måndag 29 februari 2016
SKOTTDAGENS OVANLIGHETER - Körsbärsträdets sång
Det är bara vart 4:e år vi får se detta datum; skottdagen den 29 februari.
Tänk att det varje år samlar sig ca sex timmar utöver de 365 dagarna, timmar som måste tas om hand på något vis.
Det blir denna extra dag.
Skottdagen är dagen då kvinnor kan komma till skott att fria till sin älskade...
Den sortens jämlikhet uppträder alltså bara vart fjärde år.
Skulle man inte kunna passa på att ge alla kvinnor full manslön detta år också?
När vi ändå är på gång, menar jag.
Låtsas att kvinnor vore män... med fulla rättigheter!
Jag har allt emot mig.
Frångår normen helt. Hör här:
- Jag är kvinna, vänsterhänt, kristen, högkänslig, trädkramare och ukulelespelande hårdrocksdiggare!
Det är mycket onormalt.
Det normala är:
- Att vara man, högerhänt, ateist, okänslig, bilkörare och dansbandsälskande hockeydiggare.
Så fel jag är.
Men idag, på Skottdagen, tänker jag fira allt som är ovanligt!
Om mina kvinnliga uppfattningar fick råda i mitt fantasiland - idag kallat Skott-land - så ser tillvaron ut så här:
* KVINNA - Att tillhöra den halvan av mänskosläktet som kan föda barn, är föremål för högsta respekt.
När en flicka föds hyllas hon särskilt - en EVA! En livgiverska!
Flickans tonårstid uppmärksammans med fest då äggstockarna vaknar och sätter igång hormonproduktionen.
Självklart är alla menstruationsskydd gratis.
Unga män undervisas noga hur kvinnan behandlas med respekt, hur han ska stödja henne, bistå henne med kraft och styrka/ lugn och avkoppling, massera henne, uppvakta henne och ta ansvar för de konsekvenser han orsakar.
Barnvagnar är gratis och alla gamla tanters rollatorer är också gratis - det är ju samma rörelse som utförs - här i mitt Skottland.
* VÄNSTERHÄNT - Att vara orienterad åt vänster gör att vi i mitt Skottland har en annan sorts plånböcker - där plastkorten inte ramlar ut och myntfickan öppnas nertill...
Saxarna är anpassade till oss, liksom växelspakar och gitarrer.
Vi är ovanligt skickliga i pingis och fotboll eftersom våra skott (!) kommer från oväntat håll.
Här är vi inte i minoritet - 15% - utan i dominans.
Pianot har diskanten till vänster och basen uppe till höger.
Dörrarna har handtaget på höger sida så att vänsterhanden kan öppna, jodå, så har vi det här.
Alla äter som vi - med gaffeln i vänster hand!
Och vi skriver svenska på arabiska...
* KRISTEN - Att vara kristen är det naturliga i Skott-land.
Alla har hört evangeliets berättelser och förstått Guds kärleksfulla plan med sin mänsklighet.
De flesta har tagit emot Jesus i sitt hjärta och egoismens synder är dränkta i det heliga dopet.
Men, det skall erkännas, det finns några tveksamma tvivlare även i mitt Annorlunda land.
Och det tycker vi är bra, för vi använder deras frågor till att själva söka svaren djupare.
Till och med otro, synd och tvivel tjänar Guds rike på detta sätt, och naturligtvis kör vi bil på vänster sida.
* HÖGKÄNSLIG. Det här med högkänslighet - emotionell intelligens - är det första alla undervisas i här i mitt Skott-land.
Här är vi inte heller i minoritet, 20%, utan majoritet. Underbart!
Mammor och pappor förklarar känslornas uttryck för barnen, som tidigt blir medvetna att det är det en människa består utav.
Sedan socialiseras dessa känslor till att stödjas av förnuftet, och våra seder och bruk.
Okänslighet är ett okänt begrepp.
Alla har tillgång till sorgetårar och glädjeskratt, ilsketjut och besvikelsedepp, trötthet och piggelinspring, "vemodsmoll och längtansdur"...
* TRÄDKRAMARE - I mitt annorland är träden heliga. Att vara vårda träden är allas ansvar.
Om en väg skall byggas, och det står ett träd i vägen, då byggs vägen runt om.
Om ett hus skall uppföras, och träd finns i närheten, aktar man rotsystemen och bygger husen med trädet som centrum i mitten.
Alla förstår trädens funktion - som luftrenare, skugg-givare, vindskydd, frukt- och honungsbärare, stabiliserare och lyssnare...
När man dör här i mitt Skott-land, läggs man i en urgröpt gammal trädstam, som sedan varsamt grävs ned vid ett levande träd.
Den förmultnande kroppen blir snart omsluten av de skyddande rötterna, som får en sista närings-boost av vår kropp.
Och fåglarna flyger med vår själ till himmelen.
* MUSIKEN är viktig i detta land. Alla musikaliska uttryck är välkomna, särskilt Ukulelespelande Hårdrocksdiggare.
Vi lägger största vikt vid texterna, att de skall berätta goda historier till läkedom och livsmod.
Här måste jag skjuta in (!) en målande text om ett körsbärsträd.
Det är en gammal visa från 1500-talet, upptecknad från Apalackerna:
KÖRSBÄRSTRÄDSSÅNGEN.
Josef var en gammal man, en gammal man då han
trolovad med Maria blev, i Galiléens land.
Josef och Maria i örtagården gick.
Körsbärsträden lyste röda, som blod för deras blick.
Då talade Maria, med stämma mild och blid:
- Ge mig en körsbär, Josef, snart är min födslotid!
Vresig och tvär gav Josef Maria detta svar:
- Låt honom ge dig körsbär, som till ditt barn är far!
Då hördes barnet säga i sin moders liv:
- Böj dig du höga träd, din frukt min Moder giv!
Strax böjdes trädets gren ned i hans moders hand.
Hon ropade:
- Se Josef, jag fick körsbär i min hand!
För att så hårt han talat Josef om ursäkt ber:
- Fatta nu mod min kära och var ej ledsen mer.
Ät körsbär nu, Maria, låt dem väl smaka dig.
Ät körsbären, Maria, som grenen räcker dig.
Maria tog ett körsbär. Det var rött som blod.
Tungt gick Maria hemåt till det som förestod.
När Josef blev allena, hörde han ängelns ord:
- I natt en himmelsk Konung skall födas på vår jord.
Han skall ej bliva född i ett hus eller en hall, ej i ett Paradis men i ett åsnestall.
Han skall ej bliva klädd i purpur eller prakt, men såsom andra barn i lindor bliva lagd.
Ej av silver eller guld är den vagga han skall få.
Den är gjord av skogens trä och skall på marken stå.
Maria tog sin son i sitt knä och frågade honom så:
- Säg, käre son, hur skall det för dig i världen må gå?
- O, Moder, jag skall så död som sten i mur och mull;
och alla gatans stenar skall sörja för min skull.
- När Påsken gryr, O Moder, skall jag ur graven gå.
Måne och sol, Moder, med mig skall uppgå då.
Här sitter jag och sjunger och drömmer...
Men min fantasi skjuter nya skott (!) denna dag, och jag tycker mig uppleva en större och bättre verklighet i mitt Annorlundaland.
Sannolikheten att vara kvinna, vänsterhänt, kristen, trädkramare som spelar ukulele och gillar hårdrock är försvinnande liten.
Lägg därtill en brun liten fläck i höger öga... och ett körsbär i mun.
Jag är så unik att jag knappt kan finnas!
Hur ska jag bildsätta detta?
Jag dyker ned i mina arkiv... och inser att min ordlek för mig till den keltiska kristendomstraditionen, som verkligen är min identitet.
Irland, Öland, Omberg, Verkö...
Hurra för Skottdagen!
Och för alla er som åldras långsamt på grund av att ni föddes denna vackra dag.
Skottsäkra hälsningar från den mest ovanliga Helene F Sturefelt som någonsin funnits!
Undrar om jag kan leta upp någon att fria till....?
Nej, det behövs inte. Lyckan ler mot mig och jag är så rikt välsignad.
Du också.
söndag 28 februari 2016
MELODIFESTIVAL 2016:4
Jag vill inte. Orkar inte. Men jag måste titta!
Melodifestivalen tar temperaturen på Sveriges mentala hälsa.
Här ryms allt - alla musikstilar, många nysvenska språk, alla klädstilar och sexuella läggningar.
Allt är går bra, allt är tillåtet och allt speglar det Sverige vi vill ha.
Vi kan till och med förneka vår egen nationalsång och sudda ut "Norden" och istället sjunga:
- Ja, jag vill leva jag vill dö på jorden... ! ?
Som du förstår, bäste läsare, är jag upprörd. Vill "alla" ha detta?
Men vi tar det från början.
Ett land måste ha ett sammanhållande kitt för att fungera.
Det måste finnas gemensamma koder, gemensamma regler, gemensam mänskosyn och ett gemensamt språk.
Självklart, tycker du.
Men det är inte självklart.
Vi har inget gemensamt sammanhållande kitt.
Både Svenska kyrkan och Socialdemokratin - som höll ihop Sverige under stora delar av 1900-talet, har tappat mark.
Både den politiska och religiösa kartan ser helt annorlunda ut idag.
Vår värdegrund är inte längre gemensam, inte heller vår mänskosyn.
Men hallå, skulle du inte prata om Melodifestivalen?
Jo, det är det jag gör.
Detta underhållningsprogram under fem lördagar tar sig stora anspråk som uttolkare av vårt land.
Det är Mello som håller oss samman!
Och precis som i kyrkan tar man upp kollekt - swischa över lite pengar till Radiohjälpen så mår du bättre.
Det dåliga samvetet att sitta och äta tjipps istället för att "göra nåt" dövas med 9,90 kr till bättre behövande.
Men varför gnäller du så?
För att jag upplever en falskhet som drar bort blicken från vad som faktiskt håller på att hända.
Jag kan väl inget säga om att det musikaliskt ingår både smygporr - Linda Bengtzings Killer Girl:
- "kanske piska mig, tjohej!"
- och vacker New Age-ballad med Molly Sandén om universum "- Youniverse", kul stavning - men sen inget mer.
I mellanakterna kommer det som verkligen är intressant.
Igår bjöds det på finstämd sång både på samiska, hebreiska och arabiska!
Men det var infogat i en märklig variant av vår nationalsång, där texten alltså var ändrad, från "Norden" till "jorden".
- Jag vill leva jag vill dö på joooorden!
Ja, var annars? I den digitala cyberrymden?
Nej, jag förstår. I ordet "jorden" ligger en acceptans av alla länder. Vackert så.
Vår nationalsång är problematisk i sig, då vi minns att vi "tronar på minnen från fornstora da'r". Det behöver vi inte minnas längre.
Men vårt eget förnekas.
Allt annat går bra. Men Sverige finns inte.
Vilket land skall vi representera i den stora Eurovision Song Contest i Globen?
Jorden, i största allmänhet?
Vi har en sällsynt mix av stort högmod och usel självkänsla.
Och Stockholm ligger inte i Sve.. utan i Skandinavien...
Vad blir det för rubriker i kvällstidningarna efter detta?
Henrik Schyffert, som var gästande programledare förra lördagen, sa mycket fyndigt det jag taffligt försöker uttrycka:
- Min somaliske vän blev helt förskräckt då han såg löpsedlarna: KATASTROF, ATTACK, HUR KUNDE DET SKE? VILKEN SKRÄLL...
... och då talar vi inte om att det är 30 år sedan Olof Palme mördades, utan...
... att FEL LÅT VANN!
Henrik beskriv vår nyhetstorka mycket skickligt.
I fredens land har vi inte så mycket att prata om. Väsentligheterna har reducerats till att recensera underhållningsprogrammen på TV.
Schyfferts somaliska vän förstod inte, trots att Henrik förklarade.
- Men det handlar ju bara om musik... inte politik?
- Ja, jo...
Vi lever i efterdyningarna av en mördad landsfader och Melodifestivalen försöker hålla oss samman.
Men var går gränsen för att Mångfald blir Splittring?
Mångfaldens diktatur har ett dike. Det heter Enfald.
Splittringens motsats heter Enhet. Var finns den?
Nästa lördag är det Andra Chansen. Jag vet inte om jag vill ge Mello en chans till...
Jag mår dåligt av den ordinarie programledaren.
Hon är arrogant med en nedlåtande ton:
- Ja, en liten applåd kan ni väl bjuda på här..
Hon är sexistisk:
- Åh, Martin Stenmark kommer ju från paradisets lustgård! Honom skulle jag vilja stoppa ned i fickan och ha till efterrätt sen!
Hon är rent ut sagt den mobbande tjejen vi alla känner igen från högstadiet:
- Jag har en liten present till dig här Frans... en liten hälsning från Zlatan...
... äh! Det trodde du! Inte.
Så sårande.
Gina Dirawi är hemsk!
Ni får förlåta mig, men bara för att hon är en ung, kaxig muslimsk kvinna från Palestina-Sundsvall går hon inte fri från kritik.
Hon skämtar på andras bekostnad och det får mig att må dåligt.
Och om en man hade skämtat som hon gjorde med Martin Stenmark - fast med till exempel Dolly Style - ja, då hade tidningarna rasat!
Ja tycker lika illa om kvinnors sexism som männens.
Respekt?
Unge Frans 17 år, som sjöng hyllningssång till Zlatan "Who's da man" när han var 7 år, gick och vann direkt till finalen.
- If we were sorry...
Nej, vi är inte ledsna! Vilken snygg revansch du gjorde!
Naturlig stil, naturligt leende, inte stylad och inte tillgjord. Bara väldigt vanlig och naturlig.
Lätt att identifiera sig med.
Men en egen låt, bortom maskinproducenternas fabrik.
Om tio år är Melodifestivalen säkert helt på arabiska och i pausen kanske man få se Kalle Moreus barnbarn spela fiol från Dalarna, som kuriosa från en svunnen tid.
Och i Eurovision är Sverige en lydstat till Ryssland och tävlar med bidrag från Putinland...
Tåler du min ironi?
Toleransens land tolererar alla andra, men inte sig själv.
Det är höjden av ödmjukhet!
Eller ett bottennapp av dumhet.
Jag tolererar inte att Sverige tillåter kvinnofientlig mänskosyn.
Jag accepterar inte den flathet och okunskap som svenska politiker uppvisar, en blindhet för de religiösa trakasserier som förekommer på varje flyktingboende.
Nu vill jag krama Panetoz och hålla dem hårt. De är glada och de vet mycket om livet.
Musiken kan vara en enande faktor. Vi kan tralla och sjunga tillsammans.
Men ett land behöver mer.
Olof Palme, var är du?
Jesus, vart tog du vägen?
Fälldin, Alf Svensson och Hillary Clinton... hur ska vi leva i den här världen?!
Jag känner mig som hårdrockarna Eclips med låten "Runaways"... jag vill bara springa iväg.
Dra. Gömma mig. Glömma allt det svåra.
Och spela trummor lika hårt som Gina Dirwani... för det kunde hon i alla fall!
Ostämda hälsningar i fiss-moll,
Helene Fulefelt,
- utschlagen schlagerlyssnerska,
- som hellre lyssnar på Mats Ronanders "Sverige, Sverige fosterland" där han sjunger om alla "systrar och bröder"... Lyssna på den istället!
lördag 27 februari 2016
STRESSA INTE VÅREN
I Sverige har vi ett vädernervöst beteende.
Vi tjatar och ängslas.
Älter och frågar.
- När kommer våren? Är den inte här snart?
I februari?
Förlåt mig - är du dum eller?
Nu tänker jag vara stygg, elak och tillrättavisande av alla vårfascister, som bidrar till den mentala klimathöjningen i vårt sätt att tänka.
Ursäkta, jag ska nog samla mig lite först och sjunga en from psalm...
KORNET HAR SIN VILA
DJUPT I FRUSEN JORD.
ÄR EJ DÖTT, DET VÄCKES
AV DITT SKAPARORD.
Har vi så totalt förlorat kontakten med naturen att vi inte vet att vinterns vila är nödvändig för allt levande?
Det måste bli kallt!
Marken måste frysa till.
Tjälen kryper ned i jorden och tar kål på de småkryp som biter, gnager och förstör.
Tack minusgraderna!
Lyssna inte på vårfasciterna.
- När kommer våren?
Menar du, det är helt okej med alla fästingar och sniglar och andra kryp att de förmerar sig, bara du slipper vintern?
Sommar, höst och vår...
Rädslan för att stanna upp.
Ovanan att vila. Vanan att inte vila. Ständigt vara på gång. Uppkopplad 24/24.
Livsfarligt.
Att hoppa över vinterns kalla vila är att bjuda in den mentala överhettningen...
Utbränd. På grund av - väder.
KÄRLEK FRÅN GUD
ÅT ALLTING GER DU LIV.
KÄRLEK MED DITT LJUS
KOM, KOM OCH HOS OSS FÖRBLI.
Allting har sin tid. Kornet har sin vila. Björnen sitt ide. Men vår almanacka snurrar på lika intensivt november till februari...
Det är inte bra.
En del tycker om att kalla människan för ett "djur".
Men var ett djur då! Gå i ide!
Stäng ned och kryp ned och vila dig i mörkret. Annars tror jag du är en maskin.
Jag var en maskin... en effektiv arbetsmotor både på arbetet och hemma... tills vänster hjärnhalva inte orkade mer. Utmattad.
Tur att jag har en hjärnhalva kvar... Den kreativa!
VÄNTANDE PÅ VÄRME
VILAR ROT OCH FRÖ.
VET ATT VÅREN KOMMER
VARJE TRÄD OCH ÖRT BRISTER I BLOM PÅ SIN BESTÄMDA TID.
KÄRLEK MED DITT LJUS
KOM, KOM OCH HOS OSS FÖRBLIV.
En del petar i jorden för att se om några knoppar har kommit upp.
Peta inte!
Det är som att peta på någon som sover, för att se om hon är vaken...
Stör inte!
Jag vaknar när jag sovit färdigt.
Mina knoppar tittar upp när minusgraderna släppt sitt grepp.
Men ännu är det nattfrost. Vill du verkligen locka upp mig, så att jag sedan ska frysa ihjäl på natten?
Vårfascist!
Du är egoist.
Stadsnarcissist - utan kunskap hur marken fungerar.
Kanske är det bara ett grupptryck? Vi har inget annat att prata om i fredens land Sverige.
- När kommer våren?
Inte än i alla fall.
Det elektriska ljuset bidrar till att vi förlorar kontakten med vårt behov av vila.
Lysrören lyser dygnet runt.
Va'? Är det redan kväll?
Ja, titta ut så ser du att himlen har mörknat. Dags att koppla av. Stänga av. Koppla ned.
Och fuska inte med stand-by-knappen!
Släck helt.
Låt hjärnan slippa fler intryck.
Lökar, fröer och sädeskorn har alla sin inprogrammerade tid för vila, grodd och spirande.
Inte står vi väl och drar upp säden ur marken bara för att vi inte orkar vänta?
Jo... det känns så. Lägg över några kilometer vit plast över åkern så går det fortare!
Fortare.
Hur fort då ?
Jordgubbar till påsk? Suck.
HAN VAR VETEKORNET
LÅG I JORDENS DJUP.
HAN STOD UPP EN PÅSKDAG
LEVER BLAND OSS NU.
Andlig mognad är lika långsam som säden.
För att komma till insikt om livets svårigheter och möjligheter måste vi vila.
Kylas ned. Frysa till lite...
Inte är det roligt. Men så är livets lag. Naturens tempo.
Hoppa inte över vintertiden. Den är vår mentala ökentid här i kalla Norden.
Nödvändig.
Livet är inget quick-fix. De stora erfarenheterna kommer till oss då ohyran kvävs av frosten.
Ohyran? Ja, de onda tankarna, besvikelsen och bitterheten, det tappade modet...
Det vill vi inte betala för mer! Den hyran makulerar vi.
Släpper det onda och gamla.
Byter jordmån. Väntar på regn. Och sol.
ALDRIG EN SOL
HAR LYST SÅ STARK OCH KLAR.
KÄRLEK MED DITT LJUS
KOM, KOM OCH DRÖJ HOS OSS KVAR.
Så, bästa vår-tjatare, ta det lugnt!
Var följsam till naturens tempo. Du är ju själv en del av det, även om du bott i stan hela ditt liv och glömt bort hur allt fungerar.
Var tacksam att vintern över huvud taget kommer !!!
Annars vore ju medeltemperaturen förhöjd på allvar - och det vill vi inte!
En sak till - den mesta energiförbrukningen på jorden går åt till ventilationer som sänker temperaturen, inte höjer!
Air-condition stjäler mer energi än uppvärmning.
Så, var rädd om svalkan.
Tacka Gud för tjälen som håller mycket på plats.
Coola ned lite.
Bygg en snögubbe. Känn hur friskt det är när vinden biter i kinderna!
Psalm 204 är översatt av Anders Frosten(!)sson till en fransk melodi "Noel novelet" - en julvintrig vårvisa alltså.
Från naturens långsamma tempo lär jag mig också att när det gäller vår uppståndelse från de döda, så får vi vackert invänta rätt tid...
Men var så säker - den kommer! Lika sant som att träden får gröna blad när våren väl kan anlända.
I april. Maj. Men inte i februari och inte i mars...
HAN BLEV HÄNGD PÅ KORSET
I EN GRAV LAGD NED.
INGEN ENDA VÄNTAR
MÖTA HONOM MER.
KÄRLEKEN NÅR LÅNGT BORTOM DÖD OCH GRAV.
KÄRLEK MED DITT LJUS
KOM, KOM OCH DRÖJ HOS OSS KVAR.
Vintervilande kallhälsningar från
Helene Sture Frostfelt,
- klimatkylig och vilande.
- och som fotograferade på Hästö och på Möllebacken i Karlskrona en vacker vårvinterdag.
fredag 26 februari 2016
HÅRETS MAKT
Harald Hårfagre.
Musikalen "Hair". Pudelrockare. Alla långhåriga - förena eder!
- Baby, let your hair hang down!
Simson och Delia och hans sju flätor.. samt kvinnan som torkade Jesu fötter med sitt långa utsläppta hår.
Jag låter inläggen gå i varandra och fortsätter resonemanget från föregående artikel, om Bibelns syn på kvinnans klädsel.
Nu handlar det om själva håret.
Däri vilar en stor makt...
Och alla som sett trötta ungdomar med mössan på, vet att de förmodligen har en dålig hår-dag.
- Bad hair-day, you know...
I många kulturer betraktas långt hår som en skönhet och styrka.
Vår fornnordiske Harald Hårfagres namn avslöjar det, liksom Gamla Testamentets Simson.
Långt hår var en prydnad både för män och kvinnor.
För en israelit var det vanärande att raka av hår eller skägg (Jesaja 7:20).
Jag läser i Illustrerat Bibellexikon:
- I egenskap av Herrens egendomsfolk fick israeliterna ej heller göra sig skalliga p g a dödsfall eller sjukdom (5 Mos 14:1).
Att låta klippa sitt hår var ett vanligt tecken på sorg och bedrövelse. (Job 1:20).
Nasirer, särskilda män vars liv var vigt att tjäna Herren, skulle alltid ha långt hår.
Jag läser den spännande berättelsen om Simson i Domarboken kapitel 13:16.
Det var konflikt mellan filistéerna (dagens palestinier) och Israel.
Simson var en nasir och han ställde till förtret mot ockupationsmakten.
Han blev kär i Delia, och filistéernas hövdingar lovade henne stor belöning om hon lyckades avslöja hans styrka.
Hur de än gjorde för att binda honom, kom han ändå alltid fri.
Han ljög för henne tre gånger:
- OM DU VÄVER IN DE SJU FLÄTORNA PÅ MITT HUVUD I VARPEN PÅ DIN VÄV, DÅ...
- HUR KAN DU SÄGA ATT DU HAR MIG KÄR, DU SOM INTE ÄR UPPRIKTIG MOT MIG?
Men Simson anade hennes falskhet. Sanningen hade inget med kärlek att göra.
Till slut orkade han dock inte stå emot hennes tjat.
- OM MAN RAKAR HÅRET AV MIG, VIKER MIN STYRKA FRÅN MIG, SÅ ATT JAG BLIR SVAG OCH ÄR SOM ALLA ANDRA MÄNNISKOR... Domarboken 16:17.
Läs själv den dramatiska fortsättningen då han raserar hela stadion, där avguden Dagon blev mångas död...
Nu till nästa bibliska hårresande berättelse.
Det är denna veckas evangelietext, 2:a söndagen i Fastan, årg II.
Lukas återger en situation i farisén Simons hus. Läs gärna kap 7:36-50.
Simon var en laglärd man och borde veta hur seder och bruk skulle uttryckas.
Men han gav inte Jesus vatten till att tvätta sina fötter, inte heller någon välkomstkyss.
Dörren stod öppen och en kvinna - "som i staden var en synderska" - kom in. Hon visste att Jesus låg till bords någonstans, och sökte upp honom.
Nu hände något oerhört uppseendeväckande.
HON STÄLLDE SIG BAKOM HONOM VID HANS FÖTTER OCH GRÄT.
HON VÄTTE HANS FÖTTER MED SINA TÅRAR OCH TORKADE DEM MED SITT HÅR...
HON KYSSTE HANS FÖTTER OCH SMORDE DEM MED BALSAM.
Vi ser en överdrivet stor ohövlighet, och en lika överdrivet stor beundran.
Jesus balanserar upp båda personerna.
Att ha håret utsläppt på detta sätt var ett tydligt tecken på att hon inte var "ärbar".
Håret var lockelsen att förleda män.
Men den här gången används håret till något helt annat.
Det är den största kärleksbetygelsen att ge någon sina tårar...
- att dessutom tvätta någons dammiga fötter med tårarna...
- och så torka av dem - inte med en handduk - utan med sitt hår!
Vem är denne man som får en så enastående uppvaktning?
Han måste vara mycket speciell.
Simon rynkar på sin laglärda näsa och muttrar för sig själv:
OM DEN MANNEN VORE PROFET SKULLE HAN VETA VAD VAD DET ÄR FÖR SORTS KVINNA SOM RÖR VID HONOM, EN SYNDERSKA.
Jag tänker bittert:
- Han kanske kände igen henne? Han kanske visste vem hon var? Han kanske rent av visste hur hon luktade och smakade...?!
Men det manliga skenet ska upprätthållas. Det är alltid kvinnans fel! Lätt och enkelriktad moral.
Det föll honom aldrig in att om Jesus var en profet, då skulle han genomskåda honom...
Naturligtvis avslöjar Jesus honom och hör vad han tänker.
- SIMON, DET ÄR NÅGOT JAG MÅSTE SÄGA DIG.
- SÄG DET, MÄSTARE.
Och så berättar Jesus liknelsen om de två som stod i skuld till en penningutlånare, men fick skulden efterskänkt.
Vem tror du kommer att älska honom mest?
Den som får mest efterskänkt, förstås.
- SIMON, DU SER DEN HÄR KVINNAN.
JAG KOM IN I DITT HUS OCH DU GAV MIG INTE VATTEN TILL MINA FÖTTER,
MEN HON HAR VÄTT MINA FÖTTER MED SINA TÅRAR OCH TORKAT DEM MED SITT HÅR.
DU GAV MIG INGEN VÄLKOMSTKYSS, MEN HON HAR KYSST MINA FÖTTER HELA TIDEN SEDAN JAG KOM.
DU SMORDE INTE MITT HUVUD MED OLJA, MEN HON HAR SMORT MINA FÖTTER MED BALSAM.
DÄRFÖR SÄGER JAG DIG:
- HON HAR FÅTT FÖRLÅTELSE FÖR SINA MÅNGA SYNDER, TY HON HAR VISAT STOR KÄRLEK.
DEN SOM FÅR LITET FÖRLÅTET, VISAR LITEN KÄRLEK.
Jesus visar hur Guds kärlek fungerar.
Gud använder det vi tycker är smutsigt och orent för sitt syfte.
Samtidigt avslöjar Gud den fina fasaden och "drar ned byxan" på synden.
Kvinnan blev upprättad.
Mannen fick skämmas.
Synderskan visade ärlighet och ångerfullhet.
Lagmannen visade falskhet och oartighet. Dessutom med härskarteknikens förminskande misstänksamhet.
Detta ljuvliga hår blev dessutom redskap för "smörjelsen", som både kan antyda Jesu kungavärdighet och hans kommande begravning.
Håret användes verkligen som en kärlekens makt!
Kvinnan visade sitt hjärta genom att ge Jesus det vackraste hon hade.
Och Gud tar emot det...
Tänk efter i ditt eget liv. Vad har du att ge Jesus?
Är det något som andra föraktar?
Ett exempel:
Några vänner, som var dansbandsmusiker och blev frälsta, tänkte att inte kan vi ge Gud denna "syndiga musik"?
Det var precis vad de kunde!
Herren brukar dem på ett härligt sätt och välsignar det som de gav till honom!
Nu ska jag kritisera Paulus.
I förra inlägget talades det om "skapelseordningen" - att det är vanhedrande för mannen att ha långt hår, men hedrande för kvinnan...
Jag förstår honom inte alls, vad har han fått det ifrån när hela GT är fyllt av långhåriga män?
Att vara korthårig som kvinna på den tiden betraktades som "falskeligen frigjorda kvinnor". I Korint ansågs de vara perversa...
Kyrkofadern Chrysostomos är också upprörd, från sitt håll:
"Genom att på detta sätt söka efterlikna mannen, inte bara misslyckas kvinnan att vinna mannens värdighet, utan hon förlorar på köpet sin egen värdighet som kvinna".
Så mycket makt tillskrev man alltså håret...
Paulus, som ville styra beteendet i detalj, skriver till Timoteus:
JAG VILL ATT MANNEN PÅ VARJE ORT SKALL BE MED RENADE, LYFTA HÄNDER, UTAN VREDE OCH FÖRBEHÅLL.
LIKASÅ SKALL KVINNORNAS PRYDNAD VARA ETT ANSTÄNDIGT, BLYGSAMT OCH ÅTERHÅLLSAMT UPPTRÄDANDE,
INTE KONSTFULLA HÅRUPPSÄTTNINGAR OCH GULD ELLER PÄRLOR ELLER DYRBARA KLÄDER,
UTAN GODA GÄRNINGAR, SOM DET ANSTÅR KVINNOR SOM VILL GÄLLA FÖR ATT VARA GUDFRUKTIGA. 1 Tim kap 2:8-10.
Ja, inte heller den bedjande mannen ska stå och glänsa med sin Rolex-klocka eller Armani-kostym...
Även han ska ha anständigheten som sin prydnad, så att blickarna inte dras till hans eventuella skrytiga rikedom.
Likaså ska kvinnorna inte komma ovårdade eller i trasiga jeans...
Vi kan vrida och vända på detta många gånger, tills vi ser att det yttre inte har samma status som det inre.
Naturligtvis är godhet den vackraste prydnaden för oss alla!
Så, ta av er alla hårnålar, hårband, diadem och lösflätor!
Ställ undan alla starka hårsprayer, gelebrukar och stylingprodukter. Men behåll schampot...
Låt oss vårda själen lite mer.
Och se vad som händer.
När Guds rike tar plats, då händer överdådiga saker.
Min favorit-teolog Tom Wright skriver i sin Lukas-kommentar:
- Med början med sin starka predikan i Nasaret, då Jesus vände upp och ned på alla begrepp, visar han här i Simons hus vad som händer när Guds rike kommer till oss.
Det blir en tid av generositet, och oväntad nåd.
Samtidigt innebär Guds rike ett kraftigt motstånd, som blir föremål för Guds dom.
- De sociala konventionerna kastas överbord, skriver Wright, förlåtelsen och kärleken bildar nya normer och väcker nya förväntningar.
Människor uppträder inte så som samhället har skapat dem, utan såsom Gud ser dem.
Fariséen har inte gjort upp med det som döljer sig i hans hjärta, därför kan han inte värdesätta Guds frikostiga kärlek när den infinner sig personligen i hans hem.
Enligt Lukas är en sann tro den, som uppstår när någon ser på Jesus - och upptäcker Guds förlåtelse.
Kärleken är ett tecken och bevis för denna tro.
Slut citat.
- Så snygg du är i håret!
- Ja, jag har varit i kyrkan! Eller öh, jag menar hos frisören... Eller...
Och att det är makt i håret vet alla hårdrockare...
Jag avrundar med att låta håret bli en symbol för fred.
Anders, Elias och Nouri är tre män som alla låter håret växa, så länge det är krig i Mellanöstern.
När freden kommer, då ska de klippa sig.
- Men det lär väl dröja, suckade en av dem, och samlade ihop sitt midjelånga hår i en knut i nacken.
Käre himmelske Far,
Tack för allt vackert hår som Du skapat!
Vi gläder oss åt all skönhet som finns runt omkring oss.
Hjälp oss att fokusera på rätt saker i livet.
Låt Simsons långa hår bli en varning till dem som ockuperar Israel, att söka fred.
Låt kvinnan i Simons hus bli en uppmuntran till alla kvinnor att se sin vackra själ.
Tack Jesus Kristus att Du genomskådar oss alla.
Din förlåtelse är vår godhet.
Amen.
Korthåriga, gråklippta hälsningar från
Helene Sture Snaggfelt,
- som älskar öar, både Lesbos och Hanö!
- som är glad att alla kristna män inte har skägg...
- och som undrar ifall Jesus verkligen var så långhårig som vi tror?
onsdag 24 februari 2016
BIBELNS KVINNOSLÖJA
Vad säger Bibeln om kvinnans klädsel? Finns det slöjor även för kristna kvinnor?
Detta inlägg är en fortsättning på det föregående, om Koranens syn på kvinnors klädsel.
Det finns likheter - och en stor skillnad.
Jag vill börja med en historia från en muslimsk familj från ett afrikanskt land. Pojken frågade:
- Mamma, varför har du slöja?
- För att den skyddar mot sandstormarna.
- Men mamma, här i Sverige finns inga sandstormar... Vad ska den skydda mot då?
- Tyst med dig, fråga inte mer!
Hon ville inte tala om männens blickar för sin pojke.
Synd.
Här hade hon chansen att bryta ett mönster och ge sin pojke en annan inställning.
För henne handlade det om en ärbarhet.
Fast när jag är uppe i fjällen ser jag likadan ut... invirad... mot snöstormarna, med bara ögonen synliga.
Dock utan koppling till någon form av sexualitet.
Den kristna kvinnan bär inte slöja, enligt vad jag kan utläsa ur Nya Testamentet.
Framför mig ligger 1 Korinterbrevet uppslaget.
I kapitel 11 för Paulus ett resonemang som jag tänker utgå ifrån.
Vers 6 talar dock om en slags "slöja" som bibelöversättaren David Hedegård snarare kallar för "hätta":
- Ordet "slöja" avser troligen den urkristna huvudbonad som förekommer på avbildningar i katakomberna; ett slags hätta som föll ned över axlarna, och alltså betäckte huvudet men lämnade ansiktet fritt.
Detta har ingenting med sexualitet att göra.
Snarare med relationen till Gud... Jag skall strax förklara.
Denna hätta har levt kvar fram till 1900-talets slut då fromma kyrktanter alltid behöll hatten på i kyrkan.
Minns du?
Medan mannen absolut skulle ta av sin, och pojken sin mössa. Annars vore han oartig!
Hur hänger detta ihop?
Den ena ska ha hatten på... medan den andre ska ta hatten av. Båda för att visa Gud respekt i gudstjänsten.
Om vi nu läser fel, ser vi en obalans. Men läser vi hela stycket kan vi se att det finns någon form av ordning där jämvikt råder.
Nästan...
Jag citerar Paulus:
JAG VILL ATT NI SKALL FÖRSTÅ ATT HUVUDET FÖR VARJE MAN ÄR KRISTUS,
ATT KVINNANS HUVUD ÄR MANNEN
OCH ATT KRISTI HUVUD ÄR GUD.
Sluta inte läsa!
VARJE MAN, SOM FÖRRÄTTAR BÖN ELLER PROFETERAR MED BETÄCKT HUVUD,
VANÄRAR SITT HUVUD. (Bibel 2000 "drar skam över sitt huvud").
MEN VARJE KVINNA SOM SOM FÖRRÄTTAR BÖN ELLER PROFETERAR MED OHÖLJT HUVUD,
VANÄRAR SITT HUVUD.
Det hör ihop med kvinnans hår.
TY DET ÄR SAMMA SAK SOM OM HENNES HÅR VAR AVRAKAT.
MEN OM EN KVINNA INTE VILL BÄRA SLÖJA (= hätta),
KAN HON LIKAVÄL LÅTA KLIPPA AV SITT HÅR.
MEN EFTERSOM DET ÄR EN SKAM FÖR EN KVINNA ATT LÅTA KLIPPA AV SITT HÅR,
ELLER LÅTA RAKA AV DET,
BÖR HON BÄRA SLÖJA (= hätta).
Det blir värre:
EN MAN BÖR INTE BETÄCKA SITT HUVUD,
EFTERSOM HAN ÄR GUDS AVBILD OCH ÅTERSPEGLAR HANS HÄRLIGHET,
MEN KVINNAN ÅTERSPEGLAR MANNENS HÄRLIGHET.
Nu är det lätt att börja skrika lite... Sa jag att jag har rödstrumporna på?
Eller finns det en enhet?
TY MANNEN HAR INTE SITT URSPRUNG FRÅN KVINNAN,
UTAN KVINNAN HAR SITT URSPRUNG FRÅN MANNEN.
INTE HELLER SKAPADES MANNEN FÖR KVINNANS SKULL,
UTAN KVINNAN FÖR MANNENS.
Därför...
DÄRFÖR ÄR DET KVINNANS PLIKT ATT PÅ SITT HUVUD HA EN "MAKT" (= tecken på sin rätt) FÖR ÄNGLARNAS SKULL.
Paus.
Den grekiska grundtextens ord betyder "myndighet" / "rättighet" / "makt" i form av en huvudbonad.
Denna mössa symboliserar antingen mannens myndighet över henne, eller, som texten förutsätter vidare; kvinnans rätt att enligt kristen ordning be och profetera i församlingen.
Beroende på läsarens egen infallsvinkel, kan du och jag alltså här välja att betona detta olika...
a) sätt på tanten en hatt och markera att hon tillhör herr Svensson, eller:
b) kvinnan är jämställd med mannen i gudstjänsten, bara hon har en liten huvudduk på sig över håret...
Man kan ju undra varför Paulus över huvud taget tar upp denna fråga i sitt brev.
Det måste ha varit viktigt.
Den kristna församlingen i Korint var stark. De som konverterat från det judiska sammanhanget såg nu en utveckling att verkligen vara "ett i Kristus"!
Paulus hade ju själv skrivit till de kristna i Galatien att män och kvinnor var Ett genom dopet:
ÄR NI DÖPTA IN I KRISTUS
HAR NI OCKSÅ IKLÄTT ER KRISTUS.
NU ÄR INGEN LÄNGRE JUDE ELLER GREK,
SLAV ELLER FRI,
MAN ELLER KVINNA.
ALLA ÄR NI ETT I KRISTUS. Galaterbrevet 3:28
Jag minns fortfarande min glädje när jag som nykristen läste dessa ord första gången.
Yes!
This is my God!
Jag kände Guds fadershjärta slå, hur alla skillnader utjämnat sig och mänskligheten enats i Jesus Kristus.
Men småskäggiga mans-teologer bad mig ta det lite lugnt.
De ville inte släppa in mamma-kvinnan-dottern så nära altaret.. Plötsligt gled vi tvåtusen år tillbaka i tiden i studentstaden Lund.
I den judiska synagogan var det bara män som skulle be.
Och även inom islam är det mannen som bär huvudansvaret för bönen.
Men här, i kristendomens vagga, var allting ett, i en spirande skör enhet.
Paulus kan vara omständig, men han vill verkligen betona enheten: läs mycket noga så du inte betonar fel nu:
MEN I GEMENSKAPEN MED HERREN
BETYDER KVINNAN INGENTING UTAN MANNEN,
OCH MANNEN BETYDER INGENTING UTAN KVINNAN.
TY LIKSOM KVINNAN URSPRUNGLIGEN KOM FRÅN MANNEN,
SÅ BLIR MANNEN FÖDD AV KVINNAN,
MEN ALLTSAMMANS HAR SITT URSPRUNG I GUD.
1 Kor 11:12 (min understrykning).
Båda är beroende av varandra. Ingen kan egentligen sätta sig själv före den andre - särskilt inte om vi tar Kristus på allvar.
Det gjorde kvinnorna i Korint, så pass att de bad och profeterade utan huvudbonad.
Så vackert! Vilken stark utveckling!
Men här vågar inte Paulus ta sig själv på allvar... konsekvenserna blev för tydliga.
Han tystade kvinnorna och bad dem backa...
Han var inte själv redo för den enhet i Kristus han just predikat... som jag ser det.
Och vad sa han om änglarna?
De första kristna räknade med änglarnas närvaro i gudstjänsten. De heliga makterna är där... och skärper därmed kraven på ordning och sedesamhet vid bön och profeterande, läser jag i en kommentar.
David Hedegård kommenterar änglarnas närvaro att det är människans skyddsänglar som är närvarande, och övervakar att var och en uppfyller sina plikter.
Jag skulle vilja ha en senare bibelkommentar för att höra vad den senaste teologiska forskningen säger.
Mina rödstrumpor viskar att kvinnan måste ha mössan på, för att annars är riskerar hon att överglänsa mannen... och då förminskas han. Det vore ju inte bra.
Fast då kan vi bara vända på resonemanget - mannen är född av kvinnan, hon är skapad av Gud och i Kristus är vi alla ett.
Bråka inte!
Och i den judiska gudstjänsten är det ju mannen som har en liten mössa på huvudet...
Nu går det runt.
I köket skvalar radiomusiken.
Dansbandet sjunger om en "ängel i sängen"... Här är verkligen läge att bli upprörd!
Dessa könlösa varelser har inget med vårt sexualliv att göra.
Änglarna är Guds budbärare, inte sängvärmare...
GUD GÖR SINA ÄNGLAR TILL VINDAR,
OCH SINA SÄNDEBUD TILL ELDSLÅGOR... Hebr 1:7
Eller är det en bön som dansbandet uttrycker - att ha Guds beskydd i sängen?
Ja, det kanske kan behövas!
Nu sammanfattar vi. Likheten är:
Likheten mellan islam och kristendom i detta fallet skulle kunna vara att det handlar om en "ärbarhet" för den gifta kvinnan, att täcka sitt hår.
För att inte locka mannens lustar.
En sådan huvudbonad lever ju t ex kvar i den svenska folkdräkten (kultur), medan den ogifta kvinnan fick ha sitt lockande hår fritt - dock inte i kyrkan (religion).
Och på 60-talet levde detta kvar inom modevärlden i form av sjaletten.
Minns du? Men sen var det äntligen slut på detta.
Skillnaden:
Den huvudbonad som den kristna kvinnan burit i gudstjänsten, har alltså med hennes relation med Gud att göra, inte med sexualiteten.
Medan den slöja som den muslimska kvinnan bör bära hör ihop med mannens sexualitet; "så att de inte blir förorättade" SURA 33:59.
Vi behöver inte värdera detta som bra eller dåligt.
Jag försöker bara konstatera olikheterna i syfte med att förstå varann.
Och att våga utvecklas...
Vad gäller min egen kristna kontext tackar jag mina forna systrar i Korint, som så frimodigt förstod vad kristen tro går ut på!
Enhet mellan män och kvinnor.
Inför Gud är vi alla lika.
Och var och en tar ansvar för sin sexualitet, i trohet, med eller utan kläder höll jag på att säga.
Begär-kontroll.
Kontroll-begär - fast det kanske är något annat... eller så är det precis det som händer när vi läser texten fel!
Till sist:
Kristendomen är ett enda långt av-slöjande...
Genom Jesus Kristus har "Guds hemligheter" avslöjats och uppenbarats för oss.
Det är stort!
Så, alla flickor, tjejer och tanter - låt håret blåsa i vinden!
Låt luggen fladdra!
Släpp ut håret i glädje över att vi är befriade från all sorts lagiskhet, skapade med stor skönhet.
Och, nåväl, samla ihop det i en liten knut då du står framför altaret, så att det inte stör någon till att tänka på annat...
Var sak på rätt plats, vid rätt tillfälle.
Eller?
Är vi tillbaka där vi började? Nej, det tror jag inte.
Fromma hälsningar från Helene F Sturefelt, teol. kand. - barhuvad kvinnopräst,
- som fotograferade vid Silverforsen i Ronneby en vacker sommardag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)