RUZZUM - EN VILD ROBOT

Rozzum - biopremiär idag, 25 oktober.

Ämnet är högaktuellt! Kan en robot utveckla mänskliga känslor? 

Är det möjligt att den artificiella intelligensen börjar gå utöver sig själv och kan börja tänka och känna något mer än det den är programmerad för?

Vi åkte till filmstaden i Kristianstad och gick på biopremiär med barnen. Det här skulle verkligen bli intressant, tyckte Mormor.

Men var var allt folket? 

Det är lönehelg och många människor rörde sig ute på stan. Men endast vi och en familj hade bänkat oss i salong nr 2. 

Just därför borde fler gå och se denna historia, som är en kommentar till vår samtids dilemma med att vi kanske tappar kontrollen över de robotar vi skapar. 

Den vilda roboten - ensam på jorden.

Hjälproboten Rozzum blev tappad ned från ett rymdskepp och hamnade på en ö, där alla djuren jagade varann. Äta eller ätas. Att vara snäll är ingen bra överlevnadsstrategi...

Om man hoppar över tjugo minuters tröttsamt jakt med alldeles för hög ljudvolym, började berättelsen ta sig efter en stund. Den hårda roboten räddar ett fågelägg undan rävens käftar, och ur skalet kläcks en liten gässling, som blir filmens huvudperson.

Den har ingen familj, den råkade roboten krossa, så den tyr sig till Rozzum.

- Hej, mamma!

- Goddag, har du beställt en Rozzum hjälprobot? Jag uppfyller alla dina behov, sa plåtvarelsen till alla som den mötte.

- Mamma...

- Nej, jag är inte programmerad på det viset. Begäran avvisas.

- Goddag, har du beställt en hjälprobot?

Men det som händer i filmen är det omöjliga. Gässlingen "Ljusnäbb" tyr sig så intensivt till roboten att hon, ja, det är en hon och inte en "hen" märkligt nog, måste programmera sin:

- Mata, lära simma, lära flyga...

Mot slutet återvänder robotrymdskeppet i jakten på sina tappade hjälprobotar. De suger upp Rozzum medan alla djuren står och skriker i protest nere på marken, ty nu har de alla blivit vänner och slutat äta upp varandra.

Chefs-AI skall nu omprogrammera Rozzum så att alla minnen försvinner av det riktiga livet bland djur som visat henne känslor. Hon har blivit förstörd av Ljusnäbbs kärlek och det måste raderas.

Vi som ser filmen känner att nu börjar dramat dra ihop sig...

Djuren ser ett monster komma...

Är det inte bra med en robot som bara utför det den är programmerad till? Är det inte skönt att slippa improvisera och känna, som levande varelser gör? 

Vi strävar ju själva mot teknisk fulländning i förtvivlan över att inte kunna hantera det vi känner...

Ändå har något trängt in genom metallen. Digitala ettor och nollor har blivit levande på ett sätt som inte gick att förutse.

Kraften i levande varelsers utsatthet och vänskapstörst får andra energiflöden att hitta fram.

Rozzum börjar få känslor.

Och just när man tror att filmen är slut, fortsätter den lite till.

För nu är det Ruzzum som återvänder till jorden, för att rädda de levande. Hon har blivit en förvildad robot!

Och sedan återvänder hon till rymdskeppet för att programmera om sina robotsläktingar till att inte vara känslokallt döda...

Jag satt kvar länge i biosalongen och funderade, tills barnbarnen ville åka hem.

Känslor och medvetande - kan vi skapa det?

Biostaden.

Och ett minne kom över mig. En mörk sommarkväll för tio år sedan såg jag ett UFO. Jag såg strålkastarna, jag såg den märkliga riktningen och jag så ett egendomligt försvinnande. Men det kan jag inte berätta om, det är ingen som tror mig. Så säg inget.

Många fruktar att robotarna kommer att ta över. Deras digitala intelligens övergår redan vårt förstånd.

Men!

Varken vi människor eller robotarna själva kan skapa det som är kännetecken för liv:

- Medvetande och känslor.

En robot kan aldrig lära sig att "känna känslor" - möjligen att bete sig som om den reagerar på våra känslor. Men själv kan roboten aldrig utveckla det.

Detta gör att vi även måste fundera mycket mer på vad ett medvetande faktiskt är. 

Medvetande vill jag beskriva som den djupaste kopplingen till Gud.

Skaparen själv har lagt denna förunderliga del i oss, som ett centrum för det levande livet.

Gud, som är Livets Källa, vill vara i förbindelse med oss där.

Jag tror att AI och alla robotar kommer att leda många till en förnyad Gudstro.

Faktiskt!

Tänk. Tänk själv! Och känn.

Samtalen kring artificiell intelligens måste fortsätta. Filmen har en snäll ingång och utgång, men så är inte fallet i den verkliga verkligheten, där girighet griper efter de senaste tekniken - för sina egna syften.

Gå och se filmen med familjen. Gå sedan hem och prata med varann.

Ruzzkiga hälsningar, 

Helene Sture Robotfelt, vild men tam.

Se filmen tillsammans.