REINKARNATION eller GENMINNE - Tulpan-teologi

Himmel inuti.

Nej, det går inte.
Det är alldeles för fantasifullt.
Jag får inte ihop teorierna med mitt trädgårdsland heller...

Det här med reinkarnation, jag gör dig kanske ledsen, men det är ingenting för mig.
Inte heller får det något stöd av Bibeln.
Och mina blommor och örter hänger inte med i svängarna heller.

Snedblåsta tulpaner. Teori i motvind.

Gud har lagt all sin visdom i den natur han har skapat.
Jag tror på GEN-MINNE.

Men inte alls på re-inkarnation - att vi kommer "åter i köttet", som ordet betyder.
Jag tror inte att det finns ett antal själar som väntar på att komma in i detta livet.
Visserligen är jag dålig på matte, men jag får liksom inte ihop antalet själar med att befolkningsökningen tilltar...

Jag tror på genminnet.
Alltså att du och jag är resultatet av mormorsmormors farfarsfarsfars mor - - -

Jag hör ihop med mina släktingar.

Det betyder att i varje kropp är lagrat mängder med erfarenheter, upplevelser, slutsatser, rädslor och skickligheter, från släktingarna liv bakåt.
Det finns lagrat i kroppens minne.

Vissa sådana minnen kan tränga sig fram och bli mycket levande, så pass att man kan uppleva sig "ha varit där" - vilket är sant!!
Men inte utifrån reinkarnationsläran, utan just utifrån det jag kallar "genminne", från släktingarna.

Det är farmorsmormor som blivit till av kungens förlustelser i höladan som gör att jag tycker så mycket om doften av torkat gräs...
Eller farfarsbrors far som emigrerade till Amerika men misslyckades, vilket gör att jag inte tycker om amerikansk kultur...

Nåväl, med glimten i ögat så förstår du säkert vad jag menar.

Jag är bara jag.

Några bibelord:

AV JORD ÄR DU KOMMEN,
JORD SKALL DU ÅTER BLI
JESUS KRISTUS SKALL UPPVÄCKA DIG PÅ DEN YTTERSTA DAGEN.

I min tanke betyder det att det fysiska kroppsliga livet förmultnar och återgår till naturen. När den kroppsliga döden inträffar, dör inte själen, den går till Gud - i väntan på tidens slut då Jesus kommer tillbaka och uppståndelsen är ett faktum.
För alla!

Då gäller det att det finns en själ till varje kropp....
Hoppsan, här blev några kroppar över, utan själ.... har jag räknat fel nu.. ?

Bibeln stöder ingenstans re-inkarnationsläran, hur gärna en del vill önska det.

Blomster-teologi.

Min gen-minnesteori har bättre stöd. Det står ofta:

SLÄKTLED EFTER SLÄKTLED...

.. i betydelsen att en händelse kan haka sig fast i generationer, tills man bryter mönstret och gör upp med det.

Varje familj har sina svårigheter. Man kan spåra dem långt tillbaka i tiden.
Men man kan också se tydliga "hopp" där något tagit avstånd från ett beteende och brutit med det.

Jesus är den stora "inbrytaren".
Han bryter alla våldets mönster, ja han är den stora SYNDA-BRYTAREN!

Titta, vem kommer här? En inbrytare!

Det är ett evangelium för hindun, som är fast i karmalagens förbannelse - vilket reinkarnationen är.
Hinduismen är en tag-dig-själv-i-kragen- religion där man själv får sona sina synder i den ena återfödelsen efter den andra.
Det är inte roligt.
Det är inte alltid utvecklande.
Och man får aldrig frid...

Jag är kristen och har funnit en så stor befrielse hos Jesus Kristus.
Jag kan söka min rötter bakåt och få nycklar till förståelse.
Jag är själv ansvarig för mitt liv, att bevara det som är gott och avslöja det som är destruktivt.

Den visdom som min farmor hade kommit fram till, kan jag fortsätta på, eller blunda för.
De dumheter jag har orsakat, kan mina barn förvärra - eller bryta och förlåta.

Vit dop-tulpan.

Mina tulpanlökar är resultatet av tusentals års liv bakåt i tiden. De växer och utvecklas ur föregående lök.
Ibland är förutsättningarna i jorden så dåliga att de inte orkar bli vackra p g a näringsbrist...
Men det är inte Guds fel!

Det är liksom en blomma per lök och det blir inte gurkor av tulpanlökarna...
De håller sig inom sin art.
(Fast å andra sidan, om du träffar på en gurka som smakar pyton, så är den kanske reinkarnerad...ha ha).

... och här förstår du säkert min kritik till de vilda spekulationer att man skulle kunna återfödas som ett lägre stående djur om man betett sig illa...
Nej, min vän, naturen stöder inte det heller.

Däremot säger Jesus att vi måste "födas på nytt" när han samtalar med Nikodemus i Johannes kap 3.

- Hur kan någon födas när han är gammal, funderar Nikodemus.
- Sannerligen jag säger dig, den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike, säger Jesus.

Dopet är den enda "återfödelse" Bibeln bekänner, och det är här och nu i detta livet, det är på förlåtelsens grund så att detta enda liv vi lever ska levas i försoning bakåt och med hoppet framåt!

Nu har solen gått ned och mina tulpaner har slutit sina kronblad om de dyrbara ståndarna och pistillerna, med anor från paradisets trädgård.

Vänner, i tillit.

Släktsamma hälsningar
Helene Sturefelt - född en gång, pånyttfödd i dopet.

DELAD VÅRDNAD - av själen

Vem ska jag vara hos?

Denna eviga kamp! Vem ska vårda vem?
Slitningar, ovänskap och bråk.
Separation och skilsmässa.
Lagar och regler ska hjälpa oss, men hur gör vi med hunden?

Jag läser till min förvåning om det par som separerat och inte kunde komma överens om vem som skulle få vårdnaden om hunden...
Och då handlar det inte om "får man ta hunden med sig in i himlen"!

Matte vägrade låta husse träffa vovve.

Vovve träffar husse ialla fall.

Hunden "Ronny" har inget med artikeln att göra!

"Umgängesrätt är något som är förbehållet barn. Det kan varken skapas eller verkställas beträffande hund, tupp, akvariefisk, soffa eller annant lösöre" läser jag i Sydöstran 27/5-11.
Kära nån...

Vem ska vårda vem?
Det pågår en kamp om vår själ också.
Åklagardjävulen gör allt han kan för att ta över umgängesrätten med vår själ...

Gud är här hos oss, i gestalt av Jesus Kristus, och möter ondskan med den totala kärleken som älskar djävulen till förintelse.

Han faller.

Ondska förresten, det finns väl inte.. ?
Det är väl bara lite för lite godhet... eller att man är sjuk i huvudet?

Biskop Antje skriver i sin bok "Gud är större":
- Om man går till Nationalencyklopedin verkar ondskan inte vara speciellt viktig.
"Ondska" finns inte som artikel i Sveriges främsta uppslagsverk.
Är det uttryck för 1900-talets tidsanda?

Och jag tänker att vår tidsanda vill ta bort allt som är obekvämt och påminner om ett moraliskt ansvar med botten i Guds existens.

Blundade för Gud.

"Save me from my self" - Fräls mig från mig själv" - är en hårdrockares bekännelser hur han lämnade helvetet och blev kristen.
Fråga Brian "Head" Welch om ondskan finns...
Den f d gitarristen i gruppen KORN skriver om hur drogerna tog hans förstånd mer och mer och hur relationer förstördes inifrån och ut.
Vad är det, om inte ondska?!

Helvetet bor i flaskan och i sprutorna.
Djävulen har övertaget, djävulen har vårdnaden om själen.
Hjälp mig!

Vems ande i flaskan?

Brian satt ombord på ett flyg, på väg till en turnéplats han inte kände namnet på.
Omärkligt gled han in i ett tillstånd av vaken meditation där han fick uppleva en vision av Livet på Andra sidan, jag citerar:

"Planet var på väg att krascha. Jag hörde en enorm explosion och allt blev vitt. Jag hade förvandlats. Ingen smärta.
Jag hade dött och var på väg till himmelen.
Jag kände sån frid. Jag var fri! Jag kände himlen."

Brian hade vänner som bad för honom, vänner som skickade mail och berättade om Jesus.
Han förnekade allt men den här visionen etsade sig fast.

"Medan jag använde droger intalade jag mig själv att när jag dog så innebar det att jag blev jord igen och sov för alltid.
Men i den här visionen dog jag inte. Jag hade förkolnats men jag var ändå inte död.
Istället började jag stiga mot himlen."

På väg.

Gitarristen i Korn började undra om Jesus försökte nå honom genom detta?
Försökte Jesus säga att man måste dö bort från sitt gamla liv för att bli fri?
Jesus visade sig för Brian att han var verklig.

Djävulen höll på att tappa greppet.
Vårdnadstvisten var ett faktum...

I februari 2005 samlades mer än tio tusen personer i Bakersfield, Kalifornien, för att höra Brian Welsch berätta om sin omvändelse till Jesus Kristus.
Händelsen blev inledningen på en mediastorm där människor över hela världen försökte förstå vad som hade fått denna rockstjärna att lämna mörkret och komma in i ljuset...

Boken är utgiven på KM & Bornelings i Forserum.
http://www.kmbornelings.se/

Till sist, Brians inledningsord:

"Till mina två bästa vänner: Den Helige Ande och min dotter Jennea.
Jag är evigt tacksam till er båda för att ni räddade mig från en förtidig död."

Räddad till himlen.

Och jag måste få dela med mig av de starkaste ord Bibeln känner - protokollet med resultatet av den vårdnastvist som djävulen drog igång...

OCH HAN, DEN STORA DRAKEN, ORMEN FRÅN URTIDEN - HAN SOM KALLAS DJÄVUL OCH SATAN - HAN SOM FÖRFÖR HELA VÄRLDEN, HAN STÖRTADES NED PÅ JORDEN...

OCH JAG HÖRDE EN STARK RÖST I HIMMELEN SÄGA:
- NU FINNS FRÄLSNINGEN OCH KRAFTEN OCH RIKET HOS VÅR GUD,
OCH MAKTEN HOS HANS SMORDE.

TY VÅRA BRÖDERS ANKLAGARE HAR STÖRTATS NED,
HAN SOM ANKLAGADE DEM INFÖR VÅR GUD BÅDE DAG OCH NATT.

DE HAR BESEGRAT HONOM GENOM LAMMETS BLOD OCH GENOM SITT VITTNESBÖRDS ORD.
Uppenbarelseboken 12:9-11.

Arbetsschema för Helig Ande.

Korn kommer inte till Sweden Rock nästa vecka.
Men det gör jag - med eller utan hund.

Helene Sturefelt

MORS DAG - BÖNSÖNDAGEN

Turkiskt bönträd...

Grattis alla bönor!
Det är Mors Dag idag men på kyrkiska kallar vi det för Bönsöndagen...

Skämt å sido, det är Bönens vecka och vi har hört en mycket god predikan i Lunds Domkyrka denna förmiddag.
Stiftets alla katekumener var samlade till högtid.
Jag gläder mig att se alla bönor - nej kvinnor - i ledande funktioner, människor som burit livet i sin egen kropp.
En kvinna är så trovärdig i sin förkunnelse - Gud har gått igenom hennes hjärta, mage och livmoder.

Högsäte.

När vi kom in i Domkyrkan, stannande vi till vid ljusbäraren.
Tre böneljus tändes - ett för vår mor, ett för oss själva och ett för systraskapet i moderligheten.

Man kan vara Mamma för många. Och det har inte med antalet framfödda barn att göra.
Man kan vara kroppsligen barnlös men man "mammar" andra, i sin omsorg.
Hur många "mammar" du?

"Mamma" är inget sustantiv eller titel.
Att "mamma" är ett verb!

Jesu jordiska mor Maria mammade många. Än idag mammar hon den kristna kyrkan.

Vem mammar dig?

Våra katekumener, ett 40-tal, fick träffa biskopen i ett eget samtal.
Biskop Antje är tillgänglig och intresserad.
Det värmer och gör så gott.

Den mäktiga processionen gick sedan nedifrån kryptan.
Plötsligt stod jag sida vid sida med min bästa vän - vi har väntat barn ihop, kämpat med konfirmander och brottats med teologi -  och jag kände att leendet satt fast i mungipan och i hjärtat.

Alla borde ha en "Karin"!

Jag vill dela med mig av några goda ord som jag ännu minns, efter hela bussresan tillbaka till Blekinge:

* Vi är begåvade med det religiösa språket.
Det är en gåva - inte ett sjukligt tillstånd som de trodde om Dag Hammarsköld när de hittade hans dagbok Vägmärken.

* Vi får öva detta språk, ibland hackigt, ibland smidigt.
Vi ber på pilgrimsvandringar och på webben, vi ber i kammaren, bönegrupper och bloggar.
För ber gör vi - även om vi inte tror på Gud!

* Det kan vara så att det tar mer kraft att förneka och hålla emot bönens språk, än att släppa fram det...

* Det kan störa andra att vi ber... och det är en bra "störning" (och då är det ingen koppling till gårdagens inlägg!). Människan är en religiös varelse.

Liberiet, Lunds Pilgrimscentrum.

Jag tänker på vad en vän sa om vårt hus:
Hon och hennes man hade varit och tittat på ett område med trevliga hus. Hennes andliga känslighet upplevde att ett av husen var "fyllt med Gud".
- De ber nog mycket därborta.
Känslan var påtaglig.
Det var vårt hus hon avsåg - och hon visste inte att vi bodde här!

Otroligt.
Bönen märks. Den läcker ut.

Biskopen lyfte fram Paulus ord till Romarna:

" Anden stöder oss i vår svaghet.
Vi vet ju inte hur vår bön bör vara egentligen, men Anden vädjar för oss med rop utan ord.
Han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar".
Rom 8:24-27

Mina tankar försvann upp i de medeltida valven.
Anden i mig. Jag i Guds Ande.
Gemensam Ande.
Anden vädjar för mig...

Tack Gode Gud!  Bön är inte prestation, bön är andning.
Bön är inte många ord...

... "hedningarna tror att de skall bli bönhörda för sina många ords skull".
Gör inte som de, vädjar Jesus i Matteusevangeliet kap 6:5-8.

Medvandrare.

Med stor glädje och tillfredsställelse såg jag hur katekumenerna kom fram, grupp efter grupp, och blev välsignade av biskopen:
- Må dopets Gud följa dig på alla dina vägar.
Och jag bönesuckade:
- Gud, Du vet...

Kyrkans minibuss rullade hemåt. Vi ville somna och sova, men det gick inte.
Vi var alldeles för upplyftade av det som hänt, så det blev bibelstudium istället.

Glasspaus i Kristianstad och ännu mer samtal om att inte vara en ljummen kristen, utan värmande varm och uppfriskande kall.

Kristen Morsdags-glass.

Tack alla vänner!
Nu ska jag äta en bön-sallad...
.. och lyssna på P4 Dans. Heja Thomas Deutgen!
Amen!

Helene Sturefelt

STÖRDA AV IT-STRESSEN

Störd elektronik.

- Vi är störda!
Uppropet kommer från några studenter på Linnéuniversitetet.
- Vi är störda av att alltid vara uppkopplade på internet, säger de unga kvinnorna, enligt Sydöstran idag, 28 maj 2011.

Jag blir lite full i skratt när jag hör att de har skapat ett "stördhetsbarometer"...

Hur störd är du, på en skala...
Kan Förbrytartribunalen i Haag få låna den... !

Stina och Clara har anlitat en webbstrateg, en psykolog och en nätverksledare för att få tips hur man ska komma ur beroendet av att hela tiden vilja vara "uppkopplad".
- Jag gjorde ett försök att inte kolla internet eller mobilen under en förmiddag, säger en av dem, men det var riktigt svårt.

Våga skrota.

De sociala medierna har en mörk baksida.
Kollar du inte, så finns du inte.
Descartes satte ribban lite högre:
- Tänker du inte, så finns du inte... - eller rättare: Jag tänker, alltså finns jag.

Översatt till denna världen blir det:
- Jag bloggar, alltså finns jag- just det!

Deras generation är uppvuxen med att man följer andras liv via Facebook, bloggar och twitter.

Hm, när lever ni själva, undrar jag.
Jag läste en sån där ängslig modeblogg, att så fort hon hade "gjort nåt" (läs handlat nåt...) skyndade hon sig hem och la in det på facebook...
Det är ju sjukt...

Vill du veta vad jag har köpt idag? - - -

Var finns integriteten?
Var finns de egna tankarna, privatlivet?

Stina och Clara inser också att de får för mycket information via internet, som de inte orkar bearbeta...

Hm igen.
Det är skillnad på Kunskap och Information.
Kunskapen bär dig... medan all information trängs och tar fel plats.

Kunskaps-klang.

Det är lördagskväll och jag har lyssnat till hur kyrkklockorna har ringt in helgens vila.
Nåja...
Det är Bönsöndagen imorgon - nej, inte Vegetarianernas helgdag, utan Bedjarnas söndag!

Det berättas om Salomo hur han i en dröm fick möta Gud:

- Be om vad du vill, sa Herren, jag skall ge dig det.
Salomo svarade:
- Ge din tjänare ett lyhört sinne, så att jag kan skipa rätt åt ditt folk, och skilja mellan gott och ont.

Hur skulle dagens unga IT-generation be?

- Förlåt mig Herre för att jag blivit så störd... Hjälp mig att inte vara uppkopplad hela tiden...
Tack Gud för att livet kan levas utan ettor och nollor...

Hjälp mig släppa mobilen!

1 Konungaboken berättar vidare i kapitel 3 att Gud blev glad över den bön som Salomo bad.
Han bad efter Guds eget sinnelag.

- Eftersom du inte bad om ett långt liv eller om rikedom, eller dina fienders död, utan om gåvan att urskilja vad som är rätt, så uppfyller jag nu din bön.
Jag gör dig visare och mer insiktsfull än någon har varit före dig...

Jag hoppas och tror att de unga studentskorna också har kommit till insikt; att sträva efter visdom, och inte bara efter ytlighet och bekräftelse.
Jag hoppas att de vågar leva själva, utan denna digitala livspump.

Fiskargumman vill inte ha mobilen.

Tacka vet jag en riktig lax!

För skojs skull har jag kollat upp mig själv - hur störd är jag egentligen.. ?
http://www.viarstorda.se/
Varningssignaler:

De sociala medierna orsakar dig:
1. Koncentrationsstörningar
2. Minnessvårigheter
3. Oro

... har jag skrivit upp deras hemsida... ? minns inte ... usch vad jag har ont i magen... sa du nåt?
Måste kolla deras tipslåda:

- ha kvalitet och disciplin som ledord,
- hitta pensionären i dig (ha ha!),
- anordna kafferep eller lös korsord istället för att sitta vid datorn (sätt på kaffekokaren, älskling!),
- hitta barnet inom dig, var utomhus och gör roliga aktiviteter (Flytta på dig, det är min tur att gunga nu!).

Min tur.

Ack ja.
De är seriösa, jag vet, men jag tar mig för pennan nej pannan, menar jag.
Det som är normalt för mig är onormalt för dem...
Hur ska det bli i framtiden?

Fast det är klart, om de läser min blogg blir de ju genast mer insiktsfulla, lite digital andlighet måste de ha!

Men i omsorg om dig, kära läsare, borde jag dra ned på mina inlägg...
Du ska inte sitta framför datorn och uggla när göken hoar där ute.
Gå ut med dig!
Jag ska försöka göra det samma, allt i enlighet med gode kung Salomo och den urskiljningsförmågan Gud gav honom.

Normal-störda hälsningar,
Helene Struelflet

Vilken stor gök.

666 ODJURETS TAL

Ser du de tre liggande sexorna?

De hade nästan rätt.
Sanningen var så nära, men de vred lite, lite grann på den.
Nästan rätt... Sex, sex, sex = 666 - Odjurets tal.

Kan du den bibliska talmystiken?
Siffran 7 är Fullkomlighet.
Siffran 8 är Dopets tal, att nu börjar det nya livet som Gud skapar.
Siffran 6 är Nästan rätt...

Alla de män som velat rensa ut fel människor med fel åsikter, fel etnisk tillhörighet och fel religion - de hade nästan rätt...
De trodde att de skapade en god tillvaro åt sitt folk, men de agerade inte på Guds vägar.... bara på sina egna.
Och det blev ett nytt helvete i Europa.

Massgrav, skalbaggs-soldater.

Nu är förbrytaren i forna Jugoslavien Ratko Mladic gripen.
Ännu ett odjur skall ställas inför rätta.
Bosnierna gläder sig - och vi med dem - men serberna ser tvärtom att Mladic får offra sig ännu en gång för sitt land...
Nästan rätt...

Jag fortsätter citera Allan Willnys bok "Den stenlagda vägen", som är en tänkt självupplevd Uppenbarelsebok på ön Patmos.

Stenlagt.

"Det tog tid att få stillhet i grottan. När jag väl blev ensam, var det något som störde mig inombords.
Jag kände en vrede vars orsak jag inte kunde bli på det klara med.
Jag bad mitt ´herre förbarma dig´ och slöt ögonen.

Djupt inifrån bubblade bilderna upp.
Känslan av vrede gick i par med rädslan.
Morgonens läsning av Uppenbarelsebokens kap 13 om de två odjuren kom nu fram, med full kraft.
Dessa monster var både historiska, samtida och framtida.

Monster på skogsstigen.

Hur många gånger hade jag inte sett vilddjuren på alla slags scener - underhållningens, politikens och storfinansernas scener.
Jag hade tigit om vad jag tyckte och tänkte.
Ibland hade jag varit indragen i kollektivt överenskomna dimridåer för att rädda mitt eget skinn...

Martin Luhter King sa:
- Det är inte de onda människornas gärningar som är de värsta, utan de goda människornas tystnad.

Alla historiska tyranner påstås ha detta kodade tal 666.
Var det resultatet av vår inneboende oförmåga, att hindra dem från att nå makten i världen?

Mänskliga kvarlevor?

Det värsta är de som är lena i munnen, fulla av vackra ord som demokrati, tolernas och rättigheter men som saknade helheten.
Och jag mindes självutnämnda profeter, de som hade nästan rätt i allt - också enligt Guds vilja - men som skurit bort en liten bit här och där... vilket förstörde hela bilden.

Vem har sinnesnärvaro nog att söka helheten i den mosaik som vår tid sprängt i bitar?

Jag föll i gråt där jag satt i grottan.
Jag kände mig så medskyldig i det pågående avfallet från Gud, att jag inte nändes be om förlåtelse.
Bjälken av synd...

Men då bröt den inre rösten igenom:
- Jag har just tagit bort den! Det är en omfattande operation och det måste göra ont.
Varför beter du dig som om du ville sätta tillbaka bjälken i ditt eget öga?
Det är inte försent att börja säja nej, nu när du ser sammanhangen."

Slut citat ur Allan Willnys bok.

Gud tar bort det som hindrar dig.

Jag tar fram min slitna Bibel och läser några rader:

DEN SOM TILLBER ODJURET OCH DESS BILD,
OCH TAR EMOT DESS MÄRKE PÅ SIN PANNA ELLER SIN HAND,
SKALL FÅ DRICKA GUDS VREDES VIN...
Joh Uppb 14:9

Krigsförbrytartribunalen i Haag agerar utifrån Guds vrede över ondskan.
Må de vara välsignade och beskyddade att föra rätten fram.

Med respekt tänker jag på mina företrädare i Karlskrona stadsförsamling som öppnade upp Trefaldighetskyrkan som skydd för de bosniska flyktingarna som kom hit när kriget började.
En av dem är min frisör...
Och jag ber:

Gud, hjälp oss att inte tulla på sanningen. Hjälp oss att rensa bort smålögner och halvsanningar.
Jesus Kristus, tack för att Du är Fullheten personifierad!
Jag välkomnar Din kärlek och sanning som är hel och ren.
Amen.

Sjuhundrasjuttiosju hälsningar till er alla.
Helene Sturefelt

Nu ser jag bättre.

UPPENBARELSEN enligt Allan Willny

Naturen är levande. Vem där?

Go´kväll vänner.
Jag är alldeles för trött för att sitta här... Arbetsdagen har varit lång, med planeringsarbete och två sorgesamtal...
Det egna livet får inte alltid plats i almanackan... vilket galet sätt vi lever på!
Det är inte värdigt.
Jag längtar efter pilgrimsliv och klosterböner...

Längtans stig.

I dessa "yttersta tider" är det nog en hel del som dammat av sin Bibel och bläddrar i Johannes Uppenbarelsebok.
Den är mycket speciell, fylld av symbolik som kräver stor kunskap och varsamhet att hantera.
Fundamentalisten och den bokstavstroende göre sig icke besvär.

Tillhör du dem som drömmer kraftfulla drömmar ibland - inte skräpdrömmarna utan de Stora Djupdrömmarna?
Uppenbarelseboken är åt det hållet - en kodad hälsning från Vår Himmelske Fader.

Gud hjälper oss att "stämma av läget".
Och det är allvar.
Men Glädjen väntar efter slutet, det får vi inte glömma.

Nu ska du få ta del av en spännande tolkning av Bibelns sista bok.
En kollega, Allan Willny, var för några år sedan på ön Patmos där Johannes satt fängslad och fick ta emot Uppenbarelsen.
Jag önskar att jag också hade fått komma dit när vi var i Turkiet, men det blåste för hårt.

I romanform skriver Allan Willny en berättelse där en man, som åker på semester, plötsligt får uppleva visionerna i Johannes grotta.
Det är mycket levande och trovärdigt, särskilt eftersom det talar till honom själv, och inte bara som en pekpinne för världen.

Romanpersonen har gått upp för den uråldriga stenlagda vägen, och sedan trappan ned i grottan.
Tre sprickor är synliga i taket. Han blundar och koncentrerar sig, inväntar Guds tilltal.
En turistgrupp stör friden, men snart är tystnaden där igen.

Slå upp kapitel 6 och läs om de fyra hästarna.
Nu kommer den svarta hästen... Jag återberättar en bit:

Svarta Hästen.

"Jag tar mig trevande fram genom en underjordisk gång. Det droppar från taket och jag viker mig dubbel. Uråldriga grottmålningar är ristade på väggen.
En lägereld brinner i grottöppningen och en kraftfull gestalt sitter med ryggen mot mig.
Löfte eller hot?

- Jag utgår från att du är törstig.
Jag flämtar till och blir rädd. Strupen är sammansnörd och jag får inte fram ett ord.
- Ni blir rädda och kan inte tala, säger figuren, som växer sig allt större. Kom så får du vatten...

Ansiktet som blir synligt är skräckinjagande, med hemska tatueringar. Istället för näsborrar är det ett svart hål där det kommer rökpuffar...
- Jag är trött på att förklä mig, säger varelsen. Du har läst för mycket och rotat i det som inte angår dig...
Det är jag som bestämmer och har fått i uppdrag från högsta ort att programmera om dig.

Kryp inte för vad som helst.

Han sträcker en flaska till mig. Jag ryggar tillbaka.
- Drick nu om du vill överleva.

Mitt nej-vrål väckte mig och jag stod halvt upp i sängen.
Kunde Gud ha något budskap i detta svarta?
Hade den Andra sidan fått nys om mig?
Var det nu kampen om min själ började?

Det handlade om beredskap, det förstod jag sen. Jag hade fått se den himmelska gudstjänsten dagen innan. Det gav mig hopp att stå ut med den djävulskap som skulle pröva oss alla.

Nej, jag hör inte hemma i den värld jag vistas i.
Genom mitt dop visste jag nu att min hemvist är hos Gud.
Jag som trodde att jag bara var på semesterresa... så talar Gud till mig på detta sätt...
Vad skulle komma härnäst?

Guds väg är inte asfalterad.

Om du vill läsa vidare DEN STENLAGDA VÄGEN av Allan Willny, så finns den på GAudete Förlag, Pålsjögatan 71 B, 254 40 Helsingborg.
E-post anna@malmberg.org

Vem är den Svarta Hästen?

Den svarta hästen i Uppenbarelseboken härjar i krigstid och skadar växtligheten.
De känsliga ettåriga sädesfälten blir förödda, medan de fleråriga såsom olivträd och vinstockar har större chans att klara sig.

Jag tänker på hur krigsföringen går till i Mellanöstern, där vissa byar har fått alla sina olivträd fällda till marken... en tillämpning av kapitel 6...

I romanfigurens dröm nekade han att dricka vattnet.
Hur länge till har vi friskt vatten?
Gode Gud bevare oss från E-koliebakterier och andra osynliga djävulskheter...

När jag läser Johannes vision om Yttersta Tiden vill jag fokusera på två saker:
1. Beredskapen = lev i goda relationer med varandra och naturen.
2. Den himmelska gudstjänsten, som vi försöker återspegla varje söndag...

Ta till vara de stunder av bön och gudstjänst som kyrkklockoran kallar dig till.
Det kommer en dag när klockorna inte hörs mer...

Tro inte att de är en kuliss i stadens brus eller ett pittoreskt inslag på landsbygden...
Nej, kyrkklockorna manar dig till allvar och till försoningens oerhörda glädje.

I Lammets tecken.
Helene Sturefelt

Följ mig.

TILLS DÖDEN SKILJER OSS ÅT

En hel buske med liv.

Döden är livets bästa läromästare.
Ramen är tavlans livsrum.
Tiden är människans arena.

Gud fogar ihop både liv och död.
Gud målar både på duken och utanför ramen.
Ja Herren Gud låter tiden begränsa oss, tills vi går ur den... in i Guds eviga nu.

En humla försöker ta sig in i Hjärtat...

Det var en gång en kvinna som blev väldigt arg på vigselprästen.
Bröllopsklockorna ringde in förväntan och glädje, men det enda hon hörde var "döden".
Konstigt, tänkte prästen, jag har inte talat om döden.
Men i löftesorden säger ju brudparet just detta:

-"JAG VILL DELA GLÄDJE OCH SORG MED DIG,
OCH VARA DIG TROGEN TILLS DÖDEN SKILJER OSS ÅT."

Betoningen ligger på "delandet".
Men kvinnan hörde inte det.
Hon bar med sig så mycket obearbetad sorg att ordet "död" skrek emot henne.

Humlan kämpar.

Nu vänder vi på begreppet.
Visst är det så att döden skiljer oss åt.
Men det är också tvärtom!
Ialla fall om man har en kristen uppståndelsetro.
Då blir ju döden den faktor som förenar oss igen!

Tänk att få möta Jesus Kristus, se hans sårade händer... att "få livets dunkla gåta förklarad i evighetens ljus" (Sv Ps 213).

Nja, så religiös är inte jag...tänker du kanske. De där orden är lite för stora för min mun...

"Mor har räckt ut handen, far har tagit fatt igen" - förenade igen.
Så står det ofta i dödsannonser.
Det är en odödlighetslängtan - utan Gud.

Men jag tänker: jag har ingen lust att träffas igen... där på andra sidan... och fortsätta alla bristfulla relationer i evighet - bevare mig väl!!
Nej, om inte Gud är med, får det faktiskt vara.

Vårt kristna evighetshopp handlar ju inte bara om att "leva i evighet" - det handlar om att synden är försonad, att våld och ondska är förintade, och att glädjen är fullkomlig.

"Gud ska bli allt i alla" som det står i Filipperbrevet kap 2.

Mänskohjärtan, på rad.

Jag tänker på en begravning där änkan hade fått leva några goda år i frid, utan sin misshandlande ex-make.
Det hade varit ett förfärligt äktenskap... och mannens dödsfall hade varit en stor befrielse.

... TILLS LIVET SKILJER OSS ÅT....

När kvinnan dog några år senare, gjorde de vuxna barnen det fatala misstaget att de begravde mamman bredvid den frånskilde maken...
Nej!!
Hur okänslig får man vara!?

Men det var mest praktiskt så, att ha dem båda i samma grav med namnen på samma sten...

Det som är åtskilt, det är åtskilt.
... TILLS DÖDEN FÖRENAR ER IGEN..?
Nej, icke så.
I döden är vi lösta från varandra.

Är inte humlan klar snart?

Paulus längtade efter att få lämna denna världen och få komma hem till Gud Fader i himeln.
Han betraktade inte döden som en åtskiljande faktor.
Tvärtom såg han hur döden var tvungen att underordna sig Guds vilja, tack vare det Jesus gjort på korset.
Döden blev den välsignade porten till evigheten.

Just nu hittar jag inte de bibelord jag letar efter.. men Paulus skriver att han låter sina livsdagar vila i Guds hand.
Så länge Gud vill och han behövs här, levde han sitt liv till hjälp för andra. Men hans längtan lyste igenom:
- Jag betraktar döden som en vinning.

Jag minns att jag frågade vår Farmor om detta.
- Är du rädd för döden, Farmor?
- Nej lilla Helene, det är jag inte. Jag längtar efter att få träffa Jesus och se det jag nu tror på.
- Vill du inte var hos oss då?
- Jovisst lilla barn... det vill jag, också! Men när livet är slut, så är det också bra och jag vet att Frälsaren möter mig.

Det sista begrep jag inte, men jag såg att Farmor utstrålade den största trygghet...
Många år senare, när hennes liv var slut, fick jag den oerhört stora förmånen att vara vid hennes sida då hon släppte taget...
Och hon såg himmelen öppen.

Hejdå! Vi ses igen!

"JAG ÄR VISS OM ATT VARKEN DÖD ELLER LIV,
VARKEN ÄNGLAR ELLER ANDEMAKTER,
VARKEN NÅGOT SOM FINNS ELLER SOM KOMMER..
SKALL KUNNA SKILJA OSS FRÅN GUDS KÄRLEK,
I JESUS KRISTUS."
Romarbrevet 8:38

Var inte rädd.
Lär dig leva inom ramarna, tills Gud lyfter ut dig.
Tids nog.

Helene Sturefelt