LOVSÅNGSKVÄLL!

Från huvudet till hjärtat! Lovsångskväll i Pingstkyrkan med BENGT JOHANSSON. Gudsnära texter, sköna gitarrackord, men framför allt: Guds Andes närvaro i hjärtats tillbedjan!

Jag andades djupa andetag. Samlade hela min energi mot själens centrum. Jag citerar några av Bengts texter:

"Du är mitt ljus, du är min lampa

Allt jag förmår, kommer från Dig

Du är min kraft, Du är min styrka

Du är den plats där jag får vila ut."

Hos Gud finner jag vila. Där är kampen slut. Inga krav. Inga villkor. Ingen oro för att göra rätt eller fel. Många andra religioners gudsbild gör mig pressad. Men hos Gud - vår Fader och Jesu Kristi Fader - får jag vila ut. Det är som att komma Hem!

"Du är min tillflykt i stormens raseri
Det ljus som väcker och sätter mig fri
Här under himlen  i torrt och väglöst land
Led mig dit, där vattnet rinner fram.
Källan som ger liv
Källan som ger liv..."

Detta är inte bara ord, detta berörde många av oss ikväll...
Gud befriar! Vi får lämna det gamla bakom oss! Otroligt egentligen.

"Gå djupare in i mysteriet
Längre än du gått förut
Vet att ingen natt kan skada dig
Och sakta växer gryningens ljus

Gå djupare in i Närvaron
som genomglöder allt som är
kom öppna dig för kärleken
som offrat allt och allting bär...

Ja, så blev det ikväll. Jag vill växa djupare mot Guds hjärta.
Men jag tyckte att han sjöng:
... "du som genomblöder allt..." I blodet är livet. Jesus blödde på korset. Hans blod spilldes för mina synder, och dina. Han genomled och genomblödde allt... som en livmoder... för att föda oss på nytt...

Här har himlen landat i fågelsjön Tåkern.
Himlen får vi ana, redan här och nu. Men inte fullt, förrän på Andra sidan...
Denna lovsångskväll innebar att himlen landade i hjärtat.

Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande!
Eder Helene

TREENIGHETEN

För många som tänker bokstavligt blir Guds treenighet egendomlig. Det handlar inte om substansen utan om uttryckformer. Det är så lätt att bokstaven dödar när vi istället ska låta Anden göra detta levande för oss.

Treenigheten finns överallt. Det är ett naturligt fenomen. Några exempel:

1) ÄGGET består av skal, vita och gula. Dessa tre utgör äggets enhet. Skalet i sig är inte ett ägg, bara i samhörighet med de andra två delarna.

Delen är inte helheten, men helheten består av sina delar.

2) VATTEN: även här finns naturens treenighet: vatten som ånga, i fast form som is,  och i flytande form.

Detta är samma vatten oavsett hur det uppenbarar sig.

Islam säger att Gud är större än allt och alla. Ja, det håller jag som kristen med om.

Men Gud är inte "transcendent" och onåbar. Om Gud älskar oss, vill Gud komma oss nära, och söker kontakt med oss.

För mig är det ett fantastiskt Gudsbevis att Gud kommer nära såsom en av oss. Gud älskar sin skapelse och  träder in i vår historia som Jesus Kristus. Guds Ande är med Jesus på ett speciellt sätt, vilket visar sig i att han hanterar naturlagarna som han vill: botar sjuka, uppväcker döda, bespisningsundret, förlåter synder... och dör på korset för att sedan uppstå från de döda.

Bibeln berättar på flera ställen om denna treenighet:

Matteus kap 28:18

- JESUS SA: ÅT MIG HAR GETTS ALL MAKT I HIMLEN OCH PÅ JORDEN. GÅ DÄRFÖR UT OCH GÖR ALLA FOLK TILL LÄRJUNGAR. DÖP DEM I FADERNS OCH SONENS OCH DEN HELIGE ANDES NAMN.

Johannes kap 10:36-38

- HUR KAN NI DÅ SÄGA TILL MIG, SOM FADERN HAR HELGAT OCH SÄNT TILL VÄRLDEN, ATT JAG HÄDAR NÄR JAG SÄGER: JAG ÄR GUDS SON... FADERN ÄR I MIG OCH JAG I FADERN.

Johannes kap 14:26, Jesus sa:

- HJÄLPAREN, DEN HELIGA ANDEN SOM FADERN SKALL SÄNDA I MITT NAMN, SKALL LÄRA ER ALLT OCH PÅMINNA ER ALLT JAG HAR SAGT.

-

Nej, GUD är inte tre olika...

KORANEN Sura 5:77

- OTROGNA är de som säger: Gud är den tredje av tre. Det finns ingen gud utom en enda Gud, och om de inte upphör med vad de säger, skall sannerligen ett plågsamt straff drabba dem som är otrogna.

Javisst, Gud är EN. Men om vi inte kan komma i kontakt med Gud, blir allt bara ett trist filosofiskt resonemang som tröttar ut och inte leder någon vart.

Nya Testamentet är äldre än Koranen. Vittnesbördet om en Gud som älskar alla människor, även de som misslyckas att göra Guds vilja, är det starkaste jag har hört. Jag blir inte skrämd till tro, jag blir inbjuden till tro, som är Gemenskap! Den Guds Ande som sänkte sig över Jesus (Matteus 3:16) bor också i mig, genom dopet och ger mig en underbar närhet till Gud!

Jag vill inte missionera bland muslimer. Men jag välkomnar varje samtal och varje dialog.

Nya Testamentet redovisar många frågor: Vem är Jesus?

MATTEUS 16:16

- OCH NI? FRÅGADE JESUS, VEM SÄGER NI ATT JAG ÄR?

SIMON PETRUS SVARADE:

- DU ÄR MESSIAS, DEN  LEVANDE GUDENS SON.

Detta är min trosbekännelse. Nu ska jag åka till en lovsångskväll och ge honom min tillbedjan och kärlek.

Och be för dig!

Enhetliga hälsningar

Helene Sturefelt

RELIGIONSDIALOG 1

Religionsdialog - spännande! Nödvändigt. För att det ska bli en dialog måste vi erkänna både likheter och skillnader, annars vet vi inte vad vi ska prata om.

Ferro Mehmedovic från Malmö var muslim men konverterade till kristendomen. Han har en mycket balanserad inställning till sina två religioner. Det ena var en tillhörighet, den andra blev en hjärtesak.

Jag kommer att använda mig av hans erfarenheter i några blogginlägg där vi jämför islam och kristendom. Märk väl att det inte handlar om värdering. Det får du göra själv.

Men precis som när vi ska köpa en bil eller ett hus, så måste vi lyfta fram fördelar och nackdelar.

Målet är att båda ska känna igen sig i beskrivningarna.

Ferro lyfter fram 12 punkter. Här kommer de tre första:

1. EDENS LUSTGÅRD

Islam: Edens lustsgård fanns inte på jorden, SURA 2:29-36, 7:19-24 ..."Störta ned!... Dock skall ni få en vistelseort och uppehälle en tid på jorden".

Det är ingen kontakt eller relation mellan Gud och människa. Kommunikation sker genom medlare.

Kristendom: Eden lustgård fanns på jorden, 1 Mosebok 3:8-9 ..." och de hörde Herren Gud vandra  i lustgården".

Gud vandrar och talar med människan. Gud gör sig tillgänglig och "begränsad" i tid och rum. Gud förväntar sig respons i relation med människan.

2. GUDSBILDEN

Islam betonar Guds transcendens.  Gud är nådig, särskilt mot dem som gör hans vilja. Gud uppenbarar sin vilja, men inte sig själv. Gud är omöjlig att lära känna.

Kristendomen betonar Guds personliga närvaro. Gud är nådig, särskilt mot syndare. Gud uppenbarar både sin vilja och sig själv. Gud är möjlig att lära känna.

3. MÄNNISKAN

Islam: människan är född muslim. Relationen till Gud är kärlek och underkastelse i termer av Herre - tjänare.

Kristendomen: Människan är inte född kristen. Det är något hon väljer att bli. Människan är skapad till Guds avbild. Relationen till Gud är kärlek och gemenskap. Även här finns en likhet i termer Herre - tjänare, men också Fader - son/dotter.

Vi behöver alla ord och begrepp som beskriver den verklighet vi lever i.

Ta nu dessa verktyg och tänk. Låt oss ärligt pröva varandras uppfattning! Låt oss se vad de olika tankarna leder till.

Er dialogpartner

Helene Sturefelt

INTE LÄNGRE LIKA INFÖR LAGEN

Vår demokrati hävdar allas lika rätt inför lagen. Vi ska vara rädda om detta. Denna likhet är ingen självklarhet! Det är ju därför många flyr till oss för att slippa orättvisor - och sharialagstiftning...

Mosa Sayed, en muslimsk forskare vid Uppsala universitet, har skrivit en avhandling om "islamsk rätt i det mångkulturella Sverige". Han vill att vi ska tillåta muslimsk arvsrätt inom familjelagstiftningen:

ATT TILLÅTA MUSLIMSK ARVSRÄTT:
Gå in på denna länken och läs:
http://www.document.no/2010/01/-_sverige_ma_apne_for_islamsk.html

Så fort man säger "mångkulturell", då måste det vara bra... Varför det?
Varför skärskådar vi inte det som finns i all denna mångfald?
Inom musiken accepterar vi inte allt - "vit-makt-musik" vill vi inte ha!

Tänk efter allvarligt: ska vi ha mångfald inom juridiken och lagstiftningen? Vad ger det för konsekvenser?
Då måste vi ta bort detta uttryck ur vår demokrati och säga:
- Nej, vi är inte längre lika inför lagen. Och fortsätta:
- "Vem är  du? Låt se, ja då gäller lag nr 4 för dig. Var så god nästa."
Jag vill inte ha det så. Och jag vet många muslimer som inte heller vill ha det så! Man vill leva i Sverige, och accepterar svensk lagstiftning.

På fotot ser du Uppsala Domkyrka. Kyrka och stat är skilda åt. Det har de egentligen alltid varit till sitt väsen. Luther klargjorde detta genom att kalla det "de två regementen" där staten sköter de samhälleliga uppgifterna och kyrkan de andliga.
Inom islam är det tvärtom. Det samhälleliga och andliga är i ett och samma system, svårt att skilja åt.
Strävan är att etablera ett världsligt rike under sharia-lagen.
I Ache-provinsen i Thailand protesterar muslimerna mot att detta ska införas. Det finns en längtan efter frihet och demokrati. Gäller det bara kvinnorna? Vad säger du, som vet mer?

Som kristen vet jag att det aldrig går att skapa ett himmelrike på jorden. Guds rike är inte i form av nationella termer, inte heller i form av lagstiftningar. Guds rike, såsom Jesus beskriver det, är ett rike "inom er" - där kärlek och förlåtelse har avslöjat och befriat oss från syndens begär.

En fråga till:
- Får man döma i Guds namn? Vem, i så fall, får döma i Guds namn?
Den som sitter i shariadomstolen, sätter inte han (hon?!) sig då i Guds ställe? Eller har jag missförstått något?

Min muslimske mail-vän kontrade:
- Ni präster förlåter ju i Guds ställe! Det är hädelse.
- Jag förstår hur du menar, men det är inte vi som förlåter, svarade jag, vi kan bara "tillsäga förlåtelsen på Jesu Kristi uppdrag."

Slottet i Uppsala får avsluta detta inlägg. Här fanns den världsliga makten. Religion och stat ska vara åtskilda.

- "Döm inte, så blir ni inte dömda, säger Jesus. Ty med den dom du dömer med, skall ni dömas, och med det mått ni mäter med, skall mätas upp åt er." MATTEUS kap 7:1

Demokratiska frihetshälsningar till er ALLA

Helene Sturefelt

EN HÅRD RELIGION

Religionen styrs av sina texter. Människor formas av mötet med andra människor. Därför måste det alltid vara en dialog mellan människan och det man kallar den heliga texten, hur ska vi annars förstå vad våra texter betyder för oss idag?
Min erfarenhet är att islam är en hård religion. Jag har just läst Sura 5 i Koranen och kommer att återkomma till den, längre fram. Tillämpningen av islam skulle kunna vara mycket mer demokratisk. Och kärleksfull.

Klicka på länken och lyssna till vad AYAAN IRSHI ALI säger. Hon är född i Somalia men flyttade till Holland.
http://www.youtube.com/watch?v=q6Wrhivp7eQ&feature=player_embedded

Tack och lov har jag mött många muslimer som är mjukare än sin religon. De kryssar mellan versarna och lyfter fram Det Barmhärtiga. Det kan ge hopp.

Vi måste öka integrationen så att vi lär känna varann bättre. Om muslimer flyttar hit, så vill jag tro att de/ni vill bo här p g a våra demokratiska rättigheter, inte för att isolera sig, då är det ju ingen mening med att vara här. Eller?
Jag förstår inte inte heller varför vi skall acceptera sharialagstifningen. Svensk lagstiftning gäller för alla. Det räcker.

Vi måste få tala både om de negativa sidorna och de positiva. Religionsdialogen är allas ansvar!
Tack och lov så är religion ett av kärnämnena i den svenska skolan, ända upp på gymnasienivå.
På lågstadiet undervisas barnen i kristendomens historia.
Ibland möter jag äldre personer som tror att det inte är så och klagar över detta. Men det som är borttaget är morgonbönen, den får varje barn sköta hemma tillsammans med sina föräldrar... d v s det är inte många...

Jag orkar inte läsa ordet "straff" mer... Allah är barmhärtig - Allah straffar, Allah är barmhärtig - Allah straffar... En sådan text skapar bara rädsla hos mig. Jag känner mig hotad och måste underkasta mig en nyckfull gud som kräver en laguppfyllnad som är omöjlig...
Den Gud som Koranen vittnar om, är inte min Gud.

Min Gud vill skapa förtroende. Den Gud jag lärt känna i Nya Testamentet vill bygga upp tilliten, precis så som Jesus gör med kvinnan vid Sykars brunn. Läs gärna Johannes evangelium kap 4.

"Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv." (4:14).

Tack Jesus för din kärlek och frid, tack att Du ger detta till oss, personligen, en och en, med en kraft som lyfter oss ut ur mörkret in i ditt underbara ljus.

Frid vare med er alla - oavsett religion!
Helene Sturefelt

HAITI

HAITI - ett fattigt folk förlorar vad de inte har... i en jordbävning...
Olyckan att vara på fel plats, vid fel tillfälle... att bosätta sig där riskerna är stora. De liv som är förlorade kan vi inte rädda.
Men är det möjligt att vända katastrofen till något bättre?
Många länder visar stor beredskap att hjälpa. Lyssna på GODMORGON VÄRLDEN, radions P1, dagens sändning:
http://www.sr.se/sida/default.aspx?programid=438

Jag vill så gärna tro att det som nu sker, blir ett uppbyggnadsskede för landet.
- Kombinera administrativ skicklighet med lokal kultur.
- Bygg bostäder till alla, utan att fråga efter om man var fattig eller rik. Jämna ut skillnaderna!

Vad gör Svenska Kyrkan?
Kyrkans internationella hjälporganisation, ACT, fördelar de kollekter som samlas in runtom i landet. Man har varit snabb att ställa om en del kollektändamål så att de riktas direkt mot Haiti. Det betyder att du som enskild givare kan vara med och bidraga.
http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?di=68258
Det är ett mirakel att överleva en jordbävning, kroppsligen. Men hur överlever man själsligt, andligt? Var hämtar den drabbade kraft och livsglädje för att kunna leva vidare?

Det är vår skyldighet att be för "alla som lever i kaos och utsatthet" som vi säger i Sinnesromässan.
Därför satte jag mig en stund på min bönepall imorse och knäppte mina händer, allt medan solen gick upp över skärgården.
- Gud, sänd ditt gyllene sken med hopp till de förtvivlade människorna, låt hjälpen komma fram, låt goda händer ge mat och skydd, gör oss villiga att hjälpa...

Orden är så futtiga... men bönen manar fram det goda! Tro aldrig att bön är lönlöst. BED! Öppna himmelens slussar och bed ned all välsignelse du orkar! Det gör skillnad. Och Tacka Gud för det Du har.

Förtvivlade men hoppfulla hälsningar
Helene Sturefelt

KELTISK TRO

När formerna stelnat i kyrkan så är det många som börjat hitta tillbaka med hjälp av den KELTISKA KRISTENDOMEN.

Sommaren 2007 anordnade Linköpings Stift en pilgrimsresa till Canterbury. Ett hundratal ungdomar åkte iväg för att lära känna en annan del av den kristna traditionen. Vi vandrade i det sköna landskapet Kent och pausade med regelbunden bön enligt Tidegärden.

När jag kom hem läste jag boken "Keltisk Andlighet" av Harald Olsen - http://www.cordia.se/ - och upptäckte att det var på detta sätt jag var kristen!

Jag kommer göra flera blogginlägg om detta.

Det slående är deras känsla för Guds närvaro i naturen. Gud är inte naturen, det är en viktig detalj, utan Gud är närvarande i sin skapelse. Denna gudsnärvaro kan upplevas konkret och bekräftas av andra.

Svensken har ett särskilt förhållande till skog och sjö. Många säger:

- Det är där jag har min gudstjänst.

Kelterna läste naturen som en öppen bok. Den var helig och vittnade som sin upphovsman. Naturens skönhet betraktades som en spegelbild av den himmelska fullkomligheten.

Titta på foto som inledde: det är ett eklöv med en skugga inuti. Ljus och mörker leker med varann. Inflätat, men ändå avskilt. Som Gud och Människa.

Denna naturmedvetenhet präglade de keltiska kristna. Att fira friluftsgudstjänst är en svensk motsvarighet.

Det finns delar av kristenheten som delat upp tillvaron, med påverkan från Platon, men här ser vi istället en sammanhållning av ande och materia, skapelse och frälsning, människa och natur - allt är nämligen delar av samma stora helhet.

Och, skriver Harald Olsen, ".. är i slutändan uttryck för Gud själv och hans kärlek". /sid 73/

Amen!

Idag var vi ute och åkte skidor igen. Fantastiskt att snö och is ligger kvar. Ja, i natt var det så kallt att havet på västkusten börjat frysa till - vilket inte har hänt på 23 år!

Att känna hur skidorna glider fram över den snötäckta isen, är en upplevelse av hur Gud bär mig genom livet! Just nu är det flyt... (personen på bilden är inte jag).

En keltisk bön, med tusen år på nacken, får avsluta: /sid 77/

         GUD:

"JAG ÄR VINDEN SOM ANDAS PÅ SJÖN

JAG ÄR VÅGEN PÅ HAVET

JAG ÄR VISKNINGEN I LÖVEN SOM RASSLAR...

...JAG ÄR TANKARNA HOS ALLA MÄNNISKOR SOM PRISAR MIN SKÖNHET OCH NÅD."

Holistiska helhetshälsningar

Helene Sturefelt

PRINSESSBRÖLLOP

Det spelar ingen roll om vi är royalister eller inte, men ett prinsessbröllop är stort!
Kronprinsessan kan säkert inspirera många till att komma till skott att fördjupa sin samhörighet genom att gifta sig.
CENTRUMFÖRENINGEN i Karlskrona har många roliga idéer. Nu vill de skapa en kärleksvecka i juni "LOVE IS IN THE AIR" då staden ska fyllas med romantik och konserter. Självklart samarbetar de med oss i Svenska Kyrkan. Vi planerar för möjligheterna med enkla "snabb-vigslar" för er som har fokus på själva äktenskapet men inte vill ha bekymmer med klänningar och stor middag... Dock måste alla papper vara klara och planeringen god. Hör av er om ni är intresserade.

Läs mer på Kyrkans Tidnings sida!

http://www.kyrkanstidning.com/nyheter/datum/snabbvigslar_samtidigt_som_prinsessbrollop_0_12723.news.aspx

- Det spelar väl ingen roll om man gifter sig eller inte?
- Jo, det gör det! Äktenskapet innehåller en juridik som samboskapet inte har. När kris och problem kommer, har äktenskapet mycket större skydd och hjälp att erbjuda.

Tillbaka till "kärleksveckan":
Vi kommer att erbjuda möjligheten att förnya vigsellöftena för er som varit gifta ett tag.
Under 15 års tid har jag arbetat fram en gudstjänstform som heter KÄRLEKENS LOV. 
Då lyfter vi fram Kärlekens Glöd, Kärlekens Sprickor och Kärlekens Källa - som är Gud. Härlig bröllopsmusik och fina solister brukar vara med. Och mitt i allt ihop kommer höjdpunkten: brudkronan höjs, alla reser sig upp (och förblir stående i bänkarna), tar sin älskade i hand, och stämmer in i vigsellöftena:

- JAG VILL ÄLSKA DIG
DELA GLÄDJE OCH SORG MED DIG
OCH VARA DIG TROGEN
SÅ LÄNGE JAG LEVER!

Det är oerhört fint!

Karlskrona Centrumförening arrangerar dessutom en "Bröllopsmässa" lördagen den 13 februari på Marinmuseet. Det är sannerligen ett jippo - en fröjd för ögat, men plånboken gråter... om man tänker att man vill ha ett "jättebröllop"...
Därför vill jag gärna vara en motvikt till det, så att inte själva äktenskapet försvinner bland all tyll och vackra blommor...
Denna lördag blir det ett "live-bröllop" i Galjonshallen, där ett par viger sig inför både släkt och stor publik. Välkommen du också!
Min enkla blogg kommer då att fyllas extra mycket med kärlek - som går tvärs igenom alla religioner och andra tillhörigheter.

Hjärtliga hälsningar!
Helene Sturefelt

UTMÄRKT OMBYGGNAD

Det är utmärkt! Vi har ut-märkt oss. Blivit utmärkta...

Vår församling har fått ett fint pris av kommunen. Vi förfogar över kulturminnesmärkta byggnader som är mycket fina, men otidsenliga. En varsam renovering har skett med hiss utvändigt och nytt kök invändigt.

Det är svårt att kombinera gammalt och nytt, men arkitekten lyckades så bra att vi nu har fått denna fina utmärkelse: BYGGNADSNÄMNDES OMBYGGNADSPRIS 2009.

Går det att göra likadant med sin tro?

Kan man kombinera gamla uppfattningar med nya?

Vad säger du, bästa bloggläsare?

Javisst kan man det. Jag menar att det är rent av nödvändigt att trons tillämpning ständigt måste vara under omprövning utifrån nya situationer. Varje helig skrift har sina tidsmarkörer. Bibeln har sina eviga sanningar som får lyftas fram och sedan tillämpas idag utifrån vår tids vetande. Så är det för mig. Tron är under ständig om byggnad, påbyggnad och ständig renovering...

Plaketten ovan har som förebild Wämöparkens portal:

Genom denna port har många glada människor gått in för att roa sig och ha trevligt. En del har hittat sin livskamrat här, en slags "himlaport" på jorden!

Det gäller att bygga på sina relationer. Och det gäller att vårda sin relation till Gud.

PSALTAREN 127 beskriver Gud som en byggmästare:

- "OM HERREN INTE BYGGER HUSET, SÅ ARBETAR DE FÖRGÄVES SOM BYGGER PÅ DET."

EFESIERBREVET fortsätter, kap 2 vers 20:

- "NI HAR FOGATS IN I DEN BYGGNAD SOM HAR APOSTLARNA OCH PROFETERNA TILL GRUND OCH JESUS KRISTUS SJÄLV TILL HÖRNSTEN. GENOM HONOM HÅLLS HELA BYGGNADEN IHOP..."

Detta betyder för mig att min tro inte är min privatsak. Det är inget som jag själv har hittat på. Jag blir varm och lycklig när jag tänker på att vi blivit "inmurade" genom dopet som en del i detta stora Guds husbygge på jorden! Den kristna församlingen är mitt hem och Jesus är hörnstenen - starkt och bra!

Men det som inte fungerar i min tankevärld, eller i min trosutövning, det måste rivas... avslöjas... Det gör ont, lika ont som att idag se den anrika restaurant KRUTVIKEN rivas... grävskoporna gav sig på det som inte längre höll måttet...

Så må ditt bygge av TRO präglas av både sanning och varsamhet.

Utmärkta hälsningar,

Helene Sturefelt

FOBI ELLER RÄDSLA?

 

Det är nästan hopplöst att tala nyanserat om religion, särskilt islam, för då kommer genast ordet:

ISLAMOFOBI!

Vad menar du med det, du som så ofta använder ordet fobi?

Låt oss ta ordboken till hjälp:

FOBI = "tvångstankar som styr tänkandet eller handlandet, trots att det av den upplevande personen själv strider mot hans kritiska förstånd. Tvångstankarna kommer inifrån, inte utifrån... Bakom fobierna kan finnas svårigheter i fråga om psykisk omställning så att man biter sig fast vid det en gång tänkta." 

Rädsla är något annat. Det är en självbevarelsedrift där alla ens sinnen bedömer situationen så att man bör akta sig:

- gå inte ut på isen!

- rusa inte över gatan!

Jag hörde en man som sa:

- Jag har inte islamofobi. Jag är inte islamofob. Men jag hävdar bestämt min rätt att få vara RÄDD för det som jag bedömer vara både farligt och fel. Jag är rädd för islam.

- Hur menar du då?

- Jag är inte rädd för muslimerna som är här, de är människor som du och jag. Men jag är rädd för islamisterna, särskilt de radikala, de som ligger bakom terrorn och som läser Koranen som själva f-n...

Sade den här mannen.

Ordboken fortsätter (jag hoppar över de vanliga som torgskräck, cellskräck o s v):

- det finns många olika fobier: fruktan för mat (sitio-fobi), skräck för att en handling kan innebära symbolisk fara (symboli-fobi) och fruktan för det som är nytt (neo-fobi).

Är det något av detta som stämmer på oss? Muslimernas religionsmarkör med griskött? Att västerlandet alltid är emot dem? Eller att vi är rädda för "det nya", främmande som de medför?

Nej, jag har inga tvångstankar. Men jag menar att vi måste få lov att säga: "Jag är rädd för den del av islam som är våldsam", precis som vi får uttrycka "Jag gillar inte SD´s mänskosyn"!

Här, på min enkla religionsdialogsida, erkänner jag de stora motsättningar jag finner i sättet att leva och tro när jag jämför Koranen och Jesus. Det hindrar mig inte från att fortsätta lära känna de muslimer jag redan fått kontakt med, tvärtom! Jag ser fram emot varje möte! Och jag tror vi kan leva sida vid sida.

Nej, vi ska inte bita oss fast vid det en gång tänkta, vi ska pröva allt som kommer i vår väg, och behålla det som är gott.

Och då undrar jag: du som är muslim: vågar du läsa Nya Testamentet och möta den ursprungliga skildringen av Jesus Kristus?

Titta nu på fotot i början: den halvdöda eken vid Infartsleden. Grenarna närmast stammen grönskar ännu, men grenarna längst ut, är döda...

http://www.youtube.com/watch?v=5swdpcqohhs

grönskande hälsningar (!?)

Helene Sturefelt

GUD FINNS NOG

OROA DIG INTE - GUD FINNS NOG!

Morgonsolen går upp över Sunna Kanal. Staden vaknar. Mitt hjärta är fullt av trons glädje, över den kärlek jag finner hos Jesus Kristus.

Stackars ateisterna. Deras trosbekännelse är lite ynklig: "Gud finns nog inte"... Detta kan väl inte göra en människa glad?

Till en sådan bekännelse skriver man inga sånger. På en sådan liten tro kan man varken leva eller dö för.

Lyssna på Michael W Smith på YOU TUBE när han sjunger Above All (video with lyrics). Den är fortfarande lika aktuell!

Above all powers, above all kings

above all nature, above all created tings..

You were there before the world begins...

cruciefied, you lived to die, rejected and alone

Like a rose, tramped on the ground

You took the fall, through of me

Above all

Att tillbe Gud i ande och sanning berör mitt hjärta så!

Gud älskar alla människor - det blir starkare och starkare ju mer jag läser om religionsutövare som hindrar och förminskar Gud, som begränsar och bestämmer, som hotar och missbrukar... Det är inte min Gud.

Kärleken från Jesus Kristus lyser mer och mer... en kärlek som lider, tiger och segrar, då hjärtat omvänder sig.

Nej, gå in på den bloggsida som heter OROA DIG INTE - GUD FINNS NOG!

Där kan du hitta uppmuntran och spännanade inlägg - även i religionsdebatten om islam.

Strålande hälsningar

Helene Sturefelt

VEM ÄR ALLAH?

Vem får säga "Allah"? Vem får använda ordet G - U - D ?

I Malysia vill inte muslimer att kristna använder ordet "Allah" när de ska tala om "GUD". Det måste ju betyda att det inte är samma Gud man talar om. Eller?

Det är nödvändigt - it´s a must (ha!) - att få tala om Gud.

Och vad ska en arabisktalande kristen säga om den allra högsta makten, när själva ordet för gud på arabiska heter allah?

När jag studerar och jämför dessa gudsbilder, då finner jag olikheter som gör att jag förstår muslimerna. Allah är inte densamme som vår Gud.

När Muhammed kom till Kaba, rensade han ut alla de avgudar som dyrkades där. Han behöll den "högste guden" Allah.

Det finns en religionshistorisk forskning som påstår att man under den arabiska hedendomen, före Muhammeds tid, trodde att Allah bodde i den svarta meteoritstenen, som förvarades i Kaba-templet. Han var "stenens gud", gudarnas gud, högst bland avgudarna.

På 600-talet var både judendomen och kristendomen utbredd i mellanöstern. Upplysta araber hade kommit i kontakt med dessa monoteistiska religioner.

Muhammed hade förmåga dels att ena de små stammarna, dels att ena gudarna till en enda. Det betyder inte att han omvände sig till tron på den Sanne Guden som uppenbarat sig för länge sedan i den bibliska historien. Tvärtom, skriver denne religionshistoriker, så valde Muhammed ut den högste avguden och förkastade andra. Allah blev Guden, av samma slag som Baal och Astaret i Gamla Testamentet.

Det är som att välja ut Oden i vår egen fornnordiska tradition och nöja oss med honom, tänker jag.

Men någon större förändring är det inte...

Religionshistorikern som skriver detta heter Thoralf Gilbrant. I sin forskning påstår han att grundvalen för den muslimska trosbekännelsen är den händelse då Muhammed utropar inför alla bekännare att:

- Det finns ingen annan Gud än Allah.

Så frågan är  - vad menar vi?

Ser vi olika sidor hos samma Gud? Eller har vi riktat blicken åt olika håll?

Den som jag kallar GUD i mitt liv, är den Gud som uppenbarat sig för Moses och som visat sin kärlek i Jesus Kristus, till Alla människor. Min Gud får jag kalla både universums skapare och min kärleksfulle fader.

Gör muslimen det också?

Luther sa: Gud är den/det som vi sätter vår största tillit till.

Nog vet vi alla att GUD är bortom allt vårt förnuft, omöjlig att sätta ord på.

Det är lättare att mötas med hjärtat.

It´s a must!

"Min själ törstar efter Gud, efter den Levande Guden!" Psaltaren 42.

Helene Sturefelt

MAF - FLYGMISSON

- Varför ska djävulen ha patent på den goda tekniken? tänkte några piloter när andra världskriget var slut. Så började MAF – Mission Aviation Fellowship, Flygmissionen, som nu finns över hela världen.
Var 4:e minut startar eller landar dessa lätta plan på platser där vägarna för länge sedan tagit slut. Här är flyget inte en lyx utan en livlina.
MAF är en kristen hjälporganisation som via flyget kommer med mat och medicin, läkare och biståndsarbetare samt med evangelium och kristet hopp till dem, som saknar nästan allt av det vi äger i överflöd.

Jag har träffat flera av de piloter och tekniker som utbildats i Sverige och sedan skickats ut i världen. De är våra dagars missionärer! Teknik och bön i skön förening. Borta är gamla tiders okunniga kulturpåhopp.
I Kongo betjänar MAF kyrkorna med sjukvårdspersonal och bibelöversättare.
Lokala präster och andra som förlorat anhöriga i inbördeskriget, får Guds kallelse att arbeta med försoning mellan de olika stammarna. MAF-flygen transporterar ledare från olika byar där de efter dryga förhandlingar kan omfamna varann under tårar och säga:
 – Jag förlåter dig.
Det är stort!

På bilden ser du ett sådant litet plan, en Piper Cherokee, på flygklubben i Höganäs. Vi träffas en gång om året till inspiration och delande på olika platser i landet. Gå in och kolla deras hemsida http://www.maf.se/ och se till att bli bidragsgivare DU också!
Högtflygande hälsningar, Helene Sturefelt

religionsdialog: JAG SKÄMS INTE FÖR EVANGELIET

 

religionsdialog: JAG SKÄMS INTE FÖR EVANGELIET

AGNAR OCH VETEKORN

Vinterkylan håller sitt grepp om Europa. De vackra snövipporna döljer en bister verklighet för dem som inte har någonstans att bo. Minusgraderna frestar på trötta kroppar.

Det är söndag och jag har just lyssnat på radiogudstjänsten. Ögonvittnen berättade om muren som klyver Israel och Palestina. Bibeltexten var, som vanligt, svår och utmanande. Kan det finnas något gott evangelium i dessa ord:

- "HAN SKALL DÖPA ER MED HELIG ANDE OCH ELD. HAN HAR KASTSKOVELN I HANDEN FÖR ATT RENSA DEN TRÖSKADE SÄDEN OCH SAMLA VETET I SIN LADA, MEN AGNARNA SKALL HAN BRÄNNA I EN ELD SOM ALDRIG SLOCKNAR".

Det är Johannes Döparen som berättar om Jesus i LUKAS kap 3:17.

Jag är inte rädd för det okända. Jag är inte rädd för främlingar eller andra religioner. Jag är inte rädd alls. Men jag ogillar det som är fel.

Agnar och vetekorn, skal och livskärna. Yta och centrum.  Jag kan ha fel, men jag tror inte att "allt är rätt", varken inom matematiken eller religionen.

- Varför bryr du dig, Helene!? var det en som sa. Släpp de andra! Låt dem va´! Var och en blir salig på sin tro!

- Nähä du, det tror jag inte alls, svarade jag. Jag bryr mig om alla "de andra" för jag vill att "de" ska upptäcka samma Gudskärlek som jag har mött. Jag vill visa livets Mitt!

Likgiltighet och religiös okunnighet hjälper oss inte.

Min farmor och farfar var bönder i Småland. Jag värdesätter min bakgrund högt. Jag vet hur det doftar i ladan där säden förvaras... gott! De små kornen innehåller liv till hela gården.

När man kastar upp kornen i luften - kolla vindriktningen! - då blåser de lätta agnarna iväg medan de tyngre kornen faller rakt ned. Det blir två olika högar. Livskärnan måste bli fri från skalet, annars kan det inte växa och ge nytt liv.

Denna bild använder Johannes Döparen om Jesus. Han står där, likt min farfar, med kastskoveln i handen. Men nu är sädeskornen vi människor...

Jag ser för min inre blick hur Jesus kastar upp mig i luften, för att det som är skal och yta, rädsla och hårdhet skall blåsa bort. Han får kasta upp mig flera gånger... innan det lossnar... Sedan ramlar jag ned till marken... skyddslös, men med livskärnan befriad! Nu kan livet börja!

Han gjorde det i kärlek för att jag skulle få gå i funktion. Och du med.

- Herre, kan du ta hand om avfallet och bränna upp det, gärna i fjärrvärmeverket!

- Ja, det är redan gjort... Där är så fullt med agnars avfall att den elden aldrig slocknar, tycker jag mig höra Jesus svara. Så bra. Det värmer.

SLUTSATS:

Så fanns det ett gott budskap - evangelium - även i denna text! Kornet som utblottas är också en bild för Gud själv: inte i någon annan religion har jag upplevt att "guden" utblottar sig och kommer oss så nära - med bibehållen gudomlighet! - som GUD gör i Jesus Kristus. Alla de andra religionerna är fortfarande korn med skal på! Detta är min erfarenhet.

Skalen handlar då ofta om rädsla för gudarna som skall blidkas - här gäller det att offra eller bete sig rätt, annars... Hela vår fornnordiska hednatradition byggde på detta. Eller? Liksom de hinduiska offerritualerna, med rester i Transcendental Meditation...

Skalen är också rädsla för varandra. Den 8 meter höga muren mellan Israel och Palestina är rädsla... Men kunde muren falla i Tyskland, så kan den falla även där!

Jag ber för de interreligiösa samtalen, jag ber för varje litet religionsmöte, i tvättstugan, på busshållplatsen.

Nu måste vi komma på hur vi ska värma de bostadslösa. Handlingskraftiga politiker - göm er inte bakom skalen! Se livskärnan och möjligheten hos varje människa, även hos uteliggaren.

Kärnfulla hälsningar

Helene Sturefelt

LUNDS DOMKYRKA

Här om dagen besökte jag Lund. Domkyrkan är en plats där avgörande händelser i mitt liv har ägt rum: prästvigningen 1989 och dop 1994 av ett av barnen - minns fortfarande känslan när "morfar" bad förbön för alla sina barnbarn...

Parkering endast 1 timme? Nej, det räcker inte! Här vill man stanna! Länge. Utan avgift, tack.

En pilgrim är en människa som inser att man är på väg mellan de två punkterna vaggan och graven - och sen över På Andra Sidan. Det går inte att bli alltför bofast här på jorden. Det finns ett annat hemland "ovan där".

Här finns likheter med muslimerna. Deras vallfärd till Kabastenen i Mecka ska jag ta reda på mer om.

Jerusalem är vårt stora pilgrimsmål på jorden - även om det inte är påbjudet - men även andra lokala kyrkor är heliga platser, som bär Guds närvaro.

Det är fantastiskt att tänka hur pilgrimsrörelsen i Sverige har vuxit. På bara tio år har antalet pilgrimsleder ökat markant. Och det är inte bara "promenadstråk" , det är vandring i bön och efteranke som ger den djupa dimensionen. Brinnande medarbetare i Vadstena har åkt runt och inspirerat. Nu är Lunds Domkyrka tydligt sammanbunden med den stora pilgrimsleden mellan Santiago de Compostela i söder till Nidaros i norr, med Heliga Birgittas Klosterkyrka i Vadstena som en mittpunkt.

Tänk, hon gick, till fots...

Jag tog tåget.

Men längtan att vandra finns där långt inom mig. Liksom behovet att besöka platser som är genomsyrade av Guds ande och bön. Jag gick in i Domkyrkan, lade mina händer i dopfunten och bad om beskydd över alla de barn och ungdomar jag har runtomkring mig... mina och andras.

Tände böneljus för de muslimer som börjar bli mina vänner, via mail eller alldeles konkret i Kungsmarken. Ber för Afet som fått negativt besked om uppehållstillstånd... Gud, hjälp!! Att vara konvertit i Azerbadjan är nästan omöjligt. Istället för att bli rasande arg på dem som handlägger ärendena på Migrationsverket försöker jag be för dem... ber om en fördjupad insikt i vad religionen verkligen betyder.

När gick över Lunds gator försökte jag för min inre blick se de 27 (!) kyrkor som en gång fanns i staden på 1200-talet. Det var S:t Botulfs kyrka, S:t Mikael, S:ta Maria Magle, S:t Peter....

Vart går nutidsmänniskan med sin andliga längtan idag? På cafeér? På SPA? Yoga?

Många åker till österlandet för att komma hem och upptäcka att det fanns på nära håll...

Tänk om vi ses på pilgrimsvägen i sommar? Gå in och kolla http://www.pilgrimsvagen.se/

På-Gående Hälsningar

Helene Sturefelt, skid-grim ; )

SNÖ-PILGRIM

Det glittrar i snökristallerna. Skidorna knarrar. Nu immar glasögonen igen, nej!

Lätt nedförslut, böj knäna, var mjuk.... oj.... upp igen. En farfar med barnbarn i spåret - "se upp i backen"!

Svisch! Puh, det gick bra.

Går det nedför, måste det gå uppför. Svetten lackar. Drar boffen högre upp i pannan. Du har väl en boff? En mudd runt huvudet, helt enkelt.

Så skönt det är att åka skidor. Man kan ju inte bara sitta och blogga. Men teologin är ständigt levande. Det inre samtalet med Gud finns ständigt där.

Jag är en pilgrim, en snö-pilgrim. Med det menar jag att jag trivs med att leva enkelt, att inte fästa mig för mycket vid det materiella eller det yttre. Jag har inte de bästa skidorna, men de funkar! Jag har inte den bästa bilen, men den rullar.

Pilgrimens moderna själ, som jag lärt i Vadstena på Pilgrimscentrum, är att försöka leva bekymmerslös, med frihet, i enkelhet, i tystnad, i delande, i andlighet och i långsamhet.

Det sista klarar jag dåligt... jag hör någon skratta i bakgrunden... Jag är snabb och effektiv. Och sover gärna när jag är ledig.

Stannar upp i skogen, ser min egen andedräkt som en frusen borste ur munnen. Lyssnar på tystnaden. Det bultar i öronen. Vila för alla sinnen.

Ska snart åka till Maxi och handla... bullrig trängsel och påträngande erbjudanden.

Sjunger tyst PSALM 206 vers 4 för mig själv:

"DET ÄR GOTT ATT BIDA

HERRE, VID DIN PORT

HIMLAR ÖPPNAS VIDA

HÄR ÄR HELIG ORT

HÄR MIN SJÄL FÖRNIMMER

GLÄDJENS NYA TON

OCH JAG SER ETT SKIMMER

FRÅN EN SNÖVIT TRON."

Tack käre himmelske Far för idag!

Tack för mina barn, min man, mina vänner.

Tack för din gudomliga omsorg, om oss alla.

Din Helene

RÄDDNING FRÅN DÖDEN

Döden är ett probelm. Eller kanske vår bästa läromästare. Att inse sin egen dödlighet är kräver mod.
För en del är döden bara ett slut - så var det inte mer med det! För andra är döden en passage över till andra sidan.
Bibeln talar om olika slags död: den kroppsliga och den andliga. Det finns flera alternativ:
- att vara kroppsligt död men andligt levande
- att vara andligt död men kroppsligt levande

Helst önskar jag att vi alla vore både kroppsligen levande och andligt levande! Den andra motsatsen vågar jag knappt tänka på; att vara både kroppsligt och andligt död...

Att bryta mot Guds vilja = som är kärlek, både till medmänniskan, till sig själv och naturligtvis tillbaka till Gud, det brottet kallas SYND. Detta syndafall, som kom genom i mänsklighetens början ("Adam") ledde till att döden blev nödvändig för att sätta stopp för människans framfart. Romarbrevet kap 5 och 6 talar om detta.
Man kan vara slav under sina begär men man kan också bli fri. Som kristen har jag upplevt många gånger hur kärleken från Jesus Kristus har lyft mig ur elände, gång på gång. Det är ständiga lärdomar med nya fall... ny förlåtelse, ny upprättelse... Detta formar mitt liv.Och säkert ditt också.

Vi ska se vad vi kan lära oss av Rom kap 6 vers 23:
"SYNDENS LÖN ÄR DÖDEN, MEN GUDS GÅVA ÄR EVIGT LIV, I JESUS KRISTUS."
När jag är fast i egoismen och vänder mig bort från omsorgen om andra, då är jag andligen död. Jag ser till att fylla mina egna behov först, jag fyller mitt inre tomrum med nöjen, underhållning och konsumtion - ända till den dag då allting spricker...
Romarbrevet 7:19:
"DET GODA, SOM JAG VILL, DET GÖR JAG INTE, MEN DET ONDA, SOM JAG INTE VILL, DET GÖR JAG".. .skriver Paulus och ropar ut sin förtvivlan:
"JAG ARMA MÄNSKA, VEM SKALL BEFRIA MIG FRÅN DENNA DÖDENS KROPP?" kap 7:24

Jag kan inte själv besegra döden. Vid varje begravning står jag framför det här korset du ser på bilden - en väv i kyrkogårdskapellet. Vi kan inte... Men Gud kan! Förstås!
När jag ser Jesus på korset, börjar jag ana Guds plan... Jesus måste dö - för att besegra döden, inifrån!
Han tar konsekvensen på sig för att vi bryter mot Guds vilja.

Muslimerna klarar inte detta. Koranen motsätter sig också detta. Det är för starkt. De säger att Jesus inte dog alls, han upptogs direkt till himlen. Men då kvarstår problemet! Dödens problem.

Nya Testamentet har sin djupa poäng i att Jesus dör - för att besegra döden - och sedan uppstå!
Genom detta delar Gud våra villkor och bryter dödens förbannelse. Nu måste döden tjäna Gud! Genom det Jesus gjorde, blir döden en välsignelse. Ja, redan här och nu kan vi ana evigheten i våra hjärtan.
Det är därför många kristna säger:
- Nu har gamla mor gått hem... nu har hon somnat in i tron på vår Frälsare... Hon är hemma, hos Gud.

Tack, Jesus Kristus, att DU öppnar dörren till det liv som aldrig dör!
Amen.

Hur ser du på döden?
Levande hälsningar,
Helene Sturefelt

JESUS RÄDDAR FRÅN HELVETET

Det jag nu ska skriva är svårt. Bibeltexter om Jesus och helvetet har tolkats olika. Värst var det under den tiden då kyrkans predikanter använde detta för att skrämma och hota. När religionsfrihetslagen kom 1951 fick detta till följd att många vände sig bort från kristendomen. Äntligen slipper vi helvetets hot!
Jag vill inte heller leva i en tro som utgår från något så negativt.

Bilden du ser är en PANSARVAGN som användes under andra världskriget. Den står i Gdansk som ett tecken på att denna galenskap aldrig mer får upprepas! Vi åkte till över till Polen på en historisk rundresa, där Kjell-Albin Abrahamsson var en av föreläsarna. Rekommenderas!

Men låt oss nu ta tag i de svåra orden. Bakgrunden är när vi står inför yttersta domen och vårt liv spelas upp inför Gud. Har jag bemött min medmänniska med omsorg? Eller struntat i honom/henne?
MATTEUS kap 25 vers 41:
"SEDAN SKALL HAN (JESUS) SÄGA TILL DEM SOM STÅR TILL VÄNSTER: GÅ BORT FRÅN MIG, NI FÖRBANNADE, TILL DEN EVIGA ELD SOM VÄNTAR DJÄVULEN OCH HANS ÄNGLAR. JAG VAR HUNGRIG OCH NI GAV MIG INTE ATT ÄTA..."
Och så räknas några vardagliga situationer upp, där man missat att ta sitt ansvar. Jesus betraktar varje människa så högt att det är som om vi hade mött Honom Själv! Han slutar med ett tydligt åtskiljande:

"SANNERLIGEN, VAD NI INTE HAR GJORT MOT EN AV DESSA MINA MINSTA, DET HAR NI INTE HELLER GJORT MOT MIG. DESSA SKALL GÅ BORT TILL EVIGT STRAFF, MEN DE RÄTTFÄRDIGA TILL EVIGT LIV".

Jesus säger att detta helvete inte är berett för människor. Det är förberett för "djävulen och hans änglar". Det är inte meningen att människan ska vara där. Du och jag, oavsett religion, hör ihop med Gud! Men allvaret är att vi kan leva på ett sådant sätt att allt går förlorat. Gud kastar inga människor till helvetet!
En gammal predikant, Erik Bernspång, sa en gång:
- Helvetet befolkas endast av frivilliga... .Om det skulle finnas människor där, så har de själva kommit dit därför att de sa nej till den räddning Jesus ville ge dem.

Det här är inte bara teologi. Det här är den verklighet vi lever i redan nu. Helvetet finns mitt ibland oss! Och det är vi själva som orsakar detta. Vår smärta, vårt hämndbegär och maktlystnad att kontrollera andra skapar helvetet på jorden. Så det Jesus säger i evangelierna är en direkt spegling av vårt eget liv. Det fortsätter på andra sidan och han ber oss vara uppmärksamma!

Motsatsen är de situationer där vi faktiskt är hjälpsamma och kärleksfulla - det skapar ett himmelrike!

Hur räddas man från helvetet?
Hela ens sinne kan ibland kännas fullt av dumheter och mörker. Hur kommer man ur det? Och på vilket sätt räddar Jesus oss?
Det tar vi i nästa inlägg...

Himmelska hälsningar till er ALLA!
Helene Sturefelt

HOT OCH STRAFF

Vad driver en människa till att utföra goda handlingar? Hot och straff? Kärlek och uppmuntran?
Efter flera intressanta kommentarer på ett av blogginläggen kan man ana olikheter mellan islam och kristendomen. Inte sagt att alla ser på saken på samma sätt, men nu prövar vi denna tanken.

Om jag går till mig själv så är det tveklöst så att hot och straff inte hjälper mig alls att hitta rätt i livet. Det blir en låsning gentemot dem som möter mig med en sådan hårdhet. Men blir jag bemött med kärlek och uppmuntran så lockar det fram mina bättre sidor.

Men så enkelt är det inte, tycker en anonym muslim. Det måste finnas straff också!
Vad ska jag svara på det?... Låt mig tänka... Jag skiljer mellan konsekvens och straff. Var och en måste ta konsekvensen av sitt handlande och förstå att man kan driva sig själv bort från det positiva livet. Men om jag dessutom ska straffas, blir det dubbel börda.
Vi tar ett exempel från skolans värld:
- om jag bär mig illa åt, mobbar, skriker, skiter i läxorna, är ohyfsad mot lärarna, då får jag ta konsekvensen att bli avstängd. Men förr fanns dessutom en straffskala med pisk av käppen eller att stå i skamvrån och skämmas... Är det någon som minns detta fruktansvärda?
Straff gör inte saken bättre. Men att ta konsekvensen av sitt handlande är nödvändigt.

Jag läser Koranen och hittar väldigt många versar som handlar just om straff. Jag mår dåligt... kanske missförstår jag något men min lust att läsa vidare slocknar mer och mer... Visst står det att Allah är barmhärtig, men det andas så mycket hårdhet mellan raderna. Det är, vad jag förstår, den Rättvisa som muslimerna uppskattar, men som jag uppfattar som kärlekslöshet.

Jag läser i Johannes 1 brev kap 4 vers 18:
RÄDSLA FINNS INTE I KÄRLEKEN UTAN DEN FULLKOMLIGA KÄRLEKEN DRIVER  RÄDSLAN, TY RÄDSLA HÖR SAMMAN MED STRAFF OCH DEN SOM ÄR RÄDD HAR INTE NÅTT KÄRLEKENS FULLHET.

När jag har gjort fel, blir det bara svårare att erkänna om jag vet att jag kommer att bemötas med fördömande. Om min Gudsbild är en fördömande Gud, varför ska jag komma då? Om den jag lever med bara grälar när jag gör fel, då undviker jag ju honom... relationen blir förstörd!
Tack och lov lever jag i kärlek och då är det mycket lättare att visa sina fel och brister, ja det är fantastiskt att ha en så avslappnad och förtroendefull gemenskap!
Jag önskar att alla fick ha en sådan go´ stämning i sin familj.

Men, lite självkritik: talar inte Jesus om STRAFF? Jo det gör han. Men det tar vi i ett annat inlägg!

Uppmuntrande hälsningar
med foto på en rotvälta i skogarna runt TIVEDEN.
Helene Sturefelt

BLINKA LILLA STJÄRNA

Det är Trettondedag Jul. Enligt vår kristna tradition i väst har vi idag firat att de vise männen kom fram till Jesusbarnet i Betlehem. Det är alltid lika sorgligt att plocka ned den varmröda stjärnan från fönstret. Den har lyst hopp under några veckor och vi har påmint varandra om att Gud sänder oss tecken på sin närvaro.

"Blinka lilla stjärna där, hur jag undrar VAD du är..."

Adventsstjärnan var inte en "stjärna" utan ett ljusfenomen som uppstod genom en planetkonstellation. Astronomerna vid Sipparinstitutet i Babylonien hade noterat detta märkliga fenomen på himlen, redan före vår tideräkning.

En nutida astronom har undersökt detta. Jag citerar Barry Setterfield, astronom i Australien:

- "Jupiter ansågs vara kungsplaneten. Den hade lämnat solen "Fadersguden", för att förenas med Venus, "jungfrumodern", i stjärnbilden Lejonet, som är symbol för Juda stam i Israel. Dessutom hade Merkurius, "Guds budbärare", kommit ut från solens bländande närhet för att stå tillsammans med Venus, då dagen grydde.

Detta dramatiska händelseförlopp var omtalat även i Zend Avista, zoroastrismens heliga skrift. Jupiter lämnade de andra planeterna och rörde sig västerut. Detta var tecknet som de vise hade väntat på."

Denna nutida astronom konstaterar med hjälp av dagens tabeller, att detta ljusfenomen var synligt mellan år 3 och år 2 f Kr. Det var alltså ingen komet eller stjärnbloss. Barry Setterfield fortsätter:

- "Sex veckor senare stod planeten Jupiter på Jerusalems meredian, strax söder om staden. Den syntes stå över Betlehem 65 grader över den södra horistonten."

Så långt går det bra att hänga med.

Om vi läser noga i MATTEUS kap 2 vers 9-11 så står det att stjärnan... "slutligen stannade över den plats där barnet var." Men det här är väl lite överdrivet... En planet kan inte peka ut ett hus med sitt ljus!

Är detta en biblisk gåta?

Astronomen Barry håller med om detta och ger sin förklaring:

- "Genom hela Bibeln har Gud gång på gång uppenbarat sig för sina tjänare genom det som kallas `shekina` = Guds härlighet. Israels barn vägleddes från Egypten till Kaanan genom en molnstod om dagen och en eldstod om natten (2 Mos 13.. "

"Denna ´shekina´ kan liknas vid Himmelens Skyar som kommer med Messias och som omslöt herdarna strax innan änglarna proklamerade Messias födelse för dem. På liknande sätt fanns nu Guds härlighet vid stallet då de vise männen anlände till Betlehem."

Det måste ha varit en fantastiskt förtätad energi där!

I detta kraftfält vill jag befinna mig i under årets alla dagar, även när stjärnan i fönstret nu plockas ned.

Och när jag sjunger med barnen i kyrkan "Blinka lilla stjärna där..." då vill jag ha kvar ett leende på läpparna och återge skenet från Guds son, genom mina ögon.

Vem var de vise männen?

Det tar vi en annan gång!

Gå nu och lys med dig.

Ljusa hälsningar, Helene Sturefelt

MELLANDAGS-REANS TRÄNGSEL

Tillhör Du dem som springer i affärer så fort de skyltar med !REA"?
Det gör inte jag. Affärerna driver med oss... Först ska vi köpa dyrt, sedan vänta, därefter byta och efter ytterligare någon dag fortsätta shoppa...
Jag har annat att göra.
Julens helgdagar är RÖDA - det betyder för mig vila, samvaro och just helg... dagen är helgad åt eftertanke och gudstjänst. Ibland via radio, ibland i kyrkan. Men inte vill jag trängas i butikerna!

Viktor Rydbergs "Tomten" har en mycket fin poäng i slutet av sina verser. Det handlar om att lösa livets gåta.
Jag har använt hans text, men skrivit om den, i modern form.

MELLANDAGSREANS TRÄNGSEL ÄR HÅRD
PRISER AV BILLIGHET GLIMMAR
MÅNGA LÄMNAR HUS OCH GÅRD
JUST UNDER DESSA TIMMAR
BILAR KÖR SIN SNABBA BAN´
SNÖN LYSER BRUN AV SLASK PÅ STAN
SNÖN LYSER VIT PÅ TAKEN
BUTIKSCHEFEN GÄRNA ÄR VAKEN.

STÅR DÄR SÅ GRÅ VID VARUHUSDÖRR
VÄLKOMNAR IN ATT DRIVA...
... UPP TEMPOT, SOM MÅNGA VINTRAR FÖRR
TITTAR HUR FOLK KAN RIVA
TITTAR MOT DISKEN DÄR FOLKET STÅR
KÖERNA RINGLA, KLOCKAN DEN GÅR
FOLKET TÅLMODIGT VÄNTA´
HÄR FÅR DU FINFIN RÄNTA!

FÖR SIN HAND GENOM SKÄGG OCH HÅR
SKAKAR SITT SKRIN MED PENGAR
NEJ, DEN GÅTAN ÄR ALLTFÖR SVÅR:
- EN DEL ÄR KVAR I SINA SÄNGAR
OCH STRUNTAR I MELLANDAGSREAN
GLITTER OCH PYNT HÄNGER SNEA
GÅR ATT ORDNA OCH PYSSLA
GÅR ATT SKÖTA SIN SYSSLA.

CHEFEN GÅR TILL LAGRET I HUS
KÄNNER PÅ ALLA LÅSEN
PERSONALEN DRÖMMER VID LYSRÖRENS LJUS
SOMMARDRÖMMER VID FIKABÅSEN
GLÖMMER KASSA´APPARATENS PLING OCH TÖM
PALLE PÅ LAGRET HAR OCKSÅ EN DRÖM
EXTRAKLÖVER I FICKAN
TJÄNAR HAN TILL FLICKAN.

TYST ÄR BUTIKEN OCH STADEN ALL
LIVET DÄRINNE ÄR FRUSET
SEMLOR TILL NYÅR, TRADITION PÅ FALL
FÖRVIRRINGEN ÖKAR I BRUSET
CHEFEN LYSSNAR TILL PENGARS KLANG
TYCKER SIG HÖRA HUR ALLT FÖRSVANN
UNDRAR VART VINSTEN TAR VÄGEN
UNDRAR - ÄR REAN EN SÄGEN?

Kära konsument och läsare, vad hade Viktor Rydberg sagt om vårt sätt att använda tiden?
Och vad hade Tomten sagt?? Var finns den gråe lille hustomten nu för tiden, när många gårdar står öde och tomma? - - -
Jag mötte en kvinna en gång som sa att hon hade sett "gråe-nisse"... Jaha, vad svarar man på det?
Att det är mycket vi inte vet...
Jag undviker konsumtionshetsen och sitter hellre hemma och filosoferar. Gärna tillsammans med dig.

Viktor Rydberg får själv avsluta dessa tankar, med det som är den viktiga livsgåtan:

"SÅ HAR HAN SETT DEM, FAR OCH SON
RE´N GENOM MÅNGA LEDER
SLUMRA SOM BARN; MEN VARIFRÅN
KOMMO DE VÄL HITNEDER?
SLÄKTE FÖLJDE PÅ SLÄKTE SNART
BLOMSTRADE, ÅLDRADES, GICK - MEN VART?
GÅTAN, SOM ICKE LÅTER
GISSA SIG, KOM SÅ ÅTER!"

Fridfulla helghälsningar
Helene Sturefelt