OSALIGHET och PUMPAPAJ

Helige Ande, ge mig din saliga visshet!

Jag känner mig obehaglig till mods.
Inte för att det är i skarven mellan skördetid och vintertid, utan för att vår tid känns så osalig...

Jag lät mig matas med allt för många negativa världsnyheter igår. Du behöver inte läsa, jag bara plågar dig...
Förlamad, stum, förvirrad - nej, ur led är tiden men jag vill vara handlingskraftig, talande och klarsynt, suck...
Känns som Gnäll-O är på besök.
Men det är allvar!

- Italien som styrs av en skojare och låter landet sakta bli bankrutt,
- Grekland som inte orkar får ordning på sina finanser och pensionsåldrar,
- Saab som låter kommunistiska diktaturen Kina ta över ännu ett företag, och Europa glider dem sakta i händerna...
- regnskogarna som skövlas för att vi ska få äta biff...
- Syrien som hotar väst om vi lägger oss i deras grymheter för att kväva demokratin,
- Iran är ett enda stort fängelse för dem som inte lyder regimen,
- Moderaterna som inte vill vara med i kyrkopolitiken och Reinfeldt som tycks villig att införa sharia-lagar...
- islamistisk propaganda och aningslösa svenskar...

Jag blir helt knäckt...

Bara smulor kvar...

Samtidigt tänker jag på Martin Luhter som 1517 den 31 oktober spikade upp sina teser, för att reformera den då djupt omoraliska katolska kyrkan.
Idag är det okunnigheten som är det största problemet vad gäller våra egna kyrkotillhöriga. Omoralen har vi väl vant oss vid...

Eller som Bo Kasper sa i en intervju för några veckor sedan:
- Människan är en ganska hemsk varelse - beräknande och rätt grym. Också i mig finns samma monster som i de värsta tänkbara mördare. Gudskelov har jag värderingar och annat som trycker ned monstret.

God självinsikt!

Vem där??

Är himlen tunnare mellan himmel och helvete ikväll?

Den osalige Jack tycks gå runt med sin pumpalykta - för ond för himmelen och för beräknande för djävulen - och sprider dåliga vibbar från det okända...

Visst finns det osaliga döda som inte gått över ordentligt på Andra sidan - dem ska du tala tillrätta i Jesu namn och peka med hela handen:
- Gå över!
Jesus är världens ljus - betydligt mer ljuskraftig än hans lilla lykta.

Jag är orolig för kyrkans vekhet och svaga identitet.
Kraften finns hos Jesus i evangelierna - det vet konvertiterna som lämnar islam och får uppleva Guds kärlek och helig Andes värme,
- det vet de buddhister som mediterat färdigt med korslagda ben och istället tar emot korset kraft, där Jesus försonar den osaliga världen,
- det vet ateisterna som lämnar meningslösheten bakom sig när Guds närvaro bryter in i deras hjärta, och sammanhangen klarnar i ett gudomligt mönster.

Korsets kraft!

Blir du inte fundersam över varför media så sällan rapporterar till kristendomens fördel?
Var finns alla de självuppoffrande kristna som spelat en avgörande roll för människors räddning?

Jag är noga med att läsa alla missionstidningar jag kommer över, de ger en helt annan bild.
Söker efter kristna bloggar - har du läst MXp.se av Dag Selander, Missinal Experinces?
Kolla in.
Vad ska man tro på, vem kan man lita på?
Och vem döljer sig bakom pseudonymen Julia Ceasar, som går rakt emot den etablerade journalistkåren och lyfter fram förbjudna erfarenheter vad gäller invandring?

Politisk korrekthet hyvlar sannningen.

Försöker muntra upp mej med en kristen martyrberättelse:

Tillbaka till romarriket. De kristna hade en helt annan mänskosyn med respekt för alla - den nyfödda liksom för främlingen. Men endast Gud skulle tillbedjas, inte kejsaren.
När Perpetua skulle dödas av romarna för att hon inte ville ge avkall på sitt hjärtas gemenskap med Jesus Krisuts, lär hon ha sagt:
- Glöm inte min barmhärtighet. Glöm inte min tro.
Hennes blod rann den 7 mars någon gång före 300 e Kr.

Fångvaktaren tog starka intryck, och Guds barmhärtighet nådde honom, och han blev förändrad.

Från osalighet till salighet.

Tro inte att "var och en blir salig på sin tro" - djävulen skrattar gott åt denna Individualismens Trosbekännelse. Det leder bara till ensamhet.
Och i himmelen är det gemenskap!

Himmelsk pumpa-paj!

Så här skrev jag om Halloween förra året:
http://helenesturefelt.blogspot.com/2010/10/halloween-och-kelterna.html

Deppiga hälsningar,
Helene Sturefelt

VINTERTID - NEJ TACK!

Här ser du ett snö-odlarträd...

Det här är inte normalt.
Det är sjukt att hålla på och manipulera tiden två gånger om året!
Ta bort en timme, lägg till en timme...
"Ställ fram trädgårdsmöblerna, ta in trädgårdsmöblerna..."
Gå upp tidigare, sov ut, ställ om klockan hit och dit...

Stopp!

Vem har sagt att vintertid är normaltid?
Och vem önskar att detta skall fortsätta?

Jag fattar inte! Skiter i det här...

Jag känner INGEN som tycker att detta är bra.
Gör du?
Tvärtom, många fruktar mörkret. Modlöshet och depressioner hotar.
Ljusterapi kan bota en del, tack och lov att det finns ljusa möjligheter.
Men vintertid gör ingen glad.

Vem har sagt att det är bättre att få lite ljus om mornarna, än när man kommer hem från skolan/ jobbet?
På eftermiddagen är ju alla garanterat vakna, och vi behöver ljuset på vår lediga tid hemma.

Jag skulle vilja att detta debatterades ordentligt på alla offentliga platser - kära nån vilket i-landsprobelm - men för oss i kalla Norden är detta nog så problematiskt.
Vi behöver inte bidraga till att försämra den psykiska hälsan genom att ändra på klockan ialla fall.

Vi är många som hellre skulle se att SOMMARTIDEN blev det NORMALA - året runt!

Det är poppel-svansar, din dumbom.

Hur protesterar man mot tidsmanipulation?
Genom att komma konstant förtidigt?
Eller var det försent...?
Hur skall det gå för oss som vill komma till kyrkan imorgon?

Det skall predikas utifrån Markus evangelium, om den Lame mannen.
Jag känner mig verkligen förlamad av vår tids trixande.
Mitt ljuskänsliga sinne låter inte sig luras.
Lättare är det i staden, där gatlyktorna för länge sedan har bedövat detta sinne. Då följer man klockan, oavsett hur ljus eller mörk himmelen är.

Om vi kunde få en timmes kortare arbetsdag under den mörka vintertidsperioden, då kanske jag skulle kunna acceptera det.

Himlen är upp och ned. Hur mycket är klockan?

Vet du, på Maxi i Lyckeby är de helt desperata: Idag hade de klätt ut sig till tomtar och bjöd på glögg när man kom in i handelstemplet!!
Tomtar den 29 oktober! Vem har förmörkat deras sinnen?
Här behövs verkligen upplysning!!

De kan väl kränga halloweenmasker och gravlyktor innan de serverar glöggen?!
Mamon kidnappar våra högtider och suger ut allt innehåll. Spottar sen ut skalet - och där sitter vi på julafton och undrar varför semlorna redan är slut...

Är det kanske det som är vintertid - att allt skall förskjutas så att allt kommer i fel ordning?

Det har aldrig fungerat när människan leker Gud...

Låt klockan vara!
Jag längtar till evigheten...

Helene Sturefelt
- tidspessimist.... eller är jag tidsoptimist?

Hallå-iin, ha ha!

VEM LURAR I VASSEN?

Vem lurar i vassen?

Skolbarnen i Torsås hade fått klä ut sig i gammeldags kläder.
De var samlade i Ekbacken vid hembygdsgården och förberedde sig för husför...
Läraren lekte tidsmaskin med barnen, och nu befann de sig plötsligt 1911, hundra år tillbaka i tiden.

Efter en stund kom prosten ridande, i hög hatt och högtidsdräkt med svart rock och "elva".
Inne i halvmörkret fick barnen äta skorpor och doppa i kaffe.
Nu började förhöret med bibelhistoria från Gamla Testamentet:

Ekbacken, Torsås.

- Vad hette han som ledde Israels folk ut ur Egypten? frågade prosten, alias Ronny Fransson.
??
Barnen visste inte.
- ... han som låg i vassen, hjälpte prosten till.
Efter en stunds funderande svarar en elev:
-  Gäddan!
Pojken kom ihåg vad föräldrarna brukade sjunga på sina fester...
En flicka kommer på svaret:
- Gadaffi!
- Nej, svarade prosten milt, det var Moses.

Lurad.

Nej, varken Gadaffi eller Gäddan (snapsvisan "När gäddorna leker i vikar och vass...") lurar i vassen.
Eller?
Det är väl just detta som är så svårt där förtryckande diktatorer faller.
Vilka maktmän lurar då?

Just nu, tänker jag, behöver Egypten sin adopterade prins Moses!
Ett nytt ledarskap måste växa till, som kan hantera den arabiska våren i Egypten.

De koptiska kristna riskerar att trängas ut allt mer.
Kanske skulle det vara lättare för alla sunni-muslimer i Egypten att vara ett folk med en och samma religion, utan kristna.
Men Petrus lärjunge Markus, han som skrev Markusevangeliet, grundade den allra första kristna kyrkan i Egypten.
Den har en självklar plats där, kan man tänka.

Det finns intressanta kopplingar mellan ett nybyggt kloster utanför Kairo - med en underjordisk kyrka - och folkhögskolerörelserna i Sverige, närmare bestämt Helsjöns folkhögskola.
På detta kloster, Anafora, välkomnar biskop Thomas kvinnor att studera, vilket inte är självklart.
Nu finns en oro för vad som ska hända ifall islamister tar över landet.
De koptiska kristna ber om vår förbön...
De ber också att vi ska åka ned till dem för att stötta dem, rent konkret.

Glöm pyramiderna!
Åk till de kristna kyrkorna som finns kvar!

Till Nilen?

Evangelisten Markus kom från Jerusalem. Hans mors hus blev mötesplats för ledarna i den första kristna församlingen.
Petrus kallar honom för "min son Markus". Troligen var han bättre utbildad än den enkle fiskaren Petrus. Hans evangelium skulle lika gärna kunna kallas "Evangelium enligt Petrus".
Klart är att ögonvittnesskildringarna kring Jesus har gått från Petrus mun till Markus hand - alltså nedtecknat med största trovärdighet.

Här lurar inget ont i vassen.
Bibeln lyfter fram kraftfulla ledare som ser människors behov.
Det goda ledarskapet ser till att mätta kroppsliga och andliga behov.
Gör vår kristna kyrka det idag?
Ja, där jag befinner mig, ser jag hur detta går hand i hand.

Min bön är att Egyptens ledare skall se alla kopters behov, och att Jesu försoning skall vara det som länkar människor samman.

Min bön går också till dem som drabbats av den enorma översvämningen i Bankok.
De hade varit glada om de hade haft lite vass att dämpa flödet med...

Helene Sturefelt
- vass.  ?

VART JAG MIG I VÄRLDEN VÄNDER

Jag vänder mig utåt...

Vet du vad detta är för en sång?

VART JAG MIG I VÄRLDEN VÄNDER...

Du hörde den säkert sjungas när du var liten. Kanske vid sängkanten av din bedjande mamma eller pappa.
Det är en del av aftonbönen "Gud som haver barnen kär".
Men på radion hör jag en annan fortsättning:

.. STÅR JAG HÄR MED TOMMA HÄNDER...

Tomma händer?
Här har texten ändrats.
... "står min lycka i Guds händer" ska det ju vara!
Här ser vi ett intressant tecken på hur vår sekulariserade tid använder det gamla välkända, till att uttrycka vår tids tvivel, otro och längtan efter Gud, som tycks långt bort...

...LÄNGTAR EFTER NÅGON SOM KAN RÄDDA MIG...

Kan du rädda mig?

Sånggruppen kallar sig "Björnstammen".
Barnatron har krympt till ett outvecklat embryo, som vill bli till!
Vem är denna Någon?
Från vad skall denna Någon rädda personen? Rädda till vad?

Jag tror att Vår Herre ser med värme på dem som sjunger ut sin längtan.
Två tomma händer är en bra förutsättning för att kunna ta emot tron.
Då finns det plats.

Frågan är om de stannar vid sitt sökande, eller om de verkligen vill finna...

Så länge jag var en sökare, kunde jag vända min blick mot allt möjligt - och omöjligt - för att finna en Gud och en mening.
Ingen störde sig på det.
Men. Något hände när jag fann det jag sökte...
När jag nu påstår att det finns en Någon som både är personlig och universums skapare, då kan folk bli arga...

Blomstrande tro, eller vissen?

2+2=4.
Tyst! Jag vill själv tycka! För mig är 2+2 mer åt 5... eller sex.
Jaså.
Tyckande intresserar mig inte. Det slirar för mycket...
Det är mycket mer intressant med vad man funnit. Eller inte funnit.
Det är lättare att resonera kring.

Jag var också provocerad av dem som sa att de "funnit Jesus"... liksom de starka orden som Jesus sa:
- Jag är vägen, sanningen och livet.
Men en sann sökare måste förr eller senare själv pröva halten i Jesusorden.

Om Jesus är vägen - då vill jag gå den!
Om Jesus är sanningen, då vill jag ha den!
Om Jesus är livet, då har jag inte råd att mista den!

Full kvist, vid Krutviken i Karlskrona.

Till er i Björnstammen vill jag sjunga:

VART JAG MIG I VÄRLDEN VÄNDER
STÅR JAG NU MED FULLA HÄNDER
TACKAR JESUS KRISTUS SOM KAN RÄDDA MIG!

Björn-kram till alla Guds-längtare!
Helene Sturefelt

Björnmossa i Wämöskogen.

CLEOPATRAS PÄRLA

Tarsus, Turkiet. Här färdades Cleopatra.

Vad är dyrbart i livet? Vad värdesätter vi allra högst?
Det kan bara livskriser visa...
Ja, ibland måste vi bli både sjuka och stappla vid dödens kant för att begripa hur bra vi har det!

Jesus säger att himmelriket är lika dyrbart som en pärla.
På den tiden var en äkta pärla värd enorma summor pengar, man räknar med 53 ton rent silver!

Här kommer en berättelse om drottning Cleopatra. Det är historieberättaren Plinius som förtäljer denna legend.
Fotografierna är äkta och nutida, från vår resa till Turkiet i våras.

Dyra vykort.

Romarriket ville visa Egyptens drottning vem som verkligen var världens största maktfaktor.
Sändebudet Markus Antonius gjorde en demonstration som skulle få drottningen att inte ifrågasätta romarnas överlägsenhet.

När det var hennes tur, inbjöd hon sändebudet till världens dyraste måltid.
Cleopatra välkomnade Markus Antonius till en tom tallrik... och en bägare...
??
Så tog hon av sig sitt örhänge, krossade pärlan och strödde den i bägaren - och drack upp den!
Hon gjorde en ansats att ta av det andra pärlsmycket för att bjuda även honon, men han avböjde med en gång...
- Jag erkänner mig besegrad, O drottning Cleopatra!

En enda pärla...

Paulus källa där han bodde.

De kristna martyrerna, både förr och nu, äger en skatt i hjärtat som är lika dyrbar som Cleopatras pärla - nämligen KRISTUS.

Här står vi vid Paulus källa i Tarsus. Paulus sa:
- Jag glömmer det som ligger bakom mig och sträcker mig mot det som ligger framför.
Ja, jag räknar allt jag hade som en ren förlust, jämfört med Jesus Kristus...

Hos vem annan möter vi den totala upprättelsen? Den totala förlåtelsen, möjligheten att få leva i försoning?
Hos vem träder himmelriket fram tydligare?
Jag hittar ingen annan än Kristus.
Gör du?

Jag förnyar mitt doplöfte vid Paulus källa. Lycklig!

Så får ditt och mitt liv vara buret av Honom, ännu en dag.
Det önskar jag även för dagens romare och italienare, att de ser över sin andliga ekonomi... inte bara vad gäller Europas vingliga banksituation, utan också var vi egentligen hämtar vår livskraft...

Guds beskydd över dagens koptiska kristna i Egypten, som trängs bort från sitt land allt mer...

Min bön går också till Turkiet som skakats om av jordbävningar...
Må minareternas bönerop förkunna Krisus!

Samarbete. Eller?

De dyrbaraste hälsningar,
Helene Pärlefelt

RELIGIONSFRIHETSLAGEN 60 år

Vad döljer sig bakom häcken?

Frihet från religion? Eller till religion?
Frihetens riktning är oerhört viktig!
Frihet från Gud - eller till Gud?

Frihet från mig själv... eller... till mig själv?

Idag, den 26 oktober 1951, var en historisk dag då RELIGIONSFRIHETSLAGEN klubbades igenom.
Så här står det i den gamla lagtexten:

Labyrint eller frihet till mångfald?

Religionsfrihetslag (1951:680)

1 § Envar äger rätt att fritt utöva sin religion, såvitt han icke därigenom stör samhällets lugn eller åstadkommer allmän förargelse.

2 § Det står envar fritt att för religiös gemenskap deltaga i sammankomst och sammansluta sig med andra.

3 § För offentlig gudstjänst gälle ej andra hinder än sådana som i allmänhet äro stadgade för sammankomst, till vilken allmänheten har tillträde.
4 § Ej må någon vara skyldig tillhöra trossamfund. Åtagande i strid mot denna bestämmelse vare utan verkan.

Med trossamfund förstås, förutom svenska kyrkan, sammanslutning för religiös verksamhet, vari ingår att anordna gudstjänst.

Taxushäck - ätliga bär?

Det är intressant att blicka bakåt för att förstå hur vägen framåt skall gå.
I vårt mångkulturella samhälle kan det vara svårt att tänka sig vilken fantastisk enhet det en gång har funnits (där avslöjade jag mig...):

1593 - Då bestämdes vid Uppsala Möte att den evangeliskt-lutherska trosläran skulle vara vår statskyrka.
1781 - Ett undantag för anglikaner och katoliker medgavs genom Tolernas-ediktet, som även omfattade judar.
1726 - Konventikelplakatet erkände att även andra samfund fick samla människor, utanför statskyrkans kontroll. Väckelserörelserna hade tagit fart och blivit en viktig kraft i samhället, inte minst vad gällde spritmissbruket.
1951 - Religionsfrihetslagen markerade att nu behövde ingen tillhöra något samfund över huvud taget.

Det var möjligt att vara "religions-lös".

Här vill jag stanna upp och reflektera lite.
Organiserad religion kan aldrig tillfredsställa en människas religiösa behov. Andligheten kan aldrig fångas i system.
Klosterrörelserna i alla tider har varit en motvikt till den förstelnade och förslappade kyrkan - och kommer nog alltid att vara.

Men jag tror inte det är möjligt att på insidan vara utan religion, att vara utan Gud.
Eller som Martin Lönnebo säger:
Vägen till Gud är världens kortaste, när du börjar, är du redan framme, ty Gud är själva Närvaron...

Ordet"religion" betyder re = åter, ligio = knyta, alltså "åter knyta an till" - Gud.
Vi har alla en relation till Gud, åtminstone från Guds egen sida!

Att inte tro, betyder att inte ha en relation - "jag känner dig inte".
Men det kan aldrig betyda "du finns inte".
Du, som läser, finns ju, även om jag inte känner dig.

Ansa gärna, men ta inte bort andligheten!

Jag skulle önska att denna 60 år gamla lag idag skulle få betyda:
- Fri att stödja kyrkan, fri att komma till kyrkornas gudstjänster - utan att bli misstänkliggjord eller bevakad.
Bara för att visa vilken fantastisk frihet vi har, skulle många kunna komma, i ren glädje över denna frihet!

Och kombinera organiserade kyrkogårdshäckar med levande lovsång!

Såsom varande självutnämnd Tack-Ombudsman tycker jag detta är viktigt, så viktigt att man kan tacka Gud över kyrkoskatten och när kyrkklockorna ringer - det är väl bara troll som vill kasta sten på dem, eller?

Tack Gud för alla olika "rum".

Det där med att religionsutövning inte får störa "samhällets lugn eller väcka allmän förargelse" för oss tillbaka till allvaret idag, då religions-praxis inte är så enkelt.
Vad är "förargelse" idag ?

Och idag, då staten är sekulariserad, vet vi också att själva samhällslivet inte är det.
ex) När kommunen inte vill satsa på en ungdomsgård, då är Pingstkyrkan beredd att gå in och ta ansvar...
Bra eller dåligt?

Så, vad säger du - frihet till Gud, eller från Gud?
Frihet till gemenskap, eller från gemenskap...
Jag hoppas att vägen framåt stavas "till", inte "från".

Helene Sturefelt,
- som sitter med filt om ryggen och tackar Gud att det bara var kärlkramp, och inget annat hos läkaren igår...

Den knivskarpt välskötta kyrkogården

i Vadstena.

GNÄLL-O eller TACK-OMBUDSMAN

Ser du de fina äpplena, eller de skruttiga?

Läser du ICA Kuriren?
Där finns en spalt med Gnäll-O, Gnällombudsmannen, som lyfter fram dåligheter till beskådande.
Det är bra.
Men jag blir trött av allt gnällande när det inte balanseras upp av tacksamhet.

Jag vill införa en TACK-Ombudsman!

Så här på FN dagen, den 24 oktober, skulle det vara passande.
Jag sänder FN´s generalsekreterare Ban Ki Moon en tacksamhetens tanke.
Och tackar för att Gud utrustar människor med analytisk tydlighet i kombination med ödmjukhet och ihärdighet, vilket är omdömet om denne sydkoreanske diplomat.

Det fina, tack!

Jag vill dela med mig av några tankar från söndagskvällens gudstjänst "Musik med Längtan" då gospelkören Bliss fyllde Fredrikskyrkan med underbara tacksamhetssånger.
Som motvikt till det, läste jag ur Klagovisorna...

Alla mina exempel är påhittade, men själva essensen är sann:
En ung man, som var fostrad i att alltid vara kritisk och ständigt ifrågasättande, arbetade på ett äldreboende.
En dag sa en äldre kvinna när han kom in i rummet.
- Jag är så tacksam för allt! Jag är glad för mitt liv, även om det har inneburit törnar och motgångar. Jag är tacksam för de möjligheter jag trots allt fått.

Den unge mannen såg misstänksamt på henne.
- Du som har vuxit upp under enkla förhållanden har väl inget att vara tacksam över?
Kvinnan svarade:
- Det materiella betyder inget inför evigheten. Varje generation har möjlighet att älska... och det är det som räknas.
Jag har försökt älska min nästa och visat omsorg, men ditt kritiska sinne unge man, kväver din glädje och förgiftar ditt sinne.

Träffad av sanningens pil, sa han tyst:
- Men jag vet inget annat sätt att leva...
Tant Gråbella tittade på honom och log moderligt:
- Träna dig i tillit istället, sa hon, öva dig i att vara trofast. Börja med att tacka Gud för livet.

Tiden stod still i rummet.
Försiktigt lade han en filt över hennes axlar.
Något nytt hade börjat spira i honom.

Ny frukt på gammal stam.

Jag minns vår gamle präst Nielsen i Vikens kyrka, som i slutet av gudstjänsten sjöng:
- LÅT OSS TACKOM OCH LOVOM HERREN!

Tacka och lova Herren. Tacka Gud under livets alla omständigheter.
Tacka, tacka och du skall se hur Gnäll-O tynar bort...

Tänk efter, om den unga generationen inte lär sig tacka, utan bara vara kritiska och kräva sina rättigheter - utan skyldigheter - hur blir det då framöver?
Då får man ingen filt på sig över huvud taget!!

Inget äppelmos här inte!

Profeten Jeremia, som gett orden i Klagovisorna, är bedrövad över hur Guds folk Israel är hårdnackade, och uppstudsiga, trolösa och motsträviga (3:42).
Det går inte alls bra för dem och Gud har tagit sin hand bort ifrån dem.
Med vass tydlighet frågar Jeremia:
- Varför knotar då en människa här i livet om han/hon drabbas av sin synd? (3:39).

Just det. Vi får ju var och en ta konsekvenserna av vårt handlande.
Tänk om det är så att vi ser livet klarare om vi istället tackar för det som händer oss, istället för att gnälla och lägga ansvaret på någon annan?

Men Jeremia, som lever nära Herrens hjärta, låter klagovisorna landa i en av Bibelns skönaste verser: kap 3:22:

HERRENS NÅD ÄR DET ATT DET INTE ÄR UTE MED OSS,
TY DET ÄR INTE SLUT MED HANS BARMHÄRTIGHET.
DEN ÄR NY VARJE MORGON, STOR ÄR DIN TROFASTHET.

Guds nåd.

En liten berättelse till får illustrera:

En ung kvinna sa:
- Jag hade länge levt både trolöst och motsträvigt, mot Gud och mot mina egna ideal. Jag var ständigt missnöjd.
Men så en dag fick jag för mig att gå in i en kyrka. Jag tände ljus för min döda mormor och stod stilla vid ljusbäraren.
Plötsligt lyste solen in genom de höga kyrkfönstren och bländade mig rakt i ansiktet. Inom mig hörde jag någon slags "insikt" tala:
- Mitt barn! Försona dig nu med din släkt. Jesus på korset har tagit din trolöshet och ditt motstånd in i döden för att göra dig fri. Du är fri. Fri!

Hur tror du det gick för henne?
Vem var det som talade till henne? Mormodern? Eller Gud?

Och gospelkören Bliss sjöng "How great is God´s love" och "There is power".

Klosterträdgården i Vadstena.

Tack-Ombudsmannen
Helene Sturefelt

HIMMELRIKET ÄR GÖMT

Frälsarkransen som glasljusskålar.

Charlottenborgskyrkan, Motala.

Allt är inte tillgängligt. Mycket i livet ligger fördolt för oss.
Våra bristfälliga ögon och öron försöker ta in livet och förstå.
Men vi gräver kanske på fel ställe?
- älter gamla relationer,
- håller fast vid dålig argumentation,
- söker Gud med bittert sinne...

- HIMMELRIKET ÄR SOM EN SKATT SOM LIGGER GÖMD I EN ÅKER, säger Jesus i Matteus 13:44

Allt som är dyrbart måste skyddas.

Mitt hjärtas innersta tro är inte offentlig - även om jag här på bloggen gärna delar med mig av det som är allmänmänskligt.
Våra djupaste familjerelationer är inte heller till beskådande - varken på facebook eller i högljudda samtal i mobilen på gågatan...
Gud själv är fördold, och så måste det vara.

Gud - fördold.

I sökandet och kampen renas våra sinnen och vår vilja skärps.
Himmelriket i åkern låter sig bara finnas av den som till slut ger upp allt...
När Egot dör, mjuknar marken...

Själviskheten finner sällan några skatter...

Har du försökt blunda för all reklam som vi översköljs av?
Reklamen inger en falskhet att allt verkligen är tillgängligt. Och till salu.
Ju mer reklam jag utsätts för, desto mer dör min andlighet.

Lev i glädjen, säger Jesus.

Bekymmerlöshetspärlan.

En legend berättar om två munkar som sökte himmelriket:

"Munkarna fann en gammal bok i klosterbiblioteket. Där fanns en beskrivning av hur människan skulle hitta vägen till Guds härlighet.
De läste fascinerade. Så började de vandra efter bokens anvisningar. Detta var deras livs stora dröm, det som de vill kämpa för.
De gick långa vägar och trotsade många faror och frestelser. Ibland gav de nästan upp.
Men så en dag närmade de sig porten till Guds rike.
De blev knäsvaga av att äntligen vara framme vid målet.
Tyst och försiktigt tog de i handtaget till den väldiga porten... de öppnade och steg in ...

Och där... var de tillbaka i klostercellen!
Bibeln låg uppslagen på bordet, klockorna ringde till gudstjänst och solen sken in genom fönstergluggen..."

Martin Lönnebo säger:
- VAR VID GOTT MOD, VÄGEN TILL GUD ÄR UNIVERSUMS KORTASTE.
NÄR DU BÖRJAR, ÄR DU REDAN FRAMME....
TY GUD ÄR SJÄLVA NÄRVARON.

Jag har funnit att den bibliska sanningen alltid ligger i saxens skärningspunkt:
- Det är gömt / det är uppenbarat.
- Jag söker / jag är redan framme.
- Syndare / samtidigt rättfärdig...

Tack käre gode Gud att vi redan här "lever, rör oss och är till i Dig".
Låt oss, denna lördagkväll, tacka som om vi hade allt... för det har vi.
I Jesu namn, amen.

Helene Sturefelt
- som gärna drar en filt över sig då och då!

KADAFFIS KADAVER

Rörigt.

Det är i kloakerna de finns.
Det är i avloppsrören man hittar dem, till slut...
Diktatorerna. De som dikterar, bestämmer, styr och kör över.
- Döda mig inte, jag är er far, lär Kadaffi ha sagt innan han sköts.

Far? Javisst, lögnens fader, men inte sanningens fader.
- Döda mig inte, mina barn.
Men varken lögnens barn, eller sanningens, lyssnade till den röst som själv dödat så otroligt många.
Kadaffis eget vapen - den gyllene pistolen - togs ur hans hand och vändes emot honom.
Mohammed al-Bibi blev hans baneman, och nu hyllas han som hjälte.

Ihåligt ledarskap.

Jag bläddrar i tidningar och lyssnar på rapporter för att försöka förstå vad som händer bland de arabiska folken.
Kjell Albin Abrahamsson skriver i Expressen att han föredrar att se Kadaffi död än levande, eftersom den rättegång som skulle blivit påföljden, inte skulle kommit åt problemet.

En annan analytiker säger att Kadaffis snabba död är viktig för det libyska folket, så att de med en gång kan börja den mödosamma vägen till demokrati.

Och Jesus klargör konsekvensen till alla våldsmän:
- Alla som griper till svärd, skall dödas med svärd.
(Matteus 26:52).
Alltså är det bättre att sticka tillbaka svärdet i skidan.

Se upp  för uppstickare.

Jag tänker på hur lätt det är att enas mot en gemensam fiende. Men när fienden är borta, då är också gemenskapen borta... och det uppdagas hur oeniga man är inom den egna gruppen...
Detta är en psykologisk sanning, som gäller både i äktenskap och familjeliv och i de stora världsvida sammanhangen.

Libyen har vunnit över sin diktator, men de olika klanerna har inte vunnit varandras förtroende...
Det svåraste återstår.
De måste övervinna sin egen kultur där den starkaste ska belönas med mer makt.
Det bygger ingen demokrati...
Min bön är att de ska kunna se varandra som jämbördiga parter och öva sig i respekt för varandra, i fria val.

Kära nån, här sitter jag i trygghet och tycker...

Sätt gränser för ondskan.

Dag Hammarskjöld får sista ordet:
- Förväxla inte makt med ledarskap...

På söndag ska det predikas om skatten i åkern.
Hoppas att man inte hittar ett nedgrävt lik där...

Guds frid över den "arabiska våren"!
Helene Sturefelt, opolitisk.

SINNESROMÄSSA i MALMÖ

Korkad resa?

Tre timmars tågresa, två timmars vistelse i Malmö och tre timmars resa tillbaka hem.
Vad kan vara så viktigt att man reser på detta sätt?

Konduktören tittade på oss när vi satt på tåget hem igen efter så kort tid...
Och framme i Karlskrona 23.20 sa jag:
- Nu vill vi åka tillbaka igen! Nä, jag skojade bara.
Tågets nattstädare väntade på att få gå på sitt pass. Guds välsignelse till er som städar upp efter oss slarviga människor.

Malmö Centralstation, med puls.

Sinnesromässan här i stadsförsamlingen är en viktig del i vårt arbete med mission och upprättelse.
Nu fick vi möjligheten att åka till Malmö och se hur de jobbar.
Sjömanskyrkan S:t Nidolai kapell var fylld till bristningsgränsen... Kan vi ha varit runt 170 personer?
Många från AA och NA var där, som ett led i sitt tillfrisknande.

Den glade, hemvändande-på-besök-i-stan-igen-prästen höll ett anförande som var en blandning mellan stå upp komik och en släktträff... Många skratt men också eftertanke kring kvällens ämne "Det okända".
- 20 % av er betalar pengar till dem som påstår sig kunna förutspå er framtid... Vi ska inte leka med det okända...
Det har vi gjort tillräckligt!
(Mer om det i ett annat inlägg).

Det okända...

Nä, det är bara golfbanan i Hässleholm som passerar.

Vi ber:

HERRE JESUS KRISTUS, DU HAR INTE KOMMIT FÖR ATT KALLA DE RÄTTFÄRDIGA,
INTE FÖR ATT BOTA DE FRISKA,
UTAN FÖR ATT KALLA DEM SOM KOMMIT FEL,
OCH BOTA DEM SOM ÄR SJUKA.

DÄRFÖR VÅGAR VI NU GÅ FRAM TILL DITT BORD,
FÖR ATT TA EMOT LIVETS BRÖD OCH VÄLSIGNELSENS KALK.

VI BEHÖVER DIN OMSORG IDAG, LIKSOM ALLA DAGAR.
VI BEHÖVER GEMENSKAPEN MED DIG OCH MED VARANDRA.

HJÄLP OSS ATT ÄLSKA VARANDRA, OCH OSS SJÄLVA,
OCH VAR OSS ALLTID NÄRA. AMEN.

Det var fint att få höra alla de böner läsas upp som var och en hade fått skriva:
- Tack för mitt liv, att du räddat mig.
- Hjälp min bror som är på villovägar...
- Förlåt mig mitt missbruk...

Djävulen bor i flaskan. Inte anden.

Det var mäktigt att se alla dessa människor ställa sig en en jättestor mänsklig ring av värme, för att ta emot nattvarden, eller - med armen över bröstet - "bara" ta emot välsignelsen.
Fast nog hade man väl kunna få sitta kvar på stolen också, tyckte vi, så att valfriheten varit lite större.
Och nog hade vi önskat en altartavla eller ett kors att få vila blicken på...

Nåväl, en erfarenhet rikare lämnade vi värmen och gav oss ut i den skånska oktoberblåsten, mot tåget.

Men vänta lite.
- Hallå! Hej! Magnus! Är det du??!
Utanför sjömanskyrkan klev en storvuxen man, välklippt och snygg, just ur sin bil.
- Hej! Visst är det jag.
Avvaktande spanade jag in det som nu hände.
Var det inte den fruktade narkomanen... som myndigheterna placerade i den lilla by där jag bodde med barnen en gång... han med den stora schäfern, han som alla fruktade och var rädda för... som ingen kunde hjälpa...

- Jag är nykter sedan 4 år! strålade Magnus. Har eget boende, har fått ett litet barnbarn som jag nu får följa...

Jag vågade mig fram, tittade honom djupt i ögonen, och jag såg att han mindes de diskussioner som jag trots allt hade haft med honom i byn.
- Det är otroligt, sa jag med liten röst, och la mina händer runt hans sträva kinder, tack gode Gud...

- Skynda er! Tåget går snart!

Tid eller evighet?

Dröm eller verklighet?

Detta hade jag inte ens kunnat be Gud om: - Låt oss träffa en gammal narkoman hemifrån som är frälst och fri här i Malmö...

Jag säger det igen: GUD ÄR EN MÄSTARE I TAJMING!
Det finns inga tillfälligheter. Den som tror det, vägrar se den ledning som Gud ger oss, varje dag.

Detta var pricken över "i:et" !
Ett konkret resultat av AA och NA´s arbete, där sinnesrobönen har fått leda fram till upprättelse.

Överlyckliga och helt tagna satt vi ombord på Öresundståget och bad i kupén tillsammans:

GUD, GE MIG SINNESRO
ATT ACCEPTERA DET JAG INTE KAN FÖRÄNDRA,
MOD ATT FÖRÄNDRA DET JAG KAN,
OCH FÖRSTÅND ATT INSE SKILLNADEN.
AMEN.

Helene Sturefelt,
- som nu behöver sova mycket för att alla intryck ska få komma till ro.
Tacksamma hälsningar till er alla.

Guds ljus bryter in!