ANDLIGA SÅNGER - Våren

Våren!

Oj vad det sjunger av livsglädje i hela naturen nu!
Välkomna till Andliga sånger, radio Sölvesborg, 92,0 MHz.

Temat denna veckan är VÅREN.

Jag inleder med Edvard Griegs underbara stycke "Våren". Känner du till den dikt som ligger till inspiration för honom?
Läs föregående inlägg så får du veta... (29 april 2020).





                         MUSIKLISTA

Signaturmelodin - Ciccie Pernveden Malm, insjungen av Erik Tilling CD'n "Gudslängtan" - "Det sjunger i själen och hjärtat".

Grieg "Våren".

Alf Hambe och Hans Kennemark CD'n "I välsignan och fröjd" - "Fram mellan bugande björkar" och "Himlens barn på jorden"

Lunds studentsångare och Örebro kammarkör CD'n "Sånger om våren och kärleken" - "Längtan till landet", "Vårvindar friska", "Glad såsom fågeln" samt "Sköna maj" och "O hur härligt majsol ler".

Mikael Järlestrand CD'n "Det enda som bär" - "O store Gud" (psalm 11).

Musikhögskolans kammarkör i Piteå, CD'n "Korall" - "Var är den vän" (psalm 305).

Almqvist & Wiksell, CD'n "Nu ska vi sjunga" - "Alla fåglar kommit re'n".

Roland Utbult - "Jag kan ej tvivla".

Johannes Holmquist, Ove Johnsson, CD'n "Visst har sommarvindar susat" - "Majbesök på Hanö".

G-klaven CD'n "Visor i sommarkväll" - "Härlig är jorden (psalm 297) och ""Fader vår".

Sist, igen, Våren av Grieg, tonsatt efter en text av Aasmund Olavsson Vinje.

Veckans CD-skivor.

På återhörande!

Eder röst i etern, Helene Fransson S.

Ljudtekniker: Jörgen Hjärtenflo S.

Min fina ljudtekniker.

SLAVAR och PENGAR Bibelstudium 1 Tim 6

Pengar; medel, inte mål.

Slavar och pengar, rika och fattiga, fånge och fri. Allt detta rymdes inom de första kristna församlingarna.
Hur var det möjligt? Är det inte en motsägelse?
Och vad kan detta säga oss idag? Vi har väl inget slaveri i vårt samhälle?

ALLA ÄR NI NÄMLIGEN GENOM TRON GUDS BARN , I KRISTUS JESUS.

ÄR NI DÖPTA IN I KRISTUS, HAR NI OCKSÅ IKLÄTT ER KRISTUS.
NU ÄR INGEN LÄNGRE JUDE ELLER GREK, SLAV ELLER FRI, MAN ELLER KVINNA.

ALLA ÄR NI ETT I KRISTUS!
Galaterbrevet kap 3:28.

Följ med in i Nya Testamentets texter på vårt nästsista bibelstudium av 1 Timotheusbrevet.
Vi har kommit till kapitel 6. Ta gärna fram din Bibel så ser du lättare vad vi läser.

Käre himmelske Far,
- öppna Ditt ord för oss. Öppna våra sinnen för Ditt ord. Amen.

Vi samlade våra tankar i bön och sjöng sedan "slavpsalmen" 231 - Amazing Grace. Den är skriven av en före detta slavhandlare i Amerika, John Newton, år 1779. När han blev kristen, ändrade han livsstil totalt.

OÄNDLIG NÅD MIG HERREN GAV,
  OCH ÄN I DAG MIG GER.
    JAG KOMMIT HEM
     JAG VILSEN VAR, VAR BLIND,
       MEN NU JAG SER. Sv Ps 231.

Vad kostar en människa?

Paulus skriver mycket överraskande:

DE SOM BÄR SLAVOKET SKALL VISA SINA HERRAR TILLBÖRLIG AKTNING, SÅ ATT GUDS NAMN OCH LÄRAN INTE BLIR SMÄDADE...
1 Tim 6:1.

Tänk er motsatsen; att de hade blivit respektlösa, falska och uppstudsiga ögontjänare, då hade den kristna tron direkt blivit ansedd som samhällsomstörtande. Dessutom hade Guds namn blivit dragit ned i smutsen.
Därför är den aktningsfulla inställningen så viktig.

Men det gäller inte bara slavarna utan lika mycket deras herrar!

NI SOM ÄR HERRAR OCH HAR SLAVAR, LÅT DEM FÅ VAD SOM ÄR RÄTT OCH SKÄLIGT.
TÄNK PÅ ATT NI OCKSÅ HAR EN HERRE - I HIMLEN.
Kolosserbrevet 3:22 - 4:1.

Blommande vårdcentral.

I våra svåra tider med Corona-virus så våra tankar till alla som jobbar inom vården.

De har en arbetssituation som nästan är övermänsklig. I vanliga fall har vårdpersonal krävande arbetsschema, men nu har de knappt möjlighet till återhämtning över huvud taget!
Jag vågar inte tänka på vilka stora skaror av utbränd sjukvårdspersonal vi kommer att ha i höst...

Är inte detta ett modernt slaveri i vårt land??

Underbetalda kvinnor som sliter och ställer upp av sitt inkännade hjärta, får de vad som är rätt och skäligt?? Nej, inte alls.
"Herrarna" står i stor skuld till dem.

Orka!

I de första kristna församlingarna upplöstes dessa skillnader sakta inifrån. Gränserna var till slut bara en yttre ordning:

TY SLAVEN SOM HAR KALLATS ATT TILLHÖRA HERREN, ÄR HERRENS FRIGIVNE!

OCH LIKASÅ ÄR DEN FRIE, SOM BLIVIT KALLAD, KRISTI SLAV.

GUD HAR KÖPT ER OCH PRISET ÄR BETALT; BLI INTE SLAVAR UNDER MÄNNISKOR.
1 Korinthierbrevet 7:22.

I Kristus är alltså slaven fri, och ägaren är Kristi slav!
Guds kärlek jämnade ut alla sociala låsningar.

Kan det också få ske mellan vår tids landstingsdirektörer och vårdbiträden?

Det grekiska ordet som Paulus använder här är doulos = slav, tjänare.

Vem ska tvätta vem?

När Jesus tvättar lärjungarnas fötter inför sista måltiden, blir de alldeles förskräckta.
Det var ju tjänarens uppgift! Det var slaven som skulle ta hand om fötterna... inte värden, eller deras Mästare!
Jesus visade på ett enastående tjänande, i ödmjukhet.

- Förstår ni vad jag har gjort för er? frågade han.
De gjorde de inte.

 - SANNERLIGEN JAG SÄGER ER;
EN TJÄNARE ÄR INTE FÖRMER ÄN SIN HERRE, OCH EN BUDBÄRARE INTE FÖRMER ÄN DEN SOM HAR SÄNT HONOM.
VET NI DETTA, ÄR NI SALIGA OM NI OCKSÅ HANDLAR SÅ.
Johannes evangelium kap 13:12-17.

Vår kristna tro handlar om att vi underordnar oss varandra.
Ingen står över den andre!
Ingen kan dominera den andra, ingen!

Vi är varandras slavar... tjänare.

- Hej på dig, du!
- Tjänare...

Och när det hemska halsjärnet löstes upp runt slavens hals, så blev han/ hon "frihalsad" = frälst!
Det är det ordet betyder.

Frihalsad = frälst.

Paulus återvänder nu till villolärarna, som ställer till med interna stridigheter i församlingen.
Han är:

… FÖRBLINDAD OCH OKUNNIG, MED EN SJUKLIG LUST ATT DISKUTERA OCH TRÄTA.
SÅDANT LEDER TILL AVUND, STRIDER, FÖRTAL, MISSTÄNKLIGGÖRANDEN OCH STÄNDIGA BRÅK BLAND MÄNNISKOR, SOM HAR MIST FÖRSTÅNDET OCH TAPPAT BORT SANNINGEN...

… OCH ANSER ATT RELIGIONEN SKALL LÖNA SIG.
1 Tim 6:4.

Ständigt, genom alla tider, har dessa villolärare funnits i våra församlingar och ställt till stor skada.
Kyrkans interna stridigheter i Turkiet - där de första församlingarna växte fram - var på 600-talet så svåra att Muhammeds islam med lätthet kunde ta över...

Vi tappar bort sanningen när vi fastnar i våra egna argument och hävdar våra egna revir. När Kristus inte längre är vårt centrum, då är vi illa ute.
Så fort någon börjar dominera, faller gemenskapen. Eller hur!

Du är värdelös!

En sak till.

Ordet "religion" finns inte i grekiskan. Det står "gudsfruktan", men det ordet trodde de moderna översättarna att vi inte längre förstod...
Kristendomen är ingen religion!!!

Kristendomen är en relation. Jag upprepar detta för tusende gången.

OCH VISST GER RELIGIONEN (vår gudsfruktan!) GOD LÖN OM MAN NÖJER SIG MED DET NÖDVÄNDIGA,

 FÖR TOMHÄNTA KOM VI TILL VÄRLDEN OCH TOMHÄNTA SKALL VI GÅ UR DEN.
1 Tim 6:6-7.

Förnöjsamhet är bra.
Penningbegär är illa.

Jag är nöjd. Är du?

HAR VI MAT OCH KLÄDER, SKALL VI VARA NÖJDA.

DE SOM VILL BLI RIKA LÅTER SIG SNÄRJAS AV FRESTELSEN,
OCH FALLER OFFER FÖR ALLA DE DÅRAKTIGA OCH SKADLIGA BEGÄR SOM STÖRTAR MÄNNISKORNA I FÖRDÄRV OCH UNDERGÅNG.

KÄRLEKEN TILL PENGAR ÄR ROTEN TILL ALLT ONT.

GENOM DEN HAR MÅNGA FÖRTS BORT FRÅN TRON OCH VÅLLAT SIG SJÄLVA MYCKET LIDANDE.
1 Tim 6:10.

Astrid var nöjd.

Det Bibeln säger om pengar är:

1. Pengar är något obeständigt, vi får ingenting ta med oss när vi går (Job 1:21).
2. Vi behöver inte så mycket som vi tror (Luk 12:15).
3. Gud sörjer för oss med sin omsorg (Matt 6:30).
4. Pengar lockar in oss i frestelser, faror och girighet.


Till sist gjorde vi en kort koppling till Israels folks slaveri i Egypten.

Många längtade tillbaka till "Egyptens köttgrytor", trots att de plågats där. Slaven fick i alla fall mat...
Den som är fri måste ta hela ansvaret själv.
De var inte beredda på det... och klagade och knorrade under ökentiden så pass att Herren Gud tröttnade på dem och sa:
- Ni skall inte komma in i min vila!

/ se förrförra inlägget "Vila vid lugna vatten"/.

Ta ditt ansvar.

Nästa gång, den 7 maj, blir vår sista träff. Då läser vi brevet till sitt slut.
Vi träffas med gott avstånd oss emellan, men med hjärtlig värme, såsom alla goda tjänare har till varann!
Och till er som väljer att stanna hemma - bibelstudiet kommer i digital form så småningom!

Varma hälsningar från eder tjänarinna,

Helene F Sturefelt, V.D.M.

Dagslön.

KÖRSBÄRSDALEN och Edvard Grieg

Så gudomligt vackert.

Det är så gudomligt vackert!
Körsbärsträden blommar rikligen och magnoliorna gör den sällskap.
Det är vitt, vitt, vitt... som i himmelen.

Vitsipporna är en mild övergång från vinterns vita drivor - som vi dock inte har sett på länge - men den vita färgen följer oss genom årstiderna.
Renhet, skönhet och ett hopp om en bättre tillvaro.

Astrid Lindgren beskriver ett vackert rike på andra sidan döden som en körsbärsdal.
Undrar hur det är där?

Anar en körsbärsdal.

 

Edvard Griegs underbara stycke "VÅREN" fyller mitt hem just nu med sina toner.
Vad dock många inte vet är, att han blev inspirerad av den norske skalden Aasmund Olavsen Vinje och den dikt han skrev till våren.
Vi förflyttar oss norrut, till nordliga breddgrader där riktig vinter med snö och is får ge vika för vårens krafter.

Här kommer den, i översättning av Olle Adolphson:

ÄNNU EN GÅNG FICK JAG NÅDEN ATT SE EN VINTER GE VIKA,
DOFTANDE HÄGGBLOM PÅ GRÖNSKANDE GREN I VÅREN DEN RIKA.

ÄNNU EN GÅNG SÅG JAG ISARNA BLÅ FRÅN STRÄNDERNA FLYTA,
DRIVORNA VITTRA OCH FORSEN I ÅN FÅ BRUSA OCH BRYTA.

GRÄSET DET GRÖNA JAG ÄNNU EN GÅNG FICK SKÅDA MED BLOMMOR,
ÄNNU EN GÅNG HÖRA VÅRFÅGELNS SÅNG MOT SOL OCH MOT SOMMAR.

Vet du hur det låter när isen släpper och vinden tar sig in mellan isblock och vattenyta?
Det blir ett kvillrande ljud... nästan metalliskt, när blåsten gör sitt för att isflaken skall släppa.

Blommande gren.

 

SOLLDALLRING ÄR MIG FÖRUNNAT ATT SE PÅ VÅRBACKEN DANSA,
ÄNGARNA GRÖNSKA OCH HAGARNA LE DÄR BLOMSTER SIG KRANSA.

ALLT DETTA LIV SOM JAG SETT VARJE ÅR - JAG SKALL DET JU MISTA,
UNDRANDE SPÖRJER JAG VÅREN SOM GÅR: MÅNN DU ÄR DEN SISTA?

MÅ DET SÅ VARA, SÅ MYCKET SKÖNT MIG LIVET JU SÄNDE,
MERA JAG FICK ÄN JAG HADE FÖRTJÄNT - OCH ALLT HAR EN ÄNDE.

Allt har en ände.

Våren som årstid är så fantastisk att det bara är den skönaste poesi som kan närma sig den.
Det är lika förunderligt varje år att se hur till synes döda träd får liv igen, saven som stiger från rötterna via stammen ut i grenarna...

… och vissa träd kommer med sina blomster först, andra med sina blad.
Var och en i sin ordning.
Har du tänkt på det?
Det finns en organisation mellan träden att inte alla ska komma samtidigt! Ingen konkurrens... utan samarbete, för att gynna livet.

Bin och humlor suger nektar ur forsythia, körsbärsblom och ur lönnblommor.
Snart kommer linden med sina ljusgröna blommor och surret ökar i intensitet.

Kastanjen tar det försiktigt.

 

Men att besjunga våren kan bli ett minne blott för framtida generationer.

Det krävs nämligen att markägare och kommuner slutar exploatera äng- och åkermark. Träd och skogar kan inte huggas ned i den omfattning som nu sker.

Lärkorna sjunger inte över höghusen - de behöver sin äng och åkermark för att där bygga sina bon.
Lövsångare och bofink behöver sina träd att sitta i och sjunga sig en partner - de sitter ogärna på stuprör eller gatlampor...

Och den dagen vi inte längre hör vinden susa genom trädens grenar, då dör min själ!

Du susar inte längre.

SÅ SKALL JAG SJÄLV I DEN VÅRLIGA ÄNGD EN GÅNG BÄDDAS NEDER,
SÅ GÅR JAG HEM UNDER BLOMMORNAS HÄGN DÄR MARKEN SIG GLÄDER.

ALTL DET SOM VÅREN TILLMÄTER MIG, BAR MED BLOMSTER I DRÄKTEN,
SÅ SOM EN HÄLSNING DET SYNTES MIG VAR FRÅN LÄNGST SVUNNA SLÄKTEN.

DÄRFÖR JAG FANN MELLAN BJÖRKAR OCH AL I VÅREN EN GÅTA,
DÄRFÖR DET LJÖD I DEN FLÖJTEN JAG SKAR EN TON, SOM VILL GRÅTA...

Aasmund Olavsson Vinje, i översättning av Olle Adolpson, tonsatt av Edvard Grieg.
I mitt innevarande radioprogram i serien Andliga sånger finns denna text inläst till den norska musiken.
Se kommande inlägg här i bloggen.

En ton av gråt.

Ja, jag vill gråta, av de känslor som naturen väcker i mig. Jag anar så starkt Skaparens närvaro.
Men jag gråter också av sorg över människans kortsiktiga tänkande och över allt det som vi förstör.

Med tankens hjälp tar jag mig en stund över till Körsbärsdalen...

Att himmelriket är det vackraste vi kan tänka oss, det är helt klart!
Allt är vitt, och jag ser samtidigt vita snölandskap med vitsippor och körsbärsblom.
Jag ser vita moln och vita skumtoppar på havets vågor.

Vitt - allt ljus är sammanfattat i detta vita.

Och där finns inga skuggor.

Till andra sidan.

Eller?
Hur skriver Astrid Lindgren i sin bok? Finns det fortfarande en hotande fara där? Är draken Katla fortfarande ett hot som måste avvärjas?

När jag tänker på det himmelrike som Guds Ord beskriver, så är det ett tillstånd runt Gud, som är HELIG.
I Guds helighet kan inget ont existera. Hos Gud finns inget mörker, ingen ondska, ingen sjukdom eller död. Där finns inget svek, ingen egoism eller girighet.
Där finns inga människor...

… såsom vi just nu är, fyllda med den hopplösa blandning av gott och ont.

Om jag skulle ta mig in där, då drar jag ju med mig fel och brister och all syndfullhet som denna värld är behäftad med! Det skulle du också göra...
Och så vill ingen av oss ha det - en upprepning av detta liv, fast i evighet...

Nej, det är inte tänkt så heller.

Himlaporten är stängd för oss, som tur är. Körsbärsblommorna kan vi bara ana.
Magnoliornas kronblad uttrycker min längtan.

Himmelskt vacker magnolia.

Men, hur kan du skriva så, Helene? Det är ju hemskt.

Därför att det är sant.

   I BEGYNNELSEN FANNS ORDET
   OCH ORDET FANNS HOS GUD
   OCH ORDET VAR GUD.

   ALLT BLEV TILL GENOM DET.

   I ORDET VAR LIV, OCH LIVET VAR MÄNNISKORNAS LJUS.
   OCH LJUSET LYSER I MÖRKRET OCH MÖRKRET HAR INTE
   ÖVERVUNNIT DET.

   DET SANNA LJUSET, SOM GER MÄNNISKORNA LJUS,
   SKULLE KOMMA IN I VÄRLDEN.
   HAN VAR I VÄRLDEN
   OCH VÄRLDEN HADE BLIVIT TILL GENOM HONOM,
   MEN VÄRLDEN KÄNDE HONOM INTE...
  Johannes evangelium kap 1:1.

I begynnelsen var Ordet.

Men vad är det för mening med att skapa människan och sedan låta henne dö och vara evigt död?
Nej, det är inte så Gud tänker sig det.

   TY SÅ ÄLSKADE GUD HELA VÄRLDEN
   ATT HAN SÄNDE SIN ENFÖDDE SON...
   FÖR ATT VÄRLDEN SKULLE RÄDDAS GENOM HONOM. 
   Joh 3:16.

Räddas. Inte lämnas åt sitt öde. Inte vår Gud, inte Levande Gud!
Gud vill älska oss tillbaka till Honom.

Så går vi där i körsbärsdalen och njuter av dofter och renhet, i stor tacksamhet. Vi möter andra människor som också gläder sig över all skönhet.
Vilka är de?

Denna stora vita skara är de som bett om sina synders förlåtelse. Det är de som kommit till insikt om sin bortvändhet från Gud, från medmänniskan och naturen, och gjort en omvändelse.
Det är alla de som under tårar ropat till Gud om nåd och förbarmande.

De står alla i skuggan av korset och har tagit emot Jesu sista ord på korset:
- Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.

Kristus, den älskande Försonaren!

Deras vita kläder är vävda av den vitaste lakansväv. Tänk om det är hans linnebindlar från gravens uppståndelse?!
För min inre syn tänker jag att detta tyg har blivit uppdelat i tusentals stycken, omsydda till dopdräkter, med röda strimmor av hans försoningsblod, med mönster av körsbärsblommornas blad.
Och så kommer den vita hästen...

(Läs mer i Uppenbarelseboken kap 19:8).

Hästen, som ofta förekommer i de stora sagorna, finns på riktigt med vid den sista tiden:

OCH JAG SÅG HIMMELEN ÖPPEN OCH SE; EN VIT HÄST, OCH HAN SOM SATT PÅ DEN KALLAS "TROVÄRDIG OCH SANN".
HAN DÖMER OCH STRIDER RÄTTFÄRDIGT.

HANS ÖGON VAR SOM ELDSLÅGOR, PÅ HUVUDET HADE HAN MÅNGA KRONOR, OCH PÅ HONOM VAR ETT NAMN SKRIVET SOM INGEN KÄNNER, UTOM HAN SJÄLV.

HAN VAR KLÄDD I EN MANTEL SOM DOPPATS I BLOD, OCH HANS NAMN ÄR "GUDS ORD"...
Joh Upp kap19:11.

Mantel, doppad i...

Det är Johannes som får den sista tidens hemligheter uppenbarade för sig, i förtäckta ordalag och med djupaste symbolik.
Alla berättelser efter honom är en nödvändig nedväxling till "småmynt" för att vi skall kunna närma oss Guds storslagna och våldsamma final.

OCH JAG SÅG EN STOR VIT TRON OCH HONOM SOM SITTER PÅ DEN,
OCH JORDEN OCH HIMLEN FLYDDE INFÖR HONOM.

OCH JAG SÅG DE DÖDA OCH BÖCKER SOM ÖPPNADES, OCH DE DÖMDES EFTER SINA GÄRNINGAR...
Joh Upp 20:12.

… där den underbara förlåtelsen raderat ut all skuld! Guds kärlek flödar över, hans försoning räcker genom alla tider, till alla folk!

Försoningens byggnad.

OCH GUD SJÄLV SKALL TORKA ALLA TÅRAR FRÅN DERAS ÖGON.
DÖDEN SKALL INTE FINNAS MER, OCH INGEN SORG OCH INGEN KLAGAN OCH INGEN SMÄRTA SKALL FINNAS MER.
Joh Upp 21:4.

Astrid Lindgrens körsbärsdal är bara en simpel försmak till det som komma skall.
Och de stängda himlaportarna har Jesus Kristus öppnat med sitt kors.

OCH DESS PORTAR SKALL ALDRIG STÄNGAS OM DAGEN - NATT BLIR DET INTE DÄR.
Joh Upp 21:25.

Tack. TACK.

Tack.

Men, är verkligen alla där? Jag tycker mig sakna några...

Ja, Guds helighet kan inte rymma ondskan. Guds rättfärdiga vrede över vår synd drabbar de falska profeterna, odjurets hantlangare, horkarlar, bedragare och våldtäktsmän.
Ingen som framhärdar i sin ondska har sin plats i himmelen.
Förtryckarna, krigarna och mänskoslaktarna har förverkat sitt (och många andras!) liv.

Den röta som drabbar stammen blir en fara för alla. Det trädet måste fällas.

Men om det är en människa som är svart inuti, räcker inte mina svaga böner om förbarmande... Endast Gud vet.
Gud ensam kan rädda.

Så ropar allt levande på befrielse från det som förstör.

Befria mig!

"Mera jag fick än det jag förtjänt", diktade den norske skalden.
Livet är sannerligen en storslagen gåva!
Det är ingen rättighet vi kan ta oss.

Må Gud ge oss hopp var och en, om en bättre tillvaro, där körsbärsblommorna aldrig faller till marken.

De vitröda hälsningar,

Helene Sture Blomfelt,

- körsbärsälskare.

Låt oss bära frukt, Herre...

 

 

 

 

 

 

VILA VID LUGNA VATTEN Vandringsgudstjänst

Kyrkan går ut.

 

Guds rike är på fötter! Det är rörelse, "walk-and-talk" och vandringar.
Denna söndag var det åter dags för en vandrings-gudstjänst. Kyrkan ställer om - inte ställer in - och vi rustade oss med kläder efter väder och något gott i ryggsäcken.

Följ med oss längs vattnet i "staun"! Temat är HERREN ÄR MIN HERDE - de välkända orden från Psaltaren 23.

Vi behöver en herde, en god ledare som visar oss vägen. Ingen kan leda sig själv. Vi tillhör ett kollektiv - mänskligheten - där ingen kan leda sig själv.

De första kristna kallades "Vägen" - de gick Livets Väg med långfredagens död och påskdagens uppståndelse som modell att leva efter.

Församling på fötter.

Jesus vandrade i Galileen med sina lärjungar och visade dem lärjungaskapets två riktningar:
- inåt: han hjälpte dem att söka Gud i enskildhet och att se hur naturens yttre landskap är en sinnebild för själens inre landskap.
- utåt: de gick ut bland folket och gjorde sig tillgängliga. De var missionärer, själavårdare, läkare och socialarbetare.

Nu är det dags för oss att göra kyrkan synlig på stan. Pilgrimsstaven är en symbol för Kristus, han går först...
Kvällssolen smekte Karlskronas gator och vi såg till att ha vinden i ryggen... I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn!

HERREN ÄR MIN HERDE, INGENTING SKALL FATTAS MIG,
HAN LÅTER MIG VILA PÅ GRÖNA ÄNGAR,
HAN FÖR MIG TILL VATTEN DÄR JAG FINNER RO.
Psalt 23.

Karlskrona inre skärgård.

Två och två fick vi samtala med varann vad det kan betyda att Gud är en "herde". På vilket sätt leder Gud? Och frågan är också; vill jag bli ledd?

Det finns inga gröna ängar i Karlskrona, men en och annan grön gräsplätt! Allt är inte stenlagt än...
Vinden förde oss till Tyska kyrkan, eller Trefaldighetskyrkan som den heter, och där ställde vi oss med ansiktet mot solen.
Det doftade gott. Var ifrån kom detta goda?

FÖRSKÖNAD NU NATUREN STÅR KLÄDD I HÖGTIDSDRÄKT,
VAD LJUVLIG VÄLLUKT BUREN TILL OSS AV VINDENS FLÄKT.

VAD PRAKT, VAD RIKEDOMAR SOM SKIFTAR TUSENFALT,
SE RUNT OMKRING DIG BLOMMAR OCH LEVER, DOFTAR ALLT.
Sv Ps 197 vers 2.

Solgata på Stortorget.

Kommunen har planterat vita hyacinter i stora cirklar där det finns gräsmattor. Kan du känna den varma doften av denna blomsterfägring?!

Begreppet "herde" är främmande för oss. Cowboy kanske ligger närmare... eller dagisfröken eller någon annan god ledare som tar hand om sin flock.
Tillsammans växelläste vi nästa vers i Psaltaren 23:

HAN GER MIG NY KRAFT...

Titta på kyrkans pelare, de liknar bokskogens mäktiga stammar! Säkert är det skogen som gett kyrkans arkitekter inspiration till hur pelarna och dess valv ska se ut!
Pelarna hjälper oss att lyfta blicken från skorna, från facebook, oss själva... uppåt, mot himlen.

Den som går med böjd rygg kan inte se himlen, försök så får ni se!
Gud är den som vill upprätta varje människa. Sträck på dig, ta emot Guds kraft.

HAN LEDER MIG PÅ RÄTTA VÄGAR,
SITT NAMN TILL ÄRA.

Pelare likt bokträdens stammar.

Vandringsgudstjänsten fortsatte österut ned mot Amiralitetet.
Vi fick fortsätta samtala om vad kännetecknet kan vara på att det är "rätta vägen" vi är inne på.

Det är inte så lätt att själv hitta orden för de andliga erfarenheterna. Man trevar, kan känna sig blyg och generad att ta så stora och ovana ord i sin mun, men för mig är detta ett sätt att rusta församlingen i att växa.

Vi stannade vid ett av stadens många ankare - det finns cirka 60 stycken - och ställde oss i en cirkel, med behörigt avstånd till varandra.

- När vi söker ord för vem Gud är, får vi använda det som vi ser i vår egen tillvaro. Skulle vi kunna beskriva Gud såsom ett ankare?
Herren är mitt ankare... min fasta förankring, den tyngd som gör att jag inte driver iväg, flyter bort med vinden utan riktning.
Gud är mitt ankare, osynlig där nere på bottnen, men likväl verklig...!

Tro, hopp och kärlek - här ser vi hoppets symbol. Tack Gud för att Du vill vara vårt ankare.

Herren är mitt ankare.

HAN FÖR MIG TILL VATTEN DÄR JAG FINNER RO.

Vi gick längs Bastion Aurora ned till Tårarnas Park. Militärbasen ligger intill, med alla sina krigsfartyg, i fredens tjänst.
Här har många anhöriga vinkat farväl till sina söner, fästmän och makar med bön om Guds beskydd på havet, och med hopp om att snart få ses igen...

Herren är min sjökapten, han för mig mellan grunden och leder mig förbi grynnorna...

Vattnet är inte alltid rofyllt. Idag var det relativt stilla i Karlskronas inre skärgård, annars förknippar vi nog detta vatten med styrka och vita skumtoppar på vågorna.
Dock är det skönt för själen att vila ögonen på havets rörelse.

Någorlunda lugnt.

INTE ENS I DEN MÖRKASTE DAG FRUKTAR JAG NÅGOT ONT.

Jo, det gör jag visst. Vi är rädda när livet för oss ned i Dödsskuggans Dal. Där vill vi inte vara!
Vi har ingen kontroll. Var är herden nu?

Vi sände våra varmaste böner och tankar till alla dem som sliter inom sjukvården just nu, för att rädda livet på dem som är drabbade av Corona-viruset.

Herren är min läkare, mig skall inget fattas... men var är skyddsutrustningen...? Tankarna bråkar inom oss och tumlar runt med kritik, oro och ångest.
Likväl vet Herren hur vi har det.
Både liv och död vilar i Guds händer.

Här i Tårarnas Park får vi be för dem som behöver våra förböner, precis som andra kanske ber och gråter just nu för vår skull...
Gud är även Hoppets Gud.
Jag citerade den norske predikanten från Lutherstiftelsen i Oslo:

    "Vore inte Gud hoppets Gud, så vore Han inte Gud.
    Hoppet är Guds eviga armar, som sträcker sig rakt ned i en förgänglig och syndig värld.

    Hopp är ett klart ljus, som bryter in i hopplöshetens becksvarta mörker, längst ned i dödsskuggans dal.
    Hopp är Guds öppna dörr för dödsdömd människor från jordelivets fängelsecell rakt in i Guds eviga frihet."

Bastion Aurora.

Nu behövde vi tystnaden.

Orden fick stillna och vi gick i en lång rad längs residensets kaj. Till höger om oss lyste Stumholmens fyr i den guldgula aftonsolen.

Vid ett trädeck satte vi oss och tog fram vår psalmlapp, och sjöng ur "Psalmer för 2000-talet", nr 814, skriven av Ragnvei Axellie, tonsatt av Britta Snickars, en text som handlar om fiskafänget efter uppståndelsen då en eld är tänd och Jesus ger sina trötta lärjungar lite mat att äta:

I förväg spelade jag in psalmen. En ung man tittade förvånat upp från sina hörlurar. Jag trodde inte att han hörde...

HÄR VID STRANDEN, NÄRA VATTNET
FINNS EN PLATS SOM GER MIG RO.

HÄR VID STRANDEN, NÄRA VATTNET
FYLLS MITT INRE UTAV RO.

HÄR FÅR JAG VILA OCH DU FINNS HÄR
MITT I LIVETS KAMP OCH STRID.

HÄR FÅR JAG VILA OCH DU FINNS HÄR
MED NÅD FÖR VARJE TID.

Här vid stranden.

Vandringsgudstjänsten fortsatte längs hamnkajen, och det var bara grått och svart. Asfalten var hård under våra fötter. Nu var vi långt bort från grönskande gräs...
Det var fult.

Flera stod med sina kastspön och fiskade. Här gällde det att se upp så vi inte fick någon krok i ryggen...
Hur skulle vi stå ut med att gå hela denna tråkiga raksträcka?
Så är det också på pilgrimsvandringar, att även det fula landskapet kan reflektera det inre...

Vad gör livet lättare att gå? Jo, att sjunga!
Så vi stämde upp i Lunds stifts pilgrimssång, skriven av pilgrimsprästen Magnus Malmberg:

HERRE, VISA MIG DIN VÄG ://
OCH GÖR MIG VILLIG TILL ATT VANDRA DEN,
VANDRA I DITT LJUS.

Här är en kolossalt amatörmässig filmsnutt från byxefickan… till glädje ändå!

Nu var vi framme vid vår fikapaus. Restaurant Sjörök hade stängt, liksom de flesta matserveringar i dessa tider.
Vi tyckte att vi gjorde en god gärning som befolkade deras bord för en liten stund.

Hela denna gudstjänst hade ett enda ord som ledstjärna: VILA.

I min enkla predikan sade jag följande:

- Om ordet "Gud" är för stort kan vi pröva ännu ett uttryck för att komma närmare Guds väsen, och det är "Vila". Gud är själva vilan.

Gud vilade på sjunde dagen då skapelseverket var klart. Men det fullbordades genom vilan... har du tänkt på det?!
Inte så att Gud var "trött", nej det hebreiska ordet som används för vila är "sabbat" = att upphöra med arbete.

VET DU DÅ INTE, HAR DU EJ HÖRT DET, ATT HERREN ÄR EN EVIG GUD,
HAN SOM HAR SKAPAT JORDENS ÄNDAR?

HAN BLIR EJ TRÖTT OCH UTMATTAS ICKE,
HANS FÖRSTÅND ÄR OUTRANNSAKLIGT.

HAN GER DEN TRÖTTE KRAFT OCH FÖRÖKAR DEN MAKTLÖSES STYRKA.
Jesaja kap 40:28.

En pytteliten grön äng.

Gud vill ge hela sin skapelse den vila den behöver. "Både oxen, åsnan, din tjänstekvinnas son och främlingen må njuta vilan" står det i 2 Mosebok 16:23.

Men det finns ett allvar i att vilan kan utebli.
Guds folk knorrade i öknen då de flydde från slaveriet i Egypten. De klagade på sin ledare Moses och på sin store Herde, Gud själv, då de ifrågasatte om de verkligen var på Rätta Vägar...
Konsekvensen var att de fick stanna kvar i öknen och fortsätta gå runt, runt.

Moses dog och Josua fick ta över.
Hoppet var att det inte var försent att omvända sig till Gud. Löftet om vilan stod alltjämt kvar.
Hebréerbrevets författare skriver om detta:

FÖRHÄRDA INTE ERA HJÄRTAN!
HADE JOSUA LÅTIT DEM KOMMA TILL VILA, SKULLE GUD INTE EFTERÅT HA TALAT OM EN ANNAN DAG.

SÅ HAR GUDS FOLK ALLTJÄMT EN SABBAT ATT VÄNTA.
Hebréerbrevet kap 4:8-9.

Öknen. Var är det förlovade landet?

Efter ökenvandringen, när de äntligen kommit in i Löfteslandet, så skulle även naturen få ha sin sabbatsvila.
Skapelsen måste också få sin återhämtning, vart sjunde år, allt enligt skapelsemodellen.
- Då skall ni inte beså era åkrar eller skära er vingård, uppmanar Herren i 3 Mosebok 25:4.

Detta kan vi verkligen lära oss utav, vi som stressar naturen så fruktansvärt med vårt sätt att leva, att virus kommer lösa... Herren vill låta även de gröna ängarna vila, från oss...

Jag tycker så mycket om dessa ord, som fick avrunda min hamnkajs-predikan:

ATT GÅ IN I GUDS VILA ÄR ATT VILA UT FRÅN SITT VERK, SÅSOM GUD VILADE UT FRÅN SITT.
LÅT OSS DÄRFÖR GÖRA ALLT VI KAN FÖR ATT KOMMA IN I DEN VILAN, SÅ ATT INGEN BRINGAS PÅ FALL GENOM SAMMA SLAGS OHÖRSAMHET.
Hebr 4:10.

Slut på ökenvandringen.

En hyacintplantering var vårt första stopp. Nu fick Höglands Parks hyacinter bli vår sista punkt.
Vi ställde oss i cirkel runt rabatten, sträckte höger hand in mot mitten och vänster hand utåt mot staden, och så bad vi välsignelsen:

HERREN VÄLSIGNE OSS OCH BEVARE OSS,
HERREN LÅTE SITT ANSIKTE LYSA ÖVER OSS OCH VARE OSS NÅDIG,
HERREN VÄNDE SITT ANSIKTE TILL OSS OCH GIVE OSS FRID!

Vår Fader, Du som är i himmelen,
Låt Ditt namn bli helgat, heligt, respekterat...

Ljuvlig vällukt buren...

Käre himmelske Far,

Förlåt oss vårt obetänksamma sätt att leva, vår synd som skadar människor och klimat.
Hjälp oss att i dessa tider söka oss tillbaka till Dig, Du vår gode herde, i bön och stillhet, men också i jublande lovsång.
Herre, ge oss mod att bryta stagnation och invanda mönster.
Led oss på Dina rätta vägar, till vila, till lugna vatten.
Amen.

Tack till alla som kom!
Nu får vi vila våra trötta fötter, förhoppningsvis styrkta i själ, tanke och känsla.
Guds Ord i den fysiska naturen predikar starkt till oss.

Vilsamma hälsningar,
er Helene F Sturefelt, V.D.M.

Också en pilgrimshälsning.

KLAGOSÅNG

Klagosång.

Positiva låtar, schlagers och upplyftande psalmer. Lovsånger, klassisk musik och stilla tillbedjan.
Hårdrock, dansband och blues.
Vilken typ av musik gestaltar vår tids ångest just nu?

Vi svänger mellan två diken - överförmycket information om Corona-virusets dödlighet, contra tramsiga underhållningsprogram och skojiga lekar på Facebook.

Jag vill inte befinna mig i ett antingen eller. Nu sitter jag en stund under klockstapeln på Kapellkyrkogården och funderar.
Varje samhälle på vår planet måste nu förhålla sig till den världsvida smittspridningen. Det väcker bara en känsla hos mig, och det är:

Klagan. KLAGAN!

Jag hittar ingen litteratur som motsvarar den oro och ångest som far över oss alla - utom en.

Klagovisorna i Gamla Testamentet.

Klagovisorna i GT.

Den djupa smärtan rinner genom vers efter vers. Hungrigt läser jag de fem kapitlen.
Duvorna sitter under kupan till klockstapeln och kuttrar. Det passar sig inte alls... Jag lyckas undvika en fågelretur som faller kladdig i gräset...

STÅ UPP, ROPA HÖGT I NATTEN NÄR DESS VÄKTER BÖRJAR,
UTGJUT DITT HJÄRT ASOM VATTEN INFÖR HERRENS ANSIKTE.

LYFT UPP TILL HONOM DINA HÄNDER FÖR DINA BARNS LIV...
Klagovisorna kap 2:19.

Lyft upp.

Fantastiskt många kyrkor webb-sänder nu gudstjänster och bönestunder.
Amerikanen Aaron Keyes driver en lovssångsskola i Atlanta. Hur leder man församlingen i sång när de inte längre sitter i kyrkbänkarna, utan bakom en skärm?

Aaron Keyes säger:
- Isoleringen som drabbar människor världen över på grund av viruset är en utmaning, men också en möjlighet för församlingen.
De första kristna möttes i templet - men också i hemmen - för att fira gudstjänst.

- Den delen har vi tappat bort, men nu har vi möjlighet att återerövra gemenskapen i hemmen, konstaterar Aaron i sin online-kurs, och fortsätter:

- Bibelns hjältar grät och det behöver vi också göra. Klagosång inför Gud överbygger gapet mellan det vi vet och det vi känner. Livet är inte som det borde vara, men istället för att klaga inför varandra kan vi ta vår längtan till Gud - han som faktiskt har makten att göra något åt det.

Gråt.

Hm, jag vet inte om vår Herre tänker ta tillbaka Corona-viruset... Det kan vara så att Han låter det göra sin bittra verkan bland oss alla, till mycket dyrköpt erfarenhet.

Istället för att ropa på vaccin, bör vi ropa efter förlåtelse... och rannsaka våra sinnen hur vårt sätt att leva kunde släppa loss detta virus...
Det är enkelt: Varje regeringschef som har makt över regnskogar bör stoppa avverkningen omedelbart. Djuren har sin livsmiljö där, de skall inte drivas mot våra (o)mänskliga samhällen.

Varje kommunfullmäktige bör i sin region göra detsamma; sluta avverka stadsnära skog. Djuren är också invånare i samhället, även om de inte betalar skatt...

Stadsnära skog, Sölvesborg.

Det som orsakar den stora klagosången i Gamla Testamentet är att Juda rike har gått under och Jerusalem ödelagts (kap 1).
Det är en enorm sorg över att templet lagts i ruiner och gudstjänsten gjorts om intet (kap 2).

Sedan kommer en jämförelse mellan rikets lyckligare dagar och dess nuvarande förnedring (kap 3).

Bekännelse av att folkets synd är orsak till nöden (kap 4).
Beskrivning av de bortfördas nöd - och hopp (kap 5).

INGEN KONUNG PÅ JORDEN HADE TROTT DET, INGEN SOM BOR PÅ JORDENS KRETS,
ATT NÅGON OVÄN ELLER FIENDE SKULLE KOMMA IN GENOM JERUSALEMS PORTAR.

FÖR DESS PROFETERS SYNDERS SKULL HAR SÅ SKETT, FÖR DESS PRÄSTERS MISSGÄRNINGAR, DÄRFÖR ATT DE DÄR INNE UTGÖT DE RÄTTFÄRDIGAS BLOD.
Klag kap 4:12-13.

Jerusalem.

Alla människor i den rika världen bör ställa sig på knä för sina synders skull, och erkänna sina missgärningar:
- Smutsiga flygresor, smutsiga industrier som producerar smutsigt billiga kläder, skräpmat som produceras av palmolja som planteras på regnskogens plats och allmän girighet och bekvämlighet där den egna näsan är närmast...

Förlåt. Förlåt. Förlåt... FÖRLÅT, FÖRLÅÅÅT !!


Och prästerna, de andliga ledarna, har ett mycket stort ansvar. De har inte lett folket fram med tillräckligt stort allvar.

Nu ska vi inte jämföra Israels situation på 600-talet f Kr, men någonstans finns det en allmängiltighet i att folket gör fel mot Gud och varandra.
Kyrkan har sina problem med den inre sekulariseringen, som nu får sig en riktig snyting. Tack! Åter till väsentligheterna!

Ruin från 1500-talet.

Nästa vers är så pinsamt aktuell att jag knappt vågar skriva den...

Till dotter Sion:

DINA PROFETERS SYNER VAR FALSKHET OCH FLÄRD, DE BLOTTADE INTE FÖR DIG DIN MISSGÄRNING SÅ ATT DU KUNDE BLI UPPRÄTTAD.
DE UTSAGOR DE FÖRKUNNADE FÖR DIG VAR FALSKHET OCH FÖRFÖRELSE...
Klag kap 2:14.

Enda möjligheten att bli upprättad är att ha så mycket mod och insikt att man erkänner sina missgärningar.

Så tömdes en kyrka på sitt innehåll och en församling på sin bankbok.
Nyrenoverad och tom ropar hon på att Guds Ande skall återvända.

Klaga, du gudsman! Klaga, du gudskvinna! Ja, gråt du varje församlingsbo med mig!

MINA ÖGON ÄR FÖRTÄRDA AV GRÅT,
MITT INNERSTA ÄR UPPRÖRT,
MIN LEVER ÄR SOM UTGJUTEN PÅ JORDEN FÖR MITT FOLKS SKADA...
Klag kap 2:11.

Klaga. Gråt. Förlåt.

Jeremia, eller om det möjligen är Baruk, som har författat den klagande bönen i Klagovisorna, formar texten kring tre grundtankar:

1. Är Gud emot oss - vad kan då vara för oss?

Jo, du läste rätt. Om Gud är emot oss, då spelar det ingen roll vad vi gör...
Gud älskar syndaren, men inte synden!

Det finns ett starkt inslag av syndabekännelse i Klagovisorna, skriver Ivan Hellström i boken "Förstår du vad du läser?".
Författaren går in i folkets nöd och bekänner dess synd... Det är stort! Genom synden har man Gud emot sig... Detta måste vi inse.
Men hoppets ton finns också.

En molntuss av hopp.

2. Är Gud för oss - vem kan då vara emot oss?

Den positiva utsagan känner vi igen. Där inget mänskligt hopp finns, där kan Guds förbarmande hjälpa.
Därför ber profeten:

TAG OSS ÅTER TILL DIG, HERRE, SÅ ATT VI FÅR VÄNDA ÅTER.
FÖRNYA VÅRA DAGAR, SÅ ATT DE BLIR SOM FORDOM.
Klag 5:21.

Och när han i sin bedrövelse vänder blicken uppåt, blir han i bokens tredje kapitel en härlig evangelist: varje nyår får vi nämligen lyssna till de trösterika orden:

HERRENS NÅD ÄR DET, ATT DET INTE ÄR UTE MED OSS!
Klag 3:22.

Klagovisorna har under landsflykt varit judarnas andaktsbok i alla tider. Den föreläses under sorgehögtiden till minne av templets fall.
Också i vår kristna kyrkas historia har denna bok haft stor betydelse.

Och just nu, för mig.

Gud NÅD att det inte är kört!

3. Den tredje grundtanken är att den lidande profeten är en förebild för Kristus.

Skildringen hur profeten lider med och för sitt avfälliga folk, är en underbar bild av Honom, som bar våra smärtor.
Det som det klagande Sion säger...

… ÖVERTRÄDELSERNA KNÖT SAMMAN HANS HAND TILL ETT OK,
HOPBUNDNA LADES DE PÅ MIN HALS. SÅ BRÖT HAN NED MIN KRAFT.
HERREN GAV I I HÄNDERNA PÅ MÄNNISKOR SOM JAG EJ KAN STÅ EMOT.
Klag 1:14.

… kan i djupaste mening sägas av den lidande Kristus!

Kärlekssmärta.

Mitt hjärta är fyllt av den djupaste kärlekssmärta som Herren känner över sin mänsklighet.
Det krävs ett dödligt virus för att vi skall tänka om... Omvända oss.

Och tänk om det är så att det är Gud själv som känner denna klagan... förmedlad av Jeremia i Klagovisornas bok?!
Men med vilken rätt klagar vi??

Vi vet ju att jorden klarar sig väldigt bra utan oss...

Klaga, du jord, du också... med blues, hårdrock och vemodspsalmer.

TY HERREN FÖRKASTAR INTE FÖR EVIG TID,
UTAN OM HAN HAR BEDRÖVAT, SÅ FÖRBARMAR HAN SIG IGEN,
EFTER SIN STORA NÅD.
HERREN PLÅGAR INTE AV VILLIGT HJÄRTA...
Klagovisorna kap 3:31-33.

Käre himmelske Far,

Förlåt oss vår kollektiva synd när vi struntar i naturens villkor och medmänniskors bästa.
Hjälp oss alla att hitta tillbaka till ett mer respektfullt sätt att leva.
Kom till alla sörjande, som lider och plågas av sjukdom och smärta.
Sänd dina änglar till alla som arbetar inom vården.
Ge styrka och uthållighet.

Moll-hälsningar,

Helene Sture Klagofelt,

- som föreslår att vi organiserar hemgrupper i de församlingar som inte prövat det. Små, fina celler där vi kommer hjärtligt nära, men på behörigt avstånd.
Fast det tillhör L.E.C. - Livet Efter Corona.

Hjälp oss upp igen!