UPPSKATTAR VI FRÄLSNINGEN? - Hebréerbrevet 2

Frågor och svar. Svar som frågor.

Här och nu ställer vi våra frågor till Bibelordet.
Men vi får vara beredda att det ställer frågor tillbaka till oss!

Med hjälp av Guds Ande är varje bibelstudium ett levande samtal. Vi ska inte tro att vi har övertaget.
Däremot är vi föremål för Guds oändliga kärlek...

Vi öppnar Hebréerbrevet kapitel 2 med bön:

- OMKRING DITT ORD, O JESUS, OSS STILLA GÖR
OCH FRAM TILL LIVETS KÄLLA AV NÅD OSS FÖR

DU SER I VARJE HJÄRTA DESS DJUPA NÖD
DU ENSAM KAN OSS MÄTTA MED LIVETS BRÖD. Sv psalm 65:1.

Guds ord, den heliga Skrift.

Vad är kyrkans budskap? Vad är centrum i det vi förmedlar? Det är lätt att tappa kursen...

DÄRFÖR MÅSTE VI DESTO MER GE AKT PÅ DET VI FÅTT HÖRA, SÅ ATT VI INTE TAPPAR KURSEN.

REDAN DET ORD SOM FÖRMEDLADES AV ÄNGLAR VAR GILTIGT,
OCH VARJE ÖVERTRÄDELSE OCH OHÖRSAMHET FICK SITT STRAFF.

Detta syftar på den gammaltestamentliga lagen.
I många Biblar finns en notapparat som är till stor hjälp att förstå texten.

Insidan är viktigast.

Parallellstället till detta är Galaterbrevet 3:19. Vi slår upp det och ser hur det förklarar sammanhanget:

VAD ÄR DÅ LAGEN?

JO, DEN BLEV TILLAGD FÖR ÖVERTRÄDELSERNAS SKULL 
OCH VAR AVSEDD ATT GÄLLA TILLS AVKOMLINGEN FRAMTRÄDDE, 
HAN SOM FÅTT LÖFTET.

DEN UTFÄRDADES GENOM ÄNGLAR OCH MED HJÄLP AV EN FÖRMEDLARE (MOSES).

OCH FÖRMEDLAREN FÖRETRÄDER FLER ÄN EN, 
MEN GUD ÄR EN.

Gud bortom alla ord och begrepp!

Paulus anknyter här till den samtida judiska föreställningen att Mose inte fick lagen direkt från Gud, utan genom änglar  - Gud dikterade buden för änglarna, som skrev ned den.

Lagen har bara ett begränsat värde. Den ska hjälpa oss, inte vara trons centrum för då blir vi moralister...

Änglarnas flertal visar på deras ofullkomlighet, medan Gud är en enda.

Ordet "straff" tycker jag inte om. Konsekvens är bättre.
Allt vi gör och säger får sin konsekvens.

Israels folk gjorde sig en guldkalv medan Mose tog emot budtavlorna. De fick ta konsekvensen av sin ohörsamhet.
Det får vi också göra, när vi ber om ett bönesvar men inte accepterar det som Gud sänder i vår väg.

Det är inte säkert!

HUR SKALL VI SLIPPA UNDAN OM VI INTE RÄTT UPPSKATTAR EN SÅDAN FRÄLSNING, DEN SOM HERREN FÖRST FÖRKUNNADE,

SOM VI HAR FÅTT BESTYRKT AV DEM SOM HÖRT HONOM
OCH SOM GUD SJÄLV HAR BEKRÄFTAT 
MED TECKEN OCH UNDER OCH OLIKA SLAGS KRAFTGÄRNINGAR

OCH GENOM ATT DELA UT HELIG ANDE EFTER SIN VILJA.

Duvan som symbol för Helig Ande.

Kristen tro är ingen filosofi, den är ett möte!
Och att möta Jesus går inte oförmärkt förbi! Då medföljer både under och tecken... även om det inte är så lätt att tala om.

Det är fint att se sig om bland sina medmänniskor och tänka:

- Här sitter ett antal döpta människor som har fått Guds helige Ande?
Eller... hur är det ställt med det?

Tänk om vi kunde uppmuntra varandra till att se det som det berättas om i 1 Korinterbrevet kap 12:8-11:

DEN ENE FÅR  GENOM ANDEN GÅVAN ATT MEDDELA VISHET,
DEN ANDRE KAN MED SAMMA ANDES HJÄLP MEDDELA KUNSKAP.

EN FÅR TRON GENOM ANDEN,
EN ANNAN GENOM SAMMA ANDE GÅVAN ATT BOTA,

EN ANNAN FÅR KRAFT ATT GÖRA UNDER.

ALLT DETTA ÅSTADKOMMER EN OCH SAMMA ANDE GENOM ATT FÖRDELA SINA GÅVOR PÅ VAR OCH EN, SÅSOM DEN SJÄLV VILL.

Har vi tagit dessa gåvor i bruk?
Svenska kyrkans församlingskultur är dålig på detta... Här slumrar en stor rikedom att väckas till liv!

Bibelstudium.

Vid vårt förra bibelstudium (se inlägg 21/10) läste vi om änglarna.
Vår tid tror gärna på änglarna, men på ett sätt så det liknar avgudadyrkan...

DET ÄR INTE ÄNGLAR GUD HAR SATT ÖVER DEN KOMMANDE VÄRLD SOM VI TALAR OM.
OM DETTA FINNS ETT KLART VITTNESBÖRD.

Och citerar författaren Psaltaren 8:

VAD ÄR EN MÄNNISKA EFTERSOM DU TÄNKER PÅ HENNE, 
EN MÄNNISKOSON EFTERSOM DU TAR DIG AN HONOM?

EN LITEN TID LÄT DU HONOM VARA RINGARE ÄN ÄNGLARNA,
MEN MED HÄRLIGHET OCH ÄRA KRÖNTE DU HONOM.

ALLT LADE DU UNDER HANS FÖTTER.

Ringare än änglarna.

Änglarna har ingen egen vilja, därför kan de heller inte frestas.
När Gud lät sig bli människa i Jesus avstod han från allt då han blev såsom en av oss.
Jesus fick egen vilja... och kämpade som vi med gott och ont.

Det är därför det står att Jesus blev en kort tid ringare än änglarna.
Men när Jesus bestått provet och genomlidit döden för vår skull, blev han krönt av ära och härlighet!

För vår skull.

I Psaltaren 8 står några välkända ord som vi känner igen.

NÄR JAG SER DIN HIMMEL, DINA HÄNDERS VERK
MÅNEN OCH STJÄRNORNA SOM DU BERETT... vers 4

Vilken psalm påminner detta om?

Vi brast ut i "Måne och sol, vatten och vind, och blommor och barn skapade Gud!
Himmel och jord, allting är hans, Herren vår Gud vill vi tacka."

Valven i Carl Gustafs kyrka fylldes av skönsång från psalm 21.

Skönsång, valvsång.

Hebréerbrevets författare har så mycket att säga att han inte hittar punkten i sina meningar... Han tar sats, och skriver med bisatser och långa förklaringar.

Nästa halva av kapitel 2 handlar om hur lidandet är ofrånkomligt:

GENOM GUDS NÅD SKULLE DET KOMMA ALLA TILL GODO ATT HAN FICK MÖTA DÖDEN.

HAN SOM LEDER OSS TILL FRÄLSNINGEN MÅSTE BLI FULLKOMNAD GENOM LIDANDE.

Jag berättade om ett sorgehus jag mötte en gång, de ville ha en fin psalm till begravningen där texten löd:

- En liten tid vi leva här, med mycket möda och stort besvär...

Men när de insåg hur texten fortsatte blev de generade:

- Hej tomtegubbar slå i glasen och låt oss lustiga vara!

Men det kanske inte är så fel ändå?
Vid begravningen ger vi plats åt sorg och tårar, men efteråt äter vi och dricker för att hämta nya krafter.
Och när allt är som bäst och sorgen förlöst kan glädje komma åter! Hej alla tomtegubbar...

Hej hej... Orörlig.

Jesus besegrade döden.
Det var inte så att han dödades eller mördades. Det är helt fel! Det är kolossalt fel.

Jesus GAV sitt liv och det är skillnad!
Av egen fri vilja, trots kamp och frestelse, gav han sitt liv på korset för oss syndiga människor.

Vi kunde inte låta bli att fortsätta sjunga:

- Jesus för världen givit sitt liv, öppnade ögon Herre mig giv!

Hela vår psalmbok är fylld av sjungna bibelverser! Och det man kan sjunga, kommer man bättre ihåg.
Vilket pedagogiskt redskap vår sångbok är!

Sjung! I glädje och sorg... och glädje igen.

Nu läser vi sista stycket:

DÅ NU BARNEN ÄR AV KÖTT OCH BLOD MÅSTE HAN PÅ SAMMA SÄTT BLI MÄNNISKA,
FÖR ATT HAN GENOM SIN DÖD SKULLE GÖRA DÖDENS HERRE, DJÄVULEN, MAKTLÖS
OCH BEFRIA ALLA DEM SOM GENOM SIN FRUKTAN FÖR DÖDEN VARIT SLAVAR HELA SITT LIV.

Hur ska man döda döden?
Genom att dö döden...

Och det kan bara den göra som har livet i sig... och är odödlig... för annars blir det inget genombrott!

Vi lyfte blicken och tittade på den enorma altartavlan på sidoväggen med Jesus på korset, när hans tas död ned...
En stor värme sköljde genom mig.

Döda döden.

DET ÄR JU INTE ÄNGLAR HAN TAR SIG AN.

NEJ, ABRAHAMS ÄTTLINGAR TAR HAN SIG AN,

OCH DÄRFÖR MÅSTE HAN I ALLT BLI LIK SINA BRÖDER FÖR ATT BLI EN BARMHÄRTIG OCH TROGEN ÖVERSTEPRÄST INFÖR GUD OCH SONA FOLKETS SYNDER.

EFTERSOM HAN SJÄLV HAR PRÖVATS OCH LIDIT, 
KAN HAN HJÄLPA DEM SOM PRÖVATS.

Herren hjälper.

Allt i Bibeln hänger ihop. Vi kan läsa "runt". Löftena i GT uppfylls i NT.

Jesus är Guds utstrålning - oändligt mycket mer än den strålglans Moses hade då han kom ned från berget med lagens budtavlor.

Jesus har fullkomnat lagen, det kan inte vi.
Och när lagen fördömer oss, och vi inser vår brist, då är evangeliet där med nåd - Jesus har gjort allt för oss.

Där har vi kursens riktning!

Rikta dig...

Välsignade hälsningar till alla bibelläsare,

Helene F Sturefelt,

- som fotograferade på stan och i skånska Tåstarps kyrka.

RUTIN STABILISERAR o DÖDAR - eller jag tror inte på tradition

Bara vackert, eller?

Du har säkert hört uttrycket:
- Rutinen dödar.

Men i förändringstider är det också så att goda rutiner stabiliserar. De är nödvändiga för att man inte ska tappa bort sig.
Och när stabiliteten i det nya har kommit, då är det dags att ta nästa steg.

- Att bryta rutinen.

Bygg inte rutiner kring det du tror inte kan förändras!

Varför det då? Jo, för att vi har så lätt för att bli lagiska. Livet är ju levande!
Livet rör sig hela tiden. Det förändras och vi måste också förändras.

Jag kommer just från ännu en fantastisk gudstjänst i Folkkyrkan, Sölvesborg, där Tommy Lilja predikade.
Samtidigt är det fullt fokus på att påven kommer till Lund imorgon, den 31 oktober - 499 år på dagen efter det att Luther spikat upp sina reformkrav.

Nu ska dessa två företeelser mötas i detta blogginlägg.

Var ligger fokus?

- Vi tror inte på traditioner! sa Tommy Lilja, vi tror på Jesus. Och han är levande och har med kärlekens makt möjlighet att förändra dig och mig.

Vi predikar inte Kristus som om vi levde på 1940-talet, eller 1860... vi lever 2016 och Jesus är här och nu.

Folkkyrkan har brutit sig ur pingströrelsen. De råder sig själva.
Jag kan se friheten och friskheten i att slippa alla tunga traditioner som inte längre stabiliserar, utan bara låser.

Titta noga på dessa två foton med murgrönan som klättrar på trädstammen.
De visar tydligt hur nödvändigt det är att vi kan växla fokus:

 - att både kunna studera detaljerna, utan att bli närgångna,
- och att ha långdistansblicken för att inte förlora riktningen, men utan att missa dem som står oss nära.

Annat fokus.

Både Svenska kyrkan och katolska kyrkan bär enorma bördor av traditioner som inte längre befriar.

I alla kristna församlingar finns människor som lever i relation med Jesus.
Men alltför ofta har tron stelnat till ett beteende med döda rutiner, utan innehåll och utan en levande kontakt med Gud.

Förändrings-process.

Men Jesus kan förändra den som fastnat i sina negativa mönster.

- Du behöver inte leva i ett dåligt äktenskap - kan du se och bryta med det beteende du har, som ständigt orsakar gräl?
Ett förlåt utan omvändelse är inget förlåt.

Du behöver inte vara utan vänner - var en vän själv först.
Du behöver inte traggla kvar på det jobb som sliter ut dig - våga ha större förväntningar! Även på din ekonomi.

- Det vi förväntar oss tenderar att hända... Förväntar vi negativa saker, så händer ofta negativa saker. Men när Jesus får bli herre i oss, så kan stora ting ske!
Och det börjar alltid med omvändelse.

Koppla grälet. Varning för synd.

Kommer du ihåg berättelsen om den lame mannen vid Sköna Porten i Jerusalem?
Läs Apostlagärningarna kap 3:1-10:

Han satt och tiggde.
Petrus och Johannes kom förbi.

DE FÄSTE BLICKEN PÅ HONOM OCH PETRUS SA:
- SE PÅ OSS!
MANNEN SÅG SPÄNT PÅ DEM OCH VÄNTADE SIG ATT FÅ NÅGOT AV DEM.

MEN PETRUS SVARADE:
- SILVER OCH GULD HAR JAG EJ, MEN VAD JAG HAR DET GER JAG DIG:
I NASARÉN JESU KRISTI NAMN: STIG UPP OCH GÅ!

SÅ GREP HAN HONOM I HÖGRA HANDEN OCH RESTE HONOM UPP.
OCH MED ENS FICK MANNEN STADGA I FÖTTER OCH VRISTER.

En annan port.

Dessa två lärjungar hade inget religiöst beteende där de gav en peng i tiggarmuggen och sedan präktigt gick därifrån, med dövat samvete.
Nej, livets herre bodde i deras hjärtan, Han som är större än världens furste. Därför agerade de, på studs, på plats, med en gång, utan ens en bön...!

Den lame mannens tiggar-rutiner bröts. Det som hade stabiliserat honom i hans utsatta läge - och hjälpt honom ett tag - var nu förverkat.
Det var dags för nästa steg.

Petrus och Johannes utstrålade kraft från Jesus.

Vad hände med honom sen? Jag återkommer.

Uppförsbacken blev nedförsbacke.

Det dröjde 300 år tills fornkyrkans kraftfullhet mutades in i statsreligionens "fängelse".

Den organisation som stabiliserade kyrkans existens blev allt mer komplicerad och kvävde sitt eget syfte.
Den första stora brytningen kom år 1054 då kyrkan delades i en västlig och en östlig ortodox halva.

Nästa stora brytning var år 1517 då Luther ville leda tillbaka den förfallna kyrkan till Bibelns ord igen.

Traditionen hade tagit över så pass att kristenlivet glidit över till att handla om vad man själv kan göra för att finna Guds nåd - alltså motsatsen till det som Jesus visade sina lärjungar.

Den katolska kyrka Luther protesterade emot sålde syndernas förlåtelse i avlatsbrevens handel.
Illa!

Men under den lutherska ortodoxin - när reformationen skulle stabiliseras - kan vi se hårda fördömanden mot t ex anabaptisterna och även en brutal antisemitism, som vi fortfarande skäms för.

Den ständiga reformationen...

Och på 1800-talet kom de stora väckelserörelserna, hand i hand med nykterhetsrörelserna, och räddade det försupna svenska folket från undergång.
Tills dessa frikyrkor stelnade... och ... så... vidare.

Träden skymmer utsikten.

Rutinen stabiliserar det nya tillståndet tills det mognat.

Sedan kommer Jesus igen och ifrågasätter vårt fokus. Om det är traditionerna och kyrkobyggnaden eller handbokens texter eller skrudarna som är viktigast... ja, så har det som är i periferin dragits in mot centrum och vi har tappat bort trons kärna - Jesus Kristus.

När vi utbildades på pastoralinstitutet i Lund - och övade att leda gudstjänster - citerade våra lärare Luther:

- Ni kan gå hur många processioner ni vill! Bara ni vet att det inte är det viktigaste...

Religion förändrar inte.

Så är det.
I Folkkyrkan blir jag andligt mätt varje gång.
Där är lovsång inför Guds tron. Det är god undervisning och det är tid för förbön.

Fokus ligger rätt.

- Och när du fått det Gud velat ge dig idag kan du gå ned och äta, umgås med folk eller gå hem.
Helt osentimentalt.
Ingen vacker liturgi alls. Men full närvaro och kraft från Guds egen Ande.

Också ett tempel.

Vad hände med den lame mannen?
Hans tiggar-rutiner var avbrutna. Folk kände inte igen honom längre...

MED ETT SPRÅNG VAR HAN PÅ BENEN OCH BÖRJADE GÅ.

HAN FÖLJDE MED DEM IN I TEMPLET, OCH HAN GICK OMKRING, HOPPADE OCH PRISADE GUD.

ALLT FOLKET SÅG HONOM, OCH NÄR DE UPPTÄCKTE ATT DET VAR MANNEN SOM BRUKADE SITTA OCH TIGGA UTANFÖR TEMPLET VID SKÖNA PORTEN, FYLLDES DE AV BÄVAN OCH HÄPNAD ÖVER VAD SOM HADE HÄNT MED HONOM.

Det är pinsamt att bli någon annan... Det kan vara svårt att lämna sitt gamla liv när andras kommentarer börjar komma.

Det är lättare att vara kvar i sitt fängelse... och börja pynta det istället, som Tommy Lilja sa.

Relation i kring med Religion.

- Ett pyntat fängelse, ett dekorerat inre, fullt av sorg och smärta över ett liv som inte blev som man tänkt sig...

Men att vara kristen är att bryta sig ut ur detta!
Jesus vill inte att vi ska sitta i våra fina, instängda rum, kvävda av rutiner och organisationsmönster som inte fungerar.
Han kallar oss ut! Ut i friheten!

Ut i den luft som är fylld av helig Ande och livsmöjligheter!

Utsikt från Stibyberget.

För 50 år sedan började en seriös dialog mellan katolska kyrkan och den lutherska.
Initiativet kom ifrån Lutherska världsförbundet och det var en direkt konsekvens av Andra Vatikankonciliet 1967.

Detta var det första samtalet mellan de olika kyrkorna på 400 år...

Tillsammans vill man hitta ett gemensamt språk  så att båda parter känner igen sig.
Ja, så är det i alla skilsmässor...

Det handlar inte om att berätta en annan historia, utan att berätta historien på ett annat sätt.
Dessa välformulerade ord kommer från Pontus Håkansson i Kyrkans Tidning nr 43/16.

Jag läser vidare i KT och lyfter fram de fyra frågor som orsakade konflikten en gång:

1. Läran om rättfärdigheten - där Luther menade att den katolska synen var obiblisk; "av nåd allena" enligt Galaterbrevet, men katolska kyrkan poängterade människans eget ansvar.

Ömsesidiga fördömanden följde på det.
Var står vi idag?

2. Synen på nattvarden - fortfarande finns det mycket kvar att diskutera, men alla är överens om "real-presensen" - att vi verkligen tar emot Jesu kropp och blod i brödet och vinets gestalt.

Dock gäller den påvliga bannbullan fortfarande ..."över alla som syndat likt denne Martin... och ska dela hans straff och hans namn... och bära med sig namnet lutheraner..."

Citat ur Dagen 28/10-16, citat av Stefan Gustafsson, som menar att reformationen inte alls är över.

När ska dagens påven upphäva denna bannbulla?

3. Ämbetssynen - stora skillnader fortfarande, där vår kyrka har släppt de rutiner som är obibliska och inte hjälper längre.

4. Skrift och Tradition - här är överensstämmelsen så stor att kyrkosplittringen här har upphört.

Var går leden?

För mig är detta med Tradition en stor stötesten.
Det som Jesus har gjort för oss måste uttryckas på olika sätt i olika tider, med olika metoder och med olika modeller.
Det som hjälpte igår, hjälper inte idag. Gud är levande!

Även för muslimer är traditionen ett stort problem.
Liksom bland politiska partier som inte tillåts komma vidare. Eller inom skolans organisation, eller sjukvården eller försvaret eller kyrkan eller här hemma....

Vi måste genomskåda vilka traditioner som binder och vilka som hjälper.
Om vi skalar av livets rutiner som om det vore en lök - vad blir då kvar som är viktigt?

Skala, skala...

Mitt enkla svar är: det som ger GLÄDJE, det som som ger ALLA plats och det som BEFRIAR varje människa att vara den som Gud skapat oss till.

Jag menar, den lame mannen gick inte stillsamt in och bugade och bockade i templet - han hoppade och skuttade!
Det är den glädjen som väller in när vi får hjälp att bryta oss loss ur vår dekorerade fängelser...

Förlåtelse, omvändelse och upprättelse är metoden i alla tider.

Måtte vi kunna förvalta detta på ett friskt sätt nu när påven snart landar i Lund.

Glädje, glädje för alla!

Påvens röst i samhället är mycket stor.
Till sist vill jag lyfta fram Franciskus I's uppmaning till alla troende att komma ur "sina religiösa ghetton", som Joel Halldorff uttrycker det i tidningen Dagen.

- Om de goda krafterna förblir passiva förstärker det intrycket att religionens enda bidrag är våld och splittring.

Jag önskar att vi kunde ha den före detta lame mannens insikt:
- att även om vi inte är boklärda eller har någon kunskap så åtminstone att vi kunde hoppa av livserfarenhet- Jesus lever med oss här och nu!
Och han kommer tillbaka, i glans.

Under tiden får vi lyssna till alla goda ledare.

De tre senaste påvarna har var och en gjort sin samtidsanalys:

* Johannes Paulus II talade om västerlandet såsom "dödens kultur".
* Benedikt XVI kritiserade "relativismens diktatur".
* Och nuvarande Franciskus I pekar på vår "slit-och-släng-kultur" som inte bara gäller det materiella utan också hur vi ser på sjuka, svaga, gamla och ofödda...

Avfrostade relationer.

Oj, så mörkt det blev. Går solen redan ned?
Det verkar som om någon pillat på klockan... Mina rutiner är störda! Traditionen ruckas. Jag känner mig rubbad...

Tillhör reformationen vintertid eller sommartid?
Vet inte.
Jo, den tillhör normaltiden... oavsett vad klockan är!


Rutinmässiga hälsningar.. från Helene Sture Traditionsfelt,

- som fotograferade i naturrreservatet på Stibyberget med utsikt över Blekinge,
- som är tacksam för det nya livet och att hjälpande stabilitet finns i mitt liv.

- men jag vill förändring... och jag har en dröm: att likt Luther ha "runda bordssamtal" här hemma... om Guds ord och vårt liv! Vem vill vara med?! : )
- ... men inte om "Marias obefläckade avlelse" som katolska kyrkan hittat på utan om "Nåden allena" och dess konsekvenser i vardagslivet.

Helige Franciskus - inte påve.

P.S. Jag hoppas det är okej att jag lånat dessa bilder från Folkkyrkan, Tommy Lilja?
Tack på förhand.
Ni som vill höra hela hans predikan kan finna den på Facebook.

TRO, HOPP & DEJTING

Mark är dejtingledare.

Vågar man skriva om andras kärleksaffärer?
Får man tycka och ha åsikter kring det man ser och upplever?
Javisst.
I alla fall om det visas offentligt.

Det är lättare att vara singel än att ta sig ur sitt eget, och våga ta in en annan människa i sitt liv.
Det är lättare att behålla sina egna vanor än att ge plats för någon annans... och börja dela liv.

Med skräckblandad förtjusning har jag följt SVT1's program om kyrkfolk som dejtar.
Mark Levengood har varit programledare för TRO, HOPP OCH KÄRLEK.

Bara en av fyra.

- En diakon, två präster och en frikyrkopastor har tro och de har hopp, men har de kärlek? frågar han i inledningen.

Två av dem - de båda männen - har ingen erfarenhet av relationer. Inte ens en kyss... Så sorgligt, om det är sant.
De två andra - kvinnor och präster - har större livserfarenhet.
Men endast en hittade kärleken.

Jag vill dela med mig av mina reflektioner och min egen erfarenhet, i alla fall en smula.

Vågade inte.

När breven strömmar in ska de välja ut dem de vill träffa... Hur är det möjligt?
Vad då "magkänsla"?
Man kan skriva som en kratta, men ha en perfekt personkemi.
Man kan vara välformulerad, men dölja mörka sidor bakom tjusiga ord.

Och ett foto säger allt - eller inget.

En av kvinnorna är så modig att hon inte ens tittar på fotot utan bara väljer utifrån brevtexten.

Jag för min del behöver känna lukten... doften av hur personen luktar.
Det är feromonerna i huden som sänder de signaler vi attraheras av...

Ut och spring tillsammans! Svettas ihop.
Deodoranter och parfymer döljer vem vi är. Men i TV-rutan får vi inte veta något om det...

Sportig, men inte kär alls.

Så satt de där, två och två på restaurant och frågade ut varann... försökte komma nära... känna in.
Diakonen, frikyrkopastorn och de två prästerna med sina respektive utvalda.

Jag tyckte det bara var pinsamt.
Det kan inte bli annat än krystat. Dejting ÄR krystat. I verkliga livet spanar man in varann på helt andra premisser, som inte låser på samma sätt.

En av prästerna frågar till slut:
- Men är du intresserad av MIG?

Jodå...

Men ofta väcks känslan vid den fysiska beröringen, att få hålla i varandra, dansa, leka...

Intresserad av MIG?

Bäst var när diakonen tog sin favorittjej i handen och gjorde Ronja Rövardotters vårskrik!
Ja! Nu händer det nåt!

Sen gör han misstaget, i mina ögon, att på slutdejten bara prata framtid och försöka tvinga in henne i sina drömmar, utan att göra det viktigaste:

- Rör vid henne! Prata inte.
Stryk med fingret över hennes arm, se henne i ögonen, säg inget, bara andas och låt känslorna flöda genom huden som är vårt största sinnesorgan.

Men han gjorde inte det.
Jag såg hans bästa möjlighet flyta iväg som flötet i floden, där ingen fisk nappade.

Flöt iväg...

Efteråt ångrade han sig, eller uttryckte sig så här:

- Jag har lärt mig att man måste våga gå in i varandras farstu, att man måste visa känslor och att man behöver göra offer för att vinna kärleken.

Även om man skulle ha samma framtidsdrömmar, men inte dras till varandra, då kvittar det ju!
Kärlek är inte detsamma som att man vill samma saker.
Relations-tafatthet.
Jag vet. Jag har varit där.

Passion är glöd. När det tänder till!

Tre lärdomar.

Frikyrkopastorn dejtar en tjej som precis samma typ som han.
Vilket passande par!

Men han väljer att bli förtjust i sin motsats. I detta fall blir det ingen dragningskraft mellan plus och minus, skillnaderna är för stora.
Hon har inga känslor alls för honom och gör felet att inte signalera det lite tidigare.

Då kanske den första tjejen hade fått den chans hon förtjänade.

- Ni kommer åtminstone från samma planet, som Mark Levengood sa när han försökte ge goda råd i valet.

Båda var så blyga, så tafatta att man bara ville gråta när han tog fram ett sällskapsspel i bibelhistoria istället för att tända ljus och bjuda på choklad...

Tafatta. Ta varandras händer!

Konsten att våga.
   Risken att satsa.
      Blotta sig. Öppna upp.

Men bara för den som inger förtroende. Inte som en utfrågning på ett socialkontor - check, inte check...

Så svårt, så svårt!
Det är lättare att stanna i sin yrkesroll, då vet man i alla fall vad man ska säga och göra.

Att vara sig själv och prata där livet inte har gett något manus... det är svårare. Svårast!

Först dejtade han en katolsk kvinna som försökte övertyga honom om jungfru Marias styrka och kraft.
- Det står inget om det i Bibeln, kontrade han, som den gode bibelläsare han var.
- Gör det inte? sa den katolska kvinnan som förlitar sig mer på traditionen än grundtexterna.

Se där, ett ämne för påven att ta upp när han kommer till Lund på måndag!

Besviken. Be. Sviken. Kom igen!

Jag läste en insändare om det grymma spelet med dem som får nobben och måste åka besvikna hem.

- Det stämmer inte med den kristna mänskosynen, skrev någon.
- Det är grymt, så gör man inte i kyrkan, skrev en annan.

Men lever inte vi alla under samma villkor?
Alldeles för ofta spelar vi ut kortet "lika värde" i helt fel sammanhang. Det handlar inte om det.

Alla kan inte vara ihop med alla!
Det finns ett ja och ett nej. Ett rätt och ett fel - nej vi passar inte ihop. Kombinationen är fel, inte själva mänskovärdet.

Och så fick man se gråtande tjejer som packade ihop och åkte hem:
- Jag hoppas få möta någon annan som kan säga "välkommen hem" till mig.

Ja. Sånt är livet. För alla.
Men ni var modiga som satsade och vågade! Även ni som drog tillbaka er medverkan och insåg att dejta framför TV-kameran inte ger den mest avslappnade hållningen...

Söta, fina du!

Men för stockholms-prästen blev processen lyckosam.
Där fanns blickarna, leendet... och kyssen.

Jag tänker på i många frikyrkokretsar ordnade man alltid lekkvällar på läger, för att ungdomarna skulle få komma varandra nära - och ta på varandra. Dans var ju inte möjligt...
Men på något sätt måste man få röra vid varann!

Att hålla någons händer i sina egna händer, ger massor av känslor och information!

Det är ju det som sedan resten av livet ska följa en - hur han tar med sina händer i min kropp...

De kommer nära! Ja!

Hjärtat är inte öppet hela tiden. Endast vid enstaka tillfällen öppnas en glugg - och det gäller att ta vara på det tillfället!
Sen stängs klaffarna igen, som skydd.

Tove Janssons Höstvisa spelades i kyrkan på morgonmässan i onsdags.

SKYNDA DIG, ÄLSKADE, SKYNDA ATT ÄLSKA!

Men i kyrkliga sammanhang känns det som om man tänker:

- Det är bättre att inte älska alls än att älska för mycket.
- Bättre ta det lugnt än att satsa och bli sviken.
- Hellre ingen livserfarenhet alls än fel erfarenhet...

Då har man inte läst sin Martin Luther...

Livserfarenhet. 

Dejting-programmen på TV fortsätter.
Nu får vi se hur det går för bönderna som söker fru. Och man.
Om de vågar mer...?

Relationer är det viktigaste vi har.

Men vem ska barnen lära sig av? Ungdomarna? Var är förebilderna?
Kärlekens grammatik och matematik borde stå på skolschemat i varenda klass.
För hemma är det ju ingen som berättar... om det är någon hemma...

- Vem är intresserad av MIG?

Människans djupaste fråga.

Tack och hej.

Höga Visans ord vinner i längden, bortom alla dejting-modeller:

OROA INTE KÄRLEKEN.
    STÖR DEN INTE. FÖRRÄN DEN SJÄLV SÅ VILL. HV 2:7

Tro, Hopp & Väntan.

Tro, Kropp & Längtan.

Bro, Topp & Räntan - den utdelning som bara kärleken själv kan ge.

De vackraste hälsningar från Helene F Struelflet,
- ja, struligt var ordet,
- men fint att SVT ändå försöker visa glimtar av den kyrkliga miljön där vi arbetar, på ett bra sätt. Eller?

TOLERANS eller TÅLAMOD - Listernytt

Trons blå färg.

När Martin Luther ville reformera sin älskade kyrka resulterade det i att han blev utesluten.

Med sina 93 tester på kyrkporten i Wittenberg ville han föra tillbaka katolska kyrkan till evangeliets budskap "genom tron allena" - i motsats till avlatshandel och gärningslära.

När Lewi Pethrus på 1920-talet ca 400 år senare ville reformera den svenska lutherska kyrkan gav det samma resultat... När han velat behålla den karismatiska väckelsen inom kyrkan blev det istället en utbrytarrörelse - pingströrelsen.

Nästa vecka kommer påven till Lund.

Det är en världshistorisk händelse. Det vi nu får bevittna är att kyrkorna växer ihop igen.

Jag önskar att alla pingstpastorer också vore med där...

Tack och lov har EFS stannat kvar inom Svenska kyrkan. Jag kan inte nog betona hur viktigt det är med denna lekmannarörelse som bemyndigar den enskilde kristne att ta sin del av ansvaret för kyrkan.

Inte bara klaga och gå ur. 

Programblad.

Jag är stolt medlem i Hälleviks EFS-församling och får ibland förtroendet att skriva ledarsidan i Listernytt.

På förfrågan delar jag den här på bloggsidan, som når längre än vägarna på Listerlandet.

Rubriken är:

TOLERANS eller TÅLAMOD?

Vad är vår kristna identitet? Vad betyder korset? 

EFS har en tydlig missionsinriktning, men är en del av Svenska kyrkan som denna sommar har vacklat i otydlighet. Ska kristna symboler tas bort för att inte väcka anstöt bland andra religionsutövare?

Vi behöver stötta våra kristna syskon som förföljs ute i världen. Att då bära sitt kors runt halsen kan vara ett synligt tecken på vilken tillhörighet vi har. Det innebär också att tålmodigt bära lidandet, utan rop på hämnd.

Men ordet ”tolerans” finns inte i Nya Testamentet. 

Kyrkan är inte en allmänmänsklig trivsel-klubb där allt accepteras. 

Jesus talar om omvändelse och mission! Och detta blir allt mer sällsynt att vi talar om. 

Listerkyrkan.

Missförstå inte nu, låt oss tänka tillsammans.

Tänk om Jesus hade varit ”tolerant” mot våra fel och brister? 

Då hade det inte funnits någon befrielse och ingen frälsning, eller hur? Nej, det är inte vårt ärende och inte heller vårt fokus. 

Att vara ”tolerant mot de intoleranta” blir en motsägelse. 

Tålamod är något annat.

Korset, korset...

KORSET med sin lodrätta påle talar om Guds kärlek som kommer till oss. Den är villkorslös men blottlägger vårt inre mörker så att vi drivs till Jesus. 

Hos honom får vi bekänna lögn och falskhet, ja all synd som hindrar oss att leva livet ärligt. I denna andliga förvandling behövs tålamod… inte tolerans att det går nog bra som det är! 

Gud hjälper oss att stå i vår sanning.

Korsets tvärbjälke är vår tacksamma kärlek tillbaka till Gud, i ett flöde till de människor vi möter. Den helige Ande verkar i oss, med tålamod, också till dig som sakta vandrar trons väg.

Låt oss samtala om detta i höst . 

”Tolerans” tenderar att vara relativiserande där inga sanningsanspråk bör föras fram. 

Är vi på väg mot en religionsblandning, där rädslan driver oss att inte stå upp för det Jesus har gjort för oss?

I så fall sänder Gud människor på flykt till oss för att väcka oss ur vår ljumhet.

Vakna Sveriges folk! 

Och se vad ni har; demokrati och frihet, att förkunna Kristus som gav sitt liv för att besegra döden med sin uppståndelse. 

Sedan manar Herren oss att frimodigt räcka Jesus tillbaka till alla som kommer, ja till alla svenskar som länge nog förnekat vad kyrkans verkliga identitet faktiskt är.

Gör Jesus känd...

MIN BÖN ÄR ATT ER KÄRLEK STÄNDIGT SKALL VÄXA OCH BLI RIK PÅ INSIKT OCH URSKILLNING, SÅ ATT NI KAN AVGÖRA VAD SOM ÄR VÄSENTLIGT OCH STÅ RENA OCH SKULDFRIA PÅ KRISTI DAG,  FYLLDA AV DEN RÄTTFÄRDIGHET SOM ÄR FRUKTEN AV JESU KRISTI VERK. 

Filipperbrevet 1:9

Frid och fred till er alla. Eder tillgivna Helene F Sturefelt, V.D.M.

Välkommen du också.

Snart är det säsongsavslutning av dejtingprogrammet "Tro, Hopp & Kärlek" på SVT 1.

Det vill jag också kommentera vid tillfälle...

Hur skildras synen på präster, pastorer och diakoner?

Vilken glimt får vi av kyrkan genom TV-rutan?

I söndags predikade David Castor hos oss - han var med i förra omgången och har en glimmande guldring på fingret nu... 

Glada hälsningar, med tålamod.

Höstvackert.