HÄR VID STRANDEN - psalm 814

Solsken i strandfibblan.

Augustisolen värmer och marken doftar varmt av gårdagens åskregn.
Jag cyklar min runda och får upp ångan. Blodet värmer upp mig inifrån och jag längtar efter att få bada.

HÄR VID STRANDEN
   NÄRA VATTNET
     FINNS EN PLATS SOM GER MIG RO.

HÄR VID STRANDEN
   NÄRA VATTNET
     FYLLS MITT INRE UTAV RO.

Här vid stranden.

Jag parkerar cykeln intill det stora döda trädet med sina nedfallna grenstockar.

Städningen efter folk som skräpat ned gör mig smutsig till det yttre, men glad och ren inuti. Det är kärleken till naturen som driver mig att befria gräset från plats, fimpar och burkar.

Vattnet kluckar mot min pyttelilla strand med utsikt in mot stan.

Jag plockar upp min psalmbok - Psalmer i 2000-talet - och läser Ragnwei Axelli's psalm 814:

HÄR FÅR JAG VILA
   OCH DU FINNS HÄR MITT I LIVETS KAMP OCH STRID...

Glaskross mot stenen.

Fötterna går i vattnet. Känner in. Varmt möter kallt. Snart har jag vant mig.

Sjögräs har flutit in så det rensar jag bort. Gör fint omkring mig. Slänger in havets gödning in bland buskarna.
Egentligen skulle man lägga detta fina materiel hemma i trädgårdens rabatter. Men jag har ingen.


HÄR VID STRANDEN
   NÄRA VATTNET
     GAV DU MAT I ÖVERFLÖD

HÄR VID STRANDEN
   NÄRA VATTNET
      VÄRMER ÄNNU ELDENS GLÖD.

Sjögräset fastnade.

En doft av grillkol når näsan. Glada skratt från grillplatsen ovanför mig blandas med skrattmåsarnas skrän.

Så gott det luktar. Jag börjar bli hungrig. Tänker på den berättelse som gömmer sig i sångtexten:

DÅ DE STEG I LAND FICK DE SE EN GLÖDHÖG OCH FISK SOM LÅG PÅ DEN, OCH BRÖD.

JESUS SADE:
- HÄMTA NÅGRA AV FISKARNA SOM NI JUST FICK.

SIMON PETRUS GICK UPP PÅ STRANDEN OCH DROG I LAND NÄTET, SOM VAR FULLT AV STORA FISKAR, 153 STYCKEN.
OCH FAST DET VAR SÅ MÅNGA GICK NÄTET INTE SÖNDER..

För några månader sedan var jag där... vid Tiberias sjö, eller Genesarets sjö som den också kallas.
Lärjungarna hade återgått till sitt ursprungliga yrke efter Jesu uppståndelse.
Nu visade han sig för dem igen, genom att göra något mycket vardagligt - laga mat och grilla fisk.

Genesarets sjö, Israel.

JESUS SADE TILL LÄRJUNGARNA:
- KOM OCH ÄT.

INGEN AV DEM VÅGADE FRÅGA HONOM VEM HAN VAR; DE FÖRSTOD ATT DET VAR HERREN.

JESUS GICK FRAM OCH TOG BRÖDET OCH GAV DEM, OCH LIKASÅ FISKEN.

DETTA VAR TREDJE GÅNGEN SOM JESUS VISADE SIG FÖR SINA LÄRJUNGAR SEDAN HAN UPPSTÅTT FRÅN DE DÖDA.
Johannes evangelium, kapitel 21:9-14.

Det är så vi känner igen Jesus - han tar ett bröd, bryter det och delar ut...

Delar ut, till alla.

Jag satt där vid min pytterlilla strand i Sölvesborgsviken och funderade på hur jag har hört andra berätta om sina mästare, profeter eller guider... hur de ger sig tillkänna.
Det är ofta mycket andligt och svårt för andra att verifiera.

Men Jesus är så konkret.
Han tar ett bröd. De visste mycket väl att det symboliserade hans kropp. Den utgivande kärleken, som Jesus gav och gett och ännu ger till oss var och en.

Det går att upprepa. Denna handling går att verifiera. Och se.

Och fokus är riktad utåt. Mot omvärlden.

Fast dig ser jag inte...

HÄR VID STRANDEN
   NÄRA VATTNET
     TALAR DU TILL OSS IDAG

HÄR VID STRANDEN
   NÄRA VATTNET
     ÄR MITT SVAR; SE, HÄR ÄR JAG!

Jag älskar havet! Kallt och klart omslöt det min kropp när jag lade mig med ryggen i.
- Åh! Aaahhh... !!

Vem har sagt att kallt är dåligt? I en tid som är så kolossalt överhettad är väl detta det bästa man kan få!
Håll huvudet kallt. Doppa dig helt. Svalka ned systemet.Och tänk klart.

Vilken känsla att sedan sätta sig på stenarna och rinna av en stund. Porerna i skinnet är stängda och vinden känns skön. Ute! Mitt i naturen. Som det skall vara.

Genomblåst och fri. Eller bara blåst...

HÄR FÅR JAG VILA
   OCH DU FINNS HÄR MED DIN NÅD FÖR VARJE TID.

Viking Woman?

Undrar vad historien är bakom den här gamla stenbryggan, eller vågbrytaren, som jag sitter på...
Vem lade dit stenarna? Fanns det en brygga här en gång? Har vinterns stormar förstört den?

Är det resterna av något stort jag ser?
Precis som i livet... när havets stormar har härjat vilt med oss.

Något glider fram genom vattnet. Mellan mina fötter ser jag den, glasögon-maneten som tar sina luftiga simtag, knappt synlig.

Så kan en människa känna sig, knappt synlig... men finns ändå.

Att finnas men inte synas.

Gud talar till oss än idag. Genom manetens rörelse blir jag uppmanad att se den, som ingen bryr sig om.
Skaparen visar mig sin närvaro genom det skapade. Gud är lika levande och rörlig som vattnet.

Gud - ande och sanning. Levande och rörlig.

Och talande.

Jag svarar tyst:
- Här är jag.

Jag vill älska dig Gud idag, genom att göra fint på stranden och varsamt se maneten pumpa sig utåt igen.
Jag vill älska dig Jesus Kristus genom att doppa mig tre gånger i vattnet, och tacka dig för dopets renande bad, då jag blev upptagen i din stora familj.
Jag vill älska dig helig Ande genom att låta vinden torka min hud och solen värma min kind.

Älskar.

HÄR FÅR JAG VILA
   OCH DU FINNS HÄR MITT I LIVETS KAMP OCH STRID.

HÄR FÅR JAG VILA
   OCH DU FINNS HÄR MED DIN NÅD FÖR VARJE TID.

Jag cyklar hem, över bron, och är alldeles levande.

Ingen vågade fråga vem han var.
För lärjungarna var det så uppenbart, men ändå overkligt att Jesus verkligen var där, på deras strand.
Vi i vår tid måste fråga. Ingenting är självklart längre.

- Jesus är det du? Är du verkligen här? Eller är det bara din kristall-energi?

Med djup tacksamhet tänker jag på hur kyrkan bevarat nattvardens sakrament i tvåtusen år.
Brödet har brutits oavbrutet i två sekler, på olika platser i världen! Det är enastående.
Varje dag har människor fått smaka den lilla oblaten, doppad i vinet, med sin kraftfulla betydelse av syndernas förlåtelse.

Dopet en gång. Nattvarden ofta, för vissa varje dag.

Dopet en gång. Men dopp varje dag!

Fridfulla hälsningar från Helene Sture Blötfelt,

-rofinnare och sjögräsfiskare,
- som hoppas att du vågar fråga om Jesus verkligen är hos dig. Gör det. Var välsignad.

HERREN VÄLSIGNE DIG OCH BEVARE DIG,

HERREN LÅTE SITT ANSIKTE LYSA ÖVER DIG OCH VARE DIG NÅDIG,

HERREN VÄNDE SITT ANSIKTE TILL DIG OCH GIVE DIG FRID.

I FADERNS OCH SONENS OCH DEN HELIGE ANDES NAMN. AMEN.

Amen!

ENSAM i NEW AGE - Om utrensning

Ensam.

Denna artikel är en fortsättning på den förra.

För mig är det så viktigt att vi håller religionsdialogen levande - oavsett vilken livsfilosofi vi lever i.

Vi har invaggats i föreställningen att tillvaron är ett hopplock av åsikter som man själv väljer. Rätt och fel finns inte längre, utan gör det du känner för.

Det är en reaktion på att vara förlorad i ett kollektivt system där alla skulle inrätta sig, både politiskt och kyrkligt, och så vill ingen ha det.

Men faran är att när den inre kompassen av "rätt och fel" är satt ur funktion, då är det mycket lätt att hamna fel.
Det jag nu skriver, har jag själv delvis erfarenhet av.

Det handlar om att vara ensam... att ensam ta sig fram till harmoni i livet, genom olika tekniker.

I Ny-andligheten finns inte ondskan. Den är bara en lägre medvetenhet som man ska utveckla sig upp ifrån.
Ungefär som Pokémon, skulle mina barnbarn ha sagt.

Att leva i den här världen utan att ha begreppet "ondska" med sig, kan bara leda åt ett håll - helt fel!! Käpprätt åt helv...
När man tar bort ondskan då är ju allt gott! Eftersom man har bestämt sig för att det inte finns någon ondska.

Det negativa blir... positivt... !

Visserligen förstår man inte alla motgångar och sjukdomar som man drabbas av, men de är till för att man ska lära sig och utvecklas till ett högre medvetande.

Hoppas jag återger tankegången rätt så att du känner igen dig.

Strandad.

Det är bara det att det finns så mycket djävulsk ondska i denna värld som vi över huvud taget inte kan "lära oss något" av - eftersom vi då dras med i destruktionen och slakten  - och då förlorar livsmodet helt!!

Att kalla "ont" för "gott" eller en "motgång vi skall lära oss av" är ett fint lurendrejeri av Lögnens fader.

Jo, det finns en fiende till dig och ditt välbefinnande... en fiende som står emot allt vad Gud, Liv, Kärlek och Medmänsklighet heter.


Nåväl, om du inte accepterar det, för det gör man inte inom ny-andligheten, hur ska man då tänka kring just sjukdomar, olyckor, besvikelse och död?

När man drabbas, så har man orsakat det själv.

Exempel:

Om jag får ont i halsen och blir förkyld, då har jag inte talat tillräckligt många kärleksfulla ord och det sätter sig då i "hals-chakrat", och jag får smärta.
Skulden är min egen.

Vad gör jag åt det?
En utrensning måste till.
Jag mediterar på olika sätt för att öppna upp energibanorna igen.

Alla symptom av obehagligheter vänds till något positivt. Jag får inte kalla det annat... Ondskan finns ju inte.

Nej jag har inte alls strandat! 

En tänkt dialog kan låta så här:

- Men snälla du, säger jag, man kan faktiskt drabbas av en förkylning utan att man har talat elaka ord! Det finns något som heter virus och bakterier...
- Jo, men du drabbas bara om du är mottaglig... och har gjort något som inte är bra.
- Visst, allting är en helhet, kropp och själ hör ihop, svarar jag. Men du kan inte dra till dig virus genom att säga fula ord! Den fysiska världen fungerar inte så!

Hon såg trött ut. Hon hade varit förkyld hela vintern...

Och jag insåg vilken oerhörd skuld hon bar på.

Enligt hennes livfilosofi i ny-andligheten så skulle hon sträva efter att bli en Mästare på att leva i frihet och harmoni.

Hon hade fått lära sig att hon var gudomlig... Ja, att alla är gudar och gudinnor.
Och då ska man ju klara av alla motgångar. Hon ville så gärna höja sig till nästa energinivå, men hade inte lyckats.

Hon bara hostade och snöt sig, dag efter dag.

Ur fas. Ur läge. Utanför flödet.

Stopp i flödet.

Det värsta var att hon blev undervisad att det var hon själv som hade bjudit in denna motgång.
Ja, i vissa böcker står det att det är en demon bakom alla svårigheter, och de kan manifestera sig i fysiska problem.

Hennes skuld ökade ännu mer.

Hon ville ju bara vara fri, leva i harmoni och ha det bra... och så skenade situationen iväg på detta sätt.


Den tänkta dialogen fortsätter:

- Har du inget eget ansvar? frågar jag.
- Vad menar du? Det är ju det jag har! Jag gör ju allt jag kan!

- Nej, du skyller ifrån dig, svarar jag. Du skyller på allt annat - det är onda tankar, det är ett chakra som kommit ur sin energibana, det är är planeternas konstellationer som nu påverkar alla människor... och så vidare. Du ser inte verkligheten som den är.

På gott. Och ONT.

Nej, ondska finns inte. Bara .. vad då?

- Men om du menar att jag skall bli kristen så kan du glömma det! Kristendomen tillhör det lägre medvetandet. Det är gammalt. Nu har något nytt kommit, svarar hon.
- Så det nya är att du är gud?
- Ja...
- Och därmed skall prestera din harmoni själv?
- Ja... Nu slipper jag kristendomens fördömande! Och kyrkan ska vi bara inte tala om med sitt maktmissbruk!

Nej, kyrkan ska vi inte tala om nu. Dess maktmissbruk tar vi en annan gång. Men det goda bruket skall vi hålla fast vid, och framför allt vid kyrkans herre, Jesus Kristus.

New Age har funnits i Sverige i en generation, ca 30 år. De som hållit fast, börjar nu en och en bli trötta att aldrig komma fram till målet.
Och några är så djupt skuldtyngda att de knappt orkar med sin vardag.

Det är till dig jag skriver.

Du får klara dig själv.

Inom ny-andligheten finns det ingen personlig kontakt med Gud. Där finns bara ett universum med energier - javisst, det gör det - men vi kan inte relatera till "kosmos"!
Vi ska inte tillbe det skapade.

Som kristen är jag i kontakt med självaste Skaparen - och det är en helt annat sak!

Levande Gud har gett mig förnuft, känsla och tanke. Vi har fått förmåga att känna skuld, skam och ångest som väckarklocka att något är fel.
För livet är verkligen fel ibland!

Samtidigt har vi fått förmåga att skratta, visa omsorg och osjälviskhet utöver vår bekvämlighetszon.

Gott är gott. Ont är ont.

Gott är gott.

Är kristendomen fördömande?

Ja... mot ondskan!! Mot synden = det som skadar, utnyttjar, rövar och förstör!!
Mycket fördömande!

Men inte mot själva människan.

Gud hatar synden, men älskar syndaren.

Jesus visar med sitt liv hur denna analys går i funktion.
Han upprättade den utnyttjade kvinnan och sa:

- INTE HELLER JAG DÖMER DIG, GÅ NU OCH SYNDA INTE MER.
Johannes evangelium, kapitel 8.

Kristen tro är upprättelse av människan!
Kristen tro är fördömande av den negativa handlingen - och den benämns vid sitt rätta namn såsom "ond".

Kristus drar upp dig!

Kristen tro visar också att varje människa är ansvarig för sina handlingar och får ta konsekvensen av det.

Och! Och och och!

När det blir fel, då är det inte meditation som gäller, utan erkännande och bekännelse, följt av förlåtelse.

Kyrkans stora gåva är möjligheten att få be som sina synders förlåtelse!
Och på Jesu Kristi uppdrag förmedlas förlåtelsens ord.

- PÅ JESU KRISTI UPPDRAG SÄGER JAG DIG; DINA SYNDER ÄR DIG FÖRLÅTNA! I GUDS, FADERNS OCH SONENS OCH DEN HELIGE ANDES NAMN, AMEN!

Det är alltså inte prästen som förlåter... Vi har ingen som helst makt att göra det. Men på Guds uppdrag, enligt evangeliet jag just citerade, räcker vi Guds förlåtelse vidare.

För att du ska slippa vara så förbannat ensam...!!

Du kan inte sona dina fel själv. Liven räcker inte till... Särskilt eftersom vi bara har Ett liv, här och nu.

Du kan inte dra upp dig själv.

Till sist några ord om det här med att vara i nuet - nyandlighetens stjärna - Mindfulness.

- Klarar du av att vara i nuet när du så ofta måste hålla på med utrensningar? frågar jag.
- Ja, jag värderar inte... låter tankar komma och gå.
- Jo, men jag menar, du ska ju hela tiden vidare, upp i nästa medvetandenivå. Då är du väl inte i "nuet"?

Det blev tyst.

- Och var är din egen självrannsakan? frågar jag. Du måste väl se att du själv gör och säger onda saker, fastän ni inte får kalla det "ont"?
- Jo... det är negativ karma som satt sig fast. Men det kan man meditera bort när man uppgraderats till Mästare, svarar hon.

Men argumentationen blir tunnare och tunnare...

Verkliga hinder.

Kära vän och läsare, vi slutar här för denna gång.

Det finns bara EN som kan göra dig fri, och det är Gud själv, genom Jesus Kristus. Låt helige Ande röra vid dig.

Ingen av oss kan frälsa oss själva!
Du är inte gud. Du är en människa - med ont och gott i dig. Och i mig.

Jag ber att du på nytt ska få lära dig värdera verkligheten såsom den faktiskt är; ond och god. Samtidigt. Men var sak på sin plats.

Jag uppmuntrar dig att våga ta kontakt med Jesus i bön.
Tala till honom som till en vän, som förstår dig på djupet.
Berätta för Jesus hur du känner dig... och lyssna på svaret.

Han har gått före dig.

Käre himmelske Far,

Tack för att Du som skapat hela universum vill ha en personlig kontakt med oss, genom Jesus Kristus.
Tack för att Du visat vägen genom ondska och mörker då du lät Jesus dö försoningsdöden på korset!
Tack för att Du uppväckte honom igen - för att vi skulle slippa sona alla våra fel och brister!

Helige Ande, jag ber Dig nu för varje läsare att Du skall komma med frälsande liv, till kropp själ och ande, och läka trasiga människor som längtar efter sinnesro. 
Din är äran och makten i evighet, amen!

Herre, visa mig DIN väg!

Om du vill läsa ett bibelord, så räcker jag dig Psaltaren 32:


SÅ LÄNGE JAG TEG, FÖRSMÄKTADE MINA BEN VID MIN STÄNDIGA KLAGAN.
DÅ UPPENBARADE JAG MIN SYND FÖR DIG OCH JAG ÖVERSKYLDE INTE MIN MISSGÄRNING FÖR DIG...

JAG VILL LÄRA DIG OCH UNDERVISA DIG OM DEN VÄG DU SKALL VANDRA,
JAG VILL GE DIG RÅD OCH LÅTA MITT ÖGA VAKA ÖVER DIG.

VAR GLADA I HERREN OCH FRÖJDA ER, NI RÄTTFÄRDIGA, OCH JUBLA NI RÄTTSINNINGA!

De varmaste hälsningar, med stor frid!

Old Age lady Helene F Sturefelt,

- en befriad syndare,
- präst, bloggare, amatörfotograf och förhoppningsvis brobyggare mellan olikheter,
- som fotograferade strandängarna i Nyhamnsläge vid Kullaberg.

Du är inte ensam. Jesus är alltid vid din sida.

Sjösätt mig igen!

"ALLT ÄR SOM DET SKA" - Nyandlighetens fara

Bygg broar. 

Känner du igen uttrycket från glada, positiva människor:
- Allt är som det ska!

Även om man är sjuk och har motgångar, även om inte alla kom, även om det är terror och krig... Allt är som det ska.

Nej, stopp nu!

Nu överdriver du.

Ja, det gör jag. Eller, vem är det som tar i?

Låt oss studera det här uttrycket en stund. Jag möter det ofta bland vänner som är engagerade i ny-andligheten. De är väldigt glada att de äntligen har funnit acceptans att få vara andliga, och inte bara materiella och nedsläckta.

Och det är bra att vi återfinner att människan inte bara är kropp, vi är själ och ande också!

Nu vill jag bygga en bro mellan New Age och Old Age.

Orosmoln.

I vår svältfödda hunger tar vi emot det vi hittar. Men allt "andligt" är inte bra, precis som all mat inte gör oss gott.
Vi behöver kunskap och urskillning - både om härdat fett i kexen och besprutade tomater - och vi behöver ställa oss frågan:

- Varifrån kommer denna andlighet och vad är dess syfte?

"Pröva andarna!" läser jag i min Bibel. Då gör jag det.

Den meditationsform som finns inom New Age kommer från österlandet. Den buddhistiska hållningen att "inte värdera" är en viktig del.

- Låt tankarna komma och gå, värdera inte, betrakta dem bara, och släpp.

Allt är som det ska.

Är allt verkligen som det ska?

Men vad händer med en människa som gör detta till sin livsfilosofi?

I långa loppet så avhänder man sig förmågan att urskilja vad som är ont och gott.
Rätt och fel finns inte längre på samma sätt som vi är vana vid.

Besvikelser bemöts på samma sätt. Allt är bra.

Det gör inget att alla inte kom. Nu är jag förkyld igen. Nu spelar grannen för högt igen. Allt är som det ska. Bara släpp. Stå ut. Värdera inte.

Buddhismens idé är just att utsläcka livstörsten, eftersom det är den som orsakar behov och begär, vilket i sin tur orsakar negativ karma.
Känner du igen det?

Alltså, låt oss meditera och inte värdera de tankar och känslor som kommer upp, annars riskerar vi att dras ned i den fysiska, smutsiga världen där ondska och mörker härjar.

Genom detta sätt tror vi oss kunna "ta bort"  allt som skaver och gör ont. Vi vill inte känna det!
Nej, vem vill det?!

Men faktum kvarstår, världen består lika mycket av ondska som av godhet.
Och det onda försvinner inte bara för att jag säger "allt är som det ska". Eller ve och fasa - tolererar det.

Jag värderar inte. Det är inte snett. Det är så rakt så.

Detta är för mig en bakvänd tillit.

Rädsla och mörker trycks tillbaka in i garderoben, eftersom jag inte får uppmärksamma eller värdera dessa känslor.

Tilliten riktas till min egen förmåga att hålla livets yttringar ifrån mig.

I meditationen övar jag mig i att bli tolerant - och det måste väl vara vackert! - även mot det som är negativt.
Eller?

Jag som skriver detta inlägg har varit där, i den svängen. Men jag lämnade det österländska tänkandet eftersom det ledde mig fel.

Jag såg faran att bli känslokall - inte tolerant. Jag hade ett obehag över att bli passiviserad - jag som ville vara aktiv.
Meditationen gjorde mig bedövad, inte mer levande.

Jag blir bedövad.

Jag är kristen. Jag fann Jesus. Eller ännu bättre; Jesus fann mig!
Min längtan efter honom nådde plötsligt fram när jag öppnade mig för honom, på ett personligt sätt.

Nyandligheten har också Jesus Kristus i sitt galleri, men bara som en Kristus-energi. Inte som en del i treenigheten, inte som Guds son, inte heller som frälsare.

Men Jesus vill inte bli utnyttjad som en "energi"... Han vill inte bli förminskad till en lärare bland många!!

För det som Jesus har gjort, är långt mer än vad alla vishetslärare och profeter gjort tillsammans!

För min skull. Och din! I kärlek.

Jag prövade att ta med mig den smutsiga verkligheten till Jesus för att se hur han hanterade det.
Och jag blev förvånad...

Jesus blundade inte för det svåra. Han lät inte obehagligheter passera "i tolerans".

Tvärtom. Tvärtom!!

Allt är INTE som det ska!

Det är INTE okej med sjukdomar och lidande, det är INTE bra med fattigdom och att själv sona sin karma...
Det är INTE som det ska att världen lider under orättvisor, girighet och utnyttjande!

Och det värsta av allt - när jag ställer frågan till mina vänner inom nyandligheten - hur kan du påstå att "allt är som det ska" när terrordåd och flyktingkriser avlöser varandra?!

Du som läser detta har kanske ett bra svar... Hör av dig i så fall.

Men min upplevelse av denna livsfilosofi är att det leder till ett förakt, eller likgiltighet, som gör mig så ont, så ont...

Denna bakvända tillit är för mig okunskap. Och ren feghet.

Och den leder till lögn.

Vart vill du komma?

Förlåt mig alla vänner, men bakom New Age ligger i förlängningen Lögnens fader, förklädd till ljusets ängel...

Detta är Guds fiende, som försöker dra dig bort ifrån sanningen om ont och gott.
Lögnens fader gör allt för att du skall fokusera på att slippa obehagligheter, genom att kalla dem för något annat.

Allt är som det ska. INTE!

Vad gör Jesus när han möter den hungrige?
Han sätter sig inte ner och tigger... Nej, han agerar! Mättar! Ber att andra också skall vara med och dela med sig.

Vad gör Jesus med den sjuke? Tycker det är okej?
Nej, han läker, tröstar och helar. Han låter sig beröras av spetälska och blodsjuka... Han tar våra sjukdomar och krankheter på sig.

Och de döda? De får man absolut inte röra vid! Dessutom sonar de väl sina synder... så vi gör inget åt det. Lägg dig inte i. Var tolerant!

Men vad gör Jesus med dem?
Naturligtvis uppväcker Jesus den döde. Han rör vid dem. Tar dem i handen och reser dem upp.

Guds ljus genom Jesus ger liv.

Tolerant? Mot vad då?

Jesus, Guds son, är definitivt inte tolerant mot ondska och död!
Han fördömer det å det kraftigaste! Han agerar, han är inte passiv.

Ärligt talat, ordet tolerans finns inte i Bibeln...

Däremot står ordet "tålamod" många gånger - tålamod att invänta den som behöver en omvändelse i sitt liv, tålamod att invänta bönesvar, tålamod att ta sig igenom livets svårigheter - med Guds hjälp.

Motgångar är inte som de ska. Hänger problemen i luften, blir vi väldigt ensamma om att försöka lösa dem.
Tro mer! Meditera mer. Släpp mer. Acceptera mer. Ha tillit. Till vad? Till vem?
Ny-andligheten lämnar sökaren utan fokus.

Allt är som det ska.

Nej, som kristen ber jag i Herrens bön:

- Inled oss icke i frestelse. Utsätt oss inte för prövning...

Men när jag gett upp alla mina egna försök att lösa det negativa med det förment "positiva", då får plötsligt Gud plats...

Jag har upptäckt, gång på gång, hur Jesus träder fram i full kraft, och vänder mina motgångar till välsignelse.

Men det är bara han som kan det. Allt annat är en hopplös kamp i egen kraft.

Hjälp mig!

Det som är så fantastiskt med att vara kristen är att verkligheten blir benämnd som den är. Ont är ont. Gott är gott.

Gud är Gud. Jag är människa. Jag är inte gudomlig... inte alls!

Men i varje människa har Gud, vår himmelske Far, lagt ned en längtan efter ljuset, det sanna ljuset som ger liv. Evigheten vill bli erkänd. Och tillfredsställd.

Old Age har i tvåtusen år berättat om hur. Men vi vill inte längre veta av kyrkan. Hon har bitvis tappat greppet om sin egen herre. Här har vi stor skuld. Det kan vi reda ut i ett annat inlägg.

Jesus är det ljuset. Där finns ingen lögn och inga baktankar. Hos honom finns FRIDEN som övergår allt förstånd.

Fridens boning.

Ett medium binder upp sin åhörarskara vid sin egen person. Man är i händerna på vad hon/han kan kanalisera.
Mediet själv är i händerna på en "guide på andra sidan."

Har du funderat på vems ärende denna "guide" går?

Fråga nästa gång om den känner Jesus, som Guds son och försonare.
Ta med dig en Bibel och fråga om du får läsa en vers... och se vad som händer.
Blir du tystad?
Varför, i så fall?

Låt de döda vara döda. Det är inte där du finner friden.


När vi finner vår himmelske Far, då vet vi att Han håller alla människor i sin hand.
Då vänds blicken istället till vad vi kan göra i detta livet, nämligen vara aktiva för att motverka fattigdom och utsatthet.

Det är klart att det blir ett enormt tomrum när vi kastar ut kristendomen!
Borta är allt tal om försoning, om livet efter detta och de dödas uppståndelse. Istället försöker vi uppfinna en ny religion, en ny tidsålder, där samma behov mättas av delvis ogrundade påståenden om ängladyrkan och kristallers helande.

När Jesus kommer i centrum behöver vi inte längre blicka in i oss själva... utan istället kommer en personlig relation med Gud i fokus - och därmed också medmänniskan.

Och! Den stora protesten mot att människor tvingas fly från krig och terror.

Krigsrester på Hanö.

Jag kan ha fel, men när jag läser nyandlighetens veckotidningar finner jag ingen diakonal utblick, inget intresse för att agera politiskt mot orättvisor.

Jag finner bara medelålders kvinnor som längtar efter att få tillfredsställa sina känslor av harmoni - och det är också bra!!! - men det räcker inte.

Det når inte hela vägen fram.

New Age credo "Allt är som det ska" skapar ingen frid. Det inger en falsk förtröstan om något vi önskar, men som ännu inte är uppnått.
Tilliten till mig själv och min förmåga att meditera och tolerera, bara ökar min prestationsångest.

Endast Gud kan ge oss frid, genom Jesus Kristus, som dödade döden och försonade synden, för att vi skulle gå fria från karmas förbannelse.

Hos Jesus lägger jag min tillit. Där är jag befriad. Frälst och fri!

Det är viktigt att vi vågar prata om detta.

Och jag vet att kyrkan har en skuld i att inte tillgodose våra behov av andlighet. Vi har inte lyft fram bönen tillräckligt. Vi ger inte tystnaden tillräcklig plats. Vi tar inte vår egen kontemplation på allvar, eller lovsångens brusande glädje. Jo, det finns, det är klart, men alldeles för lite.

Så här ska det definitivt inte se ut i våra kyrkor:

Vilket svek.

Till sist, ett ord ur Bibeln, som betyder mycket för mig:

VI HAR INTE FÅTT VÄRLDENS ANDE,
UTAN ANDEN SOM KOMMER FRÅN GUD,

FÖR ATT VI SKALL VETA VILKA GÅVOR GUD HAR GETT OSS.

DÄRFÖR TALAR VI INTE HELLER OM DESSA TING MED ORD SOM MÄNSKLIG VISHET HAR LÄRT OSS, 
UTAN MED ORD SOM ANDEN HAR LÄRT OSS...
1 Korinthierbrevet kapitel 2:12.

Likaså detta om varning för falska profeter; vet du vad de säger? Redan för mer än tvåtusen år sedan lät det så här - och nu talar Gud genom profeten Hesekiel till dem som uppträtt bland Israels folk:

DE HAR FÖRT MITT FOLK VILSE, OCH SAGT:
- ALLT ÄR VÄL,
TROTS ATT ALLT INTE VAR VÄL. Hesekiel kap 13:10.

Och så kom olyckan över dem, för att de inte velat lyssna på Guds röst.

Andens duva.

Nu tycker du kanske att jag är dum som ifrågasätter det som du har funnit vara så ljust och fint.
Du måste naturligtvis själv pröva din livsåskådning, men gör det då ärligt mot de problem vi alla möter här.

Det märkliga är, till sist, att "positivt tänkande" är det som till slut blir negativt... eftersom det leder till en falsk verklighetsbeskrivning. "Allt är som det ska". Inte. INTE!

Medan "negativt tänkande" leder till positivt slutresultat eftersom det avslöjar ondskan och ger förmåga att bedöma vad som är rätt och fel. Med Guds Andes hjälp. Allt är inte som det ska. Då rättar vi till det.

Nu vill jag be.

- Käre himmelske Far,

Tack för att Du känner och älskar oss alla!
Tack för att Du visat denna kärlek i Jesus och för att Du låter din Helige Ande öppna våra hjärtan.

Jag ber för alla som längtar efter Dig, som söker Dig av uppriktigt hjärta. Förlåt oss när vi söker Dig där du inte finns.
Led oss tillbaka till dina vägar.

Du Guds goda Ande, avslöja mörkret inom oss och utom oss.
Ersätt det med ditt milda ljus. 
I Jesu namn, amen.


De bästa hälsningar till dig!

Helene F Sturefelt,

- Bro-anhängare... och Old Age-anhängare... men med lust och vilja att bygga broar till förståelse och fördjupning!

P.S. Om du vill läsa mer om vad Bibeln säger om sjukdomar - som inte är okej men en del av livets villkor - läs i Johannes evangelium kapitel 9.

Mer undervisning kommer.

Guds vinge, som en bro...

LÄR KÄNNA KRISTUS

Jag vill lära känna Dig.

Solen värmer oss i augusti och stockrosorna blommar.
Idag börjar många barn och ungdomar skolan igen. Det känns lite för tidigt...

Många nya kunskaper väntar dem, och nu väntar ett inlägg på att få bli skrivet - om att lära känna Kristus.

Jag vill fördjupa den bibeltext jag delade igår från Efesierbrevet kapitel 4:20, och skruva till den lite... för att komma åt djupet.

Det handlar om sanning, att vara bedragen av sig själv och om att bli förnyad i ande och förstånd.

NI HAR LÄRT KÄNNA KRISTUS - SÅVIDA NI NU HAR HÖRT OM HONOM OCH UNDERVISATS OM HONOM, EFTER DEN SANNING SOM FINNS HOS JESUS.

Stockrosornas gränd.

Om vi skulle fråga våra medlemmar i Svenska kyrkan om de känner Kristus, då vet vi att svaret skulle bli:
- Nej, inte särskilt väl.

Cirka 65% av svenska folket tillhör fortfarande Svenska kyrkan - det är en enastående bra siffra!
Men... Har ni hört talas om Jesus? Har du tagit del av undervisningen om vem han är?

- Nja... jag gick på kyrkans barntimmar när jag var fyra år... och sedan till konfirmationen.. men inte mer. Jo, en begravning, men där pratade de inte om Jesus.

Så illa kan det vara.

Vilket ansvar vi har då!
Både som enskilda att i glädje berätta vad vi funnit hos Jesus, men också som präster att förkunna och inbjuda till bibelstudier - både på längden och tvären, i real tid och bloggandes, med bibeln öppen eller helig dans där fötterna får erfara Gudstron.

Eller i pilgrimsvandrandet.

Vandra med mig.

- Sanning? Vilken sanning? Jag är trött på att kyrkan skall utge sig för att ha sanningen! Jag väljer själv... och bygger mitt eget altare och snickrar ihop min egen religion. Det finns så mycket gott i andra filosofier också!

Detta är nästa vanliga invändning.

Det är populärt med TV-serier där man tafatt försöker lyfta fram religiositeten, men man når inte djupet. Särskilt inte om man sätter "humanismen" överst - den är nämligen motsatsen till kristen tro.

Hur då?

Jo, i humanismen är det människan som är alltings högsta mått.
Då kommer vi inte längre än dit näsan räcker.
Och framför allt får vi svårt att hantera vår inneboende ondska och likgiltighet...

I kristendomen får humanismen underordna sig Kristus. Här är det Gud som är högsta måttet. Och då når vi långt utanför universums gränser... där både dom, förlåtelse, nåd och barmhärtig är förvandlande krafter.

Ärligt talat, vårt tyckande om Gud är inte inte särskilt intressant. Men vad Gud anser om oss är högst angeläget!

Den sanning som finns hos Jesus är att han är det Levande Ordet.
Allt han sa, hände.

De hungriga blev mättade, de fallna blev upprättade, syndarna förlåtna och en död uppväckte Jesus till liv igen.

Jesus pekade på vår hunger - inte efter bröd utan efter mening, och relation.

Jesus avslöjade våra fula tankar och girighet, där lögnen gärna förkläder sig till Ljusets ängel för att förleda oss.
Goda behov perverteras till begär, som tar kontrollen över oss.
Här hjälper inte "positivt tänkande".

Positivt med negativt.

Därför kommer nu en uppmaning:

DÄRFÖR SKALL NI SLUTA LEVA SOM FÖRUT, NI SKALL LÄGGA AV ER DEN GAMLA MÄNNISKAN, SOM GÅR UNDER, BEDRAGEN AV SINA BEGÄR.

Den som först och främst bedrar oss är vi själva.

Vi ändrar vår argumentering så att det passar oss bättre, blir billigare... och mer konstnadseffektivt. Och så blir det "sant".

- Sluta nu, det är inget fel på mig! Vad då "den gamla människan"? Jag gör så gott jag kan, jag är inte sämre än någon annan!

Nej, det är du inte. Men denna livsinställning permanentar de egna problemen och negligerar okänslighet och likgiltighet.

Tills en dag då livet brakar samman...
Arbetslöshet, sjukdom, skam, olycka, skuld, dödsfall... Allt ställs på ände.

Bedragen av sin ovilja att se sig själv i Guds ljus.

Att bli förkrossad av "sin goda vilja" som ledde fel, är en svår insikt.
Hur mycket har jag skadat andra? Hur vilse är jag på livets karta?

Dessa tårar är av Gud. Gråt! Gråt över din vilsenhet och tacka för att du blivit funnen av Gud!

Det är nu omvändelsen börjar. Den inre städningen. Avslöjandet.
Hur ynkliga vi är... Och! Hur oändligt älskade vi är, villkorslöst, av den Gud som skapat universum!

Men inte för att du ska utnyttja den, eller tycka synd om dig själv, eller förakta Gud eller sno lite Kristus-energi utan att lyssna till vad Jesus faktiskt säger.

Lyssna. Se hela blomman!

SE TILL ATT FÖRNYAS I ANDE OCH FÖRSTÅND, OCH ATT NI KLÄDER ER I DEN NYA MÄNNISKAN, SOM HAR SKAPATS EFTER GUDS BILD...

 Vilken härlig uppmaning!
När vi sörjt färdigt över vår brustenhet, får vi byta fokus.

Se på Herren istället, inte dig själv. Lögnens fader lurar dig om du gräver mer i ditt förflutna.

I Kristus blir du och jag förnyade! Gud gör inget gammalt, han förnyar, renoverar, bygger upp så till den milda grad att vi knappt går att känna igen!

Jo, luggen är densamma, men attityden till livet helt annorlunda!

Vilken ande driver dig?
Här du en "guide" från New Age? Se upp. Fråga honom eller henne vad syftet är och målet med deras guidning. Du är inte fri. Men Jesus är starkare.

Många drivs av sin individualism, utan koppling till kollektivet och gemenskapen.
Den andan blir ensam. Se upp. Till slut står du där själv, utan någon flock att tillhöra.

Hos Jesus, och bara hos honom, finns den Helige Ande.
Flera av mina muslimska vänner har börjat fråga efter detta. Islam drivs inte av Helig Ande. Där finns krav på goda gärningar och straff om de inte uppfylls i tillräckligt mått. De vet dock aldrig när deras Gud är nöjd.

Även här välkomnar jag var och en att bedja Gud om att få Helig Ande in i sitt liv.

- Tag emot helig Ande! I dopet fick du Guds skapande Ande som gåva.

Anar Guds Heliga Ande...

Se också till att förnyas i ert förstånd, säger Paulus till de kristna i Efesos i Turkiet.

Att vara kristen inbegriper även förståndet. Jag vet ingen filosofi eller religion som så klart kan driva apologetiken och förklaringen om människans utsatthet och Guds räddningsplan.

Hela denna blogg är ett enda långt försök att förnya förståndet... Det är därför det tar sån tid..


Gud själv ikläder oss "den nya människan". Han tar på oss den vita dräkten, som är den rena kärleken som Jesus visat.

Utblottad, naken och med två tomma händer låter jag mig omslutas av något mycket större än vad jag själv förmått.

Försoningens klädnad. Förlåtelsens baddräkt.

Jag är människa och Gud är Gud.

Och du är en humla.

Och så formar han tillbaka oss till det original Han först hade tänkt.
Gud skrapar bort allt som är kopierat från andra... det gör ont... och letar fram dig och mig såsom Han  ville ha det.
De svarta syndafläckarna sitter hårdast... det nästan blöder... men plåstret heter:

.. VI ÄR SKAPADE EFTER GUDS BILD, MED DEN RÄTTFÄRDIGHET OCH DEN HELIGHET SOM HÖR SANNINGEN TILL. 

Vi kommer inte åt heligheten genom att bygga egna altaren. Det hjälper inte hur många doftljus du har eller rökelsestickor. Det blir inte mer heligt för det.

Guds Ord säger att heligheten hör ihop med den sanning som Jesus visar.

Helig - avskild, alltigenom ren.

Det är till den gemenskapen vi är kallade.

Ni har lärt känna Kristus... ja, kanske en liten aning mer.
Om han verkligen är så fantastisk som ni säger - och inte bara en vishetslärare bland andra - då vill jag sakta lära känna Honom.

Jag har inget att förlora.

Bara mitt falska jag.

Guds ljus genom mig.

Käre himmelske Far,
Hjälp oss att lägga bort lögnen och tala sanning, först och främst till mig själv och min dagbok.
Förlåt att smyglögnerna också drabbar andra - vi ska ju vara varandras med-lemmar! Förlåt.

Hjälp mig så att inte solen går ned över vår vrede.
Rädda oss från de hårda orden som vill flyga över läpparna. 

Idag ber vi särskilt för alla dem som börjar skolan. Låt respekt råda. Hjälp de vuxna att stävja mobbing. Låt kunskapen flöda! Även om Dig...

Skydda mig från djävulens angrepp när jag är trött och svag - han skall inte få ett enda tillfälle till!

Förlåt oss när jag stjäler, i affären, på jobbet, och tar andras tid med vår uppblåsthet och skryt. 

Ge mig ett nytt arbete, Herre, så jag kan sträva med egna händer. Nu vill jag dela med mig av mitt goda åt dem som behöver. 
Amen.

Delar med sig.

Denna bön var formulerad efter hela texten i episteln på 9:e sönd e Tref, årgång 2. Eller enklare sagt: läs hela Efesierbrevets kapitel 4, vers 20-28.


Var välsignad.
Och sträck på dig i sanning, såsom den vackra STOCKROS du innerst inne är!

Din syster i Kristus,

Helene (F)örstockad Sturefelt,

- fräls och fri!
- rosfotograf med pollen på linsen och himlen i blick.

Tack Gud!

KYRKOVALET och JESUS

Ledljuset i kyrkan?

Den 17 september är det åter dags för val till Svenska kyrkans demokratiska styrelse.
Budgeten för denna jätteapparat är en kostnad på cirka 160 miljoner kronor.
Det skall täcka personal, information, lokalkostnader och röstkort.

Det är mycket pengar. Det är väldigt, väldigt mycket pengar... i en administration som känns mer än överdimensionerad.

Denna söndag, den 9:e i Trefaldighetstiden, är rubriken Goda Förvaltare.

Jag frågar mig då genast om hur gott det är att använda alla dessa miljoner kronor till ett röstförfarande som allt fler ifrågasätter.

Inte framkomligt.

Den kristna församlingen liknas vid en kropp, där de olika lemmarna tjänar varandra med sina olika förmågor.

Men vem är kroppens huvud? Ordföranden? Kyrkoherden?
Nej, naturligtvis är det Jesus Kristus. Åtminstone på pappret. Åtminstone i Bibeln... som inte så många läser längre.

Jag skriver inte för att klaga. Jag skriver för att försöka hitta tillbaka till ursprunget.

NI HAR LÄRT KÄNNA KRISTUS - SÅVIDA NI NU HAR HÖRT OM HONOM OCH UNDERVISATS OM HONOM, EFTER DEN SANNING SOM FINNS HOS JESUS.
Efesierbrevet 4:20.

Rykande aktuella ord från veckans episteltext.

Många blivande förtroendevalda bävar inför uppdraget, eftersom nomineringen ibland blir så att man tvingas ställa upp, i brist på bättre lämpade.

I bästa fall finns en kristen tro som drivkraft, i sämsta bara ett allmänt intresse för kyrkan som traditionsbärare. Detta bäddar för slitningar innan arbetet ens har börjat.

Gammalt!

Många har debatterat detta förut, men jag vill påminna om hur fel det blir att kvarhålla partipolitiska listor i ett kyrkoval som har Jesus som centrum.

Det gynnar inte demokratin alls, det visar bara att vi klamrar oss fast vid statskyrkosystemet utan att våga lita på att vi är en fri kyrka.
Det är alltför riskabelt att välkomna okunskapen in i vilken styrelse som helst.

Statsvetaren Magnus Hagevi ger tre exempel på andra demokratiska system i våra systerkyrkor. Jag saxar ur Kyrkans Tidning, nr 31/32, 2017:

1. Medlemmarna röstar på personer, inte på nomineringsgrupper.

2. Indirekta val, där man röstar på lokal nivå och sedan utser representanter högre upp utifrån den lokala nivån.

3. Föreningsdemokrati, där man med direkt deltagande i kyrkan röstar fram sina representanter, som i sin tur röstar fram sina representanter till nästa nivå.
Detta blir oerhört mycket billigare, menar Magnus Hagvi.

Hm, jag såg ingen större skillnad mellan dessa... men poängen är att vi behöver komma ned på golvet igen. Och in mot altaret.

Snarare plats för TRO!

Ibland måste stora organisationer nollställa sig. Man lever på gamla lagrar och systemet stämmer inte längre med verkligheten.

12,8 % röstar i kyrkovalet. Vi predikar enkelhet och diakonal medkänsla. Men vi tillåter vår administration sluka 160 miljoner kronor!!

Hur många präster skulle man kunna anställa för den summan, liksom diakoner, musiker, missionärer... ??
Hur många medmänniskor skulle vi inte kunna nå istället?


Poliskåren är i kris. Man omorganiserar och gör allt större. Kyrkan är i kris. Även vi omorganiserar och gör stora enheter, i hopp om att vi "gör något".

Men vad vi gör är att vi missar målet. Lokalkännedom och teambildning görs bäst i mindre skala.
Jesus samlade tolv lärjungar, inte 12.000... Han tog det lugnt, utbildade dem och rustade dem med helig Ande.

I flera församlingar finns det goda exempel där förtroendevalda får en snabbkurs i vad det innebär att vara kyrka. Det är mycket bra.
Men det räcker inte.

Ständigt, ständigt...

Just nu har jag fått en bok i min hand som tydliggör detta. Den heter VI BEHÖVER EN NY REFORMATION, av Lennart Magnerot, där han lyfter tillbaka kyrkans ledarskap till begynnelsen.
Vad säger Guds ord? Vilken plats har Jesus Kristus?

Jesus är inte vem som helst, han är inte reducerad till "en kort andakt" på musikstunderna, han är inte en vishetslärare bland andra. Nej!

ALLT LADE GUD UNDER HANS FÖTTER, 
OCH HONOM SOM ÄR HUVUD ÖVER ALLTING 
GJORDE HAN HAN TILL HUVUD FÖR KYRKAN, SOM ÄR HANS KROPP, FULLHETEN AV HONOM, SOM UPPFYLLER ALLT.
Efesierbrevet 1:23 

När spricker bubblan?

Lennart Magnerot, pastor och lärare, och riktar sig främst till "frikyrkan", men där är ju även vi.

Kyrkan förlorar sin identitet när vi inte längre står för Bibelns sanningar, menar han. Förstås!
När Guds Ord är så dåligt prioriterat och läst, kan kyrkans verksamhet inte bli annat än uttunnat.

Bönen är den kristna människans andning. Men när den inte finns i daglig gemenskap i kyrkan, då kommer andnöden. Sammanträden, timslånga diskussioner och egna idéer tar plats istället för att lyssna in Guds röst.

- Bönen är det livsrum som församlingen måste agera utifrån. Utan bön sjunker snabbt den andliga medvetenheten till farligt låga nivåer, skriver Lennart M.

Tänk om vi istället kunde ropa till Gud och lägga fram våra tankar inför Honom, i innerlig hängivenhet, där Guds Ande enar oss till beslut.

Proklamera, bed, lovprisa.

När kyrkoherden/ pastorn/ ordföranden/ församlings-föreståndaren gör sig själv för stor som ledare för "sin församling", då begås flera fel.

För det första tillhör församlingen Herren, inte någon namngiven präst.

Själva ordet "kyrka" kommer ju ifrån det grekiska ordet Kyrios, som betyder Herre, alltså "den som tillhör Herren! Det är mycket fint!
Inte den som tillhör den socialdemokratiska nominerings-gruppen... och så vidare.

Det som händer när ledarskapet inte är förankrat i "Kristus huvudet" är att kroppens olika ben börjar gå åt olika håll. Det finns ingen samordning. Förvirringen sprider sig.

Vem är församlingens huvud?

Fler och fler lemmar börjar ta order direkt från Jesus och sätter igång egna projekt för att få utlopp för sin andliga överskottsenergi.

Lennart Magnerot beskriver det så här (sid 87):

* Någon startar en kristen sajt på nätet. Här är jag!
* En annan startar kanske en bibelskola med karismatisk frihet och profetiskt tilltal.
* En tredje reser runt och håller kampanjer.
* En fjärde skriver en bok.
* En femte öppnar behandlingshem med likasinnade.
* En sjätte intresserar sig för Israel.
* En sjunde tar med sig ett kompisgäng ut på stadens gator för att vittna och hjälpa utsatta.

Jag känner mig träffad på flera punkter, och fler med mig!
Att fastna i administration och en överdimensionerad organisation, som äter upp våra pengar, gör en förtvivlad!

Vi har inte råd med detta.

Människors nöd och längtan efter frälsning från tomhet och falskhet ropar på oss.

Tänk om allt detta istället kunde få ske inom församlingens ramar. Vilket stöd det skulle vara! Vilken genomslagskraft det får, istället för enskilda projekt i väntan på att organisationen ska sluta sina sammanträden...

Gör det i gemenskapen.

När människor upplever att det blir tagna i bruk efter sina gåvor, då kommer kraften och glädjen.

Att härma världen har alltid varit en frestelse för kyrkan. Men det blir inte bra.
Paulus fortsätter förmana i Efesierbrevet:

NI VAR DÖDA GENOM ERA ÖVERTRÄDELSER OCH SYNDER...
... NÄR NI LEVDE PÅ DENNA TIDENS OCH VÄRLDENS VIS, 

OCH LÄT ER LEDAS AV FURSTEN ÖVER LUFTENS RIKE, 
ÖVER DEN ANDEMAKT SOM NU ÄR VERKSAM I OLYDNADENS MÄNNISKOR. Ef. 2:1-2.

Två exempel vill jag ge, för att bli konkret.

Sankta Clara i Stockholm var mycket nära att säljas ut och byggas om till badhus... Men så kom en kvinna på besök och frågade:
- När är det tid för bön?
- På söndag, blev svaret.
- Men det är måndag idag... Det går inte! Vi ska be NU. Och sedan i eftermiddag också!

Ni som har träffat Carl-Erik Sahlberg vet vilket revolution bönen fick för församlingen.
De samlades till bön, 2 timmar varje dag - i lovprisning, i proklamation av Guds härlighet, i kvidande bön för de utslagna, i rop, i tacksamhet för vad de trots allt hade.

Vi har inte råd att vara utan detta.

Precis lika lite som de älskade har råd att låta bli att kyssa varandra.

Sta Clara, Stockholm.

Det andra exemplet är Vadstena Klosterkyrka.

Där fungerar tidegärdsbönerna varje dag, med mässa kl 08, laudes kl 09, middagsbön kl 12, vesper kl 15 och completorium kl 20.

Alla går naturligtvis inte på allt, men hela tiden finns det församlingsbor som bär upp bönen och lovsången.

Dessutom är det bibelsamtal varje dag kl 09.30 om veckans texter, en halvtimme.


Så här vill jag att en kristen församling ska fungera, både i Svenska kyrkan och i alla systerförsamlingar.

Så här vill jag arbeta. Här finns flödande välsignelser att hämta, av näring till både kropp, själ och ande!

Klosterkyrkan i Vadstena.

Min förhoppning är att det är sista gången vi ser partipolitiska valmanifest, där de slår in öppna dörrar, typ:

- Vi vill verka för en öppen folkkyrka.
Jaha... Är den stängd någonstans, menar ni?

- Vi värnar kompetensutveckling för personalen.
Så bra. Och ni själva? Kan vi fördjupa oss tillsammans?

Jag hoppas även att vi kan förvalta medlemmarnas avgifter på ett betydligt bättre sätt än att sprätta iväg 160 miljoner kronor på något som ger så lite tillbaka.

Församling utan huvud? 

Barmhärtige Gud,
Du som anförtror ditt rike åt svaga människor,
ge oss nåd att vilja det Du vill,
och älska Dig över allt på jorden,
så att vi tjänar Dig av hela vårt hjärta.

Genom din Son, Jesus Kristus, som är huvudet för församlingen och vår Herre, amen!

Hälsningar i förtroende,

Helene F Sturefelt, som höjer sin röst... i bön att Jesus Kristus åter skall bli huvudet i alla våra relationer!

Kyrko-herden!!