SKRÄPET BLOMMAR - Sancta Garbish

Slottsparken i Sölvesborg.

Det känns som att varje dag behöver erövras.

Varje dag behöver våra ögon, så att vi ser hur det ser ut där vi går.
Varje morgon behöver våra öron, till att lyssna på fågelsången genom trafikens brus.
Varje kväll behöver vårt hjärta, till att känna in vad som hände.

Följ med på en spontan pilgrimsvandring bland vårblommor och... skräp.

TACK GODE GUD FÖR ALLT SOM FINNS.
   FÖRST BRODER SOL AV ALLA TING...

Vårblommorna gläder mig.

Vi börjar runt slottet i Sölvesborg.

Där blommar scillan för fullt. Många njuter av parken och jag slänger en blick på omgivningen.
Blekinges största blodbok ligger fälld i gräset sedan två år tillbaka.
Nu grönskar det runt stammen, som om blommorna vill be om förlåtelse för människans dumhet.

Vi är mer rädda för träd än för bilar.

Och idag fick jag höra att den lilla tomtsnutten framför vårt hyreshus skall göras om till parkeringsplats.
Visst, det behövs, men låt då grönskan finnas kvar och dölja all plåt!

TACK FÖR ALLA DINA UNDER...

Blekinges största blodbok.

Jag svängde upp till bokskogen.

Efter gårdagens regn var det friskt och gott om syre i luften. Försiktig vårvärme har letat sig upp från Europa, och småbuskarnas blad öppnade sig nästan synligt för ögat.

Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att vi vill inte växa här bland cigarrettpaket och plastpåsar.

De niger inte längre. De enda som niger är hundägarna när de böjer sig ned och beplastar hundskiten i glada förpackningar.
Och lägger dem på stubbarna i skogen...

Vad är det jag inte förstår?
Vad är det hundägarna inte förstår?
Och vad är det kommunen inte förstår?

Barnen de plocka små fimparna glatt, rusar sen hem under rop och skratt.

Kanehall.

Det är så vackert här i bokskogen!
Men mina ögon har tyvärr ställt in sig på människans avfall istället för naturens skönhet.

Leden är markerad. Men jag blir bara ledsen. Hur ser detta träd ut?

     Roten är rutten.

         Rutten rot.

En sinnebild av den skräpkultur som inte kan annat än gå under.

Hur länge kommer detta träd att orka stå kvar? Försvinner ledningen då?
Och vad händer om en människa ser ut på detta sätt?

Om samhälle och kultur får våra rötter att ruttna, hur länge skall då vår gemenskap bestå?

Försurat. Förkalkat. Förlorat.

Visa mig Herre din väg.

- Mor, nu är våren kommen, mor! Nu får vi gå utan strumpor och skor. Blåsipporna ute i backarna stå, tänk om vi trampar en glasbit eller två...

Behåll skorna på.

Jag träffade några glada medvandrare på skogsstigen. Undrar hur jag såg ut... nigande framför ungdomarnas grillfest med efterlämnat skräp.

- Hej...
Jag var smutsig och svettig på läppen.

- Åh så bra att du plockar...
- Ja, inte är det blåsippor inte!
- Skönt att det finns fler än vi som tänker på samma sak.
- Brukar ni också plocka skräp när ni är ute?
- Nä... men vi tycker att... hrmf...

Tyck inte! Tänk inte! Gör. Agera! Böj er ned. Djupare! Befria jorden.

Människan skändar jorden med sin närvaro. Är det så? Ja,

Storkök.

En vän ringde lokaltidningen för att be dem göra reportage om den begynnande förslumningen i staden.
Reportern kom och tittade sig omkring.

- Jaha... och? Var det inte värre?

Han hade redan vant sig vid att se platspåskar i buskarna och cigarrettpaket på trottoarerna.

- Lite chokladpapper är väl inget att skriva ett reportage om??
- Krossat glas på cykelbanorna orsakar punkteringar varje dag och sår i tassarna...

... på de hundar som hellre är ute i skogen... och bajsar.

Lyft benet och...

Tillbaka till naturvännerna.

- Det är bra att folk plockar upp efter sina hundar även i skogen. Vi går inte bara på stigar, ibland går man ju fritt och då vill man inte riskera att...

Mor i stugan hon säger så:
- Blåsippor aldrig snuva får. Än får ni gå med strumpor och skor, än är det skräpigt där ute må ni tro...

Suck.

Jag fortsatte min pilgrimsrunda med tysta men högljudda böner i hjärtat.

Min plastpåse var redan full. Jag började på en ny, sträckte mig fram för att... nej hopp! Oj och usch, där ligger ju en oplastad retur och stinker...

Det är inte hundarna som morrar.

Det är jag.

Nu är det rent.

Vad händer med människor som vistas större delen av sitt liv inomhus?

Hur blir det när kommunens ansvariga sitter bakom skrivbord och bestämmer om den verklighet de inte vistas i?

Okänsligheten för naturen ökar. Den är bara något man "besöker". Bah!

Den jord som föder oss existerar bara som trevliga affischer på resebyrån.
Och naturliga dofter kan man ju köpa i pyntaffären som har artificiella aromer på burk.

Äkta...

Jag håller min självkänsla högt. Det ska vara fint där jag går. Jag vill njuta av skönheten. Inte av odjuren... som skräpar ned.

Så. Nu är det fokusbyte och jag försöker sjunga blåsippsvisan som Alice Tegnér skrev den.
Sedan försökte jag sjunga Franciscus solsång, men jag kom av mig...

Helige Franciscus skrev på 1200-talet:

TACK GODE GUD FÖR MODER JORD.
   ÄN BÄR HON OSS OCH VAD VI GJORT.

     HALLELUJA, HALLELUJA.

HON BRINGAR TRÄD OCH FRUKTER FRAM,
   OCH BLOMSTERSMYCKAR ALLA LAND.
      TACK FÖR ALLA DINA UNDER, HALLELUJA...
                                                         Sv Psalm 23:5.

Ge nytt liv.

Nu har jag erövrat dagen.

Scillan behövde att jag såg dem. Stararna behövde att jag lyssnade till deras sång.
Och skogen tackade för jag att jag brydde mig om deras livsmiljö.
Men det murkna trädet grät.

Varje kväll behöver vårt hjärta för att vi ska känna in vad som hände.
Vad hände?

Blåbruna plastsippehälsningar från Sancta Garbish,

- alias Helene Sture Skräprock, skitgumma i högklackat.

Sancta Garbish.

DET HÄR MED ÅLDRAR...

Hur gammal är du?

- Momo, hur gammal är du? Femtioåttifem?
- Nej, inte riktigt...

JA MÅ JAG LEVA! Ja må jag leva många lyckliga år!

Men alla år har inte varit lyckliga. Och alla åldrar är inte roliga.

Medan tårtbottnen var i ugnen tog jag mig tid att fundera en stund på det här med åldrar.
Jag letade efter siffror bland födelsedagspyntet, men hittade bara en nolla...

... och sen en åtta... samt en massa små tårtljus.

Hur gammal är jag egentligen?

Kroppen har sin ålder.
Själen en annan. Och anden är evig...

Trumpetar evigt liv.

25 - var hemskt - ingen livskamrat och bara studieskulder, utan mål.

35 - var ett lyckoår - med tre barn födda, hus och klar yrkesidentitet.

46 - var omtumlande - flytt, time out och ny kärlek.

55 - var gräsligt - sjukskrivning, husförsäljning och skilsmässor runt omkring mig.

58 - ja... det återstår att se, men jag ser ljuset i tunneln!

Hur ser din "ålderstrappa" ut?

Uppgång och nedgång.

- Momo, vad är det för en tårta?
- Nutella-tårta.
- Jaaaa!!

Livet är som ett trafikljus:

Grönt: kör så det ryker! Eller i 40 km...
Gult: gör dig beredd att stanna/ eller beredd att ta ny fart igen.
Rött: stopp. Stå still. Med båda fötterna i marken, tills...

Färgsignaler.

Åldern är relaterad till vad man vill ha uppnått.

Det är innehållet som skapar tillfredsställelsen, eller hur?

Många gånger talar vi så märkligt om ålder. Upplevelser verkar vara viktigare än insikter.

Utsikter viktigare än avsikter.

Men har vi blivit klokare?

Tänk om vi kunde fråga varandra:

- Hur klok är du? Och hur gick det till?
- Du är inte klok!
- Jodå. Ta dig tid att lyssna på mig! Och på dig själv.

Klokare?

Nu ska jag ålderssjunga psalmboken... det blir spännande.

PSALM 58:

Hjärtan enigt sammanslutna, sök i Herrens hjärta ro.
Lågor, ur Guds väsen flutna, brinn här klart i Kristi tro,

Han är den som oss  förenar, enar, solen Han och vi dess glans.

På hans livsträd är vi grenar. Han är vår och vi är hans.

Vilka fina ord!
Fyllda av kärlek, både i församlingen och i en god relation.

Kärleksfullt.

Undrar vilken nästa psalm är...? En högtflygande Kristi Himmelsfärdshymn:

PSALM 158

Till himmelen Herren Jesus for, halleluja.
Han nu hos Gud, sin Fader bor, halleluja.

- Momo, är du åttifem?
- Nej kära barn, vänd på siffrorna!

Jag fortsätter psalmsjunga medan Nutella-tårtan förbereds.

PSALM 258 - en favorit! Om oliven... eller?

O, liv, som blev tänt, i krist-trognas bröst, dig har världen ej känt.
Det ljus som vårt jordiska öga ej tålt, dock lever inom oss, fast skumt och fördolt.
Gud råder, allt skall under honom bli lagt, med kärlekens makt.


Våra ögon tåler inte Guds ljus.
Hur skulle de kunna det?! Det är av ett helt annat slag och kvalitet.
Guds ljus kan bara ses av hjärtat, där det bor.

Valnötter i kakao.

Nästa psalm är en vacker fastepsalm, med solidaritets-perspektiv:

PSALM 358:

Han gick in i din kamp på jorden, Gud tog plats i din egen gestalt.
Han kände din puls.
Han blev trött liksom du - och Han älskade dig över allt!

Detta är kristendomens särmärke - hur Gud blir människa och kommer oss nära...

Är jag själv människa?
Många gånger har jag varit alltför omänsklig mot mig själv.

Ja, må jag leva!

Hm... inte de gånger då livet pressat mig till förtvivlan och ångestens kant...
Livets olika faser medför oerhörda påfrestningar ibland!

Gud har känt min puls... hur den har skenat... men återhämtat sig igen.

Tack Herre för alla människor du sänt i min väg, de som stöttat och lyssnat och...

- Momo! Hur vispar man grädde?

Gräddiga.

År 1694 skrevs nästa psalm som innehåller siffrorna fem och åtta:

PSALM 458:

Så är fullkomnat, Jesu kär, vad om din död förkunnat är,
Vad Guds profeter förespått, nu har det i fullbordan gått.

Hur många gånger har du sjungit denna fastepsalm? Inte så ofta...

Text och teologi väjer inte för det svåra.

Det gör inte livet heller, med sitt rödljus.

Fastetidens färg.

Åh! Nästa psalm är full av förtröstan och trygghet. En variant av Psaltaren 23.

PSALM 558:

Herren är min herde god, mig skall intet fattas.
Har för mig till källans flod, när av törst jag mattas.

Han mig vederkvicker väl, på de ängar gröna,
där en ljuvlig ro min själ, i hans vård får röna.

Jag skulle vilja göra "Så mycket bättre" tolkningar av dessa gamla melodier.
De är väl värda att sjunga, men behöver en nyare musikalisk dräkt, och kanske annan rytm.

Vem antar utmaningen?

- Momo, grädden blir godare om man häller O'boy i den! Får jag göra det?

Hur ska det gå i köket?

Hur skulle det gå med tårtljusen? Och grädden? Är det barnbarnen som är livets efterrätt?
Eller livets källa?

Kanske alltihop!

Psalmerna talar förunderligt denna kväll med sina nummer...

PSALM 658;

Hos Dig är livets källa, i Ditt ljus ser vi ljus!

Ljus. Just det.

Ett stilla vårregn har vattnat markerna idag. Det är ofta mulet väder den 30 mars...

Ett givande arbetspass fick plats under tidig kvällstimma.
Efter bibelstudiet och mässan spelade kantorn en underbar melodi som postludium. Det var Karlskrona-psalmen 758:

PSALM 758:

Herre, till Dig får jag komma, komma precis som jag är
Inför Dig kan jag ingenting dölja, Du vet varje tanke jag bär

Men trots att Du ser all min svaghet och vet att jag är ett av dina minsta barn.
Får jag komma ändå och jag känner det så:
- Under allt är jag älskad av Dig!

Vilken fin berättelse dessa -58 psalmer gav!
De rymmer hela livets berg-och-dalbana.

Det är bara sanningen som kan göra en fri.

Fem åtta år.

- Ja må hon leva... Gå och sätt dig nu Momo! Nu kommer vi med Nutella-tårtan!

Vilken härlig dag.
Vilken god tårta med chokladvispgrädde och fem åtta ljus!

Åldern är bara en siffra.

Det är innehållet som avgör om man är tillfreds.

Tillfreds!

Fred med mig själv.


Smaskiga hälsningar från Helene Sture Sifferfelt,

- Karlshamnsfotograf och tårtbakerska, med livet fullt av rikaste innehåll.

KLÄMD I TÅGDÖRR OCH...

Unna dig ... att hinna ombord!

Vilken dag!
Det började med att jag fastnade i en tågdörr och slutade med svart brandrök vid E22:an...

Det har varit korsrutor på himlen och snurrande CD-skivor i träden.
Det har varit strida forsar och stilla bäckar, tussilago och pestskråp, avslappning och hög puls.

Denna söndag har varit röd som helgdag, blå som jungfru Marie Bebådelsedag, grön som stenmossan i skogen, svart som tåget och sotröken - och strålande gul och vit som solen på himlen.

Man får passa sig när man går från vintertid till sommartid. Det är dramatik...och allt vänds bak och fram.

Men vi tar det från början.

Vad händer?!

Vi är samlade till steg 6 i Symbol-pedagogik-utbildningen i Jämshög.

De kreativa uttrycken plockas fram mer och mer, i syfte att få fatt i hela sig själv - inte bara den överdominanta logistik-halvan som håller på att kväva oss om den får ta över mer.

Logos får nu samspela med både Epos och Mytos - och många fler språk som egentligen bor inom oss men som vi glömt.

Jag ska ta dig med genom denna dagen och berätta hur det går till.

Men vi har inte kommit längre än till tågperrongen...
Till min glädje var det ett av de snyggt lackerade Öresundstågen som kom in på stationen.
Du vet ju hur galen jag är i att fotografera... så kvickt upp med kameran! Alltså mobilen...

... så, snygg vinkel... en till... så.... Piiip - dörrarna stängs. Nej vänta nu!
Så bråttom brukar ni inte ha!

Med tre stora kliv lyckades jag få in armarna mellan dörrarna innan det var försent... Ajjj... åh... Jag bände upp dem, samtidigt som de kände av att något kommit emellan...

Vilken bra start på dagen...

Symbolpedagog klämd i tågdörr på grund av intressant fotovinkel.

Kors i taket!

Det var skönt att komma fram och få sätta sig i cirkeln med mina kurskamrater.

- Ta ett djupt andetag...

Ja, sannerligen!

Efter en stunds lugn meditation ställde vi oss framför våra stora skärmar och målade.
Bakgrund... Runt, runt...

Jag visste att jag behövde umgås lite med Jesu mor Maria.

Näring. Skydd. Omsorg.

I symbolarbetet kommer många insikter upp. I kroppens rörelser träder en dold sanning fram som penseln fångar upp, bortom orden och bort den egna kontrollen.

Många kvinnor glömmer att ge sig själv näring. Vi ger vår tid och kraft till andra.
Och går hungriga genom livet.

Vi har alla roller i oss. Barnet, tonåringen, den vuxna kvinnan, och den åldrande.
Men hela tiden får vi påminna oss om att ge oss själva näring, stöd och tröst.

Och barnet i oss tar emot skydd och stöd.

Ta emot.

I skolan lär man sig många saker som passar för det mät- och väg-bara livet. Men ack så liten del av livet det är! Det är kunskap utifrån och in, i bästa fall.

Men allt äkta lärande går på andra hållet - inifrån och ut.

Vem lär oss att sätta gränser för vår integritet? Vilken lektion är det?

Vem lär oss att ta ansvar för våra känslor och inte blanda ihop allt och ta över andras? Och dra på sig skuld och otillräcklighet?

För att orka med alla intryck får jag ofta gå ut.
Överbelastningen kommer snabbt och då är det bara att resa sig upp och gå... Ut.  Hjärnan måste vila. Pausa. Bearbeta.

Spirande åker.

Genom samhället rinner ett vattendrag med strida strömmar.
Jag gick till åkern utanför byn, ned mot vattnet.

Vilken kraft! Vilken fart.

Vårt dyrbaraste livmedel flöt snabbt under mina fötter.

Jag gick ned och spanade in stenbrons valv. Vilken ingenjörskonst! Från forntiden...
På vilken lektion i skolan får man lära sig slå valv? Vart har hantverkskunnandet tagit vägen?

Bron som symbol är stark. Övergången. Lämna det gamla och gå över till det nya.

Svart vatten.

Vi fick besök av en gäst - Qissage-instruktören Johan Dahl.

Tänk dig att du kombinerar massage med chigong, det vill säga masserar lätt på olika akupunktur-punkter på kroppen, sittande på stolar.

Skulle tågdörrarnas hårdhänta klämning ge sig tillkänna i armarna? Hade jag blåmärken?

Nej, mina vältränade armmuskler påverkas inte så lätt... hrmf.. host.

Otur i turen.

Det var en mild och kärleksfull behandling, Quissage, men den gjorde oss trötta och avslöjade en hel del spänningar.
Kroppen ljuger inte. Varför lyssnar vi inte mer på den?

Konstigt att den inte slår tillbaka hårdare mot oss.

I hålfoten sitter punkten "Livets källa" enligt kinesisk medicin. Den är kopplad till njurarna och dess funktion.
Gamla Testamentet talar ofta om just njurarna, som en centralpunkt, lika viktiga som hjärtat:

TY DU HAR SKAPAT MINA NJURAR
   DU SAMMANVÄVDE MIG 
      I MIN MODERS LIV... Psaltaren 139:13

Sammanvävd.

Att lyssna inåt är inte lätt. Det är så mycket buller och störande ljud hela tid.

Vi gick ut i skogens katedral. Den är enormt mäktig här!!

Och tyst.

Inlandsisen har lämnat stora klippblock efter sig. Under seklernas gång har de spruckit av väder och vind.

"Du är halva jag" säger vår kursledare Helen Kémi. Så vackert. Så starkt! Du är halva jag!

Kan jag få vara "halva du"?!

"Du är halva jag".

Det är en speciell känsla att ställa sig med ryggen mot ett träd och lyssna. Stanna upp. Känna in.

Vara.

Kan du franska? Inte? Då förstår du inte franska. Men det finns andra som kan det!
Kan du trädspråket? Inte? Men det finns andra som kan det! Lyssna...

Jag tittade upp. Mina tre trädstammar rörde sig majestätiskt i vårvinden. Längst upp glittrade det i knopparna.

De gnisslade lite. Jag höll om dem. De tittade ned till mig... och ...

.. och sade...

Men det behåller jag för mig själv!

Den där bäcken i skogen ser så inbjudande ut... Inte djup, men klar.
Mina fötter är varma, mycket varma. Undrar om... Jag måste pröva! Av med skor och strumpor!

Vilken underbar känsla att få stå i det kalla vattnet! Jag vaknade till liv på nytt.

Vattnet i min egen kropp svallade till av glädje av att få känna skogens vatten, som att få stå i dess eget genomskinliga "blodomlopp".

Vattenomlopp.

På eftermiddagen kom nästa gäst - Astrid Ståhlberg, ordföranden i symbolföreningen.

Hon har tagit det schweiziska foto-språket - Photo-language - hit till Sverige och utvecklat det till en samtalsform.
Detta brukar man använda med konfirmandgrupper och på ledarskapskurser.

En bild kan hjälpa en igång med att formulera det man känner.
Detta är den goda projektionen.

På bordet låg stora svartvita foton.

- Välj tre; ett som uttrycker vad du känner just nu för din utbildning, ett som uttrycker en insikt du börjar få fatt i och ett som uttrycker en tanke framåt...

Photo-language.

Nästa övning.

Skrivarlusten väcktes av små pappersark i olika former och färger. Vi behöver komma bort från prestationskrav och bedömning.

Upp-och-ned låg nästa foto framför oss.

- Skriv spontant en kort berättelse i jag-form och ta dig in i bilden! När du är klar, ge fotot till grannen. Ta själv emot ett foto från grannen bakom dig. Fortsätt berättelsen.

När vi sedan läste upp våra historier, gick berättelserna in i varandra på ett häftigt sätt!
Det var verkligen "individen i kollektivet"!

Kvast-musik i gummistövlar!

Nu var vi hungriga. Alla gick till pizzerian.

Men inte jag.
Jag behövde vara ute i friska luften och köpte något enkelt i affären istället.

Vattnet lockade.

Jag drogs igen ned mot den strida strömmen genom samhället.
Jag gick nedför slänten, lockad av solkatterna från några CD-skivor, upphängda trädet. Skulle de skrämma bort fåglar från äppelträdet?

Än har vårens knoppar inte brutit ut... än mindre några äpplen att knapra på.

Ohörbar skrämselmusik.

Men det har de rosa pestskråpen gjort!

"Låg, medelstor, hårig, flerårig ört som trivs vid fuktiga ställen såsom vägkanter.
Blomkorgarna är borst-lika, ljusröda i klasar..."

Som vanligt kröp jag omkring på marken och fotograferade... med smuts på knäna och ett lyckligt leende på läpparna.

Mörbultningen hade jag glömt bort.

Leende pestskråp.

Sista övningen för dagen var en sammanfattning av vår livsvandring i cirkeldansens rörelse.

- Tripudium, Soldansen, en variant åt fel håll av Herdarnas dans (högerhänta gör gärna om danser som går i vänstervarv...), Sop-dansen, Laudate, Livsträdet med steget som tvekar, samt judisk välsignelse-dans.

I allt detta fick våra erfarenheter och känslor plats, utan ord.

Och nu var danserna fyllda med sitt innehåll, såsom "Heliga danser" skall vara, med en mittpunkt av skålen med ljuset och de fyra elementen.

En kreativ krumelur...

Så skönt att få lämna dagen bakom sig nu, och komma hem. Tack för idag! In i bilarna. Ses imorrn!

Men det var då vi såg brandröken... redan i Jämshög...

Vid Ryssberget.

Det var mycket obehagligt att följa den svarta rökpelaren över skogen. Kvällshimlen var blå men sotmolnet elakt svart.
Det var annat än det vita rutmönstret från charterflyget vid middagstid!

När vi svängde ut på E22:an såg vi att det var en gård som brann. I en rondell kom blåljus-hjältarna farande, över viadukten för att ta sig ut på landet. Böner, böner!

Vad vi hoppas så kom ingen till skada, men branden hade ett våldsamt förlopp.

Räddande vatten.

Det är bättre att sätta hjärtan i brand.
Hellre glöd för den kreativa kommunikationen.
Hellre eld för de varma livsinsikterna - och svalka för trötta fötter - än påtända hölador.

Undrar hur det skall gå imorgon... Skall jag missa tåget? Blir det fler symboler på himlavalvet?
Vad talar penseln och vad säger träden?

Så får vi vandra tillsammans, genom lidande till klarhet och med nyvunnen ärlighet.

Klämkäcka hälsningar från en symbolpedagog i vardande.

Helene Sture Pedagogfelt.

Tack. 

JAG TACKAR DIG ATT JAG ÄR SKAPAD  SÅ ÖVERMÅTTAN UNDERBART.
JA, UNDERBARA ÄR DINA VERK, MIN SJÄL VET DET VÄL. Psalt 139:14

UPPENBARA, AVSLÖJA - Uppenbarelseboken

Uppenbart i Carl Gustafs kyrka.

Nu tar vi tag i ett nytt kapitel, i en ny bok.

Det kräver både mognad och mod att våga närma sig Johannes Uppenbarelses bok. Och livserfarenhet!

Bibelstudiegruppen i Karlshamn har alla dessa egenskaper, och på deras begäran börjar vi nu en långsam vandring genom Bibelns sista bok.

Vi läser hellre länge än långt... och vi lägger grunden ordentligt innan vi börjar.
Utan anspråk på en heltäckande genomgång - det är inte möjligt på en timme - ska vi ändå få med oss så mycket att hjärtat blir stärkt.

Vi inleder med bön, ur psalm 64:4

DET KÄRA ORD, DET ENKLA ORD
   SOM MÄNSKOR DOCK FÖRGÄTA
     VAR ÄR EN MÄNSKLIG VISDOM SPORD
        SOM SIG DÄRMED KAN MÄTA?

VAR GIVER VÄRLDEN OSS EN GRUND
   SÅ FAST ATT DÄRPÅ BYGGA
     SOM ORDET AV GUDS EGEN MUN
        DET EVIGA OCH TRYGGA.

- Helige Ande, öppna nu våra hjärtan så att vi ser vad Du vill säga oss. Gör de torra bokstäverna levande... Kom med tröst och uppmuntran, varning och förmaning, i Jesu namn, Amen!

Ännu inte uppenbarat...

DETTA ÄR JESU KRIST UPPENBARELSE, SOM GUD GAV HONOM FÖR ATT VISA SINA TJÄNARE VAD SOM SNART SKALL SKE. Joh Uppb kap 1:1

Johannes var ensam på den grekiska ön Patmos. Tidpunkten är runt år 95 e.Kr.
Det är ca sextio år sedan Jesus dog och uppstod. Många av de som läser hans brev har själva varit med från början, och mött Jesus.

Två svåra förföljelser av de kristna har passerat, Jerusalems tempel är ödelagt och det är svåra omvälvningar.
Romarna inser att de kristna inte längre är en "judisk sekt", utan en egen sammanslutning, och de kräver nu deras tillbedjan av kejsaren.

Vi bläddrade igenom de 22 kapitlen. Vi kommer att möta talmystik, framtidsvisioner och framför allt uppmaningar till de kristna församlingarna att inte glömma sin första kärlek.

Det här kan bli kyrkopolitiskt intressant, med tanke på det kommande kyrkovalet och hur de olika grupperingarna vill profilera sig. Då behöver de alla studera just Johannes Uppenbarelsebok, tänker jag!

Johannes gravplats, Efesos.

Vem är Johannes?
Forskarna tvivlar på att det är lärjungen Johannes, eftersom textstilen är så annorlunda.

Naturligtvis har de fel, menar jag.

Jämför själv dina egna texter från ungdomsåren med dina vuxna texter med större erfarenhet och driv.

Det är också stor skillnad hur man skriver beroende av ämnet.
En ögonvittnesskildring har en stil, ett brev har en annan stil, och en dröm.. en vision.. en uppenbarelse kräver förstås en helt annan stil!

Han skriver om sig själv i tredje person, och intygar detta:

HAN SÄNDE SIN ÄNGEL OCH LÄT SIN TJÄNARE JOHANNES VETA DET, HAN SOM HAR VITTNAT OM GUDS ORD OCH JESU KRISTI VITTNESBÖRD, ALLT HAN HAR SETT. 

Johannes inleder ju sitt evangelium med orden:
- I begynnelsen var Ordet...

Johannes evangelium i Efesos!

Men vad betyder ordet "uppenbarelse"? Vad är motsatsen?
Vi kunskapade en stund kring detta.

- Visa, vision, förutse, framtid, förseglat...

Jag hade tagit med pedagogiskt materiel från garderoben... och sa nu till mina vänner:

- Nu blir det mörkt!

Och så hängde jag över dem sjalar, som täckte hela huvudet.

Detta är en sinnebild av att inte veta, men säkert längta, att vilja få större perspektiv än det hängande tygstycket ger. Jag lyfte av sjalarna.

- Avslöjad! Av-slöjad... Nu är det uppenbart vad ni ser!!

Det var alldeles tyst. Fjäll föll från ögonen... en insikt blev uppenbarad... Att uppenbara betyder avslöja!

Beslöjad.

Uppenbarelsetanken finns också i de icke-kristna religionerna, läser vi i Illustrerat Bibellexikon, men i kristendomen får det en ny mening och ett annat innehåll.

Denna grundläggande uppenbarelse är inte en produkt av någon religionshistorisk utveckling från lägre till högre och andligare former.
Nej, nu handlar det om att få full kunskap om Gud och hans rike!

Bibeln själv är ett skriftligt bevis och uttryck för Guds uppenbarelse.

Det börjar redan i Gamla Testamentet. Gud talar genom sina profeter. Vi slår upp Jesaja, kapitel 43:


INGEN GUD HAR BLIVIT TILL FÖRE MIG
INGEN SKALL KOMMA EFTER MIG.
JAG, JAG ÄR HERREN.
INGEN ANNAN ÄN JAG KAN GE RÄDDNING.

DET VAR JAG SOM FÖRUTSADE OCH FÖRKUNNADE,
INGEN FRÄMMANDE GUD IBLAND ER.

NI ÄR MINA VITTNEN, SÄGER HERREN.
JAG ÄR GUD.
OCKSÅ I FRAMTIDEN ÄR JAG DENSAMME. Jes 43:10-13.

Gud är densamme...

Gud vill tala klarspråk, om vem hen är, om människans situation, och hur vi kan leva som kristna idag. Dessa frågor ska vi ha med i vårt studium.

Vad är motsatsen till "uppenbarelse"?

- Fakta. Det vi kan se och ta på.
- Ja, och samtidigt finns det andra nivåer i oss som är lika sanna som fysisk fakta - till exempel våra drömmar! De kan förmedla en sanning, som förändrar vår insikt.

En uppenbarelse är i linje med drömmarna, men så mycket mer! Och det är bortom vår kontroll, med syfte att stärka oss, inte kontrollera oss.

Eller uttryckt så här: En uppenbarelse är en "inre fakta" om det som komma skall.

Uppenbar beslöjning.

Denna uppenbarelse är alltså inte en produkt av någon människas tänkande eller religiösa sökande. Nej, Gud själv har tagit bort täckelset, för att vi i Kristus ska få lära känna det som tidigare var okänt.

SALIG DEN SOM LÄSER UPP
OCH SALIGA DE SOM HÖR ORDEN I DENNA PROFETIA
OCH BEVARAR DET SOM STÅR SKRIVET I DEN.
TY STUNDEN ÄR NÄRA. 1:3.

Ja, här sitter vi i Carl Gustafs kyrka och är saliga... Du med, bäste bloggläsare, du är ju en digital medlem i vårt bibelstudium! Ärligt talat, i så fall är vi över hundra personer som tar del av detta!



Nu är inledningen klar. Här kommer brevets hälsning.

FRÅN JOHANNES TILL DE SJU FÖRSAMLINGARNA I ASIEN.
NÅD OCH FRID FRÅN HONOM SOM ÄR OCH SOM VAR OCH SOM KOMMER...

Här presenterar sig Gud med sitt namn.
Den som ÄR och som VAR och som KOMMER.

Minns du berättelsen om den brinnande busken?
Gud vill sända Mose till sitt folk, som är slavar i Egypten. Men han undrar:
- Vad är ditt namn?
Han kan ju inte bara komma och tala i en okänd Guds namn, utan trovärdighet.

GUD SADE DÅ TILL MOSE:
- JAG ÄR DEN JAG ÄR. SÅ SKALL DU SÄGA TILL ISRAELS BARN: "JAG ÄR" HAR SÄNT DIG.
2 Mosebok 3:14

Det var ju ett märkligt svar. Och ett märkligt namn!

Gud "heter" Jag Är...

Alla namn bär på en egenskap. Namnet avslöjar identiteten.
Gud är alltså den som är. Själva varat.
Det är det teologerna kallar för "ontologi" (inte onkologi - obs!). Gud är. Och ingenting finns utanför detta varande.

Vi är alla inneslutna i Guds närvaro.

Kristus närvarande.

... OCH FRÅN DE SJU ANDARNA FRAMFÖR HANS TRON,

OCH FRÅN JESUS KRISTUS,
DET TROVÄRDIGA VITTNET, DEN FÖRSTFÖDDE FRÅN DE DÖDA
OCH HÄRSKAREN ÖVER JORDENS KUNGAR. 1:4.

Talet 7 = fullheten.
Dessa sju församlingar får representera samtliga församlingar i området i nuvarande Turkiet, där författaren intog en ledande ställning inom kyrkan.

Ledande ställning.

Johannes hälsar med den klassiska kristna hälsningsfrasen:
- Nåd och frid!

Det har vi hört så många gånger att vi inte längre hör vad som sägs...

Vad är motsatsen?

- Nåd - onåd... dom... fördömelse... obehag.
- Frid - ofrid... oro... ångest... obehag.

Alltså, Guds ärende till människan - genom varje sekel, genom varje tidsepok, år och dagar - är just detta: Nåd och Frid.

Det är stort! Mycket stort! Här finns inget hot, ingen kontroll, ingen styrning, utan bara på djupet en önskan om att vi ska leva i nåd och frid.

Ty det är inte självklart... Vi sitter fast...

HAN SOM ÄLSKAR OSS
OCH HAR LÖST OSS FRÅN VÅRA SYNDER MED SITT BLOD...

Med sitt blod.

Gud älskar oss.
Det är ännu mycket mer än empati och medkännande... Guds kärlek är större än medlidandet!

Gud sänder muslimerna till oss för att vi skall vakna...
Några vänner i Sankta Klara kyrka i Stockholm har berättat så här:

- Ni svenskar förstår inte vilken skatt ni har i kristendomen! Ni fattar inte hur vi får kämpa för att Allah skall vara nöjd med oss. Vi har levt ett perfekt liv, med böner och vallfärd, ändå visste vi aldrig om guden var nöjd. Det var en ständig oro.

Jag ville inte höra om Jesus, men en dag gick jag in i kyrkan för jag frös...
Den f.d. muslimen sa vidare:

- Jag såg Jesus på korset där framme, och då plötsligt förstod jag att han hade dött för mina synder, med sitt blod... Det jag inte kunde göra inför Gud, det gjorde han fullkomligt... fattar ni det!?

- Nej, vi fattar nog inte... vi är hemmablinda... svarade jag.
- Nu har Jesus gett mig sån frid! Det är den jag berättar om för mina kompisar där ute på Sergels torg. Fattar du hur underbart det är!! Han har avslöjat hela hemligheten! Det är så uppenbart!

- Hm...

Kärlek till alla!

Detta är Guds plan med Sverige:
Gud ger oss Jesus Kristus tillbaka genom muslimerna! Och vi blir alla befriade från synden och får uppleva både NÅD och FRID genom Jesus!

Integrationen är inte bara politisk. Den är lika mycket andlig.

Nu är slöjan verkligen helt av, om ni tillåter att jag fortsätter använda Bibelns bild.
Vågar vi missionera tillsammans med våra nya tros-syskon? Har vi förstått vilken djup identitet vi har fått i Kristus?

Hör dessa stor-ord:

HAN HAR GJORT OSS TILL ETT KUNGADÖME,
TILL PRÄSTER ÅT SIN GUD OCH FADER,
HONOM TILLHÖR HÄRLIGHETEN OCH VÄLDET I EVIGHETERS EVIGHET, AMEN! 1:6.

Et kungarike av präster.

Betoningen ligger på ETT kungadöme, alltså en gemenskap.
Vilken roll har vi där? Jo, vi är präster... allihop!

Både Jesaja och Petrus talar om detta:

Jesaja kapitel 61 talar om Ett Nådens År, om hur de uråldriga ruinerna skall byggas upp, rättfärdighetens träd skall planteras och de förstörda städerna skall på nytt resas upp.
I denna visionen talas det också om att främlingar skall valla hjordarna åt er och att vingårdarna skall skötas av utlänningar.

Vi skall vara Guds tjänare och HERRENS PRÄSTER.

Här kan vi ana ett samspel och en integration med fredens förtecken, redan trehundra år innan Jesus kom. Hela kapitlet 61 är mycket intressant, men det får du läsa själv.
Även 2 Mosebok 19:6 talar om hela folket:

OCH NI SKALL VARA MIG ETT RIKE AV PRÄSTER OCH ETT HELIGT FOLK. 

Guds rike.

I Petrus första brev läser vi:

NÄR NI KOMMER TILL HONOM - DEN LEVANDE STENEN, RATAD AV MÄNNISKOR MED UTVALD AV GUD - DÅ BLIR OCKSÅ NI TILL LEVANDE STENAR I ETT ANDLIGT HUSBYGGE.

NI BLIR ETT HELIGT PRÄSTERSKAP OCH KAN FRAMBÄRA ANDLIGA OFFER, SOM GUD VILL TA EMOT, TACK VARE JESUS KRISTUS... 1 Petr brev 2:4-5.

Dopet är vår prästvigning.
Detta gäller oss alla! För mig tar detta udden av debatten om vem som får vigas till präst.

Dop-grav i Efesos!

Vad är då vår uppgift i detta kungadöme, och här och nu?

Att förkunna Guds storverk....

Nu avrundar vi vårt studium.

SE, HAN KOMMER MED MOLNEN, OCH VARJE ÖGA SKALL SE HONOM, OCKSÅ DE SOM HAR GENOMBORRAT HONOM,

OCH ALLA JORDENS STAMMAR SKALL BRISTA UT I KLAGAN FÖR HANS NAMNS SKULL.

JA, AMEN.

JAG ÄR A OCH O, SÄGER HERREN GUD, HAN SOM VAR OCH SOM KOMMER, ALLHÄRSKAREN.

När Jesus kommer tillbaka, vilket också Koranen talar om, blir det både till glädje för dem som väntat på Honom, och skräck för dem som hånat och föraktat honom.

Ordet Amen betyder = sannerligen. Ja, det är sant.
Denna dagen har vi ännu inte sett, men vi vet att vi idag är en dag närmare Jesu återkomst än vad vi var igår.

Ljuset är uppenbarat!

Till sist:

Jesus är A och O, alfa och omega. Det är det grekiska alfabetets första och sista bokstav.

På svenska skulle vi säga att Jesus är A och Ö!

Han är början och slutet. Jesus fanns till före världens skapelse och hans finns till ända in i slutet.
Det är värt att lära känna honom... är väl det minsta man kan säga!

Och, som en ödmjuk slutkläm på tal om bokstäver:
Det är min tröst att Jesus också har en "bokstavskombination"... för det betyder att han på ett särskilt sätt innesluter alla som har ADHD... eller andra diagnoser! Särskild kärlek till er!!

Vi är alla omslutna av hans A och O!


Uppenbara hälsningar från eder bibelstudieledare
Helene F Sturefelt,

- som fotograferade på tågstationen i Karlshamn samt i Efesos i Turkiet.
- och som en gång blev avslöjad... av Guds kärlek.

Djupt tacksam.