MARIADÖTTRARNA

Heliga hjärtats kloster på Omberg i bakgrunden

- Gå i kloster!?
Nej, gör inte det om du flyr bort från ditt liv.
Luther försökte fly, och sökte förtvivlat Gud bortom sitt eget, det gick inte.
Han fann Gud utanför klostret. Gud talade i Galaterbrevet till honom om den kristna människans frihet.

- Gå i kloster?!
Ja, gör det om du inte har något annat alternativ!
När det drar, lockar och möter din längtan efter ett helt liv, ja gå då i kloster.
Eller gör åtminstone ett besök.
Det är många som berättar i smyg hur de åker på retreater för att vårda sin inre människa.

Igår berättade jag om Mariadöttrarna som besökte Timmernabbens sommarkonferens.
Du ska få lyssna till ett samtal som jag hade vid frukostbordet med syster Magdalena.
Det är en varm sommarmorgon och jag slog mig frimodigt ned, lite nervös var jag också...

Blåklädda Mariadöttrar

- Hur bor ni? I kloster?
Syster Magdalena berättade:
- Nej vi bor i vanliga hus på tre ställen i Sverige. Vi kommer just från Vallby utanför Enköping.
Vi är inte "stationära" utan flyttar runt.
- Varför då?
- För att umgås med alla systrarna.

Det är ju lite som vår storfamilj, tänkte jag, vi har barnen/ungdomarna hos varandra på loven och det finns alltid strumpor och en tandborste man kan låna.

Jag berättade:
- På Omberg finns ju det nybyggda "Heliga hjärtats kloster". Jag har träffat syster Gertrud där flera gånger och hon rör vid mitt hjärta! Men de har gått över till katolska kyrkan. Vad hände?

Syster Magdalena svarade milt:
- Vår livsrörelse började ju inom Svenska kyrkan, så det var en smärtsam splittring.
Men ändå ser vi det så att splittringen var en del av utvecklingen, ja till och med så att splittringen var ett uttryck för själva enheten.

Sten utanför klostret.

!! Två stora utropstecken ställde sig rakt upp inom mig. !!
Precis så undervisar jag om varför det finns så många olika samfund.

Med glädje hörde jag syster Magdalena förklara:
- Genom uppdelningen kan vi uttrycka fler sidor av Guds väsen  - inte färre!
Tillsammans blir vi en enhet.
Rikedomen försvinner i enkelriktningen.

Och jag såg framför mig hur vi brukar stå i en cirkel när vi pilgrimsvandrar här i stan.
Vi tänker oss att Jesus Kristus är i centrum. Alla tar vänster hand in i cirkeln i en mottagande gest av Gud nåd, och håller den andra handen utåt.
Uppifrån ser det ut som en stjärna...
Så välsignar vi hela stan, olika människor men med ett gemensamt centrum.

Vilken styrka i mångfalden!

Men.
Mångfald utan gemensamt centrum blir inget annat än just - splittring.
Och individualism. Det uttalas enfald.

- Har ni någon ledare? frågade jag.
- Nej, svarade syster Magdalena, vi ser till att bli överens... Helig Ande leder oss. Det tar tid.
- Vilka fördomar möter ni?
- Att vi antingen är skenheliga eller änglalika. Det är lika fel båda. Vi är vanliga människor som kämpar med vår tro och med varann. Innerst inne vill vi detsamma.

- Vem är er andliga förebild?
- Det hörs på namnet: vi är Mariadöttrar. Herrens moder Maria är vår förebild.
När Jesus hängde på korset hade han in i det sista omsorg om sin mor, och "gav" henne till Johannes.
Också vi får ta emot Maria som moder när vi kommer till korset.
Hon är den människa som varit närmast Gud. - - -

Heliga Birgittas Klosterkyrka.

Tack Gud för Mariadöttrarna!
Tack för alla som vågar ta sin tro och sin kallelse på allvar.
Hjälp oss, som lever utanför klostermurarna, att orka vara Kristus-brev till våra medmänniskor.
I nästa vecka ska jag åka "hem".
Hem till Klosterkyrkan i Vadstena. Vill vara innanför ett tag...
Jag längtar efter ännu mer av bönens hängivenhet och den innerliga Gudstillbedjan.

Men vi måste kunna få mer av det här hos oss också, eller hur?

Helene Sturefelt