ADVENTS-FASTA

Advents-fasta.

Bästa bloggläsare!

Jag går nu in i advents-fastan och avstår min synlighet ett tag.

I dessa hysteriska tider med shopping, Black Friday och annan oro behöver jag dra mig tillbaka.
Det kanske du också behöver?

Risken är att man tappar läsare... sa någon, men hellre det än att bli  förtappad... tappad bakom en vagn, urtappad och borttappad i denna tid.

Så låt oss hjälpas åt att dämpa kommersialism och annat mörker.

Bered en väg för Herren.

Bered plats för den egna auktoriteten, med respekt för de verkliga behoven som bor i själen.

Och jag tänker minnas förra onsdagen på språkcaféet då jag hade med mig en blå dunjacka som jag inte längre behövde.
En ung man satt utan ytterkläder och fick ta emot min gåva.
Den glädjen han visade var min julafton...

Därför utropar jag:

- Starta the White Wednesday! Ge bort något du inte behöver.
Det är den riktiga julen efter Jesu sinnelag.

White Wednesday.

Jag önskar dig VÄLSIGNELSE FRÅN GUD, som:

- skapade oss av Jord,
- föder oss ur Vatten,
- renar oss i Eld,
- och genom helig Ande ger oss Liv.

Gott nytt kyrkoår.

På återhörande. Var rädd om dig.
Helene F Sturefelt.

ROLLY MAY "MODET ATT..."

En skitdag.

Det är en gråtdag idag.

Trycket är för stort. Våldets omfattning omöjlig att begripa.

Vårt eget lands förändring till att bli något jag inte känner igen, och knappt kan kommunicera med...
Känslan av främlingskap är dubbel.

Jag snyter mig och en bok ramlar ur bokhyllan; det är Rollo May "Modet att skapa".
Med den blöta näsduken i ena handen och boken i den andra läser jag baksidestexten:

"Att skapa innebär att satsa allt, och ändå våga ta ett misslyckande.
Det är att hota det bestående, utmana samhället och oppinionen, trotsa likgiltighet, konformitet, materialism och slåss mot orättvisor.

Att skapa är att söka en inre sanning, orka leva i ett lidelsefullt engagemang, i ett spänningsförhållande mellan spontanitet och begränsning.

Det är att våga utlämna sig åt det irrationella, samtidigt som man medvetet arbetar sig fram mot ett bestämt mål."

Så är det. Modet att vara till. Trots allt.

Modet att vara till...

Låt oss gråta en stund tillsammans, men också försöka finna ett sammanhang där vi kan andas.

Jag låter Rollo May få ta stor plats. Han skriver från New Hampshire 1975, alltså för 40 år sedan, men är lika aktuell.

"Vi står inför ett val. Skall vi dra oss undan i ångest och panik när vi känner våra grundvalar vackla?

Skall vi bli förlamade och dölja vår passivitet med apati när vi skräms av att våra förtöjningsplatser försvinner?

Gör vi det, har vi avstått från vår möjlighet att vara med att forma framtiden..." (sid 9).

Passiv vila, eller aktiv?

Just nu känns det så. Båten har slitit sig. Förtöjningarna lossnat.
Och havets vågor slår hårt mot själen.

Eller.

Rollo May fortsätter:

"Eller ska vi fatta det mod som krävs för att vi skall kunna bevara vår medvetenhet och vårt ansvar inför förändringarna?

Vi är kallade att göra något nytt, att möta ett ingenmansland, att tränga oss in i en skog där det inte finns några banade stigar...

Detta kräver ett mått av mod som aldrig tidigare har behövts och som få människor inser."

Inser du detta? Jag måste hämta andan i sinnesrobönen:

Gud, ge mig sinnesro
   att acceptera det jag inte kan förändra,
      MOD ATT FÖRÄNDRA DET JAG KAN

Och förstånd att inse skillnaden...

Vart är vi på väg?

Rollo May menar att mod är motsatsen till förtvivlan.
Mod är förmågan att gå vidare trots förtvivlan.

Och jag är troende och kristen trots allt.

Han betonar att modet förutsätter att vi har en tyngdpunkt i vårt inre så att vi inte är i ett vakuum.
En sådan inre tomhet skulle motsvara en yttre apati, och det leder ofta till feghet.

Mod bör inte heller förväxlas med dumdristighet, skriver han, och tar exempel från självmordspiloterna under andra världskriget:

"Vad som uppträder som mod kanske endast visar sig vara ett trots, som används för att kompensera den egna omedvetna fruktan... och för att bevisa själlösheten."

Detta är lätt att översätta till dagens islamistiska självmordsbombare - vilket knappast är ett produktivt sätt att visa mod!

Kan ett liv vara skrot?

"MOD är den grund som gör alla andra dygder och personliga värden möjliga.

Utan mod förbleknar vår kärlek till rena beroendet.

Utan mod blir vår trohet bara konformism".


Jag leker med ordet M O D. Det är väldigt likt ordet MORD.
Om man säger det slarvigt, hör man inte skillnaden...

Att vara modig känns ibland som att dö.
- Jag vågar inte! Men jag måste... vara modig, trots allt... för att inte vara en liten skrutt.

Det engelska ordet heter COURAGE och kommer från samma ord som franskans COUER = alltså Hjärta!
Mod och hjärta hör ihop!

Att vara hjärtlös är att vara modlös...

"Precis på samma sätt som hjärtat pumpar ut blod till kroppen, så gör modet det möjligt för alla psykologiska dygder. Utan mod vittrar allt sönder." (sid 11)

Modigt hjärta.

Det finns fysiskt mod och moraliskt mod.
Det finns socialt mod och skapande mod.

Att avpersonifiera en människa gör det lättare att utöva våld.
Det är svårare att råna någon som man känner namnet på.
Det är lättare att bomba dem man har gjort omänskliga och kallar "de Andra".

Slå inte sönder mig.

Jag ska nu våga använda Rollo Mays tankar i integrationen, som kräver just Socialt Mod.

Att kunna knyta an till andra människor kräver socialt mod. Det är förmågan att sätta sitt jag på spel i hopp om att nå en meningsfull personlig gemenskap.

Vågar vi det, trots språkförbistring och andra kulturella mönster?

"Det är modet att under lång tid investera sitt jag i ett förhållande som kommer att kräva allt större öppenhet.

Detta mod kräver också att man bemästrar två olika slags fruktan, skriver han.

* Livsfruktan - rädslan att leva självständigt och behovet att vara beroende av någon annan.

Detta är en rädsla för självförverkligande, vilket förr var vanligt hos kvinnor.
(OBS! Han skriver fyrtio år tillbaka i tiden och han citerar psykoanalytikern Otto Rank).

* Dödsfruktan - rädslan att bli totalt uppslukad av den andra, rädslan att förlora sitt jag och sin självständighet.
Förr var detta mannens problem. Idag delar vi på rädslorna...

Må vi vara Ett.

Men modet har också en paradox.
Det är den skenbara motsägelsen mellan övertygelse och tvivel.

Rollo May förklarar:

"Människor som påstår att de är absolut övertygade om att deras ståndpunkt är den enda rätt, de är farliga.
Det blockerar förmågan att ta till sig nya sanningar och det tränger bort tvivlet.

Individen måste då fördubbla sina protester för att tysta både den yttre oppositionen och sina egna omedvetna tvivel". (sid 17).

Här kan svenska partipolitiker, av alla kulörer, få en psykiatrikers motivation till att inte framstå som dogmatiska eller fanatiska - börja lyssna på varandra! Och börja samtala!
Använd ditt tvivel till att fortsätta tänka.

Gå i kloster!

I den situation som vår värld befinner sig i just nu krävs alla sorters mod.

Moraliskt mod till att rätta till det som är fel.
Fysiskt mod till att hantera den enorma flyktingströmmen.
Socialt mod till att forma en riktig integration där ingen ska behöva känna sig främmande för den andre.
Och.
Skapande mod till att upptäcka nya mönster och former som ett nytt samhälle kan byggas på.

Nu orkar jag inte mer.

Dagen har varit för lång.
Natten lika så.

Vart tog den röda lilla stugan vägen?

Sacre Coeur.

Jag hälsar dig med en bild ur mitt fotoalbum, "Heliga Hjärtat" i Paris - Sacre Coeur...
Må Guds heliga hjärta vara med dig.

Helene Sture Tårefelt,

- som fotograferade Heliga Hjärtas Kloster på Omberg.
Vi skulle alla behöva gå i kloster ett tag och hämta nya perspektiv och lyssna in Guds röst.

- För dig utgiven, för dig utgjutet.

Jesus för världen...

DENNA VÄRLDENS HÄRSKARE

Går solen ned eller upp?

- Fader vår... Ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden...

Vi lever i skuggan av terrorattentatet i Paris. Hela vår del av världen är skakad, och igår hålls en tyst minut för de oskyldiga offer som sköts ned.

Hur ska vi förstå det som händer?
Alla måste skapa sig någon form av mening för att inte gå under mentalt.

Är det ett utslag av Guds vilja? Är Gud ond eller god?
Hur rädd ska man vara?

Hel stång men halv flagga..

Jag vill låta detta inlägg närma sig de stora frågorna, utan att kunna ge ett uttömmande svar.

I lokalbladet läser jag till frukosten:
- Är du rädd för att ett liknande terrordåd skulle kunna ske i Sverige? Påverkas ditt liv när något sådant här sker?

En i den tillfrågade panelen - Stig-Björn Ljunggren - svarar klokt:

- Ja, det kommer att hända i Sverige. Det är ett tredje världskrig som pågår där ute, men det saknar fronter.
Nej, den här sortens attentat går inte att förutse. Det finns två sätt att förhålla sig till terrorism:

* leva på knä,
* eller dö ståendes upp...

Står upp!

Denna världens härskare är förblindade.

Vi lever i en tid där vi kastat bort de stora berättelserna, myterna och tolkningsmodellerna som tidigare generationer hade tillgång till.
Jag är oerhört tacksam för den fostran jag fått in i Bibelns historiska perspektiv.

Där ser jag godheten beskriven som tillvarons grund.

Men jag läser också om konsekvenserna av människans fria vilja, då Gud i sin kärlek inte kunde tvinga godheten på någon.
Ondskans möjlighet i en perverterad egoism.

Denna kamp mellan gott och ont upprepas genom alla tider och sekler. Varje människa är indragen i den. Ingen av oss kommer undan.
Vi måste ta ställning.

Nedskräpning.

Ordet "satan" betyder "motståndare" på hebreiska, även "åklagare".

Du har säkert läst Jobs bok i Gamla Testamentet. Där uppträder en gestalt bland änglarna som har denna beteckning. (Job 1:6 ff).
Gud tillåter Åklagaren att pröva och testa den fromme Job genom olyckor, som kan locka honom att förneka Gud.

Detta är livets ständiga drama.
Om vi inte accepterar dessa villkor, får vi mycket svårt att förstå tillvarons händelser.

Varför vira in bron i toapapper?

När vi i vår tekniskt skickliga värld tar bort orden för de djupa insikterna om "Gud och djävul", då tror vi att vi har tagit bort själva företeelsen... Vips, borta!

Men likväl fortsätter tillvaron att var fylld av den mest förunderliga godhet och hjälpsamhet, samtidigt som bomber faller.

Jag behöver en modell att  förstå hur "denna världens härskare" fungerar.
Gud tillåter det ondas existens just för att låta oss använda vår fria vilja... till att välja det goda.

Här är den tuffa berättelsen då Jesus själv prövas av djävulen:

DJÄVULEN FÖRDE JESUS HÖGT UPP OCH LÄT HONOM SE ALLA RIKEN I VÄRLDEN, OCH SADE TILL HONOM:

- JAG SKALL GE DIG ALL DENNA MAKT OCH HÄRLIGHET, TY DEN HAR LAGTS I MINA HÄNDER OCH JAG KAN GE DEN TILL VEM JAG VILL.

OM DU BARA FALLER NED OCH TILLBER MIG, SKALL ALLT DETTA BLI DITT.

Ett högt berg?

Läs hela dramat i Lukas evangelium, kapitel 4.

Jesus faller inte ned och tillber satan.
Han vill inte leva på knä för ondskan, han står hellre upprätt, och dör... för att låna Stig-Björns lätt profetiska uttalande.

Dessutom lever Jesus i ett ännu större löfte:

ÅT MIG HAR GETTS ALL MAKT I HIMMELEN OCH PÅ JORDEN!
GÅ DÄRFÖR UT OCH GÖR ALLA FOLK TILL LÄRJUNGAR... Matt 28:18.

Djävulen hade inget att komma med... Han är den ständiga 2:an... En riktig "looser".

Guds sköna skapelse.

Men det finns många jordiska makthavare som kittlas av drömmen att bli nr 1 och få makt över alla riken på jorden.
Just nu är Syrien i brännpunkt för "fredsbevarande attacker" från tre väderstreck - Ryssland i öster, USA i väster och Frankrike i norr.

Gud bevare oss alla!

Jag skjuter in en tidningskommentar till:

- IS har tagit på sig dåden i Paris, självmordsattacken i Beirut och flygplanskraschen i egyptiska Sinai.
Samtidigt bombas IS regelbundet från luften nu och har tryckts tillbaka.

Att genomföra attacker utanför de områden där IS är aktiva kan var ett sätt för dem att försöka behålla trovärdighet och relevans, skriver Sofia Eriksson, TT, och citerar:

- Det går inte bra för IS, varken i Irak, Syrien eller Libyen. Livet är besvärligt i kalifatet, och det är nödvändigt att visa anhängarna att man behåller momentum, säger Charlie Winter, brittisk säkerhetsanalytiker.

Denna världens härskare är förblindade av sitt eget hat.

Avbruten svan-vinge...

Jesus förklarar för sina lärjungar hur han har mött ondskan många gånger:

JAG HAR SETT SATAN SLUNGAS NED FRÅN HIMLEN SOM EN BLIXT.

Paulus förklarar i 2 Korinterbrevet kap 4:4:

TY DENNA VÄRLDENS GUD HAR FÖRBLINDAT FÖRSTÅNDET HOS DEM SOM INTE TROR,
SÅ ATT DE INTE SER LJUSET FRÅN EVANGELIET OM HÄRLIGHETEN FRÅN KRISTUS.

Bländad. Förblindad.

Hur ska jag, lilla människa, orka hålla emot anstormningen av allt ont?
Min kraft är alldeles för liten och min vilja otillräcklig...

Bibelns berättelser ber mig att lyfta blicken högre, mot de möjligheter som finns hos Gud:

VISHET FÖRKUNNAR VI DE ANDLIGT FULLVUXNA, MEN INTE EN VISHET SOM HÖR TILL DENNA VÄRLDEN.

DET ÄR GUDS HEMLIGHETSFULLA VISHET SOM VAR FÖRDOLD, MEN SOM REDAN FÖRE TIDENS BÖRJAN VAR BESTÄMD ATT LEDA OSS TILL HÄRLIGHET.

DEN KÄNDE INGEN AV DENNA VÄRLDENS MAKTER TILL.
OM DE HADE KÄNT TILL DEN, SKULLE DE INTE HA KORSFÄST HÄRLIGHETENS HERRE...
1 Korinterbrevet kap 2:-8

Målet med tillvaron är alltså att leva i "härlighet"!
Men inte den härlighet som världen känner till, i form av makt och konsumtion... utan i gemenskap med Gud.

Härlighet, Ryssberget.

Gud kan tillåta den onda Åklagaren härja, men inte att vinna.
Satan kan inte tillåta någonting... och när han ändå gör det genom att driva Jesus i döden, blir han en ännu större förlorare...

För Jesus dödades inte, han gav frivilligt sitt liv, vilket är en väldig skillnad!
Detta orsakade satans undergång, som nu bara rytande kan slå vilt omkring sig, i sina dödsryckningar...


Nåja, är detta bara vacker teologi eller har det någon praktisk betydelse?

Ja, för mig har det en avgörande betydelse!

* Jag är inte rädd och inte förvånad. Jag vet att allt detta onda ska hända.
* Jag vet att Gud är med och håller allt i sin hand.
* Jag har ett hopp om att slutet är början till det nya liv, som kommer efter denna tidsålders kollaps.

Inte förvånad.

Alla krig har ett slut, så även detta i Mellanöstern.

Och även om det skulle vara början på ett Tredje världskrig, så måste vi tillsammans välja det goda, inte att förtvivla, resignera eller hämnas.

Det goda innebär gränssättning för att vi ska klara av det.
Under tiden måste vi be för varandra och be för den värld som brinner av det sjuka hatet.

- Ske Din vilja...

Så ber vi i bönen Fader Vår därför att Guds vilja inte sker. Det är ett rop.

En man tog miste och trodde att bönen var ett påstående... och drog därmed slutsatsen att Gud var ond, eftersom så mycket ont sker...

Han saknade både språkförståelse och kunskap.

Fågelsnara.

Käre himmelske Far,

Fader vår... din vilja sker inte alltid på jorden... 
Därför fortsätter vi ropa till Dig för att vi själva ska förstå hurdan Din vilja är.

Hjälp oss att inte förlora oss i missmod eller rädsla.
Tack för att Du Jesus har beskrivit ondskan OCH besegrat den.

Fyll våra hjärtan med den frälsande kärlek som renar varje människa från den svarta synden.
Tag emot alla oskyldiga offer i din himmel.

Helige Ande, styr och led statsministrar och presidenter i deras beslut och agerande, för fred och frihet. Amen.

En ny soluppgång skall gry.

Luther sa:
- Om världen går under imorgon så skall jag idag plantera mitt äppelträd.
- Om bönen: Om du vill stå upprätt, fall då ned på knä.

Och i Paris gick musiker ut på gatorna och spelade...

Med musiken som ett fredligt vapen.
Med pennan som vapen, utan ammunition.
Med hoppet som livets vapen.

De bästa hälsningar från bibelläsaren och bloggaren
Helene Frihet Sturefred,

- som fotograferade fantastiska Ljungaviksbron i Sölvesborg.

Ljungaviksbron.

JILLS VERANDA: SEINABO - En muslim sjunger gospel

Seinabo Sey sjunger strax.

Jag tänkte berätta något fint, men tvärnitade:

Idag vaknade vi alla upp till de brutala nyheterna:

- Terrordåd i Paris, 129 döda... 352 skadade... Samordnat attentat vid en fotbollsstadion (Frankrike - Tyskland), vid en rockkonsert och vilt skjutande på cafeér... Självmordsbombare från IS...

Nu gäller det mobilisera all tro vi har på "det Goda" och att inte bli rädda.
Vi får inte tappa friheten och skrattet, då förlorar vi hoppet.

- Var kloka som ormar, säger Jesus. Var inte rädda.

JAG SÄGER TILL ER SOM ÄR MINA VÄNNER;

- LÅT ER INTE SKRÄMMAS AV DEM SOM KAN DÖDA KROPPEN,
MEN SEDAN INTE KAN GÖRA MER...
                                                   Lukas kap 12:4

Vad händer i Paris??

Eller som Lisa Syrén sa på "Ring så spelar vi" kl nio i morse:

- Vi måste få fokusera på vardagen, på det som är bra och roligt. Ingen orkar med ett konstant nyhetsflöde.

Ja, så är det.
Mitt i sorgen, analyserna och den politiska kampen måste vi få slappna av och våga andas igen.

Med detta som utgångspunkt vill jag nu skriva om Jills Veranda - programmet där vår countrystjärna bjuder in svenska artister till Nashville.

Kristen countrymusik.

Första avsnittet sändes här om dagen och Jill hade bjudit in Seinabo Sey, en kraftfull ung kvinna, född i Gambia och uppvuxen i Halmstad.

Hennes familj är muslimer till sin börd.

- Är du troende? frågar Jill, som vet att hela den amerikanska södern är präglad av kristendomen, liksom countrymusiken.

- Nej, religionen har inte fastnat, svarade Seinabo, jag är själv inte troende, även om min pappa fostrades i en strikt muslimsk miljö. Men han flydde.
Om man är "hard-core"-muslim får man inte hålla på med musik, förklarade hon.

Seinabo fortsätter:

- Det intressanta med kristendomen är att de kan vara superkristna men fortfarande sjunga och spela, vilket man inte får göra i islam.

Kristen sjunger, muslim inte...

Här måste jag tänka.

Själva kristendomen är ju Glädje i sin kärna - glädje över att Jesus tvättat bort våra synder (Oh, happy day!) och besegrat döden på korset.

Detta har i alla tider fött "en ny sång" i hjärtat. En kristen människa sjunger liksom alltid!

HAN LADE I MIN MUN EN NY SÅNG!

Så jublar David i Psaltaren över Guds befrielse.
Därför är det intressant att höra av en muslim att man inte får sjunga inom islam.
Det ingår inte.

Nej, jag vet. Det finns inte så mycket att jubla över. Jag har läst Koranen och sökt intensivt efter ordet "glädje" men inte funnit det.

Söker glädjen.

Seinabo Sey hade flera saker hon ville uppleva i Nashville.

- Spela banjo, pröva på Gospel och ta reda på varför  Billy Joe Shaver sjunger:

IF YOU DON'T LOVE JESUS, GO TO HELL!

- Är det ironiskt eller på allvar?
- Och jag vill veta om gospel är religiöst, det känns som det, men jag är inte säker, sa hon.

Programmet skulle strax ta med oss till ett möte med den kontroversielle artisten.
Men först;

- Det är söndag.. och vi ska besöka en kyrka där du ska få sjunga gospel! sa Jill.

Söndagsgudstjänst i Nashville.

Kristen tro är inte "en annan islam".
Och islam är inte "en annan kristendom." Skillnaderna är alltför stora.

Jag tycker Seinabo var modig! Hon vågar möta det som hon är fostrad till att betrakta som orent.

- Jag är livrädd, sa hon när hon gick in i kyrkan, och nervös!

Hon möttes av idel värme och kramar. Kören övade med henne på ett inbjudande sätt och pastorn välkomnade henne med glada applåder.

OH HAPPY DAY!
WHEN JESUS WASHED MY SINS AWAY...

Varmt mottagande i kyrkan.

- Gospel är inte en musikstil eller ett "sound" sa pastorn. Det är mer än en teknik.
Om jag saknar hjärtat i sången, då är det svårt att sjunga.

- Vi lever det vi sjunger. Det är viktigt att ha förtröstan till Gud, så han kan leda, sa den andre pastorn.

Ja, tänker jag, själva ordet Gospel betyder ju  "Evangelium" - så hur skulle man kunna sjunga gospel utan att sjunga ut evangeliets budskap?! Det går ju inte!

Gospel är själens insida.

I våras hade vi en härlig gospelgudstjänst i Listerkyrkan. Flera muslimer från flyktingboendet var där och vi gladdes åt gemenskapen.
Men de klappade inte med i takten.

- It's not respect to Allah... sa en av dem.
Det är respektlöst mot Allah.

- And don't dance!
Och dansa inte. Så gör man inte inför Allah.

Det blev en viktig erfarenhet för oss båda. Mina muslimska vänners allvarliga underkastelse i sin tro stod i skarp kontrast till den glädje vi har funnit i Jesus Kristus.

Praise the Lord!

Jag gladde mig åt Seinabos varma mottagande i gudstjänsten i Nashville.

Men hur var det nu med den hårda sångtiteln "If you don't love Jesus, go to hell"?

- Det är helt okej att vara för något, sa Seinabo, men inte emot.

En sådan hård fundamentalism är främmande för mig också.
Vad menade Billy Joe Shaver?

Billy Joe Shaver.

Billy Joe Shaver tillhör "outlow countryn" - de som har en ruffig bakgrund och inte väjer för att beskriva de svåra händelserna i livet.

Han är fullständigt uppriktig och det gör honom kontroversiell. Han bryr sig inte ett spår om vad folk tycker.
Därför är han hyllad.

- Man vet aldrig vilket monster han skall dra upp ur sin hatt, sa en musikerkännare i programmet.

Från Eiffeltornet.

Billy Joe Shaver var en bråkstake, drack alkohol och använde droger - tills han en kväll mötte Jesus, som satt på sängkanten.

Efter att ha blivit frälst - pånyttfödd - ändrade han sitt liv och lämnade drogerna bakom sig.

Nu hade Jill bjudit honom och hans gitarrist på middag...

Jag uppfattade honom som att han sjöng om sig själv, precis som Doug Seegers.
Texten är en beskrivning av den känsla som infinner sig när man möter Guds totala kärlek.

Vad är då mina egna taffliga försök att vara perfekt, när jag bara ändå misslyckas gång på gång, och till slut drar mig själv allt närmare helvetet...

Evangelium, det glada budskapet.

Alltså, om jag inte älskar Jesus - utan fortsätter med droger och destruktivt leverne - då hamnar jag ju i helvetet...

IF YOU DON'T LOVE JESUS, GO TO HELL.
   TAKE YOUR ROTTEN RAGS OF RIGHTEOUSNESS
      AND STUFF THEM UP YOURSELF

BETTER PUT ASIDE YOUR WICKED WAYS...


- Hur går det då för mig? sa Seinabo under lugg, som hon inte hade...
- Don't worry! sa Billy.

Det ingår inte att döma andra. Men det egna dåliga exemplet har något viktigt att säga.
Liksom den fantastiska omvändelsen!
Det går inte att frälsa sig själv till himmelen.

Jesus, vill du öppna... ?

Nu tränger sig nyheterna på igen från Paris.

Ingen "krigar". Alla försvarar den fred de själva definierar.
Likväl känns det som att det tredje världskriget sakta har börjat...

Det som möter självmordsbombarna "på andra sidan" är ingen himmel.
Det är blod, det som de själva spillt...

Jesus, ditt försoningsblod är det enda blod vi behöver!

Guds beskydd över Paris.

Tack Jill för ditt fina program från din veranda i Nashville.
Och Gud välsigne dig, Seinabo, att våga ta nästa steg och välkomna Guds kärlek in i ditt hjärta.
Vi behöver dig.

Sjung-glada hälsningar i en mörk värld,
Helene F Sturefelt.

SJUK MAN i MOVEMBER

Metro 2 nov. 2015

Movember? Nu har du väl ändå skrivit fel?

Nej, inte alls.
Dessutom är detta ett försvarstal för den sjuke mannen - och hans rätt att vara svag.
Annars...

Du vet, vi kvinnor tycker ju det är så roligt de gånger vi kan driva med mannen:

- Det finns influensor som drabbar kvinnor och barn, och så finns det små förkylningar som nästan dödar den stackars mannen...
Ha ha!

Det är inte roligt.

Min manliga november-kaktus.

Jag har just lärt mig att MOVEMBER är en internationell kampanj som grundades i Australien 2003, för att uppmärksamma mäns hälsa, särskilt prostatacancer.

Bra!

Reglerna är enkla, säger de;

- Registrera ett konto på movember.com. Börja slätrakad den 1 november och odla enbart mustasch i 30 dagar.
Använd mustaschen till att skapa samtal om männens hälsa och samla in medel till forskning om prostata- och testikelcancer.

Let's move! Jag har redan ett skäggstrå på hakan...

Blomsterskägg.

Vem upprätthåller den traditionella manskönsrollen?

Den maskulina normen är ju att Han skall var stor och stark, gärna osårbar och ta risker - det är sexigt...

Grabbiga idrottsomklädningsrum förstärker detta, liksom grå-kostymernas sammanträdesrum.
Och vi kvinnor...

Om vi just nu bara fokuserar på det här uttrycket att "mannen nästan dör när han är förkyld"... så betyder ju det att vi inte tillåter mannen att vara sjuk och svag!

Varför skulle vi annars retas för det?

Retas inte. Älska varann.

Vår retsamhet markerar att "du brukar ju alltid vara macho..." och nu har du lämnat mannens normaltillstånd och är - sjuk! Och svag!!

Vem ska nu vara stark? Jag? Jag är ju kvinna! Just det...

Stackars... Stackars mannen.

Nej, inte stackars!!

Snarare; äntligen!
Välkommen till att vara mänsklig, som vi alla är.

Den ständiga rädslan för svaghet...

Den oförståndiga mammans förtryck av pojkens tårar, uppmuntrad av pappans sammanbitna stramhet.

Hur många gånger jag vi inte sett mannens käkar pulsera av innestängd sorg och smärta?

Tårar som imploderar och blir till bittra själsåkommor.
Ledsenhet som oförlöst orsakar obalans i hela kroppen.

Ja, vem vet, kanske är det denna instängda bitterhet som skenar och orsakar cancer i oss alla?

Kent Lewén stöder kampanjen.

Gråt! Odla mustasch! Våga tala om svaghet.

Lite oväntat vill jag lyfta fram Paulus som en manlig förebild.
Han skriver i sitt andra brev till korinterna just om svaghet, som en styrka.

Paulus plågades av en "tagg i köttet", ett problem/ sjukdom? som inte ville ge med sig:

TRE GÅNGER HAR JAG BETT HERREN ATT DEN SKALL LÄMNA MIG IFRED.

MED GUD SVARADE:
- MIN NÅD ÄR ALLT DU BEHÖVER.

JA, I SVAGHETEN BLIR KRAFTEN STÖRST.
DÄRFÖR VILL JAG HELST SKRYTA MED MIN SVAGHET, SÅ ATT KRISTI KRAFT KAN OMSLUTA MIG.

JAG GLÄDS ÅT SVAGHET, FÖROLÄMPNINGAR, SVÅRIGHETER, FÖRFÖLJELSER OCH NÖD, NÄR DET ÄR FÖR KRISTI SKULL...

TY NÄR JAG ÄR SVAG, DÅ ÄR JAG STARK.
                                     2 Korinter-brevet kap 12:7-10

När jag är svag, är jag stark.

Erkännas skall, att det är lätt att bli trött på Paulus.
Vad han är gör, så ska han skryta... för han är bäst!

I det här stycket visar han att han är bäst på att vara svag - - -

Okej, det är till att behålla sin machostil in i det sista...

Men jag ser också att Paulus är en man som accepterat sin svaghet, eftersom han ser dess syfte:
- då kan han fyllas alltmer med Guds kraft!

Och den är större än den mänskliga, alltså finns det något att vinna på att vara svag...

Men det finns ett villkor.
Paulus accepterar bara denna svaghet i form av förolämpningar med mera om det gäller att lida för Jesu Kristi skull.

Han är inte självdestruktiv och går in under vilka "svagheter" som helst.
Det har inget egenvärde.

Men om det stärker gemenskapen så kan svagheten vara metoden för att nå målet.

En del är vissen...

Här är ett exempel ur vardagen:

Det är inte manligt att gå till Vårdcentralen... för då avslöjar man sin svaghet.
Det är bättre att bita ihop - åter igen, nej!

Om vi kvinnor vill ha en mer balanserad man, kan vi ju bidraga med att genast sluta med våra retsamheter, och istället stötta.

Jag har suttit på akuten en nyårsafton med en blekfebrig man, med lunginflammation...
Det var inte roligt.
Men det viktiga var att vi var tillsammans!

Hans svaghet gav plats för min styrka. Och hela situationen svetsade oss samman.

Vem är sjuk?

Sydöstrans Gunnar Svensson skriver en fin artikel som uppmuntrar män att våga gå och undersöka sig.
Han skriver:

- Det är inte trevligt, via ändtarmen känner läkaren på prostata-körteln.
Det är klart att man drar sig för en sådan undersökning, men det går fort och det gör inte ont - en bagatell när man tänker på alternativet.

Och jag tänker på vad vid kvinnor genomgår när vi går till gynekologen...
Den stolen är inte rolig att kliva upp i, vill jag lova!

Männen har det alltid lättare... och det är alltid mer synd om dom...
Nej hej hopp, vad säger jag? Förlåt.

Fin mustasch Gunnar.

Nu ska jag gå ut på stan och räkna mustascher.

Särskilt de som inte är så snygga, de kommer att få extrapoäng - alla klär ju inte i en hårprydnad under näsan - för det visar att de verkligen tar Movember på allvar.

Män lever fyra år kortare än vi kvinnor.
Det är roligare att dö samtidigt...

Samtidigt...

Nåderika hälsningar från skäggiga damen,
Helene Sture Mustaschfelt,

- kaktusälskare och kampanjstödjare "För mannens rätt att vara Människa. Normal. Svag".
Det är starkt!

Aj, jag har också en tagg i köttet...