ALTARETS BLOMMOR - UTAN JORD

Foto: SVT. Altarets blommor - utan jord.

Under sommaren är det många som besöker våra kyrkor. Det tillhör ofta semesterns utflyktsmål, att gå in i en kyrka, känna atmosfären och kanske tända ett ljus.

Framme på altaret står en bukett blommor. Så fina de är!

Men inte många vet att altarets blommor har ett symbolspråk. Det är inga tillfälligheter vilka blommor som vaktmästaren pryder altaret med inför helgens gudstjänster.

Följ med i den färgrika symbolvärlden som talar om Guds närvaro i varje kyrka som du går in i!

Blålyse och vallmo.

Det finns ett bra redskap som ligger i varje sakristia, till hjälp inför förberedelsen i kyrkan. Det är "Dagbok med kyrkoalmanacka" där varje söndag står uppskriven, med sitt firningsämne och hur altaret skall smyckas för att gestalta temat.

Det är mycket intressant läsning!

Men innan jag går in på det, vill jag dela en dikt som lästes på TV-gudstjänsten från Listerkyrkan, den 23 juni 2024. Mötesledaren Ann Hellgren läste ur en diktsamling av Hans Hallebo.

- På altaret har vi röda, vita och blå blommor samt en Bibel, som är Guds ord. Dikten heter "En midsommarbukett".

Foto: SVT. Listerkyrkan, Hällevik. Ann Hellgren.

               EN MIDSOMMARBUKETT

"Jag vill ge dig en liten bukett, tre sköna rosor. Du finner dem lätt i den gamla boken; Guds Ord.

Den första blomman är praktfullt röd. Den är en bild av Guds kärleks glöd.

Gud är kärlek. Han älskar dig.

Den andra blomman är vit och ren, likt daggens droppe i solens sken. 

Den heter nåd, Guds eviga nåd.

Den tredje blomman är hoppfullt blå. Gud är trofast, du kan lita på allt vad han sagt i sitt Ord.

Blommorna vissnar och gräset dör. Livets lycka och glädje är skör.

Men Guds evighetsblommor - Guds Ord - består."

Den röda kärleksrosen på altaret.

Under sommartiden lever vi med kyrkoårets Trefaldighetstid. Det handlar om att "växa i tro" och altarblommorna går gärna i blandade färger med det som ängar och hagar kan ge, eller om församlingen själv har en trädgårdsodling med blommor.

Kristi Förklaringsdag, mitt i sommaren, är en stor högtidsdag. Då är det mäktiga vita liljor som pryder och sprider väldoft från altaret!

Vitaste vitt i vardagsrummet.

Genomgående är att det inte skall vara blomkrukor på altaret - ingen jord där! Det skall vara färska snittblommor, precis som tron är färskvara... och behöver förnyas varje dag.

Varför får det inte vara jord på altaret?

Det finns flera tankar kring det.

Altaret är den klippavsats där Jesu döda kropp lades efter korsfästelsen. Kroppen var insvept i vita tygstycken - det motsvaras av altarets vita dukar. Det finns ingen jord på detta allra första altare. 

Trädgårdsgraven i Jerusalem - höghelig plats!

Den gamla judiska begravningsseden var att kroppen förmultnade där inne, och sedan "samlades benen till fäderna". Man samlade alltså ihop benresterna och lade dem för sig. I bergiga trakter kan man inte gräva ned skelettet i någon jord. 

Detta slut fick Moses besked om då han fick blicka in i det förlovade landet:

NÄR DU HAR SETT DET, SKALL OCKSÅ DU SAMLAS TILL DINA FÄDER, LIKSOM DIN BRODER ARON HAR BLIVIT SAMLAD TILL SINA FÄDER.

4 Mosebok kap 20:13.

Skelettdelarna skall samlas ihop. Men Jesus var uppstånden...

En annan tanke till varför det inte skall vara jord på altaret - krukväxter - är att det finns blod i jorden...

Minns du det första brodermordet?  Kain överföll sin broder Abel och dödade honom.

Herren Gud frågade Kain var hans bror var:

KAIN SVARADE:

- JAG VET INTE. SKALL JAG TA VARA PÅ MIN BROR?

DÅ SADE HERREN:

- VAD HAR DU GJORT! HÖR, DIN BRODERS BLOD ROPAR TILL MIG FRÅN JORDEN!

1 Mosebok kap 4:8-10.

Och Kain blir förbannad av Herren och fördriven från åkerjorden, som öppnade sin mun för att ta emot broderns blod.

Gravsten, Heliga Trefaldighetskyrka, Kristianstad.

Detta allvar har jag själv upplevt en gång. Vi befann oss på Valje halvö med scouterna. Plötsligt for en våldsam gråt över mig och jag fick fruktansvärt ont i magen. Jag frågade vår historiekunniga scoutledare vad som hänt här, och hon berättade om en sjörövare som satte skräck längs hela kusten, runt Listerlandet.

- Denna halvö var en avrättningsplats...

Gode Gud! Jag kände alltså blodet ropa i min egen kropp, med den djupaste smärta.

Alltså - ingen jord på altaret!!

Valje halvö. Här under ropar blodet.

Nu går vi igen årstiderna och ser vad som istället lämpar sig att pryda altaret med, till Guds ära.

När hösten kommer firar vi skördegudstjänst på Tacksägelsedagen. Då smyckar vi med ätbara växter och frukter, liksom med höstlöv och kastanjer.

Allhelgonatid kan man göra en stomme av slånbärskvistar, rosor och ranunkel.

Allhelgonabukett med slånbär och ranunkel.

Adventstiden är kyrkoårets fastetid inför Julens glädje. I altarvaserna kan man ha en stomme av järnek, tall, gran eller kornell och i det sticker man ned violetta blommor av anemon och fresia.

Varuhusen tar ju ut julen i förväg och låter allt gå i rött redan från 1 Advent. Men så är det alltså inte i kyrkoåret. Där tar vi det lugnt. En sak i taget. Och färgen är den eftertänksamma violetta.

Dessa blomsterarrangemang är gjorda av Monica Romberg, Vejbystrand, och Anders Olofsson, Kvistofta. 

Violett adventsbukett på altaret.

Till Jul- och Trettondedagstiden föreslår de följande:

Jultiden - en skål med mossa - fortfarande ingen jord - grankvistar, ormhassel, järnek och röda nejlikor.

Man kan även ha vita brudslöjor som påminner om Guds renhet, vit som snö.

Men inga julstjärnor i kruka med jord!

Julen - inkarnationen - renheten.

Vintern går och våren kommer. Fastetiden före påsk har också den violetta färgtonen, som vid advent. 

Nu kan man ta grenar från ett gammalt äppelträd och smycka med några rosavioletta julrosor.

Eller varför inte några al-kvistar, eller blåbärsris, och lila tulpaner!

Fastetidens arrangemang.

Påsken bär sin speciella prägel.

Palmsöndagen - här i Norden smyckar vi med sälgkvistar i brist på palmblad...

Skärtorsdagen - vita och röda altarblommor; brödets och vinets färg.

Långfredagen - en törnekrona och fem röda rosor, en för varje sår som Jesus fick på korset.

Påskdagen - Gula påskliljor och ett nyutsprunget löv, som symbol för uppståndelsen.

När man förstår vilket djup av kunskap och skönhet det finns på altaret, växer respekten för kyrkans liturgi. Varje blomma, varje torr kvist, berättar om Guds närvaro.

Men jorden skall vara där jorden skall vara. Och det är inte på altaret.

Tids nog skall vi återvända till jorden, men inte än.

Påskliljor, även hemma.

Du kan läsa mer om detta. Sök upp på Verbums förlag "Dagboken med kyrkoalmanacka".

"Ett altare i harmoni" kan du söka efter på internet - men se upp så du inte hamnar bland byggfirmor som tipsar om altaner - inte altare - eller på new-age-influerade sidor där du själv kan bygga ditt altare... för att tillbe ärkeänglar eller få kontakt med din guide - djupt obibliskt! Det har jag diskuterat i tidigare inlägg.

Så, fröjda dig över varje kyrka du går in i! Skåda altaret och fundera på vad blommorna vill säga dig.

Och tänk inte på dig själv som en "besökare" eller "turist" - du är en del av kyrkan och kyrkan är en del av dig.

Foto: SVT. Det blå hoppet.

Blomsterglada hälsningar, 

- med största respekt för den helighet som altaret bär,

- och hjälp mig gärna fundera vidare kring detta med"jord på altaret".

Helene F Sturefelt, floraälskare och liturginörd - får man säga så?

Foto: SVT. Guds eviga nåd.

ÄNGLARNAS UKKE-KÖR

Spelar änglarna ukulele?

Musiken flödar och orden talar. Ofta har schlagerlåtar texter som bär existensens djup, fast på ett lättsamt sätt.

Jag älskar musik! Och jag är djupt tacksam att jag får leva min dröm att spela med i olika konstellationer.

Idag har vår lilla ukuleleorkester UKKEFELLOW'Z gett en konsert på Börjessonsgården i Sandbäck. 

Det är Olofströms kommun som bjuder in till den årliga kulturveckan "Nässelfrossa". 

Temat är "soldyrkan och vinterhat" - inga ord som jag alls kan identifiera mig med... Mitt livstema är snarare "vinterdyrkan och solhat" - det vita, svala, sköna är min melodi.

Soldyrkan i Sandbäck.

I det ombyggda häststallet i Sandbäck spelade vi Kicki Danielssons låt "Papaya Kokosnöt" där orden lyder:

  "En papaya kokosnöt och en plats i solen,

    ja, det är allt som behövs för att tina en frusen själ.

    Kommer vintern så blir den lång.

    is och snö på samma gång.

    Det är sommar nå'n annanstans.

    Så slit dig loss, ge livet en chans!"

Ute var det 25 grader... puh! Jag hade gärna haft lite is innanför tröjan!

Värmen är mer hotfull än kylan.

Börjessonsgårdens uthyrningsstugor.

Men nu vill jag tala om änglarna.

Vi behåller känslan av söderhav och palmer. Minns du Yngve Stoor som på 50-talet tog hem en mängd härliga sånger från Hawaii?

Ukkefellow'z gillar att spela hans låt - men med varning för en gammeldags syn på "mörka utlänningar..."

   "I Honolulu går man klädd liksom en zulu

     med ring i näsan på zuluvis..."

Men det möter vi med att driva med oss själva; vi trycker fast en vit plastring i näsan från ett avlagt duschdraperi! 

Ukkefellow'z standar.

   "Vid stranden av Hawaii står en palm så fin och svaji'(g),

     min grav skall bäddas när jag en gång dör.

     Sen i himlen in jag träder, klädd i sida, vita kläder,

     en sång till ucke sjunga änglarna i kör".

Att finna sin plats på jorden gör att man frimodigt kan säga:

- Här vill jag vila när jag en gång dör! Här vill jag ha min gravplats!

Det är starka ord.

Vet du var du vill vila vid livets slut? Jag vet inte det... Vi har flyttat för många gånger.

Änglarna sjunger till Guds ära.

Sedan kommer ett bibelcitat som gömmer sig i tredje meningen:

DESSA SOM ÄR KLÄDDA I VITA KLÄDER, VILKA ÄR DE OCH VARIFRÅN KOMMER DE?

DET ÄR DE SOM KOMMER UR DET STORA LIDANDET.

DE HAR TVÄTTAT SINA KLÄDER RENA OCH GJORT DEM VITA I LAMMETS BLOD.

DÄRFÖR STÅR DE INFÖR GUDS TRON, OCH DE TJÄNAR HONOM DAG OCH NATT I HANS TEMPEL.

Johannes Uppenbarelse kap 7:13-15.

Det segrande Lammet - Jesus Kristus.

Först kommer döden, sedan uppståndelsen. Och de vita kläderna är med hela tiden.

Den vita svepningen runt kroppen i kistan är en symbol för dopdräkten - att vara insvept i Guds förlåtelse, som en del av den rättfärdighet som Jesus gett oss.

Att tvätta sina kläder vita i blod är en makaber bild som är grotesk för oss, eller hur!

Men det handlar om lammets offerblod som gav försoning för folkets synder. Jesus är det offerlammet när han ger sitt liv på korset.

Det stora lidandet på jorden innebär inte bara svält och konflikter - det är illa nog. Det handlar även om att bli förföljd för sin tro, att bli föraktad för att man är kristen, ja att bli dödad för att man bekänner sig till Jesus Kristus.

Vid uppståndelsen blir alla dessa upprättade och står nu inför Guds tron.

Denna djupt bibliska uppenbarelse gömmer sig alltså i den tredje meningen om "fotsida, vita kläder"!

I döden. I uppståndelsen.

Och vilken musik möter oss i himmelen?

Harpor? Trumpeter? Pukor och distade elgitarrer? Säkert!

Och! även ukulelear!!

Den avdelningen vill jag väldigt gärna gå in i!

Strax intill står väl Uno Hellgren med sin trumpet och spelar "Oh, when the saints go marching in"...

Då springer jag över med min banjo, för tradjazzen vill jag inte missa.

Och jag har faktiskt övat harpa också, och gått en kurs, för säkerhets skull, i Åhus förra sommaren... så jag är redo!

Alla våra ukulelear (svenskt plural!).

Allvarligt talat.

Livet är bitvis så svårt, även i vårt välmående västerland. Vi lider av meningslöshet och överflöd, vi hinner inte med oss själva och inte heller våra relationer. Ensamheten griper omkring sig och vilsenheten blir bara större och större.

Människans kläder blir allt smutsigare och solkigare av den upproriskhet mot Gud, som kallas synd.

Många kan berätta att de kom till en punkt i livet där det inte längre gick att leva.

Döden blev ett allt mer rimligare alternativ.

Vad gör vi med livet??

Men i detta mörker kan änglabesök komma, ibland om natten i drömmarna, och en erfarenhet av Guds frid når mänskohjärtat. Jesus kommer lysande vit in i rummet, som en ljusvarelse med den största kärlek man någonsin kan uppleva.

Där renas allt.

Änglabesök.

Hans händer bär fortfarande sår av korsets spikar.

Nu är vi långt bort från schlagervärldens glättiga sånger. Likväl bär de spår av denna gudomliga erfarenhet, allt medan vi sätter D-dur ackordet rätt på strängarna.

Jag kommer inte stå vid stranden av Hawaii, har jag tur kanske jag står nere vid Hälleviks havsbad.

Inte heller sitter jag under några palmer. Snarare är det tallarna som skuggar mig med sina vassa kottar i sanden.

Var skall min grav bäddas när jag en gång dör?

Andra får svara.

Och kan jag vara klädd i mitt lucialinne i kistan? Skall brudklänningarna vara med?

Hälleviks Hawaiihavsbad!

Redan nu kan jag ana änglakören, till Gud Faderns och Lammets ära, och det ger mig trygghet under vardagens livsvandring.

Så gick mina tankar, alltmedan vi travade på i låtlistan för de fyrtio åhörarna i publiken, i Börjessonsgårdens ombyggda häststallar.

Det var en härlig eftermiddag.

Och skulle du vilja ha ett besök av oss, då får du höra av dig. Helst innan himlen kallar!

Ukkefellow'z.

De ljuvligaste hälsingar,

Helene F Sturefelt, ukulist.

Träsnitt ur Bibel 2000 av Kristina Anshelm.

P.S. De bibliska änglarna har inte fjädrar. De är ljusvarelser utan kroppar. Änglarna är ren energi som manifesterar sig som vind och eld. Låt dig inte luras.

Och änglarna vill inte ha någon tillbedjan! 

Deras uppgift är att lovsjunga inför Guds tron - och komma till människans undsättning.

Tack Gud för dina änglars beskydd!

STURIS SPELAR BANJO

Sturis spelar banjo.

Har du tänkt på att din plats i orkestern eller kören kan avspegla din personlighet?

Väldigt många har sett TV-gudstjänsterna de senaste veckorna från Listerkyrkan, EFS i Hällevik, där jazzen har en framträdande plats.

Jag är stolt över att få vara en del i "Unos Husband". Halva gänget håller i kompet, andra halvan sköter melodi och improvisationer.

Som ukulelespelare i ett annat gäng är jag van vid att driva på kompet med kryddade rytmer. Det går inte alls som banjospelare i ett jazzband...

- Håll stompet! Kompet!

Bah, bah, bah, bah... Damm, damm, damm, damm...

Inget annat än det.

Min banjolele.

Trummor, bas och banjo är förutsättningen för att trumpeten och saxofonen skall kunna leda sången, och i det "sola" med roliga solon.

Det kräver en personlighet som vill och vågar synas. Man är helt ensam i sin stämma och det gäller att pricka rätt.

Då är det ganska skönt att sitta där bak och hålla sig till grundrytmen.

Sturis spelar banjo...

Helst där bak.

Men ibland längtar jag efter något annat. Att få trixa lite, skoja till det lite.

Minns du Snövit och de sju dvärgarna? I den glada dansen spelar toker ett solo på sin banjo, med sitt världsberömda finger! Jag älskar det!!

Ibland behöver stompkompet träda fram ur skuggorna och få glänsa till några sekunder.

Snövit väntar på banjosolot!

I en kör är det inte bara röstläget som avgör, även personligheterna märks av i stämmorna.

* Basarna är driftiga ledare som håller tempot.

* Tenorerna är visionärer som sjunger ut nya ideér och planer.

* Sopranerna är inte särskilt originella, men de vill gärna vara i ljuset med melodin som huvudperson.

* Altarna, däremot, är lågmälda med konstiga toner, som ger klanger åt hela stycket. De går inte med strömmen, de tänker själva och sjunger annorlunda. Tystnar altarna, dör ackordet.

Vem är du i kören?

Uno, Göran och Jerker.

Alla är inte extroverta. Man kan vara djupt musikalisk men avskyr att stå i rampljuset. Så är det för många artister. 

Allt fler lär känna begreppet "Högkänslig" - HSP - som är en introvert personlighetstyp med mycket hög emotionell intelligens.

Dem får man inte knuffa fram med hurtiga tillrop. De vet var de vill vara. Låt dem vara där!

Hela vårt samhälle är extrovert och hyllar alla som är utåtriktade, med lust att stå längst fram.

Men risken är att vi nu har en ung generation som inte har lärt sig reflektera, utan mest vilja "bli känd" utan att ens kunna något.

Mottot är "Se på mig" men jag ger dig ingenting... bara du tittar på mig. Nej, det orkar jag inte!

Däremot är det mycket njutbart att få lyssna till kvartetten Fourtunes!

Skickliga Fourtunes i Listerkyrkan.

Vilket är svårast - att få en solist att spela med i en grupp, eller en gruppmedlem att spela solo?

Vi får alla vara toner i Guds symfoni, som det står i psalm 754:

MARKENS HELA RIKEDOM FÖRKUNNAR NORDENS SOMMAR

DÅ SPELAR SKAPAREN OCH VI ÄR TONER I HANS SYMFONI

AV LJUD OCH LJUS OCH FÄRGER.

NÄR VI I TVIVEL FRÅGAR OSS OM VI ÄR RENA TONER

DÅ SVARAR GUD: HAN LOVAR OSS ATT JESUS ALLT FÖRSONAR.

FRÅN TON TILL TON DIN LOVSÅNG NÅR 

OCH KLINGAR SOM ETT SKÖNT ACKORD 

BLAND HIMMELRIKETS VINDAR.

Sv Ps 754.

Text: Frank Kaergaard, prost i Kolding kontrakt, Danmark.

Nu syns jag inte.

Se inte på mig.

Men lyssna gärna på vad jag vill säga. 

Det är tur att detta blogginlägg bara är bokstäver. Lyssna får du göra på SVT Play!

Guds frid!

Helene Sturis Banjofelt., HSP, VDM - amatörmusiker.

SOMMARENS LJUS ÄR MÖRKER

Ljusmörk fågel.

Åh, vad vi älskar det nordiska midsommarljuset! Solnedgången dröjer sig kvar och gryningen väntar bakom molnen. Visserligen är det stor skillnad mellan södra Sverige och norra, men känslan är densamma.

Och man vill aldrig gå och lägga sig.

I våra kyrkor lästes en stark text vid Midsommardagens gudstjänster, det som kallas för Johannesprologen:

   I BEGYNNELSEN FANNS ORDET

   OCH ORDET FANNS HOS GUD

   OCH ORDET VAR GUD.

   ALLT BLEV TILL GENOM DET

   OCH UTAN DET BLEV INGENTING TILL

   AV ALLT SOM FINNS TILL.

   I ORDET VAR LIV 

   OCH LIVET VAR MÄNNISKORNAS LJUS

   OCH LJUSET LYSER I MÖRKRET 

   OCH MÖRKRET HAR INTE ÖVERVUNNIT DET.

   Johannes 1:1.

Livet var människornas ljus.

Detta underbara ljus är inte bara solens energi som skapar livsmöjligheterna på vår planet.

Det är det skapande ljuset - "fos" på grekiska - som även finns som en term inom vetenskapen - fosforescerande.

Ännu djupare i betydelse går vi när vi förstår att Bibeln talar om ett ljus som i grunden är skapande, från noll till ett. Detta ljus kallas "logos" - själva förståndet, själva Ordet, så kraftfullt att det frammanar liv.

Detta känner vi igen från nutida termer där vi talar om "intelligent design". Jag skriver om prologen så här:

Intelligent design.

I BÖRJAN FANNS INTELLIGENT DESIGN.

DENNA DESIGN VAR SJÄLVA ORDET

SOM SKAPAR LIV.

DEN SKAPANDE INTELLIGENSEN ÄR GUD.

ALLT BLEV TILL GENOM GUD SOM SADE:

- VARDE LJUS. 

OCH DET BLEV LJUST.

GUDS INTELLIGENS ÄR LIV

MEN I MÄNNISKORNA BOR BÅDE MÖRKER OCH LJUS.

I oss bor både mörker och ljus.

Jag sitter vid havet och njuter av vattnet och vinden. Varför kan inte människan skapa ett samhälle som är helt igenom gott och rättvist? 

De som påstår att människan är god, kan inte bevisa det eftersom tillvaron uppvisar så mycket egoism.

Polisrapporten över midsommarhelgen är ingen rolig läsning:

- våldtäkter, rån och rattfylla.

Varför vill vi inte vara goda?

Därför att vi inte kan - - -

Sommarens ljus är mörker.

Bortslängd midsommarkrans.

Några veckor före midsommar gick Sweden Rock av stapeln här nere i Blekinge.

Det är en folkfest, men de mörka inslagen är tyvärr också närvarande. 

En satanist sa:

- Jag följer satan för han gör oss fria! Jag gör vad f-n jag vill och det är så det skall vara!

- Gör du även det onda?

- Vad är ont? Vad är gott? jag gör vad jag vill och det är gott för mig.

Det är denna strid vi har att utkämpa - olika tankesystem, olika filosofier och gudssyn.

Denne satanist bidrar inte särskilt mycket till samhället. Men när han blir sjuk, då skall vårdcentralen ställa upp för honom....

Döden har ingen glädje.

Guds ljus - fos - innehåller även sanning. Att möta Guds ljus i sitt liv, är att möta sanningen.

Ty inget mörker och ingen lögn finns i Guds väsen.

Johannes Döparen kom för att berätta om detta Gudsljus. Han banade väg för Jesus Kristus, som skulle komma in i världen, men världen kände honom inte och ville inte veta av honom.

Tror du att en satanist vill möta Gud?

Icke!!

Han vill vara ifred i sin egoism och inte rätta sig efter någon absolut sanning - eller kärlek...

Detta är djävulens yttersta konsekvens bland oss människor. Och eftersom den onda makten också är verksam, kan vi inte skapa samhällen som är alltigenom goda.

Gör vad du vill - och det blir ont.

En skrattmås skriker bakom mig. Den har ingen skönsång precis. Och hela flocken börjar plötsligt skräna så jag får resa mig upp och gå. Det går inte att sitta kvar. Jag cyklar bort till Valje bokskog istället och söker tystnaden.

En gök hoar i söder och jag minns farmors ord:

- Södergök är dödergök.

Ja, jag vet. I maj dog vår älskade pappa. Vi var vid hans sida och det fanns bara kärlek och närhet i rummet. 

I dödens närhet prövas vår livsåskådning. Nu blev Gudsordet ännu mer levande! Och jag tänkte på de ord som förvandlade mitt liv i tonåren:

     MEN ÅT ALLA DEM SOM TOG EMOT HONOM

     GAV HAN RÄTT ATT BLI GUDS BARN

     Joh 1:12.

Skräntrut. Skrikmås. I söder.

Hungrigt tog jag emot Guds sanning, som lyste upp mitt mörker. Guds ljus har varit en lykta på min stig varje dag. Det har avslöjat motiven bakom alla beslut och det har format mina tankar och ord. Gudsordet har har bokstavligt talat gett mig ord för mina känslor, som jag själv inte kunde formulera.

Och i dödens närhet var det Gudsordet som hjälpte oss alla.

Mörkret blev till ljus.

Och evigheten öppnade sig.

Valjevikens bokskog.

Sommarkvällen sänkte sig på nytt. Solen lyste av guld, som om den ville hälsa från den himmel där gatorna är av dyrbaraste guld - en sinnebild av Guds egen närvaro.

Jag drog djupa andetag av sinnesfrid och lät lönnar och ekar omsluta mig med sin gröna skönhet.

Från den grekiska kyrkan avslutar jag med en bön:

O ALLTETS SKAPARE OCH ALLTS FÖRVANDLARE,

  DU OMÄTLIGE, VI PRISAR DIG.

DET VANDRANDE MOLNET,

  DEN SJUNGANDE FÅGELN

    OCH DEN UTSLAGNA BLOMMAN

      FÖRKUNNAR DITT LOV.

DEN LYSANDE DAGEN

  DEN SKYMMANDE KVÄLLEN

    DEN SLUMRANDE NATTEN OCH DÖDEN,

      DU OMÄTLIGE!

Den lysande dagen.

DEN I SKAPELSEN FJÄTTRADE MAKTEN

  OCH DEN KRAFT SOM BEFRIATS UR FJÄTTRAR,

    DEN LILLA ATOMEN - ALLTING FÖRKUNNAR DITT LOV 

    HÄR I TIDEN.

SE, MÄNNISKORNA ANDAS

  DIN VARMA OCH LEVANDE ANDE,

   OCH FÖRKUNNAR DITT LOV

     VID HÄRLIGHETENS PORTAR

       OCH PÅ EVIGHETENS TRÖSKLAR.

AMEN.

Midsommarljusa hälsningar,

Helene F Sturefelt, V.D.M.

- amatörfotograf med himmelsk ambition.

Gyllene sol.

MIDSOMMARTRADITIONER binder oss samman

Traditioner binder ihop generationerna.

Håller du med om det? Att traditionerna binder oss samman?

Ju äldre vi blir desto viktigare blir våra sammanhang. Vardagarna hålls ihop av återkommande händelser som bildar våra traditioner.

Midsommar är Sveriges okrönta nationaldag. Denna dag betyder så oerhört mycket för oss, vi som är Nordens stora naturälskare. Ljuset, grönskan och livshoppet - det är det vi tackar Gud för denna helg!

Listerkyrkan i Hällevik förbereder midsommarfirandet.

Här kommer några intressanta reflektioner kring årets ljusaste högtid.

Och frimodigheten att se midsommarstången som en livmoderstång... Gud vare tack och ära för livet!

Sturellas Fotoblogg: MIDSOMMAR-NOJA (helenesturefelt.blogspot.com)

En livmoderstång!

Lite mer krävande läsning här:

Sturellas Fotoblogg: MIDSOMMAR - JOB kapitel 12 och en BLÄCKFISK (helenesturefelt.blogspot.com)

Och varför inte se TV-gudstjänsten nu på Annandag Midsommar 23 juni 2024, kl 10 - den är inspelad på Hällevik, EFS Listerkyrkan.

TV-inspelning.

Och om du känner dig ensam och övergiven av dem som skulle vara "nära och kära" - läs då Psaltaren 55. Det är en klagan över falska vänner. David skriver en bön:

LYSSNA, GUD, TILL MIN BÖN, OCH DÖLJ DIG INTE FÖR MIN ÅKALLAN.

FIENDEN VILL DRA FÖRDÄRV ÖVER MIG, OCH I VREDE ANSÄTTER DE MIG.

Men det är inte vem som helst. Hugget kommer från oväntat håll.

SE, DET ÄR INTE EN FIENDE SOM SMÄDAR MIG, DET KUNDE JAG FÖRDRA.

DET ÄR INTE MIN OVÄN SOM FÖRHÄVER SIG ÖVER MIG, FÖR HONOM KUNDE JAG GÖMMA MIG UNDAN.

NEJ, DU GÖR DET, DU SOM VAR MIN JÄMLIKE, MIN VÄN OCH FÖRTROGNE...

Psaltaren 55:14

Detta gör så ont att läsa. Och ännu värre, detta gör så ont att uppleva!

Den man trodde var ens vän, jämlike och förtrogne... Det är han som grälar, anklagar och är falsk och oresonlig.

Åter igen ger Bibeln ord för det som dagboken inte har bokstäver till. 

Måtte ingens vår midsommar bli på detta sätt!

Gud vare med oss alla.

DÄRFÖR SÄGER JAG:

ACK ATT JAG HADE VINGAR SOM DUVAN.

DÅ SKULLE JAG FLYGA BORT OCH SÖKA MIG ETT BO.

Psalt 55:7

Duvan bor hos mig.

Denna vers finns tonsatt av Felix Medelsohn Bartholdy i "Hear my Prayer".

Mjällby kyrkokör skall framföra detta stycke på lördag kväll, Midsommardagen kl 20.00 i Mjällby kyrka.

När David klagat färdigt skriver han:

KASTA DIN BÖRDA PÅ HERREN, HAN SKALL UPPEHÅLLA DIG.

HAN SKALL I EVIGHET INTE TILLÅTA ATT DEN RÄTTFÄRDIGE VACKLAR.

Psalt 55:23

Sammanlänkade.

Midsommmarstånghälsningar,

Helene F Sturefelt.