PILGRIMSVANDRING med MÅNGA GUDAR

Pilgrimsmärket.

Hur många gudar finns det egentligen? Och hur många skall vi ha med oss på vår pilgrimsvandring?

När man går på fotboll på Strandvallen i Hällevik så sjungs det en fin inmarschlåt, där det står:

  "Gulsvarta gudar över Listerlandet

    De ser på oss och säger:

    Ta hand om varandra och håll nån i handen

    För allt som vi har är familjer och vänner

    Ingen skall stå där ensam på vallen

    För DU GÅR ALDRIG SJÄLV".

"Gulsvarta gudar"... nästan en psalm!

Svensken kan gärna säga "gudar" i plural, för då slipper man precisera sig... Nånstans vill man liksom ha gud med sig, men man vill inte välja...

Så politiskt korrekt var inte Özz Nüyen då han i en sketch sa:

- Bibeln har rätt (hjälp, han är väl muslim?!) att det finns många gudar (folket höll andan). Men bara EN är Gud (vem då?) (när får vi skratta?). Bibeln säger att man inte skall ha några andra gudar vid sidan om GUD. Och i min religion säger man att det bara finns en gud, när vi vet att det finns många... men de flesta är avgudar...

Det var mycket modigt av honom att i vårt religionsfobiska land våga säga detta!

Nu skall vi pilgrimsvandra i Kronoskogen, tredje gången denna höst. Vi samlades vid Åhusgården, EFS, och fick ett pilgrimshäfte i vår hand, med texter och fina böner.

Inledande bön.

Vi vandrade på barrmjuka stigar under tysta tallar.

Frälsarkransen var med och fyllde oss med tankar.

Gudspärlan rymmer det mest bibliska namnet på Gud: Fadern.

Inom islam finns det 99 namn på Guds egenskaper, men inte "Fadern". Det är unikt för den uppenbarelse som finns i Bibeln (som inte är en samling åsikter, inte heller någon filosofi).

Inom hinduismen finns det hundratals gudar. Där blir det ännu mer kännbart när en indier blir kristen och lämnar kastväsendet.

Barrmjuka stigar i tyst tallskog.

Jag-pärlan hjälper oss att fundera på individen kontra kollektivet.

Kulturen i Mellanöstern är ett stort kollektiv, där den enskilda personen inte har någon större valfrihet.

Så var det även i vår kultur för länge sedan.

Där är det familjen, släkten, klanen som utgör grunden för livet.

Men kristendomen rymmer båda delarna - den enskilde personen kallas till trons gemenskap, som bärs av det större kollektivet. Men den fria viljan värnas, liksom vars och ens ansvar. 

Det heter ju "Vi tror på Gud Fader...."

Pilgrimsböner.

Dop-pärlan - Jag lägger mitt liv i Dina händer. Här är jag Gud, helt enkelt. Jag vill möta Dig. Utan hinder.

Ökenpärlan: även islam talar om öknen som platsen för prövningar och onda krafter. I Koranen kallas de "djinner". Jesus blev prövad av djävulen i öknen, och gick segrande ur den.

Det finns likheter och skillnader mellan islam och kristendom, men i tider av öken så är muslimen ensam i kampen, medan vi alltid har Jesus vid vår sida - han som besegrat all ondska!

Det kan den konverterade muslimen bekräfta.

- Ack, Herre, hjälp! Ack, Herre, låt väl gå.

- Rena mig så blir jag ren. Hela mig så blir jag hel.

Under barrstigen finns vita sanddyner, som för hundra år sedan var helt kala.

Nu är sandkullarna bevuxna och kallas för Kronoskogen.

Kronoskogen.

Jag var uppmärksam på eventuella skador efter stormen Babet. Tallskogen hade klarat mig, men det var värre nere vid havsstranden.

Där hade det höga vattenståndet ätit upp delar av strandbanken. Det var extra tydligt denna dag eftersom det var ebb.

Vart har vattnet tagit vägen?

Så stora skillnader i vattenståndets nivå är vi inte vana vid.

Det blev som en sinnebild för vårt inre känsloliv, där det ibland stormar och är högvatten, och ibland är uttorkat och håglöst.

Vart har havet tagit vägen?

Bekymmerslöshetspärlan - Allt ju vilar i min Faders händer, skulle jag som barn väl ängslas då?

Orden från Lina Sandells psalm "Blott en dag" bär många troende genom dagen.

Vädret var på vår sida, denna vandringslördag den 28 oktober 2023.

Inga hårda vindar, ingen stark sol, inget regn, bara vackert vemodsgrått och milt. Jättelagom, som svensken skulle säga. 

Men lite trist, som svensken också skulle säga.

Vår fikapaus begränsade sig till ett pyttelitet skjul. Vinden var ändå lite kall vid havet. Tänk om det rasade ihop?

Fikaskjulet!

Kärlekspärlorna är två för att påminna oss om att vi först behöver ta emot, för att sedan kunna ge.

I vårt pilgrimshäfte var bönerna formulerade på följande vis:

Kärlekspärlan - Kom, helige Ande, upptänd mig med din kärleks eld. Herre, såsom Du mig älskar, ingen annan älska kan.

Offerpärlan - Från Dig kommer allting. Ur Din hand ger vi det tillbaka till Dig. Alla mina ord och tankar, Jesus, låt dem glädja Dig.

Pärleböner.

Det var skönt att gå in i tallskogen igen. Nu blandades den upp med lövskog, bok och ek. 

En enkel rastplats med några trädstubbar gav oss lite vila, medan en joggare i orange tröja joggade förbi oss för tredje gången...

Hemlighetspärlorna - Min Gud, jag hoppas på Dig. Var inte rädd, det finns ett hemligt tecken, ett namn som skyddar dig där du går. 

Dessa pärlor rymmer hjärtats innersta hemligheter.

Tystnadspärlorna - I Guds tystnad får jag vara, stilla, ordlös utan krav. Stanna hos oss, Herre. Välsigna, o Gud, ditt vandringsfolk. Följ mig. Jag är vägen. Herre, ge oss den frid som världen inte kan ge.

Vilostubbar.

Det är skönt att gå i tystnad, tillsammans. Gemenskapen är ordlös och lyssnande.

Höstens färger omslöt oss med guldbrunt och gulgrönt.

Det är en vacker årstid.

Tid för eftertanke och mognad. Tid för reflektion och skörd.

Träden undervisar oss om vikten av att släppa sina löv, annars tynger de grenarna när snön kommer så att de kan knäckas.

Alla de situationer som gett oss erfarenheter i livet, får vi lämna bakom oss. Livets löv får falla till marken för att bli till ny mylla vid nästa årsvarv.

Guldbrunt och gulgrönt.

Nattens pärla - Bred dina vida vingar, o Jesus, över mig. Och låt mig stilla vila, i ve och väl hos Dig. Herre, Du har dött för mig. Hjälp mig att leva för Dig.

Hösten undervisar själen om livet. Lär mig du skog att vissna glad, en gång som höstens gula blad, en bättre vår snart blommar...

Lasse Berghagen somnade in för några veckor sedan. Vågar vi säga "avliden" eller undviker vi ordet "död"?

- Har han "gått bort" eller har han "kommit hem"?

Som kristna sörjer vi inte som de utan hopp. Vi sörjer med Hopp! Tänk så underbart det ska bli att få komma hem - inte till hundratals olika gudar och avgudar - utan till vår käre himmelske Far!

Spiken, på fiskenätspålen. På korset.

Uppståndelsepärlan - Din död förkunnar vi, Herre, Din uppståndelse bekänner vi, till dess Du kommer åter i härlighet. Jag är Din och Du är min.

Det är detta hopp som hela naturen vittnar om. Ur död till liv.

Jag tänker på alla som mist sitt liv i krig och konflikter. På vår pilgrimsvandring bar vi med oss det som händer i Israel, och lät varje steg vara ett steg mot fred, i innerlig bön om shalom.

Stormar och krig äter upp våra liv. Åhuskusten.

Sista biten gick vi sjungandes "Härlig är jorden"... 

Vi sjöng för träden, med träden, med alla svampar i jorden och under marken. Härlig är Guds himmel. Vi sjöng med fåglarna och de sista trollsländorna.

Skön är själarnas pilgrimssång, ja, det är den.

Genom de fagra riken på jorden går vi, de som ännu inte är sönderbombade, går vi till Paradis med sång. Och med tårar.

Tidevarv komma, tidevarv försvinna, och denna helg ställer vi om klockan igen, från sommartid till den mörka vintertiden med depressionerna lurandes i buskarna... 

Släkten följa släktens gång, men hur skall det gå för barnen i dessa våldsamma tider? 

Aldrig förstummas tonen från himlen, medan den tystnar ibland här på jorden.

Änglar den sjöngo, men vi kan inte höra dem längre för vi har skapat så mycket buller. Först för markens herdar och sedan för alla städerskor på kontoren. Men de upptagna hörde ingenting.

Skönt från själ till själ det ljöd, via sms och mejl på datorn, att vi skall glädja oss över att Frälsaren är kommen, en opolitisk sådan, tack!

Frid över jorden Herren bjöd.

Visa mig, Herre, DIN väg.

Herre, visa oss DIN väg.

Och gör oss villiga att vandra den!

Amen.

Med sand i skorna, 

- vandringshälsningar från eder pilgrimsledare

Helene F Sturefelt.

Pilgrimshäftet är sammanställt av Jörgen Hjärtenflo.

RUGBY och MANLIGT TESTOSTERON

VM i rugby, Paris 2023.

En del firar halloween, andra tittar på rugby. Båda företeelserna har skräckinjagande förtecken, där den manliga kraften antingen går vilse eller försöker disciplinera sig. 

På något sätt måste vi få ur oss vår reaktion över all världens elände med två krigshärdar runt oss - Ukraina och Israel.

Efter att ha gjort mitt värv och bidragit med vad jag kan till samhället fick veckan vara slut och jag hamnade i TV-soffan framför en kanal som sände VM i rugby, på en jättearena i Paris. 

Jag blundade mest, men så fick jag de egendomliga reglerna förklarade för mig, och började skratta.

Klunga. Sydafrika mot Nya Zeeland.

- De har en boll, fast den är avlång... man passar bakåt, men springer framåt... Bollen får inte nudda marken, då blir det straff... vilket innebär att någon får sparka bollen mellan två smala, jättehöga flaggstänger... 

- Jaha...?

- Och blir det mål så kallas det inte för "mål" utan för "try"... att de försökte...

- ???

- Ibland blir det "klunga" förstår du - då skall några ställa sig på knä mitt emot varann och gadda ihop sig... på given signal skall de trycka sig emot varandra, som en slags mänsklig jättespindel... och där i röran finns bollen som de ska lirka ut.

- Jasså.

- Och om de är lyckosamma skall då försöka springa med bollen i famn och dunka den i marken där borta förbi målstrecket... men hela tiden kastar de sig över varann och sliter och rycker...

- Jag ser det.

- Ibland blöder de och öronen är särskilt utsatta.

- Hmpfrr...

"Try". Bollen sparkas mellan flaggstängerna. 

Jag beslöt mig för att titta på mitt livs första rugbymatch som en sociologisk studie i manligt beteende.

Dessa testosteronstinna alfahanar är läskigt stora, med armar som trädgrenar och lår som stockar.

- Rugby är mycket större än fotboll i många länder, det är det inte alla som vet.

- Men inte i Sverige.

- Och reglerna är liksom tvärtom till fotboll, helt bakofram...

-  Jo, jag ser det.

- När det är inkast får man dessutom lyfta upp sin längsta spelare i luften så att han skall nå bollen...

Rugbyspelare samlar ihop sig.

I finalen mötte Nya Zeeland regerande världsmästarna Sydafrika. Inför varje match utför Nya Zeeländarna en ritual med djupa rötter ner i maori-folkets krigiska traditioner. Du ser några av bilderna här.

Jag blev alldeles gripen... Som en dans, med långsamma rörelser, en stiliserad kamp med höga rop, nästan vacker i sin kraftfullhet.

Maori-ritual.

Sydafrikas lagkapten tittade lugnt på denna handling, som skulle bringa dem ur fattning och skrämma upp dem.

Det är organiserad psykning.

Väldigt intressant!

Sydafrikas lagkapten.

 

Hela denna kris-maoriska ritual slutar med att de räcker ut tungan. Inte som småbarn utan som manliga män.

När matchen var över var jag alldeles lugn och helt fascinerad.

Det är gängkriminalitet och våldsamheter i världen och här sitter jag och tittar på rugby och mår lite bättre. Vad är det som händer?

Nya Zeeländsk rugbyspelare.

Dessutom tillhör jag de som kallas HSP - "High Sensitiv Personality" - högkänslig med stor emotionell intelligens, där man pendlar mellan att vara introvert och att stå på barrikaderna, i ett slags sanningspatos som inte alla förstår sig på.

Jag vill absolut inte titta på våldsamma sporter eller möta småspöken och vandrande skelett när jag hämtar barnbarnen på fritids!

Ändå började jag få en respekt för rugbyn...

Maori-ritualen.

Några ord dröjde sig kvar: disciplin, rå styrka, samarbete och ordet varför?

Disciplin: i rugbyn krävs stor disciplin för att spelet över huvud taget skall vara möjligt, inte minst i det som kallas för "klunga". Inga individuella initiativ fungerar. Det är gruppen som rör sig tills bollen kommer loss.

Rå styrka: det verkar finnas ett stort mått överflödigt manligt testosteron som inte bli använt på något vettigt sätt. Istället för att slåss och kriga är rugby ett klart bättre alternativ! Dessa män får fysisk närkontakt med varandra och får tävla för prestige och ära.

Disciplin.

Samarbete: Det var vackert att se hur alla visste sina positioner och flyttade sig likt en enda stor kropp.

Mitt i allt svett och blödande hopstötningssår liknade detta en församling...

Vi talar så fromt om "Kristi kropp" där alla medlemmar är delar i Guds stora kropp. I rugbyn blev det synligt...

Som kristna har vi att utkämpa en kamp mot andemakterna som påverkar våra värderingar, etik och moral i den fysiska världen.

Det var plötsligt väldigt skönt att se den här rugbymatchen som en materialisering av den andliga kampen!

Klungan organiseras.

I min egen lilla värld förlöstes även all den oro, ilska och vrede över kommun och Länsstyrelses ovilja att rädda de två stora ekarna mitt i samhället. Jag har stått på "barrikaden" för att rädda dem, men det gick inte.

I rugbymatchen gick jag till strid, grönklädd, mot de svartklädda... och brottades för livet! Den spolformade bollen var inte en boll, den var själva livet som skulle i mål.

Jag sprang och sprang, men blev fasthållen och dragen mot marken med våldsamma dunsar. Jag slet och lirkade, men hade inte laget med mig. Eller så passade jag fel...

Så, min sociologiska studie i TV-soffan av denna testosteronstinna manliga sport hjälpte mig att lugnt och stilla få ur mig min egen aggression, min smärta, sorg och förtvivlan över dumheter i samhället.

Dessutom skulle det vara mycket hederligare om verkliga krig utspelade sig på idrottsplanen, med disciplin och en domare som blåser av, eller blåser straff...

Nu kommer bollen fram!

Kanske du också tillhör de 10-15% som är högkänsliga?

Vi har ett mycket rikt inre liv som vi vårdar noga. Ensamhet och egen tid är utgångspunkten för vårt sätt att leva. Där samlar vi kraft.

Det krävs mycket energi för oss att orka lämna vår "bubbla" och bli utåtriktade. Vi får "klä ut oss" till en yttre person, som liknar oss själva. 

Men om vi hör talas om en orättvisa eller ser något orättfärdigt hända, då är det vi som griper in först av alla, utan att tänka på det. Genast är vi där för att påtala sanning och rätt, eller försöka räcka fram en hjälpande hand.

Sedan skyndar vi tillbaka och lägger oss under en sten, med filt över huvudet...

Kanske gör även rugbyspelarna det efter sin match.

Sammanhållning, som en enda kropp.

För övrigt är jag oerhört trött av att vi fortfarande tvingas till tidsmanipulation även denna höst.

Tidsomställningen från sommartid gör att vi i kalla Norden inte kan utnyttja dagsljuset så bra. Vi går in i ett kollektivt mörker och flera blir nästan sjuka i själen.

Kan vi inte mörklägga hela världen så att inga fiender hittar varandra?

Gå hem istället, och tänd ett ljus. Be till vår himmelske Fader som inte accepterar all denna ondska som vi utsätter varandra för!

Men jag tror att vår Herre skulle gilla rugby... där våldsamheterna kanaliseras till en disciplinerad bollsport...

Till det räcker jag inte ut tungan!

Stretching!

Ett viktigt bibelord får avsluta detta inlägg, nämligen det som världen ropar efter och varje familj behöver: att papporna vänder sina hjärtan till sina barn, ett allvarsord som har stora konsekvenser:

OCH HAN SKALL VÄNDA FÄDERNAS HJÄRTAN TILL BARNEN,

OCH BARNENS HJÄRTAN TILL DERAS FÄDER,

FÖR ATT JAG INTE, NÄR JAG KOMMER, SKALL SLÅ LANDET MED TILLSPILLOGIVNING.

Profeten Malaki, kap 4:6

Vi är väl inte slagna i spillror? Jo, vi är på väg... 

Om rugbyn kan kanalisera negativa, manlig energi så kan vi sedan alla tillsammans bedja till vår himmelske Fader, att kärleken och friden skall få fäste i våra hjärtan.

Vänd era hjärtan till barnen!

Avlånga bollhälsningar från en lurigt snäll Helene Sture Rugby-Frans,

- med knäppta händer i soffan.

KAFFEFILTER och GOD VILJA

Kaffefilterkonst.

Vilka fina tavlor! Vad har du målat på?

- Kaffefilter...

På bokmässan i Göteborg träffade jag en spännande kvinna som hittat ett originellt sätt att uttrycka sig på.

Kaffefiltrets struktur är som det bästa akvarellpapper, förstås!

Här kommer några av Helena Pokkas alster, med de texter som ger bilderna ännu mer djup.

Till detta lägger jag några tankar kring vad God Vilja är...

Konstnär Helena från Finland.

I våra relationer kan vi inte tala "värderingsspråk" - rätt, fel, bra, dåligt - då förvandlas allt till kritik eller beröm. Där bor inte kärleken.

Men kärlekens språk är varsamt. Det ställer frågor, visar intresse, är beredd att lyssna, uppmuntra och visa vägar framåt.

Kärleken hör inte ihop med känslor, jo, du läste rätt. Kärlek är en god vilja, att vilja göra gott trots att man  kanske är både arg och trött.

Känslorna skall erkännas och ha sin plats. Vi måste stå i vår sanning och säga som det är.

- Jag känner så här...

I bön berätta för Jesus, som vet allt om lidande... och som vill bära oss och våra bördor!

Jesus tar emot oss helt och fullt.

Om det är många tunga känslor av rädsla, svek eller bitterhet så får de inte ta över dagen.

När känslorna är erkända, så får de ligga i en liten låda och vänta på sin tur. Om de dyker upp på fel ställe under dagen så kan de ställa till problem. 

Reaktionsfasen måste vara klar innan man agerar.

När vi sedan ska agera, då handlar det om vår vilja. Vi kan vi låta vår vilja få onda förtecken...

- Jag skall minsann ge igen!

...eller så låter vi vår goda vilja ta kommandot, för det innebär att vi sätter in något bra på relationskontot.

Det lilla som går att säga något snällt om, det skall få uppmuntran:

- Så fin du är.

Välj den goda viljan.

I vigsellöftena är det just den goda viljan som uttrycks:

- Jag vill älska dig, dela glädje och sorg med dig och vara dig trogen så länge jag lever.

Det är faktiskt inte känslorna som uttrycks i löftet, utan just viljan. Det kan skapa större utrymme till växt och mognad.

Jag filtrerar bort det som inte skall vara där, och sorterar i olika högar sanningens känslor, relationsspråket som uppmuntrar och den goda viljan. jag blandar inte hop dem. En sak i taget.

och när jag så har satt in på relationskontot så att den andre blir glad, då får jag tillbaka - med ränta i kärlek!

Filtrerar.

Helena Pokka skriver så här till nästa bild:

Dona Nobis Pacem. Sång i fåglarnas lätta kvivitt, fjärilars tysta vingslag, asparnas prassel och de barnasinnades oskyldiga skratt.

Det behövs inga orglar för fridens sång, för det är en gåva. Det behövs bara ett lyssnande hjärta och ett  skapande barnasinne.

Detta målade kaffefilter ser ut som ett hjärta:

Kaffefilterkonst.

Känslor föds vi med. God vilja och gott språk får vi träna.

Ibland får vi ta på oss "Jesus-sandalerna" och vandra i hans fotspår, trots att vi själva bara vill tjura eller gå och gömma oss, för att livet är så svårt. Jesus får tala genom oss.

Han får ta våra bördor av starka känslor som andra inte orkar med. Sedan blir det lättare att ta sig igenom dagen. Och natten. 

Skuld är hör ihop med ansvar - det blev fel, jag får be om förlåtelse eller göra en omvändelse och ställa allt tillrätta.

Men skam är ingen född med. Skam skapas av andra relationer. När barnet av de vuxna blir avvisad, förminskad, ohörd, slagen eller förnekad - då skapas den skam som kan plåga en människa genom hela livet..

Men det går att bli fri. Med kärlekens hjälp.

Tilltufsat hjärta. Kärlek som god vilja.

Nästa bild berättar Helena:

"Blodets mörkröda sång, smärta, strider, mörkt, löften om evigt liv på gyllene gator.

Basunerande orgeltoner. 

Övervakad. Skyldig. På nåder.

Med långt avstånd ser man det och får en central insikt; allt går över. 

Även detta."

Gyllene gator.

Jag häller mitt liv genom kaffefiltret och hoppas att det kommer ut en god dryck, möjlig att dricka.

Det är när vi blandar ihop allt som det blir så rörigt, vårt lilla liv.

Ta nu fram dina akvarellpennor och börja måla! Nya budskap kan träda fram...

Tack du okända finska Helena för din konst!

Goda hälsningar från en måttlig kaffedrickar,

Helene Sture Filterfelt.

 

Akvarellpapper i kaffebryggaren!

 

MÅNSKÄRA, KORS och STJÄRNA

Nattens dröm.

Dagens nyheter kryper in i nattens drömmar. Oktober månads våldsamma rapporteringar från terrorangreppet på Israel får sin bearbetning under sömnen. 

Anfall och försvar, plötsliga attacker eller förvarningar att ta skydd, bomba civila eller sambandscentraler, olika ideologier utifrån olika religioner... allt behövde komma till uttryck och jag sov oroligt.

Bombanfall.

Drömmen tog mig med till en portal.

Jag tittade in genom öppningen och såg en ögonblicksbild under några korta sekunder.

En stad med svarta silhuetter.

En enorm månskära vilade över stadens tak.

Någonting i mitten fokuserade blicken och längst upp lyste en stjärna. Titta igen på bilden ovan.

Vad är detta?

Månskäran på fel håll.

De tre stora världsreligionerna ställde sig i position.

Islam har månskäran som sin symbol. Muslimerna följer månens ljus vilket reglerar deras böneliv.

Judarna har Davidsstjärnan.

Och efter en stund såg jag att "figuren" i mitten var ett kors, sett snett från sidan.

Drömmen talade och sade:

Islam vill ta över. Muslimerna vill dominera. Månskäran är störst och lägger sig över städerna.

I muslimsk tankevärld kommer islams herravälde vara ett faktum då aftonstjärnan Venus liksom "vilar" i månskäran.

Tack och lov så är vi inte där än.

Karta över islams herravälde.

Islam skall sluka aftonstjärnan. Koranen uppmanar till hat mot judarna i sin sämsta läsvariant. Militanta islamister tar detta som sin livsuppgift - att förinta Israel. Någon idé om två-stats-lösning finns inte. Det är västvärldens försök att skapa lugn.

Drömmen visade att Davidsstjärnan inte var i närheten av att slukas av månskäran.

Tvärtom!

Längst upp på stjärnhimlen lyste den, liten och stark, precis som över Betlehem en gång.

Denna stjärna har sin speciella lyskraft från Guds "shekina" - Guds närvaro.

Starkt lysande.

Månen har inget eget ljus.

Men det har stjärnorna, dessa avlägsna solar långt bort i universum.

Drömmen säger att islam inte äger något eget ljus. Månen kan endast reflektera. Ljuskällan från Muhammed är inte tillräckligt stark för att lysa upp. 

Nattens dröm.

I drömmen stod ett otydligt kors i mitten, eller var det en person?

Det var inte vänt rakt fram, utan stod i sidovinkel. Detta är kristendomens närvaro. 

Kristus är mitt i månskäran.

Vad betyder det? 

Har islam reducerat Kristus? Äter muslimerna upp Jesus? Förnekas korset?

Eller är Jesus Kristus närvarande i muslimernas månskära? Går han att upptäcka i Koranens läsning?

Svaret är ja, ja och Ja.

Kristus vakar över staden med sin närvaro till skydd över dem som hotas. 

Månskäran är öppen åt öster. Dit kan människorna fly, med Guds hjälp.

Månskäran syns svagt på kupolens topp.

Jag ville se mer. I drömmen gick jag igenom porten för att komma närmare. Men då blev ljuset starkare och synen försvagades. Det var inte tillåtet.

Drömmen försvann.

När jag vaknade var bilden ännu stark.

Det finns drömmar som bara är hjärnans "skafferi-rensning" men så finns det drömmar med sådan kvalitet att de stanna kvar och påverkar en. Detta var en sådan kvalitetsdröm.

Sök Kristus.

I vaket tillstånd säger mig drömmen följande.

Lär känna islam. Läs Koranen. Ta del av muslimernas värderingar så att du lär känna dem och vilken effekt det har på deras etik och moral (se föregående inlägg om Ankare, kätting och boj).

Lär känna judendomen. Läs Gamla Testamentet och lär känna hur Gud formar ett bångstyrigt folk i en 

outbildad och krigisk tid, till att mildra våldet "öga för öga, tand för tand" till det fredliga tillståndet av "shalom" då stenhjärtat skall bytas ut av ett varmt hjärta av kött och blod. 

Inga anfall. 

Bara försvar.

Lär känna den kristendom du kanske förnekat och slängt ut. Läs Nya Testamentet och kom nära Jesus. Lär dig vad Gud har gjort för oss genom Honom.

Sök förståelse. Men sök också sanningen, utan den kommer vi ingen vart.

I sanningen bor kärleken.

Davidsstjärnan.

Verklighetensförankrade hälsningar, 

- i dröm och vaket tillstånd, 

Helene F Sturefelt, symbolpedagog.

BARNATRON TÅLDE INTE VUXENLIVET

EFS Möllebackskyrkan, Karlskrona.

Välkommen att läsa min predikan som förkunnades den 22 oktober 2023 i Karlskrona. 

PREDIKAN över MATTEUS 13:53-57, årg 3 – 20:e sönd e Tref.

MÖLLEBACKSKYRKAN, temagudstjänst ”Barnatro”.

 

Låt oss be: Tack käre himmelske Fader att vi får lyssna till ditt Ord! Vi kommer med vårt tilltufsade barnahjärta, och ber om tröst, läkedom och uppmuntran i att klara vuxenlivets påfrestningar. Herre Jesus Kristus, tala! Vi lyssnar! Amen.

 

Temat för denna gudstjänst är alltså Att leva tillsammans – Barnatron som inte tålde vuxenlivet – och i evangeliet hör vi om Jesus som blev avvisad i sin livsuppgift. Hur klarade han det?

VARIFRÅN KOMMER DEN MANNENS VISDOM OCH UNDERVERK?

ÄR DET INTE SNICKARENS SON? Matteus 13:54.

En del säger att barndomen är en förberedelse för livet. Andra menar att det är barndomen som är själva livet. I bästa fall är barndomen lek och fantasi, kramar och uppskattning.

Men om man möter mycket skuldbeläggande och ifråga-sättande, då går man in i vuxenlivet med tunga bördor. Skam är en känsla av att vara ”fel” och hindrar en att leva. Och om man upplevt separation och avsked, kan sorgen ligga som en mörk dimma som plågar en.

Läs först detta för att kunna förstå fortsättningen:

Sturellas Fotoblogg: ANKARE, KÄTTING och BOJ (helenesturefelt.blogspot.com)

Ankare, kätting och boj. Ebb och flod.

Jag tar hjälp av Jörgens bild:

Ankaret för ett barn är föräldrarnas kärlek, men också den barna-tro som tidigt kan komma. Jag minns en kväll när föräldrarna tittade på TV och jag i min ensamhet upptäckte att rymden var oändlig. Detta var min första upplevelse av ångest… Då knäppte jag mina händer och bad till Gud.

Det var barnets första kamp mot existensens svindlande faktum, och det landade i att oavsett hur oändlig rymden än var, så var Gud liksom ”utanför” och höll ihop allt. Sedan somnade jag gott.

I min barnbok tar jag upp några missförstånd som kan ställa till det för barnet. Det är ”trygga rääkan” som ställer till det… och framför allt "stjärnan ej" och "fågeln ej" som i Lassemans öron blev till dem som sa nej hela tiden.

Men storasyster upptäckte att hon hade Jesus i sitt hjärta då hon pratade med honom i aftonbönen. 

 

Barnatro. "Prästgårdsbarnen".

Barnatron blir ett ankare, som ger en stabil förankring.

Så kommer tonårstiden då man kanske börjar glida ifrån trons liv. Frågorna får inga svar och tvivlet blir allt större. Dessutom tycks Gud inte svara på bönerna, i alla fall inte såsom jag vill.

När sedan vuxenlivets stora påfrestningar kommer med ansvar för jobb och relationer, kan det höga tempot i samhället göra att man inte har redskap för att hantera kraven. Minnen av att bli avvisad på skolgården är inte läkta, och skam, skuld och sorg lurar som svarta vargar inuti. Det är en annan sorts ankare som hindrar en från att segla ut.

Vargarna larmar.

När Jesus trädde fram ur snickarens verkstad, var det många som inte trodde på att han var något annat än Josefs son. Men kraften i det Jesus sa, hade en helt annan auktoritet. Vem var han? 

Det är inte lätt att acceptera att den man tyckte sig känna, är så mycket mer! Den undervisning Jesus gav, var inga enkla lektioner i etik, moral och andlighet. Nej, hans ord var explosiva och farliga. Han kom med en Sanning som gick rakt igenom ben och märg.

Jesus avslöjade maktgirigheten och mänskoföraktet. Han såg när ”kättingen” var för lång och ledde till slapphet i livet. Jesus ser när vår kätting är för stram och leder till stillastående.

Jesus kallade tillbaka den förlorade sonen, vars ”boj” hade drivit för långt ut från faderns kärlek.

Kättingen.

Men orden av sanning var också fulla av barmhärtighet och upprättelse.

Han såg kvinnan som var tyngd av skam. Han såg mannen som bar på hemlig skuld. Ja, Jesus ser oss alla som är tyngda av arbete och sorg och säger:

-        -  KOM TILL MIG ALLA NI SOM ARBETAR OCH ÄR BETUNGADE, SÅ SKALL JAG SKÄNKA ER VILA! Matteus 11:28.

 

Inom själavården vet vi att enda sättet att bli fri från det som tynger, är att våga tala om det, och ”känna känslan”.

Går det att möta sina känslor? Finns det så många tårar när skilsmässa, arbetslöshet eller sjukdom drabbat?

Vem orkar stå vid sidan om och ta emot allt som vill komma ut? Vem har så mycket tid och tålamod?

Tänk dig nu att Herren vill arbeta med det som tynger dig i vuxenlivet, och hjälpa oss att hitta tillbaka till barnets tillit.

Psaltarens ord SÅ LÄNGE JAG TEG, FÖRSMÄKTADE MINA BEN…visar att alla känslor vi gömmer, får livet att förtorka. Men när vi i stället vågar tala om dem, återvänder livet. 

Likaså med tvivel och otro. Vi måste få prata om det som vi inte förstår!

 

Tigandet gör själen till en ruin.

Jesus blev avvisad av sina egna. Även om han visste det, så måste det ha gjort ont. Konsekvensen blev att han inte gjorde så många underverk i Nasaret eftersom det inte skulle tas emot.

Jesus satte en gräns mot andras otro. Det får vi också göra!

Han gick vidare.

- EN PROFET BLIR RINGAKTAD BARA I SIN HEMSTAD OCH I SITT HEM, sade Jesus. 

Det välkända förblindar. Man hör inte.

 

Men bara för att människor blir förargade över det man säger, betyder inte det, att man är en sann profet.

Och tvärtom: ett avvisande betyder inte att man är på fel spår, att man är fråntagen Guds välsignelse. Nej, ett avvisande kan tjäna som en uppmuntran att Gud faktiskt är verksam i det som sker, i det som du säger och gör!

Avvisa inte Jesus!

Just nu lever vi i en oerhört destruktiv tid med dödskjutningar, gängkriminalitet och terrorattack mot Israel, som riskerar att sprida sig. Det är många som anar att den yttersta tiden börjar krypa sig på oss. Var är du nu, Gud?? Tillvaron vacklar, och tron.

Rädslan kan gastkrama en så man knappt kan andas.

Men som kristna vet vi att detta skall hända. Guds ord har förberett oss på att den onda tiden kommer. Just därför får vi hjälpa varandra att låta rädslan omslutas av att Herren har kontroll över detta, och på korset har Jesus tagit nycklarna från dödens rike, en gång för alla.

När media rapporterar om våldet, behöver vi låta bönen vara öppen mot himmelen så att Guds ljus kan sippra ned. Även om det bara blir ett rop på hjälp…

 

Om en ny skapelse och nytt liv skall utvecklas, är det ofrånkomligt att de som investerat mycket i det gamla livet blir förargade. Det var det som Jesus mötte. Inte alla ville växa och mogna och inte heller ta emot någon förlåtelse för synder de tyckte att de inte hade begått…

Dessa ord riktar jag även till alla de våldsverkare som är utpressade att begå brott, de som är fast i aggressiva ideologier, och låtit sig förledas av Lögnens fader; att sanningen är lögn och lögnen sanning.

Det är min bön att Jesus skall befria oss inifrån, att de, att vi skall få möta Honom som läker barnets vilsenhet och som möter den vuxnes förtvivlan.

 

Och den lilla flickan i bokens berättelse undrade om hon hade Jesus i hjärtat när hon pratade med honom. Ja, det hade hon.

Måtte inget i vuxenlivet hindra din lilla tro att ständigt vara förankrad hos Honom som håller hela tillvaron i sin hand.

Barnatro.

Låt oss be!

 

… Herre, Du ser vår rädsla över ondskan som griper omkring sig.

Hjälp oss att erkänna alla känslor, alla tvivel och sedan låta dem sjunka ned så att de inte äter upp oss.

Det är så mycket vi inte förstår… Hjälp oss att ändå ha tillit.

Hjälp oss att reagera klart så att vi sedan kan agera… Jesus, Du är vårt hopp! Amen.

 

Varma hälsningar med Guds välsignelse,

Helene F Sturefelt, V.D.M.

Var förankrad!