EN TREDJEDEL ÄR KRISTNA

2/3 känner inte Kristus, än.

I Sverige får man lätt känslan att det är konstigt att vara troende.
Vi är i minoritet här.

Då är det skönt att få prata med några hinduer från Pakistan eller le mot en muslim på bussen.
Vi delar ialla fall hemligheten att vilja söka och leva efter Guds vilja.

Visste du att ca 33 % av världens befolkning är kristna?
Det meddelar tidskriften International Bullentin of Missionary Research.

De flesta kristna finns inte i Europa utan kyrkorna växer i antal i Afrika och Asien.

Dölj inte ditt ljus.

Siffrorna får man ta med en nypa salt, men om man fortsätter beräkningen så ser det ut så här:
- 22 % är muslimer
- 14% hinduer
-  7 % buddhister
- 24 % är inte redovisat - där hamnar både judar, ateister och mindre religioner.

Det är också glädjande att konstatera att antalet ateister i världen minskar.
Det beror på Sovjetunionens fall.
Det gick inte att kväsa tron.

En människas själ tillhör frihetens inre rum.

I forna Sovjet vågar man nu erkänna sin religion. Både de kristna dopen och den judiska manliga omskärelsen (förbundstecknet) ökar där.

Men i Sverige är det nog tvärtom... Den politiskt korrekta åsikten är ju att inte tro på någonting...

Fredrik Reinfeldt har gått ur Svenska kyrkan medan Håkan Juholt har gått in.
Man kanske skulle börja rösta efter andra kriterier?

En bulle som inte erkänner bagarens hand är verkligen en mycket dum och torr bulle!

Vem lyser på psalmböckerna?

Anledningen till att kristendomen spreds på det fantastiska sätt det gjorde, var att romarna hade byggt utmärkta vägar, det fanns ett enhetligt språk, helig Ande drev ut all rädsla och gjorde lärjungarna frimodiga - samt att de hemska förföljelserna bidrog till att evangeliet om Jesus Kristus spreds allt längre bort från centrum, till nya folk och länder...

Jag är nyfiken på de platser som Paulus besökte.
Finns det rester av de första kristna församlingarna?
Och tänk om man fick komma till ön Patmos, där Johannes fick ta emot uppenbarelserna från Gud?

Jag tror jag ger mig iväg och letar...
Vi hörs om några dagar!
Får se vad jag hittar.

Himlaporten öppnar sig.

VÄLSIGNAD ÄR VÅR HERRE JESU KRISTI GUD OCH FADER.
HAN HAR VÄLSIGNAT OSS MED ALL DEN ANDLIGA VÄLSIGNELSE,
SOM GENOM KRISTUS FINNS I HIMLEN...
Efeserbrevets inledning.

Orden får mig att flyga!
Helene Sturefelt

OKRISTNA PRÄSTER

Snälla blommor.

Det är synd och skam.
Vaddå?

- Det är motbjudande med allt tal om "synd" i kyrkorna!
Prästen Ulla Karlsson, Aspeboda, skrev en debattartikel i Kyrkans Tidning den 24 mars 2011, där hon menade att Jesus inte behövde offras.

Domkapitlet i Västerås har fått in en anmälan att hon inte förkunnar Guds ord "rent och klart" såsom vi lovat i prästlöftena.

Ulla Karlsson citerar några klassiska påskpsalmer och förvånas hur kyrkan kan hålla fast vid dem fortfarande:
- Den Gudsbild och mänskosyn som avbildas är förfärlig och grotesk, skriver hon.
En fallen skapelse, ett syndigt människosläkte vars Gud de tillber, han är som en diktator från Nordafrika eller Mellanöstern, som kräver mänskooffer för att försonas med sitt folk.

Soldaterna korsfäste, på folkets begäran.

Har Ulla Karlsson inte mött ondskan bland oss vanliga människor?
Har denna präst i Svenska kyrkan inte hört om våldsmän, aborter (läs föregående inlägg) och krig?

Det är inte Gud som kräver offer.
Det är människan som offrar Gud!!

Ulla har missförstått och inte läst sin Bibel.
Läs på om hur ett förbund beseglades med blod.
Läs på hur Jesus sätter punkt för allt offrande.

Till och med Pontus Pilatus vill frige Jesus men folket - vi - skriar:
- Korsfäst, korsfäst!

Pilatus tvår sina händer rena.

Vad gör Gud då?
Jo, låter döda döden.
Gud överger sig själv och besegrar det djävulska och vänder döden till liv.

Men Ulla skriver:
- Plocka bort allt tal om synd, skuld, skam, blod, slaktade lamm och annat förfärligt!

Ja Ulla, kan du ta bort våra snedsteg, misstag och svek?
Kan du ta bort hela matindustrins blodiga kötttillverkning?
Kan du ta bort alla hånfulla kommentarer som skapar skam?
Vips, borta!

En del ser bara det gula.

Jag mailade henne igår och ställde dessa frågor.
Jag har inget hopp om svar. Får väl återkomma om hon hör av sig.

Jag kan inte kalla mig för "kollega" med en präst som har denna uppfattning.
Hon är inte kristen, i mina ögon.
Men hon är ett levande uttryck för vad som står i 1 Korinterbrevet:

"Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade,
men för oss som räddas är det en Guds kraft.

Gud skall göra de visas vishet om intet och de förståndigas förstånd skall jag utplåna."

Hur kan en präst sätta sitt eget förstånd högre än Gud?
Vilket övermod!
- Det jag inte kan förstå, det kan inte existera!
Bah!

Guds dårskap är visare än människorna och Guds svaghet starkare än människorna"
1 Kor 1:18-25

Vi ska varken övervärdera eller nedvärdera intellektet.

För alla som blivit offer för våldsverkare är det en stark bild att veta att Gud själv gjort sig till ett offer, för att bryta dess makt.
Långfredagen är inte slutet. Lidandet är tyvärr många människors väg, men målet är befrielsen och upprättelsen.

Påskdagens uppståndelse är målet.

Vad ska vi med Jesus till om han inte har vågat möta sjukdom, skuld, skam och död?
Vad blir kvar då?
Jo, en buddha... för han ville inte möta detta utan ville hellre utsläcka själva livstörsten...

Men vad hjälper det den som är sjuk, utslagen och förkrossad?
Låter som den borgerliga regeringens utförsäkringspolitik...
Ni finns inte, ni som säger att ni är för sjuka för att jobba...

Nej, Ulla, om det är så illa, så är det bättre att du byter skjorta - eller lär känna Jesus Kristus, på allvar!

Det finns hopp.
Jag läser i Apostlagärningarna:

"Guds ord vann spridning och antalet lärjungar i Jerusalem steg kraftigt.
Även en stor mängd präster började omfatta tron".
Apg kap 6:7

Ikväll ber jag för alla okristna präster, av alla de slag...
Och för alla ofödda barn, att de ska få vaggas till ro i Guds armar.

Både blå och blå. Och gul.

Helene Sturefelt,
som en gång fick höra att jag var en "religiös präst" - och inte bara en statstjänsteman:
- Du verkar ju tro på det du läser...
Samt kommentaren:
- Du verkar vara både frikyrklig och högkyrklig".
Ack ja.

ÄGGLOSSNING OCH PÅSKABORTER

Ägglossning

Nej, det här blir helt utan smör.
Det här känns extremt jobbigt att skriva.

Gud gav oss livet.
Men vi vill inte ha det.
Gud ger oss möjlighet att föra livet vidare.
Men vi har ingen lust. Det passar inte. Vi ska ut och resa istället.
Eller göra karriär.

Visste du att vi kvinnor kan känna runt vristerna när vi har ägglossning?
Där sitter nerver som hör ihop med äggledarna. Man kan känna en molande värk eller smärta vid vristerna när det är dags...

Det öppnar sig. Det är dags!

Kroppen är fantastisk!
Men vi vill inte underordna oss livets möljligheter.
På samma lasarettet kan man i ena salen göra allt för att rädda ett för tidigt fött barn i vecka 22, samtidigt som man gör en sen abort i rummet intill, i vecka 22.

Det pågår ett massmord i Europa som är större än förintelsen... 40 miljoner aborter...

Krister Renard lyfter fram två filosofer på sin blogg som kritiserar abortlagstiftningen:
- Är kvinnans intresse alltid överordnat fostrets?

Det är Nicolas Espinoza, Stockholm och Martin Peterson, Eindhoven, som vill diskutera etik och moral i livets början - utan att hänvisa till kristen tro eller gudomlig skapelseordning.
De är ateister - men de för Guds talan, så som jag upplever det.

Varför säger man att det är positivt med abortlagstiftning?
Hur kan det någonsin vara positivt att skapa ett samhälle där kvinnans förmåga att bära liv framställs som ett probelm och hot mot friheten?

Det är patriarkatets fulaste tryne, som många kvinnor tyvärr inte vill genomskåda.

Chans till liv.

Jag citerar Krister Renard:

För någon vecka sedan kunde man i flera media läsa om en dansk överläkare, Olav Björn Petersen, som hade berättat om hur sent aborterade foster levde när de föddes fram och sedan lämnades att dö, och att detta skedde i vart tionde fall av sena aborter.
I en artikel i Världen idag den 6/4 2011 kunde man läsa följande:

”Den lilla flickan hade puls i navelsträngen, fäktade med armar och ben, och henne lilla hjärta bankade i hennes bröst. Dunk, dunk, dunk. Snabbt men hårt och rytmiskt. Hon utstötte ett litet vinande ljud. Lungorna är inte färdigutvecklade i vecka 22, så hon kunde inte vråla” [enligt barnmorskans (som är anonym annars skulle hon få sparken) berättelse].

Barnmorskan agerar reflexmässigt. Hon skramlar med några instrument för att dränka ljudet från flickan så att mamman inte upptäcker något.

Barnmorskan följde sin magkänsla och svepte in den lilla flickan i en filt och gömde henne i sköljrummet, där hon lade henne på ett metallbord och gick igen. Där fick flickan ligga döende helt ensam.

I artikeln berättas sedan hur barnmorskan var helt förstörd efteråt.

”I det lilla sköljrummet, bland smutsiga handdukar och instrument, höll hon en liten ceremoni.
Någon måste visa någon känsla för det lilla barn som mamma valt bort.
Solveig [fingerat namn] tog hand- och fotavtryck av den lilla flickan, satte på henne en tygblöja och döpte henne, Signe” skriver Extrabladet [artikeln i Världen idag bygger på en artikel i danska Extrabladet].


”Hon visste inte hur hon skulle agera och ringde sin överordnade för att fråga om hon kunde hjälpa den döende flickan att inte lida.
Men det var inget hon kunde göra.
Hon tog upp flickan och gick in i en tom sal. Där höll hon flickan till bröstet och sjöng några stilla barnvisor i mörkret. Strax före klockan tre på natten, två timmar efter att hon kom till världen, gav hennes lilla kropp upp” berättar tidningen.

Livet i skuggan.

Om inte detta är ondska, vad är då ondska? När jag läste detta grät jag. Över flickans tragiska öde men också över människans ondska.
(slut citat.)
 
Jag gråter också, med det lilla flickebarnet, med barnmorskan, med Gud...
Vill kräkas...
 
Finns det en särskild plats i himlen för aborterade människor?
För det är människor vi talar om.
Vi flyttar hela tiden fram gränsen.
I framtiden kanske man får ha ihjäl sitt barn innan första tanden kommer... eller innan det har fyllt tre år... om det är för jobbigt...
 

Heligt livsägg.

 
Jag vill se ett samhälle som sätter kvinnan i fokus (oavsett om hon är fertil eller inte).
Vår förmåga att bringa fram liv ska vara högsta status, som ska ha högsta företräde.
 
Unga kvinnor ska få veta att deras sexualitet är vacker och befrämjar livet.
De ska inte behöva supa sig fulla för att "bli av" med sin oskuld under ett täcke där killen bara förlustar sig utan ansvar.
Eller att hon själv lever ut utan att ta ansvar.
 
När de är gravida ska de slippa möta frågan:
- Och när vill du göra abort?
Istället ska samhället välkomna varje liv i ett sant matriarkat.
 
Mater = moder.
Materialism = moderlighet.
Även detta har mannen berövat. Allt det fysiska runt omkring ska finnas som hjälp till livet att växa, det ska inte dyrkas för sin egen skull.
 
Jag skulle önska att vi slapp allt slarv med sexualiteten. 12 åringar talar om "kompis-sex" på skolgården.
Sexualiteten är berövad sin skönhet, sin helighet.
Den är trivialiserade och vanhelgad.
 
På radions P3 kan man efter kl 22 lyssna på "Ligga med P3".
Ett program sannerligen på glid!
 
Gud gav oss livet.
Men vi slarvar, slirvar och sölar och skrapar bort de klumpar som blir till - fast de har ett hjärta som slår.
 
Vem för fostrets talan?
 
Förkrossade hälsningar
Helene Sturefelt

ANNANDAG PÅSK - ASPÖ PILGRIMSVANDRING

Aspö Mad

Vilken härlig dag!
Strålande solsken över skärgården.
Ännu har vi Annandag Påsk kvar, fast den knappt är kyrklig längre.
Konstrundor, erotikmässa och idrottstävlingar tar över mer och mer.
Det är inget att vara stolt över precis...

Men vi håller fast vid våra Emmaus-vandringar såsom Lukas berättar i kapitel 24.

Vi prövade något nytt denna dag, en halvdagsvandring ute på Aspö.
Ett skepp kommer lastat!

Aspö Vägfärja

Mycket folk var i rörelse och jag tänkte att nu blir det fullt på vår pilgrimsvandring!
Ack nej, det var fotbollsmatch mellan Drottningskär och Blåningsmåla... heja.

Men vi var en trogen skara som fick en mycket fin upplevelse i blåbärsskogen.
Lokaltidningen var där och gjorde ett fint reportage, det är vi mycket glada för.
Kolla vilket fint foto Mattias Mattisson tog:

http://www.sydostran.se/index.94125---1.html

Följ med på vår vandring! Ta på dig pilgrimsskorna och gå med i ledet.
Temat är "Med alla sinnen". Nu går vi.

Första meditaionspausen var vid skogskanten, intill ett vedupplägg.

Pilgrimer i blåbärsskogen.

ÖGAT

Gud är Seendets Gud.
Ofta avbildas Gud i kyrkorna som ett öga i en trekant.
Gud ser vårt innersta, det är en trygghet och en bot mot lögnen.
Är vi seende människor?
Våra fysiska ögon räcker inte till. De kan inte se insidan.
Vår syn måste landa i hjärtat för att vi ska bli verkligt seende.

ÖRAT

Stannade till i en skogsglänta. Vinden var sval men solen värmde genom tallskogens grenar.
Det var tyst. Mossan dämpade.

Det är skillnad på att "höra ingenting" och att "höra tystnaden".
I tystnaden finns en Närvaro.
Gud låter sig anas, liksom vinden låter sig anas då grenarna rör sig.

Gud är Hörandets Gud.
Är vi hörande människor?
Även här räcker våra fysiska öron inte till. De hör bara ljud.

Öronen måste landa i hjärtat - för det är hjärtat som hör vad den andre behöver.

Jag tänker på "Påskuppropet" som diakonerna har startat. På många platser i landet samlades idag människor i protest mot att man kan bli utförsäkrad av regeringens politik.

Vår pilgrimsvandring på Aspö fick bli en tyst protest och bön för dem.

NÄSAN

Nej, Gud liknas sällan vid en näsa... men vi kristna liknas vid en "Kristus-doft"!
Doftar du av Kristus?
Hur gör man det...?

När Guds Ande är verksam i oss blir Andens gåvor alltmer synliga.
Det är Kärlek, Glädje, Frid, Tålamod, Vänlighet, Godhet, Trofasthet, Ödmjukhet och Självbehärskning.
Det är en doft av Kristus!

VILLIGHET

Heliga Birigttas bön följer oss genom hela vandringen.
- Visa mig, Herre, din väg
- Och gör mig villig att vandra den.

Egentligen sa hon något annat. Den latinska texten lyder, i översättning:
- Jag vill gärna vandra den!

Hon hade inga problem med villigheten att leva efter Guds vilja.
Det var snarare svårt att se vart vägen ledde.
- Vådligt att att dröja och farligt att gå vidare...

(se psalmbokens "den dagliga andakten", bön nr 25).

Vad brottas du med?
Villigheten att gå dit Gud leder dig?
Eller svårigheten att se Guds väg?

Inget kvar.

I mitt stilla sinne tänkte jag på ännu ett protestmöte:
- Det är 25 år sedan kärnkraftsverket i Tjernobyl exploderade... Tyskarna kräver nu att allt fler kärnkraftsverk ska stängas. Riskerna och farorna är alldeles för stora.

Vår enkla vandring i blåbärsriset blev ännu en tyst bön... för den natur som vi älskar och ska bevara.

Gott för själen.

Framme vid Aspö kyrka, i lysande rött tegel, sjöng vi pilgrimspsalmen "Härlig är jorden".
Vid församlingshemmet delade vi bröd med varandra, i form av havrekakor, banan och chokladkarameller.

Väktare över ön.

På tillbakavägen passerade vi KA2 militärmuseeum.
Där luftvärnskanonerna stått samlade vi våra tankar i bön för de oroliga revolutionshärdarna i Nordafrika och Mellanöstern - nu närmast i Syrien.

Det militära passsar bäst på museum!

I Heliga Birgittas Uppenbarelser finns Frågornas Bok.
Jag citerar en munk som frågade:

- Herre, du gav mig fötter. Varför får jag inte använda dem till att gå dit jag vill?
Kristus svarade:
- Jag gav dig fötter för att du skulle gå bort från världens kärlek och istället gå till din själs vila, och till kärlek till mig - din skapare och återlösare.

Fyllt av hälsa och liv.

SMAKEN

- Smaka och se att Herren är god.
Ur Guds mun kommer de ord som är liv.
Gud säger, och det sker. Gud är Ordet. Ordet ger liv.

Återigen stod vi i skogsgläntan där tre stigar möttes. Det bildade en trekant, en Gudssymbol för treenigheten...
Gud är ett tempus:
- både dåtid, nutid och framtid!

Treenighets-grammatik!


Paulus uppmanar oss att använda vår mun till att bekänna vår tro:
- Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad.
Romarbrevet 10:9.

Gud, tack för min mun, att jag kan tala, äta och smaka. Hjälp mig att alltid tala sanning och alltid tala väl om andra, och att aldrig föra vidare ont tal.
Amen.

Tala tro. Skratta frihet.

KÄNSELN

Den sista meditationen rörde sig kring vårt största kroppsorgan: känseln.

Det berättas om Jesus att han hade känsel ända ute i kläderna!
Han kunde känna när någon rörde vid hans manteltofs.
Det var en sjuk kvinna som inte visste någon annan råd än att försöka nudda vid hans kläder. Men Jesus kände att kraft gick igenom hans kropp och han vände sig om och såg kvinnan.
Hon blev frisk.

Har vi samma känslighet?
Är det inte så att alla våra sinnen måste ha sin rot i hjärtat, annars fungerar de inte...

Munken frågade:
- Du gav mig händer, varför får jag inte använda dem till att göra vad jag tycker om?
Kristus svarade:
- Jag gav dig händer för att du skulle göra vad som är nödvändigt för kroppen, och icke skadligt för själen.

(Ur "Ord för vandrare" Verbum.)

Känn med hjärtat.

Vi närmade oss Aspö färjeläge.
Alla turister och fotbollsspelare skulle åka hem.
Vi är som jästen i degen, tänkte jag, vår vandring och bön får genomsyra hela gemenskapen, även för dem som inte var med eller ens visste vad vi gjorde.

Alltid på väg.
Helene Sturefelt - vandringsledare.

PÅSKNATTEN, FRÅN DÖD TILL LIV

Kyrkan öppnar igen 23.30

Egentligen vill man bara vara hemma och sova.
Gå i kyrkan mitt i natten?

I lördags, påskafton, samlades ca 25 personer i kyrkan för att fira dödens övergång i liv.
Katekumenerna var klädda i vita kåpor.
23.30 var det bestämt att vi skulle gå ett varv runt torget - och även runt kyrkan.
Skulle vi våga?

Allt var väl förberett.
Två av dem gick först med kors och ljus. Jag strax bakom.

Restauranter och pubar var öppna och mycket festfolk var i farten.
Raggarbilarna körde runt, runt...
En av dem hade ett biltutar-horn som lät precis som en åsna... den där åsnan i filmen Pinoccio som skriar ju mer öl han dricker...

Härlig är joooorden...
TUUT TUT
Härlig är Guds himmel....
HONK HONK
Skön är själarnas pilgrimsgång...
Vi rundade statyn med Karl XI
Genom de faaagra riken på jorden...

Karl XI inte uppstånden. Bara lite uppstoppad.

Vink vink på den muslimske kebabvagnsägaren, som vinkade tillbaka.
På baksidan av kyrkan trängdes pubgästerna på uteterrassen.
.. går vi till paradis med sååång.

Detta var en mycket märklig procession, mitt i natten, i Karlskrona.
De tänkte: stackars dem.
Jag tänkte: stackars er.
Man väljer olika liv. Vi har valt bort världen, och saknar den inte ett dugg!
De har inte valt kyrkan, och saknar den inte ett... jo, litet dugg?

Det finns ett Före och ett Efter.
Före och Efter Kristus. I det egna livets historieskrivning.

Väl inne i kyrkan klädde vi altaret med blommor och ljus.

Kristus är sannerligen uppstånden!

Bibeltexter lästes och enkla psalmer sjöngs.
Dopvattnet hälldes upp och vi samlades i en stor ring.

Det är alldeles underbart att få förnya sitt doplöfte - eller erinra sig det dop som en gång skedde - och åter igen få svara an:

- VILL NI, SOM ÄR DÖPTA, STÅ FASTA I DENNA TRO, OCH LEVA MED FÖRSAMLINGEN I KRISTI GEMENSKAP?
- JA!

I tyst, andäktig glädje, gick vi fram en och en till dopfunten och fick korset tecknat i pannan:
- JESUS KRISTUS, DEN KORSFÄSTE OCH UPPSTÅNDNE, KALLAR DIG ATT VARA HANS LÄRJUNGE.

Levande änglavatten.

Det kostade en hel del mod att våga gå ut på torget i procession - och vara lärjunge på det sättet - men just därför var det så viktigt.
Vi vill vara ett vittnesbörd om den Gud som älskar oss alla.
Det är en gemenskap som inte behöver alkohol, droger, hysteriska skratt eller höga klackar.

Jag funderade en stund.
Som kristen ÄR jag inte ett dugg bättre än alla andra, än de som stod och köade till puben på Statt.
Men jag HAR det mycket bättre!
Jag har det eviga livet inom mig, som en skatt.

Och när mörker övergick i ljus, död till liv, bad jag för alla dem utanför kyrkan, att välsignelsen skulle omsluta dem särskilt, så att de, nästa år, går med oss i vår saliga vandring över stadens kullerstenar.

Också två pilgrimsvandrare.

I högklackat. Hög-kacklat!

Frid över jorden Herren bjöd.

Er påsknattsfirare
Helene Sturefelt

PÅSKDAGEN MED GLÄDJE

Liv!

GLAD PÅSK alla vänner, kända och okända läsare!
Just idag spricker björkens "musöron" ut och grönskimrar med sitt livfulla klorofyll.
Björkarna är ambassadörer för Uppståndelsen.
Tro inget annat!

DINA HÄNDER ÄR FULL AV BLOMMOR
VEM VAR DET DU TÄNKTE ATT GE DEM TILL?

Vad skulle du har gjort om du varit en av kvinnorna vid graven där de lagt Jesus.
Tänk dig själv, du kommer dit, full av sorg, hela ditt liv är slaget i spillror och ditt hopp om befrielse är grusat.
De har korsfäst den du älskade...

Korset vändes till seger denna dag.

MINA BLOMMOR VAR TÄNKTA FÖR KRISTI GRAV
MEN HAN FANNS EJ DÄR OCH HANS GRAV ÄR TOM.

Det går inte att föreställa sig den chock och bestörtning de upplevde då ängeln frågade:
- Varför söker ni den levande bland de döda?

Var Jesus levande?
De hade ju själva sett hur soldaterna punkterade hans lunga och hur han gett upp sin anda.
Men vem är det som står där i trädgården?
- Vet du var de har lagt honom, frågade kvinnorna trädgårdsmästaren.

Men det var ingen trädgårdsmästare. Det var - Mästaren själv!
Jesus, själens trädgårdsvårdare nr 1.

HALLELUJA, HALLELUJA.

De kände inte igen honom förrän de hörde hans röst.
Jesus sa hennes namn:
- Maria!

Då. Då öppnades hennes ögon och hjärta och hon såg...

Nämnd vid namn.

Det är precis så det är, tänker jag.

Vi måste erfara att Gud säger vårt namn... för att bli berörda.
Vågar du lyssna inåt och höra att Jesus viskar ditt namn?
- Eva... Karin.... Peter... Susanne... Yngve... Siri...

DINA LÄPPAR ÄR FYLLDA AV GLÄDJE
SÄG, VAR KOMMER GLÄDJENS SÅNG IFRÅN?

Efter den mäktiga högmässan hade vi ett dop i kyrkan.
Släkten samlades i ring runt dopfunten. Kristusljuset lyste.
Alla barnen fick vara med och välsigna vattnet, det heliga, med sina utsträckta händer...
Den stora Närvaron var där.

HAN SOM LEVER NU GER OSS GLÄDJENS TON.

Så nämndes barnets namn tillsammans med Guds namn.
- Lilly... Jag döper dig i Faderns och Sonens och den helige Andes namn!

Storasyster Amanda delade ut påskliljor.

Nämnd vid namn.
Måtte vi alla påminna oss om detta.
Gud känner vårt namn, vår person och vår längtan.
Den Gud jag lever i och verkar för, känner mitt namn... det är stort!

Samtalade med en buddhist en gång. Han såg tom ut när jag berättade detta.
- Buddha vet inte mitt namn...
Nä, och de sköna utsträckande yogarörelserna hjälper dig kanske inte närmare heller, även om din kropp blir vårdad.

Jesus hade också behövt lite massage idag...
Tack Gode Gud för denna enorma styrkedemonstration mot döden!!!

Påsktårta med glada marsipan-lärjungar!

DINA ÖGON ÄR FYLLDA AV GLÄDJE
SÄG, VAD HAR DE SETT FÖR ATT FÅ SÅNT LJUS?

DE HAR SETT HUR VÅRT LIV FICK EN MENING.
JESUS FYLLER MÖRKRET MED LIV OCH LJUS.

Varje söndag är en påskdag. Året runt.
Det är en sådan triumf att få leva nära Kristus.
Mitt i en värld som ropar som aldrig förr efter ljus och mening.

Så hör dopet ihop med påsken - genom död till liv.
Jag älskar att fira påsk!
I kyrkan och med storfamiljen hemma.

VÅRA ÖGON ÄR TILL FÖR ATT SIG DIG
FORMA VÅRA HÄNDER TILL TJÄNST OCH BÖN.
Sv Psalm 154.

Jag, en vitsippa.

HALLELUJAHÄLSNINGAR från er Helene,
som ska pilgrimsvandra på Aspö imorgon.

GUD ÖVERGER SIG SJÄLV

Det är LÅNGFREDAG.

Solen har lyst med segersol över oss alla.
Jag måste få dela med mig av ett underbart ord från predikan idag.

För att övervinna den död vi dragit in i livet, måste döden dödas.
När Jesus dör på korset och ropar:
- Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?
Blir svaret:
- Jag överger mig själv... för människans skull...

G u d   ö v e r g e r   s i g   s j ä l v !

Jag har aldrig hört starkare ord.

Vem kan göra det?

Bara den som är Allsmäktig...

Och som är Kärlekens Väsen.

Livet återvänder underifrån...

Välsignade långfredagshälsningar.
Helene Sturefelt, som firar The Good Friday.

PÅSKEN I HEMMET

Krokus-monogram.

Vi lever i flera parallella världar samtidigt.
Det lilla familjelivet, nyhetsflödet från den stora, oroliga världen och samtidigt de kristna högtiderna.
Allt vävs samman. Allt sker samtidigt.

Den första påsken i Jerusalem flyttar in i mitt kök.
Jesus och hans lärjungar är där.
Hans död och uppståndelse är synlig i träden utanför, där de döda grenarna ger upp, medan saven stiger i de friska.

Alla har påsk. Men det är inte många som firar påsk, ännu mindre lever påsk...
Men nu utmanar jag dig!
Låt evangelierna färga av sig där hemma så att du verkligen lever i detta som nu händer  - och styr hela årets almanacka för både ateister och troende: påsken.

Gult och lila. Lila och gult.

PÅSKTRÄDET

I söndags (palmsöndagen) ska påskriset in, eller om man har plats; en hel liten björk!
Ta fram julgransfoten igen och sätt björken där, utan vatten.
Fjädrar och ägg, som symboliserar livet som vänder åter.

I toppen sätter vi en tupp - den tupp som gol när Petrus förnekade sin gemenskap med Kristus.
Kyrktupparna i kyrktornen manar och varnar oss fortfarande.
- Var uppmärksam, var vaksam och trogen.

Innan tuppen har galt tre gånger, så...

SKÄRTORSDAGEN

Baka ett stort, runt bröd. Garnera med Kristusmonogrammet X P.
Duka i violetta färger. Fastlagsriset = plågoriset, står framme, väl synligt.
Vid kvällsmaten: läs Johannes kap 13 när Jesus tvättar lärjungarnas fötter.
Knyt en handduk runt midjan och var följsam mot texten.

Det är en mycket rolig tillställning att tvätta fötterna på sina gäster och familjemedlemmar!!
En enklare variant är att bara tvätta deras händer, symboliskt, med hjälp av en skål med vatten som går laget runt.

Läs därefter Matteus kap 26:26 om den sista måltiden.
Bryt det stora brödet, ät vad som för övrigt är framdukat, druvjuice, vatten eller vin.
Det blir intressanta samtal om att vara ett bröd för varandra... och vilken bild det ger av Gud.

Rädise-musen äter påsk-ost...

LÅNGFREDAGEN

Idag är det ingen duk på bordet. I kyrkan är altaret avklätt, likaså bordet här hemma.
Fem röda rosor i en vas = de fem såren på Jesu kropp.
Några stenar ligger på bordet = graven i klippan.
Ett enda ljus, som får lysa en liten stund.
Måltid: påskalammet (judisk sed) eller fisk (kristen fastemat).

När alla sitter till bords och det ännu ryker om potatisen, läs texterna:
Jesaja 53:3-7 som är förutsägelsen om Herrens lidande tjänare.
Markus 15:21-41. Blås ut ljuset (..."han gav upp andan").
Läs resten efter måltiden: Markus 15:42-47.

Jag tillhör en generation som själv har fått upptäcka påsken på nytt.
Därför uppskattar jag att resten av långfredagen är enkel, men gärna varm samvaro.
Det blir inget gott fika denna eftermiddag...

För din skull, avstår jag.

PÅSKAFTON

Denna lördag är "mörk". Jesus är i dödsriket.
Det är skönt att räfsa i trädgården och elda vinterns torra skräp.
Kan inte samfälligheten ordna en gemensam brasa, så att man inte stör varann?!

Påskafton är en dag av väntan.
Maten är enkel.
Om det finns barn hemma är det roligt att gömma påskägg - och jag vill gärna prata om ägget som symbol för livet.
Påskbuffén på kvällen blir en variant av julmaten, med Janssons frestelse (eller någon annans... ) och handmålade ägg vid bordet.
Motivet kan vara "hopp om uppståndelse..." : )

Vi läser Matteus 28:1-8 och sen tar vi oss till kyrkan och firar påsknattsmässa med dop-erinran.
Underbart att få bekräfta sitt dop och säja:
- Ja, jag vill stå fast i denna tro.

Nej inte denna tro! Sockerchock och gelatinelände.

PÅSKDAGEN

Detta är den stora, glada dagen!
Nu byter vi ut alla mörka färger till ljusa, vita och guldgula.
Fram med alla dukar du har, blommor, påskliljor och gula fjädrar i riset.

Vad ska man äta nu då?
Lax? Tårta? Ja, med gula aprikoser och marsipanfigurer.
Fest ska det vara! Uppståndelse och upptåg, lekar och skratt, klang och jubel!

Uppstått har Je.... - hu! Vem är detta?

ANNANDAG PÅSK

Resten av året är faktiskt en enda lång räcka av påsksöndagar.
Denna dagen gör vi en vandring, antingen med församlingen eller med familjen.
Vi läser Lukas 24:13-35 om Emmausvandringen, de lärjungar som inte förstod vad som hade hänt men som fick följe med den uppståndne Kristus på vägen.

Man kan göra en egen pilgrimsvandring i trädgården.
Sjung psalm 189 "Bliv kvar hos mig" och 154 "Dina händer är fulla av blommor".

ALLTSÅ...

Jag vill att vi återtar påskens betydelse! Det sker i kyrkan men precis lika mycket hemma!
Varför ska alla gäster vara ett hinder för att gå i kyrkan?
Nej, de får faktiskt anpassa sig.
Det är meningslöst att "ha" påsk om man inte firar den, menar jag.

... allt medan samhället glider allt längre bort från helg och helighet....
Det är öppet och kommersen är igång, ingen vila, ingen eftertanke.

Eller som en konfirmand sa:
- Långfredag? Det betyder väl att affärerna har långöppet på den där fredagen...

Påskliljorna trumpetar ut Uppståndelsen!

GLAD PÅSK!
Nu blir det bloggvila några dagar.
Måste hinna duka, baka, predika och bedja...

Livsbejakande hälsningar
Helene Sturefelt, som fotograferade med den enkla lilla mobilen...

VARGEN och FÅRAULVEN

Vargen anfaller.

Utanför Norrtälje gick en mamma med sin barnvagn och hund på promenad i skogen.
Bebyggelse fanns i närheten, men det var mycket mer vildmark än hon anade.
Det var Riala-vargens revir...

Ni har säkert hört eller läst om den mycket obehagliga överraskning de fick.
Plötsligt dök två vargar upp. Den ena vargen bet hunden över nacken och släpade in den i skogen.
Den andra vargen närmade sig mamman med barnvagnen. Tack och lov reagerade hon snabbt och lyckades skrämma iväg den med rop och skrik.

Så hemskt! Vilken mardröm, på riktigt.

På hugget.

Vi glömmer bort att samspela med den natur som vi är en del utav.
Ska vargen bort? Skyddsskjutas?
Ska männikan bort? Skydds... nä, inte så.

Det finns faror överallt.
I trygghetslandet Sverige känns det nästan oanständigt att vi inte har fått bort det farliga.
Ta bort livet. Det är livsfarligt!

Vargen har i alla tider väckt känslor av avsky, rädsla och skräck.
Den är som en hund, fast inte alls.
Den liknar gårdens bäste vän, men är dess fiende.
En ulv i fårakläder.

En varg? Nej, gårdshunden i Holmamåla.

Det här är en klassisk, biblisk bild av den förklädda ondskan.

"AKTA ER FÖR DE FALSKA PROFETERNA, säger Jesus,
DE KOMMER TILL ER FÖRKLÄDDA TILL FÅR,
MEN I SITT INRE ÄR DE ROVLYSTNA VARGAR."
Matteus kap 7:15

Ondskan finns väl inte? Djävulen finns väl inte? Vargar finns väl inte?

Jo, jo, jo.

Men vi vill inte se det och vi vill inte ta med ondskan i beräkningen.
Det allra svåraste är att se ondskan förklädd i kostym eller i ett vackert leende.
Kommer du ihåg Cruella Deville?
Hon som ville slakta alla 101 dalmatinervalparna och göra päls av deras skinn.
Cruel = grym, Devil = djävul.

Den djävulska Fru Grym, själv klädd i päls, förståss.

Typiskt Listerlandet. SJ i Sölvesborg.

Hur känner man igen de falska profeterna?
Så här i stilla veckan går tankarna till händelsen i Getsemane trädgård, där Jesus blev förrådd av Judas - med en kyss...

Fåraulven.

Genomskåda pälsen.

Matteus förklarar:
"PÅ DERAS FRUKT SKALL NI KÄNNA IGEN DEM.
VARJE GOTT TRÄD BÄR GOD FRUKT, MEN ETT USELT TRÄD KAN INTE BÄRA FRUKT."

Genomskåda det tomma pratet:

"INTE ALLA SOM SÄGER ´Herre, herre´, TILL MIG SKALL KOMMA IN I HIMMELRIKET,
UTAN BARA DE SOM GÖR MIN HIMMELSKE FADERS VILJA".

Det är egentligen väldigt tydligt.
Men vi förleds så ofta av det tjusiga yttre skalet.
Det kanske är trashanken som har det klokaste ordet och barnet som har det varmaste hjärtat.

Vi måste lära oss leva med det onda.
Det måste definieras. Avslöjas.
Inte bortförklaras, det hjälper oss inte.

Jag hittar inget redskap till detta varken i politiken, filosofin eller psykologin.
Många förklaringsmodeller har sina poänger, men det är bara i Bibeln som ondskan beskrivs och erkännes.
OCH!  - B E S E G R A S - - -

Flickan tämjer vargarna på BTH,

Blekinge Tekniska Högskola.

Så, när du har en människa framför dig som vållar dig obehag, pröva att i din fantasi klä honom eller henne i pyjamas... och lyssna till orden igen...
Dels kan du få dig ett gott skratt, men framför allt kan du genomskåda ordens klang och syfte.

Ty godheten kan vara klädd i vilka kläder som helst - dess frukt smakar alltid vänlighet, tålamod, frid och samförstånd.

Krulliga hälsningar från Helene,
- som lever och verkar i Blekinge, där orterna heter Ulvasjömåla och Ulvsmåla och AAAoouuuuu....

Se Guds lamm som tar bort världens synder.