Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

lördag 15 januari 2011

PRÄSTEN DÖD I BILEN samt ÄLGEN FABBE

En annan bil.

Det finns stora katastrofer, och små.
Översvämning i Australien och politisk oro i Tunisien.
Och en präst i värmlandsskogarna som hittades död i sin bil...

Vi är många som har tänkt på henne och funderat över hennes öde.
Kyrkans Tidning rapporterade redan före jul.
Vad har hänt?
Nu vet vi...

"Prästen Kerstin Segerberg, 78, körde fel när hon skulle dela ut julgåvor och fastnade i den värmländska skogen.
Trots stora sökinsatser hittades hon död först en månad senare.
Täckt av snö blev hennes ljusa Citroen inte mycket mer än en liten kulle i vinterlandskapet.
Men i torsdags upptäcktes den av två skoteråkare.
Kroppen bärgades och brottsmisstankarna skrevs av." (TT).

Vad finns under?

Jag lider med alla dem som stod henne nära, och sänder er en tanke.

Hennes öde väcker många känslor.
Jag har själv varit nära att hamna i samma situation.

Det var en månskenskväll i de blekingska skogarna för tio år sedan.
Det hade fallit mycket snö och det var oplogat på skogsvägarna.
En av kyrkvärdarna och jag fyllde min opel med julblommor - isbegonior och julstjärnor, invirade i tidningspapper mot vinterkylan.

Vi åkte igenom Padderyd Nabb, Stora Mo, Jämsunda och Lindet...
Vi kände oss som jultomten som kom på besök!
- God Jul! En blomma till glädje.

Amaryllis

Det var ett under att vi hittade alla stugor.
Till och med posten körde fel där ibland.
Och det gjorde vi med... och skulle vända den stora bilen... på en skogsväg, oplogat... allt medan månen målade vår värld med silverfärg.

Det kunde ha blivit en vacker död... jag menar, julblommorna kunde ju blivit våra begravningsblommor...

Nu blev det inte så.
Vi lyckades komma runt och hem, med hög puls och mycket imma på bilrutorna.

Kära Kerstin, vad tänkte du?
Vad hände? Mobilen? Motorvärme? Tutade du? - - -

Jag känner så med dig, fast du nu är död och inte kan svara.
Du dog på din post, i ett glädjefyllt ärende, i omsorg om församlingsborna.
Du var en trogen tjänarinna in i det sista.
Frid över ditt minne.

Frid i himlen och på jorden.

Mina tankar går även till skoteråkarna.
Så obehagligt att göra denna upptäckt...
Det tar väl tid innan man vågar sig ut i skogen efter en sådan upplevelse.

Och i dessa dagar är väl den vita snön färgad röd av de vargar, som inte längre fått njuta av jordelivet...
Kvoten uppfylld.
Låter otäckt.

Kan man tillämpa det på mänskliga konflikter också?
- Hallå! Sluta bråka! Kvoten är uppfylld...


Älg-mat.

Det är bäst att stanna inne.
Det borde älgen Fabbe också har gjort.
Ni känner väl till henne? Jo, det är en kvinnoälg, älgko, alltså.
Var.
Hon var väldigt tam och käkade äpplen i trädgårdarna runt Rödeby.

Men situationen var ohållbar och Viola Johansson, en stor djurälskare, startade en facebook-sida för Fabbe.
Hon ville att Fabbe skulle flyttas till Räntemåla Vilthägn, men myndigheternas lagar tillät inte det.

Fabbe var varken vild eller tam, hon visste inte var hon hörde hemma.
Vilse i skogen sprang hon för nära järnvägen...
Nu finns hon inte mer.
Delad i två stycken, med en räls emellan...

Vi hoppas att myndigheterna nu ska ändra sina paragrafer.
Det är många älgkalvar som kommer fel när de skils från sina föräldrar, som skjuts under älgjakten.

Låter som vissa ungdomar i Rödeby som också saknar sina föräldrars stöd...
Vilse i tillvaron.
Gud bevare er alla! Beskydd och kärlek.

Lex Fabbe.

Ta vädret på allvar. Inte "ska bara..." Det är då det händer.

Helene Sturefelt

1 kommentar:

  1. Nya rapporter säger att det inte var just denna älg som var tågdödad. Det är tråkigt likväl, men nu finns det hopp om att Fabbe ska få komma till Räntemåla Gård och få en trygg livsyta att leva på.
    Hälsar Helene som hört Viola Johansson berätta om sitt älg-engagemang, 7 febr 2011.

    SvaraRadera