GUDS LÖFTEN och VÅR BRIST

Guds löften

- Jaja män! Det lovar jag!
- Visst! Absolut. Mig kan du lita på.
- Jag håller mina löften. Tro inget annat!

Liten människa på jorden, så stor i orden. Vi vill så väl. Vill vara pålitliga. Tar i. Lovar, bedyrar och bedårar.

Men det håller inte så länge...

Detta inlägg handlar om löften - inte våra löften utan om Guds.

Som jag skrev i förra inlägget så kan hela Bibeln sammanfattas i detta enda ord: GUDS LÖFTEN.

Det är inte bara en mänsklig historiebeskrivning eller önskedrömmar, nej både gamla och nya testamentet talar gång på gång att det som händer sker för att:

... GUDS LÖFTEN SKULLE FULLBORDAS SÅ SOM DET VAR SAGT AV HERREN GENOM PROFETERNA. Matteus 2:15.

Guds löften ger vägen.

När jag talar med andra människor om deras tro, frågar jag ibland vad de bygger sin uppfattning på.

Det kan vara en intressant filosofi eller skrifter från förr, det kan vara röster och inre tilltal idag, eller bara en from förhoppning att det "måste finnas något mer".

När vi bestämmer oss för vilket politiskt parti vi skall rösta på, är vi ofta noggranna i vår undersökning innan vi bestämmer oss.
Men sällan gör vi på samma sätt vad gäller livsåskådning.

Vi vet för lite. Vi hoppas desto mer.

Eller vi bygga vår tro på positivt tänkande eller på "tömma sitt sinne på tankar och värderingar".
För stunden ger det avslappning, men det håller inte när krisen kommer.

Den egna prestationen att tänka, känna eller uppleva blir till slut en tung börda.
Det är min erfarenhet.

Hjälp mig vila.

I många år har jag varit bibelläsare, men i år har det på ett särskilt sätt blivit tydligt hur Gud talar genom sitt Ord.

Ingen annan stans har jag mött detta faktum att Gud ger människan löften, som sedan infrias.

Det är Gud som är subjektet - inte objektet!

Det är stor skillnad.

Det är inte jag som åstadkommer min gudsrelation, det är Gud själv som redan sökt oss - och funnit oss.
Det är Gud själv som är sökaren... inte vi. Du och jag är dem Gud uppsöker, och finner.

Om vi vill bli funna, alltså.

Finn mig!

På hebreiska finns det två olika ord för löften:

1. - när människan lovar något och ger sitt löfte: "nedär" och "nadar".
Det är högtidligen avlagda föresatser, ofta i samband med offer eller särskilda gåvor, med frivilliga förpliktelser gentemot Gud.

Löftena kan gälla olika slags avhållsamhet eller vissa prestationer som man lovar Gud, med förhoppning att Gud ska ge en motprestation...

För mig är det en ohelig typ av utpressning som jag ogillar.

- Om jag gör si, så gör du så, gode Gud...

Nej, ingen av oss kan styra Gud på det viset.

Vad lovar du?

Det är mycket mer intressant det som Bibeln uppvisar hur Gud talar till oss:

2. - när Gud ger sina löften till oss människor används verben "dabar" och "amar", i betydelsen = säga, tala, utlova, tillsäga.

Här är några exempel på Guds löften till oss:

* vid syndafallet lovar Herren Gud att kvinnans säd skall söndertrampa ormens huvud. 1 Mos 3:15 - en profetia om Maria och Jesus.

* efter syndafloden gav Gud löftet att "ingen flod mer skall komma och fördärva jorden". 1 Mos 9:11.
Andra halvan av det löftet skulle människan hålla... vilket vi inte har gjort... med kända konsekvenser.

* Förbundsfolkets store stamfader Abraham fick Guds löfte om välsignelse över sig och sina efterkommande, 1 Mos 12, ett löfte som upprepades över Isak och sedan Jakob.

Och det är alltså på dessa Guds löften som Israel existerar... än i dessa dagar.

Detta faktum är värt att begrunda grundligt när vi ska försöka bedriva politik i Mellanöstern!

Inte så att någon är immun mot kritik, men så att vi förstår vidden av det land detta folk vandrat på i mer än tretusen år, där det ännu finns köpebrev kvar av den mark de köpt.

Vill du veta mer - kontakta Shalom Israel-konferens på Hjälmareds folkhögskola nu kommande helg.
Sakkunniga är Anders Sjöberg och Iren Kärrbrant, med flera.

Anders och Irén.

I nya testamentet läser vi gång på gång hur Guds löften nu går i uppfyllelse genom Jesus Kristus.

För att inte bli för from så du slutar läsa, ställer jag mina värstingfrågor mot Guds löften:

- vad sägs om sjukdom och brist?
- om synd, skuld och skam?
- om lidande och död?
- om livet efter detta?

Evangeliet är tydligt; inget av detta kan människan själv lösa. Våra prestationer räcker inte till, hur mycket vi än lovar, bedyrar och bedårar...

Sjukdom och brist tillhör livets villkor. Det är inget syndastraff som du skall ta! Hör du det!

Gud upprättar dig.

Här kommer ett fantastiskt löfte om detta, från profeten Jesaja där Herrens lidande tjänare är ett förebud om Jesus:

MEN DET VAR VÅRA SJUKDOMAR HAN BAR,
VÅRA SMÄRTOR DEM LADE HAN PÅ SIG
MEDAN VI HÖLL HONOM FÖR ATT VARA HEMSÖKT, TUKTAD AV GUD OCH PINAD.

JA, HAN VAR SARGAD FÖR VÅRA ÖVERTRÄDELSERS SKULL
OCH SLAGEN FÖR VÅRA MISSGÄRNINGARS SKULL.

STRAFFET VAR LAGT PÅ HONOM, FÖR ATT VI SKULLE FÅ FRID
OCH GENOM HANS SÅR BLIR VI HELADE. 
Jesaja kapitel 53. 

Herren låter dig grönska igen!

Synd och skam är två olika saker.

a) synden är vårt uppror mot Gud, vår lust att stjäla och förstöra. Vi drar på oss skuld. Eller "karma" som mina yoga-vänner säger.
Med skillnaden att vi inte kan sona detta själva, hur många liv vi än tror oss leva....

Endast ärlig insikt om detta faktum i oss kan ta bort dess konsekvenser.
Det kallas "synda-nöd" och synda-kännedom... och driver oss till Kristus att söka förlåtelsen... som sedan får räckas vidare till dem vi skadat.

Synden leder till döden. Det är det Jesus tar på sig på korset, i vårt ställe.
Och friar oss. Frälser oss.

b) skammen - att vara fel, inte att ha gjort fel. Jesus möter många människor som han upprättar, genom att älska dem och visa kärlek.

Detta är unikt för kristendomen, som jag ser det.

Vilken gåva!

Här kommer nästa löfte:

TY JAG ÄR VISS OM ATT VARKEN DÖD ELLER LIV, VARKEN ÄNGLAR (!) ELLER ANDEMAKTER, VARKEN NÅGOT SOM FINNS ELLER NÅGOT SOM KOMMER, VARKEN KRAFTER I HÖJDEN ELLER KRAFTER I DJUPET ELLER NÅGOT ANNAT I SKAPELSEN SKALL KUNNA SKILJA OSS FRÅN GUDS KÄRLEK I KRISTUS JESUS, VÅR HERRE.
Romarbrevet kap 8:38

Hjärta i lönndom.

Lidande och död - det är ju konsekvenser av vår bortvändhet från godhet och Guds kärleksfulla vilja.
Det finns så mycket mer att säga om detta, men jag håller det kort just nu.

Hela Romarbrevet är en enda lång uppgörelse med detta.
Här kommer en kort sammanfattning med ett ljuvligt löfte från Gud:

NU DÄREMOT, NÄR NI BLIVIT FRIA FRÅN SYNDEN - MEN ÄR SLAVAR UNDER GUD - BLIR FRUKTEN ATT NI SKÖRDAR HELIGHET OCH TILL SLUT EVIGT LIV.

SYNDENS LÖN ÄR DÖDEN MEN GUDS GÅVA ÄR EVIGT LIV I KRISTUS JESUS, VÅR HERRE.
Romarbrevet 6:22 

Syndens lön är döden.

Livet efter detta kan vi inte heller önsketänka oss fram till.

Att få "träffa nära och kära" har vi ingen garanti för, hur mycket vi än hoppas på det. Om inte Gud själv gett sitt löfte...

Ärligt talat så har Bibeln inte fokus på våra släktingar... det är mycket större än så! Perspektivet och målsättningen är den högsta möjliga.

Att få möta Gud själv, ansikte mot ansikte, är det största av allt!

GUD SJÄLV SKALL VARA HOS DEM.
DÖDEN SKALL INTE FINNAS MER,
OCH INGEN SORG ELLER KLAGAN OCH INGEN SMÄRTA SKALL FINNAS MER... 
Johannes Uppenbarelsesbok kap 21:4

Och du kommer säkert ihåg vad Jesus sa precis innan han lämnade jordelivet:

OCH SE, JAG ÄR MED ER ALLA DAGAR
INTILL TIDENS SLUT!
Matteus kap 28:18

Anar livet efter detta.

Att leva på Guds löften ger mitt liv ett helt annat perspektiv än om jag själv skulle konstruera ett hopp och en tro.

Dessutom tänker vi ju så att ett löfte beror på om vi håller vår del eller inte.

Paulus reder ut även detta i Romarbrevet.

Gud vet att vi inte klarar av att vara laglydiga i betydelsen att vara helt igenom goda.

Precis som en mamma vet att hennes barn inte klarar av att vara "snäll hela veckan" för att få sin veckopeng...

Löftet står kvar likaväl.

Barnet får sin veckopeng - av kärlek - och människan får frälsning - av kärlek och nåd av den Gud som inte kan annat än älska, älska... sin brustna skapelse.

Kärlek - av nåd!

OM Gud löfte hade varit knutet till lagen, alltså att vi uppförde oss helt korrekt, då skulle det sättas ur kraft varje gång vi gör fel - eftersom Guds vrede alltid vilar över all lagöverträdelse.

Guds kärlek rymmer både rättvisa och rättfärdighet, och det klarar inte vi...

Gör du?

Ikläd er därför Kristi rättfärdighet, heter det om dopet.
Klä på dig det han har gjort för dig.

Den vita dräkten. Löftes-plagget. Hoppets klädnad.


Nu är det dags att avsluta detta inlägg.

Jag hoppas du fått näring till din tro, att den behöver en stadigare grund än dina önskningar, meditationer och prestationer.

Lär dig mer om Guds löften. Det är så stort!

Den Gud som skapat hela universum talar till sin mänsklighet...

Och slappna sedan av - vila i Guds ord.

   TRO NÄR DIG VÄNNERNA SVIKA
      TRO NÄR BLOTT EN STÅR KVAR

   JESUS DIN VÄN SKALL FÖLJA DIG
      ALLA JA, ALLA DAR.

   HIMMEL OCH JORD MÅ BRINNA
      HÖJDER OCH BERG FÖRSVINNA

   MEN DEN SOM TROR SKALL FINNA
     LÖFTENA DE STÅR KVAR! Sv Psalm 254: 5

Kramar dig!

Hoppfulla hälsningar från

Helene Sture Löftesfelt,

- som fotograferade bland släktingarna - träden...
- och som i min brist brutit flera löften, men som blivit upprättad igen - av Guds nåd.

KRISTI FÖRKLARINGS DAG

Där som rosor aldrig dör.

Vilken strålande glad dag det är idag!

Efter flera års frånvaro är jag nu redo att bryta min ofrivilliga predikotystnad.

Tack och lov har jag kunna hålla igång tanken någorlunda här i bloggosfären, men det är en helt annan sak att sitta vid sitt skrivbord och att stå inför folk, i det mäktiga kyrkorummet.

Följ med till Carl Gustavs kyrka i Karlshamn!

Om du även vill vara med och sjunga, som en egen gudstjänst där du är, så kan du med fördel slå upp några psalmer:

            201 från vers 3 - Med Du, o Gud, som...

            254 - Löftena kunna ej svika

            617 - Vi är ett folk på vandring

            716 - Namnet Jesus

Ambo, predikostöd.

PREDIKAN – KRISTI FÖRKLARINGS DAG, 30 juli 2017

Carl Gustafs kyrka, Karlshamn, 3:e årgången.

Bön: Käre himmelske Far, tack för att Du nu öppnar våra hjärtan för Ditt ord, som är skarpt som ett tveeggat svärd. Hjälp oss att höra Dina ord av uppmuntran, hopp, men också förmaning och allvar. I det dyrbara namnet Jesus, amen.

Kära Vänner i församlingen! Det är Kristus-fest idag! Det lyser och strålar och orgeln brusar, ja det är en glans bortom molnen, sällan skådad!

Ni som tycker om att fotografera har säkert tagit många bilder just på moln på himmelen, med spännande formationer och ljusfenomen.

Behåll den känslan när vi nu går in i predikan, som har två trådar i varpen, nämligen ”Guds löften” och ”Namnet Jesus”. 

Tre delar med tre tydliga inslag ger väven; och det är Molnet, Härligheten och Hyddan.

Gud leder oss.

1. Vi börjar med den hebreiska bibeltexten från Gamla Testamentet

     2 Mosebok 40:34-38. - MOLNET

Vi människor är inte skapade för att kunna se Gud med våra ögon. Ändå är det det kravet många ställer för att vilja tro. ”Jag vill se Gud”. Vi vet innerst inne att det är omöjligt.

Ibland tror jag att det är en bortförklaring för att slippa närma sig sanningsfrågan om vem Gud verkligen är… Till det behövs inga ögon. 

Herren vet att utan tro i hjärtat så hjälper det inte, hur många syner vi än får!

Jämför med en relation: det hjälper inte hur mycket du ser din man/ kvinna, om du inte har kärlek i hjärtat… Det är där det börjar.

Öknen vid Beer Sheba.

Så var det också för Guds folk som vandrade i öknen. Hade de tro i hjärtat så de förstod på vilket sätt Gud var med dem?

Herren har i alla tider lett Israels folk, från den ena platsen till den andra, uttåg och intåg, lämna det gamla och gå mot det nya.

Det är aldrig så att Herren leder oss tillbaka till de gamla köttgrytorna, nej, se Herren gör allt nytt, i alla tider!

För två månader sedan hade jag nåden att få resa till Israel. Jag har själv vandrat ett stycke i den heta öknen i kanten av Beer Sheba. Det fanns ingen riktpunkt, bara en evighetslång horisont som man inte kunde orientera sig efter.

Plötsligt förstod jag varför Gud ledde sitt folk genom molnformationer på himlen… Det var liksom enda möjligheten…

Molnet kommer emellan människan och Gud, som insyns-skydd, som en akustisk resonansbotten där Herrens röst kan ljuda.

Israels folk vilar på Guds löften, inget annat har gett dem existens. Detta är viktigt!

Hela Gamla Testamentet kan sammanfattades med detta enda ord: Guds löften. 

Vår Bibel och vår tro bygger inte på subjektivt tyckande – då går det bara runt - eller mer eller mindre starka känslor, eller förmågan att orka begripa allt detta… det kan i bästa fall komma efteråt, som en effekt av Guds löften.

Nej, vår tro bygger endast på detta: Guds löften att leda sitt folk framåt.

Ny motorväg genom gammalt landskap.

2. Episteltexten från Johannes Uppenbarelses bok, kap 1:9-18 - HÄRLIGHETEN.

Texten visar det dramatiska skeendet då Johannes på ön Patmos i Grekland fick skåda apokalyptiska hemligheter.

Under ett drygt halvår har jag haft äran och glädjen att få leda en bibelstudiegrupp här i kyrkan, då vi studerat just Johannes Uppenbarelses bok. 

/se tidigare blogginlägg /.

Profeten Daniel förebådade denna starka syn flera hundra år tidigare – han fick också skåda en Människoson på en tron – och Johannes hade själv varit med där på Förklaringsberget några decennier tidigare, tillsammans med Petrus och Jakob.

Vi kan jämföra Jesus med solen och dess strålar. Vi kan omöjligt se in i solen, eller komma den nära, men solstrålarna ger oss lagom mängd ljus och värme. 

Jesus Kristus är utstrålningen av Guds härlighet. Gud liksom ”beamar” sig själv ned i mänsklig gestalt. 

Detta ska dock inte stanna som en hemlig kunskap utan det ska ut i hela världen. Berätta! Förkunna! Prata om Jesus! Lys!

Grekisk ö-palm.

Anden ger oss en biktspegel i de sju församlingarna, som alla har sina problem, men också sin styrka.

Kanske känner du igen dig i någon av dessa?

* Efesos: Hur du glömt din första kärlek, till Kristus?

* Smyrna: Jag känner ditt lidande, var trogen!

* Pergamon: spekulera inte i andra läror – det är av mig du får det dolda mannat.

* Tyatira: Var uthållig. Varning för avgudadyrkan och sexuella utsvävningar.

* Sardes: Låt din tro få konsekvenser! Jag skall ikläda dig den vita dräkten och ge dig ett nytt namn.

* Filadelfia: Så säger han som har Davids nyckel, den som öppnar så ingen kan stänga och stänger så ingen kan öppna: Bevara mitt ord.

* Laodikeia: Du är varken varm eller kall, utan ljummen… och till ingen nytta…

Det här är starka ord från den Gud som vill skilja oss från synden, när synden vill skilja oss från Gud…

Allvaret i Svenska kyrkan är att vi tappat allt mer bibelkunskap, vi börjar bli religiösa analfabeter, bönen är svag och inte så prioriterad, och därmed vacklar tron allt mer.

Men nu är vi här, för att åter igen bli fyllda av Guds kraft genom Kristus!

Vi motar ut sekulariseringen.

Laodikeia, med sina varma och kalla källor nedanför.

3. Predikans tredje del är evangeliet från Lukas kapitel 9:28-36 - HYDDORNA.

Nu går vi upp på själva Förklaringsberget – om det är Tabor eller Hermon vet man inte säkert. 

Jag såg båda bergen skymta i fjärran, jag blötte mina sandaler i smältvattnet från Hermon och köpte vin från odlingarna nedanför.

Petrus, Jakob och Johannes hade ingen aning om vad som väntade där uppe. Ärendet är att de skall be. Och det är under bönen det händer. Det är alltid i bönen som det händer...

MEDAN HAN BAD FÖRVANDLADES HANS ANSIKTE, OCH HANS KLÄDER BLEV VITA OCH LYSANDE…

Denna transformation beskrivs med ord som i den hebreiska bibeln hör ihop med den himmelska verkligheten. Gud låter dem ana vad som väntar på andra sidan.

Smältvatten från berget Hermon.

Det här med den Vita Dräkten känner vi igen. Det är ju dopets klädnad, även brudutstyrseln och svepningen vid livets slut, det är prästens klädnad där vi ikläder oss ”Kristi rättfärdighet”.

Men det finns en mer jordisk förklaring också.

Vår reseledare Anders Sjöberg  berättade om hur man kunde lämna in sina kläder i Rom till valkaren, den yrkesman som gjorde kläderna vita. 

När då? Jo, då man kandiderade till ett ämbete. 

Denna dräkt, eller tåga, var då en ”tåga candidatus” – och romare som senare hörde om vad som hände på Förklaringsberget fick en riktig aha- upplevelse! Det är den stora Trans-figurations-dagen!

Jesus "kandiderar" som Guds son. Ja, han ÄR Guds son!

Rösten ljuder ur molnet:

LYSSNA TILL HONOM!

Lyssna till Jesus.

Moses och Elias är där, de stora gudsmännen som representerar Lagen och Profeterna. Guds löften är nu på väg att fullbordas genom Jesus.

Jesus Kristus uppenbarar det redan givna. Moses och Elia talade om hans uttåg ur världen, vilket han skulle fullborda i Jerusalem.

Vårt uttåg skall inte vara ur Svenska kyrkan, utan hellre ut ur en allt för snäv individualism, som kan kantra till egoism.

Stanna kvar! Vårt kollektiva sammanhang är en del av Guds familj på jorden.

Rysk ikon, Förklaringsberget.

 

Men varför vill Petrus börja bygga kojor där? Är inte det lite barnsligt? Eller är det vi som inte förstår? Petrus anade inte vidden av det han sa… men folkets längtan efter Messias låg bakom detta byggnadsförslag.      

Den stora lövhyddohögtiden i det judiska firandet handlar just om ökentiden och den enkelhet och fattigdom de tvingades leva under.

Lövhyddorna uppmuntrade dem att inte ge upp, fullbordan kommer att komma, håll ut.

Men genom en annan profet, Sakarja, gav Gud nästa löfte, nämligen att ”inte förrän alla folk rör vid manteltofsen hos det judiska folket och säger Vi vill ha gemenskap med er, då skall tiden fullbordas”.

Den  tiden närmar sig allt mer. Denna vecka i maj då vi var i Israel, var också USA’s president Donald Trump där. 

Dagen efter var det 50-års dagen då Jerusalem blev en enad stad igen, utan taggtråd och vi drogs in i detta glädjefirande med vajande flaggor.

Judar från hela världen firade i Jerusalem, i år.

Om jag nu skulle göra en tillämpning på oss med dessa tre texter - molnet, härligheten och hyddorna - så skulle jag vilja säga så här:

I den livsväv vi väver, finns inte bara ljusa stråk av härlighet och ulliga moln... Nej, det finns lika många mörka inslag, som handlar om förnekelse av livets villkor.

Vi kanske inte alls vill veta av några sanningar om Gud, helst inte om oss själva heller.

Vi kanske inte vill ha någon ledning där Gud ska leda oss...

Vi vill hellre se in i kristallerna själva... vara gudomliga själva och omge oss av Kristus-energin, utan omvändelse eller syndanöd, såsom mina vänner från New Age upplevt sitt sammanhang.

En sådan väv blir både sned och luddig.

Oklart.

Vad skall vi då göra för att få bort dessa dova inslag i varpen?

Ja, vi får ta lärdom av de 7 församlingarna och på nytt välkomna Helig Ande in i våra liv.

Vi får be om förlåtelse för vår ljumhet och vår otro, och låta Herren rensa ut gammalt liv och felvända perspektiv.

Vi bygger inga hyddor, men vi lyfter blicken mot himlen för att ana Guds härlighet.

Vi får vända om från vårt eget subjektiva tyckande och istället börja söka Guds löften, och bygga vår tro på Honom.

Det är stor skillnad!

Det klarnar.

Nu avrundar vi predikan.

Herren kallar oss ut ur vårt mörker, in i hans underbara ljus, det ljus som tänder hoppet i vårt bröst, tron i vårt hjärta och kärleken till den värld Gud gett oss.

Amen!

NAMNET JESUS ALDRIG MISTER GENOM TIDERNA SIN GLANS.

DET OM EVIG KÄRLEK VITTNAR, SOM HOS INGEN ANNAN FANNS.

Helig Ande, skriv ditt ord i våra hjärtan, så vi blir dess görare, och inte bara dess hörare. All ära till Gud Fader, Son och helig Ande, i evighet! Amen!

Ordets hörare och görare.

Nu drar ännu en regnskur över sommarlandskapet. Åskan mullrar över Listerlandet. Det är skönt att vara inne och få smälta alla intryck.

Guds ord behöver tuggas många gånger, och idisslas... i bön och goda samtal.

Denna mäktiga Trans-figurations-dag har följt mig genom min prästgärning.

Den allra första sommaren som "tjänstebiträde" i Almby församling i Örebro avrundades med Kristi Förklarings Dag.

Samtidigt inleddes nästa tjänstgöringsperiod, denna gång i Jämshögs församling, också med dessa strålande texter!

Så fick Kristus själv dra mig ut ur det mörker, som sakta kanske kommer ge mig en förklaring till livets tuffa villkor.

Framför allt ger det mig en oerhörd glädje över de Guds löften som även mitt liv är byggt på.

Guds löften ger min längtan svar.

Jag avslutar med att citera förre landshövdingen Gunvor Engströms farfar Per Juliusson, som var missionär och tog med denna psalm hem, med en glad zulu-melodi:

NAMNET JESUS, HIMLENS HÄLSNING, 

   DET MITT HJÄRTAS KÄRLEK VANN.

      I DET NAMNET FANN JAG FRÄLSNING

        INTET ANNAT FRÄLSA KAN. Sv Ps 716.

Strålande hälsningar från Karlshamnspredikanten

Helene F Sturefelt, V D M,

- bergsbestigare och ord-idisslare.

Carl Gustavs kyrka, Karlshamn.

SEMESTER

Till alla mina bloggläsare!
Nu får vi allt hålla semester och inte sitta här och hänga digitalt i livet!

Jag loggar ut.

Gör det du också.

Fast med Gud är vi alltid uppkopplade, eller hur!
In Real Life.


Du får inte ens en bild - jo, på Instagram finns den - bara en dikt:

EVIGHETSSLIPADE STENAR PÅ HANÖ
   RULLAR RASSLANDE UNDER YTAN.

HAVSVÅGOR FRÅN TVÅ HÅLL MÖTS
    OCH KYSSER VARANN MED SALTA STÄNK.

BÖNSÄCKEN ÄR BÅDE SJÄLENS BÖNER
    TILL LEVANDE GUD,

OCH KROPPENS LÄNGTAN EFTER ATT BLI MÄTTAD
    MED MAT, VATTEN OCH KÄRLEK.


Pax et Bonum. Frid och allt gott. Tills vi hörs igen.

STURELLA,

- alias Helene F Semesterfelt.

VÄLSIGNELSER, SKÖNHET Negativ religionsfrihet

Blommande skönhet. 

Nu spänner jag upp varpen hårt.
Trådarna i detta inlägg består består av så skilda färger som starka kommentarer från Almedalen, en profetröst om tröst från Jerusalem samt en uppmaning till förortskriminella.

Hanif Bali och Sebastian Stakset. Jesaja och Jesus.

Den kritiske sekulariserade muslimen har mer gemensamt med den frälste rapparen än vad man kan tro.

Jag låter de undersköna blommorna farmors Clivia, en daglilja och Kejsarkronan bli en orange tråd genom mina tankar. Trots allt är det skönheten och välsignelsen som skall dominera.

Vild kejsarkrona i Karlshamn.

Allt medan karusellerna snurrar på Sölvesborgs stadsfestival Killebom sitter jag här och fördjupar mig i bibeltexterna på 3:e söndagen efter Trefaldighet.

FÖR ER ALLA GÄLLER:
- KLÄD ER I ÖDMJUKHET MOT VARANDRA, TY GUD STÅR EMOT DE HÖGMODIGA, MEN DE ÖDMJUKA VISAR HAN NÅD.

BÖJ ER ALLTSÅ ÖDMJUKT UNDER GUDS STARKA HAND, SÅ ATT HAN UPPHÖJER ER NÄR TIDEN ÄR INNE.
KASTA ALLA ERA BEKYMMER PÅ HONOM, TY HAN SÖRJER FÖR ER.
1 Petrusbrevet kap 5:5

Se på liljorna på marken.

Rapparen Sebastian Stakset har gjort denna dyrköpta erfarenhet.
Inget av samhällets insatser förändrade hans beteende som förortskriminell.
Det var först när han mötte Jesus som den stora omvändelsen och motivationen kom. Med smärta erkände han sina brott och fick sedan upplevda Guds kärlek, som renar och förnyar en människa - inifrån.

Jag läser i dagens nummer tidningen Dagen, 7 juli 2017, hur han frimodigt på politikerveckan i Almedalen uppmuntrar alla politiker att förstå vilken förändringskraft det finns i Jesus:

- Staten behöver Jesus!

Nja... nu är det ju inte så enkelt, menar Elin Morén från Ung Vänster:

- Jag tror inte att alla kan frälsas på samma sätt. Vi löser inte problemen i förorten med att alla ska tro på Jesus. Vi måste vara med och skapa goda förutsättningar.

Stakset talar om Jesu kärlek. 

Det här är ett typexempel på att inte förstå vad "tro på Jesus" innebär. Det är en åsikt bland alla andra, liksom... Ett så ytligt förhållningssätt viftar bort den möjlighet som Sebastian Stakset talar om:

- Jag vet hur det känns att leva ett kriminellt liv, säger han. När ni läser om dem som slår ner folk och rånar dem, så läser ni om mina vänner. Att diskutera deras problem här i Almedalen hjälper inte.

Hur ska man gå från hat till kärlek? Det är omöjligt!

- Men Jesus lyckades på en månad göra vad samhället aldrig lyckats göra med mig.

Det är denna oerhörda kraft vi talar om!
Att böja sig ödmjukt under Guds starka hand, så att han kan upphöja dig och mig när rätta tiden är inne.

Hjälp mig...

Aposteln Petrus fortsätter sin brevtext, nu med en varning:

VAR NYKTRA OCH VAKSAMMA.

ER FIENDE DJÄVULEN GÅR OMKRING SOM ETT RYTANDE LEJON OCH SÖKER EFTER NÅGON ATT SLUKA.

HÅLL STÅND MOT HONOM, ORUBBLIGA I TRON.
KOM IHÅG ATT NI FÅR UTSTÅ DETSAMMA SOM ALLA ERA BRÖDER HÄR I VÄRLDEN. 1 Petr 5:10

Det är detta som rapparen Stakset har upplevt, att vara uppslukad av det djävulska hatet.

Låt dig inte slukas!

Alla system, politiska som religiösa, som har HAT som en ingrediens, är fel ute, hur mycket man än säger "Gud".

Sann Gud är Ande och till sitt väsen Kärlek. Inte hat.

Detta vet också den före detta muslimen Hanif Bali, som lämnat sina rötter i Iran.

Också han finns på plats i Almedalen och har pratat religion med olika kyrkoledare.
Hanif Bali är en av Moderaternas mest kända profiler, älskad och hatad som kontroversiell twittrare. Han menar:

- Avskaffa lagen om religionsfrihet!

Oväntat goda tankar.

Jag satte kaffet i halsen. Nä nu...!
Men så läste jag artikeln noga, och hörde samma tankar som många av mina syriska vänner brukar framföra.
De har flytt från islams förtryck, och blev förtvivlade när de fick veta att vi så gärna tillåter moskébyggen i Sverige.

- Förstår ni inte vad som försiggår där? sa några upprört.
- Nej... De läser väl lite, och ber...
- Där hålls konflikten vid liv! förklarade några sekulariserade muslimer, där fortsätter hatet att gro. Varför tillåter ni det?
- Vi vet inget om detta...

Men det gör moderaternas Hanif Bali, som är ateist, och han menar att:

- Religion ska inte få en särbehandling jämfört med andra idéer. Om nazister vill driva en förskola, skulle ingen tycka att det var okej, men om salafister vill göra det, så ska de skyddas av religionsfriheten!

Vi vet ju inte vad salafisterna står för... så i den här debatten möttes det av ett tyst "jasså..." för ingen ville väl avslöja sin okunskap.

Vet inte vem du är.

Salafismen är en sunnitisk gren av islam, där man vill återgå till en bokstavlig tolkning av Koranen och haditherna.

Salafismen vill rensa ut från islam det man upplever är icke-islamskt.
Dock är man inte överens vem som är rättrogen... vilket ställer till nya problem.

Det sistnämnda är ett allmänmänskligt problem, i alla tider...

Vi svenskar vet inte så mycket om islam. Inte så mycket om vår egen gamla kristendom heller, för den delen.
Kunskapen behöver öka, liksom vänskapen, det har jag skrivit om så många gånger.
Men jag har också påpekat att vi behöver syna mänskosynen i alla de företeelser som kommer in i landet. Mänskliga fri- och rättigheter är ingen självklarhet.

Lär känna varann.

Det är det Hanif Bali försöker förmedla. Han är trovärdig. Han blir inte kallad "rasist" och han tystas inte ned med det missbrukade uttrycket "allas lika värde" (se förra inlägget).

Ur djupet av sin erfarenhet säger han:

- Min stora stötesten är att om man ska behandla alla religioner och idéer lika, vad händer då när det kommer galna religioner?  
Alla religioner är inte lika och leder inte till samma sak. Men när man bygger upp så stora skydd för religionsfriheten kan det bli galet.

En del av oss är giftiga.

Hat mot Israel är en sådan dold uppfostran som många palestinier fått. Detta är min erfarenhet både från resan till Israel förra månaden och i de kontakter jag har här i Sverige.

Riktigt trofasta muslimer läser de senare Koranverserna där hatet riktat även mot kristna. Detta är en fruktansvärd sanning i bl a Iran och Afghanistan, men vi är så religionsblinda att vi åter igen reducerar "religion" till en åsikt, och inte ett liv med Jesus - från hat till kärlek.

Profeten Jesaja vill också vara med i debatten, och hans röst ekar från 2.300 år tillbaka i tiden:

SÅ SÄGER HERREN:

JAG LEDER LYCKA TILL JERUSALEM SOM EN FLOD,
FOLKENS SKATTER SOM EN FORSANDE STRÖM.

HENNES BARN SKALL BLI BURNA I FAMNEN OCH BLI GUNGADE PÅ KNÄET.

SOM EN MODER TRÖSTAR SITT BARN, SÅ SKALL JAG TRÖSTA ER.
I JERUSALEM SKALL NI FINNA TRÖST.
NÄR NI SER DET, SKALL ERA HJÄRTAN GLÄDJAS, ERA KROPPAR FÅ NYTT LIV SOM DET FRISKA GRÄSET.Jesaja kap 66:12-14.

I det friskaste gräset!

Alla som ansöker om Israeliskt medborgarskap idag, får det godkänt, oavsett vilken tillhörighet de har.
Min palestinske vän Issa sa:

- Det är bättre att vara medborgare i Israel för här finns struktur och välfärd. Och demokrati. Det finns inte i Jordanien. Det muslimska samhället är uppbyggt på makt och klanernas hierarki.

Från Jerusalem kommer välsignelser till alla folk... Gud ger genom detta lilla utsatta folk tekniskt kunnande och välfärd till alla.

Hur kommer det sig att ca 50% av alla Nobelpristagare kommer från Israel?
Hur kommer det sig att Israel är den enda demokratin i Mellanöstern?
Hur kommer det sig att man lyckas hålla emot alla starka krigsherrars lust till förintelse, gång på gång?

Jo, för att Herren är med dem.

Det vilar ett alldeles speciellt beskydd över Israel som Guds egendomsfolk - som inte finns till för sin egen skull, utan för hela världens!

Teknik att rena avloppsvatten och saltvatten är det senaste av "folkens skatter som kommer som en forsande ström", även till oss.

Kärlek. Inte hat.

Kronan på verket.

Och som kronan på verket läser jag i tidningen Dagen en annons om:

BLI FÖLJESLAGARE I PALESTINA OCH ISRAEL:
- Vill du sprida medmänsklighet under konflikt och ockupation? Är du skicklig på att informera och inspirera, och vill verka för rättvisa och fred?

Ja! Det vill jag! Mitt hjärta ropar JA.

Nej men det går ju inte... Nu tänkte jag mig inte för... Hur ska det gå med.. och vad ska de säga... och vad och hur och när och och...

Kasta alla era bekymmer på Herren. Han sörjer för er. Bra. Gud har sin plan klar. Jag lyssnar och väntar.

Granatäppel på gång i Israel.

Så, vad skulle hända i Sverige om vi avskaffade den "negativa religionsfriheten"?

Jo, då skulle ändå våra kyrkor skyddas av lagen om åsikts- och yttrandefrihet, menar Hanif Bali.

- Jag tror faktiskt att de religiösa institutionerna skulle gynnas av att den togs bort, säger denne moderatiske politiker.

Jag läser "de kristna kyrkorna", men det kan han inte säga. Han fortsätter:

- Då skulle de behandlas likadant som hockeyklubben. Rimliga religiösa människor skulle gynnas, men det skulle inte gynna salafisterna.

Han menar att vår religionslagstiftning skyddar alla religiösa uttryck så till den milda grad att det ibland kommer i konflikt med mänskosynen och öppenheten. Och det är det han vill komma bort ifrån.

Ateismens oväntade stöd till kristendomen, som jag ser det.

Stöttar varann.

Mänsklig samvaro är beroende av att vi välsignar varandra. Vi kan inte leva under förbannelse och hat. Då går vi under!

Vi kan kalla oss vad vi vill, och sätta etiketter på oss själva, men så länge resultatet av våra handlingar är KÄRLEK, då är vi på rätt väg.

Nu avslutar jag med att citera några underbara rader ur en okänd bok, om välsignelse:

    HERREN, DEN MÄKTIGE,
        ALLTINGS URSPRUNG OCH FULLBORDAN
          VÄLSIGNE DIG

    HAN LÅTE DIG FRODAS OCH VÄXA,
        LYCKAS I DINA FÖRHOPPNINGAR
           OCH VINNA FRUKT AV DIN MÖDA.

     HAN BEVARE DIG FRÅN ALLT ONT.
         HAN VARE DITT SKYDD I FARAN,
             DIN TILLFLYKT I ORON.

     HERREN LÅTE SITT ANSIKTE LYSA ÖVER DIG
        SOM SOLEN ÖVER JORDEN GER VÄRME ÅT DET FRUSNA
           OCH GLÄDJE ÅT DET LEVANDE.

Gud välsignar, inte förbannar!

     HERREN VARE DIG NÅDIG
         NÄR SKULDEN TYNGER.
            HAN LÖSE DIG FRÅN SYNDEN OCH GÖRE DIG FRI.

     HERREN VÄNDE SITT ANSIKTE TILL DIG
         MÅ HAN  SE DIN PLÅGA
            OCH HÖRA DITT ROP, HELA OCH TRÖSTA DIG.

     HERREN GIV DIG SIN FRID,
        KROPPENS OCH SJÄLENS VÄLFÄRD,
            KÄRLEK OCH LYCKA. AMEN.

     DETTA VILL HERREN
        SOM ÄR FRÅN EVIGHET TILL EVIGHET.

     DETTA STÅR FAST EFTER HANS VILJA.
        OCH DET GÄLLER DIG.

Tack du okända.

Nu är väven vävd.
Trådarna är sammanflätade med sina olika inslag, med ett och samma syfte; att skapa förståelse, mod och klarhet.
Kanske har jag missat något. Kanske hänger någon tråd löst. I så fall får du höra av dig.

Men ingen av oss ska förbanna den andre. Välsigna!

Välsign, välsign!

De skönaste hälsningar från

Helene Sture Orangefelt,

- blomsterälskare och religionsdialogör...

Ståndaktiga!

INTE ALLS LIKA VÄRDA... De förlorade sönerna

Olika värde. Olika väder.

Det är en stor framgång att uttrycket "Allas lika värde" har trängt ned i svenska folkets medvetande.
Det är en kompass och ett riktmärke för att genomskåda orättvisor och felaktigt bemötande.

Vi har en enastående förmåga att tillämpa detta på alla, som söker skydd hos oss.

Men det finns ett par rejäla glapp, som blir särskilt tydligt så här i sommartid.

Och det är alla våra gästarbetare - de polska, de thailändska och de från de baltiska länderna - de är inte alls lika mycket värda!

De arbetar för usla löner, under usla förhållanden. Vi borde skämmas.

Gästarbetarnas baracker från filmen, på riktigt i Mjällby.

I förra inlägget recenserade jag den fantastiska filmen Jordgubbslandet - som nu kommer att gå upp på SF's biografer, tack! - där det blev pinsamt tydligt hur vi svenskar leker översittare och feodalherrar över dessa moderna slavarbetare.

Det är pinsamt.

I jakten på effektiv profit går de fina värderingarna ut.
Girighetens snålvatten har runnit i allas munnar, även i min.

En krigsflykting från Syrien eller Afghanistan är mer värd än dessa gästarbetare.
De får bättre villkor på många sätt.

Och med denna inledning vill jag tala om De Förlorade Sönerna.I plural.

Giftiga bröder. Björnloka.

Denna vecka, i kyrkoåret, lever vi med berättelsen från Lukas evangelium, om den förlorade sonen, i singularis.
Du minns säkert hur den yngste sonen bad sin pappa om att få ut arvet i förtid.

Det är en oerhörd begäran! Att sälja hus och hem, djur och ägodelar, för att få ut värdet och så ge det till den unge mannen...

... som slösar bort förmögenheten i sus och dus och sexuella utsvävningar.
Han gick säkert på festivaler och åt och drack. Säkert åkte han karuseller och rökte och festade.

Den förlorade sonen tillhör i alla tider dem som lättar på trycket och släpper på spärrarna. De som antastar tjejerna och våldtar kvinnorna.

Förlorad respekt, förlorat för-stånd, förlorad mänskosyn.

Jag är mer värd än du.

Mina behov är viktigare än dina. Du får finna dig i att jag tar vad jag vill ha.
Du är till för att utnyttjas. Jag är rikare än du, då vinner jag, och du förlorar.

Vinnare. Förlorare.

Så håller det på.

Ända tills det inte går längre. När pengarna är slut. När magen hungrar.
Och ensamheten är det enda som återstår.

DÅ KOM HAN TILL BESINNING... Lukas kap 15:11-32.

När Lukas återger denna liknelse som Jesus berättade, då står det i grundtexten att den yngste sonen "kom till sig själv".

Han insåg äntligen vad han höll på med. Hur han hade förnedrat och nu var på väg att förnedra sig själv.
Vilken tur att han nyktrade till.

Ja, han var till och med beredd att börja jobba... som en gästarbetare, och vakta grisar...

HAN TOG TJÄNST HOS EN VÄLBÄRGAD MAN I DET LANDET, OCH DENNE SKICKADE UT HONOM PÅ SINA ÄGOR FÖR ATT VAKTA SVIN.

HAN HADE GÄRNA VELAT ÄTA ÄTA SIG MÄTT PÅ FRÖSKIDORNA SOM SVINEN ÅT, MEN INGEN LÄT HONOM FÅ NÅGOT.

Kan jag få äta lite?

Det här är annan mat än kebab, langos och festival-wok med stark sås.

Förstår du hur oerhört det är att falla så lågt att han var beredd att äta av de orena grisarnas mat...
Hur förlorad kan man bli?


Under tiden är hans äldre broder kvar hemma på gården. Han har det bra, åtminstone materiellt sett, men inom honom rasar ett krig.

Vi ser sällan själens kamp, vi tiger och lider. Förbittringen går då allt djupare, tills den börjar etablera sig som värk och sjukdom.

Hemma-stannaren. Kvar-sittaren. Fegisen? Eller den trofaste? Pappas pålitlige pojke. Den oerfarne...

Vilken känsla var hans?

Ja, inte var det då att han var en vinnare! Han var också förlorad.
Fast på ett annat sätt.

Jobbar hemma.

När Jesus målar upp den här liknelsen beskriver han skickligt två ytterligheter.
Lusten contra plikten. Begäret mot allvaret.
Nyfikenheten contra rädslan.

Och att man kan gå förlorad på två sätt. Minst.

Om plikten och lagrättfärdigheten orsakar så mycket vrede och avund, då är det inget vunnet. Då är den ordentlige lika förlorad som den andre.

Enda skillnaden är att han är mätt... Men själen är lika svart, om inte svartare.

Svart svärta tornar upp.

När den yngre sonen kommer till insikt så handlar det om en smärtsam medvetenhet om hur mycket ont han har gjort. Han ser sitt utnyttjande och sin otacksamhet. Bristerna blir tydliga för honom.

Det är detta som är en av kristendomens grundbultar:

Syndakännedom. Förkrosselse. Insikten att "det är slut".

Men, men!

Kristendomens nästa grundbult är att man vänder sig till Gud och ber om förlåtelse.

JAG GER MIG AV HEM TILL MIN FAR OCH SÄGER TILL HONOM:

- FAR, JAG HAR SYNDAT MOT HIMLEN OCH MOT DIG. JAG ÄR INTE LÄNGRE VÄRD ATT KALLAS DIN SON... 

Krockad. Övergiven.

Något liknade sker inte med den äldre sonen. Han är kvar i sin förbittring. Ingen insikt här.


Som den goda pedagog Jesus är, låter han oss ana att Fadern är Gud.

REDAN PÅ LÅNGT HÅLL FICK FADERN SYN PÅ HONOM.
HAN FYLLDES AV MEDLIDANDE OCH SPRANG EMOT HONOM... 

Nu kommer nästa oerhörda situation.
En vuxen man i Mellanöstern springer inte... och absolut inte i förhållande till ett barn. Man håller på sin värdighet.

Men i kärlek försvinner alla konventioner.

Vi kan ana hur hans förtvivlan över sin slarver till son orsakat honom stor sorg och smärta. Nu när pojken är på väg hem igen, kan pappan inte hålla tillbaka sin längtan.

Svenska föräldrar hade dock låtit på ett annat sätt. Med arg röst hade vi klagat och brustit ut i arga anklagelser.

- Var har du varit?? Varför har du inte hört av dig?? Du kunde väl åtminstone ha sms'at!!

Var har du varit?? I Mjällby.

Den bibliska fadern gör inte så.

HAN SPRANG EMOT HONOM OCH OMFAMNADE HONOM OCH KYSSTE HONOM.

Inte ett hårt ord. Inga förebråelser. Ingen fördömelse. Bara kärlek.

Så sliskigt... curlande...

Nej, inte alls. Den förlorade sonen förstår nu på detta bemötande att han vågar ge sin bekännelse, det hade han inte gjort annars.

- FAR, JAG HAR SYNDAT MOT HIMLEN OCH MOT DIG...

Pappan gav honom tid att förklara sig. Han slätade inte över, han lyssnade.
Och han hade sin plan klar. Han sa till sin tjänare:

- SKYNDA ER ATT TA FRAM MIN FINASTE DRÄKT, SÄTT EN RING PÅ HANS FINGER... OCH HÄMTA GÖDKALVEN...

Vilken kalv ska jag ta?

Jesus låter oss förstå att detta är den bibliska Guds-bilden:

En far som går sina barn tillmötes... även om det kostar honom allt!
Gud är som en far som låter sina barn vara ansvariga för vad de gör... och låter dem ta konsekvensen av sina handlingar.

Han straffar inte, dömer inte, anklagar inte.

Gud väntar.
På dig och på mig.
Låter livet ha sin gång. För att vi ska lära oss av våra misstag, vilket den äldre hemmavarande sonen inte fick.

Gud väntar.
Tills vi kommer till insikt.
Och när den dagen kommer, håller vi nästan på att dö av vad vår egen vilja har dragit oss iväg på!

Många gör misstaget att anklaga Gud i ett sådant läge. Som om Gud skulle ta ansvar för vad vi gör?!
Nej, fri vilja hör ihop med ansvar även för konsekvenserna.

Vill vi ha det ena, får vi ta det andra också.

Förlåt mig Gud... Förlåt mig, mig själv... Förlåt mig alla ni andra som jag sårat...

Förlåt.

Jesus låter oss också ana att vår himmelske Far inte har vänt ryggen mot oss, upptagen med annat.
Nej, han står vänd mot oss, mot det hållet vi försvann... och spanar och spejar, längtar och räknar dagar. Och år.

Innan vi är tillbaka.

Förlorade söner och döttrar.

Det är vi som har vänt oss bort. Inte Gud!
När vi upptäcker det, brister nästan hjärtat... att Gud har så stor kärlek!

Gud gör ingen skillnad. Alla är lika välkomna tillbaka.
Här gäller sannerligen Allas lika värde!!

Välkommen hem!

Men den äldre brodern, som sagt, surade och kände sig inte alls lika värd.

HÄR HAR JAG TJÄNAT DIG I ALLA DESSA ÅR OCH ALDRIG ÖVERTRÄTT NÅGOT AV DINA BUD, OCH DU HAR ALDRIG GETT MIG ENS EN KILLING ATT FESTA PÅ MED MINA VÄNNER.

MEN SÅ KOMMER HAN HEM, DIN SON SOM HAR LEVT UPP DIN EGENDOM TILLSAMMANS MED HOROR, DÅ SLAKTAR DU GÖDKALVEN!! 

Han spottar ut orden med sådan sarkasm att det stänker om munnen och ögonen är svarta av vrede.

Så kommer han hem... din son... Han talar inte om sin "bror", han håller kylig distans och talar om pappans son, som om det vore en främling.

Han känner sig fullständigt värdelös. Djupt orättvist behandlad. Kränkt.

Vad tjänar det då till att vara ordentlig och sköta sig, när man inte ens får några köttbullar att mumsa på? Va'??

Ingenting har jag fått.

Här skulle man ju frestas till att tänka:
- Strunta i buden. Skit i lagar och förordningar! Festa loss!

Men det är inte det som Jesus är ute efter i liknelsen.
Inte heller motsatsen:
- Stanna hemma och sköt dig så vinner du pappas gillande.

Alltså inte; skärp dig och uppfyll alla tio Guds bud så kommer du till himlen!
Suck. Det är inte kristen tro. Det är moralism. Och det leder bara till bitterhet.
Ett eget skapat vardagshelvete.

Stanna hemma och jobba.

Jesus låter pappan i liknelsen säga:

- MITT BARN, DU ÄR ALLTID HOS MIG, OCH ALLT MITT ÄR DITT.

Poängen är relationen.

Och där brast den äldre sonen. Han ville inte ha med familjen att göra.
Så sårad.
Om han kunnat skulle han säkert bytt efternamn.

Men pappans kärlek gäller även honom. Precis lika mycket!
Pojkarna är lika mycket värda, oavsett vad de gjort.

Ingen orättvisa. Inget fjäsk. Ingen klass-skillnad, inga gästarbetarlöner eller en snålbondes utlänningsfasoner.

MEN NU MÅSTE VI VARA GLADA, FÖR DIN BROR VAR DÖD OCH LEVER IGEN, HAN VAR  FÖRLORAD OCH ÄR ÅTERFUNNEN. 

Vi är glada!

Pappan, vår himmelske Far, återför oss in i relationen igen.
Familjen har kvar sina band, din bror, säger han.

Relation. Inte religion.

Jesus visar vilken oerhörd skatt vi har i försoningen!
Och det är Gud som tar initiativet. Och väntar. Tills vi är redo att ta emot.

Då blir det fest!

Med pizza, langos och älg-kebab! Och gärna en vildsvinsstek också! Med mycket stark sås!! Och en jordgubbe till efterrätt...

Polskplockade svenskbär.

De båda förlorade sönerna räddades tillbaka.
Prisa Gud!
Och de riktiga änglarna i himmelen jublar och dansar.


Mycket glada och återfunna hälsningar från

Helene Sture Lukasfelt,

- som älskar alla dessa liknelser, och som fotograferade i Mjällby på en cykeltur genom Listerlandet.