HELGSMÅLSBÖN

kapellklockan

Det är lördag. Kyrkklockorna ringer till helgsmål.
Jag sitter hemma och lyssnar på radions andakt. Långt bort hör jag sommarvinden föra med sig ljudet av levande klockklang. Det är ljuva toner för själen och till välsignelse för bygden.

Jag vill återge några tankar jag hörde. Att våga vara SANN.
Mina tankar står emellan Bibelverserna. Hela helgsmålsbönen kan du höra till sist.

EFESIERBREVET kap 4:20-28

NI HAR LÄRT KÄNNA KRISTUS - SÅVIDA NI NU HAR HÖRT OM HONOM OCH UNDERVISATS OM HONOM, EFTER DEN SANNING SOM FINNS HOS JESUS.

Jesus är den jordiske Människosonen som vandrade här på jorden. Han var Sann Människa... till skillnad från mig... och dig...
Denne Jesus undervisade om sig själv, hur Gud Fader har sänt honom till försoning för våra synder, hur han tar vårt lidande, vår död, och uppstår igen, som den förste av alla.
Jesus blev Kristus, den smorde. Sann Gud.
Nej, det är inte tomt prat, det är en historisk sanning, med årtal, geografisk plats och vittnesbörd från både välvilliga och ovilliga.

DÄRFÖR SKALL NI SLUTA LEVA SOM FÖRUT; NI SKALL LÄGGA AV ER DEN GAMLA MÄNNISKAN, SOM GÅR UNDER, BEDRAGEN AV SINA BEGÄR

Det kommersiella samhälle vi lever i, bygger på att vi handlar efter våra begär. Ha-längtan och ägande-behov kan ta överhanden och bli till det begär, som till slut bara ser till sitt Ego.
Den delen i oss drar oss nedåt. Det är inte vårt sanna jag.
Begäret gör oss till förvridna varianter av oss själva. Så har inte Gud skapat oss.

Fru Björk, skrovlig.

SE TILL ATT NI FÖRNYAS I ANDE OCH FÖRSTÅND OCH ATT NI KLÄR ER I DEN NYA MÄNNISKAN, SOM HAR SKAPATS EFTER GUDS BILD,

Människans materia är "av jord". Gud blåste sin livsande in i oss = vi är en Levande Själ.
I dopet får vi del av Guds Heliga Ande, som bekräftar syndernas förlåtelse och ger oss barnaskap hos Gud.
Gamla skrutt-Helenes begär har nu inte längre sista ordet, det har Guds kärlek!
Egot krymper ihop, mitt sanna Jag har äntligen fått kontakt med Gud Fader.
I Kristus är jag en Ny Människa! Hurra!
Mer och mer formar Gud mig efter den modell som Jesus visade, han som är Sann Människa, utan svek.


... MED DEN RÄTTFÄRDIGHET OCH DEN HELIGHET SOM HÖR SANNINGEN TILL.

Vår tid vet inget om rättfärdighet. Den svenska modellen är "rädd-färdighet" i en politisk korrekthet som bara fiskar röster, utan mod att vara i sanningen.
Den som vågar tala sanning om hur det är ställt med människan och hur det är ställt med landets välfärd, riskerar att bli hånad av dem som drivs av mänskofruktan.
Helighet lyser som en gloria runt den som låter sig förvandlas till Jesu Kristi sinnelag.

LÄGG DÄRFÖR BORT LÖGNEN OCH TALA SANNING, VAR OCH EN TILL SIN NÄSTA, VI ÄR JU VARNDRAS LEMMAR.

Vi är inte gjorda för att ljuga. Vi är gjorda för att tala sanning, har du tänkt på det?
Vilken befrielse, egentligen!
Foten, som har slagit sig, kan inte ljuga för den övriga kroppen och säja, "nej, jag har inte ont..." Värken finns där ändå.
Eller magknipet, som inte går att dölja med bortförklaringar, det påverkar hela kroppen ändå.
Vi är kallade till att både tala och leva i sanning, om smärtan, om längtan, om helhet.
Det är att ha omsorg om varandra.

GRIPS NI AV VREDE, SÅ SYNDA INTE. LÅT INTE SOLEN GÅ NED ÖVER ER VREDE.
GE INTE DJÄVULEN NÅGOT TILLFÄLLE.

Det finns olika sorters vrede:
- egoismens vrede, som inte får sina behov tillfredsställda omedelbart... och skriker och gapar på andra...
- sanningens vrede, som är helig och vakar över den fattige, påtalar orättvisor och strävar efter frid.

DEN SOM STJÄL, SKALL SLUTA STJÄLA OCH ISTÄLLET ARBETA OCH STRÄVA MED EGNA HÄNDER, SÅ ATT HAN KAN DELA MED SIG AV SITT GODA ÅT DEN SOM BEHÖVER.

Till dig som är muslim: hugg inte av handen på tjuven! Hur tror du då att han ska kunna försörja sig hederligt?
Till er makthavare i landet, må Gud hjälpa er att skapa fler arbetstillfällen, inte minst för de unga!
Till dig som har allt du behöver och lite till; glöm inte att du bara är förvaltare av Guds gåvor.
Ingenting är ditt, egentligen, bara ett lån. Du  blir rikt välsignad när du delar det du har.

Kalmar sund. Ser du fikabordet?

Jaha, att vara kristen är bara ett sätt att leva, eller? En etik att följa?
Nej, tvärtom. I grunden handlar det om hur vi kommer tillbaka till Gud, själva Frälsningen.
Vad kan rädda mig undan begärets synder?

Vägen dit är inte en etik, inte fem pelare, inte den åttafaldiga vägen.
Vi kan inte sträva oss till Gud.
Bara ge upp... slappna av, gråta ut, be om förlåtelse, reda upp, och låta oss omslutas av Guds kärlek, som är korsmärkt, för vår skull.
Sedan, men först sedan, kan denna underbara Kristus-kärlek ta sig uttryck i handlingar, som präglas av sanning och kärlek.

Lena Fageus, präst och psykoterapeut, leder juli månads sista helgsmål:
http://sverigesradio.se/sida/sandningsarkiv.aspx?programid=2339

Mönsterås kommun. "O store Gud" skrevs här.

Så har klockorna ringt in helgen.
Imorgon ska jag hålla vilodag. Det ska även tvättmaskinen.
För Guds skull.

Helene Sturefelt

HAND I HAND

En försmak av himlen?

Vi är just hemkomna ifrån en släktings konfirmation.
28 ungdomar har fått lära känna varandra och Jesus Kristus, genom samtal, lekar, sång och äventyr.
Vi har bett för dem i kyrkan att Guds goda ande må leda dem på alla deras vägar...
Jag hoppas och ber att deras tro ska vandra från hjärna till hjärta, och från hjärta till handling.

Alla var välkomna fram till den Heliga Nattvarden.
Inte alla 300 gäster kom fram, det var trångt och man kan känna sig tveksam att deltaga.
Då var det skönt att höra prästen säga att Guds kärlek gäller även den som är tveksam... man är inte utestängd för det!
Evangeliet värmde mig ända in i märgen och jag är stolt över att vara kristen!

I bilen lyssnade vi på Percy Parnevik, allt medan solen gick ned över södra Sverige.
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=2071

Om jag gjort rätt så ska du kunna klicka på länken och lyssna du med, särskilt en bit in i programmet blir det oerhört intressant.

Måste man vara rik för att vara generös?
Nej.
Men det underlättar...
Denna makalösa industriman har ägnat mycket av sin tid åt biståndsarbetet HAND I HAND.
Jag blev mäkta imponerad när jag hörde honom beskriva hur han förvaltat sina kunskaper i företagande i fattiga länder.

Om Indien sa han att förskräcktes över den fatalism och ödestro som präglar samhället.
Varje morgon skyfflas nattens döda uteliggare upp på lastbilsflak och körs till tippen... likgiltigheten inför både liv och död - som har sin grund i den förbannade karmaläran!
Detta sista är mina ord.

Det är verkligen en förbannelse - att leva i det förtryck att tro att ens tidigare liv påverkar återfödelsen i nästa...
Som kristen protesterar jag dubbelt:
1. vi lever bara en gång här och nu. Ingen återfödelseläsa.
2. Guds kärlek ger varje människa rätt att leva gott, här och nu. Okränkbart mänskovärde.

Likt en moder Teresa har Percy Barnevik skapat välstånd för tusentals människor.
Hur då?

Jo, genom att satsa på kvinnorna (inte männen, de super, spelar bort pengarna och sviker familjen...) och ge dem mikrolån till symaskiner, vävstolar m m. Detta sätter igång en god spiral, med produkter som går att sälja, inkomster, anställda, utbildning och så vidare.
Det var en ren fröjd att höra denna torra ekonom berätta vad som händer när ord blir till handling och pengar börjar gå "hand i hand".

En bättre kristen gärning kan jag knappt tänka mig!
Den enorma summa som Percy Barnevik fick i pensionsavgång - 900 miljoner kr - finns inte kvar, sa han.
De är investerade i mer bistånd...

Gud välsigne sådana människor!
Måtte kärleken från Jesus Kristus genomlysa dessa gärningar och dra de fattiga kastlösa upp ur förbannelsen, in i Guds underbara ljus.

Vem vet vilka talanger som döljer sig i denna skara ungdomar?

Tack Gud för alla goda män - ibland kan man tro att "de" antingen krigar eller super, eller bär sig illa åt på annat sätt.
Vi behöver er goda män, att ni sätter ert Ego åt sidan och arbetar för hela mänskligheten.
Det ger mig hopp.

Nu blir det bloggvila igen.
Mer bön och lovsång - för att kunna bli handlingskraftig...
Dopet och tron hör ihop. Liksom tro och handling.

Kristna hälsningar
Helene Sturefelt alias Moster Banan

VÄGKYRKAN

Riksväg 28

Dessa ständiga beslut - ska vi stanna eller köra vidare?
Paus nu eller sen?
Asfalten rullar förbi under däcken. Landskap passerar för trötta ögon.

Ur "Den långsamma kärleken" sid 37:
"- Skruva ned musiken!
I bilen sitter alla med varsin livsstil i örat.
Döva för omgivningen. Men tjutande tinnitus.
- - -
Aktivitetsbrus. Aldrig tyst.
I detta oväsen byggs murarna upp mot de verkliga känslorna. De stängs inne. Kvävs.
Ingen lyssnar. Det är bara jag som hör.
Min förtvivlan."

Landskapet susar förbi, för fort.

I ett sådant läge är det en välsignelse när skylten Vägkyrka dyker upp.
Då vet man att Guds hus är öppet och man kan slinka in, svalka sig, gråta på toaletten och tända ett böneljus.

Kyrkan ändrar form under sommaren. Kyrkor längs allfarvägar öppnar upp och befolkas av ivriga församlingsbor.

När andra väljer att bada och jäsa vid stranden, är det många som tvärtom söker upp skuggan vid de lummiga kyrkogårdarna eller Efs-kapellen.

Om det fanns statistik - det gör det säkert - på hur många som deltager i andakter, bibelstudier, lovsångsmöten och kristna konferenser, så skulle vi bli förvånade.
De korta sommarveckorna är livsnödvändiga för återhämtning och andlig påfyllnad.
Hårda träbänkar är att föredra framför mjuk strandmadrass.

Gud debatterades vid Almedalsveckan, Gud finns med på campingplatser och Gud besjunges på torg och gator.

Klockstapeln vid Sillhövda kyrka

Jag är själv en av dem som måste åka på konferens för att ladda mina andliga batterier. Denna gång blir det Timmernabben vid Kalmar sund, platsen där Carl Boberg diktade "O store Gud".

I sommarvärmen är det kanske lättare att tala om Gud? Allt är liksom mer avklätt...
Det underbara är att kristenheten i Sverige växer allt närmare en synlig yttre enhet.
Det är inte lika viktigt om man är baptist eller statskyrkoanhängare.. det viktiga är att man är Jesu Vän.

Inne i det varma kapellet, med tvärdrag, pågår förbön och intensiv samvaro med Gud.
Det är kamp med tvivel, det är oro som byts mot frid, det är rop på helande, det är varma händer som med omsorg håller någon om ryggen...
Tårade ögon lyfts mot Kristus på altartavlan, där välsignelse med oljefärger sipprar ut i verkligheten och förändrar människors liv.

Jag är så evigt tacksam att vägarna leddes dit.
Nu ska jag äta av det andliga skafferiet.

Hungrig Helene Sturefelt

ATT BÄRA SITT KORS

Högkors, Monaster Boice, Irland

"Om någon vill gå i mina fotspår, måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig.
Ty de som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, skall finna det."
Matt 16:24-27

SAMTAL MED VÅR HERRE

Herre Jesus Kristus, du var så tydlig när du talade med dina lärjungar. Genom de gamla texterna hör jag Dig tala till mig.
Solen bränner hett utanför och jag drar mig undan till källaren. Jag sätter mig ned för att tänka och umgås mig Dig, en stund.

Inom sjukvården får de kristna inte längre bära sitt kors. Alla smycken ska bort, de är bakteriehärdar...
Men hur kan ditt kors runt halsen vara en bakteriehärd, herre?
Samhället är så rädd för religiösa uttryck.
Smittan sitter inuti människans tankar.

Jag ber för alla inom sjukvården...
Jesus Kristus hjälp dem att ha kvar sin milda attityd, sitt lugn, sin omsorg om den sjukes själ - som är frisk! Ge vårdpersonalen hjälpande händer och seende ögon, lyssnade öron och tjänstvilliga fötter - även utan halsband med kors.
Herre, från sjukbädden ser vi skillnaden... de som är uppkopplade till Dig, och de som inte är det... de som "bara jobbar..."
Ge dem en läkande attityd och ett bedjande hjärta!

Herre, ibland undrar jag vilket som är värst:
- att ha en sjuk själ i en frisk kropp, eller en frisk själ i en sjuk kropp... ?

Vem vilar här under? Ett begravt Ego?

Herre, hur ska jag förstå ordet att "mista sitt liv"?
Är det mitt Ego? Menar du så här:

- Den som förnekar sitt Ego och bär vardagens plikter som ett "kors"..
- Den som vill rädda sitt Ego skall mista det...
- Men den som mister sitt Ego för Din skull, Jesus, skall finna sitt sanna Jag"...

Vardagskorsen handlar då inte om smycken, de handlar om de bördor du vill att vi ska bära - inte evighetsbördan, den har Du burit för oss - utan allt det i livet där vi måste sätta oss själva åt sidan...

Käre gode Gud, hjälp oss att bära vardagens kors i form av sjukdom, försörjningsbörda, arbetslöshet, åldrade föräldrar... ja, du känner vårt hjärta.

Är det så att Mr Ego och Fröken Självupptagen måste döden dö för att mitt verkliga Jag ska träda fram?
Är det bara under bördans tyngd som Jag blir synlig för mig själv?

En sång börjar sjunga i mig:
"DEN KOMMER SÅ STILLA DIN VILODAG
MED FRID OCH MED HELIG RO.. /.../

SÅ LÄR MIG, MIG O HERRE, ATT TRO
ATT HELGA MITT VERK ÅT DIN KÄRLEKS SAK
OCH GLÖMMA MITT EGET LIV.

DEN BÖRDAS TYNGD SOM GÖR RYGGEN RAK
DU SKÖRDARNAS HERRE, MIG GIV."
   Sv Psalm 183:2, text B E Nyström

Lerspår, Borgs By, Öland

Ja, Herre, jag vill vandra i dina fotspår.
Du som är Skördarnas Herre, har lämnat spår efter dig överallt!
Det svåra är att våga gå in i de uppgifter Du förberett för oss... att vilja ta plats där Du har lämnat tomrum...
att vilja axla ryggsäcken med att bära andras bekymmer och oro...

Herre, ge mig då också någon som kan bära mina bördor, dem kan jag inte bära själv! Jag har slutat försöka.

Gud, jag vill bedja med ord ur den keltiska andligheten:

"LÅT OSS GÅ FRAMÅT
I VÅR ALLSEENDE FADERS VISHET
I VÅR ALL-ÄLSKANDE BRODERS TÅLAMOD
I DEN ALLVETANDE ANDENS SANNING
I APOSTLARNAS LÄRA
I ÄNGLARNAS VÄLVILLIGA LEDNING
I HELGONENS TÅLAMOD
I MARTYRERNAS SJÄLVKONTROLL.

SÅDAN ÄR VÄGEN FÖR ALLA KRISTI TJÄNARE,
VÄGEN FRÅN DÖD TILL LIV."

I Jesu namn, Amen.
Helene Sturefelt

FÖRBJUDET ATT STANNA

Vi närmar oss...

I det hetsiga vardagslivet är det nödvändigt att stanna upp för att inte tappa bort sig själv.
I snabbhetskulturen förlorar vi ofta både Gud och varandra.
Riktigt ledsen blir jag när jag ser unga föräldrar köra sin barnvagn med barnet vänt bort från sig, medan de själva pratar i mobilen... utan kontakt med sin avkomma... Osedd, grinig och med solen i ögonen.

I det andliga livet är det också alldeles nödvändigt att stanna upp då och då, att "gå i kloster" ett tag och vila, för att bedja.
När man kör riksväg 32 mellan Tranås-Mjölby kan man se en figur högt uppe på berget... i närheten av Boxholm...

... närmar oss Heliga Birgitta

Förre kyrkoherden i Boxholm, Lars Cederlöw, gjorde för några år sedan ett samarbete med vägverket och satte upp denna fantastiska vägmarkering: Heliga Birgitta, i form av en silhuett på berget.

Hon påminner alla vägfarare som den bön många förknippar med henne:
- VISA MIG, HERRE, DIN VÄG, OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

De funderade på om de skulle göra någon form av parkeringsficka där, men Lars sa:
- Vid det heliga ska man inte parkera, man ska vidare...

Parkering förbjuden, men det går bra att kort stanna till.

Många kristna kan berätta om sina andliga erfarenheter.
Det är bra, för himmelska upplevelser och Guds ledning ska man inte behålla för sig själv - det tillhör hela den kristna gemenskapen och ska glädja oss alla! Det goda vittnesbördet är till för att styrka oss (inte bli avundsjuk på!).

MARKUS berättar i sitt evangelium hur Jesus tog med sig Petrus, Jakob och Johannes till ett högt berg.
Där förvandlades han inför dem och blev alldeles lysande...
De såg både Mose och Elia samtala med Jesus. Tiden upphörde, allt blev ett, en försmak av det himmelska då både tid och rum har slutat existera.
Mark kap 9:1-13.

De ville gärna stanna kvar där - och nu kommer poängen - men det gick inte. Ögonblicket av evighet går inte att fånga in i hyddor eller andra jordiska boningar.
De gick nedför berget igen och Jesus förbjöd dem att berätta för någon vad de hade sett, innan Mänskosonen hade uppstått.

Jesus behövde ro för att fortsätta utbilda lärjungarna. Då är rykten det värsta som finns, även om de är goda.
Förmågan att spara och bevara i hjärtat är lika nödvändig som att sedan kunna berätta med frimodighet.
Som kristen har jag en tolkningsnyckel som är just uppståndelsen - i ljuset av detta faktum, förstår jag både Guds vägar, och mina egna.

Visa mig, Herre, din väg...

Lars är en klok och praktisk prästman. Det är förbjudet att parkera vid det heliga... men det går bra med ett kort stopp för avstigande och påstigande av nya insikter...
Han är nu föreståndare för Pilgrimscentrum i Vadstena, vad-stanna... där stannar man gärna!

Heliga Birgitta var en rikemanshustru med goda kontakter. Tidigt fick hon uppenbarelser av Kristus själv. Dessa finns nedtecknade av hennes biktfäder. Någon gång, när hettan drar sig tillbaka, ska jag läsa dem noga.
Hon använde sina privilegier till att hjälpa de utsatta. Varje fredag bjöd hon in de fattiga kvinnorna, tvättade deras sår och förband dem.
... samtidigt som hon tillrättavisade påven...

Hon är min förebild...
Och jag ber med hennes ord:

"O Jesus, du som stod tyst inför dem som dömde dig, håll tillbaka min tunga, till dess jag fått besinna Vad och Hur jag skall tala.
Visa mig vägen, och gör mig villig att vandra den.
Vådligt är att dröja och farligt att gå vidare.
Så uppfyll då min åstundan och visa mig vägen.
Jag kommer till dig, såsom den sårade kommer till läkaren.
Giv, O Herre, mitt hjärta ro."

(bön nr 25 i den nya psalmboken).

Syster Pernilla fotograferade genom bilen.
Helene Sturefelt tänkte och skrev.
Samarbete, som vanligt.
Varma hälsningar till er alla.

EN RIKTIG DANSBANA

Dansbanan vid Bredasjön

Tänk dig en lummig skog, lägg till en insjö i västerläge med solnedgång, häng upp enkla lyktor i björkarna och snickra ihop en dansbana där sommarvinden kan blåsa fritt över de dansande - då är du förmodligen vid Bredasjöns dansbana i Holmsjö, Blekinge.

I över sjuttio år har människor träffats där för att ta en sväng om och prata med varandra. Några har säkert funnit sin livskamrat i dansens virvlar!
Förr i tiden fick man besök av stora artister som Jokkmokks-Jocke...
Idag är det synthar med inspelat komp och endast två man som växlar mellan gitarr och saxofon.
Det blir ju billigast så. Och billigt är det och roligt.

Och djupt bibliskt!

Snart kommer fikagästerna

PREDIKAREN i Gamla Testamentet skriver:

"Allting har sin tid... Gråta har sin tid och le har sin tid.
Klaga har sin tid och dansa har sin tid.
Ta i famn har sin tid och avstå från famntag har sin tid."
Pred 3:4

Kyrkofadern AUGUSTINUS sa:

"Människa, lär dig dansa, annars vet änglarna i himmelen inte vad de ska göra med dig!"

Att dansa till Guds ära är lika självklart för mig som att jag tackar Gud för maten, när jag sätter mig till bords.
Jag blir mycket stolt när Sillhövda Allmänna Idrotts Klubb - SAIK - s ordförande Birgit Hansson hälsar välkommen med orden...
- ... och att detta är ett samarbete med Svenska Kyrkan! Sista dansen, den 17 augusti, då kommer prästen och ger välsignelsen till allra sist, det får ni inte missa! Och redan ikväll kan ni dansa med henne!

De dansanta sommargästerna ser sig omkring men ser ingen präst... ingen svartrock i  sikte... ?!
Men kvinnan i gula långbyxor och vit tröja kan ni bjuda upp...
- Jag har aldrig dansat med en präst förut! viskade mannen som förde runt mig i en foxtrot.
- Det kan du inte veta! svarade jag med ett skratt.

Jag kan avslöja att jag får höra många goda kommentarer över min närvaro på dansbanan.
- ...Du skapar ett lugn... frid... du är bland folket... sitter inte på höga hästar...
Och mitt i alltihopa:
- Tack för den fina begravningen i vintras av gamla mor...
Då tappar jag takten...

Boksignering

En man kom fram och sa krävande:
- Kyrkan Måste vara I Tiden! Jag är så trött på allt bevakande av det gamla! Nej, hoppet står till er kvinnliga präster som är nära folket, som kan lyssna och föra ut budskapet på ett modernt sätt.
Så dansade vi en sväng med fast grepp - men gärna med luftspalt, tack!
Tryckare är bara till för min lagvigde...

Ur boken Den Långsamma Kärleken:

ENKELHET
" Du och jag - i all enkelhet.
Hon och Han i enkel enhet.
Het och enade i glödande hetta.
Slippa ifrågasätta, slippa misstänka - och inte gräla om bagateller.

Enkel är inte detsamma som simpel. Det är inte ett fattigt alternativ, det är ett rikt, rikt på nyanser och bort från allt oväsentligt som pockar på uppmärksamhet.

Endast ett är nödvändigt, sa Jesus, att lyssna efter Guds hjärtslag - och höra hans eget ord i det egna blodomloppet:
- För dig utgiven, för dig utgjutet.

HÖGA VISAN avslutar:
"Jag sov, men mitt hjärta var vaket. Hör, min vän knackar på. Öppna för mig, min älskade!"
HV 5:2

Dansglada hälsningar, på jorden och i himmelen!
Helene Sturefelt

Jag har träffat SANKTE PER

St Per, Katarina och en biskop, Vadstena

De folkliga berättelserna kring Sankte Per har många underfundiga poänger.
Om jag fick tid, och om det inte redan finns, skulle jag samla dem i en bok!

Under en veckas tid, har jag umgåtts med vänner i bön och samtal.
Jag har suttit vid genomskinliga kyrkfönster och grälla glasmålningar, jag har tänt ljus och sjungit tidegärden, jag har stirrat på döda träfigurer och undrat...
En av dem fick liksom liv.
Det är Sankte Per.

Bakgrunden är Matteus kap 16:13-20 där Petrus kallar Jesus för Messias.
Det kan ingen av oss göra av oss själva... det måste uppenbaras av Gud själv... i Andens närhet.
När vi minst anar det, när det blir en spricka i hjärnans vaktsystem, så kan Helig Ande nå in och drabba oss.

Jesus ger Petrus nycklamakten, just därför att han så frimodigt bekänner att Jesus är Messias:
- Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen.

St Per i Klosterkyrkan

En man stod inför den himmelska porten och mötte St Per.
- Vad vill du?
- Jag vill komma in i himmelen, svarade mannen.
- Varför då? frågade Sankte Per för att höra hans motiv.
- Jag är en god och duktig människa, svarade mannen, jag har betalt min skatt, laglydig och ordentlig.
Han kände sig stolt över sig själv och sitt svar.
- Nej, det går inte, svarade St Per. Kom tillbaka senare.

Mycket förbryllad lämnade mannen himlaporten. Vad hade han gjort för fel?
Det gick en tid, sedan gjorde han ett nytt försök:
- Jag vill komma in i himmelen, sa mannen och såg betryckt ut.
- Varför då? frågade St Per för att på nytt utröna motiven.
- Jag fattig, syndig människa, i synd född, full av fel och brister... började mannen.
Nu hade han verkligen kommit på det! Nu skulle dörren öppnas för honom!
- Nej, det går inte, sa St Per. Gå din väg.

Oerhört förvirrad och besviken drog sig mannen tillbaka. Så hade han ju hört kyrkfolket prata... Varför kom han inte in? Vad krävs egentligen?
Uppriktigt orolig började han på allvar söka sin själs salighet. I tårar och mörker bad han, tills han inte stod ut längre.
- Sankte Per, jag vill komma in i himmelen!
- Varför?
- För jag längtar så efter Gud! - - -

Nu var det inget inlärt svar eller egen förträfflighet, nu var det på riktigt.
Det knakade och brakade... och det himmelska ljuset började flöda över honom.
- Välkommen in, sa St Per, nu är du redo!

Denna underbara berättelse är en enkel beskrivning av det kristna evangeliet.
Det är den uppriktiga längtan efter Gud som öppnar porten, både till vårt eget hjärta och Guds.
Nyckeln heter Kärlek.
Den som har en ytlig tro, har älskat Gud för lite...

Två tankar till:
1. Vår biskop Antje skriver i dagens BLT 19 juli en bra krönika om vår tids egendomliga rädsla för det kristna kärleksbudskapet:
- vi kan inte ha kristna hospice för då är ju inte alla välkomna... vi får inte tala om Gud i kyrkan får då kan inte alla lyssna... tror samhällsplanerarna.
Och hon lyfter fram att evangeliet handlar om ALLAS lika okränkbara värde och frågar:
- Hur kan man känna sig kränkt av att höra att alla har samma mänskovärde?

Hur har svenskarna kunna tömma sin gamla tro så fullständigt på innehåll?
Just därför att Gud älskar Alla - inte bara de trogna, inte bara skattebetalarna, inte bara de misslyckade... utan verkligen alla - just därför kan och bör hospice, skolor och sjukvård vila på kristen grund.
Motsatsen: att det vilar på privata intressen...
Bevare oss väl!

Ansikte mot ansikte

Den andra tanken: - och nu är jag mycket arg och ni som är katoliker kan sluta läsa:
Påven Ratzinger, är nu tvingad att ta itu med de präster som inte kan hålla fingrarna i styr från småpojkar, och säger att brott ska kunna åtgärdas inte bara 10 år tillbaka utan 20 år.
Det är bra.
Men, i samma andetag säger Ratzinger att härmed utropar han att kvinnliga präster är ett Brott Mot Evangeliet!!

Han har sannerligen mycket svårt för både sexualitet och kvinnlighet.
Rensa ut både kvinnor och barn från din kyrka då!
Ni kan predika för varandra och klia varandra på ryggen, men ni vandrar inte i Jesu efterföljd!

Präst-organ

Ja, Petrus var man, men han fick inte nycklamakten p g a sitt kön - tror påven verkligen det?
Sa Jesus:
- Eftersom du är man ska jag bygga min kyrka på dig...?
NEJ nej och åter NEJ!
Den hårda klippan är det trofasta tron, uppenbarelsen från Helig Ande att Jesus är Kristus.
Och denna uppenbarelse går genom oss alla, tro mig, både kvinnor och barn!

Det känns förnedrande att behöva skriva så här.
Påven har själv slagit spiken i lik-kistan. Det är bra att han gör det själv.
Men han kommer inte att ha så många med sig, eftersom sekulariseringen rensar ut även där.
Och när sekulariseringen gjort sitt, med okunskap och ytlighet, då kommer alla, likt mannen i berättelsen, att på allvar börja söka sin själs salighet.
Och den sitter inte innanför byxlinningen.

St Per och påven är inte samma sak.
Den ene har kärlek, den andre har bara maktbehov.

"Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste bege sig till Jerusalem och lida mycket..."
Än idag orsakar vi honom lidande. Jesus, förlåt oss dumma människor.

Manliga hälsningar
Helene Sturefelt

HANDLINGSPLAN FÖR VÄRMEBÖLJA?

Sverige plågas av sommartemperaturer runt 30 grader. Behöver vi en handlingsplan?
Det är besvärligt för potatisbönderna i Blekinge, där det inte regnat på flera veckor.
Gud, vi ber om regn!
Jag måste skriva några rader, även om jag tänkt hålla tyst...

Torrt i Sverige, till och med skuggan försmäktar...

På äldreboendena är värmen tröttsam för gamla och sjuka.
Jag hörde ett egendomligt anrop på radions nyheter från en anställd:
- Kommunerna borde ha en handlingsplan för värmeböljor!

Jaha, vad ska det stå i den, som det sunda förnuftet inte redan vet?
1. öppna fönstrena/ alternativt stäng dem...
2. ge vatten att dricka
3. svalka pannan...

Behövs det en handlingsplan för det?
I det byråkratiska papperslandet Sverige kan vi bada i policykokument och åtgärdspärmar!
Och svett, just nu.

Handlingsplan för för mycket väder, handlingsplan för för dåligt väder...

I bakvattnet av att "samhället ska ta ansvar" försvinner allt mer det egna ansvaret.
Det är allvarligt.
Undrar hur man klarade värmeböljor förr, utan åtgärdspaket från samhället?
Och hur i allsin dar klarar sig de fattiga i ökenländer utan policypärmar? Skicka dit nå´n bokföringsnisse som kan hjälpa dem!
Är det inte bättre att ta upp en kollekt till Projekt Brunnsborrning?

För mig är det en varningssignal när det egna ansvaret måste bokas in i paragrafer.
Visst kan det vara till hjälp, men alla chefer som sitter där med 30% mer arbetstid vid skrivbordet, tycker nog att vi har nått gränsen nu.

I skolans värld har man en Handlingsplan för Lika Bemötande (anti-mobbning säger man inte längre).
Varför har man det? Är det i omsorg om eleven? Det kan man ju hoppas, men viktigast är att skolan har en plan så att man inte kan bli "stämd" ifall något tråkigt inträffar...

Släck törsten på Pilgrimscentrum

Å andra sidan... saknas det handlingsplaner på många av de sjukhem/ behandlingshem som köps upp av privata intressen. Där finns bara en enda plan och det är att tjäna pengar, mer och mer pengar... Vårdpersonal dras in, de som är kvar får jobba dubbelt, och vårdtagarna bemöts med stress och ointresse.

Välfärdslandet färdas inte längre väl.
Ofärdslandet.

Har vi förlorat förmåga att hjälpa efter eget initiativ?

Riktigt djävulskt blir det när man påminns om nazisternas härjningar under 2:a världskriget:
- Det stod inget i lagen att man inte fick döda judar...
Gud bevare oss för människans dumhet!
Gud förlåt oss vår kollektiva skuld...
Längre ned i inlägget kan du läsa hur Krister Renard försvarar Israel.

Vatten-kanna

Gud har en plan... en handlingsplan!
För att inte fastna i egen dumhet, okunnighet eller västerländsk bekvämlighet kan vi på pilgrimsvis läsa Romarbrevet kap 8:28:

"Vi vet att Gud på allt sätt hjälper dem som älskar honom att nå det goda, dem som han har kallat efter sin plan...
Dem som han har kallat, har han också bestämt till att formas efter hans sons bild... "

Guds plan berövar ingen det egna initiativet. Tvärtom! Varje människa är utvald till att få del av Guds nåd. Här finns inget tal om bättre eller sämre, innanför eller utanför. Planen gäller själva företeelsen Människan - både dem i ökenland och dem på fjälltopparna!

Jag blir så glad över att läsa hur vi får formas efter Guds sons bild, alltså att få likna Jesus Kristus.
Mina kantigheter får slipas mot den ödmjukhet Jesus visade.
Min rädsla eller likgiltighet får bytas ut mot den självutgivande kärleken, mot den heliga vreden över orättvisor, ja mina läppar har varje morgon denna vecka fått smaka försoningens frukt i den heliga nattvarden...

Guds handlingsplan är att göra oss så fyllda av kärlek till varandra att vi självmant har omsorg om den genomvarme på äldreboendet, att vi självmant vattnar en skvätt i grannens trädgård, ja att vi självklart - helt utan åtgärdspärm - tar itu med mobbning och särbehandling!

Solljus vid Jakobs altare, Klosterkyrkan

I hettan, innan åskan kommer, vill jag be med pilgrimens tidegärd:

.. "Vi ber inte om nya himlar och en ny jord idag, men vi ber om nya livsvidgande erfarenheter.
Vi ber inte om att bli förskonade från det svåra i livet, men vi ber om kraft att möta mörkret inom oss och utom oss, med insikten att vi får vandra i ditt ljus, på vår hisnande livsvandring.
I Jesu namn, amen."

Helene Sturefelt
- ledig.


Vill du läsa mer om Israel från en annan synvinkel, då kan du ge Krister Renards inlägg några minuter av din tid.
Inlägget är långt.

KRISTER RENARD skriver:

Några månader efter Ships to Gaza, nu när känslorna lugnat ned sig, har man till och med i P1 kunnat ta del av kommentarer som inte enbart är kritiska mot Israel utan också uttryckligen kritiska mot Hamas. Problemet är att nästa gång det hettar till, så kommer man man per automatik åter att lägga hela skulden på Israel.

Det är mycket intressant att ta del av vad som just nu skrivs i arabiska media. Ibland läser man mer politiskt inkorrekta artiklar där än i svenska media. Tack vare MEMRI (http://memri.org/), som jag nämnt i många bloggar och på min hemsida, och som översätter viktiga artiklar och tv-program i arabiska och iranska media (bl a) till engelska, så kan man följa med i muslimvärldens diskussioner, utan att behöva lära sig arabiska (jag prenumererar på deras nyhetsbrev, vilket gör det bekvämt att följa med).

Jag litar fullt ut på MEMRI:s översättningar. Vid några tillfällen när jag sett tv-filmer som MEMRI översatt, har jag känt viss tveksamhet, eftersom det verkar ofattbart att människor skulle kunna säga så vidriga eller korkade saker. Jag har då låtit folk som kan arabiska kontrollera översättningen, och den har alltid visat sig vara korrekt. Israelfientliga media är givetvis rasande över MEMRI, men har tvingats erkänna att MEMRI:s översättningar är korrekta.

Däremot kritiserar man urvalet av artiklar, som man menar är missvisande. Detta argument känns inte speciellt övertygande. De artiklar som översätts har under alla förhållanden varit publicerade i de media som anges. I muslimvärlden är det ont om verklig demokrati och alla tidningar är censurerade. De artiklar och program som publiceras är således godkända av Staten, vilket ger dessa en signifikans som man inte kan bortse från. Att MEMRI väljer ut artiklar är egentligen ganska självklart. Man väljer givetvis ut artiklar som har relevans när det gäller Mellanösternkonflikten och förhållandet mellan Islamvärlden och Västvärlden.

En annan viktig organisation är Honestreporting (http://www.honestreporting.com/), som också har ett nyhetsbrev. De granskar inte arabiska media utan hur media i Västvärlden (speciellt engelskspråkiga media) rapporterar från Mellanöstern. De har lyckats få felaktiga bilder borttagna (se exempel nedan), ohederliga reportrar sparkade etc (nyligen sparkades t ex Octavia Nasr, Senior Editor för CNN:s Mellanösternavdelning eftersom hon hade uttryckt sympati för den nyligen avlidne Fadlallah, Hizbollahs andlige fader och inspiratör till oräkneliga terrordåd – CNN inser, till skillnad från SR, att man inte kan ha reportrar som valt sida, då tappar man all trovärdighet). Så de gör stor nytta.


Obs, jag menar inte att alla reportrar som är kritiska mot Israel eller har en negativ grundinställning mot Israel skall sparkas. Det är fullt acceptabelt att man även gör program om konflikten i Mellanöstern som är inte objektiva, utan som starkt företräder den ena sidan. Men, det får inte förekomma sakfel och lögner! Och sådana program får inte framställas som någon form av objektiv nyhetsrapportering!
Och det är här det är så snett i svenska media (och många andra i Väst). Man framställer rena partsinlagor som objektiva sanningar, man använder falska bilder tagna ur sitt sammanhang och man underlåter att nämna viktiga fakta, som kunde gett en större förståelse för den andra sidan.
Eller man låter bli att förklara bakgrunden till det som sker, vilket kan göra att ena sidan då framstår som ett ondskefullt monster (tänk en uppslitande skilsmässa där endast den ena parten får ge sin syn på det som skett).



SVT:s Janne Josefsson i Uppdrag Granskning lyckades t ex under ett program i samband med Gazakriget tala om detta krig i en timmes tid utan att en enda gång nämna de 12 500 raketer som innan kriget hade regnat ned över israeliska städer. Det är en bedrift i sig, som nästan är beundransvärd. Tyvärr kan det knappast räknas som en journalistisk bedrift, tvärtom! Det hela är skamligt! Under all kritik!
Janne Josefsson säger här indirekt att Israel är det enda land på jorden som inte får försvara sig när det attackeras.
Janne Josefsson må ha sådana åsikter privat, men när dessa får torgföras i ett Publicservicemedium har det gått för långt. Därför är min bestämda uppfattning att Public Service skall omformas till att enbart sända samhällsinformation (”Nu kära vänner är det dags att lämna in deklarationen….”) och inget annat. Möjligen rena kulturprogram, typ konserter och liknande. Då kan israelhatarna och Sanningens Fiender starta en egen betalkanal, som enbart är dedicerad till att hata Israel och gulligulla med Hamas etc.
Den som vill ha en sådan kanal kan betala för den och själv slipper jag ta del av eländet.

Varje år utnämner Honestreporting ”Årets mest oärliga rapportör från Mellanöstern”. BBC har vunnit två gånger vill jag minnas. SVT och SR och Aftonbladet är tyvärr utanför tävlan, eftersom de inte sänder/skriver på engelska, annars tvivlar jag inte en sekund på att de hade fått en (o)hedersam placering i täten av startfältet.
En missvisande bild som Honestreporting nyligen lyckades få borttagen från the Daily Telegraph är följande.

Den publicerades i samband med Ships to Gaza-incidenten, men är i själva verket tagen under Gazakriget för ett och ett halvt år sedan och har absolut ingenting med Israels (och Egyptens) blockad av Gaza att göra. Syftet med bilden var givetvis att skapa sympati för de ”lidande palestinierna” (på bekostnad av sanningen).


Efter dessa allmänna synpunkter låt mig nu dra nytta av MEMRI:s tjänster och ge läsaren utdrag från några intressanta artiklar i arabiska media.


I en intervju i den egyptiska oppositionstidningen Al-Wafd, den 23/6 2010 säger Mahmoud Al-Zahnar, ledare för Hamas, bl a:
Vår plan i detta stadium är att etablera en palestinsk stat utan att erkänna Israel och utan att ge upp rätten att återvända [för de 4 miljoner palestinska ”flyktingar” som vill återvända för att bosätta sig inom Israels gränser]; Vårt slutgiltiga mål är att ha Palestina i sin helhet [dvs även det som idag kallas Israel].


Jag säger detta högt och klart så att ingen kan anklaga mig för att använda politisk taktik. Vi kommer inte att erkänna den israeliska fienden...

Om vi kunde befria Negev nu [Negevöknen ingår i det område som Israel tilldelades 1948 av FN] skulle vi fortsätta [våra militära aktiviteter] men vår [begränsade] förmåga gör att vi, efter att ha blivit av med den israeliska närvaron i Gaza, nu måste avsluta resterna av denna ockupation och gå vidare med Västbanken.

Det skulle kännas befriande om våra kära media i Sverige inte bara gjorde rubriker av att Israel har mage att försvara sig mot att utplånas, utan också hade helsidesartiklar om vad Hamas högste ledare säger. Dessa artiklar kunde gärna uppvisa samma upprördhet och ilska och fördömanden som artiklarna riktade mot Israel gör. Det skulle liksom kännas lite mer trovärdigt.

I en artikel på den liberala websidan Aafaq (www.aafaq.org, June 22, 201) skriver den palestinska journalisten Zainab Rashid att den syriska propagandaapparaten använder Gazaflottiljen för att vända uppmärksamheten från det som händer i Syrien och förtrycket mot det syrianska folket:


Innan Hamas kom till makten, var Gazas situation när det gäller ekonomi, utbildning, levnadsstandard och frihet mycket bättre än i Syrien under styre av familjen Assad och dess förtryckande säkerhetstjänst – som har vridit klockan tillbaka flera decennier och gjort dess medborgare till ett av de fattigaste folken i området och i världen. De har strypt friheten och fängslat den som höjt sin röst för att begära även ett minimum av frihet.

Frihetsflottor som seglar mot den syrianska kusten är det absolut minsta som det syriska folket behöver – att världens uppmärksamhet och samvete fokuseras på folkets fruktansvärda lidande under Assadregimens piska. Kan någon ta initiativet? Eller är någon intresserad… [kanske nästa projekt för Henning Mankell, Matthias Gardell och de andra ”frihetskämparna”]?


Den syriske skribenten Farid Ghadry menar till och med att Syrien är ett ockuperat land och att ockupationsmakten heter familjen Assad (http://gluefox.com/komment/syrian.shtm).


I den egyptiska dagstidningen Rooz Al-Yousuf fanns den 29/6 2010 en artikel av Muhammad Hamadi där situationen i Gaza kommenterades. Några citat:


Efter att Hamas övergav militärt motstånd och övergick till motstånd via Internet och i media, publicerade en av Hamas många webbsidor en viktig rapport, där man jämförde priser av varor och produkter i Egypten och Gaza.


Rapporten säger: Ett kilo vattenmelon i Gaza kostar mindre än en egyptisk lira, medan den i Egypten kostar över två lira; ett kilo tomater i Gaza kostar mindre än en halv lira, medan det i Egypten kostar 1,5 lira; ett kilo potatis i Gaza kostar en halv lira, medan kostnaden i Egypten är två lira…. Ett kilo kyckling i Egypten kostar 20 lira, och i Gaza får man betala endast 10 lira….


Jämförelsen av priser i Egypten och Gaza, som blockerats i tre år, som de påstår, visar att livet under belägring är billigare och bekvämare och lättare…


Så vilken blockad talas det om? Får blockaden priserna att gå ned? Och hur flödar alla varor in i Gaza trots blockaden?


Om detta är hur det är att leva i Gaza under belägring, så borde det egyptiska folket, som har plågats av höga priser, och som ger av sina begränsade inkomster för att rädda de belägrade invånarna i Gaza, be till Allah att han må hemsöka dem med en sådan belägring, om belägringen kommer att leda till lägre priser och göra det möjligt för våra vanlig medborgare att köpa ägg, kött och fjäderfä, som gazaborna gör.

Al-Hayat Al-Jadida, en tidning som tillhör den Palestinska Myndigheten skrev följande den 24/6 2010, med anledning av de två libanesiska kvinnor som fanns med ombord på Gazakonvojen, och som hyllades för sitt mod och för sin solidaritet med Gazabefolkningen i den libanesiska pressen:

Mina ärade libanesiska damer, mödrar och systrar… folket i Gaza behöver inte mat eller kläder. Vad de behöver är kärlek, fred, förnuft, realism, försoning, nationell enhet och tolerans. De behöver få sina sår helade, höja sig över obetydliga stridigheter och få en nykter syn på det palestinska folkets övergripande intressen.

Ta den säkrare landvägen (i stället för den farliga sjövägen). Sök upp Hamas ledare i Beirut och Damaskus och få dem att förstå att nationell försoning och enhet är den bästa vägen för att bryta blockaden [mot Gaza]. Berätta för dem – eftersom [i egenskaper av att vara libaneser] ni själva har fått känna på inbördeskrigets fasor och politisk och sekteristisk splittring – att vad de har gjort och fortfarande gör i Gaza är ett brott. Jag skulle vilja att ni får veta att beslutsfattarna i Hamas bär ansvaret för 700 Fatahmedlemmars [Fatah är lika med den Palestinska Myndigheten] död och för de tusentals offer för Cast Lead attacken [det israeliska namnet för Gazakriget 2009 – ”Cast lead” betyder ungefär ”gjuta bly” eller ”kasta bly”, det kanske syftar på sedvänjan att på nyår hälla smält bly i vatten och låta de former som bildas när blyet stelnar förutsäga framtiden]. De utsatte sig medvetet för detta vansinniga krig, bara för att Hamas namn skulle nämnas i nyhetsprogram och på satellitkanaler, och på så sätt bli ett etablerat namn. Chefen för Hamas politiska byrå, Khaled Mash’al, spelade med blod och kroppsdelar från barn och gamla i Gaza som insats….
Man skulle önska att SVT, SR och våra andra media vore lika klarsynta som författaren till ovanstående. Men de flesta media i Västvärlden (och speciellt i Sverige) svalde den krok som Hamas lade ut. Ja de svalde inte bara kroken, utan sänke och flöte och hela fisklinan.


Hassan Nasrallah uttalar sig om Förintelsen i libanesisk TV

För att förstå vad Hamas och Hizbollah är för typ av organisationer och vad de står för, låt mig avsluta med ett tv-klipp, där Hizbollahs generalsekreterare Hassan Nasrallah uttrycker tvivel på Förintelsen (klicka här).



För mig framstår det som totalt ofattbart hur människor som säger sig tro på förnuft, demokrati, rättvisa och sanning, så totalt kan kasta sig i armarna på Hizbollah och Hamas. Jag kan inte finna någon rimlig förklaring annat än ren och skär ondska.



Som sagt, de synpunkter och fakta som framkommit ovan, får vi inte ta del av i svenska media. Så vi får tacka MEMRI (och Honestreporting) för den här gången. Och du som vill följa med i det som händer i Mellanöstern, prenumerera på deras nyhetsbrev, så slipper du vara utlämnad åt den klick vänsterintellektuella som dominerar våra media (det finns mängder av undersökningar som visar på just detta, dvs att majoriteten av journalisterna har vänstersympatier). Ett litet hopp kanske finns i alla fall. Jag tycker mig ha märkt en svag attitydförändring när det gäller behandlingen av Israel. Kanske börjar man till slut att inse vad Hamas etc står för och att vägen till fred i Mellanöstern går genom att stödja de demokratiska och moderata (ej av förväxla med Moderaterna i Sverige) krafter som finns i arabvärlden.



En viktig del av detta är att kraftfullt ta avstånd från den palestinska sidans terror och aggressivitet, användande av barnsoldater, användande av civila som mänskliga sköldar, hjärntvättandet av palestinska ungdomar i både skola och på fritid till inte bara israelhat utan också antisemitism etc, etc. Sverige är en av de största bidragsgivarna till palestinierna. Om vi t ex bekostar palestinska skolböcker, borde vi kunna kräva att de tar bort allt judehat som florerar ymnigt i dessa böcker. Om Carl Bildt kunde lämna sitt grovhångel med Turkiet för ett ögonblick och vända blickarna mot Mellanöstern, och ta av sig sina antiisraeliska glasögon, och säga något vettigt, vore det t ex bra. Varje form av acceptans, eller avsaknad av fördömande, när det gäller det jag räknat upp ovan, är en dolkstöt i ryggen på det palestinska folket. Så länge detta fortsätter finns ingen utsikt till fred. De journalister som ensidigt beskriver konflikten i Mellanöstern till Hamas etc fördel, är, tillsamman med Hamas, Hizbollah etc, det palestinska folkets verkliga fiender.

Detta skriver alltså KRISTER RENARD, förmedlat genom HS.

BLOGG-SEMESTER

Heliga Birgittas Klosterkyrka

Vänner, nu är det blogg-semester. Det går inte att ge ut, om man inte tar in.
Jag behöver bedja och vila.
Egen tid.
Lyssna till Guds röst, och min.

Jag ber med pilgrimens tidegärd:

"Idag ber vi för livsstilen, med nyckelordet Enkelhet.
Herre, Jesus Kristus, låt ingenting bli viktigare för oss än att vara i din närhet.
Låt gemenskapen med dig vara i centrum, i vår familj, bland våra vänner.
Hjälp oss att i stillhet vila i din närvaro.
Tack för att Du är med oss, både i framgång och misslyckanden."

Förlåt oss när enkelheten försvinner in i kraven...

Övning i: Respekt för Gud, för mig själv och dem jag möter.
Jag är särskilt lycklig för mötet med barnen idag.
Så underbart att få sitta med solvarma barn och läsa Kalle Anka... och sedan bada och leka i vattnet!
Jag är i paradiset.

Fråga: pilgrimsvandring i mångreligiös anda? Vi har ju samma mål - att bli ett med Gud. - - -

Vätterns strand

Återkommer måndag 19 juli.
Helene Sturefelt

GOSPEL - BARA EN MUSIKSTIL?

Kvällssol i Kristianopel

Gospel - är det handklappningar i kyrkan och en gungande kör?
Gospel - är det fria hallelujarop och svängiga rytmer?

... i motsats till den ordentliga kyrkokören som sjunger stilrent efter noter medan de står still...

Nej, i kyrkan kan det aldrig handla om att föra fram olika musikstilar, som ett värde i sig.
All sång och musik har ett enda syfte: att prisa Jesus Kristus och ge Gud äran.
Ok, ett mål till: att körsångarna har roligt och blir vänner med varann.

Rosenväg

När jag var i övre tonåren, kom jag med i Gospelkören Kärnan i Helsingborg.
Åh, vilken gemenskap! Tänk, de tuffa tjejerna hälsade på lilla mig..
Jag som hade låg status blev plötsligt en i gänget - hur gick det till?

Så glada alla är... vilken kärlek de har... Vad är det med dem?
Det var riktig kristen omsorg!

Under den tiden bröt tron igenom för mig.
Gospelmusiken var inte bara en musikstil, den var en levande verklighet bland körsångarna.
Så lycklig jag var!

Därför blir jag förtvivlad när jag nu för tiden ser hur en del gospelkörer utvecklats till en sorts sångstil, där man tycker det är roligare att klappa händer och gunga, än prisa Herren...
Inte alla förmedlar tro...

Nu kanske jag sårar någon eventuell bloggläsare, men för mig blir det så att den som inte är troende utan "bara sjunger", lånar detta heliga uttryck till att bara ha lite roligt, medan det för mig blev en avgörande skillnad mellan tid och evighet...

Sekulariseringen smyger omkring...
... liksom missionerandet.

Fönster-smyg

Å andra sidan har jag varit med om fint besök från Chicago när Stanley Davies gästade en kör i Karlskrona för några år sedan.
- Hur många här är frälsta? ropade han på bred amerikanska. Hands up, how many of you believe in Jesus Christ???

Gungandet kom av sig. Vi stod alldeles stilla... Vem skulle börja? Hur skulle vi reagera?
Det går inte att tillämpa amerikansk kristen kultur i Svergie. Vi avskyr att skylta med vår tro.
Ingen ville räcka upp handen... inte ens jag... särskilt inte jag! .. för att inte genera alla dem som jag visste bara var bara pytte-lite-troende... på-gång-troende...

- You can´t sing the GOSPEL if you don´t believe in the gospel!! gormade Stanley.
Svälj.
Hu, så pinsamt... Hu, så rätt. Hu, vad gör vi nu? - - -

I Efs i Helsingborg inledde vi alltid körövningarna med andakt. Det bestämdes en vecka i förväg vem som skulle leda. Det var ett hedersuppdrag.
Jag var alltid så imponerad av dem som vågade sitta där på trappan upp mot altaret, och läsa en Bibeltext och be - det skulle jag aldrig våga!

Under de stora körövningsdagarna ingick alltid ett pass med Bibelstudium. Det var Gudmundsson som ledde. Han var inte märkvärdig, men trovärdig.
Jag har fullt med små kladdlappar kvar i en låda, med anteckningar från hans undervisning om försoning, syndernas förlåtelse, nådens betydelse, på gamla bussbiljetter eller vad jag nu hade att skriva på.
Detta var början till min tros växande.

Gospel = det glada budskapet, måste också innebära lika delar bibelstudium som musikaliska rytm- och stämövningar!
Eller vad säger ni körledare?
Visst blir man trött på dem som inte verkar ta sångens innehåll på allvar?

En enkelt önskan - och uppmuntran - se till att infoga både andakt, bön och bibelstudium!
Gör det själv, som körledare, eller be pastorn eller prästen komma, eller någon annan kunnig.
Jag lovar, ni kommer att växa! Det är ju det man innerst inne söker - men den smygtroende kan inte själv be om detta... det måste vi erbjuda.

Gospel är ingen sångstil.
Gospel är en livsstil!

Ett stillsamt Halleluja från
Helene Sturefelt

MORMON-KYRKAN

Sista dagars heliga?

Klädda i vit skjorta och svart slips går två unga killar runt på gatorna i vår stad.
De är utsända av Mormonkyrkan och talar god svenska, med amerikansk brytning.
Deras klädsel är utstickande - förr, på 60-talet, smälte de kanske in, vilket var deras ambition, men nu utmärker de sig istället.
Det är bara våra begravningsentreprenörer som går klädda så idag.
Klä er i joggingdress istället! Ty det är så svensken helst klär sig...

Jag får ont i magen när jag ser deras försök att få kontakt. De vill säkert väl, men det är så fel...
De går fram till folk, frågar artigt om vad de tror är meningen med livet, för att sedan kunna leda samtalet in på JESU KRISTI KYRKA AV SISTA DAGARS HELIGA.

Jag gick dem till mötes och pratade en stund. Frågade:
- Vad är det ni vill tillföra? Vi är redan kristna... Jesus har ju gjort allt för oss, vad kan Joseph Smith tillföra?

Tiden räckte inte till, jag hoppas kunna möta dem igen. Men under tiden läser jag i Mormons bok samt samlar fakta.
Om jag nu gör en felaktig beskrivning, så tar jag gärna emot korrigering.

Bara den som simmar mot strömmen, finner källan...

MORMONER:
Josef Smith fick i flera visioner besök av ängeln Moroni, som berättade om guldtavlor med hemlighetsfull inskription.
Han översatte denna "gammalegyptiska" för olika medarbetare och de utgör Mormons Bok.
I 15 böcker berättas att Amerikas ur-invånare härstammar från Israels stammar; Jesus uppenbarar sig på den amerikanska kontinenten och grundar en kristen kyrka, som dock går under eftersom de gudlösa lamaniterna (är det indianerna?) förgör de fromma nefiterna.
Deras ledare heter Moron (Smith förklarar att det betyder "more non" = mer gott, gammalegyptiska).

Särskilda uttryck:
-  POLYGAMI
Vad jag förstår, har mormonerna idag lämnat sina tankar på att polygami är bra.
Men grundtanken, när den kom, var att J Smith tänkte sig att andar som föds i den himmelska världen bara kan komma till full utveckling om de förenas med en jordisk kropp.
Då är det bra om kvinnan föder så många barn som möjligt...
Jag hoppas att kvinnan har sitt värde även i sig själv!

-  HIMMELSKA ÄKTENSKAP
Föreställningen om att en levande kan gifta sig med en död.
Tror man det fortfarande? Det är att missbruka den döde, tänker jag.
Och ändå är evangeliet så tydligt att .. "när de uppstått gifter de sig inte och blir inte bortgifta utan är som änglar i himeln".
Markus evangelium 12:25.

- 5 GRUNDPRINCIPER
1. Tro som underkastelse under profetens och prästerskapets auktoritet.
2. Bättring
3. Dop
4. Handpåläggning
5. Nattvard

Vågar jag besöka?

Min reaktion:

- Tro som underkastelse liknar islams definition, även katolska kyrkans syn på påven.
Jag känner mig främmande för detta. Både tvivel och ifrågasättande måste finnas med i tron, annars blir den diktatorisk. Dialog önskas.

- Bättring - gärna! Just nu debatteras i vår kyrka om man ska ta bort Syndabekännelsen ur gudstjänsten, för "den skrämmer"... Ja, det är obehagligt att inse sina tillkortakommanden... men inför Gud har vi inget att frukta, han älskar syndaren och vill leda oss tillbaka till den goda gemenskapet - det tror jag vi kan enas om alla!

- Det står att man kan låta döpa sig även för "de döda"... ?
Vad är detta? Återigen ett ängsligt grävande bland dem som gått över på andra sidan...
Eller finns det så få levande i mormonkyrkan att man måste konstruera församlingen med hjälp av de hinsides?
Eller, hur ska den avlidne kunna acceptera att någon annan låter döpa sig för hans/hennes räkning?
Om Gud ville att man skulle kunna fortsätta leva LIVSLIV på andra sidan, hade Han väl ordnat det?
Dialog önskas.

- Nattvard, firas med bröd och vatten.
Jaha, visst kan man ta vad som finns bara hjärtat är med... men varför undvika det som Jesus själv uttalade?

Till Salt Lake City sägs att Jesus skall komma tillbaka och upprätta sin tron efter återkomsten på jorden.

Jag blir trött när jag hör sådant. Ingenstans, står det angivet tid eller plats...
I Koranen antyds något om Damaskus...
Varför får det inte tillhöra Guds mysterium?
Vi måste alla ändå invänta Dagen... den kommer när vi minst anar det...

Vad är det ni mormoner vill tillföra, som inte redan finns?
God bless America? "Gå ut i hela världen..." ?
Man behöver inte ha en profet i varje tid och väderstreck, det som är skrivet räcker så väl.
Inte ens Luther ville ha en ny kyrka - han ville bara reformera den kyrka han älskade från sitt moraliska förfall - det behöver vi alla hjälpas åt med!

Avslutar med att citera ur Mormons Bok, en vers som är fin:

"Tro att ni måste ångra era synder och övergiva dem och ödmjuka er inför Gud!
Be Honom med uppriktigt hjärta om förlåtelse! Om ni nu tror allt detta, se till att ni gör det."
MOSAIS BOK kap 4:10 ur Mormons Bok.

Igår vann det glödande spelglada Spanien över det välorganiserade Tyskland i fotbolls-VM.
Ibland blir det tvärt emot vad man tror...

Med eller emot strömmen?
Helene Sturefelt, knappt simkunnig.. ; )

MUSIKALISK RELIGIONSDIALOG

Tyska kyrkan var fylld av glada musikälskare denna sommarkväll.
Det är Lyckå Kammarmusikfestival som bjuder in till olika musikaliska uttryck, återkommande denna vecka i juli, varje år.
Vågar judar, kristna och muslimer mötas i ett musikaliskt samarbete?

turkisk sas

Middle East Orchestra från Malmö/Köbenhavn bestod av 5-6 unga vuxna som med stor entusiasm hängav sig åt rytmer och toner, med hjälp av klarinett, dragspel, sas och mandolin (nej, det heter nog något annat) samt trumma och en sångerska från Egypten.

Vi fick se och uppleva en mycket fin samstämmighet. De gav varandra plats, följde med i rytmerna som accelererade och tvärstannade, pausade och drog igång.
Vem var jude? Vem var kristen? Var det muslimen som spelade dragspel?

Nej, det gick inte att se. Bara deras leenden.
- Vi spelar för freden, sa deras talesman, det kanske låter naivt... men det gör vi!
Vi tror att om vi kan mötas så här, då river vi ner barriärer andra byggt upp.

Vackert så.
Han lyfte blicken upp mot kupolen, belyst med spotlight kvällen till ära, och såg Gudsnamnet tecknat JHVH på hebreiska, och sa eftertänksamt:
- Det är mycket fint att få spela just här... hoppas musiken stannar kvar i kupolen...

Den finns där redan, tänkte jag och påminde mig om alla de gånger då vi dansat Helig Dans just under denna kupol, till polsk-judisk musik på CD, Gud till ära.

Vad tänkte publiken? Vad tänkte den snacksaliga folkmassan som inte vill respektera kyrkorummet medan de väntar på att det ska börja?
Om man är tyst, kan ju folk tro att man är religiös... och visar respekt... nä hu, låt om oss prata med grannen!

Vaktmästaren hade tänt upp altaret mycket fint, till vittnesbörd. Det tomma korset har bara linnesvepningen kvar, Jesus har just uppstått och .... kvällsolen letade sig in genom rätt fönster, guldbelyste det lilla, lilla korset över psalmtavlan - var det någon annan än jag som såg det?

Religionsdialog. Så heter min blogg. Flera röster ska höras, flera infallsvinklar synas.
Men man måste bestämma tonarten. Man måste vara överens om man ska spela i C-dur eller e-moll..
Jag har bestämt min utgångspunkt, min kristna tro.
Jag mötte en man som var arg för det och tyckte att "alla fick väl tro vad de ville" - - -
Så kan bara den okunnige säga, som inte har några ord... eller tonarter att spela. Det är liksom "skit samma"...
Så sa de äldre om rockmusiken förr - det är bara "dunka-dunka".
Så kan jag säga om Bachs präludier - det är bara skalor upp-och-ned- hela tiden.
Den okunnige bör inte tala för högt... det leder definitivt inte till dialog!

Tänk om dessa musiker hade vägrat börja samtidigt?
Eller saboterat genom att öka takten, eller byta tonart mitt i, eller tvärslutat?
Eller att den som var solist aldrig ville sluta och låta de andra också få plats?

Judar, kristna och muslimer kan samarbeta om miljö och natur, skola och arbetsliv o s v - bara man är överens var man ska börja.
Klyscha. Det är ju det som är det svåra.

Om vi får har kyrkklockor som klämtar, får de ha minareter som ropar ut bönetimmarna då?
Nej, den soloinsatsen passar inte här i vårt musikaliska sammanhang... Det är fel låt.
Men i en annan låt, passar det bättre, i Egypten, Turikiet eller Bosnien - får man säga så? Vem är musikalisk ledare? Var är dirigenten?

När jag sitter i samtal med andra religiösa företrädare - det må vara muslimer, mormoner eller ateister - så är det nödvändigt att "den andre" kan beskriva min tro så att jag känner igen mig, och vice versa: jag måste också vara så påläst att även jag kan beskriva "den andre" så att han känner igen sig.
Intellektuell hederlighet.

Koranens Kristus-beskrivning stämmer inte alls med Nya Testamentets. Det är det som gör det så svårt att samtala. Jesus är inte Kristus, den smorde, utan bara en profet "Marias son" som Gud tog direkt upp till himlen, utan korsdöd och uppståndelse.
Hur ska vi kunna tala då?

Förutsättningarna är inte desamma. Muslimerna beskriver oss fel. Vi beskriver inte dem alls, för det står ingenting om Muhammed i Bibeln. Allt är fullkomnat genom Jesus Kristus. Det står inget om Joseph Smidt heller.

Slutsats:
a) det är ingen idé att försöka...
b) vi kan samarbeta kring andra frågor... Let´s play!
c) ... men...

pelare uppåt

Vad säger Guds ord? Nya Testementet vägleder den unge Timoteus att inte hamna i ändlösa diskussioner utan hellre öva sig i Gudsfruktan:

... "förmana somliga att inte förkunna avvikande läror * och ägna sig åt ändlösa legender om förfäderna. Sådant leder bara till diskussioner och tjänar inte Guds plan, som verkar genom tro."
1 Tim 1:3

* Avvikande läror = filosofiska och religiösa ledare som försökte förena andra inslag och nedvärderande syn på kroppen. Släkttavlorna i GT användes ibland som ett sorts horoskop och tillämpades på dagsaktuella problem.

"Påminn alla och besvär dem vid Gud att inte diskutera. Det för inget gott med sig utan blir förödande för åhörarna... Håll dig ifrån deras gudlösa prat, för de kommer att gå längre och längre i ogudaktighet och deras ord att sprida sig som en kallbrand..."
" Tim 2:14

Religionsdialog är svårt. Det kan kännas som när relationerna låser sig i en familj. Det är bäst att tiga... väck inte den björn som sover... Tala inte om det svåra...
Och så tystnar man, och lever bara sida vid sida, utan att vara tillsammans, rädda för varann.
Det kan aldrig vara ett alternativ!

Timoteus får då detta råd:
"Målet för dina förmaningar skall vara en kärlek som kommer ur ett rent hjärta, gott uppsåt och uppriktig tro."
1 Tim 1:5

Gud, ge oss alla ett sådant hjärta!
Jag tror jag behöver gå i kloster ett tag...
Musikaliska fridshälsningar
Helene Sturefelt

GRAFITTI i KYRKAN?

S som i Sprayad konst

Tecknade serier, kyrkmålningar och graffiti - bilden säger mer än texten, särskilt till den som är ordtrött eller inte förstår ändå.

I våra äldsta kyrkor målade man taket fullt med bibliska bilder. Ronneby Heliga Kors kyrka, Brunnby kyrka, Rogslösa...
Det är fantastiskt att sitta i bänken och titta upp och upptäcka den ena berättelsen efter den andra.

Jag tillhör dem som uppskattar grafitti som konstform - och då menar jag inte barnsligt spraykladd på tågen - utan den seriösa konstformen grafitti, där man arbetar med skuggor och perspektiv.

Varje tid måste få sätta sin prägel på kyrkan.
Håll i er nu...
Nu kommer mitt hiskeliga förslag, min omöjliga dröm... men högst allvarligt menade åsikt:

- VÄLJ UT EN KYRKA MED RENA VÄGGAR OCH FYLL DEN MED BIBLISK GRAFITTIKONST!

Ja, jag hörde ditt Rama-skri ända hit, men jag vet hur fantastiskt det skulle kunna bli!
Det finns en kyrka som skulle kunna passa, men jag säger inte vilken...
Just nu håller den på att renoveras, den obestämbara gulgröna färgen är ersatt av en vacker, svalvit kulör.

På pelarna drömmer jag om att församlingen ska få se sprayat hur Jesus undervisar vid Genesarets sjö... hur Jesus mättar och läker de trasiga... hur Jesus tar vårt lidande på sig... hur Jesus uppstår och välsignar den värld Gud älskat tillbaka till sig...

Från andra hållet, prästens håll, skulle man kunna spraya apostlarna och någon ängel, för att påminna prästen vems ärende han/hon går... och att det är Helig Ande som ger Ordet, att det är Sonen som ger Försoningen och Fadern som håller sitt vakande öga över oss alla....

Vem ser oss?

Man skulle kunna tro att jag talar om ett jippo för att fylla kyrkan.
Men det gör jag inte - även om jag är övertygad om att kyrkan skulle bli välfylld av denna anledning: ögat får sin fröjdefulla predikning också!
Jag menar det jag säger.

Vilket är värst - sekulariseringen eller riksantikvarieämbetet, som kontrollsjukt bevakar våra kyrkor så att de förblir döda museeum?
Nu avslöjade jag vad jag tycker är värst...
... ty sekulariseringen är en stor möjlighet att lämna det som inte fungerar i kyrkan, och istället gå vidare och söka nya uttrycksmedel att förkunna Kristus.

Kristendom på burk?
Spray-Jesus? Javisst.
Var finns du, skickliga grafittimålare, som vill förkunna Bibelns berättelser för vår tids människor?

Allt är inte allmogetapeter...

"Därför påminner jag dig om att du skall blåsa liv i den nådegåva från Gud som finns hos dig.
Gud har inte gett oss modlöshetens ande utan kraftens, kärlekens och självbesinningens...
Kristus har utplånat döden och dragit liv och oförgänglighet fram i ljuset genom evangeliet."
2 Tess kap 16-10

Färgglada hälsningar
Helene Sturefelt