DE TRE VISE MÄNNEN

Tecken i skyn

Ni har väl firat Trettonhelgen ordentligt?
- Nej, det finns ingen mat förknippad med den helgen...
- Är det inte dags att ta bort den?

Inte mer sekularisering i almanackan, tack!
Trettondedag Jul är den ortodoxa kyrkans stora dag då man firar Jesu födelse och ger julklappar (inte vinterpresenter!).
I våra kyrkor har vi firat de tre vise männen och de gåvor de gav Jesus.

Men vilka var de?
Det finns mycket legendmaterial men jag vill lyfta fram vad Barry Setterfield funnit i sin forskning.
Han är astronom och kristen, verksam i Australien.

Jag citerar ur en artikel med rubrik "Stjärnan, Jesu födelse och de vise männen".
Nu kör vi, fakta först, resonemang sedan.

De vise männens kavalleri

"Matteus 2:1 säger oss att de kom från Östern, alltså öster om Judéen.
Judéen var en buffertstat mellan det spretiga Romarriket i väster och det sagolika Persiska väldet under Partherdynastin.

Varje gång, under denna tidsperiod, som perserna och romarna möttes i krig, vann nästan alltid perserna.
Deras snabba kavallerienheter kunde slå de romerksa legionerna fullständigt.
Det persiska väldet kontrollerade också sidenvägen till Indien och Kina.
Gåvorna som de vise männen kom med till Jesusbarnet - guld, rökelse och myrra - var det bästa som denna handelsväg kunde uppbringa.

Då det gäller identiteten på de vise männen beskriver Matteus dem med ordet "magoi".
Då vi för över detta ord i sitt persiska sammanhang framträder något mycket intressant.
Partherdynastin sköttes av något som kan liknas vid ett parlament.
Det kallades Megistanes.

Underhusets medlemmar kallades Sophoi = de visa.
Överhusets medlemmar kallades Magoi = de stora.

Det var dessa Magoi, kungamakarna i deras välde, som kom för att besöka Jesus.
Det var inga astrologer, de var politiker och de var fler än tre, även om bara tre gåvor nämns.

Denna delegation av styresmän från Persien trängde 75 mil in på romerskt territorium.
De var naturligtvis eskorterade av snabba kavallerienheter, sådana som på denna tid alltid vann över romarna.
Dessa perser var de bästa ryttarna i den dåtida världen.
De använde alltid hästar som transportmedel - kameler användes endast till packningen.

Packdjur, inte riddjur.

Det var inte underligt att Herodes var bekymrad, och hela Jerusalem med honom.
Han hade nu en liten armé från en främmande makt utanför Jerusalems portar.

Och besöket skedde också vid en mycket olämplig tidpunkt; Herodes garnison av soldater, som normalt skyddade Jerusalem, var iväg och hjälpte kejsaren i de homonadensianska krigen.
Jerusalem var praktiskt taget oskyddat.

Dessutom var nyheterna, som besökarna kom med, inte goda.
Dessa Magoi proklamerade att en medtävlare till Herodes tron hade fötts.
De hade dessutom kommit för att visa denne barnakung sin aktning, och deras armé var där för att understödja detta.
Det var en besvärlig incident för Herodes, men han spelade sina kort väl.

Varför gjorde då dessa Magoi en sådan påfrestande resa över huvud taget?

Det fanns anledningar.

Den hebreiska profeten Daniel hade hållits högt i aktning i det persiska hovet.
I Daniels bok kap 9 kunde Magoi läsa profetian om Messias i form av en man som rycktes bort i sina bästa år.
(.."en smord furste" vers 25-26)
Uttrycket finns också med i Psalt 102:24 (..."han har förkortat mina dagar").

Den mesopotamiske profeten Balaam hade förutsagt att stjärnan (planetkonstellationen som utgjorde Betlehems stjärna) skulle förkunna Messias ankomst för Israels stammar.
Det står att läsa i 4 Mosebok 24:17:

- Så säger Bileam: jag ser honom, men inte denna tid, jag skådar honom, med inte nära.
En stjärna träder fram ur Jakob, och en spira höjer sig ur Israel.

Spirande hopp

Slutligen hade Zoroaster, lärjunge till Daniel, tagit med dessa profetior i sin skrift Zend Avesta.
Zoroastrismen var statsreligion i Persien vid tiden för Jesu födelse.
Den förutsade alltså att det skulle födas en kung, Messias, hos judarna, och att hans ankomst skulle förutsägas av tecken på himlen i stjärnbilden Jungfrun."

Slut citat, artikel av Barry Setterfield, översatt av Erik Österlund, publicerad i tidningen Genesis 4/00.

Jag ska snart plocka ned julkrubban i sin jullåda. Där ska kameler och vise män ligga i ett helt år, tillsammans med den heliga familjen, tills det är dags att plocka upp dem igen.
Fast jag får nog skaffa ett par hästar istället...

Men jag vill stanna upp en stund inför det Barry Setterfield skriver.

Vilka är dagens vise män och kvinnor?
Vilka är de som kan tyda himlens tecken och de skrifter vi har, och så våga handla därefter?

Jag tänker på de gåvor de hade med sig:
- Guld till en kung,
- Rökelse till en präst eller Guds tjänare,
- Myrra till en läkare.

I Sverige är vi livrädda för religion. Vi är livrädda att ta något på allvar..
Vi lever med en auktoritets-ateism, där tron på den egna förmågan är det enda som duger... samtidigt som den utlämnar var och en till den totala subjektivismen.

Det står ingenting om att dessa österns vise män provocerade fram en politisk konfrontation.
De gjorde vad de skulle och drog sig tillbaka sen.
Medan Herodes i sin maktgalenskap ställde till med ett barnamord som skriar blod än idag - "ett Rama-skri" (Matteus 2:18).

Idag är det många som söker sig till österlandet efter vishet.
Men i Bibeln är rörelsen åt motsatt håll! Det är Betlehem som är centrum!
Så är det för mig. För dig?

Vi söker ofta vishet på fel platser. Min önskan är att:

- vi ska ge vårt hjärtas guld till Jesus Kristus, där vi vågar berätta om hjärtats kung i vardagen (själen),
- vi ska tända vår böne-rökelse till Gud, där bönen blir en livskraft igen (anden)
- vi ska ge myrra till läkedom där sjukvården också tar hänsyn till själsliga och andliga behov och inte bara ser till röntgenplåtar... (kroppen)

Kropp, själ och ande.
Hm... det måste höra ihop på något sätt..

Avslutar med att konstatera att de tre gåvorna hör ihop med vår egen treenighet!
Trefaldiga gåvor från människans egen trefaldighet, till Guds trefaldighet.

Helene Sturefelt