutas det hela då? Jo, är man i Svenska Kyrkan i Utlandet (SKUT) så blir det förstås kanelbullar!

Väl mött igen! På gensyn!

Nu väntar Öresundståget på Österport station i den danska huvudstaden. Ekumeniska hälsningar över landsgränsen,

Helene F Sturefelt,

- pilgrimsvandrare i både Danmark och Sverige.

Österport och Svenska kyrkan!

OHÄLSA och FEL FÖRVÄNTNINGAR

Vad är rätt förväntningar?

Vad kan man förvänta sig av det här lilla livet man lever?
Utgångspunkten är att livet skall var gott och att det skall utveckla sig framåt.

Men det är inte givet.

När motgångar kommer så upplevs de som stora problem som stör framgången. Så här svårt skall livet inte vara!

Det högt ställda förväntningarna får sig en knäck, liksom självkänslan. 

Detta kan vara grunden till att ohälsa börjar smyga sig på en.

När Farmor och Farfar var unga så levde de under helt andra förhållanden. Det var fattigt och krävande, med mycket hårt arbete. De flesta levde under tunga livsvillkor där alla visste att livet var en prövning.

Det var normalläget.

När framgångar kom, så upplevdes de som en gudagåva! Äntligen lättade livets börda lite.

Och tacksamheten var stor.

Där fanns inte samma typ av psykisk ohälsa som vi ser idag.

Däremot var de fysiska åkommorna större, orsakad av tungt och smutsigt arbete, med för lite vila.

Lägg därtill att vi i vår tid inte får tala om Gud, utan det är den materialistiska ateismen som är "normalläge", medan det var tvärtom vid 1900-talets början; då var Gudstron en självklarhet där kristendomen gav kraft och längre perspektiv. 

Gudstron är vår frälsarkrans.

Jag sitter på tåget på väg till Köpenhamn. En pilgrimsvandring väntar, med den danska kyrkan.

En "lyxpromenad..." en kirkevandring mellan kyrkorna, i bön för den kristna enheten.

Annat var det här i Höganäs efter andra världskriget då skåningarna tog emot judiska flyktingar och räddade dem till livet.

Till minne av detta har denna skulptur "Gudshanden" formats här vid havet, men den danska kusten i sikte.

  

Ska den "lille havsfruen" simma till Kögenhamn?

Framför mig ligger psalmboken uppslagen med den psalm som Farmor ofta spelade på piano när livet var motigt. Det är Nils Frykmans förtröstansfulla psalm. Den skall nu få ge sin kommentar till psykisk ohälsa...

   MIN FRAMTIDSDAG ÄR LJUS OCH LÅNG

   DEN RÄCKER BORTOM TIDENS TVÅNG

   DÄR GUD OCH LAMMET SÄLL JAG SER

   OCH INGEN NÖD SKALL VARA MER.

   Sv Ps 302:1

Goda framtidsutsikter.

Det krävande nuet behövde längre perspektiv, man kunde inte stanna i stunden. 

Nuet behövde en motvikt där bördorna inte var så tunga.

Den framtidsdag som Nils Frykman beskriver har sitt löfte i Guds Ord där Herren vill ge sina mänskobarn evigt liv.

Tiden upplevdes som ett tvång, men det fanns en väntande frihet.

I bönen kunde den troende människan ana både "Gud och Lammet" - alltså Jesus.

Målet var tydligt; där skall ingen nöd vara mer.

Men om vi tror att livet är gott, då finns det inget behov av att invänta något ännu godare i framtiden.

Tron verkar ha spelat ut sin roll.

Det är bara det att inte ens den rikaste lyxbåtägaren är helt lycklig... Ett liv utan en själ med sinnesro är inget gott liv.

Säkert behöver alla sjunga den här lilla psalmversen igen!

Tidens tvång.

Nils Frykman fortsätter:

   ETT OFÖRGÄNGLIGT ARV JAG HAR

   I HIMLEN ÄR DET I FÖRVAR

   OCH UNDER PRÖVOTIDEN HÄR 

   MIN FADER GER VAD NYTTIGT ÄR.

   Sv Ps 302:2

Vers 2 kallar det liv här och nu för en "prövotid". Det var den sanna beskrivningen av tillvaron som alla kunde känna igen sig i.

Men i takt med att välståndet ökade, försvann behovet av dessa beskrivningar.

Och då kan man tycka borde vi år 2023 vara kolossalt lyckliga, med tanke på all teknisk utveckling som vi lever med!

Men vi är ju inte det...

Särskilt unga människor har mycket stora problem med att hitta rätt i tillvaron.

- Varför är jag så olycklig??

Utgångspunkten är fel, förväntningarna är fel och perspektivet är för kort. Och själen får ingen näring.

Att då må dåligt är en alldeles frisk reaktion på ett liv som är "sjukt..."

Jesus drog mig upp ur fördärvets grop.

Ångesten kommer krypande... Många tror att ångesten är en fiende och medicinerar bort den - och mår ännu sämre.

Ångest är tvärtom den yttersta väckarklockan som Gud lagt ned i själen.

Den ringer och varnar och ropar:

- Vänd om! Ändra läge! Ge upp, släpp det gamla.

Och Jesus säger:

KOM TILL MIG ALLA NI SOM ÄR TYNGDA AV BÖRDOR.

Matt 11:28.

- Allt, utom Det... sa någon. Jag gör vad som helst, men jag vill inte bli frälst!!

Jag vill inte bli förändrad...

Kära vän, vilket missförstånd! När vi kommer till Gud, som har skapat oss och vet exakt vem vi är, då blir vi Mer av oss själva, inte mindre. 

Vår samtid förvränger oss och våra personligheter. "Homo reclamus" lever ett falskt liv med reklamens glättiga mänskovärde.

Betald glättighet.

Men ångesten är faktiskt en drivkraft som kan föra oss rakt i armarna på Jesus Kristus.

Där finns ett sammanhang, där finns meningen och syftet med livet - en kärlek som är större än allt annat och som inte söker sin egen stjärnglans...

   PRIS VARE GUD SOM STÄLLT DET SÅ

   NU SLIPPER JAG ATT ÄNGSLIG GÅ

   FÖR MIG HAN ALLTID SÖRJA VILL

   VAD ÄN SOM HÄR MÅ STÖTA TILL.

   Sv Ps 302:3

Ångesten finns erkänd i denna vers 3. Nu slipper jag att ängslig gå. Initiativtagare är Gud själv. 

Det är Herren som ställt det så att ingen människa skall behöva leva i oro och mörker.

Livet skall inte levas ensam, det är inte tänkt att vi skall klara allt själva.

Herren sörjer för oss! Det var ett talesätt som var levande då Farmor och Farfar var unga! Vilken källa av styrka att ösa ur! Vad som än må hända här.

Din hand i Guds hand.

Vi tid förleder oss att tro att vi själva skall skapa vår mening och själva skall fixa sinnesfrid. Hur då?

Genom träning, meditation eller avslappning med alkohol och tabletter?

Vi tycks göra allt, utom att gå till Honom som är livets källa.

Sinnesfriden kommer när vi erkänner att det är Gud som är Herre, ingen annan. Vår käre himmelske Fader har första platsen, och från honom strömmar all kärlek och försoning. 

Livets prövningar är kvar för den som är kristen, men med en oerhört stor skillnad: Nils Frykman skriver:

   SÅ HAR JAG FRID UTI MIN SJÄL

   OCH SJUNGER LYCKLIG 'ALLT ÄR VÄL'.

   JAG VANDRAR TRYGG VID FADERNS HAND

   HAN LEDER MIG TILL LIVETS LAND.

   SvPs 302:4.

Kärlek - Kärlek - Kärlek - Kärlek.

Det lidande vi upplever får fästas på korset tillsammans med Jesus.

Vårt hopp får förlösas tillsammans med hans uppståndelse.

Vår längtan efter en meningsfullt liv blir verklighet då vi får kontakt med Herren och Guds helige Ande.

Nej, detta är ingen predikan. Detta är på riktigt.

Så därför har jag gjort detta livsval, tillsammans med miljoner kristna bekännare runt hela världen, ett sätt att leva som inte har mig själv i centrum utan...

   MEN, HERRE JESUS, LÄR DU MIG

   ATT LEVA MERA HELT FÖR DIG

   DEN LILLA TID JAG HAR IGEN

   PÅ VÄGEN HEM TILL HIMMELEN.

   Sv Ps 302:5.

På väg hem till himlen.

Herren välsigne dig och bevare dig

Herren låte sitt ansikte lysa över dig 

   och vare dig nådig.

Herren vände sitt ansikte till dig

   och give dig frid.

I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn.

Amen!

Varma hälsningar utan ohälsa,

Helene F Sturefelt, som snubblat sig fram på livets stig.

Herren visar vägen.

Fotografierna är från hamnpiren i Höganäs.

Rapport från pilgrimsvandringen i Köpenhamn kommer i nästa inlägg.

Pax et bonum.

"Öppen hand".  Kristlig omsorg från Kullabygden.

GUDS LÖFTEN till ISRAEL

Israeliska små vimplar vid Döda havet.

Vi skall fortsätta bena ut den känsliga frågan om Israel.

Jag har länge varit kritisk till den ensidiga rapportering som svensk media förmedlar. Tre gånger har jag varit i Israel och jag ser och hör att det skär sig. Det är något som inte stämmer.

I förra inlägget återgav jag delar av den undervisning som Magnus Jonegård gav. 

Läs mer här.

Sturellas Fotoblogg: ISRAELS VÄNNER i MALMÖ (helenesturefelt.blogspot.com)

Vi har varit på konferens i Malmö där föreningen Israels Vänner bjöd in till föredrag, samvaro och bön. 

Vi får olika svar beroende på vår utgångspunkt; om det är från juridiken, politiken media eller bibeln. 

Detta inlägg handlar om GUDS LÖFTEN.

Israels flagga - en bönesjal.

Det allra första och allra viktigaste vi måste förstå är att det judiska folket och landet Israel inte existerar utan Gud.

Gud vill ha ett "egendomsfolk" som han kan forma och tala igenom, till hela världen. 

Och det börjar med Abraham någon gång runt 1800 före Kr.

Det är alltså Gud som kallar Abraham ut ur sitt hemland Kaldéen och staden Ur (1 Mosebok 12). 

Det är från honom detta folk växer fram. Sara föder Isak, Isak får tolv söner som sedan får varsin provins som namnges efter dem.

Israels tolv stammar, Jakobs tolv söner.

Gud upprättar ett förbund med Abram* (han hette så till en början, jag har inte skrivit fel) som finns beskrivet i 1 Mosebok 15. Det berättas att Herrens ord kom till Abram i en syn:

- VAR INTE RÄDD, ABRAM, JAG ÄR DIN SKÖLD, DU SKALL BLI RIKT BELÖNAD!

- HERRE MIN GUD, JAG GÅR JU BORT BARNLÖS...

- SE UPP MOT HIMLEN OCH RÄKNA STJÄRNORNA, SÅ TALRIKA SKALL DINA ÄTTLINGAR BLI!

1 Mos 15:1.

* Det är när han skall bli "fader till många folk". 

DÄRFÖR SKALL DU INTE LÄNGRE HETA ARBRAM... utan Abraham.

1 Mosebok 17:4.

                                 

                                         Israels tolv flaggor i Shiló, Efraims bergsbygd.

Därefter beskrivs det hur folket kommer leva som slavar i Egypten i fyrahundra år, men efter tre generationer (de levde mycket längre då) skall dina ättlingar återvända hit, först då har amoréerna fyllt sina synders mått. 

Det betyder att deras ondska varit så stor att de förverkat sina möjligheter att leva vidare.

Allt detta finns dokumenterat i Moseböckerna och hos profeterna i Gamla Testamentet.

Om man inte har det klart för sig, kommer man inte vidare.

Anar du skönheten i detta?

Kanske har du hört föraktfulla kommentarer om Bibeln, att den är en sagobok, påhittad eller förfalskad (som muslimerna säger). Sådana uttryck kommer oftast från dem som inte läst Bibeln.

Det är ohederligt att över huvud taget yttra sig över något man inte läst, eller hur!!

Dessutom finns det ingen litteratur i världen som är så väl dokumenterad som Bibeln. 

Det finns tusentals handskrifter som gått under forskarnas lupp och gamla handskrifter har jämförts med varann, där noggrannheten i kopieringen är extrem.

Bibeltext funnen i Qumrans grottor.

Hur gör då Gud när han talar till sitt folk?

Herren utväljer en ledare, en profet, som får en kallelse. Hjärtat fylls av Guds heliga närvaro och Gud ger tillkänna sin vilja. 

Moses är den förste och störste, sedan känner du säkert igen Jesaja, Jeremia, Hesekiel, Daniel med flera.

Målet med Guds folk Israel är att Herren måste börja i någon ände att nå ut till alla folk. 

Ropet efter Gud genom alla sekler, från alla folk och länder, har nått Herren, och nu är tiden inne att komma nära. 

Under tiden har Gud gett sig tillkänna genom naturens underbara ändamålsenlighet och skönhet. Det kan alla se, och alla kan ana en Skapare av livet - oberoende av Bibeln.

GUD HAR GJORT DET UPPENBART SEDAN VÄRLDENS SKAPELSE. 

HANS OSYNLIGA EGENSKAPER, EVIGA MAKT OCH GUDOMLIGHET HAR KUNNAT UPPFATTAS I HANS VERK OCH DÄR VARIT SYNLIGA.

Romarbrevet 1:20.

Jag anar Skaparens intelligens!

Om vi tycker att vi söker kontakt med Gud, så är det ingenting emot hur mycket Herren söker själv kontakt med oss!!

Men det finns även en besvikelse och vrede hos Herren över dem som förnekar Honom och inte ärar honom för livets storhet (Rom 1:18-21). Ondskan är ett lika starkt tema genom hela Bibeln. Den väjer inte för något, och Guds rättfärdighet avslöjar människan, gång på gång  - men ger också en lösning!

Tillbaka till Moseböckerna. 

Gång på gång upprepas de förbund som Herren knyter med sitt egendomsfolk.

Förbundet med Noa är det mest kända - regnbågen som sattes i skyn för att Gud aldrig mer skulle låta vatten dränka jorden. Men då måste människan hålla sin del av förbundet och avstå all ondska...

... och det har vi inte gjort.

Svag regnbåge över Alvaret på Öland.

Som en far fostrar Herren sitt folk genom tiderna. Sakta växer de och mognar. Först är de mycket barnsliga vilket tio Guds bud vittnar om i sitt ordval:

- Du skall... och Du skall icke...

Precis så talar man till små barn.

Sedan vill de ha en kung som alla andra folk. Nej säger Herren, men jag skall insätta en Domare som skipar rättvisa ibland er. Det kan du läsa om i Domarboken i Gamla Testamentet.

Men tiden går vidare och ca år 1000 före Kr insätts David till Israels allra första kung. Hans son Salomo bygger det första templet, för tillbedjan med det judiska offerväsendet.

Tidslinje för förbunden i Gamla Testamentet.

Folket växer, men nya generationer förstår inte alltid vilka de är och vad syftet är. Det är ett mödosamt arbete att hålla förfallet borta, lockelsen till andra gudar och andra kvinnor.

Profeterna uttalar straffdomar och Herren vädjar till folket att vända om. Stora delar av profetböckerna handlar om detta.

En Messias skall komma till räddning och fullbordan av Guds plan.

Långt senare skriver Paulus om Israels slutliga räddning, där de på ett sätt är fiender till evangeliet då de inte velat erkänna att Jesus är Messias.

En del av israeliterna är förstockade och skall så förbli tills hedningarna i fullt mått har nått målet (vår tids mission).

Men då skall hela Israel bli räddat! Och ser man till själva utkorelsen så är Israel Guds älskade, för fädernas skull.

GUD TAR INTE TILLBAKA SINA GÅVOR OCH SIN KALLELESE!

Romarbrevet 11:29

Gud återkallar inte sin kallelese!

 

Israels folk behandlas inte med silkesvantar. Tvärtom! De är speciella och de skall vara heliga, avskilda från andra. Därför är formandet starkt.

Förbundet med Israel är så kraftigt att Herren säger:

JAG SKALL VÄLSIGNA DEM SOM VÄLSIGNAR DIG

OCH DEN SOM SMÄDAR DIG SKALL JAG FÖRBANNA.

OCH ALLA FOLK PÅ JORDEN SKALL ÖNSKA SIG

DEN VÄLSIGNELSE SOM DU HAR FÅTT.

1 Mosebok 12:1-3.

Titta igen på det här fotot: 

Jag fotograferade flaggan genom bussrutan där "rökning förbjuden" är markerad.

Det går också att se bilden som en symbol:

- Elda inte upp den israeliska flaggan...

Respektera flaggan.

Allting skall ske i rätt tid. Guds plan är noga utstakad.

När Gud blir människa och föds genom Maria till oss, då är början till det nya förbundet.

Jesus visar med sitt liv och sina gärningar att han är "utstrålningen av Guds väsen" (Hebreerbrevet) och att han är Messias, den som de väntat på i många hundra år.

Jesus bekräftar detta då han blir ifrågasatt:

TRO INTE ATT JAG HAR KOMMIT FÖR ATT UPPHÄVA LAGEN OCH PROFETERNA.

JAG HAR INTE KOMMIT FÖR ATT UPPHÄVA, UTAN FÖR ATT FULLBORDA!

SANNERLIGEN, INNAN HIMLEN OCH JORDEN FÖRGÅR SKALL INTE EN ENDA BOKSTAV, INTE MINSTA PRICK I LAGEN FÖRGÅ, INTE FÖRRÄN ALLT HAR SKETT.

Matteus 5:17.

Föredrag i Wesleykyrkan med Israels Vänner.

Vi klarar inte av att uppfylla lagens bud. Inför Gud är vi alla bristfälliga och upproriska. 

Jesus, Guds son, är den ende som kan uppfylla rättfärdigheten. Inte ett enda "jota" = hebreiskans minsta bokstav, skall tas bort. Jesus är den som uppfyller allt.

Och det gör att genom att gå in i offerlammets roll. 

För att ett testamentet skall var giltigt, måste ju någon dö...

Det är det som sker på Skärtorsdagen och den sista måltiden.

JESUS TOG EN BÄGARE, OCH EFTER ATT HA TACKAT GUD GAV HAN DEN ÅT DEM OCH SADE:

- DRICK AV DEN ALLA. DETTA ÄR MITT BLOD, FÖBUNDSBLODET, SOM BLIR UTGJUTET FÖR MÅNGA, TILL SYNDERNAS FÖRLÅTELSE.

Matteus 26:27-28.

Förbundsblodet. Den heliga nattvardskalken.

I denna fullkomning riktas nu Guds räddningsplan ut till alla folk, det som kallas för missionens tid. 

GÅ DÄRFÖR UT OCH GÖR ALLA FOLK TILL LÄRJUNGAR...

Matteus 28:19.

Jag hoppas att du skall se, genom denna korta sammanfattning, att Israels folk inte finns till för sin egen skull! De är till för oss alla, som en "tratt" genom vilken Herren häller ut all sin välsignelse!

Men allvaret är att den som förbannar Israel, förbannar Gud själv... 

Det är mycket allvarligt när dagens politik och mediarapportering sned vinklar det som händer i Mellanösterns enda demokrati.

Det är ännu mer illa när Svenska kyrkan i vissa församlingar, och centralt, inte förstår Israels plats i Guds frälsningsplan, och istället stöder den palestinska terrorismen.

Det är djupt okunnigt och en en av anledningarna till varför jag nu arbetar på ett annat sätt.

I varje gudstjänst bör den kristna kyrkan be för och välsigna Guds egendomsfolk.

Välsigna Israel. Älska Jesus!

Wesleykyrkan i Malmö.

Och i vår tid kommer välsignelsen tydligt i form av många nobelpristagare från Israel, där stor ingenjörsskicklighet och högteknologiskt kunnande blir till glädje för hela världen:

- bevattningssystem, forskning och datorteknik... alltså långt ifrån Jaffaapelsiner och dadlar...

Och som kristna är vi alltså inympade i Guds egendomsfolk, som en "vildolivkvist" på det äkta olivträdet. Glöm inte det.

Tack käre himmelske Far, 

att du talar till oss genom Israel.

Kom med upplysning och kunskap till alla som inte förstår, som är rädda för att inte vara politiskt korrekta.

Tack Jesus för att Du allt mer blir upptäckt och erkänd bland judar som den Messias profeterna talat om!

Kom helig Ande och gör vårt hjärta mjukt inför Dig, så att vi kan berätta om Dig för andra.

Amen. 

Mina varmaste hälsningar,

Helene F Sturefelt, V.D.M.

- israelfotograf och amayllisälskare!

Inympad i det äkta olivträdet, liksom...