ARTIFICIELL INTELLIGENS Prästdagar i Lund

Artificiell Intelligens (AI).

Det här är alldeles för svårt. Det överskrider min fysiska intelligens... men jag skall försöka.

Biskop Johan har under två dagar sammankallat Lunds stifts präster till teologiska överläggningar kring temat Artificiell Intelligens (AI).
Vi är nog många som länge har undvikit ämnet, men det går inte längre.

Teologer är experter på existentiella frågor, men inte alltid lika skärpta vad gäller digital teknik, och ännu mindre artificiell intelligens.

Självkörande bilar, robotar inom sjukvården som ställer diagnoser, robotar i hemmet... Detta är bara början på den fjärde industriella revolutionen, där den första var ångmaskinen, sedan elektriciteten, därefter elektroniken och nu den artificiella intelligensen.

Robotar i hemmet.

Biskopen har i en artikel i DN ställt frågan:
- Det handlar inte om vad vi kan göra, utan vad vi bör göra.

Nu har utvecklingen gått så fort och så långt att många forskare ställer sig frågan:

- Vad är en människa? Egentligen? Går utvecklingen av AI mot en ny livsform?

Utvecklingen går oerhört fort, och den går vidare oss förutan... om inte vi tar tag i denna kunskap och deltager i samtalet!
Biskop Johan visade hur flera forskare efterlyser det stora samtalet om etik och moral i den nya tekniken med självlärande robotar.

Och nu är vi här.

Jag skall tappert dela med mig av mina anteckningar, som mest består av frågor...
Följ med till AF-borgen i Lund!

Akademiska Föreningen.

Vi inleder som sig bör med den eviga frågan om vad en människa är, med hjälp av en tretusen år gammal text; Psaltaren kapitel 8:

NÄR JAG SER DIN HIMMEL
   DINA FINGRARS VERK
     MÅNEN OCH STJÄRNORNA
       SOM DU HAR BERETT,

VAD ÄR DÅ EN MÄNNISKA
   ATT DU TÄNKER PÅ HENNE?
    ELLER EN MÄNNISKOSON
     ATT DU LÅTER DIG VÅRDA OM HONOM?

DOCK GJORDE DU HONOM NÄSTAN
   TILL ETT GUDAVÄSEN
     MED ÄRA OCH HÄRLIGHET
       KRÖNTE DU HONOM... Psalt 8:4-6.

Är vi underbara?

2012 såg jag regissör Harald Hamrells TV-serie "Äkta människor" - Hubotar - med skräckblandad förtjusning. Här var de mänskliga robotarna en verklighet, och de var nu nära att ha en så pass utvecklad intelligens att de började bli ett hot för de fysiska människorna.

Han var en av de inbjudna föreläsarna, och jag skall återkomma till honom i ett annat inlägg, men jag vill börja med att lyfta fram en annan inbjuden gäst.
Sara Wrige; teknologie doktor i fysik tillika präst i Borås, innehar båda kompetenserna till samtalet om TEKNIK-TEOLOGI.

Hon hjälpte oss att förstå de tre nivåerna av artificiell intelligens:

1. AI kan vara ett allmänt begrepp om "ny teknik" och inrymma allt som är nytt och innovativt.

2. "Svag AI" är de självlärande systemen där en maskin är programmerad att kunna att utveckla det inmatade systemet genom träning.
Exempel är schackspelande datorer, som nu är så skickliga att de överträffar de mänskliga schackmästarna…

3. Tredje nivån är "stark AI" med superintelligens som är så intelligenta att de kan börja liknas vid självständiga väsen.
Där är vi dock inte än, påpekade Sara Wrige, men utvecklingen går rasande fort åt det hållet.

Teknologie doktor och präst Sara Wrige.

En fråga som ställdes var:

- Har vi som kyrka några relevanta berättelser som kan hjälpa oss alla att förstå vad det är som händer med oss i den artificiella utvecklingen?

Jag satt och tänkte på 1 Mosebok 1 där människan äter av Kunskapens Träd.

HERREN GUD LÄT NÄMLIGEN ALLA SLAGS TRÄD SOM VAR LJUVLIGA ATT SE PÅ OCH GODA ATT ÄTA VÄXA UPP UR MARKEN, OCH LIVETS TRÄD MITT I LUSTGÅRDEN, LIKASÅ KUNSKAPENS TRÄD, PÅ GOTT OCH ONT.
1 Mosebok kap 2:9

När vi äter av kunskapens frukt då kommer de bevingade orden från "ormen":

INGALUNDA SKALL NI DÖ, MEN GUD VET ATT NÄR NI ÄTER AV DET, DÅ SKALL ERA ÖGON ÖPPNAS SÅ ATT NI BLIR SÅSOM GUD OCH FÖRSTÅR VAD GOTT OCH ONT ÄR.
1 Mosebok 3:4.

Och så fick människan lämna paradiset, inte som ett straff tänker jag, utan som en konsekvens av kunskapen. Gå nu ut i världen och lev kunskapen...
Där är vi nu!
Och har alltid varit.
Människan är obotligt nyfiken, en ingenjör av Guds avbild... Vi är "såsom Gud" - dock inte Gud själv.

Kunskapens träd?

Sara Wrige fortsatte:

- Den allmänna uppfattningen om AI handlar alltså om teknik. Tänk vilken förändring det blev när kugghjulet uppfanns! Bensinmotorn... pacemaker till hjärtat och så vidare. Hela tiden flyttar vi fram vårt tekniska kunnande och nu är detta väl etablerat.

Det fanns en tid då forskare definierade människan som "den enda varelsen som använde redskap". Idag vet vi att det är fel. Även olika djurarter använder redskap i sin vardag.
Människans svar på livets problem är att söka ständiga förbättringar.

Baksidan med dagens utveckling är att ju större möjligheter vi skapar, desto större bli de även de negativa konsekvenserna, med klimatförstöring och massförstörelsevapen.

Framtidens utveckling medför också nya risker. Tekniken skruvar upp tonläget både vad gäller möjligheterna och konsekvenserna.
Man kan se vår Fantasi + vår Förmåga = som den gudslikhet vi skall förvalta.

Som den teolog och naturvetare hon är poängterade även hon att det är omöjligt att stoppa utvecklingen… men vi ska vara med och styra den tekniska utvecklingen!
Många forskare diskuterar och förordar regleringar av AI. Kan vi vara "realistiska teknik-optimister"?

Olika discipliner måste samtala med varandra! Vi kan inte utelämna varandra i detta livsviktiga samtal! Och vi måste göra det utan förutfattade meningar.

Hur kopplar du??

Hur skall vi då ställa oss till AI i kyrkan?

- Vi kan inte vara oreflekterat rädda och komma med plattityder. Nu är tiden inne för konstruktiva samtal om hur AI kan användas för mänsklighetens bästa.

Hon lyfte fram betydelsen av artificiell intelligens för dem som är utanför den sociala gemenskapen eller har funktionshinder av något slag. Då kan AI vara till stor hjälp att kommunicera och få ett meningsfullt liv.

- Var finns nördens plats i kyrkan?
Sara Wrige menade att det för hennes del av lättare att vara kristen och präst när hon deltog i brädspel än att vara nörd i kyrkan... Det kostar på att dölja sina andra sidor än de teologiska… där behöver vi se varandra bättre!

Nörd i kyrkan?

Vi uppehöll oss kring "svag artificiell intelligens" en stund till.

Även om denna intelligens hos robotar till exempel kan känna igen ansikten, så har den ingen självständig intelligens. Den bara upprepar de algoritmer som är inmatade.
Kommande system kommer att kunna behandla fler typer av in-data och t ex kombinera både bild och text för att avslöja t ex påhittade nyheter.

Men vem har ansvar för en robot med AI? Vem tar ansvar för de beslut/ diagonser som en sjukvårdsrobot fattar?
Vad händer när de självinlärda systemen fattar egna beslut som blir fel?
Hur ska en självstyrande bil avgöra hur den skall väja för att undvika en olycka? Vem tar ansvar för det?
Brukaren? Tillverkaren? Ägaren? Vem?

Och hur besiktigar man en självkörande bil? Hur testar man den? Vad är människans roll i detta?

Om vi kan acceptera "den mänskliga faktorn", kan vi då också acceptera den felande "systemfaktorn"?
Hur kan vi undvika att mata in fel uppgifter?
Om den självkörande bilen räddar fler människoliv än vad vi gör, kan vi ändå acceptera att den kan vara inblandad i dödsolyckor?

Bilbesiktning.

 

Nu började det bli komplicerat...

Sara Wrige fortsatte:

Människan sägs vara skapelsens krona. Men vi är inte längre bäst... Människan har inte evolutionerat mer än i 200.000 år, menade hon, och vi är inte bäst på att flyga; det är fåglarna, inte bäst på att simma; det är fiskarna, inte bäst på att känna lukter; det är hundarna.
Vad är då människans framgång?

Det handlar om en kombination av samarbete, tumgrepp, verktygsanvändning.
Men är vi väsensskilda från andra varelser?

Om tekniken nu gör saker bättre än vad vi gör, vad är människan då??

Vad är vi egentligen?

Ett obehagligt exempel är de autonoma vapensystemen. Sverige har fått kritik för att vi inte velat förbjuda dessa, "eftersom vi inte vet vad det är som skall förbjudas" (?).
Sara citerade Tegmark och Häggström som menade att vår inställning är extremt farlig att låta system själva bestämma i krigssituationer. Mördardrönare finns redan...

Lagstiftning måste styra tekniken och motverka missbruk.
Utan regler kan ingen upprätthålla lagen.
Svåra moraliska beslut ska tas av ett ansvarigt subjekt som går att ställa till svars. Det skall inte överlåtas åt den artificiella intelligensen!!

Teknik, juridik och etik måste gå hand i hand.

Etikprövningsnämndes kansli...

 

Det var en koncentrerad tystnad i AF-borgen bland alla de 400 prästerna. Vi tänkte många tankar och vi insåg allvaret. Och nödvändigheten att vi är med, både som aktörer och etiska samtalspartners.

Jag låter Sara Wrige säga några saker till om "stark AI", som alltså ännu inte finns.
Hon frågade:

- Hur vet du att jag är en människa? Tänk om jag lyfter på en lucka i skallen och visar dig mina sladdar... Får jag ett annat värde då?

Vad händer den dagen då vi skapat robotar som har ett eget system som kan koppla ihop många olika algoritmer att det börjar likna en självständig intelligens. Är de att jämföra med oss då?
Har de ett medvetande då?
Kan de känna känslor?
Vi vet inte ännu. Vår okunskap är ännu stor och vi vet inte om detta kan komma att realiseras.
Kan ett starkt AI utvecklas ur ett svagt AI? Vi har inte svaret.

Jodå.

Till sist.

Vad är teologins roll i allt detta?

Vår "in-data" är texter och tankegods med tusenårig historia.

Jag satt och tänkte på Babels torn, då människorna undrade hur högt de egentligen kunde bygga... kanske ända upp till himmelen... och verkligen bli som Gud?
Är inte detta den eviga berättelsen... om hur vi pressar kunskapen till det yttersta?!

För mig är vårt tids AI vara en avancerad variant av Babels torn. Problemet är att vi inte alls utvecklat vår moral och vårt samvetet vad gäller "rätt och fel" lika mycket som vårt tekniska kunnande.

Prästen och doktorn i fysik Sara Wrige menade att det behövs en helt ny juridik då ett starkt AI tillverkas. Det moraliska ansvaret är mycket stort och vi utsätter oss för enorma risker i dessa möjligheter.
Vill vi verkligen gå denna väg?

Vilken väg skall vi gå?

Trons stora kritiker Stephen Hawkins har uttryck att han är oerhört rädd för denna utveckling. Han menar att vi redan tappat kontrollen.
Om den artificiella intelligensen blir medveten, då har vi faktiskt inte kontroll längre.
Det är ingen garanti att de är goda väsen - vi kan ha matat in algoritmer som kan vändas emot oss...
Slutresultatet kan bli ett annat än där vi började utvecklingen...

Vad är godhet? För vem?

AI förstärker alla våra sidor, både goda och dåliga. Hur förhindrar vi det?

Och vad händer om en självständigt tänkande robot kan känna smärta och lidande? Får vi göra vad vi vill med den? Stänga av den? Är det att "döda" den? Är det bara en maskin, eller är den något mer?
En ny slav-ras?

Ska vi som teologer räkna AI då som "en av dessa mina minsta" som vi måste värna om?

Vilken är vår roll när forskningen nu börjar gå bortom vårt förstånd?
Det är meta-forskningen som forskar på detta... Vi hänger själva inte med.

Frågor att fundera vidare på.

Jag tittade mig omkring bland mina kollegor.
Flera hade slutat lyssna... de orkade inte spänna tanken så mycket.
De ägnade sig istället åt... Facebook... åt artificiell intelligens...


Högst verkliga hälsningar från Helene F Sturefelt,

- antecknare av denna utmärkta genomgång av teknikteologi i Lund, torsdagen den 31 januari 2019.

To be continued…

Upp i det blå? Gråzon...

TROFASTHET

Trofast kärlek.

Hur ska jag beskriva Gud för dig?
Jag har så många rika erfarenheter, både av närhet och hjälp men också tystnad.

Med inspiration från TV-gudstjänsten i söndags från Frälsningsarmén i Stockholm - Vasakåren - vill jag dela några tankar.
Utgångspunkten är Psaltarpsalm 91, som jag skrev om i inlägget den 20/1 "Guds vingars beskydd".

MED SINA FJÄDRAR SKALL HAN BETÄCKA DIG
OCH UNDER HANS VINGAR SKALL DU FINNA TILLFLYKT.

HANS TROFASTHET ÄR SKÖLD OCH SKÄRM... Ps 91:4.

Sköld och skärm?

Vi säger gärna att "Gud är kärleken", men sällan använder vi detta fina ord; "Gud är trofast".

Vad betyder det?
Några synonymer är "hängiven", "pålitlig" och "uthållig".
Motsats skulle kunna vara "falsk", "illojal" och "opålitlig".

Vasakårens pastor Jon-Anders Marthinusen jämförde med ett vaktbolag:

- Tänk dig att vi ringer ett vaktbolag och beställer deras tjänster. De kommer vid nödfall, och det litar vi på. Om de kommer varje gång vi behöver dem, då är de verkligen pålitliga.
Men om de inte kommer, då förstörs förtroendet och skyddet vi behöver uteblir. Vaktbolaget är opålitligt.

Så bra då.

Bibeln själv nämner att trofasthet är en viktig egenskap hos Gud.

EN TROFAST GUD OCH UTAN SVEK
RÄTTFÄRDIG OCH RÄTTVIS ÄR HAN. 5 Mosebok 32:4.

JA, JAG SÄGER:
- FÖR EVIG TID SKALL NÅD BYGGAS UPP.
I HIMMELEN, DÄR BEFÄSTER DU DIN TROFASTHET. Psaltaren 89:3.

Ända upp i himmelen.

Pastor Jon-Anders jämförde vidare med ett äktenskap:

- Ett äktenskap är ett ömsesidigt förtroende, där trofastheten skyddar relationen.

Kärleken är viktig, men faktiskt inte det viktigaste! Trofastheten är den skyddsmur som gör det möjligt för kärleken att växa och frodas.
Varje gång jag i min svaghet söker skydd hos min livskamrat så växer hängivenheten i relationen.

Trofastheten ger trygghet åt kärleken och vardagen blir lättare. Det ger mig en skyddad plats där jag är älskad.

Trofastheten vilar som en mur runt relationerna, både mänskligt sett och till Gud.

Skyddsstaket mot snubbel.

Men vad händer som relationen förstörs? En liten spricka av tvivel i den största mur kan rasera allt...

Jag läser i Nya Testamentet om trofasthet, de stora orden i Romarbrevet där Paulus resonerar om Guds nåd:

OM NU NÅGRA HAR VISAT SIG TROLÖSA, SKALL DÅ DERAS TROLÖSHET UPPHÄVDA GUDS TROFASTHET?
NEJ, INTE ALLS!
GUD ÄR SANN - SEDAN MÅ VARJE MÄNNISKA VISA SIG VARA EN LÖGNARE...
Romarbrevet 3:3

Gud är totalt pålitlig. Herren är med oss. Han går vid vår sida. Oavsett om vi förmår erfara det eller inte.
Den förlåtelse som Gud ger är också pålitlig. Herren drar inte upp gamla synder. Förlåtelsen gäller. Det är vi som har svårt för att lita på det. Men Gud är trofast i sitt löfte.

Pålitlig.

Du känner säkert igen orden från gudstjänstens syndabekännelse, hämtat från Johannes 1 brev:

OM VI SÄGER ATT VI ÄR UTAN SYND, BEDRAR VI OSS SJÄLVA, OCH SANNINGEN FINNS INTE I OSS.
MEN OM VI BEKÄNNER VÅRA SYNDER SÅ ÄR GUD TROFAST OCH RÄTTFÄRDIG SÅ ATT HAN FÖRLÅTER OSS VÅRA SYNDER.
1 Joh brev kap 1:9

Jag är så evigt tacksam för dessa ord!

ÄR VI TROLÖSA, FÖRBLIR GUD ÄNDÅ TROGEN, FÖR HAN KAN INTE FÖRNEKA SIG SJÄLV.
2 Timotheusbrevet 2:13

LÅT OSS FORTSÄTTA ORUBBLIGT BEKÄNNA HOPP, TY HAN SOM GAV OSS LÖFTENA ÄR TROFAST. Hebreerbrevet kap 10:23.

Kärleken lockar fram de bästa sidorna hos oss, och trofastheten gör det möjligt att våga förbli i kärleken.

Men ack så svårt för vår tids människor att kunna ta detta ord till sig, vi som är uppvuxna bland reklam där ombytlighet förnöjer, på alla plan...
Homo Reclamus har mycket att lära av Guds ord!

Larm vid trolöshet?

 

Med glädje sjunger jag Törnbergs gamla psalm:

GUD ÄR TROFAST! SÅ LJÖD SÅNGEN BLAND GUDS FOLK I FORNA DA'R.
SAMMA SÅNG FRÅN TID FÖRGÅNGEN TONAR ÄNNU LIKA KLAR.

HAN SOM FÖRR SITT FOLK VÄLSIGNAT ÄR FÖR OSS DEN SAMME ÄN.
GUD ÄR TROFAST, GUD ÄR TROFAST, SJUNG DET OM OCH OM IGEN!
Sv Ps 30.

Träd av Trofasthet.

Det är min bön att du, bästa bloggläsare, skall leva vänd mot Herren, och så få erfara att Gud är trofast mot dig, även i den tyngsta uppförsbacke.

Skyddande hälsningar från Helene F Sturfelt,

- som fotograferade den stora snöslaskdagen i Karlskrona här om dagen.

EN FÖRAKTAD KVINNAS TRO

Oaktad. Oansenlig.

 

Tung, blöt snö har fallit över Blekinge idag. Var du en av dem som trotsade snömodden och tog dig till kyrkan?

Annars kan du få inspiration här! Förhoppningsvis.

 

Temat denna söndag är "Jesus skapar tro". Texten är en fortsättning på förra söndagens berättelse om kvinnan vid Sykars brunn.

Läs gärna Johannes evangelium kapitel 4.

-  KOM SÅ FÅR NI SE EN MAN SOM HAR SAGT MIG ALLT SOM JAG HAR GJORT! KAN HAN VARA MESSIAS? Joh 4:29.


Det här är mina reflektioner över EN FÖRAKTAD KVINNAS TRO.

Vem bryr sig?

Hon var föraktad, illa ansedd. Hon visste inte om det berodde på den religion hon tillhörde, eller om det gällde relationer med män. Hon valde ensamheten för att slippa de andras kommentarer. Det var enklast så.

Därför gick hon till brunnen under den värsta middagshettan för att hämta vatten, då skulle hon garanterat inte möta någon där.

Men den här dagen var det annorlunda.

 

Det satt en man vid brunnen, och han började tala med henne. Det hände aldrig! Det var förbjudet. Dessutom var hon från Samarien och han var jude. Hon hade inget förtroende för någon och ville absolut inte bli sedd eller tilltalad.

Men den här mannen talade till henne i lugn ton, med respekt, och bad om hennes hjälp. Han var törstig.

Tänk om han också var föraktad och utstött? Något speciellt var det med honom, det kände hon tydligt.

 

En brunn i Hällevik.

 

Ni känner säkert igen händelsen vid Sykars brunn. Jag har varit i Israel, just på den platsen vid Jakobs brunn. Jag glömmer aldrig känslan då jag lade min hand på brunnens stenar och tänkte:

- Här har Jesus varit...

Det var så stort att jag knappt kunde ta in det.

Nu ligger brunnen cirka två meter under marknivån, så man får gå en trappa ned. Och ödmjuka sig, för att förstå…

 

Vad krävs för att man skall få förtroende för en person? Hur ska man våga lita på dem man möter?

Hur ska Tro skapas?

Jesus, som en den stora pedagog han är, visade henne inte bara respekt och hade en lugn röst, han kände dessutom till hennes livsöde!

- Fem män har du haft, sa han, och den du nu har är inte din egen…

 

Detta kunde anspela både på religion och relation – det var nämligen så att samarierna hade tillbett fem olika avgudar på berget Gerissim och det gjorde att de avstannat i sin religiösa utveckling.

Det gör vi alltid, när vi tillber fel gudar, som inget är.

Just nu, i dagens Sverige, har de österländska religionerna börjat ta över allt mer med sitt sätt att tänka och ”inte värdera”, vilket gör att man får allt svårare att bedöma vad som är rätt och fel. Det är att tillbe avgudar 2019.

Detta är min personliga erfarenhet. Jag har övat zen-meditation, där tomheten aldrig fylldes med något, mer än med mer tomhet... Det kan vi tala mer om vid annat tillfälle.

Värdera inte. Det är inte kallt... JO!!

Tillbaka till Sykars brunn.

När den föraktade kvinnan inser att hon blivit avslöjad av sanningen, blev hon kanske först arg, men Jesus sa inte detta för att reta henne eller stöta bort henne ytterligare. Tvärtom!

Jesus gav henne sanningen för att visa henne en väg ut ur livslögnen.

Detta var så genomgripande att hon lät sin vattenkruka stå kvar på brunns-kanten, och gick bort till staden och sa till folket:

- Kom så får ni se en man som har sagt mig allt som jag har gjort!!

Kan han vara Messias?!

 

Kära nån, vad är det som händer? Det som tidigare var en skamlighet var nu plötsligt fullt möjligt att prata om! Hur kan en sådan förändring ske?

Det låter som en tidig variant av #meToo…

Det är bara Sanningen som kan göra en människa fri, hur jobbig den än är! Livslögnen och hemligheterna var inte längre ett alternativ.

 

Tänk dig själv, nu är det Du och jag som är den samariska kvinnan… Du låter din kruka stå, du släpper alla dina självförebråelser, självförakt, falska skuldkänslor och din känsla av att ständigt vara ett offer… och trycker ned dem i krukan, och så springer du bort till Stortorget och ställer dig under statyn av Karl IX och ropar:

- Jag har mött Jesus! Han har avslöjat allt! Med kärlek har han låtit sanningen göra mig fri! Kan han vara Messias?

Vad skulle hända sedan? Du får själv fortsätta tanken. - - -

Kom och lyssna!

Denna föraktade kvinna går in i staden och möter dem som har visat henne förakt. Hon är helt förändrad. Sanningen, sagd med kärlek, har upprättat henne.
Hon blir den första missionären i Samarien.

Det är här, i "fiendeland", som skörden vitnar till skörd och som Jesus uppmanar till beredskap inför!

Tänk om Jesus hade hindrat henne? Tänk om Jesus hade sagt så här:
- App app app! Nu tar vi det lugnt! Du måste först bli moraliskt oförvitlig, studera i flera år och helst vara en man innan du tar mitt namn i din smutsiga mun och sprider det vidare... och...

Nej, nej och åter nej - så sade han naturligtvis inte. Just därför att hon var den hon var, lyste Jesus ännu starkare genom hennes liv!

ÄNGLARNA GLÄDER SIG MER ÖVER EN ENDA SYNDARE SOM OMVÄNDER SIG, ÄN ÖVER 99 RÄTTFÄRDIGA...

Och tänk på kyrkans alla präster; de är frånskilda, omgifta, särbo, kärbo och sambo...
Det är ju ingen ordning längre!
Ja, livets svårigheter drabbar oss alla, hur mycket vi än försöker undvika fallgroparna.

Men lyssna nu noga - den föraktade kvinnan förkunnade inte sig själv.
Hon pekade på Jesus!
Kyrkans tilltufsade medarbetare förkunna inte heller sig själva. Det enda vi gör är att med darrande hjärta peka på Jesus och säga:
- Kom och se. Han har gjort allt för mig.

Och om vi inte ser Jesus genom sprickorna på varandra, då blir vi moralister.

Jag ser inte dig.

Medan detta under av upprättelse sker, kommer lärjungarna tillbaka med mat för att visa omsorg om sin Mästare. Men Jesus är inte hungrig. Att göra Guds vilja är hans sanna mat.

De fattar ingenting…

- Har någon annan kommit med mat till honom? Har han ett annat gäng som smyger omkring honom och stöttar honom?

 

Problemet med Samarien var att det egentligen tillhörde Israel, men beboddes av ett annat folk när judarna blev tillfångatagna till Assyrien.

(2 Konungaboken kap 17). Det var ständiga religionskonflikter, men även det löste Jesus smidigt då han sa:

- Det kommer en tid, ja den är redan här, då sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty så vill Fadern att vi skall tillbe honom.

GUD ÄR ANDE, OCH DE SOM TILLBER HONOM MÅSTE TILLBE I ANDE OCH SANNING. Joh 4:24.

Gospel, i ande och sanning.

 

Det handlar alltså inte om platser, tempel eller kyrkor. Böneplatsen hos oss alla är här, i hjärtat. Och Jesus tillhör inte bara ett folk, han tillhör oss alla! Alla folk. Även fiendefolken...

Samarien blev den första missionsregionen. Där fick de oväntat börja skörda tro hos ett folk, som annars var deras fiender.

 

Det är så Jesus gör. Han går tvärs igenom våra föreställningar och möter människor där vi är. Frälsningen tillhör inte bara judarna; de var startpunkten, men sedan går det glada evangeliet vidare.

Älskade Jesus.

 

Många av dagens konvertiter här i Sverige – inte minst muslimer från Afghanistan – har själva upplevt detta. De har lämnat Mekka som böneriktning och har äntligen funnit Levande Gud, bortom regler och föreskrifter.
När de har börjat be i ”ande och sanning” så har Jesus kommit till dem, först i drömmar, sedan i ordet i Nya Testamentet. Jag har fått lyssna till flera starka berättelser!

Jesus stannar kvar där han finner tro.

Tidningen Världen Idag hade en artikel (16 jan 2019) om en iransk kvinna, Venos, som fann levande Gud när hon kom till Sverige.

Jesus gav mig frid.

Hur kan vi känna igen Jesus när vi ber?

Jo, på tilltalet. Jesus fördömer ingen. Den sanning han kommer med är full av kärlek. Syftet är att befria oss, lösgöra från allt som binder – din historia, dina tankar och känslor som inte är fruktbara längre.

Vågar vi släppa taget?

Jesus skapade tro hos en föraktad kvinna. Han skapade tro hos ett helt folk. Jesus fortsätter skapa tro hos många flyktingar som kommer till oss.

Hela svenska folket behöver vända om och kollektivt be om förlåtelse för sitt förakt och sin likgiltighet! Det är min bön att också vi en dag skall säga:

- Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens Frälsare!

GUDS FRID!

Helene F Sturefelt,

- predikant och snöfotograf i både flytande och fruset vatten.

Upprättad.

 

KOM HEM TILL KRISTUS

Kommer hem.

Musiken var mjuk och stilla, den liksom böljade sig fram. Vi kunde ana hettan från marken där vi gick hem efter en lång arbetsdag. Sjön låg spegelblank bakom oss och fiskenäten var rensade och upphängda.

Känslan och tanken tog kroppen långt iväg, bort från det kalla grårusket i januari.

Folkmusikgruppen "Pöbel" spelade "Fishing daydreams" i medeltida trestegstakt.
Vi stod på led och höll var sitt ljus i vänster hand, med den högra vilande på axeln framför.
Sakta vaggade vi fram genom mittgången.

En, två, tre, en två, tre, en två, tre och gung bakåt...

Där framme stod Jesus och väntade.

Väntar.

Tygapplikationens lappbitar smälte ihop och vi var där. Vid Genesarets sjö. Fast i Falkvikskyrkan i Sölvesborg. Vi var också en del av lärjunga-skaran.

När cirkeldansen är som bäst, förenar den tanke och känsla, fakta och fantasi. Tider och platser blir Ett. Och vi med dem.

Vi tände våra ljus och fortsatte dansa "Nada Te Turbe" - bönesången från Taizé.

Ingenting skall vara turbulent för dig. Känn ingen oro. Turbulera dig inte. Oroa dig inte.

Har du en bil med turbo? En bil med stressmotor, som kör alldeles för fort?
Det har inte jag. Bara en trasig lånecykel… där ena trampan ligger i cykelkorgen, i väntan på reparation.

KÄNN INGEN ORO
  KÄNN INGEN ÄNGSLAN
    DEN SOM HAR GUD KAN INGENTING FRUKTA.

Vilka underbara ord!

Tro är att sätta tillit till orden. Att lita på att det är så. Guds Ord Gäller!
Bakom orden finns en levande verklighet, en personlig Gud som själv uttalat hälsningen. Jag glömmer aldrig den dagen då jag upptäckte detta... !!

KÄNN INGEN ORO
   TRO PÅ GUD
     TRO OCK PÅ MIG...

… hälsar Jesus i Johannes kapitel 14.

Ljuset i sin hand.

Altarbilden var i vårt blickfång hela tiden. Cirkeldansen blev till Helig Dans i hans närvaro. Ja, detta var en stund av fötternas bön och hjärtats gudstjänst, i rörelse!

Nu ökade vi tempot och dansade några enkla steg - "Branle" - till musik från nordligaste Norrland med samisk jojk!
"Sancuari" är namnet på CD-skivan - "Fristad" - vilket det verkligen är när gamla danssteg möter nygammal sångtradition!

Jag känner inte till några samiska danser. Gör du? Jag har mycket kvar att lära.

Sameland i Jukkasjärvi.

Som människa är jag ständigt på väg, men inte planlöst! Man bygger bara vägar om det finns ett mål, annars inte.

Nu förflyttades vi med musikens hjälp till Katalonien. Vi skulle ta oss upp på berget Montserrat för att se den svarta madonnan - hon som i kristen tradition får representera Jesu moder Maria.
En av våra dansare har varit där! Och gjort precis just det som denna dans beskriver. Det var verkligen speciellt! Hennes erfarenhet gjorde dansen än mer levande.

Tillsammans med Maria dansade vi på månskäran som tar henne över himlavalvet varje natt.
Varken hon eller månen har eget ljus - de är både beroende av ljuset källa: Gud själv/ och rent fysiskt: solen förstås.

Så önskar jag att vi var och en skall få reflektera ljuset till varandra.

Reflektera.

Höger hand på grannens mage, vänster hand lyfter du över den andra grannes axel och fattar tag i nästa grannes hand (utan att några armar går i kryss...) Nu har vi gjort en "korgfläta" och håller så gott i varandra.

Andra mjuka toner kom nu från Hillsong-traditionen.
Från CD'n "Gudslängtan" (David Media) lät vi en innerlig bön flöda över oss genom högtalaren:

  SÅ STOR ÄR DU
    SÅ MÄKTIG ÄR DU

  MED UTSTRÄCKT HAND
    JAG LÄNGTAR HEM TILL DIG

  HÄR ÄR JAG
    SOM DEN JAG ÄR
      JAG VILL VA' HOS DIG
        DU SOM SKAPAT MIG...

Kom.

Där stod Jesus igen, med utsträckt hand. Väntande. Redo. På mig, att göra likadant.
Att välkomna mig hem, till sig.

Det är detta som klickar till i hjärtat. Det är detta som är att Tro!

JAG FÅR KOMMA HEM TILL GUD.

Bilden och berättelserna hjälper mig förstå. På nytt och på nytt och på nytt... tar jag tag i den där handen, så trött på allt mitt eget.

I Kristus ser jag Gud.

I honom är jag hemma.

Genesarets sjö.

Dansen var slut i lokalen och ljusen blåstes ut, men inom mig lyser det intensivt!
Det är Gud som bjuder upp i Helig dans, och jag tackar mer än villigt JA TACK!

Kristus för.
Och jag följer.

Oavsett om det är dubbelsteg med snubbelsteg, eller zigzag bakåt och kryss framför den ena foten efter den andra...

Som den Människofiskare han är, har han befriat mig ur de rovgirigas garn och istället flyttat mig till lugna vatten.
Lugnt vandrar han hemåt över kullarna vid Genesarets sjö.
Detta är också min uppgift i Guds rike.

HERREN ÄR MIN HERDE
  MIG SKALL INGET FATTAS
    HAN LÅTER MIG VILA PÅ GRÖNA ÄNGAR
    HAN FÖR MIG TILL VATTEN DÄR JAG FINNER RO.
    Psaltaren 23.

Himmelrike!

     
Hemkomna danshälsningar från eder dansledare i Kristus,

Helene F Sturefelt.

RONDELER och AULAWABBLAR

Hungrig på uttryck.

Jag leker med pennan över papper och block,
Franska rondeller med medeltids smärta,
möter maneter i nutida svärta.
Satir hjälper sanning bli av med sitt lock.

Rimmar och skriver för att språkligt snärta,
lögn och feghet som smyger på sock.
Jag leker med pennan över papper och block.
Sturella är vuxen, ingen blyg liten snärta.

När samhällets liv möter tro blir det krock.
Att va' "religiös" ska va' fyllt utav hjärta!
Sturellas lilla blogg synar noga var ärta,
samförstånd och kärlek gör min känsla tjock.
Jag leker med pennan över papper och block.

Vad är nu detta?

Det är det franska, medeltida versmåttet "rondel" - med ett "l".

När den yttre formen är stram, då måste man skärpa sig mycket mer för att få sagt det man vill.
Skriva och prata på kan vem som helst, men det blir i längden mycket tröttsamt.

Svamp-wabbeln är trött på tomma ord.

För många år sedan lärde jag mig detta medeltida gamla versmått på Blekinges Skrivarklubb, under ledning av Gustav Walles Karlsson, nu insomnad i saligheten.

Mönstret är följande:

Rad 1, 7 och 13 skall upprepa exakt samma mening.

Rim-mönstret är i första strofen:
- a) b) b) a)
Sedan vänder det i andra:
- b) a) a) b)
Tillbaka i tredje:
- a) b) b) a) samt a) igen.

Vill du pröva?

Man får noga skriva upp ett antal ord som rimmar på varann.
Snyggast är om det ena är enstavigt, typ "block" och det andra tvåstavigt med vokal på slutet "smärta".
Antalet stavelser är också noga, men dem har jag släppt fria.

Det ställer högre krav på uppläsaren... Rytmen är oerhört viktig för att balans skall uppstå.
Jag tränar och stryker och försöker igen.
Detta är vad jag har lekt fram de senaste dagarna.

Och mina aulawabblar de simmar runt!

Aulawabbeln nr 29 bränns.

 Rondel 1 – Aulawabbel SLEMMIG 

 

UPPSPOLAD PÅ STRANDEN LIGGER MANETEN 

ÄCKLIG OCH SLEMMIG DEN FLÄMTAR OCH SPÄNNER 

TRÅDARNA SYNS EJ MEN ÄNNU DE BRÄNNER 

GÅ INTE FÖR NÄRA DEN FRUKTADE KLETEN! 

 

ALLA SOM BADAT VET VAD DE KÄNNER 

VARNAR DE ANDRA, BLÅSER TRUMPETEN 

UPPSPOLAD PÅ STRANDEN LIGGER MANETEN 

HATAD DEN DÖR, HELT UTAN VÄNNER. 

 

UPPÅT DEN BLICKAR MOT RYMD OCH KOMETER 

DRÖMDE OM FRIHET PÅ VÅGOR SOM RÄNNER 

MEN LIVET ÄR SLUT, AULAWABBELN KÄNNER 

OM ÄNDÅ MAN VORE EN SMACK I TAPETEN! 

UPPSPOLAD PÅ STRANDEN LIGGER MANETEN. 

 

 

Helene F Sturefelt, 21 januari 2019, 

efter att Elias hittat en jättebrännmanet vid Kvickbadet i Höganäs.

Jättebrännmanet i Höganäs.

 

 

  RONDEL 2 – Aulawabbel som BH 

 

 

AULAWABBELN RÖR SIG, FLYTER, SIMMAR 

UTAN ÖGON DEN TAR SIG LIKVÄL FRAM 

GENOMSKINLIGT LÄTT DEN VÄGER NÅGOT GRAM 

MANETEN NAVIGERAR ÄVEN I DIMMA. 

 

RUND OCH LYCKLIG HON LOCKAR EN MADAM 

SOM FYLLER SIN BH, MEN JAG TROR ATT HON SVIMMAR! 

AULAWABBELN RÖR SIG, FLYTER, SIMMAR 

NU SOM STOPPNING VID BRÖSTEN - HARAM! 

 

INGET FÖRBUD HINDRAR MANETEN ATT LIMMA 

SIG STADIG MOT KROPPEN OCH BLI SOM EN STAM 

STABILARE BRÖSTHÅLLARE FINNS EJ DÄR FRAM 

ÄN DEN SOM FYLLER SIN BH VAR TIMMA... 

AULAWABBELN RÖR SIG, FLYTER OCH SIMMAR. 

  

Krabban i maneten.

 

 

 

      Rondel 3 – Aulawabbel – MINISTER 

 

SVERIGE HAR EN NY MINISTER 

GAMMAL, AVSATT, ÅTER INSATT 

RÖSTA BORT, POLITISKT MATT 

LEDARE I LÅNGA TVISTER. 

 

RÖSTA FRAM OCH FALLA PLATT 

DEMOKRATISKT SNÖMOSKLISTER 

SVERIGE HAR EN NY MINISTER 

ÄT DIN SKO OCH TUGGA HATT! 

 

POLITIKER VÅR TRO DE MISTER 

ALLA HÅLLER SIG FÖR SKRATT 

NÅGON TYSTAS OCH BLIR ERSATT 

HÖGLJUTT GRÅTER HÖGERNS KRISTER 

SVERIGE HAR EN NY MINISTER. 

 

                          Helene F Sturefelt, 22 januari 2019. 

Ny regering efter 4 månader... Stefan Löfvén. Annie Lööf skulle äta upp sin högersko och Ulf Kristersson (M) blev inte nu statsminister. 

 

Stefan Löfvén i hafs(!)djupet.

 

 

Eller så här, till sist, i hast:

 

   1. Hej hopp i lingonskogen!

   2. Livet går som en dans.

   3. Följ med! Ta tag i min svans.

   4. Vi snurrar och svänger på logen.

 

   5. Jag vaktar så noga min ärekrans.

   6 . Aldrig jag går ut på krogen.

   7. Hej hopp i lingonskogen!

   8. Flörta och dejta ej fanns.

 

   9. I kärlek och tro vill jag vara mogen.

 10. Inte gömma min avsikt bak' skans.

 11. Jag dansar och sjunger i trans.

 12. Med dig vill jag alltid va' trogen.

 13. Hej hopp i lingonskogen!

 

Pärl-wabbel.

 

 

Tror du det blir en utställning?

Vi får väl se.

 

Runda versmåttshälsningar från Helene Sture Rondelwabbelfelt.