JAZZENS FRIHET

Hälleviks tradjazzfestival 2024.

Så har det lilla fiskesamhället Hällevik åter igen förvandlats till ett litet New Orleans - för tjugonde gången!

Denna populära tradjazzfestival startade år 2004, med uppehåll under de två nervösa pandemiåren 2020-2021. Så egentligen är det bara aderton år, men tjugo känns sannare.

- Jazz är frihet, sa den nye prästen i Listerkyrkan, Thomas Larsson. 

Jag skall kolla det!

Uno Hellgren i jazz-cadillacken.

Följ med på den glada paraden genom byn! 

Cadillacen var redo med chaufför, trumpetare och banjoist. Men två gånger ställdes paraden in under morgonen - regnet hotade. Skulle det gå att genomföra?

Jag bad till vår himmelske Fader - inte till några allmänna "vädergudar" (vilka är de?) om en fördröjning på nederbörden, och se! Regnet kom inte förrän kl 16. 

Men då öste det ned, snett...

Bandkontrollören får skydd i volontärboden.

I år var det inte alls lika många musiker som deltog i paraden, och det var inte lika trångt på bygatan. Men stämningen var hög liksom alltid. Alla kan låtarna. Så måste det vara. Det enda som anges är tonarten.

Och då är det inte bra att blanda ihop Bb med Eb-dur...

Väl framme vid fiskemuseet hälsades alla välkomna och sparbankschefen Stefan Ohlsson höll ett tal som var skickligt upplagt:

- När man läser serietidningar och de njuter av något, då står det fem bokstäver: Mmmmm... Det måste de ha hämtat från Hälleviks jazzfestival! Här här vi Musiken, Människorna, Miljön, Magin - och ? Mjällby AIF förstås!

Mmmmm - bankchefen Stefan.

Återväxten är god vad gäller unga jazzmusiker. 

Bromölla musikskola hade haft sitt årliga jazzläger dessa dagar och till allas glädje framförde de några enkla låtar, med full orkestersättning.

Vilken lycka för dessa unga att få spela inför en så mogen publik!

Om några år står de kanske på de större scenerna, som gänget från Karlskrona - "Kvarteret" - där en av medlemmarna, Rasmus, var med i Idol förra året.

Bromölla musikkår.

Tradjazzen bygger i princip på den gamla bluestolvan, med variationer. Trummor, bas och banjo håller tempot och gör det möjligt för de andra att glänsa och spela solo.

Det gäller att veta sin plats i bandet.

Och känna in när improvisationerna drar igång!

Det visste inte jag när jag tog plats med min ukebanjo i Listerkyrkans husband. Jag trodde att jag också fick skoja till det med kompet, men då fick jag en blick... 

- Stomp, stomp, stomp... Ja ja, jag fattar.

Skoja inte till det.

Jag har njutit av band såsom Carling Sisters, Mönsterås Blues Band och Second Line från Göteborg.

De sistnämnda gjorde misstaget att även i år utbrista:

- Heja GAIS!

Det blev tyst i publiksorlet. Nästa konsert fick de be om ursäkt. 

- Här säger vi förstås Heja Mjällby! Men ni är välkomna till Göteborg och se GAIS spöa Hammarby. Okej då, vi förlät dem.

Man måste veta var man är. Respektera värdskapet. Och inte improvisera utanför skalorna.

Carling Sisters - så skickliga, så roliga! Och snygga!

Det finns mycket tro i tradjazzen. 

Det kristna hoppet fyller varje text. I New Orleans gick bandet framför begravningsföljet och spelade den döde ända in i himlen!

På Dagmars restaurant hörde jag årets pristagare Adrian Cox tolka "Oh When the Saints. Det är inte så att han bara river av den. Nej - han tolkar den med en sådan själslig närvaro att alla har tårar i ögonen.

- I love to play in churches. I love to play the Gospel...

Adrian Cox på Dagmars.

På den avslutande jazzgudstjänsten i Listerkyrkan spelade Adrian Cox "Abide with me" - Bliv kvar hos mig - på sin klarinett med en så total inlevelse att vi lämnade tid och rum. 

Tonen var så spröd, så innerlig och så fylld av Jesus att det inte fanns en enda ateist kvar i kyrkan!

När Gud fyller en människas själ, kommer det en djupare dimension till musiken. Tonen rymmer en närvaro större än alla tonarter tillsammans.

Längst bak.

Grundklangen ligger där, som en viskning då Herren viskar i varje öra "Jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig".

Sedan kommer friheten till improvisation, och varje människa får sitt unika tilltal i hjärtat.

"Abide" - förbli, stanna kvar, bida sin tid hos. 

Bönen i psalm 189 är lärjungarnas vädjan till Jesus, när de just mött honom på väg till Emmaus, efter korsfästelsen. De förstår inte att det är den levande och uppståndne Herren, men de tycker om honom och han förklarar Skriften så bra för dem.

- Snälla, stanna kvar hos oss, du okände mästare, dagen är snart slut. 

Emmaus utanför Jerusalem.

DÅ ALLTING ANNAT SVIKER OCH BEDRAR

DU ENDE TROGNE TRÖSTARE BLIV KVAR.

Sv ps 189.

Musiken är skriven av William Henry Monk (1823-1889) som var kyrkomusiker och kompositör i London.

Texten kommer från Henry Francis Lyte (1793-1847) som var engelsk präst och lyriker.

I alla tider har människor längtat efter Guds närhet och att bli berörd av hans kärlek.

DU ENSAM KAN BETVINGA MÖRKRETS HOT

OCH GIVA STYRKA ATT STÅ FRESTARN MOT.

VAR STUND DIN NÄRHET JAG AV NÖDEN HAR KVAR

I KÖLD, I SOL BLIV HERRE HOS MIG KVAR.

Sv Ps 189:4

Korset lyser där framme.

Adrian Cox dröjde sig kvar hos oss i Listerkyrkan, där jag satt längst bak i husbandet med min ukebanjo. 

Som enda kvinna. Varför är det inte fler?

Tio man, och alltså en kvinna, var det i orkestern framme på podiet och 350 personer i kyrksalen samt 100 utanför på gräset. Fullsatt med den allra bästa stämning. EFS i Hällevik har via SVT's TV-gudstjänster satt sitt namn på kartan. Här klingar glädjesångerna.

Glädjesånger vid havet.

- Jazzmusikern är den friaste av alla musiker!

Ja, om man spelar saxofon, dragbasun eller trumpet, men kompinstrumenten bör inte röra till det och trixa. Men lyhördheten och samspelet kräver lite extra i detta sammanhang.

Och där satt jag bland storheter som Preben Nissen, Jerker Lindström och Uno Hellgren.

Gud är stor och jag är liten. Och glad!

Till Guds ära.

EFS Listerkyrkan.

Friheten i det bibliska perspektivet är att vi slipper att själva vara Gud.

Och friheten tar sig in i själens mörka mollgarderober och städar ut misstag, felsteg och synder i felklingande ackord. 

Jesus förlåter och försonar och lämnar över ett helt rent notblad.

Själens strängar stäms i harmoni när varje människa ställer sig i linje med Jesus.

Det är min erfarenhet.

Nu längtar vi till nästa år då Hällevik åter skall förvandlas till Sveriges lilla New Orleans!

Jazzen.nu

Himmelska och havsnära hälsningar,

Helene Sture Banjofelt,

- amatörmusiker, volontär och jazzteolog. Kom med du också!

Mönsterås Blues Band - mina nya favoriter.