BOT - BÖTA - BOTA

Skuggan bevisar ljusets existens.

Augusti bjuder oss sin sista dag, och jag hälsar nytillkomna läsare från Göteborgs Pilgrimscentrum särskilt välkomna till denna pilgrimsblogg!

Har pilgrimsvandring med botgöring att göra?
Och hur kommer det sig att skogsavverkningen här hemma i Gullberna Park, Karlskrona, pausade medan jag var borta?

Detta är det fjärde inlägget med referat från det Nordiska Pilgrimsmötet på Åh stiftsgård förra helgen.
Nu står Roger Jensen i talarstolen, pilgrimspräst från Oslo.
Så här uppfattade jag det han sa.

Fortsättning på skapelsen.

DET SKAPADE OCH DET HELIGA.

Vi är på väg mot en modern pilgrimsteologi.
Men först må vi blicka tillbaka till medeltiden då det kristna pilgrimsvandrandet (p.v.) var mycket utbrett.

Det finns dokumenterat i gamla gåvorbrev att Dronning Margareta (1353-1412) gav 2000 kg silver till pilgrimer, för att användas till kyrkliga föremål.
De skulle i gengäld p.v. för hennes skull och be för henne vid relikerna runt om i Europa.
Hon var nämligen sjuk och trodde att detta skulle hjälpa.

Vallfärden var både en bot och ett straff!

Roger Jensen tipsade om Harald Olsens bok "Havets pilgrimer", att ett sådant straff kunde vara "att stå naken inför alla domkyrkor"...

Denna stränga straff- och botgörningsteologi är helt främmande för oss, men var grunden i medeltidens vandringar.

* Vi är ekumeniska och har inget behov av någon mot-reformation, såsom Luther gjorde på 1500-talet.
* Den inre bönen är en viktigt drivkraft, inte bara att nå fram till reliker.
* Vi vill finna vår identitet, inte gå som straff och inte jaga avlatsbrev som förlåtelsebevis.

Så vår tids vandringar skiljer sig väldigt mycket från medeltidens!

Converse och grönskande stav.

Roger Jensen förstärkte det som flera andra tidigare sagt:

- inte alla vandrar Caminon till Santiago för att få det där diplomet "Compostellan",
- några söker mening genom handling, inte bara intellektuellt,
- några ser det som en billig semester... någon enstaka som botvandring,
- kultur och historia vävs ihop,
- många vill uppleva att man är en del av naturen, inte bara "omgiven av naturen".
Men vid Mattias grav i Trier förenas motiven idag.

Betraktare eller Deltagare?

Här försvann min tanke ned till Blekinge. Hur skulle det gå med skogsdungen vid Kolonivägen?
Jag har bett och välsignat alla stora träd... Stod de kvar?

Jag menar, många vill "bo i naturen", "gärna lantligt" och så skövlar man skogen och spränger bort klippblock för att så många som möjligt ska få plats...
Plöstligt är både "naturen" och det "lantliga" borta, och staden med dess trafik har trängt sig på...

Gode Gud så dumma vi är!

Order: "utan hänsyn".

Oslo-prästen visade bilder från ett möte med katolske kardinal Lehman, som menar att:
- Luthers katekes har ett stort ekumeniskt kapital vad gäller Skapelsen.

Genom p.v. blir världen heliggjord och jag kommer i kontakt med mitt eget liv, sa Roger, ja det är en re-orientering mot evangeliet.

Han påminde oss om Luthers definition av "Gud":
- Gud = den/ det som vi väntar allt gott utav.

Vi frigörs från falska gudar och blir tacksamma för de enklaste ting; att skorna håller och att vattenflaskan är fylld...

Rikedom kopplas bort från konsumtionens materialism och p.v. blir en livstydning:

* Vi upplever Guds tilltal längs vägen,
* Det är ett ordlöst, fysiskt växande in i kristendomen,
* vi söker Gud på nytt tillsammans längs gamla vägar.

Sökare. Finnare!

Vi inbjöds till samtal och Lars-Erik Axelsson från Bönekillan på Österlen sa:

- Det kan visst finnas med ett tydligt bot-motiv i dagens vandringar! Vi går för att något trasigt skall bli helt. Ordet "bot" hör ihop med "bota", läka.
Att vandra i en livskris är en sorts botgöring. Är det att "blidka Gud"? Det kan vi inte skilja åt!
Det är en flytande gräns mellan sociologi och teologi.
Målet är visst viktigt för oss idag. Målet är pilgrimsvandringens kropp!

Roger från Norge lyfte åter fram:

- Men förr var p.v. en pålagd bot, alltså böter, uppifrån, det var inte frivilligt!
Kyrkan hade långa kataloger över vilka synder som kräver vilken bot... det var sannerligen ett straff att vandra!

Men idag har auktoriteten att vandra flyttat in i mig själv och det är inget som kyrkan ålägger mig.

Hot eller möjlighet?

Diakon Jonas Bodin från Tyresö Pilgrimscenter lyfte fram en viktig sida:

- Idag är det hälsokraven som driver på. Man Måste vara frisk... Hälsotrenden är auktoritet.

Stefan Edman hade en tuff kommentar:

- Men duger Luther?
Den öst-ortodoxa kristendomen är mer positiv till både natur och människa!
Kyrkofadern Gregorius av Nyssa sa ju:
- Hela jorden är En kropp och mänskligheten Ett hjärta.

Frälsning enligt otrodox tradition handlar om friskt contra sjukt. Som det är nu fattar vi sjuka beslut.
Ska vi inte satsa på det keltiska istället?

Här blev det applåder, och jag tänkte åter igen på hur hemkommunen har godkänt 29 nya hus i vår bokskog som sluttar ned mot ett vassbevuxet träsk...

Hur ska detta bli??

Roger Jensen försvarade sig och menade:

- Skandinavien har ett arv att förvalta och det är Luthers katekes! Vi behöver komma tillrätta med vårt eget arv och se det med nya ögon.

Stefan Edman:

- Men varför är vi då så sekulariserade här? Jo, för att vi lever i två världar!

Kyrkan har inte förmått bygga broar mellan det världsliga och det andliga. Luthersk kristendom ökar sekulariseringen!
Naturvetenskap och teologi måste hänga ihop. Präster förstår inte hur vi biologer tänker i denna världen. Biologin idag rymmer så mycket sakralt (jobbar inte med "Guds-bevis").

Stefan Edman fortsatte:

- Inom universitetskulturen känner man inte till varandras forskning trots att både fysiker, teologer, biologer och samnhällsvetare berör existentiella frågor! Det är tragiskt. Vi måste bryta den isoleringen.
Jag tror inte att luthersk teologi håller, vi har en annan världsbild nu. Använd det keltiska arvet istället.

Ingen helhetssyn.

Moderator Elisabeth Knox-Seth, präst och författare från Köpenhamn, sa:

- Är vi måske i en ny reformation?

Norske teol. professor emeritus Notto Thelle (som jag ej refererat till än) sammanfattade, som den ålderman han var:

- Luther är låst i sin tid (vilket vi alla är) men han öppnar upp till nya tankar. Ingen tradition "tillhör" någon. Vi får bruka fritt ur alla traditioner.
Vi har en helt annan kristendom än medeltiden.

Det är en svaghet att bara hålla sig till begreppen Synd-Nåd. Hela kristendomen är mycket bredare!

Omogna och mogna sida vid sida.

Bot - Böter - Bota.

Detta är goda ord. Nu ska de tillämpas här hemma.
Men inte trodde jag att det skulle bli så bokstavligt att flisorna yrde...

Det var en nåd att avverkningen av vår skogsdunge stått still medan jag var borta i tio dagar. Märkligt.

När jag skulle plocka björnbär till barnbarnen kom jag rakt in i trädfällningen, som just börjat.
Jag stoppade "skördaren" (vilket fint ord på en så obehaglig uppgift) och sa:

- Du vet väl om att ni inte får ta de stora träden?
- Jag har order om att avverka allt "utan hänsyn".

Vad gör en pilgrim då?
Jo, skyndar sig hem och ringer Länsstyrelsen, som ser att ingen dispensansökan finns för området, trots att kommunen godkänt detaljplanen.

Osynliga invånare hemlösa.

Hon var på plats med kort varsel.

- Här finns med all sannolikhet den rödlistade Läderbaggen. De stora ekarna och bokarna måste inventeras.
- Vad gör vi med våra maskiner?
- De får ni flytta. Avverkningen stoppas, tills vidare.

De pengaintresserade var inte glada över min räddningsauktion. Skulle de trots allt fortsätta, blir det böter.
Men det skulle inte bota den skada en skövlad skogsdunge innebär.

Läderbaggarna jublade - jodå, vi har dem i trädgården - och grannbarnen fick lite hopp när åtminstone några vuxna försökte protestera.
Många har sett mig vandra här med min stav.

Naturen bjuder.

På min fråga var en av skogsarbetarna själv bodde blev svaret:
- I skogen, långt bort från staden...

Men då blev jag arg...
I kraft av alla vandringar och all världens goda föredrag och pilgirmsteologi, fräste jag ifrån:

- Så när du en dag på jobbet har skövlat hela vår skog, då åker du upp till din egen skog och tycker du har gjort ett bra jobb?! Vi är utlovade hänsyn till både "träd, klippblock och andra skönhetsvärden" men det fördärvar ni på ett ögonblick!
Du har också ett hjärta och ett förstånd att tänka med, och det går inte att gömma sig bakom "göra sitt jobb..."

Nåväl, det hela slutade med att vi önskade varandra "trevlig helg" och skogsmaskinen försvann...

Vi hade en gång en skog.

Barnbarnen hade för länge sedan ätit upp sina björnbär och undrade vart deras mormor tagit vägen.
- Jag försöker rädda en skog...

Nu är det många böner för att all den här goda pilgrimsteologin ska få en positiv verkan på detta nya bostadsområde.

Det blev så fruktansvärt tydligt att det inte finns något helhetsgrepp mellan bostadsplanerare, naturvårdare och skogsarbetare.
Frågan är vem som får den värsta boten, bötern - skogsbolaget, eller jag...?

Bot-ten-lösa hälsningar från Helene F Sturefelt,
- som sjunger psalm 287 om hur Skapelsen pinas, fångas och förråd för pengars skull...

Läderbaggarna protesterar.

GÅ SIG TILL TRO, Åh stiftsgård

Kuststigen. Moderna pilgrimer.

Vi är ett folk på vandring!
Svenskarna rör sig mycket i skog och mark och hämtar kraft där.

Vi vandrar med Friluftsfrämjandet, hembygdsföreningen och Naturskyddsföreningen.
Vi plockar bär och svamp och en del vandrar på golfbanorna... och den nya folkrörelsen heter pilgrimsvandring.

Syfte och motiv är olika men vi hoppas alla hämta kraft i naturen, med fötternas hjälp.
Vi vill alla "finna oss själva" och inte många vågar säga "finna Gud", men i pilgrimsrörelsen hör det naturligtvis ihop.

Kuststigen, lågvatten.

Detta är tredje inlägget från det nordiska pilgrimsmötet på Åh stiftsgård i Göteborgs stift.

Plats i talarstolen för Lena Gemzöe (ja, man kan stava - sjö på många sätt...).
Hon är antropolog och genusförskare från Stockholm.

Lena lägger nu ett mänskligt perspektiv på detta med att pilgrimsvandra och har studerat "människan i samhället".
Inte minst har hon studerat pilgrimer i Santiago de Compostella i Spanien.

Hon tog Victor Turners teorier till sin hjälp. Känner inte honom... men här får vi ytterligare några perspektiv.
Jag återger hennes föredrag såsom jag uppfattade det.

Fotona är tagna i undersköna Bohuslän med strandklippor och urberg som gör mig urlycklig.

Urlycklig på urberget.

Under medeltiden stärkte pilgrimsvandrandet (p.v.) nationernas ledare att sprida sina budskap till folket.
Pilgrimsvandrandet är anti-strukturellt och lämnar världsliga roller, till förmån för frihet och jämlikhet.

P.v. både stärkte makten och gav den nya influenser.

Vi har ju länge hört att vi idag är så sekulariserade. Glöm det.
Det har forskarna gett upp!
Istället talas det om en re-vitalisering av religionen, genom pilgrimsvandrandet, sade Lena Gemzöe.

Också en "frälsarkrans-pärle-sten".

Viktiga pilgrimsplatser i Europa är Svarta Madonnan i Polen, Lourdes i Frankrike, dit många ghaneser åker och förstås Santiago de Compostella, dit många irländare åker.

Mariahelgedomar är särskilt viktiga för katoliker, fortsatte hon, och under 1800-talet uppenbarade Maria sig på flera platser.
Den andliga världen blir synlig och materialiserad.

(- intressant att tänka på att ordet materialism kommer från ordet mater = moder!)

Många kvinnor vallfärdar till platser där Maria uppenbarat sig för att fysiskt få erfara Guds närhet, genom t ex en staty.
Det är enkla människor som gör detta, och då uppstår en spänning mellan det folkliga och den officiella kyrkan.

Vad finns bortom kröken?

Pilgrimsvandrandet idag är en feminisering av tron.
Det är kvinnor som dominerar och gör riter. Ett speciellt exempel är Fatima i Portugal, där kvinnorna går på sina knän sista biten...

Varför?
Logiken är dels ett löftesgivande till Gud:
- Om mitt barn blir friskt så ska jag...
Dels kvinnornas omsorg och ansvar för familjens hälsa, där p.v. ingår.
De har en mycket innerlig relation till Maria, med denna starka kroppsliga ritual.

Lena Gemzöe visade bilder från Santiago.
Detta är en äldre pilgrimsplats från tidig medeltid. Här ser vi inga kvinnor gåendes på knä.

Men det pilgrimen ska göra när hen kommer fram är att kyssa foten på St Jakobs staty..
Detta är mycket främmande för protestanter... Inte ens en taktil beröring ingår i vår trosuppfattning.

Går inte på knä här.

Det var på 50- 60-talen som pilgrimsleden till Santiago de Compostella återupplivades.
Det blev ett turistmål för dem som hade bil.
På 1980-talet började folk "fotvandra" som det hette. (ja, hur annars?)

Det var mångfacetterade motiv, sa Lena:
- Sökare, äventyrare, nyandliga, prövning av tron med mera.

Var och en formade sin vandring individuellt, bortom kyrkorna.

Jag vandrar individuellt...

"What on earth is going on?"
Vandrandet har bara ökat sedan dess.

Det har också blivit en "passage-rit".
Gamla motiv kommer tillbaka såsom fattigdomsideal, jämlikhet och det anti-strukturella.
Många författare ger sig ut, böcker skrivs och blir lästa. Gemensamma motiv kan vara:

- Man har hamnat i en livskris och p.v. är en fungerande lösning.
- Men det är inte alltid "Gud" är med i sikte.
- Det blir alltså en rit som behövs genom olika åldrar och faser.

- Motion såsom fysisk prestation (Caminon är 80 mil lång i sin helhet), annars är det ingen riktig p.v. menar de.
Träningskulturen är integrerad i andligheten! Men...

"No pain, No glory"...

Ska du ha ett nyp så du blir en riktig pilgrim, ha ha!

Hm, det där sista låter ju inte bra... men så lär det stå på vissa T-shirtar, som luktar macho.
Visst, jag luktar gärna svett men inte för att få en bättre position, varken i himmelen eller på jorden!

Lena Gemzöe fortsatte:

När det gäller åldern på dem som vandrar Caminon i Spanien så är det i genomsnitt medelålders människor.

Kvinnorna är 50 +. Männen är 60 +.
Det tar lite längre tid för dem att våga erkänna krisen som livsåldern kan innebära. Männens kris kommer ifatt dem vid pensionen...

... medan kvinnorna lite tidigare inser att de vill ta hand om sitt liv på ett annat sätt.

Jag tänkte efter. Det är ju sant!
Jag tillhör dem som vandrat mig frisk ur en skilsmässa. Och jag har under detta hemska sjukskrivningsår med stress-demens kunnat hålla mig ovanför ytan tack vare pilgrimsvandrandet.

Och skrivandet... det välsignade skrivandet!

Döden kommer ifatt oss.

Antropologen konstaterade vidare:

Målet är inte intressant. Det är vandringen som är i fokus och den process det medför.
Så var det inte för medeltidens människor. Målet var oerhört viktigt, annars gav man sig inte iväg!

Jag tänker att detta är typiskt för vår tid.
Vi tror inte att det finns något mål för livet, så vi får väl knata på ändå... Vart, vet man inte, bara att det är bra att gå...

Och att man längtar efter att få använda sin kropp i den andliga relationen.

Ser målet för min dagstripp.

Vid panelsamtalet som följde kom flera intressanta synpunkter fram:

- Vi är med i en växande folkrörelse!
- Kroppen har tillgång till det heliga.
- Vi kristna har ritualerna med som ram, det är en styrka.

- Ritualer finns även i den sekulära världen. I Göteborg går många till fotbollsmatcherna som en "ritual", det ger identitet. Det blir synligt vad man skall göra - se fotboll!

- De officiella kyrkorna accepterar själva pilgrimsvandrandet, men det folkliga motivet har sin egen logik som inte katolska kyrkan har legitimerat officiellt.

Fiskestugan närmar sig.

Jag låter Nidaros pilgrimspräst Einar Vegge få sista ordet:

Han mötte en man som ville följa med och vandra.
- Men jeg er icke religiös!
Efter ett antal dagar och mil hade Guds-erfaringen landat i kroppen.

Han gick sig till tro. - - -

Min lilla dagstripp fick dock ett tvärslut då allemansrätten blockerades av en privat brygga... Egentligen borde jag gått tvärs över verandan, sjungande "Härlig är jorden", men jag vågade inte det...

Det privata hindrar allemansrätten.

Dessa anteckningar renskrevs idag, på 50-års dagen av baptistpastor Martin Luther Kings tal "I have a dream" - drömmen om att slippa bli bedömd utifrån sin hudfärg.

För mig är det viktigt att våra pilgrimsvandringar även har det solidariska och medmänskliga uttrycket.
Annars riskerar p.v. att bli ännu ett introvert självförverkligande, och det behöver vi inte mer utav.

Mycket kroppsliga och fotriktiga hälsningar från
Helene F(ot) Sturefelt,
- som hoppat över stenar och jagat krabbor i en re-vitalisering av både kropp, själ och ande!

FÖRUNDRAN och MARELD - Stefan Edman

Jag ser, jag ser Guds bländande ljus!

Man kan använda sin semester till mycket.
En del åker till Mallorca och en del läser tjocka romaner.
Jag har pilgrimsvandrat och lyssnat på föredrag i Bohuslän. Det är ungefär samma sak, fast bättre!

Det nordiska pilgrimsmötet var i år förlagt till Åh stiftsgård.
Nu är det Stefan Edmans tur i talarstolen. Detta är en fortsättning på gårdagens inlägg.

Stefan Edman i Åh kyrka.

Så här uppfattade jag det han sa, med rubriken:

FÖRUNDRAN!

Helt klart kommmer pilgrimsrörelsen att förnya våra kyrkor!
Det påverkar samhället mot ett hållbart sätt att leva enklare och mer ekologiskt.

Den norske poeten Ola Paus sa:

- Vi har allt. Men allt är också det enda vi har...

Badbryggan på Åh.

På medeltiden längtade människan här ifrån, bort från ett eländigt liv, sa Stefan Edman.
Man upplevde sig vara en främling, en "peregrino" som det heter på latin, det ord som sedan blev ordet pilgrim.

Men jag vill att vi ska bli hemma på jorden!
Jag vill att vi ska få en ny kärlek, bort från alienation och främlingsskap som föder tröstkonsumtion.

Frågan är vad som är heligt - och inte heligt?

Pilgrimens sju nyckelord är:

- Frihet, Enkelhet, Tystnad, Bekymmerslöshet, Långsamhet, Andlighet och Delande.
Men jag skulle vilja ha ett åttonde pilgrimsord, och det är Förundran.
I förundran föds det sakrala!

Tät mossa på berghäll.

Nu kommer Stefan Edmans fyra punkter om Förundran:

1. Förundran - stanna upp och upplev med alla sinnen:

- När du står på ett berg kan du tänka: Detta berg är 1,8 miljarder år gammalt, åh vad vi är unga!

- Eller när du sitter på en blomsteräng: Vi är inte ensamma. Här finns 5000 miljoner spindlar i gräset!
De har kapacitet att spinna 800 meter spindelnät, visste du det?
Honorna är störst och det är ett matriarkat som råder...

- Se på fåglarna: Tornsvalorna flyger till Afrika och navigerar efter stjärnorna. Är det disigt navigerar de efter jordens magnetfält - en förmåga som är inbyggd i fåglarnas DNA.
Är inte det något att förundras över, så säg?!

- Tag ett grönt blad: där börjar vårt liv. Klorofyllets process är förutsättningen för att livet ö h t finns på jorden. I ett enda blad finns 40 miljoner syrefabriker!

-  Förundras när du tar en näve jord: där finns flera miljarder bakterier som tillverkar liv i jorden! Det doftar liv.
Det skapar ödmjukhet, och det behöver vår västerländska människa återerövra.

Dött vårdträd framför Åh stiftsgård. Inte bra.

2. Vad gör Förundran med oss?

Stefan Edman ser en linje mellan ödmjukhet - vördnad - vårdnad.

Vördnaden är vårdnadens drivkraft.


Och så formade han 6 F-ord:

* Förundran leder till lusten att Förstå mer och söka kunskap.
* När vi Förstår mer om naturen så leder det till Förändring.
* Förändring leder till behovet att be om Förlåtelse för vår slösaktiga livsstil...
* Förlåtelsen ger insikt om att vi kan vara Förnöjsamma över det vi faktiskt har (dock, vi ska ta strid mot orättvisor i andra delar av världen, men vara nöjda för egen del, tillade han.)

* Förnöjsamhet leder till Förtröstan, att ha tillit.
* Förtröstan leder tillbaka till början - att Förundras över hur fantastisk skapelsen är!

Riktigt nära blir mossan till palmer!

3. Förundran finns med i Bibeln.

Stefan Edman är uppvuxen på västkusten i den kristna kontexten.
Om vi inte begriper sammanhangen, kan vi ju fråga djuren... de förstår!
Och så citerade han JOB kap 12:7-10:

MEN FRÅGA DU BOSKAPEN, DEN MÅ UNDERVISA DIG,
OCH FÅGLARNA UNDER HIMMELEN DE MÅ UPPLYSA DIG.

ELLER TALA TILL JORDEN, HON MÅ UNDERVISA DIG,
FISKARNA I HAVET MÅ GE DIG BESKED.

VEM KAN INTE LÄRA GENOM ALLT DETTA ATT DET ÄR HERRENS HAND SOM HAR GJORT DET

I HANS HAND ÄR JU ALLT LEVANDES SJÄL OCH ALLA MÄNSKLIGA VARELSERS ANDA.

Så, deltag i förändring för klimat och miljö!

Klimat-smart?

4. Förundran - hur går vi vidare?

Kyrkan har tappat Skapelsen, vart tog den vägen i förkunnelsen?
Första trosartikeln "Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare" har inte tillräckligt stor plats, menar Stefan Edman.

Men det keltiska arvet har bevarat detta!

Där finns en helhetssyn, ett holistiskt förhållningssätt till naturen och mänskosynen är positiv.
Den östliga formen av kristendom - alltså de ortodoxa kyrkorna - tillsammans med den keltiska andligheten bär en god kristendom, till skillnad från den hårda, fördömande romerskt katolska... Inte ens luthersk andlighet duger i detta sammanhanget.
Sade Stefan Edman.

Badhytt - en keltisk kyrka? ; )

Hm... här blev det reaktion i bänkarna kan jag säga.

Några kippade efter andan över en så rak uppfattning.
Många applåderade, först tveksamt men sedan alltmer bestämt.

Jag kände mig så bekräftad. Stefan Edmans sätt att tro är även min!
Jag har mitt eget uttryck för det:

Biologi-teologi!

Klart, djupt vatten.

Naturen är inte bara vacker, eller en modell för den "inre vandringen". Den har även ett egenvärde!
Jorden har fått fel namn tycker jag, den borde heta Planeten Havet, sa Stefan.

Det söta har varit salt. Vi har vatten i örat som förmedlar ljudintrycken till hjärnan.
Vi har laguner av vatten i ögat som hjälper oss att se!

Vattenmolekylen är oerhört vacker. Den har en vinkel på 104 grader som är precis den förutsättningen livet behöver.
Då kan vi förundras ännu mer när vi slår upp Psaltaren 104 och ser att det är en enda lång lovsång till Skaparen...

DU HÖLJER DIG I LJUS SOM I EN MANTEL...

Gud är ljus och bryggan är kort..

Han fortsatte med en uppmuntran:
- Läs naturkunskap innan ni går ut på era vandringar! Ta med er floran och poesiboken! Låt allt detta finnas sida vid sida med Bibeltexterna.

Och så avslutade han med en bön ur Harald Olsens bok "Keltisk andlighet", sid 85: En miljon mirakler:

DU, GUDS SON, GÖR ETT MIRAKEL MED MIG:
- FÖRVANDLA MITT HJÄRTA.

DU, SOM MED DITT BLOD FÖRSONAR MÄNSKLIGHETEN,
- RENA MITT HJÄRTA.


DET ÄR DU SOM FÅR SOLEN ATT LYSA OCH ISEN ATT GLIMMA.
DU FÅR ÄLVARNA ATT FLYTA OCH LAXEN ATT HOPPA.

DIN SKICKLIGA HAND SÄTTER HASSELN I BLOM,
OCH GER MAJSEN DESS GYLLENE FÄRG.
DIN ANDE SKAPAR FÅGLARNAS SÅNGER OCH BINAS MJUKA SURR.


DITT SKAPARVERK ÄR EN MILJON FANTASTISKA MIRKALER,
SKÖNA ATT SKÅDA.

JAG BER DIG BARA OM ÄNNU ETT MIRAKEL:
- GÖR MIN SJÄL VACKER.

Åh, tack!

Kristus är min livboj.

Stefan Edmans föredrag fick sin tillämpning sent på kvällen, kl 23.
Det jag nu vill berätta, går inte att bildsätta...

När solen gått ned, denna andra konferensdag på Åh stiftsgård, samlades vi åter några stycken för att gå ned till badplatsen.

Månen hade just gått upp och vi hade dess sken i ryggen, så skuggorna gick liksom framför oss.

Det var mörkt vid klipphällarna. Bryggan var mörk. Vattnet var också mörkt...
- Det här vågar jag aldrig! tänkte jag.

Tänk dig detta i nattens mörker..

En efter en hoppade de i vattnet.. Jag stod kvar på bryggan, och förundrades över det jag såg...

Osynliga plankton, med floriseradande effekt, blev självlysande för varje simtag!
Det såg ut som om de simmade i lysande sockerdricka!
Ja, själva rörelsen liknade en ängel, sådan som man kan göra i snön, men nu i det salta havsvattnet.

- - -

Mareld. Marin eld.
Ett ljus i mörkret över djupa vatten.

Skapelsen talade. Teologin blev fysisk. Bio-logi = läran om livet, kan den vara annat än djupt religiös?!

Vi som inte vågade, fick en lövruska i handen.
- Gå ned på badtrappan, vifta lite med ruskan i vattnet och se vad som händer!

Helt otroligt...
Det gnistrade som av små tomtebloss i ytvattnet!

Solnedgång över Åh skärgård.

- Jag vill ta kort, sa någon, men Nej!

Det heliga kan inte fångas på bild! Och att slå en blixt ned i vattnet tar bort effekten...
Gud och de lysande planktonen drog sig undan alla försök att hanteras...

Jag är så rädd för mörka vatten. Jag är lika rädd om det är klart och jag ser vad som finns där i djupet...
Men om man badar när det är mörkt, då tar nattens mörker bort det andra mörkret och skapar jämvikt!

Och visst är det sant det som Erik blomberg en gång skrev:

VAR INTE RÄDD FÖR MÖRKRET
TY LJUSET VILAR DÄR.

Nu har jag själv sett det.
Nästa år lämnar jag rädslan hemma, för jag vill också simma i mareld!

Efteråt stod vi kvar på de rundslipade klipphällarna och tittade på stjärnhimlen.
Norrmän, danskar och göteborgare började sakta sjunga de sånger som fanns i hjärtat, i en evig tacksamhet till Gud, vår Skapare.

Åh kyrka upplyst.

Så fick vi se Bohusläns mirakel i augustinatten: marelden som glimmade...

Till sist:
Den keltiska bönen har jag format till en morgonmässa som vi använt där jag arbetar.
Om någon vill ha denna agenda, får ni gärna höra av er!
Maila då helene.f.sturefelt@live.se

De tacksammaste hälsningar med många F !

Helene F(örundrad) Sturefelt,
- som just nu har tappat andan...

Grön  algskog under vattnet.... hu.

NORDISKT PILGRIMSMÖTE

Åh stiftsgård i kvällssol.

Vilka ljuvliga dagar!

Tillsammans med ett 70-tal andra vandrare har jag fått vara i mitt hemlands trakter, och hört mitt hemlands vilda tungomål; göteborgska, i symfoni med norska, finska, danska och skånska.

Från nästan hela Norden var vi samlade för att lyssna till föredrag om pilgrimsrörelsens själ, under temat :
PILGRIM IDAG - LÄNGTAN OCH MÖTEN i spänningsfältet mellan "helig" och "allmännelig".

De närmsta dagarna skall jag återge det jag uppfattade och upplevde.
Som vanligt bildsätts texten med egna foton.

Men det gick inte att fånga när vi simmade i marelden på natten... det tillhör sannerligen "det heliga" i en oförglömlig upplevelse!

Följ med till Åh stiftsgård! Vi kliver på bussen i Ljungkile.

Mellan Göteborg och Uddevalla.

Göteborgs biskop Per Eckerdal välkomnade oss och inledde med ett rabbinskt citat:

 - "Framtiden har ett långt förflutet".

Det förflutna ger förutsättningen för framtiden.
Med Guds nåd kan det förflutna övergå till en god framtid.
Ja, Guds nåd är som ett tonartsbyte! Moll blir till dur.

Biskopen pekade på altartavlan i träkyrkan och fortsatte:

- Den förlorade sonen upplever Guds nåd då det mörka förflutna övergår till ljus framtid.

Bruten brygga, brustet förflutet.

Agneta Riddar, kvällens moderator, välkomnade kvällens talare med att säga:

- Om du tror att din båt vid stranden är ett hus, då är det hög tid att ge sig av, så att den inte slår rot i gyttjan!

Ordet gick till den fyndige och rolige professor Ola Sigurdsson, Göteborg.

- Upprepning är spontanitetens moder! Hur ska man lära sig vandra?
Genom att vandra...
Och här står jag och talar om vandring... jag som aldrig har pilgrimsvandrat..

Vandringsstavar på Åh stiftsgård.

- Varför försvann pilgrimsvandrandet vid reformationen?
Det finns flera orsaker.

För Luther gled det yttre och inre bruket isär. Han hade sett hur övertron på gärningar hade gjort människan olycklig och det uttnyttjades av kyrkans män, som sålde syndernas förlåtelse genom avlatsbrev.

Befrielsen hette "genom tron allena" och alla yttre bruk ansågs ligga i riskzonen i rädsla för gärningsrättfärdigheten.

Nationalstaternas framväxande hindrade pilgrimerna - man kunde ju vandra över gränserna till ett annat land - och det var inte bra.
Var och en skulle stanna på sin plats, menade man på den tiden.

Samling över gränserna, vid Paviljongen.

Sedan gjorde Ola Sigurdsson upp med "pilgrims-myten".

Vi som har läst teologi känner igen Wingren och danske Lögstrup.
Dessa båda teologer ogillade den fromhetsriktning som fokuserade på vårt medlemskap i himlen.
Denna himmels-längtan tog överhanden och jorden blir bara ett väntrum, menade de.

Människan blir en främling på jorden. Wingren och Lögstrup ville hålla ihop spänningen mellan himmel - jord.
De tyckte inte om ordet "pilgrim", det tog bort meningen med det jordiska livet och det skapade.

De här perspektiven är viktiga för oss att höra, vi som pilgrimsvandrar idag, men har en helt annan infallsvinkel.
Historien bakåt ger riktning framåt.

Himmels-längtan.

Ola Sigrudsson lyfte fram Selma Lagerlöfs "Jerusalemfararna":

Inte alla ville följa med till Jerusalem.
- Men varför har Gud skapat Dalarna så skönt om vi inte ska leva där? sa mannen i Nås och stannade kvar.
Han fick tillbaka sin hembygd av Gud som gåva - och det gjorde honom till en annan sorts pilgrim.

Tömmer "pilgrims-myten" tillvaron på mening?
Ola menar att Wingren-Löstrup förenklar. Mannen i Nås lyckades hålla ihop perspektiven.

Himmel OCH jord. Brunt lågvatten.

Med detta klargjort ställde han frågan varför vi pilgrimsvandrar idag:

- Det kroppsliga återvänder. Teologin behöver inte bara öronen som lyssnar till predikan, utan hela kroppen!
Det är ju detta som är inkarnationen = in karne = i köttet, i kroppen. Gud själv blir kroppslig genom Jesus Kristus.

Pilgrimsvandringen idag är ett fysiskt förhållningssätt till Gud!
Gudsgemenskapen överlever inte bara på teorier...

Vi är alltså tillbaka till början, sa Ola Sigurdsson. Kristendomen blir en väg igen!

Här kommer de!

Pilgrimsvandringen är också uttryck för en existentiell rastlöshet.
Vi är aldrig helt hemma, men vi är inte flanörer, inte på drift och vi vill inte tömma tillvaron på mening, utan pilgrimen är på väg, i rörelse, i utveckling.

Men då menar jag inte MMiLC, sa Ola, alltså Medelålders Män i Lycra som cyklar till jobbet som om det vore Tour de France!! Det är inte pilgrimsmässigt!

Skratt och applåder!

Så kan det gå! Aj aj.

Nu byter vi tungomål från göteborgska till danska.
Pilgrimsprästen från Århus i Danmark, Elisabeth Lidell, välkomnades fram.

- Varför pilgrimsvandrar så många människor idag?
Hon såg två punkter:

* Vuxna människor ger sig ut när de nått en ålder då livet gör ont... Man söker en ny-orientering.
* Vi vet att livet har ett slut... och söker ett mål.

Pilgrimsrörelsen breder snabbt ut sig genom hela Europa nu!

Längtan är trons första steg, sa Ignatius av Loyola.
Hela vårt liv är en vandring mot det heliga.

Orden flyttar ned i fötterna. Evangeliet får ben och går ut.

Evangeliska pilgrimstår!

Elisabeth lyfte fram texten där Jesus slår följe med lärjungarna då de bedrövade vandrade från Jerusalem till Emmaus.
- Jesus slog följe med dem... och då öppnade han deras ögon så att de förstod Skriften!
Det skedde medan de var på vandring.

Pilgrimen läser Bibeln med "fötternas perspektiv" och hittar många anknytningspunkter.

- Jag rör mig, och blir berörd.

Ett exempel till.
Moses stod vid den brinnande busken då han hörde Herren Gud säga:
- Ta av dig skorna, du står på helig mark!

Ja, vi går på helig jord, i en grön katedral.

En havsnära katedral.

Elisabeth Lidell talar en mycket vacker skandinaviska och berättade om en pilgrimsvandring med ett gäng konfirmander.
Att kristendomen skulle kunna vara en levande tro finns inte i det allmänna medvetandet.
De mötte några äldre som frågade:

- Har ni gått vilse?
- Nej, vi pilgrimsvandrar.
- Ska ni till Mekka?
- Nej, vår mål är himmelen!

Vår tids sekulariserade människor tror att det bara är invandrare som praktiserar sin tro...

Hon avslutade med en udd mot sin egen kyrka:

- Att pilgrimsvandra är den förnyelserörelse som vitaliserar hela kyrkan. Men i Danmark har man inte fattat detta...
Danske statskirken tror att förnyelse bara handlar om vad som sker mellan kl 10-11 på söndagen...

Förnyelse!

Den tyske pilgrimsprästen Berndt får sista ordet:

- Pilgrimsrörelsen ger en religiös erfarenhet just genom att gå, inte genom att snakke!
Erfarenhet är alldeles nödvändig. Detta kan omvända hela livet.
Ja, det är en stor utmaning för hela kyrkan!

I nästa inlägg får Stefan Edman ordet.

Vid pennan:
Helene F Sturefelt, liten pilgrimspräst i Karlskrona, som vet vilken friskvård detta är!

Med blicken mot himmelen och fötterna på jorden... och i bön för alla ofrivilliga pilgrimer som flyr konfliktens härdar.

Himlen har landat.