DÖDEN SOM TANDBORSTNING

Enskilt eller i grupp?

Hur stor integritet har du?

Borstar du tänderna tillsammans med de andra i familjen, eller låser du dörren för att få vara ifred?
Tillhör du dem som tycker om att ha folk omkring dig när du gör kroppsliga ting, eller vill du vara ensam?

Det finns de som helst vill vara ensamma när de klär sig, kammar sig, äter, sover.
Det tillhör privatlivet.

Medan den andra mänskotypen är tvärtom och gärna har folk runtomkring sig hela tiden, vad de än gör.

Nu ska jag säga något svårt, men ytterst viktigt.
Jag möter många människor i dödens närhet. Och jag ser två linjer...

Vi är ju lyckligt lottade i vår del av världen att de flesta dör av ålderdom i 80-årsåldern.
Jag har lagt märke till att många som ligger på sitt yttersta, väntar med att dö tills alla i familjen har hunnit komma.
Omgiven av sina kära kan då den döende släppa greppet om livet, i tacksamhet.
Anhöriga är ofta mycket glada över att ha fått vara i närheten och ge sin sista omsorg.

Men.

Det är inte så för alla.
Jag hör lika ofta berättelser hur familjen suttit och vakat över den döende under lång tid.
Men så måste de gå ifrån, bara 5 minuter för att ta en kopp kaffe eller gå på toaletten.
Och när de kommer tillbaka, har gamla mor dött...

Känner ni igen det?

Livets solnedgång

Hur kan detta komma sig?

Jo, jag tänker så här.
Det har med integritet att göra.
Att dö är för vissa en gemensamhetssak som man gör "tillsammans" - precis som när man delar tandborstslöddret i badrummet.
För andra är döden en privatsak som tillhör den egna integriteten!

Om den döende kunde tala, kanske han tänker så här:

- Kan de aldrig gå någon gång! Jag kan inte visa min yttersta svaghet om barnen är här, särskilt inte äldste sonen!
Jo, nu går de... nej, en sköterska kommer in... suck, jag får vänta lite till... Flämt flämt.... Gå någon gång! Jag orkar inte längre!

Och så kommer luckan. Äntligen ensam!
Då. Sista sucken. Inte inför någon. Dörrarna är stängda. Ridån är fördragen.
Privat föreställning.

De anhöriga kommer in.
- Nej! Vi skulle inte ha gått ut! Nu kommer vi försent!!
Ångest och skuldbeläggning sätter igång, särskilt hos kvinnor.

Medan den döde sitter i lampkronan och skrattar... Nej det unnade jag er inte! Min tandborste är min, mitt liv är mitt och min död är min!
Men tack ska ni ha för er omsorg, nu drar jag!

Fri! Jag har gått ur tiden.
Gråt inte.
Jag valde själv.

Inbäddad frids-åker

Kära du, ge dig inte själv skulden. Vi kan inte leva åt andra.
Vi kan inte heller dö åt andra.
Slut fred med döden och låt den ha sin gång.

Lägg din kraft på att ta hand om dig själv nu, se till dina egna behov och släpp greppet.

"Allt ju vilar i min faders händer,
skulle jag som barn väl ängslas då".

Helene Sturefelt
- att gå ur tiden, så vackert det låter.
Tack käre himmelske far för att Du tar emot oss!