torsdag 29 oktober 2020
GUDS VISHET och GREKERNAS 1 Kor 1:19
onsdag 28 oktober 2020
OFRI YTTRANDEFRIHET Hån eller humor?
tisdag 27 oktober 2020
ANDLIGA SÅNGER - Saknad och sorg
måndag 26 oktober 2020
LEVA TILLSAMMANS - Avvisad
PREDIKAN över Matteus 13:53-57, årg III - 20:e Tref, 25
okt 2020
MÖLLEBACKEN ”Att leva tillsammans” – ATT BLI AVVISAD
I FADERNS OCH SONENS…. Herre, öppna våra hjärtan för
ditt ord, öppna ditt ord för våra hjärtan… och tala uppmuntran och förmaning,
tröst och varning… och låt inte ordet vända tillbaka förrän det har verkat såsom Du vill.
Rubriken denna söndag är ”Att leva tillsammans” där
evangeliet handlar om när Jesus blir avvisad som profet i sin egen hemstad.
Det lilla obehagliga ordet ”avvisad” blir temat för
predikan.
Vi börjar hemma i vardagsrummet.
Hon kom just hem från sin första lektion på
musikskolan. Stolt tog hon fram klarinetten och ville gärna visa vad hon hade
lärt sig. Hon justerade rörbladet och fick fram flera toner som lät riktigt bra,
men de sista var gälla som skriket hos en uppjagad höna…
Hennes pappa var trött efter en lång arbetsdag och
stod inte ut. Mamman försökte vara diplomatisk och föreslog att hon skulle
spela i rummet intill. Flickan försökte hejda sina tårar, men det gick inte så
bra. Hon fortsatte träna några veckor till, men sedan lämnade hon tillbaka
klarinetten.
I hela sitt vuxna liv bar hon med sig denna mörka
känsla av att vara avvisad…
Vi vet att familjer ofta är mindre toleranta mot sina
egna än mot utomstående. Om det hade varit grannflickan som försökt spela, så
hade de nog inte sagt så.
Och man kan lättare ta till sig vad andra säger än de egna familje-medlemmarna, eller hur?
Med Jesus var det säkert annorlunda, tänker vi, han
var ju Guds son!
Han måtte väl ha blivit mottagen med största respekt av
sin egen familj och i sin egen hemstad?
Nej, den vanliga mänskopsykologin gällde även här. Han blev ifrågasatt. Jesus var inget undantag. Han var och är en av oss.
Johannes säger ju om Jesus att Han kom till det som var hans men hans egna tog inte emot honom. Joh 1:11.
Jesus undervisade den här dagen i sin hemstad, men där
var han ju Josefs grabb, visserligen vuxen, och hans syskon bodde i Nasaret fortfarande.
De häpnade och sa ifrågasättande:
- Varifrån kommer den mannens visdom och underverk?
Med fel perspektiv kan vi inte förstå. Är man för nära,
blir det för vardagligt, är man för långt bort, blir distansen för stor och
Jesus blir en i mängden av goda lärare.
Det krävs en särskild sorts lyhördhet för att höra det
stora i det som är nära. Men mänskorna i Nasaret hade inte den förmågan. Det är
nästan så att man känner Jante-lagen sticka upp här… Tro inte att du är förmer
än oss!
Matteus berättar om denna episod efter det att Jesus gett en rad liknelser om Guds rike. Det blir till en kraftfull varning till alla som trodde att Jesus gav lättfattliga lektioner om livet, moralen och andligheten utan växt och motstånd…
Det Jesus säger är alltid alarmerande, explosivt och
farligt eftersom den vanliga ordningen ifrågasätts. Vid ett annat tillfälle
ifrågasatte han ju vem som egentligen var hans mor, systrar och bröder (Markus
3:31) med svaret:
- Den som gör min himmelske Faders vilja är min
bror, syster och mor.
Jesus spelar en helt ny melodi, men klarinettens toner
passar inte. Det vore bättre om också han gick till ett annat rum och spelade
sina gälla toner… eller i en annan stad.
Av-visad. Oförstådd. Misstrodd.
Tillbaka till familjelivet. Hur många gånger har vi
väl inte sårat varandra då vi inte haft tid att lyssna? Stressen har tagit
tålamodet ifrån oss, och så blir en bagatell till ett livslångt sår, som sätter
sig så djupt.
Vad ska vi göra med dessa känslor? Vad var det som var
fel? Vem var fel? Hur länge ska det förfölja oss? Förbaskade klarinett!
Vad gör Gud Fader när han ser Jesus bli avvisad? Jo,
han låter honom vara kvar i kärlekens blick – Jesus som är utstrålningen av
Guds egen härlighet.
Så är det också med dig; oavsett vad som har hänt, så
har du hela tiden varit kvar i Guds kärleksfulla blick; för att du försökte och
ville så väl…! Herren känner ditt hjärta, och även deras som i oförstånd inte
visste bättre.
Avvisande av Jesus i Nasaret förebådar även
upptrappningen av motståndet. Alla vill veta sanningen, men få tål att höra
den…
- Han var i världen och världen hade blivit till
genom honom, men världen kände honom inte. (Joh 1:10).
Folket, översteprästerna och de romerska soldaterna
bestred hans profetiska röst och botande förmåga. När man tror sin makt vara
hotad, då blir man rädd och slår tillbaka. Var det ingen som såg eller hörde
vad Jesus faktiskt sa?
Vi tar en vända till Göteborg. Just nu finns där en
grupp vänner som kallar sig HOPE FOR THIS NATION.
De träffas varje måndag och lovsjunger Herren i
största glädje. Ordets kraft är stor, och på helgerna går de ut på gator och
torg och pratar med folk. Ofta frågar de så här?
- Har du ont någonstans? Får vi be för dig?
Och så gör de det, på studs. Och Jesus är där och helar
och läker!
De får underbara samtal och Guds Ande leder människor
till frälsning. Visst möter de tvivel och spe, men många är nyfikna och vill
testa bönens kraft.
Detta drömmer jag om att vi också skulle göra i
Karlskrona…
Sättet som Jesus gav sitt liv på vid Golgata och det
faktum att han uppstod igen, förändrade hans närmaste familj. Maria såg och
trodde, många av hans släktingar blev stora ledare i den tidiga kyrkan; störst
av dem var Jakob i Jerusalem.
De som tycktes vara oemottagliga för budskapet blev
helt förändrade av Guds kärleks makt.
Men vi måste se upp för de falska profeterna, och i
vår tid är det gott om dem. Bara för att människor blir förargade över vad man
säger, innebär inte det, att det är sant det man kommer med. Det kan lika gärna
innebära att man pratar strunt! Då blir andra förargade, med rätta.
Och tvärtom: Om det finns tecken på att Gud är verksam, och man
ändå blir avvisad, så har man inte blivit fråntagen Guds välsignelse och man är
inte inne på fel spår. Bara fortsätt! Som de gör i Göteborg!
Nu avslutar vi predikan med att konstatera att ett
avvisande märkligt nog kan tjäna som uppmuntran. Kanske flickan tänkte:
- Jag ska minsann visa dem!
Eller i familjelivet och i församlingslivet:
- Om nytt liv ska kunna utvecklas så är det
ofrånkomligt att de som investerat mycket i det gamla sättet att leva, blir
förargade när det nya kommer. Gud kör aldrig gamla repriser.
Herren säger alltid:
- Se, jag gör allting nytt!
Vi ska minsann visa dem att det går!
Hebreerbrevet svarar med ett enda långt jubel:
NU, VID DENNA
TIDENS SLUT, HAR GUD TALAT TILL OSS GENOM SIN SON, SOM HAN HAR INSATT TILL ATT
ÄRVA ALLTING LIKSOM HAN OCKSÅ HAR SKAPAT VÄRLDEN GENOM HONOM,
OCH HAN, SOM ÄR UTSTRÅLNINGEN AV GUDS HÄRLIGHET OCH EN
AVBILD AV HANS VÄSEN, OCH SOM BÄR UPP ALLT MED KRAFTEN I SITT ORD, HAR RENAT
OSS FRÅN SYNDEN OCH SITTER PÅ MAJESTÄTETS HÖGRA SIDA I HÖJDEN!
Låt oss be:
Tack käre himmelske Fader, att DU aldrig avvisar oss. Tack att Du ser vår
längtan att får höra till. Förlåt oss när vi inte ser varandra, när våra
familjer blir ett slagfält och församlingen en arena för splittring.
Jesus, kom nu till oss… upprätta oss med din
förnyelse. Med tomma händer står vi här och ber att du skall fylla oss med nya,
friska melodier... Ge oss mod att våga leva. Amen.
PSALM 785 – Ge oss mod att våga leva.