GE TIONDE eller TRETTIONDE?

Hur mycket skall man ge till församlingen?

Vi promenerade på kyrkogården i Brunnby. I muren var ett förråd format som en bod - "tiondeboden".

Där samlade bönderna förr i tiden sina gåvor till kyrkan och prästen, 10 % av skörden, som hans lön.

Det var då det.

Nu är det andra tider. Beskattningen av oss sker på annat sätt.

Men jag tänker på en sak. 

Det stöter mig nämligen om prästen bor i ett alltför fint hus. Det gör mig fundersam om pastorn kör runt i en alltför dyr bil. Den som tjänar folket bör inte stå över desamma.

Tiondeboden i Brunnby.

Nu tänker jag tala om pengar i kyrkan. Det är tabu, så just därför ska jag försöka.

Som vanligt dyker jag ned i de bibliska tankarna, där Gamla Testamentet har en modell och Nya Testamentet en annan. Jag skall strax visa hur.

Detta är den text som vi utgår från idag i Svenska kyrkan:

SÅ HAR HERREN OCKSÅ BESTÄMT ATT DE SOM FÖRKUNNAR EVANGELIET SKALL FÅ SITT UPPEHÄLLE AV EVANGELIET.

1 Korinthierbrevet kap 9:14.

Konfirmandbiblar.

Via de offentliga skatterna får kyrkan och dess personal pengar till löner och underhåll.

Det är annorlunda inom Pingströrelsen. Där talar man kraftfullt om att "ge tionde". Har du hört det uttrycket?

Låt oss säga att du har en liten inkomst på 10.000 kr. Då bör du ge 10% av det till församlingen, alltså 1.000 kr.

Om du tjänar 50.000 kr bör du ge 5.000 kr, och så vidare.

Varje medlem håller alltså personligen sin pastor och församling ekonomiskt flytande.

Men var kommer detta ifrån?

Hur mycket är "tionde"?

Grunden till detta givande är mycket vacker.

Bibeln markerar att Israel som Guds egendomsfolk inte fritt förfogar över sitt liv eller sina ägodelar. Det tillhör Herren. 

Folket var ansvariga inför Herren som förvaltare av de jordiska gåvorna, eftersom hela jorden tillhör Herren. 

OM NI NU HÖR MIN RÖST OCH HÅLLER MITT FÖRBUND, SÅ SKALL NI VARA MIN EGENDOM FRAMFÖR ALLA ANDRA FOLK, TY HELA JORDEN ÄR MIN.

2 Mosebok 19:5

Enligt Mose lag var all landets tionde av jordens gröda helgad och avskild åt Herren. Detsamma gällde all boskap. 3 Mosebok 27:30.

Bananplantage vid Saligprisningarnas berg.

Israels tolv stammar hade fått varsitt landområde, utom Levi stam, som var avdelad att göra tjänst i templet åt Gud och folket. De fick sitt uppehälle genom att de andra elva gav dem 10% av skörd (säd, vin och olja) och boskap.

Leviterna i sin tur skulle ge en tiondel av sin tiondel till prästerna, den bästa delen. 4 Mosebok 18:26.

Gamla Testamentet talar alltså om en skatt, eller gåva, som skulle gå till den officiella kulten vid templet. Detta offer skulle utföras i glädje och tacksamhet över Herrens välsignelse av deras arbete. Därför firade de detta med en måltid. 

Läs mer i 5 Mosebok 14 - Lagen om tionde.

Templets innergård. Offerkulten.

Jag tänker på att vi i vår tid bidrager med drygt 30% i skatt till samhället. Det är ju ett "trettionde"!

Mycket mer än vad Gamla Testamentet ålade sitt folk.

Eller?

 

Jag läser vidare i mina bibelkommentarer att systemet med tionde var mycket sofistikerat.

Vart tredje år skulle nämligen tiondet samlas upp i de olika städerna för att ges som föda åt leviten (prästens medhjälpare) och främlingen och den faderlöse.

Historieskrivaren Josefus stöder detta, och i den apokryfiska Tobiasboken redogör Tobit på följande sätt:

- den "första tionden" skulle alltså ges till leviterna,

- den "andra tionden"  sålde han av grödorna, och pengarna användes till årligt högtidsfirande i Jerusalem.

- Den "tredje tionden" skulle ges åt dem som den tillkommer...

Vilken är "den tredje tionden"?

... alltså att de välbärgade skulle dela med sig till dem som saknade vad de behövde för livets uppehälle.

Detta tionde hade en mycket viktig social funktion.

Så var samhället organiserat på Gamla Testamentets tid. Ansvaret var stort, i omsorg för varandra och i respekt för Herren Gud.

Jag tar fram min deklarationsblankett och ser att skattesatsen till "vård, skola och omsorg" är 33%.

Det är ju ett "trettionde"! Dessutom går ännu någon procent till kyrkoskatt och begravningsväsende.

Vi är tungt beskattade... men det var man förr också.

Inte "den tionde boden..."

Tillbaka till tiondeboden i Brunnby - se upp med särskrivningen, ty "den tionde boden" är något helt annat!

Bondesamhället var ett med kyrkan, den enheten var stark sedan långa sekler tillbaka i tiden.

Men när frikyrkorna kom på 1800-talet bröts denna ordning och nya tider kom.

Omvända och överlåtna kristna började själva predika, utan att vänta på tillåtelse från kyrkoherden. Många svåra berättelser finns från den tiden.

Självklart hade predikanten ett annat arbete för sin inkomst, men sakta ändrades förutsättningarna.

Och nu är vi här på 2000-talet, där vi kan höra pingstpastorer uppmana sina församlingsmedlemmar att ge tionde till församlingen. Annars...

Annars vaddå? Nej, det är ingen som hotar. Men...

Annars får pastorn ingen lön. Och församlingskyrkans hyra kan inte betalas.

En lagom ful prästbil.

Det är en ständig uppmaning i söndagens gudstjänst att ge och ge och ge ännu lite till. Helst 10% av inkomsten.

I långa loppet blir det både tjatigt och påträngande - även om man vet om förutsättningarna. Till slut kanske man tvärvägrar... och kan varken sjunga psalmer eller lovsånger för att man känner sig så påhoppad.

Men jag undrar om tiondegivande är bibliskt, i betydelsen "gäller oss kristna"?

Vi lever inte under Gamla Testamentets lagar. 

De stora striderna i fornkyrkan handlade just om detta, ifall hedningarna skulle bli judar först innan de blev kristna. 

Svaret var Nej.

Så varför backar så många frikyrkor tillbaka och lyfter fram just denna lag i Moseböckerna? I så fall får de väl hålla alltihop?! 

Paulus talar med strängt allvar om detta. Blanda inte in den gamla lagen nu när Kristus har friköpt er!!

En annan jättefin, ful pastorsbil.

Paulus utgår ifrån att tempeltjänarna får sitt tionde, men i kyrkan är det inte så.

Jag citerar igen 1 Korinthierbrevet kapitel 9:13.

NI VET JU ATT DE SOM ARBETAR I TEMPLET LEVER AV TEMPLETS INTÄKTER OCH ATT DE SOM GÖR TJÄNST VID ALTARET FÅR SIN DEL AV OFFREN.

Så har också Herren bestämt att de som förkunnar evangeliet skall få sitt uppehälle av evangeliet.

Men jag har inte gjort bruk av några sådana förmåner, skriver Paulus, som var tältmakare till yrket. Han vill inte utnyttja den rätt som evangeliet egentligen ger honom.

Men både prästen och pastorn har rätt till en skälig ersättning som täcker hus och hem - men inte den dyraste villan och den flottaste bilen... 

För tänk om församlingen känner sig så tvingad att ge att de ger för mycket... så pass att pastorn kan sko sig... ??

Nej, Gud förbjude, så får det icke vara!

En lagom bil som inte gör någon bitter!

Som sagt, Nya Testamentet påbjuder inte tionde.

* Hebreerbrevet kap 7 visar hur mycket högre Kristi prästadöme är än det levitiska.

* 2 (obs) Korinthierbrevet kap 9 talar om att "Gud älskar en glad givare".

Trons liv i Kristus är inte bundet till en nationell samhällsordning. 

Trons liv är ett liv i full tjänst inför Gud och medmänniskan där friheten i Kristus har lämnat alla procentsatser.

Jesusbild i Gamla stan, Jerusalem.

GUD FÖRMÅR GE ER ALLT GOTT I ÖVERFLÖD SÅ ATT NI ALLTID HAR ALLT VAD NI BEHÖVER OCH SJÄLVA KAN GE I ÖVERFLÖD TILL VARJE GOTT ÄNDAMÅL.

Ja, Gud som ger säd att så och bröd att äta han skall ge er utsäde och mångdubbla det och låta er rättfärdighet ge god avkastning. Ni blir rika på allt och kan visa en gränslös frikostighet...

Läs mer i 2 Korinthierbrevet 9. 

Det viktiga är att det aldrig får finnas en lagiskhet i givandet. Om det smyger sig in i själen, så startar bitterheten...

Tänk då på änkans skärv. Ge det lilla du har. Eller allt. Men det är hjärtat som styr.

Bitter, sur och inte alls glad.

Till sist.

Jag är rädd att vi har moderna fariséer ibland oss...

Alla dessa judiska givanderegler samlades i Talmud. De skriftlärda var noga med sin lagiskhet och gick så långt att ge gav tionde av all sin inkomst, till och med av de minsta kryddor. Jesus är mycket upprörd över deras skenhelighet:

JESUS SADE:

- VE ER, SKRIFTLÄRDA OCH FARISÉER, NI HYCKLARE SOM GER TIONDE AV MYNTA, DILL OCH KUMMIN MEN FÖRSUMMAR DET VIKTIGASTE I LAGEN: RÄTTVISA, BARMHÄRTIGHET OCH TROHET.

DET GÄLLER ATT GÖRA DET ENA UTAN ATT FÖRSUMMA DET ANDRA.

NI BLINDA LEDARE, SOM SILAR MYGG MEN SVÄLJER KAMELER!

Matteus 23:23.

Glöm inte barmhärtigheten.

Sammanfattningsvis vill jag säga detta.

Det finns ett kravfyllt påbud att vi i våra församlingar skall ge och ge, där trycket skapar ett dåligt samvete. Borta är den glädje som skulle känneteckna den glada givaren.

Pengar är viktigt, men inte det viktigaste. Jesus markerar tydligt vad en gudsmänniska skall göra:

- vara rättvis, vara snäll och trofast, inte döma, utan vara barmhärtig.

Och inte räkna procent.

Käre himmelske Fader,

- tack för att Du är så God! Hjälp oss att förstå att Allt är Ditt!

- förlåt oss när vi bor i alltför fina villor och kör runt i dyra bilar.

- hjälp den som blivit bitter av sitt givande och befria henne (det är oftast en hon, käre Gud) till att bli glad igen.

Amen.

Bitter givare.

Nu skall jag lista ut vad jag skall göra med min lön - skall jag ge tionde, tjugonde eller trettionde?

Eller ska jag göra mig en god liten örtsås med mynta, dill och kummin och koka mig en stor gryta med pasta?!

Eller kanske köpa mig en bil istället för min cykel Rödabella? Vad tycker du?

Ekonomiska hälsningar från Helene F Sturefelt,

- som kanske har missat något... utom att låta Gamla Testamentets lagar vila i frid!

Ge och ta.

P.S. En annan gång skall jag ta upp och syna de kollektändmål som kyrkoråden bestämmer i Svenska kyrkan. 

Det går mestadels till "friskendomens" sjukdomsprojekt och alldeles för sällan till kristendomens missionsarbete - har du tänkt på det?

P.S. II - Goda artiklar finns att läsa i Illustrerat Bibellexikon. D.S.