Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

torsdag 29 december 2011

BLÅ PORT och NYÅRS-VÄLSIGNELSE

Blå Port som monumental stendörr. 

En blåmålad dörr har gett namn åt en hel stadsdel i Karlskrona på 1600-talet.
Blå Port är ett begrepp som lever än idag, och i höstas gjordes ett monument i sten för att markera den gamla krogdörrens plats.

Jag gick hem från stan idag.
Dagen övergick i skymning. Just lagom till "blå timmen" stod jag framför stenporten Blå Port.

Blå timmen öppnar Blå Port...

Med några sköna vinklar vill jag ge dig lite foto-njutning, tillsammans med en välsignelse, hämtad ur boken "Legender och välsignelser" (sammanställd av Reftare, Arguments Förlag).

Den keltiska andligheten ger god eftersmak.

I årets sista skälvande timmar behövs goda ord, i övergången till det nya 2012.


Ge plats för det nya.


LJUSETS, REGNETS OCH JORDENS VÄLSIGNELSE - vid Blå Port:

MÅ LJUSETS VÄLSIGNELSE VARA ÖVER DIG
 - LJUS RUNTOMKRING OCH LJUS INOM DIG.

MÅ VÄLSIGNAT SOLLJUS SKINA PÅ DIG
SOM EN STOR, VARM LÄGERELD,

SÅ ATT FRÄMLIGAR OCH VÄNNER KAN VÄRMA SIG I DIN NÄRHET.

OCH MÅ LJUSET SKINA I DINA ÖGON,
LIKT STEARINLJUSET PÅ FÖNSTERBRÄDET
SOM VÄLKOMNAR VANDRAREN IN FRÅN STORMEN.

Kom in.


MÅ REGNETS VÄLSIGNELSE VARA ÖVER DIG.

MÅ REGNET FALLA ÖVER DIN ANDE,
TVÄTTA DEN REN OCH LÄMNA EN DROPPE,

DÄR HIMLENS FÄRG KAN ÅTERSPEGLAS
 - OCH KANSKE IBLAND EN STJÄRNA.



Blå Blues.


MÅ JORDENS VÄLSIGNESLE VARA ÖVER DIG.

MÅ JORDEN UNDER DINA FÖTTER VARA MJUK
NÄR DU VANDRAR LÄNGS VÄGEN.

MÅ JORDEN UNDER DIG VARA MJUK
NÄR DU LÄGGER DIG TILL VILA EFTER EN HÅRD DAG.


Ja!


OCH MÅ JORDEN VARA MJUK OVANFÖR DIG
NÄR DU EN GÅNG VILAR UNDER DEN.

MÅ DEN VARA SÅ MJUK ATT DIN SJÄL SNABBT LÄMNAR DEN,
PÅ SIN FÄRD HEM TILL GUD.



Himlaspegel och nymåne.

MÅ GUD VÄLSIGNA DIG, OCH VÄLSIGNA DIG RIKLIGT.

Helene Sturefelt
- vinklade hälsningar med gudomlig lyster.

ABRAHAMS BARN VID KRUBBAN

Krubban hemma hos mig.

Hur ska man berätta om julens budskap bland barn med olika religiös tillhörighet?

Några av er känner kanske till denna modell, men den är värt att lyfta fram igen.
I Rinkeby arbetar man sedan 1990-talet på ett intressant sätt, där pedagogiken utgår från ABRAHAMS BARN, alltså med judisk, kristen och muslimsk infallsvinkel. 

Eldsjälen och läraren Dorothea Rosenblad sökte efter sammanbindande faktorer i olika kulturer, som alla barn kunde känna igen sig i.

Biblioteket fick bli den neutrala platsen där krubban byggdes upp.
Ängeln Gabriel är en central gestalt som alla känner igen.

Är alla på plats?

Elisabet Mattizon Armgaard är pedagog i Sigtunastifelsen och programsekreterare.
- Det är först när vi ser att vi är mera lika, än olika, som man kan tala respektfullt om de olikheter som finns, säger hon, och fortsätter:
- Vårt mål är inte synkretsim. Vi är tydliga med var vi själva står.

I Koranen berättas det i Sura 3:40 på följande sätt:

"Än när änglarna sade: Maria, Gud bebådar dig förvisso ett ord från sig. Hans namn skall vara Jesus Kristus, Marias son, ärad både i detta och i det tillkommande livet, en av dem som få komma Gud nära."

Här finns likheter med Bibeln.
Dock står det ingenting om Josef, ingenting om Helig Ande, men Gud skapar:

"Gud skapar vad han vill, när han beslutar en sak säger han blott: Varde! till den, och så varder det."
Sura 3:42, som fortsätter:
" Och han skall lära honom skriften, visheten, tora och evangelium..."

Jag känner igen Skaparguden.
Det står ingenting om någon tidsangiven skattskrivning, inte heller om Betlehem eller stallet.
Så här berättar Koranen:

"Så vart hon havande och drog sig undan till ett avsides ställe.
Och födslovåndan tvang henne att taga sin tillflykt till palmens stam...
.. och Herren lät en bäck rinna nedanför henne.
Skaka på palmens stam, så faller det mogna, färska dadlar ned över dig".
SURA 19:22-25

En oas.

När detta berättas i Rinkeby, kan barnen se likheterna Och olikheterna. Samtalet kan börja.
Sedan får de arbeta med att skriva och berätta, både om sin egen tradition och den andres.
Just därför sitter jag med Koranen uppslagen ikväll...

Vid stallet i Rinkeby har man placerat en palm och en källa... och Maria tar av sig skorna innan hon går in i stallet...

Och jag ser nu kopplingen till varför vi har dadlar i fruktfatet under julen!

Från religionsdialogen här i stan känner jag nu igen det märkliga att Koranen låter Jesus kunna tala redan i vaggan!
Fler citat ur Sura 19:30-34: Jesusbarnet säger:

"Jag är förvisso Guds tjänare, han har givit mig skriften och gjort mig till profet.
Han har ock givit mig sin välsignelse, var jag än månde vara, och ålagt mig bönen och allmosan, så länge jag lever...
Frid över den dag jag föddes, den dag jag dör och den dag jag varder uppväckt till liv!"

Den sista versen är mycket fin!
Tänk om vi kunde fokusera på detta!
Och det tror jag de muslimer gör som hos oss har deltagit med skolan i våra kyrkor.

Det "enda" som skiljer är att Bibeln säger att Jesus är Sann Gud och Sann Människa - - -
Och då kommer vi in på de stora frågorna som Försoning med mera, men det tar vi inte nu.

Vidgade perspektiv.

Så här långt känns det bra.
Men.
Det svåra är när det kulturella vuxenperspektivet kommer in... när demokrati och yttrandefrihet möter en så stor respekt kring religionen att muslimen inte ens får diskutera och ifrågasätta sina grundtexter.

Just nu pågår en debatt där konstnärer känner sig bakbundna i sitt konstnärliga utövande, p g a rädsla för extrema islamistiska grupper.

Hur möter vi detta?
Rädsla är aldrig en framkomlig väg. Inte heller aningslös provokation.
Radion sänder en debatt där två motiv ställs mot varandra:
- Fotograf Elisabet Olssons utställning "Ecce Homo" contra Lars Wilks Muhammed- rondellhundar.
Jag hade helst sluppit se båda...

Är detta demokratins nödvändighet: att man ska kunna visa "allt"?

Ibland missar man respekten - både från kristet håll och muslimskt.
Jag önskar att alla politiska partier vågade diskutera detta - lämna inte frågan bara till ett visst en-frågeparti!!
Det är inte islamofobi att vara kritisk.
Men många välmenande svenskar är livrädda att yttra sig om religion över huvud taget! Det är fobi, menar jag.

Gör som barnen. De har ingen religionsfobi! Det pratar enkelt med varann utan baktankar.
Låt Rinkeby-modellen komma in i det politiska religionssamtalet också.

Våga närma dig. Utan fobi.

Ta en söt dadel och ät. Men ta vara på kärnan...
... och drick ur Livets källa...

Helene Sturefelt
- pedagog, som gärna lär mer om Abrahams-modellen.

onsdag 28 december 2011

FUL-KLAPPAR

Är toppen nådd?

Det blev fel.
Man gjorde sitt bästa. Tänkte ut det så bra det gick.
Men de hade redan allt.

Jästa, dästa.
Övermätta, övermåttan överfulla, fullproppade så att proppen gick, och klappen gick till loppisen...

Jultomten slängde sin tomteluva och gick arg därifrån.
- Vad ska allt det här tjäna till egentligen?!

Över-materialiserade svenskar.
Andligt tafatta.

HAN KOMMER, FÖLJD AV FRID OCH HOPP
DE VILLADE ATT SÖKA OPP, OCH HJÄLPA DE ELÄNDA.
VÄRMA, NÄRMA
TILL VARANDRA, DEM SOM VANDRA KÄRLEKSLÖSA
OCH UR USLA BRUNNAR ÖSA.

Ser inte pyntet.

Alla de julklappar som ingen ville ha, kallas för FUL-KLAPPAR och säljs ut på Blocket och andra digitala loppissajter.

- Det är väl bättre att man säljer dem vidare än att man stoppar undan dem, och de ligger där och samlar damm?
Visst.
Det ligger någonting i det. Låt varorna rulla. Hjul-klappar!
Låt grejerna komma dit där de uppskattas.

Ändå blir jag ledsen.
Gåvan som blir ratad. Presenten som inte blev mottagen.
Julklappen som blev Fulklappen.

Till slut blir man ju rädd för att ge.
Då slipper man göra någon besviken... Känner du igen dig?

Om gåvan blir ratad, blir även givaren det?

Så kan man sitta där i sin rädda individuella ensamhet och längta efter en gemenskap som är bortköpt, utköpt och utrealiserad.
Det enkla givandet är bortrationaliserat eller upphottat med galor...

Mer glitter!

HAN SJÄLV VÅR HERDE VARA VILL
ATT VI MÅ HONOM HÖRA TILL, OCH HONOM EFTERFÖLJA.
NÖJDA, HÖJDA
ÖVER TIDEN OCH I FRIDEN AV HANS RIKE
EN GÅNG VARDA HONOM LIKE.

Nej, kom inte dragande med Gud nu igen!
Jag har inte bett om att Gud ska störa mig i mitt liv. Jag har inte bett om att han skall födas till jorden och sedan dö på ett kors! Det är inte mitt fel. Låt mig vara!

Detta är väl det värsta ratandet man kan tänka sig.

"Säljes billigt på Blocket: En Gud på besök" - jag har redan en, och det är jag själv, ha ha.
Skrattade egoisten och svalde klumpen i halsen som ofta gjorde sig påmind.

Johannes skriver från sitt "örn-perspektiv":
- Gud kom till det som var hans. Men hans egna tog inte emot honom.
Joh 1:11.

Där är ju Guds hus!
Tyska kyrkan, Karlskrona.

Hela julen blir meningslös för mig utan Guds närhet.
Samtidigt blir varenda liten julklapp dyrbar när jag ser hjärtat bakom...

Mellandagsrean pågår för fullt. Det går så fort att livet kör om sig själv - framifrån...
- Vi säljer ut redan före jul!
Shop til you drop.

Och så ligger man där på trottoaren med för tunga reakassar, med ett övertrasserat konto och ångest på banken.
Droppad, stoppad.
Ner i säcken, nu på fläcken till akuten. Fort, innan du blir skjuten - i sank av ha-begär och dåligt samvete.

- The Bottom is nådd, som Timbuktu sjunger.

Granen vaktar Rådhuset.

Men det här är bra:

MATKASSEN SOM UTROTAR HUNGER.
Svenska kyrkans matkasse levererar inga varor hem till din dörr.
Istället får utsatta människor i 150 länder utbildning, brunnar och en möjlighet att äta sig mätta.
Sms:a Matkasse till 72950 och skänk 50 kr.

Detta sms har gjort mig glad hela dagen!
Läs mer på matkasse.svenskakyrkan.se

FÖRKUNNA OSS SIN FADERS RÅD
OCH SÖTMAN AV EN EVIG NÅD, I SORGEKALKEN BLANDA.
STRIDA, LIDA
DÖDENS SMÄRTA, ATT VÅRT HJÄRTA FRID MÅ VINNA,
OCH EN ÖPPNAD HIMMEL FINNA!

Döda inte givandets glädje.
Ta inte bort mottagandets glädje.
Låt det vara Kul-klappar!

Avstå, avslå!
Allt det myckna, sönderstyckna överflödet.

- Men åt alla dem som tog emot Honom, gav han makt att bli Guds barn!

Här är ju den gemenskap jag längtar efter!
Fokusbyte - mot den öppna himmelen.
Tack Jesus Kristus, Du min Fridsfurste.

Textförfattare Helene Sturefelt, tillsammans med Johan Olof Wallin - psalm 119.

Balans.

tisdag 27 december 2011

CHRISTER PETERS fyller 50 år

35 år på scenen - 50 år på benen.

Så roligt att få gå på kalas!
Christer Peters är en av mina första vänner här. Han visade oss vägen till prästgården, han var med när vi introducerade "Kärlekens Lov" för vigsellöftenas förnyelse och Christer är den som ofta skickat iväg ett sms med en hälsning mitt i vardagen.

En fin kompis - både "bakom kulisserna" OCH framför ridån!

Helene ger Christer sin "nidvisa" med ukulele-sång.

För er som inte känner Christer kan jag berätta att han varit lärare och flera av hans teaterelever har blivit präster!
En god skola! Med träning att stå inför folk och läsa av stämningar.
Han spelar på ålderdomshem, gör revyer och har sjungit med många folkkära artister i våra folkparker.
En lokal kändis från Lyckeby, känd i stora delar av södra Sverige.
Varm röst, varm humor och en varm barnatro bakom skrattet.
Idag fyller han år.
Här kommer en kavalkad av kalasbilder från festen i Kungsmarkskyrkan, med hyllningssången till Christer.

Revy-gänget uppvaktar.

Blinka lilla STJÄRNA där
CHRISTER PETERS är ju här!
FJÄRRAN lockar du min syn
Missa inte spex och REVY-N!
Amatörteaterman - gläder många, det gör han!

Med en enkel tulipan...

BLINKA bort en liten tår
Christer fyller 50 år
Nästa halva sekel LOCKAR, med
mer musik och nya Kock-ar
 ( - men MARIANNE KOCK är väl bra?)
Sladdar med ampèr och volt,
helst i par med Annica Stolt-Z!

Annica Stoltz överlämnar tulipaner till peruk-Christer.
Mamma Sonja vid sidan om.

Marknad med parad vi ser,
skrattar, skojar - folket ler.
Vi klär ut dig till en fru
CLEOPATRA blir du nu!
Man ska vara den man är!
Därför har vi DIG så kär.

Är det ett svart marsvin han har på huvudet?

Texter skrivs och noter trycks.
Häcklar fattigdom och lyx.
Du kan spela för de gamla.
Ock i KYRKAN du oss samla´
Blinka lilla BILEN där
Kors och tvärs du kör och "fär"!

Vem är "kändast"....?!

Christers mamma SONJA finns
som talangfull skåde-kvinns!
Lik en DIAMANT i skyn
Christer kändast är i byn!
Nu jag slutar visan här:
Läs hans BOK  - det är värt allt besvär!

216 sidor lokal revy-historia.

GRATTIS PÅ 50-årsdagen!

Men vad ska du göra av alla blommor...?
Öppna blomsteraffär?
"Det är en ros utsprungen..."

Helene Sturefelt
- vän och kalasfirare.

Här är en filmsnutt från SvT Play!


måndag 26 december 2011

LYDA - LIDA - LEDA

Annandagens vittnen...

Det är Annandag Jul - och den heliga MELLANDAGSREAN´s start, då vi säljer ut kristendomen billigt...
Nej, nu blandade jag ihop reklambladen med evangelieboken, förlåt.

Att fira dödsdagar är en äldre sed än att fira födelsedagar inom kristendomen.
Därför är Annandag Jul´s tema "Martyrerna" äldre än att fira Jesu födelse på Julafton/juldagen.

När jag var ung (!) tyckte jag det var så konstigt att man läste blodiga texter i kyrkan om förföljelse, när man just hade hängt på glittret i julgranen och tänt alla stjärnor.
Fast julgranskulorna var ju röda... fanns det ett samband?

Darrar, dinglar och skakar.

Den som inte hunnit med att gå till kyrkan och fira jul - för att man stått vid spisen och servat alla gäster med julmat - blir förvånad över detta tvära kast; från krubban till korset, mot himlen - för oss alla.

Med åren har jag lärt mig uppskatta Annandag Jul allt mer. Denna dag är ett slags korrektiv till ett alltför glättigt julfirande, utan solidarietet med en värld som lider av orättvisor.

Är det farligt att lida? Men då utgår jag från vår välmående tillvaro.
Är det skadligt att möta motstånd?
Är det inte så att, rätt hanterat, en kris leder till utveckling?

Motstånd.

Någon har kallat oss svenskar för "trygghetsnarkomaner" där allt skall vara tillrättalagt.
Ja, från en viss vinkel är vi lättstötta och talar allt oftare om att vi blivit "kränkta"....
Det är en kraftig anklagelse!
... som inte alltid har täckning i verkligheten.

Jag tror nämligen att det är både bra och nödvändigt att möta motstånd ibland.
Lider vi, välmående svenskar, för vår kristna tro här hemma?
Nej.
Eller? Jo...

När vi blir ifrågasatta av ateister, religionskritiker och Skolverket.. då tvingas vi söka våra rötter - Gud själv, och vår innersta övertygelse.
Och det är bra.
I motvind blir stammen stark...

Det friska är kvar.

(Återigen har en storm drabbat landet - mellansverige - i natt. Denna gång fick stormen namnet Dagmar... Strömlöst, skadade hus, inställda tåg... Tack och lov inga människor skadade.).

Lyda - Lida - Leda.
Tre ord i Annandag Juls predikan.

Så var det för Stefanos. Idag har vi läst om honom i Apostlagärningarna kapitel 6:8-15.

"Han var fylld av nåd och kraft och gjorde stora under bland folket".

Så bra!
Varför slog då avundsjukan till så att man skickade falska angivare i hans väg, för att få honom dömd?
- Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa. 8:e budet.

Fridsfursten väcker hat och strid.

Och det är detta som retar så många - att någon påstår att vi lever fel och att himlaporten är stängd för alla synder...
Gud är Helig - och vill skilja oss från synden - från förtal, skvaller, skitsnack, mobbing och miljöförstörande livsstil - för att vi istället skall leva i hans närhet.

Om alternativet "att omvända sig" kostar för mycket prestige, då är det lättare att välja aggressionens modell: att tysta sanningen.
Det är bara det att det kostar ännu mer, samlar ännu mer "dålig karma", och ökar bitterheten.

Tala. Eller tiga?

Vad skulle Stefanos göra? Avsäga sig sin tro?
- Jag skojade bara...

Mobben stod där med stenar i händerna, beredda att gå till attack.
För att han var kristen... vän med Jesus... Kristuslik...

"Alla gav akt på Stefanos, och tyckte då att hans ansikte var som en ängels..."

En Ängel!!

Skogen talar, vittnar.

Vill du ha en adrenalinkick?
Bry dig inte om mellandagsrean... och strunta i bergsklättringen på Kullaberg -  berätta istället för dem du möter:
- Jag är kristen - - -

Jag vill så gärna lyda den sanning jag hör Jesus säga i evangelierna.
Ja, jag är beredd att lida för denna sanning.
Ja, jag vill gärna, tillsammans med församlingen, leda dem jag möter fram till sanningen.
Det dyrköpta evangeliet.

Bruten. Men inte knäckt.

Vad hände med Stefanos?

Innan han släpades iväg, höll han en fantastisk predikan som förklarade hur hela Gamla Testamentet pekar fram emot Jesus och hur Han fullkomnar hela lagen.

- Jag ser himlen öppen och Mänskosonen stå på Guds högra sida.
Stenarna haglade...
- Herre Jesus Kristus, tag emot min ande.
Han föll...
- Herre, ställ dem inte till svars för denna synd.
Med de orden dog han.

Martyr. Vittne. För Guds sanning.

Tag  emot mig.

Men allt lidande är inte Kristus-lidande.
Mycket drar vi, med rätta, på oss för vår dumhets skull, eller för vårt högmods skull.
Det ena måste skiljas från det andra.

Ikväll ber jag för för Nigeria, ett land delat mellan kristna och muslimer.
Jag ber om fred och samförstånd, om att kärlekens makt skall tala högre än vapnens.

Jag ber för de fredliga demonstrationerna i Indien, i protest mot landets korrumption, i Gandhis anda.

Herre, tack att Du aldrig för oss dit, där Din Nåd inte kan nå oss... Amen.

Helene Sturefelt,
- storm-hälsningar från Gullberna Parks bokskog.

söndag 25 december 2011

O HELGA NATT

Inkarnationen.

"Var hälsad sköna morgonstund"!
Det är juldagsmorgon.
Antingen har du sett TV-gudstjänsterna från Motala, med mina vänner i församlingen där uppe, eller så har du besökt en kyrka IRL - In Real Life, eller i IVL = I Verkliga Livet.
Eller så kanske du har loggat in här.

I så fall skall du inte gå lottlös. Här följer ett utdrag ur predikan kring Adams Julsång O HELGA NATT.
Detta är den i särklass starkaste sången jag kan höra!
Den säger mig allt.

Så här lät det i Fredrikskyrkan, på julbönen och på julottan:

Morgonljus i sakristian.

O HELGA NATT, O HELGA STUND FÖR VÄRLDEN,
DÅ GUDAMÄNSKAN TILL JORDEN STEG NED.

Stunden är helgad, helig och hel, ja helt avskild för ett enastående genombrott, rakt in i tid och rum.

Vi vill ju att Gud skall vara oss nära - men inte bli en "simpel" människa som vi.
Vi vill att Gud skall vara upphöjd - men inte så långt bort att vi inte kan få kontak.

Gud väljer att ikläda sig en mänsklig kropp - men inte med beteckningen "simpel" - en människa kan aldrig vara simpel! Tvärtom!
Underbart är vi skapade!
Därför kallar Jesus sig själv för självaste Mänskosonen, och visar vilket oändligt mänskovärde vi har.

Jesus Kristus blir såsom Gud har tänkt vi skulle vara... så att vi kan bli den reparerade avbilden, som reflekterar hans ljus, genom våra sprickor...

Bländad av skuggan.

FÖR ATT FÖRSONA VÄRLDENS BROTT OCH SYNDER,
FÖR OSS HAN DÖDENS SMÄRTA LED.

Jesus försonar våra synder - hur är det möjligt?
Vid vårt altare ser vi krubbans gestalter snidade, i guld. Strax under är det svarta krucifixet, med Jesus på korset.
Från krubban till korset - vidare till himmelen!
För oss, och med oss.

För att bryta med alla som vill ta offerrollen på sig - eller rent av försöker blidka Gud med sin egen förträfflighet - tar Gud själv på sig offerrollen.
Vi känner igen orden att Jesus är "Guds lamm som tar bort världens alla synder" - och jag funderar på om det är därför han föds bland djuren... i ett vindskydd där lammen och deras herdar sökt lä?

Här finns en stor hemlighet förborgad...

Från krubban till korset.

OCH HOPPETS STRÅLE GÅR IGENOM VÄRLDEN
OCH LJUSET SKIMRAR ÖVER LAND OCH HAV.

Gud är ljus. Gud är energi.
Och det strålar och lyser från det enkla stallet.
Om nu Herren Gud valde att bli människa - inkarnerad i Jesus - då kan Guds strålglans få lysa även över dig, så att du också börjar tindra... med livslust från himlen!

Den strålande ljuskronan. Fredrikskyrkan.

FOLK! FALL NU NEDER,
OCH HÄLSA GLATT DIN FRIHET
O, HELGA NATT, SOM FRÄLSNING ÅT OSS GAV.

Här förmedlar textförfattaren ett evangeliskt allvar, att "falla ned".
Inför vad då?
- Jag tänker inte böja knä inför det jag inte känner till, kanske någon tänker.
(Och jag tänker på hur lurad jag blev av Transcendental Meditation på 70-talet, där initieringsriten var att böja knä inför de hinduiska mästarna... !) (Aldrig!).

Jag böjer mig över huvud taget inte inför någon/något!
- Jag vill definitivt inte vara underkastad! kanske någon annan tänker.

Men vänta nu, skall jag "falla ned" inför den som kan ge mig frihet?
Det är en annan sak...

I sina armar. Varandras...

TY FRÄLSAR´N KROSSAT VÅRA TUNGA BOJOR,
VÅR JORD ÄR FRI, HIMLEN NU ÖPPEN ÄR.

Kära vänner, den Gud som Bibeln presenterar är den Älskande Guden, som befriar oss från den rädsla som driver oss att handla destruktivt.

UTI EN SLAV DU SER EN ÄLSKAD BRODER,
OCH SE, DEN OVÄN SKALL BLI DIG SÅ KÄR.

Det har hänt, även i krigsdagar, att stridande män har lagt ned vapen denna enda natt - Julnatten - och upptäckt att de trots allt är bröder...
Tvärs över taggtråd och skyttegravar har freden från Fridsfursten släckt hatet.

Det har hänt. Det kan hända igen. Det skall hända igen!

Krossa bojorna.

FRÅN HIMLEN BRAGTE FRÄLSAREN OSS FRIDEN,
FÖR OSS HAN NEDSTEG I SIN STILLA GRAV.

Jesus steg sedan ned i sin grav, för att vi skall slippa alla dessa skyttegravar!
Och min tanke och bön går till strävan efter fred och demokrati i Mellanöstern, i Syrien, där Quirinius en gång var ståthållare...

Sången talar om att ära Gud!
Vi är så trötta på att sjunga falska lovsånger till idoler, politiker och idrottsstjärnor som bara vill ha vår uppmärksamhet för sin egen skull...

Nej, här talas det om hjärtats fokus på den Gud som skapat universum - i ständig expansion - den Gud som kommer oss mänskligt nära och den Gud som älskar oss tillbaka till sig... i en försoning utan gräns, varken i tiden eller rummet.

Fredsfursten.
Gå ut och förkunna!

FOLK, FALL NU NEDER
OCH HÄLSA GLATT DIN FRIHET!
O, HELGA NATT, DU FRÄLSNING ÅT OSS GAV.

Ja, Herre, inför Dig - som är Ljus - vill jag gärna böja mina knän.
Inför Dig - som är Kärlek - vill jag gärna ge mitt hjärtas gensvar.
Inför Dig - som är mäktig att upprätta varje fallen människa - vill jag höja mina armar i lovsång!

Inför Dig - som kan försona mörker och hat - ger jag nu hela mitt jag, och hälsar glatt min frihet.
Med rak rygg och eget ansvar.

Helene Sturefelt,
komminister.


Väl hemma i soffan, vid radion, hör jag en dålig nyhet:
- Kyrkor i norra Nigeria är bombade av en islamistisk sekt som vill se strängare sharialagar, meddelar korrespondenten Maria Sjöqvist.
Vilken provocerande terrorrattack - på den kristna högtidsdagen!
Gode Gud, nu gäller det att ta på allvar "att din ovän skall bli dig så kär"...

Ner på knä! Bed!
Om samförstånd, samexistens, försoning och alla andra "stor-orden"...

lördag 24 december 2011

OM JAG HADE...

Jag vet att jag la den här...

Några tankar hämtade från julbönen för de minsta idag kl 11. Det var "levande julkrubba" där barn och vuxna fick vara med och agera.
Det rörde vid vårt hjärta...

Och så här inleddes stunden i kyrkan - en omskrivning av Kärlekens Lov i 1 Korinterbrevet kap 13.
Jag ska försöka återge det så gott jag kan.

Tomtemor hittar sin överraskning.

OM JAG TALAR BÅDE MÄNNISKORS OCH ÄNGLARS SPRÅK,
OCH KAN SJUNGA ALLA JULSÅNGER, I STÄMMOR - MEN SAKNAR KÄRLEK...
DÅ ÄR JAG BARA EN TOMT KLINGANDE BJÄLLRA.

OM JAG KÄNDE ALLA HEMLIGHETER OCH HAR HELA KUNSKAPEN OM HUR MAN GÖR DEN BÄSTA JANSSON OCH GRILJERAR SKINKAN BÄST - MEN SAKNAR KÄRLEK...
DÅ ÄR JAG INGENTING.

Hi hi, nu blir de glada på expeditionen!

OM JAG DELAR UT ALLT JAG ÄGER OCH HAR KÖPT VÄRLDENS BÄSTA JULKLAPPAR - MEN SAKNAR KÄRLEK...
DÅ HAR JAG INGENTING VUNNIT.

OM JAG HAR BJUDIT HEM SLÄKT OCH VÄNNER,
MEN PLOCKAR OCH FEJAR SÅ ATT JAG ÄR HELT UTPUMPAD - OCH SAKNAR KÄRLEK...
DÅ BLIR DET INTE BRA...

KÄRLEKEN ÄR TÅLMODIG OCH GOD.
KÄRLEKEN ÄR INTE STRIDSLYSTEN, INTE SKRYTSAM OCH INTE UPPBLÅST...

DIN KÄRLEK GUD, UPPHÖR ALDRIG.

Tack Gud att Du är kärleken.
Hjälp mig att se min medmänniska...
Nu får Du fylla resten av min dag.
Och din.
Amen.

Kyrkobesökare
Helene Sturefelt

Tomtens stövlar. Tack Gud för tant Elsa!

fredag 23 december 2011

GIV MIG EJ GLANS, EJ GULD...

Kom, vi kan ha sällskap en stund!

Uppesittarkväll. Är du uppe? Är du ensam?
Jag gör dig gärna sällskap en liten stund. Virtuell gemenskap... nåja, bättre än inget.

Jag avskyr när julen sentimentaliseras och förminskas till att bara handla om en familjehögtid.
I vårt land är de flesta hushåll singelhushåll... åtminstone i de tre största städerna.
Ännu svårare blir det om det måste finnas barn i närheten för att ge den rätta stämningen... - "det är barnens högtid".
Nej...
Då är det inte många som kan fira jul, om det är premisserna.

Protest. Vidga perspektiven. Uppåt, inåt, utåt.

GIV MIG EJ GLANS, EJ GULD, EJ PRAKT I SIGNAD JULETID,
GIV MIG GUDS ÄRA, ÄNGLAVAKT OCH ÖVER JORDEN FRID.

GIV MIG EN FEST SOM GLÄDER MEST DEN KONUNG JAG HAR BETT TILL GÄST,
GIV MIG EJ GLANS, EJ GULD, EJ PRAKT, GIV MIG EN ÄNGLAVAKT.

För mig är det så att jag måste få lyfta blicken uppåt, inåt eller kanske utåt, för att hitta rätt i juletid.
Det är Barnets högtid - och inte vilket barn som helst... Gud såsom det nyfödda Kristusbarnet i krubban.
Bestämd form singularis.
Kring honom får alla plats! Hur än familjebildningen ser ut.

Ren ljus-slinga.

Jag umgås gärna med Psalmboken, dess poesi och melodier, texter och böner.
Just nu ligger Zakarias Topelius psalm uppslagen, nr 645.
Tänker på flyktingen som kom till Sverige och fann kärleken. Bröllop väntar snart och vi gläder oss.
De har valt just denna psalm, och den får en ny dimension som jag inte tänkt på innan.

GIV MIG ETT HEM PÅ FOSTERJORD, EN GRAN MED BARN I RING,
EN KVÄLL MED LJUS, MED HERRENS ORD, OCH MÖRKER DÄROMKRING.

GIV MIG ETT BO MED SAMVETSRO, MED GLAD FÖRTRÖSTAN, HOPP OCH TRO,
GIV MIG ETT HEM PÅ FOSTERJORD, OCH LJUS AV HERRENS ORD.

Ja, jag vet att Topelius var en väldig nationalromantiker på 1800-talet...
Jag vet att det är snudd på förbjudet att tycka om sitt land, att tycka om sina högtider och den lilla granen...
Jag vet att det bara är bussarna som vågar flagga idag när drottning Silvia har sin dag...

Men jag vet också att det blir "Så mycket bättre" när Mikael Wiehe sjunger "Det här är mitt land" med Laleh... och att vår mark får bli "ett bo med samvetsro" för fler.

Och jag övar mig i att behålla barnasinnet, i form av tillit och förtröstan.
Fler får plats.

TILL HÖG, TILL LÅG, TILL RIK, TILL ARM, KOM HELGA JULEFRID,
KOM BARNAGLAD, KOM HJÄRTEVARM I VÄRLDENS VINTERTID.

DU ENDE SOM EJ SKIFTAR OM, MIN HERRE OCH MIN KONUNG, KOM!
TILL HÖG, TILL LÅG, TILL RIK, TILL ARM, KOM GLAD OCH HJÄRTEVARM.

Käre himmelske Far,
- jag ber för alla som ikväll brottas med sin ensamhet, som egentligen skulle vilja ha en hand att hålla i.
Herre, tack för att Du sträcker ut den handen, just nu... genom Ditt ord, genom bönens oändliga räckvidd, genom den sång som ljuder under himlavalvet...:

"Född är Frälsaren, och Förlossaren, Kristus, Herren, i Davids stad.
Kommen är friden, himmelska tiden,
nu är fullbordad. Min själ var glad. " Sv Ps 127:2

Gråt inte.
Herren är med dig.

Helene Sturefelt

Lyft ditt huvud.