FÖRINTELSENS DAG

Förintat ljus.

Det får aldrig hända igen.
Förintelsen av människor som varit "fel".

SSU fick tillåtelse att stå på Fredrikskyrkans trappa ikväll för att hålla tal och gå fackeltåg "för alla människors lika värde".

Frostkylan stod som kvastar ur munnen.
Innan det började, hälsade jag dem välkomna.
- Vi arbetar ju för samma sak, sa jag, samma mänskovärde.
Jag fick en tom blick.
- Det är bra att ni är här på kyrktrappan, många av er är säkert medlemmar i Svenska kyrkan, så det passar ju bra.
Jag fick en ännu tommare blick.
Utan reflexion.

Är avstånden mellan oss så stora?

Inkapslat liv.

Två korta apeller med självklarheter levererades.
- Ingen ska särbehandlas på grund av ras, religion eller sexuell läggning.

Självklart.

Men varför fick jag en smak av "alla får göra som de vill"?
Varför fick jag en känsla av att denna röda SSU-tolernans mot "alla" bara luktade individualism, att "alla har alla rättigheter"...

En talare, Yvonne Sandberg-Fries, tog en ung muslimsk flicka i försvar:
- Varför ska hon stå till svars för vad islamistiska extremister gör?
Och jag undrar:
- Men varför skall vi som kristna behöva stå till svars för vad maktgalna kungar gjorde i korstågens namn??
Det saknas balans.
Jag får ofta samma fråga, men då är det en annan sak, liksom...

Jag tänkte:
Ni står på en kyrktrappa där man i 300 år har förkunnat Guds ord att "Gud älskar alla".
Men därmed inte sagt att alla får göra vad de vill.
Den kristna mänskosynen säger:

"Här är icke slav eller fri, man eller kvinna, jude eller grek - alla är vi ett i Kristus."

Jag tänkte på de ateistiska diktaturerna som skördat så enormt många mänskoliv - Lenin, Stalin, Hitler...
Gudlösa samhällen med utrotningshysteri.

Den enda makt man kan "kriga med" är kärlekens makt:
- Älska "ihjäl dem" bort från ondskan in i värmen. Förinta hatet med kärlek och förlåtelse?
Ja.
Var det inte det som Jesus gjorde på korset?

Förinta hatet med kärlek.

Det kändes bra med den varma nyponsoppan som ungdomarna serverade.
Och lokalkändisen Sofia Rolandsdotter sjöng:

- Maktens män vill lura mig att ljuga... dansa på min grav...

Beundrar henne att hon i kylan kunde spela på sin gitarr över huvud taget...
Måste bjuda in dem i kyrkan nån kväll.
Det där vill jag höra mer av.
Fast med större djup och reflexion, utan självklarheter och mer eftertanke.

Men kära nån, vad kan man begära, en kväll som denna?
Tänd facklorna! Ställ er på led!
- Nu går vi, sa Kitty och spred ljus över stan.

Helene Sturefelt
- utan fackla, ändock brinnande.