JESUS GÅR PÅ VATTNET

Jesus stillar stormen.

Krångel med datorn... tror det stormar bland ettor och nollor... varav jag är den största!
Får se om jag lyckas trycka över dagens predikan - JESUS GÅR PÅ VATTNET.
Har inga bilder.
Du får läsa "torr text". Men det duger!
Ta simringen med dig.

PREDIKAN över Matteus 14:22-33, årg III, 2011-01-30

FREDRIKSKYRKAN, högmässa, 4:e sön e Trettondedagen

 

      JESUS GÅR PÅ VATTNET

Jesus går på vattnet…

Ska vi ta tag i det svåra med en gång…

- Gick Jesus verkligen på vattnet?

- Måste jag tro det?

- Är det inte ett överdrivet tillägg?

Kära vänner, våra frågor och tvivel är till för att driva oss framåt.

Låt oss först konstatera:

- Du och jag kan inte gå på vatten – så vida det inte ligger små fina stenar precis under vattenytan…

Men Jesus:

- Det är inte en vanlig människa vi har med att göra.

Jesus är utflödet av Guds väsen. Jesus är ”Guds hand” på jorden. Han är inte en profet i mängden, han är Guds son.

Gud är den ”faktor” som ligger bakom hela universums uppkomst och med alla naturlagar.

När Gud väljer att träda in i vår tid och underordnar sig de naturlagar han har skapat, så är det med tillgång till hela den väldiga skaparkraften.

Därför vore det konstigare om Jesus inte hade gått på vattnet!

Psaltarpsalmen skrevs ca år 1000 före Kristus.

Här hör vi ett nödrop från varje människa, som råkat ut för både inre och yttre stormar.

Vem talar psalmisten om?

För oss är det en profetia om den kommande Messias, han som är mänskornas stora hopp.

Hoppets symbol är ankaret.

Den lilla båten med lärjungar drev omkring, utan förankring. De var rädda, livrädda.

Jesus hade själv sagt åt dem
att åka i förväg.

Han hade något viktigt att göra först – nämligen att gå upp på berget, för att be…

Jesus behövde vara för sig själv, reträtt, drog sig tillbaka efter alla möten med människor.

Bibeln talar ofta om bergets betydelse. Därifrån talar Gud, däruppe får man perspektiv.

Dag Hammarskjöld skriver:

- Endast den som ser långt, hittar rätt.

Jesus var ensam där när det blev kväll.

Han ville komma ifrån de snäva perspektiven, de kortsiktiga ropen.

Jesus ville se långt.

Och han såg båten som kämpade i motvind, han såg de rädda mänskorna.

Låt oss stanna upp här.

Jesus har lovat att vara med oss alla dagar. Men han har inte lovat att själv sitta vid rodret och ta över styret i våra liv…

Hur många gånger har vi inte ropat:

- Gud hjälp mig, var är du?
Jag går under!

Så är Gud alldeles nära… ”uppe på berget” s a s, med ett mycket större perspektiv. Men han tar inte över, låter oss använda våra egna krafter och förnuft, ty de är skapade av Gud
till oss.

Överblick och riktning är en del av vårt hopp.

Har vi för snäva perspektiv ser vi inte att våra svårigheter är oss till godo, växt och mognad.

Nu kommer han till dem, gående på vattnet i gryningen. De blir ännu mer rädda, ser de i syne?

- Lugn, det är jag. Var inte rädda.

Petrus, som är stark i sin tillit, ber att få bli prövad:

- Herre, om det är du, så säg åt mig att komma till dig på vattnet!

Vilken risk Petrus tar!

Om det hade varit en mardröm efter nattens fasor, så tar han risken att kliva rakt ut – och drunkna.

Men Petrus vet något mer.
Han har varit tillsammans med Jesus så pass länge att han börjar ana hur allt
hänger ihop, vem Jesus är.

Och han går… Petrus går också på vattnet… med blicken rakt fäst på Jesus. Han går!

Och jag tänker:

Gå på vattnet gör alla som släpper sin rädsla och med stort mot övervinner sina begränsningar:

Exempel.

1) den unga flickan som stod upp inför hela klassen och berättade att hon blivit troende.

2) grabben som i mobb-gänget gick emot grupptrycket och vände ryggen till deras hånskratt och istället hjälpte den utsatte.

3) kvinnan som med Jesu kärlek för ögonen säger ja till att donera en njure till sin syster…

Alla dessa ”gick på vattnet” i symbolisk betydelse. Deras mod stillade andras stormar.

Vi fortsätter:

Men när Petrus såg hur det blåste blev han rädd, och började sjunka…

Så är det alltid!

Det är rädslan som får oss att sjunka hela tiden! Då hjälper det inte att Jesus står precis intill!!

- Gud, var är du?

- Jag är ju här, vid din
sida!

Det är tilliten som räddar.
Det är tron som lyfter.

Och Jesus räckte ut sin hand och grep tag i honom.

- Du trossvage – eller som det står på grekiska: du lill-troende, varför tvivlade du?

Tro inte på dina tvivel utan låt dem leda dig fram.

1) Om den unga flickan i klassrummet hade sett de tuffa tjejernas miner, hade hon aldrig vågat berätta om sin tro.

2) Om grabben i mobb-gänget hade fruktat hånet, hade han aldrig vågat bryta sig loss.

3) om kvinnan hade sett till sitt ego, hade hon aldrig vågat donera sin njure.

Jesu kärlek förändrar.

Petrus gick inte mer på det fysiska vattnet. Han hade lärt sig sina egna begränsningar men också sett Guds oerhörda möjligheter.

Han stillade andra stormar.

Det får du och jag också göra.

Hoppet stavas tillit. Lita på att det bär.

Jesus, hans liv, hans död och uppståndelse pekar ut en livsväg på hoppets grund.

Du är döpt och ”vattenbadad” (!) med honom, du är uppstånden och fylld med den frimodighetens ande, som gör att ingen av oss behöver skämmas för evangeliet!

Amen!

Helene F Sturefelt

- komminister i Karlskrona stadsförsamling.