ALTARETS BLOMMOR - UTAN JORD

Foto: SVT. Altarets blommor - utan jord.

Under sommaren är det många som besöker våra kyrkor. Det tillhör ofta semesterns utflyktsmål, att gå in i en kyrka, känna atmosfären och kanske tända ett ljus.

Framme på altaret står en bukett blommor. Så fina de är!

Men inte många vet att altarets blommor har ett symbolspråk. Det är inga tillfälligheter vilka blommor som vaktmästaren pryder altaret med inför helgens gudstjänster.

Följ med i den färgrika symbolvärlden som talar om Guds närvaro i varje kyrka som du går in i!

Blålyse och vallmo.

Det finns ett bra redskap som ligger i varje sakristia, till hjälp inför förberedelsen i kyrkan. Det är "Dagbok med kyrkoalmanacka" där varje söndag står uppskriven, med sitt firningsämne och hur altaret skall smyckas för att gestalta temat.

Det är mycket intressant läsning!

Men innan jag går in på det, vill jag dela en dikt som lästes på TV-gudstjänsten från Listerkyrkan, den 23 juni 2024. Mötesledaren Ann Hellgren läste ur en diktsamling av Hans Hallebo.

- På altaret har vi röda, vita och blå blommor samt en Bibel, som är Guds ord. Dikten heter "En midsommarbukett".

Foto: SVT. Listerkyrkan, Hällevik. Ann Hellgren.

               EN MIDSOMMARBUKETT

"Jag vill ge dig en liten bukett, tre sköna rosor. Du finner dem lätt i den gamla boken; Guds Ord.

Den första blomman är praktfullt röd. Den är en bild av Guds kärleks glöd.

Gud är kärlek. Han älskar dig.

Den andra blomman är vit och ren, likt daggens droppe i solens sken. 

Den heter nåd, Guds eviga nåd.

Den tredje blomman är hoppfullt blå. Gud är trofast, du kan lita på allt vad han sagt i sitt Ord.

Blommorna vissnar och gräset dör. Livets lycka och glädje är skör.

Men Guds evighetsblommor - Guds Ord - består."

Den röda kärleksrosen på altaret.

Under sommartiden lever vi med kyrkoårets Trefaldighetstid. Det handlar om att "växa i tro" och altarblommorna går gärna i blandade färger med det som ängar och hagar kan ge, eller om församlingen själv har en trädgårdsodling med blommor.

Kristi Förklaringsdag, mitt i sommaren, är en stor högtidsdag. Då är det mäktiga vita liljor som pryder och sprider väldoft från altaret!

Vitaste vitt i vardagsrummet.

Genomgående är att det inte skall vara blomkrukor på altaret - ingen jord där! Det skall vara färska snittblommor, precis som tron är färskvara... och behöver förnyas varje dag.

Varför får det inte vara jord på altaret?

Det finns flera tankar kring det.

Altaret är den klippavsats där Jesu döda kropp lades efter korsfästelsen. Kroppen var insvept i vita tygstycken - det motsvaras av altarets vita dukar. Det finns ingen jord på detta allra första altare. 

Trädgårdsgraven i Jerusalem - höghelig plats!

Den gamla judiska begravningsseden var att kroppen förmultnade där inne, och sedan "samlades benen till fäderna". Man samlade alltså ihop benresterna och lade dem för sig. I bergiga trakter kan man inte gräva ned skelettet i någon jord. 

Detta slut fick Moses besked om då han fick blicka in i det förlovade landet:

NÄR DU HAR SETT DET, SKALL OCKSÅ DU SAMLAS TILL DINA FÄDER, LIKSOM DIN BRODER ARON HAR BLIVIT SAMLAD TILL SINA FÄDER.

4 Mosebok kap 20:13.

Skelettdelarna skall samlas ihop. Men Jesus var uppstånden...

En annan tanke till varför det inte skall vara jord på altaret - krukväxter - är att det finns blod i jorden...

Minns du det första brodermordet?  Kain överföll sin broder Abel och dödade honom.

Herren Gud frågade Kain var hans bror var:

KAIN SVARADE:

- JAG VET INTE. SKALL JAG TA VARA PÅ MIN BROR?

DÅ SADE HERREN:

- VAD HAR DU GJORT! HÖR, DIN BRODERS BLOD ROPAR TILL MIG FRÅN JORDEN!

1 Mosebok kap 4:8-10.

Och Kain blir förbannad av Herren och fördriven från åkerjorden, som öppnade sin mun för att ta emot broderns blod.

Gravsten, Heliga Trefaldighetskyrka, Kristianstad.

Detta allvar har jag själv upplevt en gång. Vi befann oss på Valje halvö med scouterna. Plötsligt for en våldsam gråt över mig och jag fick fruktansvärt ont i magen. Jag frågade vår historiekunniga scoutledare vad som hänt här, och hon berättade om en sjörövare som satte skräck längs hela kusten, runt Listerlandet.

- Denna halvö var en avrättningsplats...

Gode Gud! Jag kände alltså blodet ropa i min egen kropp, med den djupaste smärta.

Alltså - ingen jord på altaret!!

Valje halvö. Här under ropar blodet.

Nu går vi igen årstiderna och ser vad som istället lämpar sig att pryda altaret med, till Guds ära.

När hösten kommer firar vi skördegudstjänst på Tacksägelsedagen. Då smyckar vi med ätbara växter och frukter, liksom med höstlöv och kastanjer.

Allhelgonatid kan man göra en stomme av slånbärskvistar, rosor och ranunkel.

Allhelgonabukett med slånbär och ranunkel.

Adventstiden är kyrkoårets fastetid inför Julens glädje. I altarvaserna kan man ha en stomme av järnek, tall, gran eller kornell och i det sticker man ned violetta blommor av anemon och fresia.

Varuhusen tar ju ut julen i förväg och låter allt gå i rött redan från 1 Advent. Men så är det alltså inte i kyrkoåret. Där tar vi det lugnt. En sak i taget. Och färgen är den eftertänksamma violetta.

Dessa blomsterarrangemang är gjorda av Monica Romberg, Vejbystrand, och Anders Olofsson, Kvistofta. 

Violett adventsbukett på altaret.

Till Jul- och Trettondedagstiden föreslår de följande:

Jultiden - en skål med mossa - fortfarande ingen jord - grankvistar, ormhassel, järnek och röda nejlikor.

Man kan även ha vita brudslöjor som påminner om Guds renhet, vit som snö.

Men inga julstjärnor i kruka med jord!

Julen - inkarnationen - renheten.

Vintern går och våren kommer. Fastetiden före påsk har också den violetta färgtonen, som vid advent. 

Nu kan man ta grenar från ett gammalt äppelträd och smycka med några rosavioletta julrosor.

Eller varför inte några al-kvistar, eller blåbärsris, och lila tulpaner!

Fastetidens arrangemang.

Påsken bär sin speciella prägel.

Palmsöndagen - här i Norden smyckar vi med sälgkvistar i brist på palmblad...

Skärtorsdagen - vita och röda altarblommor; brödets och vinets färg.

Långfredagen - en törnekrona och fem röda rosor, en för varje sår som Jesus fick på korset.

Påskdagen - Gula påskliljor och ett nyutsprunget löv, som symbol för uppståndelsen.

När man förstår vilket djup av kunskap och skönhet det finns på altaret, växer respekten för kyrkans liturgi. Varje blomma, varje torr kvist, berättar om Guds närvaro.

Men jorden skall vara där jorden skall vara. Och det är inte på altaret.

Tids nog skall vi återvända till jorden, men inte än.

Påskliljor, även hemma.

Du kan läsa mer om detta. Sök upp på Verbums förlag "Dagboken med kyrkoalmanacka".

"Ett altare i harmoni" kan du söka efter på internet - men se upp så du inte hamnar bland byggfirmor som tipsar om altaner - inte altare - eller på new-age-influerade sidor där du själv kan bygga ditt altare... för att tillbe ärkeänglar eller få kontakt med din guide - djupt obibliskt! Det har jag diskuterat i tidigare inlägg.

Så, fröjda dig över varje kyrka du går in i! Skåda altaret och fundera på vad blommorna vill säga dig.

Och tänk inte på dig själv som en "besökare" eller "turist" - du är en del av kyrkan och kyrkan är en del av dig.

Foto: SVT. Det blå hoppet.

Blomsterglada hälsningar, 

- med största respekt för den helighet som altaret bär,

- och hjälp mig gärna fundera vidare kring detta med"jord på altaret".

Helene F Sturefelt, floraälskare och liturginörd - får man säga så?

Foto: SVT. Guds eviga nåd.